När det kommer till vägskäl

Vägskäl

Vi märkte inte längre hur hastig och stötande trafiken var. Hur det alltid är en tidsfråga innan det smäller. Vi blev allt mer högljudda när vi bråkade och argumenterade. Jag grät och du sade något som förlöjligade mig. Ingen av oss tog hänsyn eller visade vidare respekt gentemot taxichauffören. Plötsligt tvärnitade han vid ett rödlyse. Det var så det kändes iallafall, som att han satte ned foten och sade nu får det räcka. En hastig bromsning som fick våra pannor att slå i sätet framför oss. En smäll som kom oss att tänka mer klart och klokt.

I själva verket stod vi stilla vid ett rödljus och taxichauffören vände sig lugnt mot oss och ursäktade sig själv för att lägga sig i. Han ville berätta för oss hur kort och skört livet kan vara, att det är viktigt att vi tar vara på det istället för att slänga bort det. Han berättade att vi var för unga och friska för att vara så här arga och ledsna. Han berättade hur hans vän hade gått bort i en drunknings olycka kvällen innan och här satt vi och bråkade och grät. Han sade det inte argt, utan vänligt och menade väl.

Vi sjönk ned i sätet och kom tillbaka med fötterna på jorden av den där smällen ”när våra huvuden slog mot sätet framför oss”.

Väl framme visade han oss ett vägsjäl. Vi hade all möjlighet i världen att välja att fortsätta bråka och vara ledsna om vi gick åt det ena hållet men om vi kom att bege våra steg år andra hållet var det för att sluta bråka och ta vara på livet istället. Vi valde den sistnämnda vägen och än idag besöker vi ibland det där vägskälet igen när det kan behövas.

Tack för att du vände dig där i bilen och gav oss det där vägskälet.

Nu vill jag ge dig som läser det detta mitt vägskäl också. Slit det med hälsan.

Ha en fin lördag.

Bilderna är från igår när vi åt nyfångad fisk på den här urmysiga restaurangen.

bo boiboob

bbb

booo