Lidinglöloppet utan träning – så gick det

I början av sommaren tyckte mina vänner det var en bra idé att ta sig an En Svensk Klassiker efter att vi tagit oss igenom Vätternrundan med nöd och näppe. Efter ett misserabelt år för Vätternrundan vädermässigt sett stod simmningen på tur, ”kom det blir kul” sa dom, ”det är enkelt, som blandsaft” sa dom. I samma veva anmälde vi oss till Lidingöloppet men avvaktade lite med Vansbrosimmningen då den inte brukar bli fulltecknad lika snabbt. När dagen närmade sig fick alla förhinder… Typiskt.

Så nu sitter jag här med min blytunga medalj från Lidingöloppet – ett 30 kilometer långt terränglopp i löpning. När jag suger på karamellen så här efter loppet känns det ändå ganska gott att ha tagit sig igenom utmaningen med endast 20 kilometer löpning i kroppen. Men det höll på att gå illa, riktigt illa. Efter sommarens sjukdom som gjorde att jag fick slå av lite på träningen och efter en illa planerad semester fick löpträningen därmed också läggas på is.
Jag kom dock ut några gånger men kom aldrig riktigt igång med löpning så som jag brukar göra. Efter en vecka utomlands, roadtrip i Sverige och med allt för många grillkvällar i mitt samvete var dagen D redan här. Jag skulle liksom springa 10 km mer mot vad jag hittills sprungit i år. Med någon dag kvar till start insåg jag att jag glömt ta ledigt från jobbet, inte hunnit köpa uppladdning (pre loader) samt se efter mitt förråd av energiprodukter och utrustning för loppet. Det blev kaos helt enkelt. Men eftersom jag har genomfört liknande lopp tidigare fick jag helt enkelt förlita mig på min rutin som det heter.
Planen blev helt enkelt att skala ner alla måsten, sätta ett rimligt mål och sedan se över den utrustningen man hade för stunden. Bekväma kläder fick gå före hi-tec gear, insprunga skor framför snabbskor och sedan handlade resten om att äta balanserat, sova bra och vila mig i form. Vila mig i form.

När dagen väl kom var jag den enda som stod på startlinjen av den lilla grupp som tidigare i våras ville genomföra ”klassikern”. I den näst sista startgruppen stod jag. Med starttid 14.00 i startgrupp 10 slapp jag monsterkön vid nummerlappsutdelningen och kunde med lätthet fokusera på min kommande prestation istället för att ödsla energi på att stå i kö, tampas med andra deltagare och leta efter anhöriga på vift. Efter att jag hämtat ut nummerlappen var det bara att slå sig ner på löparbanan och börja tejpa tår, bröstvårtor och allt annat som tänkas kunna få en del stryk under loppet.

Efter en stund fick jag påhälsning av en av landets snabbaste löpare som önskade lycka till och gav mig en spark i baken. Vädret hade blivit lite bättre men det var fortfarande något kyligt i luften och regn väntades lite senare under dagen. Klockan började nu att närma sig start. För er som inte sprungit Lidingöloppet så är start och mål en bit bort från tävlingsområdet vid Lidingövallen. Att knata till starten tog sin lilla tid och även om benen kändes hyggligt pigga är det närmare 2 kilometer till starten. Pjuh!

Lidingöloppet bilder

Lidingöloppet ska strax börja för min del. Här i full gång med att tejpa kropp och knopp!

Till starten kom jag. Här bjöds det på musik, dryck, frukt och uppvärmning. Nu var det bara minuter kvar till start. En stor klocka räknande ner för hur länge jag hade på mig att ta mig till startfållen. Med 1 minut och 29 sekunder kvar klev jag in i den stora men också något tomma startfålla. Arrangören pumpade hög musik från högtalarna och Apollo stod för uppvärmningen. Så mitt uppe i äppelplockningen och höga knän var det dags. Musiken sänktes, klockan räknande ner och Pang! Det var dags att ge sig av. I ett dammoln lämnade vi gärdet och var nu i gång. I början är banan bred och underlaget är gräs. Trots att det hade regnat lite kvällen innan dammade det friskt. Taktiken nu var bara att ligga lågt, hitta mitt tempo och om jag hade krafter kvar öka sista fem. Klockan tickade på och kilometrarna for iväg. Första milen gick bra, även den andra. Med sju kilometrar kvar fick jag släppa mitt tempo och jag fick börja varva löpningen med jogg, lunk och gång. Taktiken att gå i backarna spelade stor roll denna dag tror jag vilket gav mig piggare ben mot slutet av loppet. När jag hade kämpat mig igenom några kilometrar till på denna plågsamma bana som bara går upp och ner var det dags för Karins backe. Så vem den där Karin är så avskydde jag Karin och hennes backe ganska så mycket just då. Att på slutet av loppet få en dödsbacke slängd på sig var det sista man behövde för att kämpa sig i mål. Jag besegrade i alla fall Karins backe, men oj vad jag inte gillade den då. Däremot har Karin bra musiksmak. Fet dansmusik bjöds det på. Najz.

Efter tre timmar och 48 minuter kunde jag avsluta med att spurta in i målet med stumma lår och dammigt ansikte. Benen var gråa av allt damm jag samlat på mig under loppet och även om jag tvekade lite innan på att ställa upp kändes det förbaskat gott att ha tagit sig i mål.

Efter målgången väntade familj och vänner som samlats för att ta emot mig. Lidingöloppet kanske inte var så pjåkigt i alla fall.

Lidingöloppet bilder

Då var det klarrrt – Lidingöloppet 30k

Kategori

Resultatet av morgonens spring-velande – såhär gick det!

Som jag berättade i det HÄR inlägget hade jag lite smånoja över att jag knappt får till några riktigt långa pass nu med värmen som är och har varit. Jag hade alltså tänkt att få till iaf 30 km i helgen, och visst det hade säkert gått innan frukost och så… Men idag var inte det ett alternativ.

Så jag velade fram och tillbaka. Och tillslut blev det en löprunda på 23 km. Det var varmt trots att vi höll oss i skuggan i skogen nästan hela tiden, dock så skiner ju solen igenom här och var och solen tar minsann ganska bra när huden är lite svettig och saltig.

Sprang förbi en båthamn och där fanns inga träd att få skydd av, på en gång blev kroppen varmare!thumb_IMG_8876_1024

Inga 30 km idag alltså, men jag är glad över det som blev. Jag tror faktiskt det var mitt sista långpass innan maran, kommer nog bara köra backe eller intervaller nästa vecka. Sen blir det vila vila några dagar:)

Mitt absolut smartaste drag idag var att ha keps på mig. Har faktiskt aldrig sprungit med det förut, inte känt behovet. Men idag var det så klockrent, slapp den där extrema hettan som kan uppstå i ansiktet annars när sol och träning blandas. Hur snyggt det var med just den här kepsen fick jag se först när jag kollade igenom bilderna…. haha bjuder på den.

Plocka-bär-mani som jag har så var jag tvungen att knipa några hallon på vägen!thumb_IMG_8877_1024

JN

Snart blir det mer löpning för i augusti smäller det!

Hej vänner!

Bilden där uppe är från en plåtning med Nikesverige som gjordes på Gotland i somras. Sophie Odelberg är det som står för bilden! 

Jag och löpningen har faktiskt tagit en liten paus senaste tiden, och det var jag som valde att breaka. Jag tror sista löppasset var i mitten på december. Orsaken till att jag valt att minska på löpnigen är främst att jag valt att prioritera styrketräningen. Jag har lyft tyngre än förut och behövt vila fler dagar än innan, så de dagar jag planerat att träna har det helt enkelt känts roligare och viktigare att få styrketräna. Jag har dessutom hellre åkt längdskidor än sprungit.

I mitten på mars tror jag (efter Österrike) kommer jag börja lägga in lite mer löpning. Och jag längtar faktiskt. Såfort det blir vår ute så blir jag alltid mer sugen på att springa än vad jag är under vintern!

april åker jag och Elin till Spanien och där räknar jag med att vara igång med löpningen helt och ser det som en perfekt plats för att börja få in de där längre passen (1.5 – 2 mil). I år ska jag också försöka hålla det lite mer uppstyrt än förra året (köra mer backträning bland annat) för i augusti ska jag springa AXA Fjällmaraton. Förra året sprang jag halva (2,7 mil) och till den sträcken behövde jag inte träna, men i år är det hela och det är en annan sak då det är hela (4,3 mil)!

Från förra årets start, i år ska jag upp för fjället där bakom, Ottfjället! 

thumb_IMG_2973_1024

Så snart, snart blir det mer löpning och det ska bli otroligt spännande att se hur kroppen svarar på det efter mitt lilla uppehåll! 

Jag är ingen löpexpert, jag bara älskar att vara ute, och springa! Så om ni som läser har grymma tankar eller upplägg för hur löpningen kan planeras fram till loppet i augusti är jag öppen för förslag!

Kram

Sträcklöpet – Sveriges långsammaste mil

 

Peppoteket RAWNESS Sträcklöpet

I morrn är det dags! Sveriges absolut bästa löptävling, Sträcklöpet, går av stapeln!
Jag har såklart redan anmält mig och räknar med att få se fler polare där.

Sträcklöpet krockar med Lidingöloppet men det ser jag bara som positivt. Då slipper man dom absolut värsta löparfanatikerna…

Vad är det då som gör Sträcklöpet så sjukt kul även för en ”icke löpare” som mig?
Först och främst gillar jag undergroundkänslan, det är ingen masshysteri utan snarare en DIY aura över hela arrangemanget som andas punk och tidig hårdrock och samtidigt såklart supportar ett hälsosammare leverne. Resultatet är faktiskt oviktigt, det är stämningen och peppet bland alla löpare som fick mig att fastna för detta lopp lika snabbt som jag fastnade för Europes monsterballad Carrie.

Utöver det så brukar det bjudas på en sjukt god cowboygryta, veganbullar, kokkaffe och annat smått och gott som gör en dag fulländad.

Inga konstgjorda krångliga hinder, inga stora sponsorskyltar, ingen masshysteri, inga vassa armbågar utan bara rakt genom den pompösa och taggiga skogen. Enklare och naturligare än så blir det inte.
Typ som att gå på en hardcorespelning på Kafé 44 istället för att se Håkan Hellström på Ullevi om man nu ska köra en metafor.

Kolla in trailern från förra året här. Anmälan har hunnit stänga för i år – men kom förbi och kolla. Ni lär vilja springa nästa gång det vankas Sträcklöp!

Sträcklöpet Peppoteket

Jag var perfekt nytömd och nervös innan jag gav mig iväg in i skogen som jag inte ens visste var den låg. Någonstans söder om Sthlm.

 

Sträcklöpet RAWNESS PEPPOTEKET

Ytterligare en ensamseglar i den mörka men kärleksfulla skogen.

STRÄCKLÖPET Christine Hargin, Emil Eklöv, Mattias Lindmark RAWNESS

Emil Eklöv , jag och Krikkan Hargin var sjukt nöjda efter målgång!

New Balance MT110v2

New Balance fortsätter med sitt lyckade stigkoncept och frukten av arbetet finner vi i MT110v2. Den något uppgraderade stigskon från sin föregångare har fått några fina förbättringar men inget som egentligen sticker ut speciellt mycket. Den fina löpkänslan finns kvar och även fästet finns där. Den nya yttersulan med något greppigare gummi är en av nyheterna men också materialvalen i yttersulan ger sig prägel. Den nya MT110v2 har en tvådelad yttersula som ska vara mer slitstark än den tidigare men med det kommer också ett pris på hållbarheten – grepp i väta.

New Balance MT110v2 är riktigt skön att bära men har man lite bredare fötter som jag räcker inte plösen till och det blir en glipa framtill som kan vara störande om man nu råkar ha strumpor i något skrikande färg. Man ser nämligen strumpan nu när plösen inte räcker till på sidorna. Utöver detta sitter skon bra på min fot och tåboxen är bred och förlåtande tack vare den nya stommen skon är byggd på. Den dämpande mellansulan ger ett mjukare gång ute på stigarna och jag tycker den påminner en del om en korsning mellan Adidas Kanadia och Salomon Speedcross. Nya MT110v2 är en pigg stigsko med bra passform men något nervös när det blir riktigt elakt i skogen.

New Balance

Nya MT110v2 från New Balance. Foto: Bang Engström

Nya MT110v2 från New Balance. Foto: Bang Engström

Ny yttersula med greppigt mönster. Foto: Bang Engström

Ny yttersula med greppigt mönster. Foto: Bang Engström

 

17 vad tiden går!

Idag är det den 17:e och det är precis en månad sedan jag lämnade soliga Kalifornien. Längtar tillbaka varje dag! Har ju glömt att visa er bilder från vår trailrun i Los Peñasquitos Canyon Preserve så vi kör väl en throwback trots att det är fredag…

Jeremy McGhee in action

Jeremy McGhee in action

IMG_0472

Sjukt varmt och rejält brant på sina ställen...

Sjukt varmt och rejält brant på sina ställen…

Risk att stöta på prärievargar, skallerormar och pumpor.

Risk att stöta på prärievargar, skallerormar och pumpor.

IMG_0494

Just den här dagen var det galet varmt och vi skulle ta oss omkring 8 km genom kuperad terräng. Och om det var sjukt jobbigt att springa kan ni kanske föreställa er hur det var för min vän Jeremy? Jeremy var med om en motorcykelolycka 2001 och har sedan dess suttit i rullstol. Idag är han sponsrad av 2XU (ni kan se honom i deras senaste kampanj Heart Not Hype). Det här är ett riktigt badass som vet hur man ska få ut det mesta av livet och har en vilja av stål. Läs hela hans historia här, den är verkligen imponerande!

Dags att åka tillbaka till LA och vidare till Sverige.

Dags att åka tillbaka till LA och vidare till Sverige.

IMG_0519

//Today is the 17th and exactly one month since I left sunny California. And I miss that place every day! I´ve forgotten to show you pics from our trailrun in Los Peñasquitos Canyon Preserve, so let´s do a tbt even though it´s Friday.

This particular day was super hot and we were supposed to run an 8 kilometer long hilly trail. And if it was tough running you could probably imagine what it was like for my friend Jeremy. Jeremy is a paraplegic athlete who was paralysed in a motorcycle wreck in 2001. Today he is sponsored by 2XU (you can see him in their latest campain Heart Not Hype) and he is a true badass with a will of steel who knows how to live his life to the fullest. Read his story here, it´s truly impressive!

 

Apollo satsar på Liveaboard – träningsresor på båt

Apollo fortsätter att satsa på träningsresor.

Apollo fortsätter att satsa på träningsresor.

liveaboard-yoga-700x238 skargardskryss-kemer-15474271-1373965375-ImageGalleryLightbox uotfgxbxxeyqskjevjbo

Intresset för träningsresor ökar hela tiden och Apollo fortsätter att satsa inom området, senast ut är Liveaboard, en träningsresa där du bor ombord på en gület, en traditionell turkisk båt.

Under en vecka seglar du runt i den turkiska skärgården, äter gott och erbjuds för- och eftermiddagsträning. Liveaboard-resorna har olika inriktningar, till exempel yoga, funktionell träning, Swimrun, simning eller terränglöpning.

– Med Liveaboard kombinerar vi flera av de trender inom resandet som vi ser nu. Träningsresor är något som vi ser ett stadigt växande intresse för. Kryssningar och olika typer av rundresor är en annan växande resform. Och att kombinera dessa känns helt rätt, säger Kajsa Moström, Apollos informationschef.

Jag tror att Kajsa har helt rätt, Liveaboard känns precis rätt i tiden. Priset för en vecka ligger från strax över 10 000 kronor, kan låta mycket men då ingår mat, resa, boende, träning, ja tutto.

 

To my international readers, here is a Google translation:

The interest in training trips is constantly increasing and Apollo continues to invest in the area, now with the brand new concept Liveaboard, a training trip in which you live on a gület, a traditional Turkish boat.
In one week you sail in the Turkish archipelago, eat well and are offered morning- and afternoon workout. Liveaboard trips have different orientations, such as yoga, functional training, Swimrun, swimming or trailrunning.
With Liveaboard we combine several of the trends in travel that we see now. We can see a steadily growing interest in training travel. Cruises and different types of round trips is another growing form of travel. Combining these types feels right, says Kajsa Moström, from Apollo.I think Kajsa is absolutely right, Liveaboard feels just right in time. The price for a week is from just over 10 000 Swedish crowns, may sound a lot but that includes food, travel, lodging, training, yes tutto.

Kategori

Klassikern för svensk terränglöpning

Löpning, Test RAWNESS ger Icebug Aurora BUGrip sitt första omdöme: En riktig klassiker för svensk terränglöpning.

Vi på RAWNESS gillar att springa oss svettiga, smutsiga och starka i skogen, oavsett väder, året om. Och vi gillar att ha roligt! 

Icebug är ett svenskt företag som lyckats med konsten att skapa unika trail-skor för det svenska klimatet. Iofs, skulle man kunna använda sig av deras skor även i andra delar av världen, men världsherraväldet kommer säkert. Företaget grundades 2001 i Göteborg och de utvecklade tidigt helt egna lösningar för avancerad terränglöpning. Bland annat har de tagit fram BUGrip, en sula med egen gummiblandning och 15-29 integrerade ståldubbar.

Aurora BUGrip sula

En sula som garanterat håller dig på fötterna, även när det är halt. Foto: Icebug

Icebugs Arurora BUGrip är en relativt nytutvecklad modell som redan blivit lite av en klassiker för löpning i det svenska klimatet. Särskilt som vintersko funkar den utmärkt med sitt vattentäta membran och dubbarna, men den funkar också bra för ett swim-run även om den kan kännas lite tung när den är dränkt. Det är inte marknadens lättaste sko (340g) men det är inte heller en sko för den som vill springa snabbast, utan för den som vill ha ett verktyg på fötterna.

Aurora BUGrip är försedd med dynamiska dubbar med toppar av karbidstål som ett ger slitstarkt allroundgrepp och gör det möjligt för dig att behålla ditt naturliga, avslappnade löpsteg även när det är halt. Överdelen är i Ripstop Nylon, ett lätt men slitstarkt material. Weather Shield-membran i framfoten ska  stöta bort väta och slask, men kör man hård terränglöpning så hjälper det inte hela vägen. Sulans flexibla uppbyggnad och neutrala dämpning stöder fotens naturliga rörelse utan överdriven styrning och skon funkar för såväl nybörjaren som den mer entusiastiske amatören.

RAWNESS kommer att göra ett mer utförligt test av Aurora BUGrip under vintern, men vi vet redan att skon kommer bli en klassiker för svensk terränglöpning. Rekommenderat butikspris är 1799kr och finns i välsorterade butiker för löpning och outdoor.

Kategori