Sverre Liliequists Do´s & Dont´s i vinter

Foto: Mattias Fredriksson

Snökaos, bilkaos, ökad lårbensknäckarrisk och annat spännande fick vi ta del av i tre dagar här i Sthlm. Sen försvann snön lika snabbt som den kom. MEN, många fick blodad tand av den helgen och har grävt fram sina gamla pjäxor, slitna skidor och uttorkade tumvantar.
Men vad behöver man egentligen tänka på innan man ska dra iväg på en veckas fjällsemester eller flasha firmakortet i Alperna?
Jag tog ett snack med skidåkningens motsvarighet på Zeb Macahan; friåkningsgurun Sverre Liliequist.
Här ger han oss sina bästa tips för att du ska känna dig redo. 

Vad är det första steget man bör ta för att kitta upp sig inför skidsäsongen?
Jag skulle nog säga ett par nya snygga goggles eller iallafall nya linser? Väldigt många slarvar med det och det är ju sjukt mycket trevligare att shredda runt och faktiskt se bra ”ut”, i dubbel bemärkelse.

Om man är total nybörjare då? Ska man hyra prylar, köpa beggat eller måste man bränna hela lönen på nya prylar för att känna sig ok i backen?
Jag skulle satsa på att hyra grejer helt klart! Hyrgrejerna verkar vara riktigt bra nu för tiden, och inte bara för nybörjaren utan även för gemene man. Dessutom slipper du ju kånka och bära alltihop, samt slipper betala övervikt på planet!

Förr eller senare vill man ju förmodligen ha sina egna prylar, oavsett om det är nya eller beggade. Vad ska man fokusera på då?
Satsa först på ett par bra och sköna pjäxor! Det är absolut mitt första råd. Det är lite mer personligt med pjäxor, hittar man rätt så håller dom 5 år, minst! Det är lättare att hyra och byta skidor än att hitta ett par pjäxor som inte klämmer, men som samtidigt sitter åt som dom skall.

Mattias Fredriksson

Kläderna då? Ibland känns det som en hel vetenskap att komponera rätt plagg efter temperatur?
Visst klär jag mig olika utefter väder och vind, men en sak är väl att jag ALDRIG har bomull närmast kroppen när jag skall vara aktiv ute. Och väldigt sällan syntetmaterial. Sen tar jag på mig lager efter väder,precis som du säger. Det är ju bra att man faktiskt kan ta av sig om man blir för varm. Och man är hellre för varm än för kall! Är det riktigt kallt har jag gärna kvar min tunna underställströja men byter ut lager på lager och skaljacka mot en fet dunjacka!

Merinoull har väl knappast varit mer på tapeten än idag, men finns det verkligen INGA nackdelar med merinoull?
Nej! Eller, jo, om man inte sköter om sina plagg, eller inte bryr sig speciellt mycket helt enkelt. Då kan dom paja i tvätten. Iochförsig behöver man inte tvätta lika ofta då det är mer hygieniskt med merino än till exempel syntet. Men när man väl tvättar, tvätta ej för varmt, kör flytande tvättmedel och INGET sköljmedel. Det är ju inga smutsfläckar som ska bort utan det handlar mer om att skölja igenom plagget. Är du osäker, kör ullprogram eller 30 grader, hyfsat låg centrifugering. Gör du som jag säger håller merinoullskläderna länge!

Om man grävt fram sina gamla lagg från förrådet och insett att man gett dem noll kärlek? Är man rökt då?
Det finns mycket som man borde ha gjort, eller hur? Haha, men lite valla och slipade kanter på skidorna är ju aldrig fel, men det är heller aldrig försent att fixa det. Kan man inte göra det själv är det värt att lämna in dem till närmsta sportbutik som har skillsen för det. Det blir mycket roligare att åka på utrustning som är i trim.

Om man har kids som vill börja då? Vad ska man tänka på då?
Räkna inte med att dom vill samma sak som du vill HA HA!
Fikastugan är minst lika viktig för att skapa stämning som själva åkningen! Och tvinga ingen att åka om det är -20, då pajar man intresset tror jag. Jag började med mina kids under påsken i gassande sol och perfekt vårslask, då är man själv mer lugn och positiv och det smittar av sig på barnen så klart!

Vad ser du mest fram emot denna vinter?
Hmm, att kidsen drar iväg lite mer på egen hand när vi är iväg. För min egen del blir det kul att shredda med Kajjan på ett camp vi har i Stranda med Uteguiden, och så hoppas jag på bäääästa snön när jag drar till Stellar och kör heliskiing! Men först skall vi till Åre med tjocka släkten, vi plockade ner en lift i Saltis i höstas som svågern har satt upp på gärdet där uppe så det blir gang shred 24/7 där uppe, skall bli superkul!

Haha, klart man ska ha en egen lift på bakgården! Ryktena säger att din grabb Leo är hooked på brädåkning, innebär det att vi kommer se dig åka sidledes i år?
Absolut, jag har nya bindningar faktiskt. Men det blir också en hel del snowskate, plus att jag har en gammal noboard som jag filar lite på, få se om den hänger med de nya finbrädorna! Kolla powsurf på Instagram för inspiration! Powder to the people!

Tre Do´s and Dont´s inför skidresan:
*Do’s;
Kom vältränad och maxa ur din upplevelse!
Kom välklädd och maxa ur ditt välbefinnande!
Åk med någon som är bättre än du själv!
*Dont’s;
Stoppa inte in skidbyxorna i pjäxorna!
Sväng inte runt klipporna, droppa dem!
Ta aldrig, ALDRIG, liften ner…

Sverre // Mattias Fredriksson

Sverres definition av hur man tar sig nerför ett berg.

Samtliga foton: Mattias Fredriksson

Vill ni ha mer tips & tricks av Sverre så är ni välkomna till Xtravels afterwork fredagen den 25e Nov, garanterat hög ratio på skidljuget samt att ni kan fynda smakprov från KASKs säljkollektion för sjukt bra priser.  Vi ses! 

200km längdåkning – check!

Jaha, man klarade ju av det trots allt. 200km längdåkning.
17timmar och 45 minuter tog det. Att jag tog mig i mål var en great success för mig, så jag är mer än ruskigt nöjd.

Starten-Nordenskiöldsloppet-2016-Mattias-Lindmark

Bara några minuter till start. Och det jag inte visste nu var att jag skulle gått på muggen strax innan… ;)

Tre dagar innan loppet sov jag lika dåligt som när man såg När Lammen Tystnar, var 13 år, ensam hemma och övertygad om att det var mystiska ljud utanför huset.
Var jag inte lite sjuk oxå? Är inte halsmandlarna lite svullna? En hostning. helvete, nu äre kört. Så där höll min hjärna på och spökade de tre sista dagarna innan loppet.

Men när jag vaknade upp 04:00 på dagen D så kände jag mig oväntat nog i en ruskigt bra form. Alla de där sjuksymptomerna var bortblåsta, jag kände mig pigg, proppmätt och peppad.
Vid starten ställde jag mig i sista ledet. Det kändes helt rätt och naturligt. Jag var en av dom få utan fartdräkt, snabba  glasögon, vätskebälte och överlag professionell utstrålning.
När starten gick 06:00 så gled vi fram i sakta mak medans man såg järngänget i täten svänga vänster lite längre fram och ånga på som ett gäng vattenbufflar på väg mot nya betesmarker.

”Its on!” tänkte jag. Nu är det ingen återvändo.

Innan loppet så läste jag på olika forum om hur många diskuterade vilken typ av trugor de skulle använda, vilken valla som gällde, vilket tempo man skulle hålla, vilken puls man skulle ha m.m m.m. Dom bekymren slapp jag då jag bara hade ett par stavar. Visste inte ens om att man kunde byta trugor. Vallagrejen lämnade jag över till legenden Christer Majbäck. Han fick ta hand om den biten. Tider var oväsentliga för mig, det handlade bara om att faktiskt ta sig till mål. Men HELST ville jag ju ta mig i mål innan min födelsedag tog slut, för det var ju sjukt nog detta som var min födelsedagspresent till mig själv.

Mitt största huvudbry var om jag skulle köra med musik eller inte. Skulle Slayer, AC/DC och Cannibal Corpse få stampa staktakten för mig eller var det naturens symbios med kroppen som skulle få bestämma tempot? Jag bestämde mig tillslut för att vara ett med naturen ;)

Kääntöjärvi-Skidklubb

Har man dessa två som träningspolare veckan innan loppet så kan det ju inte gå fel. Staka Satan Skidklubb!

Allt gick mer eller mindre smärtfritt fram till sjunde och åttonde milen och fram till 10e milen, det kändes som att det var dom segaste miltiderna jag någonsin haft, det gick så djävulskt segt. Solen stekte, snön sög och man fick staka lika mycket vare sig det gick uppför eller nedför. Och det var ju något förnedrande att möta tätklungan som var på väg tillbaka mot Jokkmokk när man själv kört ca 6,5 mil, och deras tempo var ju helt overkligt. Som att se Arlanda Express flyga förbi i spåret.

RedBull-Nordenskiöldsloppet-2016

Dessa filurer kom nog i mål ca 8-10 timmar innan mig…

Men jag skulle väl säga att jag stötte på tre hinder under loppets gång:
#1 Panikskitnödig utan dasspapper efter ca 5mil!
Fick sladda in genom granskogen och ta jägarställning mot ett träd. Tre dagars matfrosseri som ville ut! Som tur var så var det skare, bara att slå fram några kakor snö och bokstavligen skrapa bort skiten. Känslan efteråt var värd hela resan! Bästa jag gjort i hela mitt liv!!

#2 Handlederna började att ömma så in i helvete, redan efter 6 mil, skulle dom kasta in redan nu?? Men på något sätt så lyckades jag dämpa smärtan genom att bara fokusera på annat.

Majbäck-vallar-skidorna

Legenden Majbäck ger mina skidor lite kärlek.

#3 Redan efter 9 mil var jag superblöt om fötterna, men hade bara ett par extrapjäxor i Purkijaur, 7 mil bort. Det enda jag kunde göra var att byta strumpor efter ca 10 mil i Randijaur. Hjälpte ju i ca 1 timme, sen var jag pissblöt och kall som en polarvinternatt. Trodde för ett ögonblick att jag skulle få se två kolsvarta tår när väl kom fram till Purkijaur och tog av högerstrumpan. Men se på fan vilken tur jag hade som slapp det.
Efter att ha värmt fötterna rejält, ätit gött, svept två koppar kaffe, tagit fram pannlampan och bett Majbäck valla om skidorna så var jag mer än redo för den sista sträckan.
Sista 4 milen var ju faktiskt en fröjd på riktigt. Mysbelysingen från pannlampan, varma sköna fötter, och ett mål i sikte :)

Den absolut sista milen inne på Jokkmokks längdsstadion var en riktig jävla mindfuck. När fan kommer vi i mål? Kändes som en labyrint som man aldrig hittade ut från, det var tvära kurvor till höger och vänster och ibland kändes det som att man på allvar åkt fel.

Väl i mål gjorde jag nog min mamma lite besviken då jag inte föll ihop så där handlöst som man ser Northug och Hellner & Co gör på tv när dom köttat sig igenom upploppet på 5-milen eller ngt liknande. Istället gled jag in leende, utan att vara varken andfådd eller badande i svett. Oavsett ,så såg hon och farsan jäkligt glada ut över att ha mig i mål.

Och jag hade till och med en kvarts marginal att fira resten av min födelsedag. Kaffe och tårta hemma hos brorsan!

RedBullNordenskiöldsloppet 2016

Fräsig vy över starten. Jag är så sist att jag inte ens är med på bild.

Dagen efter då?
Jag hade INGEN träningsvärk, vilket kändes helt orimligt egentligen men kanske oxå ett tecken på att jag åkte smart efter min förmåga och inte tog ut mig helt.

Däremot var jag helt slut i handlederna och mer jetlaggad än när jag åkte till Alaska. Sinnessjukt trött i flera dagar. Hade energi i några timmar för att sedan nästan hamna i insomnia och behöva vila direkt!
Men framförallt var jag var totalt oförberedd på den enorma känslan av tomhet som infann sig dagarna efter loppet. Den biten hade jag helt missat. Det var ingen som nämnde något om det.
Jag hade i och för sig ockuperat hjärnan ända sen julafton med Nordenskiöldsloppet. Haft det hängande över mig som ett mörkt svettigt ovädersmoln av prestationsångest, MEN, även ett lätt cirrusmoln av överjävulskt pepp och nervositet. Men nu är målet avklarat. Vad ska jag hitta på nu?

Jag måste skjuta ut ett enormt stort tack till pepparn # 1, Sverre Liliequist och hans KASK som har sett till att jag har haft bästa jävla underställen man kan tänka sig och hållt mig torr genom varenda träning och framförallt genom loppet.

KaskOfSweden

Alternativ koordinationsträning medan man tvättar underställ.

Även RVCA ska ha en stor eloge för att dom har sett till att jag har kunnat träna inomhus i lite andra kläder än mina hårdrockströjor ;)
Pannbensträningen behövdes och den bestod av en massa sparring och bra jiujitsurull med Team Leites.
Peppstämningen var den enklaste delen av träningen, den får man alltid från alla extremt sköna filurer som gör Hårdrocksfysen till vad den är.

En extra stor eloge till min egna lilla teknikträningsguru Petter Berggrund som hjälpte mig finjustera min längdåkning uppe i Åre samt kom och hängde ut med oss i Jokkmokk dagen innan loppet. Han har ju en överdjävlig förmåga att mörka hur satans bra han är på att åka längd. 10tim 57 minuter plöjde han igenom Nordenskiöldsloppet. Hurtbullen personifierad!
Även Christian Harding ska ha ett stort tack som dök upp som gubben i lådan och gjorde mig sällskap sista 8 milen och såg till att vi hade något att snacka om timme efter timme.

Och tack alla andra nära och kära! Tack! We made it!

 

Dra-dina-egna-längdspår

Det bästa med hela Nordenskiöldsloppet och all längdåkning var trots allt att dra sina egna spår! Längtar redan till nästa vinter!