#brinnförjosefin – mera sorg

brinnförjosefin


Trots sorgen går livet vidare. Embla har haft judoläger idag. Och ridning. Rickard har varit hemma hos sin mamma. Långa stunder under dagen har det faktiskt känts som ingenting har hänt. När man inte låter tankarna vandra dit vill säga.

Det känns nästan respektlöst att leva som om ingenting hänt men det är det ju naturligtvis inte. Det är ju bara ett sätt att skydda sig själv. Tankarna går ständigt till svärfar och alla i familjen. Men för att hålla ihop, sig själv och familjen, måste man låta livet gå vidare. Och så får stunderna med sorg komma där mitt i.

#brinnförjosefin

Idag såg jag dokumentären om Josefin Nilsson och jag grät. Jag grät för Josefin och för alla oss andra kvinnor som blivit så illa behandlade av män som är små. Jag känner så väl igen sorten. Männen som vill förminska och kontrollera för att slippa se sin egen litenhet. Vidriga små människor!

Om ni inte sett dokumentären, Josefin Nilsson – Älska mig för den jag är, gör det! Du hittar den på svtplay HÄR.

Ikväll tänder man ljus för henne utanför Elverket. Och många sluter upp på sociala medier under hashtaggen brinnförjosefin. Fint tycker jag. <3

#brinnförjosefin

Kategori

Sorg

Tack för alla fina minnen, svärfar.

Igår förlorade jag min svärfar, min man sin pappa och Embla sin farfar. Det känns så overkligt och chockartat alltihop.

Just nu försöker jag mest finnas där för familjen. Känns otroligt jobbigt att tänka tanken att vi faktiskt inte ses igen, svärfar och jag. Att Embla inte längre kan busa med sin farfar och att Rickard aldrig hann slutföra det projekt som skulle betyda så mycket för dem båda.

Egentligen vill jag bara hålla med Embla i hennes reaktion när jag berättade för henne igår, protestera: Nej! Jag vill inte! 

Det är så svårt att lämna ett sådant besked och kanske speciellt till ett barn. Hon undrade också hur det ska gå för farmor? Blir hon ensam i det stora huset, hur ska hon klara sig? Kan hon inte åka till landet nu?

Jag förklarade att farmor alltid kan vara med oss och att vi kan åka med henne till landet.

Ja, landet. Det var nog den platsen där Owe trivdes bäst. Och idag skiner solen Owe. Tror faktiskt att våren kom just idag. 

Hade du varit i livet hade du nog velat åka upp till Solbacken direkt. Öppna upp huset och bara väntat på att få klippa den där stora gräsmattan igen.

Du hade dina egenheter iallafall. Som med gräsmattan som alltid skulle vara perfekt, man kunde helt klart missta den för en putting green. Så fin och i ordning. Ja, som vi trivdes att gå och skrota där uppe, du och jag.

För att lindra den värsta sorgen, tänker jag att du åtminstone slapp ifrån den där hemska sjukdomen som du kämpat med så tappert sedan i höstas. Alltid så positivt inställd. 

Men så var det ändå ditt hjärta som inte orkade mer. Det hjärtat som rymde så mycket mer än du kanske vågade visa alla gånger. 

Du kommer alltid vara saknad. Tack för alla fina minnen, Owe. Vila i frid.

Kategori

Att ta farväl av människor som lämnat jordlivet

Mitt besök hemma i Sverige bestod av två begravningar. En som levt ett långt liv och i gammal ålder lämnade jordlivet och ett litet barn som slets ifrån sina föräldrar alldeles för tidigt.

Känslor av sorg och orättvisa, hjälplöshet och smärta, chock och tomhet som kantas av tårar och hulkande. Men också av kärlek och värme till personerna som berikat våra liv med glädje, och tacksamheten av att vi fått ta del av dem.

Det är en mäktig tillvaro att ta farväl tillsammans av sorg och kärlek. Kärlek till personerna vi hedrar just den dagen och varje annan dag och kärlek och medlidande till de mest anhöriga. Acceptans av att låta de personerna vi tar farväl av gå vidare och ansvaret av att finnas där för personerna som behöver oss mer än innan nu.

Jag finner det vackert att under ett och samma tak få ta del av kärlek, omsorg och medlidande. Att den här dagen är tillägnad en vacker person. Att få ta ett sista och ett mycket viktigt farväl tills vi ses på andra sidan. Att acceptera det.

Nu ska vi finnas där för de som behöver oss och stötta och låta dem ta sig igenom sin sorg med hjälp av vårt stöd och värme till dem.

Ta ingenting för givet för det kan ryckas ifrån dig på en sekund. Ta vara på din tid och ta ansvar över dig själv och andra. Lev livet till fullo.

otii