Årskrönikan

365 dagar har gått. Förmodligen de mest händelserika 365 dagarna i mitt liv. Alla resor och allt jag har hunnit göra det här året är ganska faktiskt rätt svårt att ta in. Jag har redan gjort en liten årskrönika på Instagram men tänkte att det kunde vara kul att göra samma här.

2018 levde jag i en resväska. Det var konstant resande med flyg, tåg, bil och packa up och packa ner. Ny länder, nya kulturer, nya upplevelse en en sjuhelsikes massa bilder. Mellan Januari- April hann jag vara på landslagsläger i Idre, Världscuptävling i Canada, Ryssland, Frankrike, OS- precam i Idre, OS prepp i Kina, OS i Sydkorea och sen Svalbard och det blev som standard att jag bara var hemma 24 h för att pussa på pojkvän och tvätta kläder innan jag var tillbaka på Arlanda igen.

Moln över Nakiska, Kanada

För mig var det allra första gången i Kanada och även om jag bara fick se en liten del av Rockies var det som om jag gick runt med munnen öppen konstant. Det var verkligen makalöst vackert!

Efter Kanada var det tillbaka till Sverige och OS camp i Idre innan vi hoppade på flyget igen och drog öster ut till Kina och sedan Sydkorea för OS.

Alla lagen på starten till banan i Nakiska
Sandra på start i Nakiska
OS-Precamp i Idre
Solen går ned över Peking
Återigen på flygplatsen för nästa flygning
OS Pre-camp i Kina. Några dagar innan vi skulle flyga till Korea. Vikten att inte bli sjuk innan OS togs mycket seriöst av vår host i Wanlong.
Mellan husskelett swischade vi förbi det som kommer att bli 2020s OS by i Wanlong. En rätt absurd syn och upplevelse.
Under OS I Sydkorea fick vi celebert besök av ingen mindre än kungen själv som satt med och spanade på herrarnas final i Skicross.
Jag, Sandra och Lisa

Direkt efter OS bar det iväg till Ryssland och nästa Världscup tävling. Min allra första gång i ryssland och det var verkligen en intressant upplevelse. Alltid lika spännande med nya kulturer.

Konstigast i Ryssland:
– Att vi inte fick röra oss utanför tävlingsområdet för ”vår egen säkerhet”
– Millitär vid sidan av backarna som spanade på oss
– Att man var tvungen att gå genom en säkerhetskontroll på väg in på flygplatsen för att komma in på flygplatsen över huvud taget. En jäkla procedur när alla hade 4 stora bagage var och behövde gå 3-4 gånger för att få in allt…

Vi hade inget tillgång till gym så alla fick träna på de ytor som fanns på rummen. Erik Moberg rullandes på en foamroller på golvet på hotellrummet.
Jeanette behandlar VÖN i mitt och Jeanettes hotellrum.
Skicross på Rysskt vis!

Efter Ryssland var det full fart till Frankrike och Megeve för Världscupfinal sen var det hem 24h packa om och flyga till Svalbard. Ett till helt makalöst ställe jag inte varit på tidigare men velat åka till så länge. Det blev 3 dagar av konstant fotostoak.

Tror inte jag slutade le en enda gång på de 3 dagarna

Efter Svalbard drog jag till varmare breddgrader för jobb i USA, Utah. Det är ändå rätt sjukt hur fort man vänjer sig vid att leva i en resväska. Precis som allt annat får man ju vissa res rutiner som sätter sig mer än andra och på något vis hittar man sin trygghet och bas och vila i det. Att alltid packa ner noise cancelling headphones (min räddning), ha passet på ett och samma ställe. Att flygresan alltid är återhämtning (läs sova) och att tiden på flygplatsen är perfekt ställe att sitta och jobba på. Jag jobbar otroligt effektivt vid flygplans gater haha och alltid ha med egen matsäck (egengjorda surdegsfrallor med lyxpålägg). Man får skapa sig de rutiner som går liksom.

Min favoritbild från Utah. Jag är ofta väldigt självkritisk men den här bilden tycker jag verkligen om!
Min kontorsplats i 2 veckor i Utah. Jäklar vad glad jag blir när jag tänker tillbaka på det.

Jag brukar inte direkt göra årskrönikor men detta året kräver nästan det. För att jag i ärlighetens namn också ska komma ihåg allt. Det har varit så mycket otroliga upplevelser och utmaningar att jag faktiskt har lite svårt att komma ihåg allt. Well, man lär sig väll lite av det också.

Sommarens favorit blev 6 veckor i alperna med klättring med kameran i högsta hugg och enorm träning för psyket och fysiken. Jäklar va tufft det var men likaså fantastiskt. Några av mina bästa bilder i år plåtade jag under den resan. Bland annat denna nedan på Tobias och Jesper som är på väg ut ur grottan på Midi till glaciären.

Veckorna i Alperna blev nån årets tuffaste. Jag utvecklade min klättring enormt mycket likaså fotot och för att inte tala om alla järnspöken som bubblade upp i tid och otid.

Vi passade ju på att klättra Mt Blanc när vi var i Cham vilket var en sjuhelsikes fysisk utmaning. Haha GUD va trött jag var! Vi klättrade Tres Montes vilket är den längsta rutten. Längden tog verkligen på krafterna, men vi tog oss upp allihop!

Min bättre hälft och jag på toppen av Mt Blanc!
Halvvägs upp på Mt Blanc och solens första strålar nådde över kanten och värmde våra frusna ryggar.

En relativt nyupptäckt kärlek är surfen som jag plåtade första gången 2017 och har sedan dess varit helt såld på. Det är något med den som liksom förlöser alla positiva känslor som finns och får mig att känna mig så otroligt tillfredställt och kreativ och efter Alperna blev det några dagar i Biarritz till min stora glädje.

Om jag skulle försöka skriva om allt detta år hade det här inlägget aldrig tagit slut. Hösten fortsatte på precis samma sätt som resten av året vilket var helt galet. Jag var i Slovenien, Danmark och Norge, höll massor med föreläsningar hemma som gjorde succé och jag satte rekord för andra gången i rad hos Scandinavian photo i den som dragit mest folk till en föreläsning. Det är helt sinnessjukt men jag måste verkligen säga att jag är så otroligt tacksam och jag blir så glad över alla kommentarer, mail och möten jag får med feedback från er som följer mig och kommer på mina föreläsningar.

Till våren kommer jag också hålla en 2 dagars workshop (för alla er som önskat, fråga och undrat när det blir) vilket ska bli otroligt kul. Jag lovar att skriva mer info här inom kort och när platserna öppnas. Det är ett limiterat antal så det är först till kvarn!

Slovenien i Oktober! Otroligt vackert!
Såhär glad blir jag när jag får vara ute
Den förmodligen vackraste solnedgången i mitt liv.
Kategori

Dåligt internet, Kina, Sydkorea och feber

Ja, det är verkligen inte helt lätt alla gånger att fortsätta uppdatera bloggen kontinuerligt när jag är iväg såhär. Jobbet jag är iväg på är såklart högsta prio och ofta är jag så trött på kvällarna när jag är klar med det att jag inte orkar göra annat än att sova och de gånger jag faktist har haft energi så har nätet inte funkat (eller som i Kina så är alla sidor blockerade) .

För ögonblicket ligger jag i en säng i Sydkorea och försöker parera frossatackerna med paniksvättningarna från febern jag har. Vi landade i Seoul för tre dagar sedan och jag har inte sett mycket annat än bussresan till Pyeong Chang och rummet jag sover på. Det var inte riktigt såhär jag hade förväntat mig att min resa till OS skulle vara. Snacka om dålig timing.

Innan vi kom hit hann jag vara hemma i Stockholm i 1,5 vecka innan vi for iväg. Då var vi först en sväng till Idre för att köra ett Pre-camp där innan jag sedan hade ett dygn hemma i Stockholm innan vi hoppade på planet till Kina för att ha acklimatiseringsläger (främst för att vänja oss vid tidszonen) innan vi for hit.

Jag har aldrig varit i Kina tidigare så det var verkligen otroligt kul att få möjlighet att komma dit. Bortsett från att kineserna på det första hotellet vi bodde på inte hade en aning om vad hygien var (de hostade och nös rakt ut i luften varesig det stod en preson precis brevid eller en hel buffe med mat så det var med största sannolikhet på det hotellet som jag blev smittad) så har det varit kanon.

Utsikt över Peking innan vi for vidare mot bergen och Genting

Det var lite kul att den skidorten vi bodde på är den skidort där OS kommer att gå 2022. Idag ser man inte mycket än fragment av det som komma skall med nakna, tomma hus skelett och stora skyltar som gör reklam om områdets framtida event. På bilden ovan ser du Sandra Näslund glida nedför backen i Genting med den framtida olympiska byn i bakgrunden. En mycket underlig känsla att åka skidor genom en byggarbetsplats.

Det andra stället vi bodde på hette Wanlong och låg på andra sidan berget. Här hade vi hunnit lära oss av vårt misstag med maten och fick förstklassig Olympisk mathållning i form av plasthandskar och munskydd. We like!!


Det sista vi gjorde innan vi lämnade Kina var att besöka den Kinesiska muren vilket var mycket häftigt och något jag velat göra länge!

Tiden flyger iväg- i morgon bär det hem till Sverige

Tiden här i Kanada börjar rinna ut. I morgon flyger vi redan tillbaka till Sverige. Jag har haft lite dåligt med tid att uppdatera här i dagarna så det blir som en klump istället.

Igår var det tävlingsdag. Tyvärr var det bara Sandra som gick vidare från kvalet i Fredags och blev därmed enda Svensk som startade. Först var det banbesiktning på morgonen, sen var det ett träningsåk och sedan själva tävlingen som gick kanon och Sandra tog hem vinsten!

Vyerna här är verkligen makalösa. Bara i bilresan fram till skidbacken har jag svårt att sitta still! Jag blir inte mindre till mig när solen långsamt reser sig över bergstopparna och lyser upp de som om de var gjorda av guld.

Vi har inte så mycket tid eller möjlighet att göra så mycket annat här än att ha fokus på tävlingarna vilket är lite synd. Inte lika lätt att dra ut och utforska omgivningen på egen hand. Men och andra sidan bor vi mitt i ingenstans på ett hotell/casino haha. Allt runtomkring är berg.

Lisa uppe på start strax innan kvalet ska börja. Ser rätt kul ut när alla tränare trängs på en och samma plats för att hinna filma sina och de konkurrerande åkarna. 
Vid lunch har vi kunnat ta en liten paus och åkarna har kunnat kika på sina åk från träningen för att kunna förbättra åkningen innan tävling. Här är det Sandra Näslund och Erik Mobärg.

Skön vy påväg till skolan. Hoppas kidsen inte sitter med huvudena ner i sina telefoner och förstår hur häftigt det här är!
Här kan ni se starten lite längre ner i bild!

Här har Sandra precis gått i mål efter vinnaråket. Alltid lika kul och se och fota!
Nu ska vi alldeles strax gå ner till bilarna med all packning för att köra till Calgary. Känns både kul att få komma hem (hinner ju inte vara hemma så mycket i vinter) men också tråkigt. Hade mer än gärna stannat kvar här ett bra tag till! Alla biler är fotade med Canon 5D mark IV.

Svenska Skicross landslaget

Jaa, nu är det officielt! Jag blir inte i Sverige supermycket i vinter, bara i stötar! Istället kommer jag flänga runt halva världen tillsammans med Svenska Skicrosslandslaget! Jag är så glad och så peppad på det här projektet! Jag kommer såklart vara ansvarig för hela foto och filmsidan men även sitta med lagets digitala strategi! Det känns otroligt bra och kommer bli så spännande att få vara med och utveckla ett lag med så stor potential! Skicross är en ung sport (kom på 90-talet) och blev en OS gren 2010 men är redan det lag som är det mest framgångsrika laget om man ser procentuella vinster i förhållande till deltagare. Mäktigt!

Så, glöm inte följa @skiteamswedenskicross på instagram för att följa resan fram till OS och för att se vad det är jag kommer syssla med hela vintern! Det kommer bli grymt!!