Ett självklart val just den här morgonen!

Klockan 05.13 slog jag upp mina ögon imorse. Väldigt tidigt, jag vet, men med vetskapen om att jag faktiskt inte behövde kliva upp så låg jag kvar till 06.00 något… Därefter var det självklart vad jag skulle göra. Solen var redan påväg upp och luften var precis så som den bara kan vara en sensommarmorgon. Jag skulle ut! 

Inga intervaller, inget bestämt mål eller tempo. Bara ut. Så självklart och så enkelt. 

Jag är inne i en period nu där jag liksom bara suger åt mig av allt som finns runtomkring mig. Under löpturen imorse innebar det att jag vid ett flertal tillfällen var tvungen att stanna och bara se mig omkring för att sen ta en bild, några gånger mentalt och några gånger med mobilen.

thumb_IMG_9628_1024

Jag älskar såna här morgnar, när löpturen liksom bara är given och då det varken handlar om att förbättra en tid eller uppnå den högsta pulsen. Det handlar nog egentligen bara om någon form av tillfredsställelse som sker när både intryck och rörelse kombineras.

JN