Resultatet av morgonens spring-velande – såhär gick det!

Som jag berättade i det HÄR inlägget hade jag lite smånoja över att jag knappt får till några riktigt långa pass nu med värmen som är och har varit. Jag hade alltså tänkt att få till iaf 30 km i helgen, och visst det hade säkert gått innan frukost och så… Men idag var inte det ett alternativ.

Så jag velade fram och tillbaka. Och tillslut blev det en löprunda på 23 km. Det var varmt trots att vi höll oss i skuggan i skogen nästan hela tiden, dock så skiner ju solen igenom här och var och solen tar minsann ganska bra när huden är lite svettig och saltig.

Sprang förbi en båthamn och där fanns inga träd att få skydd av, på en gång blev kroppen varmare!thumb_IMG_8876_1024

Inga 30 km idag alltså, men jag är glad över det som blev. Jag tror faktiskt det var mitt sista långpass innan maran, kommer nog bara köra backe eller intervaller nästa vecka. Sen blir det vila vila några dagar:)

Mitt absolut smartaste drag idag var att ha keps på mig. Har faktiskt aldrig sprungit med det förut, inte känt behovet. Men idag var det så klockrent, slapp den där extrema hettan som kan uppstå i ansiktet annars när sol och träning blandas. Hur snyggt det var med just den här kepsen fick jag se först när jag kollade igenom bilderna…. haha bjuder på den.

Plocka-bär-mani som jag har så var jag tvungen att knipa några hallon på vägen!thumb_IMG_8877_1024

JN

Pulsklocka eller inte? – 10 anledningar som kan avgöra!

Förra året slog trenden med aktivitetsarmbandet till rejält och även i år fortsätter bärbar teknik som exempelvis dessa armband och pulsklockor att toppa träningstrenderna. Det är kanske inte jättekonstigt då nästan allt i vårt samhälle blir mer digitalt. Men med tanke på just det, att faktiskt nästan allt sker digitalt, skulle det då kunna finnas fördelar med att låta just träningen vara ”odigital”?

thumb_IMG_1788_1024

Jag har själv en pulsklocka som jag skaffade för precis ett år sen. Ganska långt efter många andra med tanke på att jag ändå sprungit en del. Men jag kände inte behovet av det helt enkelt. Jag sprang för att vara ute mest och tiden klockade jag genom att kolla på klockan när jag sprang hemifrån, och när jag kom innanför dörren igen. Jag gick i princip bara på känsla för att bestämma hur tufft passet skulle vara. Svårare än så var det inte!

Men nu är jag som sagt, ägare av en Polar M400. Jag skaffade den främst av två anledningar: klocka intervaller och även som lite motivation till AXA Halvmaraton som jag sprang i augusti. Jag använder den ofta eftersom mina pass numera mest är intervaller eller långpass. Men gånger då det primära syftet med passet är att vara ute  så struntar jag i den.

Processed with VSCOcam with c1 preset

Jag ser sällan saker som bara bra eller bara dåliga. Tror att det finns fördelar och nackdelar med det mesta, och så även med en sån simpel grej som en pulsklocka. Här är några: 

Fördelar

  • Du kan lättare hålla koll på din träning, dvs du kan se vilken pulszon du ligger i, styra dina intervaller, se sträcka, osv.
  • I och med att du kan hålla koll på träningen kan du också lägga upp ett schema som blir lättare att följa med hjälp av klockan.
  • Du får ett direkt kvitto på dina prestationer och förbättringar .
  • Du blir mer motiverad, faktiskt, prylar är kul ibland.
  • Springer du vilse kan du sen kolla på GPS-bilden vart du egentligen irrade omkring (har hänt några gånger).

Nackdelar

  • Du förlitar dig helt på vad klockan visar. Här förklarar Mikael Mattsson, doktor i medicinsk vetenskap vid GIH i Stockholm lite om dessa felberäkningar.
  • För mycket fokus på klockan och för lite fokus på själva känslan under passet. Den är också viktig och kan faktiskt säga en hel del som inte klockan kan.
  • Press och stress. Den fattar inte om du har en dålig dag, ätit dåligt och bråkat med en kompis. Den kommer ändå säga att du springer för långsamt om du inte ligger inom den tiden du planerat eller bruka ligga i.
  • Du måste göra ett maxpuls-test för att det som pulszonerna visar verkligen ska vara relevant.
  • Klockan stjäl din uppmärksamhet och du missar allt vackert runtomkring dig.

Bild från ett långpass för någon vecka sen då jag och Anna bestämde oss för att  springa runt Brunnsviken!

Skärmavbild 2016-05-26 kl. 20.29.39

JN

2.0 mil – och vi gör det utan stress och press!

Jag måste börja med att säga att det är lätt att tro att jag numera bara ägnar mig åt löpning, vilket inte stämmer helt. I en träningsvecka, som de ser ut just nu iaf, springer jag två pass i veckan. Ett intervallpass av något slag och så ett längre pass. That’s it!

Resten av passen som inte är löpning  viger jag numera (eftersom jag periodiserar träningen varierar den) åt tyngre styrketräning där jag främst kör 5×5. Vilket är förbaskat mycket jobbigare än när jag endast kör pass med fler reps, enligt mig alltså. Jag upplever att kroppen blir tröttare när jag kör träning med en hög volym, vilket kanske inte är jättekonstigt, och att jag då får lägga in spontana vilor mer än annars.

Som tex i fredags, hade jag tänkt träna för att vila igår och vara pigg till dagens långpass. Men nä, kroppen ville inte i fredags och tiden ville inte heller infinna sig så jag struntade i det. Tränade igår istället och ja, det resulterade i två stubbar som skulle ge sig ut på långpass idag.

Men, det gick. Imorse sprang jag och Anna 2.0 mil tillsammans och hon köttade på 7 km extra själv. Jag gillar dessa långpass alltså. Det är inte samma ”press” eller nervositet som jag kan känna inför intervaller där jag liksom känner att ”nu jäklar, tryck tryck tryck” och så peppar jag mig själv. Nä, långpassen handlar bara om att ta sig fram i ett härligt tempo, vara utomhus (!) och att få umgås med löparkompisen bredvid mig. Så även om jag kände mig lite seg i benen och det var lite jobbigare än vanligt så var det en skön start.

När jag ska springa långpass brukar jag se till att inte ha någon tid att passa nära inpå, av olika anledningar. Dels för att ha möjligheten att kunna förlänga passet om jag känner för det. För tro det eller ej, men har man varit ute ett tag och klockan visar 2.2 mil så är det faktiskt lockande vissa gånger när kroppen är på G att köra på till 2.5… Men också för att känslan under passet kan variera och vissa gånger är jag tröttare än andra. Då tycker jag det är skönt att veta att jag ändå kan genomföra hela passet men i ett mycket lugnare tempo, utan att det gör något. Till skillnad från om jag tex har prick 1 timma och 50 minuter på mig och absolut inte en minut längre. För mig handlar som sagt dessa pass mycket om njutning och jag har svårt att känna det om jag är under tidspress. Helgerna brukar därför vara bra dagar att köra långpass på!

Det enda som jag möjligtvis ”stressar” hem till de sista 20 minuterna, av längtan, är min goda frukost som står och väntar!

thumb_IMG_7490_1024thumb_IMG_7486_1024thumb_IMG_7483_1024thumb_IMG_7491_1024

Fin söndag till ER, JN