Gravid v. 21 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0408

HÄR är länk till  mina upplevelser i den gångna veckan, dvs. vecka 20

Under den senaste veckan har det hänt mycket. Jag ser förvisso nästan ”likadan ut”, dvs. magen har inte växt särskilt mycket men det där med mitt illamående och järnvärde börjar se bättre ut. Dels mår jag bättre fysiskt, dels tror jag att järnvärdet är bättre igen. Det känns åtminstone så. Jag tror att varje person som lider av anemi känner det – det måste väl ändå vara omöjligt att inte göra det – så nu måste jag säga att det känns bra mycket bättre hos mig. Och illamåendet är just nu som bortblåst. Jag känner väl till och från en konstig känsla i magen och halsen men i det stora hela går det över på en två minuter och sedan är allt bra igen. Jag brukar säga till Tobias att jag minsann ”förtjänat att må bra” med tanke på att de första 20 veckorna varit svåra, både sett till anemi och det häftiga illamåendet som aldrig tog slut och höll i sig både morgon, middag och kväll.

Nu är det bara att passa på och njuta av den här trevliga veckan och förhoppningsvis blir det så här till slutet. Annars händer det inte särskilt mycket just nu; vi vet könet och det blir lättare att avgöra om vi ska inhandla nya saker eller om jag ska tvätta en del av Nicolas små bodys och saker som han hade när han var nyfödd. Dessutom har vi allt annat, prylar från Stokke, en härlig barnvagn från Bugaboo, nappar, flaskor (nytt) och liknande, så i detta nu behöver jag inte tänka på särskilt mycket utan bara ta och njuta av den här graviditeten.

Den här veckan var jag förresten på infokväll på sjukhuset där jag tänker föda. Förra gången födde jag på annat sjukhus så anledning till att jag gick på den här infokvällen var bara för att lära känna sjukhuset och personalen litegrann och därmed känna mig tryggare på den utvalda platsen. Det är förvisso på det sjukhuset som jag tar mina järninfusioner, men nu under infokvällen fick vi ju rundvandring till rummen som man får alternativt kan ”köpa/boka” (bättre, större familjerum) samt en stor genomgång på i princip allt som jag ändå glömt sedan jag födde Nicolas.

Träning: Jippie, nu går det absolut att (små)träna igen. Jag är inte i världens bästa shape då jag förlorat dyrbar träningstid i och med min anemi och mitt illamående, men nu går det ju bra igen. Långa, snabba powerwalks, jogging och hajks är det jag sysslar med just nu och mer av den varan ska det också bli under hela våren och sommaren. Gud så skönt det är att känna (igen) sin kropp igen och göra den stark igen!

Tummen upp: … för det här med att må BRA under andra trimestern. Hos mig kom det förvisso mellan andra och tredje som ju börjar snart, men bättre sent än aldrig. Typ.

Tummen ner: Inga tummar ner just nu. Sköööönt!!!

Vikt: Jag tror att jag ligger på samma vikt som under gångna veckan; jag äter helt normalt, har inga cravings, mår liksom allmänt bra!

Magen: Den håller också i sig formmässigt, har inte blivit större – tror jag. Men det är jag är lite rädd för är strimmor/hudbristningar på magen. Förra graviditeten körde jag på med Weleda olja och jag fick nästan inga bristningar. Nu, under andra graviditeten, vet jag inte om det ändå blir lite i och med att magen töjs för andra gången, men jag har hittat en trevlig och mycket väldoftande olja från COWSHED som jag nu kör på hela tiden. Ska skriva mer om den i ett av kommande inläggen här i bloggen.

Inköp till baby: Den här veckan har jag inte gjort några inköp.

Mina känslor: Ja, jag är väl som ett litet nervvrak just nu. Mycket kan störa mig men mycket kan också få mig att gråta. Häromdagen tittade jag på Nicolas och grät för att han är ”så himla söt”. Jag menar… Ok? Samtidigt känner jag ju igen de här känslorna från min första graviditet och jag vet att de kommer försvinna när bebben kikar ut – åtminstone efter ett tag – och att jag kommer vara ”normal” igen och inte så där överdrivert sensibel som jag är just nu. Så det löser sig, om man säger så :)

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected]rawness.se Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0409

Instagram: @andreagrue

Om att vara stor och rund och fin och så härligt gravid!

Det var väl härligt vad STOR jag har blivit. Helt plötsligt, sådär. Utan någon som helst förvarning. SÅ härligt det är att pröva på det här med att vara lite större, lite kurvigare. Ni som redan är det bör uppskatta det istället för att försöka bli av med extra junk! Jag mår prima, viktmässigt, och jag beundrar mig själv och mina kurvor just nu. Tänk vad lite som krävs för att man ska må mentalt bra. Lite skön rumpa här, lite stora bröst där, helt naturligt – och perfekt!

… och tänk vad skönt det är att det är legitimt för oss preggos att fläka brösten så där som jag gör på bild nu. För ni VILL ju se exakt hur kroppen ser ut nu när jag har satt på mig extra kilo i form av mage (wow), midja (bu-hu) och bröst (oh-la-la!) Så idag bjuder jag på de här bilderna som jag för övrigt ska se till att föreviga med en ram också – och en utvald bild på det för att spara och i framtiden tänka på hur fin jag var när jag bar på min andra bebbe. Med läderbrallor på och allt. Och en fin utväxt som jag skaaaa fixa i slutet på veckan (har inte orkat men nu när jag upptäckt INGEFÄRA – tusen tack, underbara Irma för tipset!! – har jag återigen energi och mår inte lika illa som jag gjort de senaste 20 veckorna) och en alldeles för liten bh och så vidare och så vidare…

DSC_0378

DSC_0380

Instagram: @andreagrue

Brunch & cirkus i hjärtat av bergen

DSC_0335

DSC_0336

En preggo njuter av sin mackebit...

En preggo njuter av sin mackebit…

Dagen började med en sen frukost eller ja, snarare brunch, i en närliggande stad i hjärtat av de schweiziska bergen. Även om jag alltid föredrar att styra upp frukost eller brunch hemma, kände jag för att dra mig ut direkt efter att ha vaknat, så det blev ett kärt återseende på ett trevligt litet café inte så långt med bil hemifrån mig.

Cirkus är i stan i helgen!, ropar alla barnen men efter att ha grubblat i ett par dagar har jag kommit fram till att Nicolas är för liten för att sitta still i två timmar under själva föreställningen. Så vi skippade det där med att boka biljetter på morgonen (cirkusen äger rum vid 18-tiden) och såg istället till att ta oss in för en rundgång där djuren bor just nu. Vi såg bland annat elefanter, världens sötaste ponnys, gulliga – och jäkligt vilda – apor, getter och stora, vackra hästar. Nicolas fick även rida en sväng och både han och vi kände oss nöjda med besöket.

DSC_0347

DSC_0358

DSC_0360

Happy kid = happy parents.

Så, nu tar undertecknad och påbörjar en ”njuta-hela-eftermiddagen”-session hemma i trädgården; det är 23 grader, nästan vindstilla och riktigt, riktigt skönt vårväder.

Instagram: @andreagrue

Gravid v. 20 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0323

Idag är jag i vecka 20+5 och hela den här veckan har handlat om förändringar. I onsdags var jag på gyn och ultraljud, det sistnämnda för andra gången under den här graviditeten. Allt ser bra ut och bebisen utvecklas precis som det ska. Jag, däremot, känner mig riktigt dålig och har gjort det i princip hela den här graviditeten. Jag försöker hela tiden att göra mitt bästa och att vara stark men det är banne mig svårt ibland. Redan dag 1 (!!) på denna graviditet har handlat om illamående som jag trott skulle släppa under andra trimestern men icke. Istället är det om möjligt ett ännu starkare illamående. Tilläggas bör också att jag fram till nyligen varit frekvent besökare på sjukhuset då mitt järnvärde är kass – jag har fått ta järninfusioner fram till för någon vecka sedan, och om några veckor ska vi göra tester och kolla om värdet nu stabiliserats. Det tar nämligen cirka åtta veckor efter den sista infusionen tills man kan se om det hjälpt någonting; det tar alltså nästan två månader för kroppen att ”bearbeta” de här infusionerna.

Utom järnvärdet som är sjukt lågt och det ständiga illamåendet har jag också väldans ont här och var, inte minst i nedre delen av magen. Det hade jag dock med Nicolas också, så det är ingenting som skrämmer mig. Som sagt, allt ser bra ut på UL och det är bara som det är – den här graviditeten är inte lika mycket dans på rosor som den förra var. Under tiden jag var gravid med Nicolas kände jag inte av någonting alls; jag kräktes väl sammanlagt två gånger och sedan var allt tipp-topp. Den här gången är det helt annorlunda men så länge barnet mår bra får jag väl tänka på att det ”löser sig” för min del också; senast då efter förlossningen. Den, åtminstone, får väl bli bättre än den med Nicolas, åtminstone sett till tiden det tog. Jag hoppas på en snabbare variant den här gången men det är på tok för tidigt att prata om det hela nu.

Träning: Fram till för ett par veckor sedan tränade jag konstant och trotsade smärtor, illamående och dåliga järnvärden. När man har det sistnämnda får man även ta det lite lugnare med sport så det är det jag gör den här gången. Fram till jag mår ok igen tänker jag inte träna så mycket annat än att gå långa promenader. Nu under våren och sommaren har jag en massa hajks inplanerade, så jag ska vila upp mig och känna mig bra till dess, är planen. Men, som sagt, jag tränade och åkte skidor fram till nyligen och hade det gått aningen, aningen bättre fysiskt nu, hade jag fortfarande varit nästan lika aktiv.

Tummen upp: Jag känner sparkarna ordentligt nu!! Förra veckan var det som om en liten fjäril knackade inifrån magen, den här veckan känner jag att det är en livs levande människa därinne. Jag älskar känslan!

Tummen ner: De här krämporna som jag dras med. Som sagt hade jag samma med Nicolas också, och det känns mer om jag ätit något som magen inte tål så att den kniper sig och jag får sitta ner eller stilla mig helt med allt jag håller på mig fram till den smärtan är över. Förbannat jobbigt. Och det är faktiskt inte heller så kul att under 20 veckors tid vakna, leva och somna med illamående som aldrig går över!

Vikt: Jag har gått upp sju kilo! Sjuuuu…kt mycket redan, I know, men det struntar jag i. Jag är så pass aktiv och sportig av mig att det mesta kommer gå ut ur mig direkt efter förlossningen. Typ. Med Nicolas gick jag upp 20 kilo, nästan hälften gick ut med honom och den andra hälften (minus tre extra kilon, dvs. de återstående sju om jag ska vara korrekt) försvann inom två månader. Jag joggade redan sex veckor efter förlossningen och på mitt bröllop, som ägde rum exakt 2 1/2 månad efter Nicolas födelse, hade jag nått perfekt vikt och figur.

Magen: Jag tänker inte mäta runt magen, däremot kan jag säga att den är bra mycket större än den var vid den här tidpunkten med Nicolas. Men det är normalt. Det är en fin och spetsig mage som putar ut rejält men jag gillar´t! Det är precis så det ska vara… jag antar att folk kommer fråga om det är tvillingar och att den frågan kommer börja ösa in inom kort – men nej, det är det inte alltså. Jag är vanligtvis rätt tunn och tror att det, tillsammans med att magen redan är lite töjd sedan förra graviditeten, gör att den är så stor redan nu.

Inköp till baby: Jag får min baby nummer två vilket ju innebär att jag har en herrans massa saker redan. Spjälsäng, säng till mittersta delen av huset, en perfekt barnvagn i form av Bugaboo Cameleon 3, allt det finns redan. Den här veckan slog jag dock till på en alldeles speciell napp från USA som stöttas av amerikanska sjukhus och delas ut där vid födelse. Ni får se vad det är för napp jag talar om när den kommer. Jag beställde den i veckan så till nästa inlägg om graviditet, dvs. nästa fredag, borde den vara här hos mig.

Min hy: … är fruktansvärd! Nu har jag börjat göra ALLT i min makt för att den ska få tillbaka sin spänst och elasticitet, men det dröjer. Ska visa vilka produkter jag använder i ett annat inlägg. Men jag, som aldrig tidigare dragits med hyproblem, lider just nu.

Mina känslor: Att jag inte mår bra stoppar mig inte från att vara oerhört glad över att vi snart (beräknat datum 30. augusti) får en till bebis. Jag är så himla lycklig över faktum att vi kommer att bli en stor familj och känner mig redan sugen på ännu fler barn i närmaste framtiden (!!) I veckan har vi förresten haft ett ”namnmöte” och jag tror att vi är nära ett passande namn till baby nr.2! Juuhu!

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0322

Instagram: @andreagrue

RAW Weekly

Inspo, Rawness Veckan som gått på RAWNESS - ta för dig av det bästa inom träning, mode och hälsa.

De senaste 7 dagarna serverat i snabba länkar. Ett smörgåsbord av aktiv livsstil.

Kategori