Sörmlandsleden på cykel – 5 mil och ”en” OTB

Långhelg och bra väder. Vad passar då bättre än att ge sig ut och panga lite stig. Eller rätt så mycket stig blev det ju faktiskt. Igår tog jag mig från Nynäshamn till Västerhaninge via Sörmlandsleden.

Torsdag 25 maj kommer jag minnas en bra stund framåt. Anledningen? Jo. Ett ytterst jobbigt cykelpass på fem mil. Fem mil! Som en del brukar säga, ”att cykla i skogen motsvarar landsvägscykling gånger 3”. Lite så kände jag faktiskt nu efter torsdagens pass. Kroppen var mör och sönderbultad av alla rötter och stenar längs med sträckan. Men allt var inte bara dåligt. På vägen till Västerhaninge blev det mycket skratt och glädjerop också.

Allt började i Nynäshamn.
Efter en tidig morgon utan frukost och lätt stressad över att tiden rann iväg kom jag någon minut sen till samlingen. Precis när jag anlände till samlingen rullade tåget in på perrongen som denna dag skulle ta oss hela vägen ner till station Nynäsgården. Efter en trasslig inledning på resan som mest handlade om hur vi skulle ställa cyklarna utan att andra medresenärer skulle behöver ta sönder fönsterrutor på tåget för att komma ut fick jag äntligen sätta mig ner. Öppna en energibar och ta en slurk Festis. Det var min frukost. I all hast började jag också att fnippla med mobilen för att betala min resa men glömde bort det i allt tuggande och när en av killarnas cykel gick i backen. Efter att ha återställt ordningen igen inne i vagnen satte jag mig ner igen. Då kommer plötsligt två biljettkontrollanter och ska kolla biljetten. Å fan! Tänkte jag. Nu åker jag dit. Snabbt upp med telefonen för att rädda situationen. Men jag hann inte. Tankarna var många just då varpå biljettkontrollanten kom fram till mig och frågade efter biljetten. Det enda jag fick fram just då va typ ”jag fixar nu. Sorry, jag glömde”. Sedan fixade jag biljetten lite snabbt och han sa sedan OK. Pjuh! Istället för flera kronor till kom jag undan med 41kr. Riktigt schysst helt enkelt. Resten av resan gick bra utan missöden och väl framme i Nynäsgården så mötte Peter upp oss. Vi var totalt 11 som skulle ta oss från Nynäshamn till Västerhaninge. En stigresa på närmare 50km.

Första etappen blev Kvarnängens IP, Nynäshamn till Vansta, Ösmo. En sträcka på ca. 9,5 km som bjöd inledningsvis på kuperad och tungtrampad sträcka med mycket stenigt underlag. Riktigt jobbigt bitvis med få tillfällen att hämta andan. Ett mål var att vara tillbaka till klockan tre, men det visade sig bli svårt efter att vi påbörjade den andra etappen mellan Vansta, Ösmo till Hemfosa. Vägen till Hemfosa gick i snårig terräng med mycket rötter och tät skog bitvis. Efter drygt en timmes cykling passade vi även på att ta ett kort break vid sjön Muskan som ligger strax utanför centrala Ösmo. På andra sidan Muskan där vi fikade ligger Körunda konferensanläggning som har ett eget motionsspår som går längs med Sörmlandsleden som vi höll oss på. Denna sträcka måste vara otroligt fågeltät då det kvittrades just precis överallt i skogen. Riktigt mysigt faktiskt. Trots några partier med grusväg var det en riktigt fin sträcka som innehöll det mesta. Även OTB’s (over the bar).

OTB - Over the bar

Dagens OTB

Den ”sista” sträckan blev Hemfosa – Paradiset. En riktigt tuff sträckning som bjöd på dödsrötter, stenkistor, kuperade dödsdalar och spängestfest för en del. Det var också under detta parti vi fick bära cyklarna mest. Under turen så utbrast någon att vi nästa år borde ta denna sträcka åt andra hållet. Men jag tror det blir samma lika ändå då en del tyckte att det gick mer uppför än utför. Problemet var nog att många var för trötta för att njuta av utförskörningen ink. undertecknad. Man är liksom slut i hela kroppen hela tiden av allt parerande av cykel och av att hålla på stigen. Temperaturen under dagen var i stort sett perfekt, men som vi alla vet. I skogen är det alltid varmare. Hursom helst. Efter att ha passerat ”Slingerbulten” började vi närma oss Paradiset. Ett fint område med fler sjöar och dagen till ära också många besökare. Det blev en sväng upp på Tornberget och sedan Sameslingan innan vi vek av ner tillbaka mot Dåntorp och sjön Öran.

Efter sista fikapausen konstaterade vi alla att det varit en fantastisk dag men mycket jobbig. Så vill man ge sig ut på äventyr är sträckan verkligen att rekommendera. Men det är som sagt ingen grusvägsrunda utan räkna med Väldigt tekniska partier och en del också utan nåd. Tyvärr så missade jag after bike-ölen men vad gjorde det när det istället bjöds på grillat hemma.

Hammarbybacken växlar upp – bygger nytt downhillspår

Hammarbybacken som är något av Stockholms vinterpuls vintertid satsar nu tillsammans med proffscyklisten Martin Söderström på att leverera grymma downhillspår till sommaren.

Martin Söderström som är en av våra mest välkända cyklister har tillsammans med Hammarbybacken börjat skapa, forma och bygga nya utmaningar i Hammarbybacken. Satsningen gäller inte enbart nya spår utan handlar även om att rusta upp befintliga downhillspår och se över hopp och byggda drops. Maj månad har varit intensiv för Hammarbybackens personal som arbetat mycket med att hinna klart till att den stora liftsäsongen börjar. Hur nya lederna kommer att se ut exakt får jag återkomma till, men kika på bilderna. Det kommer att bli fett. Riktigt fett. Eller vad säger ni?

Cykla MTB Hammarbybacken

Nya spåret börjar ta form.

Cykla MTB Hammarbybacken

På vägen ner kan man ligga i burmen och mysa.

Kategori