Färglöst? Nej, bara lite gråare.

Ibland glömmer man bort saker. Det kan vara saker man tänkt göra, något man borde köpt eller prylar man glömt att packa med sig när man ska åka iväg. Vissa gånger är det som att hjärnan själv väljer att radera bort de där grejerna från våra mentala ”to-do”-listor. Kanske för att jäklas lite med oss eller för att våra medvetanden någonstans inte tycker att just de grejerna är av intresse för någon form av helhetstänk. Som om vårar djupare jag redan förstått att den där extrajackan bara hade tagit plats i packningen och aldrig egentligen kommit till användning.

Men bäst kanske vi är på att plocka bort, eller kanske snarare försköna, saker som vi bär med oss som sämre minnen. Det här med att vi polerar upplevelser och händelser för att ge dem något sorts skimmer som de egentligen inte hade, men som får oss att minnas dem på ett vackrare sätt. Funktionen som får oss att påstå att fisken vi fångade för fem somrar sedan, som egentligen vägde 500 gram, var en bjässe på 1,5 kilo. Den som får oss att minnas regniga somrar som soliga dagar, som får oss att komma till uttrycket att det var bättre förr. För att fem år senare hävda att det var bättre för fem år sedan. Osv.

I alla fall så har jag förträngt en sak. Eller förträngt är väl att ta i, men jag har åtminstone låtit bli att tänka på det och på vissa sätt förskönat det. Men nu är jag tillbaka och verkligheten har gjort sitt. Det är nämligen lite så det kan bli när man har försett något med det där skimret. Det kan vara en plats man varit på som man alltid burit med sig i minnet som en vacker sådan. Ett ställe man trivts på, där alla miner var glada och omgivningens skönhet slående. Fine, det är väl jättefint att vi kan minnas det så. Det skapar en mental plats att ta sig till när verkligheten inte riktigt känns lika skimrande. Men här kan det bli problematiskt om man förskönat det hela lite väl mycket och sedan faktiskt återvänder till platsen. Besvikelsen kan vara som ett slag i ansiktet. Eller så är det precis så som vi minns det.

Färgglatt i St. Antons boulderhall.

Färgglatt i St. Antons boulderhall.

Skillnaden dem emellan (förutom färgsättningen)? Where do I begin… Polerade och slitna grepp (vilket ger väldigt lite friktion), en trästege upp till en del av bouldering, mattor fastspända i stegar, sektionen liksom intryckt på läktaren till en bandyplan, låga väggar… Samtidigt blir det hela lite charmigt och påminner kanske mer om ett hemmabygge än klätterdelen hos ett modernt idrottskomplex. Det känns som att någon verkligen kämpat för att få till en klätterhall och kommit med den ena kreativa lösningen efter den andra. Och någonstans har de hittat en lösning som ändå funkar. Det finns många linjer av varierande svårighetsgrad, precis som man efterfrågar. Så klättringsmässigt lämnar hallen kanske inte så mycket att önska, förutom nya grepp. Det kan jag ändå inte släta över, de behöver bytas ut.

IMG_7304

Andra våningen i boulderdelen.

Och jag har varit i betydligt knepigare hallar. Till exempel den i Verbier förra vintern. Här handlade det om ett litet, litet, rum intill hockeyhallen i byns sportcentra. Det kändes som att gå in i typ ett maskinrum. Eller ventilationsrum. I alla fall inte en klätterhall, eller boulderhall som det ju faktiskt var. Väl där inne var det, ett inte speciellt högt, snedtak åt båda riktningar och en matta över hela golvet. Det var litet och källarlikt, men återigen – klättringen fanns där. Fönster, däremot, var det inte någon fråga om. Instängt? Något enormt.

Det är svårt att låta bli jämförelser. Och i sådana här lägen är det svårt att inte lägga på det där skimret. Hallen i St. Anton glittrar redan. Samtidigt förnöjer variation och även om skillnaderna är markanta hallarna emellan så ger de ändå utmaningarna som efterfrågas. På sina egna, unika, sätt. Grått eller färgglatt, högt eller lågt. Sedan kanske man föredrar det ena eller det andra, men hellre att det finns en charmiga hall med vrår och vinklar än ingen hall alls.

IMG_7310

Kategori

Greppstyrka

Du möts av färgglada väggar prydda med ännu färggladare grepp. På golvet ligger en dämpande madrass och på väggarna hänger det klättrare som ibland snarare påminner om spindelmannen (utan dräkt) än någonting annat. Du följer en färg i taget med blicken och börjar genast fundera på vilka linjer som är görbara. 

Vissa grepp faller in under den minimalistiska stilen medan andra snarare går under maximalism. Kreativiteten kring utseendet på dem är, oavsett stil, oftast ingen bristvara. Den lekfulla känslan som fyller kroppen kommer per automatik genom kombinationen färg och lustiga former. Men det är lätt att missta sig av och tänka att det inte är någon match att fixa linjerna som snirklar sig uppför väggarna. Det här ändras dock snabbt när man väl provar.

Det är nämligen när man är på väg upp som man inser att det är utmanande på flera sätt. Vägen är sällan spikrak, om det inte är en sådan linje, utan många gånger finns det ett eller flera problem längs slingan som måste lösas. För att ta sig förbi dem och vidare krävs en kombination av strategi, kreativitet, viktfördelning och styrka. Och här kickar allt igång. Problemlösaren i dig vaknar till liv och du vässar dina sinnen. Du känner dig utmanad av linjen och inser att du måste ta dig till toppen. Det finns liksom inget annat. Och det är där själva tjusningen ligger.

Ju mer du klättrar desto mer ökar greppstyrkan samtidigt som tekniken vässas. Du lär dig hur vikten bäst fördelas för att nå olika grepp och du inser dina egna styrkor. Du utmanar ständigt dig själv genom att välja nya linjer och vägar och när du väl klarar en ny linje är känslan som fyller kroppen världens bästa belöning.

Varför bouldering?

  • Strategi- och teknikträning. Du måste tänka ut hur du ska fördela vikten, vilken förflyttning som är smartast och hur du löser de problem som dyker upp längs vägen.
  • Kreativitet. Du måste ibland vara kreativ för att lista ut hur du ska utföra vissa rörelser och moment.
  • Ökad greppstyrka. Skillnaden i greppstyrkan kommer du att märka snabbt när du väl börjat bouldra. Och det är häftigt att plötsligt kunna greppa tag i grepp som från början såg helt omöjliga ut.
  • Överkroppen blir rejält tränad. Bouldering innebär galet bra träning för framförallt arm-, bröst- och coremuskler.
  • Det är galet roligt! Strategi, teknik, kreativitet och styrka i en skön blandning där den egna kroppen (tillsammans med kalk och klätterskor) är allt som behövs.
  • Bästa hänget finns i klätterhallen. Här hjälper och stöttar man varandra för att lista ut hur olika linjer ska klättras, utmanas och utvecklas. Det blir socialt och jämförelsen med en lekplats (för vuxna) är inte helt out of place.
Kategori

Boulderkväll

Nu när Gustav haft jullov så tog vi var sin provträningsvecka på ett gym som ligger ett kvarter hemifrån för att kunna träna tillsammans. Det är ett sproilans nytt gym så allt är superfint och det bästa är att de har bouldering! Jag har ju funderat på att skaffa årskort på Klättercentret för att inte tappa min nya hobby men jag har dragit mig lite för det eftersom jag vet att det inte kommer bli så ofta och det är ändå relativt dyrt. Men det här är ju perfekt för mig!

Nära hem, gym, yoga, idrottshall och bouldervägg för några hundralappar i månaden.


Kategori

2015 kass ekonomi och rik på erfarenheter

2015 var ett helt fantastiskt år i mitt liv, en riktig milstolpe. För första gången har jag ett jobb jag tycker är meningsfullt och där jag har ambitioner om att skapa mig en karriär och det känns helt fantastiskt. Baksidan av detta fantastiska uppvaknande är dock att min privatekonomi gått i backen. Jag startade året med att börja betala av min dyra (men åh, så prisvärda) utbildning till Kost och Träningskonsult på The Academy precis samtidigt som min inkomst gick ner rejält i och med att jag hade noll kunder i början av januari förra året. 2015 har verkligen inte varit plånbokens år för mig, men däremot ett erfarenheternas år.

Innan jag sätter igång med ”projekt 2016″ tänker jag lista allt nytt, roligt och lärorikt jag erfarit under 2015. För lärorikt har det varit.

  • Jobbar som personlig tränare och kostrådgivare på Balance
  • Startat en blogg
  • Besökt Rom
  • Hoppat fallskärm
  • Dykt
  • Frälsts av yin yoga (jag trodde aldrig att jag skulle fastna för och upprätthålla en yoga-rutin)
  • Fjällvandrat i Jämtland
    • Och blivit väckt av att renar puffar nyfiket på tältet!
  • Börjat bouldra som hobby
  • Besökt Paris
  • Hållit i gruppträningsklasser
  • Flyttat till en ny lägenhet jag stortrivs i
  • 1 chin-up

I skrivande stund inser jag också att jag därmed bockat av 9 punkter på min bucketlist! Ribban är satt för 2016, och i och med att ekonomin kommer vara bättre så finns åtminstone medlen för att bocka av fler.

Cristina Castillo Blogg

DCIM103GOPRO

Cristina Castillo Blogg

Cristina Castillo Bloggrawness_foto-2015-11-15-14-54-56-1Cristina Castillo Blogg

Cristina Castillo Blogg

Cristina Castillo Bloggrawness_foto-2015-11-15-14-15-46-1Cristina Castillo Blogg

Kategori

Nybörjarkurs i bouldering!

Körde precis mitt tredje ryggpass på nya schemat. Allt går klart och tydligt framåt och det känns så himla bra! Jag har gått från att bara orka 2 excentriska chins per set till att göra 5 stycken och för mig som nästan, bara nästan, gett upp på chins så är det helt sjukt roligt att känna att det inte är långt kvar!

Lunchen idag blev lite uppdelad så det blev något litet innan passet, torsk, potatis och morötter och nu efteråt sitter jag på Zocalo och laddar upp med energi. Så nice att man får en noggrann ingredienslista på kvittot här, älskar det. Efter att jag lekt kontor här ett tag så bär det av till min första klätterklass. Yep, jag har äntligen tagit tag i klättringen och börjar idag på en bouldering-kurs på klättercentret i Solna. Det är alltid lite pirrigt att vara nybörjare på något men det ska bli sjukt kul, mer om det ikväll!

Hoppas ni har en lika stark torsdag som jag!IMG_7851

IMG_7857 (1)

IMG_7858 (1)

Utmana sig själv

FullSizeRender 35FullSizeRender 33 FullSizeRender 36FullSizeRender 34

Ella har fått mig att testa köra lite bouldering och det är ju riktigt kul, faktiskt 10 ggr så mycket roligare än vad jag trodde att det skulle vara och jag gillar känslan att man blir lite matt i hela kroppen efteråt. Det är sjukt jobbigt! – Dagens Tips – TESTA!