Renata Chlumska + frukost

Frukost på Bistro Linné
Renata berättar om sin expedition på Everest.
Vilken fantastisk kvinna!
Fick med mig Renatas bok också. Ska läsa direkt ikväll!
Glad och inspirerad!

Imorse var jag inbjuden till en inspirerande frukost på Bistro Linné av Adviral. Talare för dagen var ingen mindre än Renata Chlumska! Jag har träffat henne vid ett flertal tillfällen och tycker att hon är sååå cool. Hon är en äventyrare av rang och samtidigt så fantastisk ödmjuk.

Efter den här morgonen blev jag ju inte lite sugen på att springa upp på några fler berg. Kanske inte satsa på en Seven Summit direkt, haha! Men nog kallar bergen alltid…

Kategori

Kilimanjaro – dagbok dag för dag

Kilimanjaro dagbok

Under en vecka i februari åkte jag och två killkompisar från jobbet ner till Tanzania för att bestiga Kilimanjaro, världens högsta fristående berg. Nu delar jag med mig av mina dagboksanteckningar. 

Kilimanjaro dagbok fredag 1/2 Avresan

Alarmet går igång klockan 02.30. Det är dags att kliva upp för att åka till Arlanda. Pussar på min sovande familj och tassar ut ur sovrummet. Det gör riktigt ont i hjärtat att lämna familjen i 10 dagar. Kanske utan någon kontakt överhuvudtaget.

Efter att ha packat ihop det sista och skrivit några små kärleksbrev till Embla hoppar jag in i taxin.

Väl på terminal 2 möter jag upp mina jobbarkompisar Donald och Tommy som jag ska dela det här äventyret med. Det är fortfarande tidig morgon och jag mår nästan illa av trötthet. De senaste veckorna har det blivit allt för lite sömn, jag har verkligen oroat mig järnet för den här vandringen på Kilimanjaro.

kilimanjaro dagbok
Vi är på väg!

Något försenade kommer vi iväg på vår första flight till Amsterdam. Vårt connecting flight till Kilimanjaro Airport skulle gått en och en halv timme efter ankomst till Amsterdam så vi håller tummarna att det inte blir större förseningar nu och att det går snabbt att ta sig genom pass- och säkerhetskontroller mellan gaterna.

Fast i säkerhetskontrollerna

I Amsterdam hamnar jag så klart i alla security checks som finns, måste antagligen se rejält sliten och misstänkt ut, haha! Vi hinner iallafall fram till vår gate lagom till boarding. Nu väntar en åtta timmar lång flygresa ner till Tanzania.

På grund av tekniska problem blir även denna flight försenad i en och en halv timme.

Det blir en behaglig resa. Jag vilar, ser en film och tjatar lite med grabbarna. När vi anländer till Kilimanjaro Airport närmar sig klockan midnatt. Vi väntar in några andra resenärer innan vi åker den timslånga bussresan till Springslands Hotel i Moshi.

kilimanjaro dagbok
Vi landar på Kilimanjaro Airport.

Kommer fram till hotellet, checkar in, jag borstar tänderna och ligger snart i sängen under myggnätet. Är så trött efter nästan ett dygn på resande fot.

Lördag 2/2 Dan före dan

kilimanjaro dagbok
Första skymten av Kilimanjaro.
kilimanjaro dagbok
Hittade en ny vän på eftermiddagspromenaden. <3

Sov lite halvdant inatt men känner mig åtminstone hundra gånger piggare än igår. Tar en dusch och sedan går vi ner och äter frukost alla tre. Ägg, toast, frukt, juice och kaffe, en riktigt bra frukost faktiskt.

Här på hotellet finns wi-fi så jag passar på att kontakta de där hemma. Sedan blir det en dag vid poolen. Varmt som sjutton men så skönt för en frusen svensk.

kilimanjaro dagbok
Det blev en dag vid poolen.
kilimanjaro dagbok
Svettigt!

Framåt kvällen packar vi våra väskor och daypacks och fyller på våra vattenflaskor. Efter en rejäl middag och en kort meditation var det dags att släcka lampan på Springlands Hotel. För imorgon smäller det!

Söndag 3/2 Första vandringsdagen

kilimanjaro dagbok
Redo för att börja den långa vandringen uppför Kilimanjaro

Kommer iväg med bussen från hotellet upp till Machame Gate efter en stor frukost. Jag känner mig förväntansfull och nervös inför den stora utmaningen. Väl framme vid gaten blir det en lång väntan. Vi börjar inte våran vandring förrän efter klockan 12 så vi hinner börja nalla lite av den lunchlåda vi fått för att äta på vägen.

kilimanjaro dagbok
Vi börjar att gå genom grönskande djungel.

Vandringen går väldigt långsamt genom djungeln och det känns faktiskt inte särskilt jobbigt. Enda problemet är att jag börjat känna av skoskav på ena hälen. Får stanna för att tejpa om foten och knyta åt kängorna ordentligt och då känns det redan bättre.

kilimanjaro dagbok
Vid vår första camp, Machame Camp.
kilimanjaro dagbok
Mitt hem för den kommande veckan.
kilimanjaro dagbok
Sovsäck och ett örngott fylld med en fluffig dunjacka. Mysigt!
kilimanjaro dagbok
Allt känns toppen så här långt.

Efter strax under sex timmar är vi framme vid vår första camp, Machame Camp, på 2835 meters höjd. Jag bäddar iordning i tältet och sedan kommer de med varmt vatten så att jag kan tvätta mig lite innan jag går in i vårt restaurangtält där vår kock dukat upp med popcorn och te. Därefter blir det en gigantiskt middag och briefing inför morgondagen med våra guider.

Dagen har känts bra, det har varit soligt och fint väder och imorgon ska jag knyta kängorna ordentligt direkt på morgonen. Jag släcker pannlampan vid 21-tiden men det är omöjligt att somna, det ligger så mycket förväntan i luften.

Måndag 4/2 Yr och svimfärdig

kilimanjaro dagbok
Vi går genom olika klimatzoner, jättehäftigt!

Jag väcks klockan 06.20 med te i tältet. Det är dags att packa ihop mina grejer igen. Efter frukost ska vi ut på en ny dag med vandring. Vädret är strålande. Även idag beräknar guiderna att vi ska gå i ungefär sex timmar.

kilimanjaro dagbok
Det går enbart uppför idag.

Det går enbart uppför idag men mina ben känns superstarka. Men så helt plötsligt från ingenstans, börjar jag känna mig yr och svimfärdig. Höjden har gjort sig påmind. Vi har redan kommit upp på 4000 meters höjd. Efter lite vila på en sten, vatten och en proteinbar känns det bättre och vi börjar gå neråt några hundra meter. Och vips så känner jag mig hur pigg som helst!

kilimanjaro dagbok
Äntligen är vi framme vid Shira Cave Camp.

Vi landar på nattens camp, Shira Cave Camp på 2750 meters höjd. Gänget kryper in i tälten: Jag bäddar och byter om till torra kläder och så vänder det igen. Jag har lätt huvudvärk och har svårt att få i mig något av lunchen. Känns faktiskt som att jag ska kräkas vilken sekund som helst. Men Donald och Tommy peppar mig att äta upp maten och sedan gå och vila en stund.
Jag funderar en sekund på att ge upp, jag mår illa, huvudet värker och tröttheten har helt tagit över min kropp. Ligger där ensam i mitt tält i en sovsäck och gråter någon timme. Sedan tvingar jag i mig lite vatten, misstänker att jag fått i mig alldeles för lite under dagen.

kilimanjaro dagbok
Ute på acklimatiseringspromenad ovan campen.
kilimanjaro dagbok
Vi får god mat men det är inte alltid lätt att äta på hög höjd.

Efter en halv liter vatten och några Haribonappar (mina räddare i nöden under den här resan) är jag något piggare igen. Vår guide Shaban har hämtat oss för inregistrering på den nya campen och vill ta oss på en timmes acklimatiseringsvandring. Är inte jättepepp på idén när vi sakta börjar gå uppför men sedan släpper den värsta huvudvärken och illamåendet och jag känner mig starkare.

Är så glad och tacksam att mina reskamrater peppar mig så bra!

Förbereder mig på illamående

Efter den korta vandringen får vi te och popcorn igen och det smakar faktiskt riktigt gott. Det blir skönt med en lugn eftermiddag, vi gör lite vad vi vill. Någon läser, någon lägger sig en stund i tältet och jag skriver min dagbok.

Imorgon ska det bli pole, pole (sakta, sakta på swahili) till ett nytt höjdrekord, 4600 meter över havet. Jag förbereder mig på att må dåligt då också. Men våra guider håller koll på oss och mäter puls och oxygen varje dag så jag känner mig inte orolig för hälsan iallafall.

Ikväll väntar middag och sedan ska jag verkligen försöka sova några timmar. Det är så svårt att få någon sömn här på berget, både på grund av höjden och nervositeten och på att alla sherpor snackar och fixar och donar hela natten lång. Haha!

Hörs imorgon!

kilimanjaro dagbok
Dags för frukost!

Tisdag 5/2 Får en panikattack

Sov halvdåligt, okej heldåligt, inatt också. Vi klev upp strax efter sex och packade ihop våra grejer innan det var dags för frukost. Vi fick te, gröt, frukt, toast, ägg, korv och pannkakor. Jag kände mig ganska pigg och hade god aptit vilket är ett gott tecken på hög höjd.

Det såg ut att bli fint väder idag också. Solen sken från en klarblå himmel när vi gav oss iväg på dagens etapp upp till Lava Tower på 4600 meters höjd.

Redan efter 15 minuters vandring i långsamt tempo började jag känna mig riktigt yr. Och det blev bara värre och värre. Jag kände att jag inte kunde gå utan att stötta mig på min stavar. Tog flera korta pauser då jag drack och åt godis, vilket hjälpte tillfälligt. Till slut orkade dock inte kroppen längre utan jag satte mig ner och hyperventilerade och fick någon slags panikattack. Så läskigt! Tårarna sprutade och jag kände att jag inte fick tillräckligt med luft.

Donald och Tommy lugnade mig och jag tryckte i mig ytterligare lite socker. Donald tog mina vattenflaskor för att lätta min packning så att jag skulle orka fortsätta gå. Guiderna började hålla ett extra öga på mig och mätte min  puls och syreupptagning igen. Mina värden såg tillräckligt bra ut, så jag fick fick grönt ljus att fortsätta.

kilimanjaro dagbok
Denna bild är tagen direkt efter min panikattack. Jag ser ut att må förhållandevis bra men det gör jag inte.

En kamp mot Lava Tower

Det blev en kamp och ett steg i taget men jag tog mig släpande upp till Lava Tower Camp. Där grät jag av lycka och av utmattning.

kilimanjaro dagbok
Obeskrivlig lycka när jag nådde Lava Tower.

Kroppen har känts jättestark under hela vandringen, det är bara höjden som sinkar mig och det gör mig så förbannad! Jag vill ju så gärna nå toppen!

En lunch vid Lava Tower senare och påfyllning i vattenflaskorna gick ömsom klättrade vi ner till nattens camp, den omtalade Baranco Camp. Efter de fem tuffa timmarna uppåt var det skönt att börja gå neråt igen. Två timmar i rullgrus och bland stenbumlingar gick enkelt. Så vansinnigt härligt att tappa höjd!

kilimanjaro dagbok
Så himla cool natur här! Som att vandra genom en fantasyfilm.
kilimanjaro dagbok
Där skymtar kampen för natten.
kilimanjaro dagbok
Vi tog oss fram till Baranco Camp! En riktig kamp för mig.

Nu är det eftermiddag och vi har fått dagens popcorn och te, bäddat iordning och planerat för morgondagens tur upp för Baranco Wall. Donald har erbjudit sig att bära min utrustning också så att jag ska orka, så himla snällt!

Håller tummarna för att jag ska känna mig fortsatt pigg nu och att jag passerar kvällens test av puls och oxygen.

Nu har det precis slutat regna här så jag ska passa på att gå ut en stund till de andra. 

Kvällens hälsotest gick utmärkt! Min kropp verkar ha acklimatiserat sig bra. Vågar dock inte ta ut något i förskott när det handlar om höjden. Kram, vi hörs imorgon!

kilimanjaro dagbok
Stjärnklara nätter här.

Onsdag 6/2 Baranco Wall

Vi blev väckta strax före sju med te som vanligt. Riktigt mysigt att sitta och dricka te i sovsäcken. Därefter packade jag ihop sovsäck, liggunderlag och alla mina andra grejer. Detta går verkligen på rutin nu.

Idag ska vi ta oss upp för Baranco Wall och jag känner mig faktiskt lite nervös. Baranco Wall är en jättehög lodrät bergvägg som ser riktigt läskig ut och jag har hört så mycket om denna passage. Här kommer man behöva klättra lite för att ta sig upp.

Är lite trött när vi ger oss iväg men vid gott mot och adrenalinet pumpar så att mina ben skakar. Donald bär mina grejer så det känns ovanligt lätt att bara behöva bära på stavarna.

kilimanjaro dagbok
På väg upp för Baranco Wall.

Vägen upp för Baranco Wall är verkligen jätterolig. Här får man klättra och jag älskar det! Känns så skönt att jag inte har någon yrsel idag heller.
När vi nått toppen av Baranco Wall är vi ovan molnen. Det är en riktigt häftig känsla!

kilimanjaro dagbok
På toppen av Baranco Wall.
kilimanjaro dagbok
Våra fantastiska guider från Zaratours.

Känner mig urstark

Där på toppen tar vi en liten paus för vatten och snacks och tar några foton. Sedan bär det av neråt igen på andra sidan klippan. Och upp och ner och upp, upp, upp. Men min kropp är urstark idag. Känns inte tungt på något sätt. Antar att kroppen är acklimatiserad nu och så var det ju så lätt att slippa en tung packning också. Grabbarna däremot klagar på hur jobbigt det är idag.

kilimanjaro dagbok
Framme vid Karanga Camp på 3995 meters höjd.

Cirka tre timmar bort från toppen av Baranco Wall är vi så framme vid vår camp för natten, Karanga Camp på 3 995 meters höjd. Jag bäddar och tvättar av mig, byter om till torra och rena kläder och sedan bjuds vi på lunch.

Vår kock lagar så god mat till oss varje dag. Till frukost blir det någon gröt och te följt av toast, pannkakor, ägg, korv och frukt. Till middag får vi alltid trerätters, en soppa till förrätt, en varmrätt och sedan någon frukt till efterrätt. Dagens lunch bestod av ris och köttgryta. Jag vräkte i mig varenda riskorn, här ska det laddas för morgondagens vandring till Barafu Camp, den sista campen innan toppförsöket.

Nu ska vi ut på en kort promenad och sedan blir det vila, middag och tidigt ner i sovsäcken. Som alla andra kvällar. Här på berget gäller det att hushålla med energin.

Torsdag 7/12 Näsblod och ryckningar

Blev väckta vid sjutiden imorse. Som vanligt har jag inte kunnat sova. När jag låg och skulle försöka sova igår kväll ryckte benen okontrollerat, tänk er det där rycket man kan få när man ska somna fast flera stycken i rad, jätteobehagligt hur kroppen kan reagera på hög höjd. Och sedan började jag blöda näsblod. Vet inte om det hade med höjden att göra eller om det var att jag använt nässpray mot min nästäppa. En sak som är säker är att jag aldrig blöder näsblod hemma iallafall. Och att höjden och jag inte är bästa kompisar. Ännu.

kilimanjaro dagbok
Svårt att sova på hög höjd.

Det blev ihoppackning, tvätt och frukost som vanligt innan vi lämnade campen för dagens vandring. Första timmen gick väldigt trögt men sedan var kroppen uppvärmd och det gick ganska bra att gå. Sista biten upp till Barafu Camp var dock väldigt jobbig för huvudet. Kändes som att jag skulle svimma vilken sekund som helst. Sådan lycka när vi äntligen kom fram till registreringen!

kilimanjaro dagbok
Världens bästa vän på vägen, Hydroflask.
kilimanjaro dagbok
Kände mig mest pigg idag.
kilimanjaro dagbok
Lyckliga efter inregistrering på Barafu Camp 4673 möh. Här med våra tyska vänner Daniel och Erik.

Samma rutiner idag som nästa alla andra dagar; vi bäddade iordning i tältet och bytte om till torra kläder innan vi fick lunch. Nu blir det en powernap.

Åska, blixtrar och hagel som smattrar mot tältduken, hoppas bara det här ovädret drar förbi innan nattens vandring. Vi ska bli väckta klockan 11 ikväll och vid midnatt påbörjar vi vandringen mot Uhuru Peak, Kilimanjaros och Afrikas högsta topp, 5895 meter över havet.

Fredag 8/12 Toppförsöket

Vi blev väckta klockan 11 igår kväll, klädde oss och packade iordning våra ryggsäckar och satte på oss våra pannlampor inför nattens vandring. Sedan bjöds det på popcorn, kakor och te innan vi gav oss iväg mot vårt mål, Uhuru Peak.

En lång svans av pannlampor slingrade sig uppför bergsväggen. Det visade sig att det skulle bli en ohyggligt lång och tuff natt. Jag var trött och yr av höjden men våra guider tog oss pole, pole upp för berget i riktig iskyla.

kilimanjaro dagbok
Soluppgången strax före Stella Point.
kilimanjaro dagbok
Trött vid Stella Point.

Bara en timme kvar

Strax efter klockan sju imorse nådde vi Stella Point och fick beskåda den vackraste och mest efterlängtade soluppgången någonsin. Nu var det ”bara” drygt en timmes vandring kvar till Uhuru Peak. Men en timmes vandring på den höjden är tyvärr ingen lek. Jag var så yr att jag omöjligt kunde gå utan stavar och jag mer hasade fram än gick.

Den sista timmens vandring kändes som en evighet, allt jag ville var att nå fram till målet. Men så kom min guide fram till mig när det bara var 200 meter kvar till Uhuru Peak-skylten och sa att jag borde gå ner. Jag blev så besviken! För jag mådde ju bra förutom yrseln!

Får okej att fortsätta

Efter att både min guide och en av hans kollegor kollat min puls och oxygen fick jag dock okej på att ta mig fram till skylten. Det blev några snabba foton och sedan beordrades vi ner igen. Det är inte särskilt hälsosamt att vara på hög höjd under en längre tid.

kilimanjaro dagbok
Jag lyckas ta mig hela vägen upp!
kilimanjaro dagbok
Hela bästa gänget är samlade.

Jag var så vansinnigt trött efter åtta och en halv timmes nattvandring. Då var jag dock lyckligt ovetande om att det återstod många timmars vandring denna dag. För det räcker ju inte att ta sig upp på berget, en måste ju ta sig ner också…

kilimanjaro dagbok
Vacker glaciär på Kilimanjaro.
kilimanjaro dagbok
Dags att ta sig ner också…
kilimanjaro dagbok
Vår guide Shaban tittar ut över det mäktiga landskapet.

På nervägen från Uhuru Peak var det första gången under hela vandringen då jag faktiskt blev riktigt trött i musklerna. Att ta sig ner från ett brant Kilimanjaro i rullgrus i två och en halv timme var vansinnigt jobbigt för lårmusklerna och knäna. Men längtan tillbaka till campen gjorde att jag inte ville slå ner på takten.

Helt utmattad

Väl tillbaka på campen vi utgått ifrån kvällen innan var jag helt slut. Jag somnade en kort stund innan vi bjöds på brunch. Jag var dock för trött för att få i mig något alls.

Direkt efter brunchen var det dags att packa ihop i tältet och vandra vidare till vår allra sista camp för denna resa. Efter nattens toppbestigning och tuffa vandring ner för berget kändes det inte särskilt lockande med ytterligare fyra timmars vandring. Att vägen vi skulle gå enbart gick nedåt och bestod av stenbumlingar gjorde inte saken bättre. Halt var det också eftersom det börjat regna.

kilimanjaro dagbok
Att ta sig ner från Kilimanjaro är ingen lek. Särskilt inte när det är halt av regn.

När vi var framme på campen, alla med mer eller mindre värk i knäna, packade vi upp våra liggunderlag och sovsäckar innan det tid för det dagliga teet och popcornen.

Middag och rakt i säng

Nu har vi precis ätit soppa följt av ris och kycklinggryta. Jättegott! Är alldeles för trött för att hålla mig vaken längre så nu ska jag släcka pannlampan och sova.

Imorgon bitti väcks vi klockan sju för en sista vandring till Machame Gate där en bil ska ta oss tillbaka till hotellet i Moshi. Vi har verkligen haft en helt fantastisk och rolig resa men nu längtar jag så mycket hem till familjen. Nattinatti!

Lördag 9/2 Slutet på resan

Vaknade vid halv sex imorse helt utsövd. Jag somnade som en stock igår kväll, helt utmattad efter den 16 timmar långa vandringen. Började packa ihop min sovsäck och mitt liggunderlag för sista gången på den här resan. Gick ut och tittade på soluppgången och fick sedan en god frukost i vårt lilla restaurangtält innan våra guider kom och hämtade oss för en gruppbild. Men istället för att ta gruppbild sjöng de för oss, den klassiska Hakuna Matata Kilimanjaro-låten. Så härligt att se hela gänget; bärare, guider, kock och serveringspersonal, ta i från tårna för vår skull. Utan alla dessa fantastiska människor hade vi aldrig tagit oss upp på toppen av Kilimanjaro!

kilimanjaro dagbok
Vi klarade det! Dags att checka ut från Kilimanjaro den här gången.

Efter ett kramkalas med dessa otroliga människor var det hög tid att bege oss mot gaten för att checka ut från Kilimanjaro. Tre timmars vandring senare fick vi så registrera att vi lämnat området och hoppa in i en minibuss. På vägen mot hotellet stannade vi till vid en souvenirshop och köpte varsin Kilimanjarot-shirt. Ikväll skulle det firas!

Overklig känsla

Tillbaka på hotellet fick vi våra certifikat av våra guider och tog en öl tillsammans. Självklart av märket Kilimanjaro. Känns så overkligt och osannolikt att vi faktiskt tagit oss upp hela vägen till toppen!

Efter en lunchbuffé på hotellet var det fantastiskt skönt att få duscha och tvätta håret efter drygt en vecka utan rinnande vatten. Under eftermiddagen låg vi vid poolen och slappade. Imorgon kväll går vårt flyg via Amsterdam till Stockholm. Men först ska det firas! Vi har ju trots allt bestigit världens högsta fristående berg!

Vill avsluta med ett stort tack till mina sponsorer som gjort denna resa möjlig:

Bergans of Norway

Alfa Sko

Hydro Flask

PackTowl

Seal Line

Smartwool

Marmot

Therm-a-rest

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Packningslista Kilimanjaro – här är den!

packningslista kilimanjaro

”Packningslista Kilimanjaro” är klar!

packningslista Kilimanjaro – inlägget innehåller adlinks

Nu är det mindre än 3 månader kvar tills jag ska upp på Kilimanjaro och jag har börjat förbereda mig lite och tittat över packningslistan.

När det kommer till träning har jag börjat fokusera mer på core och ben och så har jag ökat på konditionsträningen litegrann. Är långt ifrån den form jag hoppas vara i när jag åker ner till Tanzania men jag har åtminstone en plan.

Jag tänkte dela med mig av min ”packningslista Kilimanjaro” och under förberedelsernas gång kommer jag även att testa alla produkter ordentligt så att jag med all säkerhet vet att de klarar utmaningen.

För er som är nyfikna tänkte jag gå tillbaka till detta inlägg och länka till de produkter som jag väljer att ta med mig. Perfekt om du själv står inför en vandring.

Ryggsäck och skalkläder har jag redan börjat testa och de verkar mycket lovande. Kolla länkarna nedan vid respektive produkt.

Ja, annars då? Jo, jag har precis varit ute och sprungit, så himla skönt att springa i regnet! Och nu ska jag strax dra iväg till stallet med Embla. Tre veckor sedan jag var i stallet nu så det ska verkligen bli mysigt.

Packningslista Kilimanjaro

Det kommer mera…

  • Buff
  • Keps
  • Ryggsäck (daypack) 48 liter ( DENNA har jag använt ett tag nu och jag älskar den!) Läs mitt test HÄR
  • Regnskydd till ryggsäcken (jag kommer att ta med mig DETTA för att hålla ryggsäcken torr)
  • Duffelbag att lämna till bärarna (jag packar i DENNA för att den är grymt rymlig)
  • Vandringsstavar (jag tar med mig DESSA)
  • Vattenflaskor för omkring 2 liter vatten (jag använder DESSA som står emot minusgrader)
  • Solglasögon (jag kommer plocka med mig sportglasögon av DENNA MODELL som jag använt flera år vid löpning)
  • Solskydd
  • Liggunderlag (jag kommer att ta med DETTA) Om du är nyfiken kan du läsa mitt test HÄR
  • Sovsäck (jag tar med mig DENNA) Läs mer HÄR
  • Pannlampa + extra batterier
  • DrySack (tar med mig DESSA vattentäta packpåsar)
  • Toalettpapper
  • Våtservetter, desinfektionsgel, tvål
  • Resehandduk (jag kommer ta med DESSA för de väger ingenting och har bäst uppsugningsförmåga) Läs mitt test HÄR
  • Myggmedel
  • Plåster, skavsårstejp
  • Hygienartiklar
  • Öronproppar, alvedon, resorb, immodium, coldzyme, tigerbalsam
  • Handvärmare ( DESSA får följa med mig på resan för att värma mig om det blir riktigt kallt)
  • Pass, resehandlingar, försäkringsintyg, vaccinationsintyg Gula febern
  • Kamera, mobil, extra batterier och powerbanks (jag kommer att ta med mig DESSA som räcker till två fulla laddningar av mobilen)
  • Badkläder
  • Adapter (brittisk standard SE HÄR)
  • Dagbok + penna
  • USD/dricks
  • Påsar till skräp och toalettpapper.
  • Malariatabletter ( DESSA valde jag som har exakt samma innehåll som föregångaren)
  • Snacks
  • Liten väska med hemresekläder för att lämna på hotellet
  • Två hänglås

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kategori

Backträning

backträning

Dags för backträning.

backträning

Så gött att träna ute på hösten!

Jag har så smått börjat tänka lite på  träningen inför resan till Kilimanjaro. Känner att jag har en hyfsat bra grundfysik och kommer väl inte ändra min träning så mycket inför bestigningen. Kommer att träna på som vanligt men försöka lägga in lite mer vandring med ryggsäck och ett pass med backträning i veckan.

Dags att köra backträning

Igår gick jag bort till Albybacken för att köra lite backträning. Blev ungefär 45 minuter upp och ner för backen. Och det var rejält jobbigt! Med andra ord behöver jag jobba mer med detta innan 1 februari, då flyget går till Tanzania.

Det var jobbigt rent konditionsmässigt men jag kände även av i mina knän på kvällen. Bäst att börja stärka upp dem ordentligt också. Är dock inte det minsta orolig för att inte kroppen ska räcka till när det kommer till varken kondition eller styrka. Kommer koppla på pannbenet och då är jag svår att hejda, ha ha!

Den enda rädslan jag har idag är inför hur jag kommer fixa höjden. Som jag förstår får alla huvudvärk, mår illa och får sömnsvårigheter så det räknar jag ju kallt med. Håller bara tummarna att jag pallar!

Kommande veckorna ska jag försöka investera i lite prylar också; typ varmaste sovsäcken, ett bra liggunderlag, en ny ryggsäck, en svinvarm dunjacka, nya vandringskängor, stavar, skalkläder… Ja, ni hör, det är en hel del att tänka på innan resan. Men som tur är har jag gott om tid än så länge.

Har någon av er gjort liknande resa och har tips på bra grejer så varsågod att kommentera här i  bloggen eller skicka mig ett DM på Facebook HÄR eller Instagram HÄR.

Puss på er!

/K

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

 

Kategori

Jag ska bestiga Kilimanjaro!

Kilimanjaro

Fattar ni att jag ska bestiga Kilimanjaro? Världens högsta fristående berg!

Kilimanjaro

Nyp mig i armen någon! Kan inte tro att det är sant men nästa år ska jag bestiga Kilimanjaro! Resan till Tanzania är bokad och avfärd blir den första februari 2019.

Vi kommer att vandra Machame route (Whisky-rutten). Tror jag. Herregud, vet inte ens vilken rutt vi ska gå inser jag. Får all information i slutet av veckan. Detta är vad jag har läst om Machame route:

Dag 1: Flyg från Sverige till Kilimanjaro

Flyg från Sverige till Kilimanjaro med mellanlandning på vägen

Dag 2: Ankomst till Kilimanjaro – Moshi

Du landar på Kilimanjaros internationella flygplats där din guide möter upp dig och kör dig till hotellet i den lilla staden Moshi – en resa som tar ca en timme. Från Moshi får du den första glimten av Kilimanjaros snöklädda topp. Staden genomsyras av afrikansk kultur och bjuder på exotiska upplevelser, inte minst på den lokala marknaden och i de många små butikerna.

På eftermiddagen är det välkomstmöte där guiden går igenom utrustning och den kommande dagens vandring mot toppen.

Höjder: Moshi: 915 m.ö.h.

Dag 3: Moshi – Machame Gate – Machame Camp

Efter frukosten lämnar du Moshi och kör till byn Machame. Resan tar 50 minuter. Här möter du ditt team av guider, kockar och bärare som förbereder och packar din utrustning. Sedan går färden till Machame Gate, som är den sydvästra ingången till Kilimanjaro nationalpark. Här sker incheckning och registrering innan du påbörjar din vandring genom regnskogen mot Kilimanjaros topp. Kilimanjaro består av tre slocknade vulkaner: Kibo med Uhuru som högsta punkt (5 895 m.ö.h), Mawezi (5 149 m.ö.h) och Shira (3 962 m.ö.h).

Under den första delen av rutten på de lägre höjderna kan det vara blött och lerigt. Du vandrar på vackra stigar genom den täta regnskogen, där du kan ha turen att få en glimt av djurlivet, till exempel de mycket sällsynta och vackra svartvita colobusaporna. Bärarna går i förväg så att ditt tält står klart när du kommer till Machame Camp.

Höjder: Moshi: 915 m.ö.h., Machame Gate: 1 634 m.ö.h., Machame Camp: 2 834 m.ö.h.

Avstånd: 10 km

Vandringstid: 7-8 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 4: Machame Camp – Shira 2 Camp

Du vandrar den sista biten genom regnskogen och snart breder hedlandskapet ut sig och stigarna blir stenigare. Du vandrar över Shira-platån med utsikt över Kilimanjaro Western Breach, som är den västra kraterkanten med en fantastisk glaciär. Du befinner dig nu väster om den slocknade vulkanen Kibo på motsatt sida av Marangurutten och efter en kort vandring västerut anländer du till Shira 2 Camp.

Höjder: Machame Camp: 2 834 m.ö.h., Shira 2 Camp: 3 840 m.ö.h.

Avstånd: 6 km

Vandringstid: 7 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 5: Shira 2 Camp – Lava Tower – Barranco Camp

I dag vandrar du mot öst. Landskapet blir torrare, kargare och mer stenigt ju högre upp du kommer. På vägen belönas du av vackra utsikter över bergen Kibo och Meru, som sticker upp bland de vita molnen bakom dig. Efter ett par timmars vandring når du det berömda Lava Tower, som skapats av Kilimanjaros tidigare vulkaniska aktiviteter.

Efter frukost vid foten av Lava Tower väntar nedstigning till Barranco Camp, som ligger i en dal under Great Barranco Wall. Om vädret tillåter kan du njuta av en fantastisk solnedgång från Barranco Camp. Det finns även en magnifik utsikt över toppen av Kilimanjaro, en fin utsikt ner mot dalen och längre österut över den 300 meter höga Great Barranco Wall.

Dagens sträcka är utmanande både när det kommer till terräng och höjd, så kom ihåg att ta det lugnt och lyssna på din kropp. Även om du avslutar dagen på bara 110 meters höjd är du under dagen uppe på 790 meters höjd vid Lava Tower innan du går ner till Barranco Camp.  Det är här som många känner av de första tecknen på höjdsjuka, så var uppmärksam på de minsta symptomen och informera guiden.

Höjder: Shira 2 Camp: 3 840 m.ö.h., Lava Tower: 4 630 m.ö.h., Barranco Camp: 3 950 m.ö.h.

Avstånd: 5 km

Vandringstid: 5 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 6: Barranco Camp – Karanga Valley – Barafu Camp

Efter en natt under den imponerande Great Barranco Wall och en stadig frukost klättrar du uppför den beryktade bergväggen. Det är som tur är enklare än det ser ut. På toppen under Heim-glaciären, som hänger som jättestora isgardiner över massivet, breder Kilimanjaros skönhet ut sig på ett fantastiskt sätt.

Rutten leder ner genom Karanga Valley och löper samman med Mwekarutten, som du följer resten av vägen mot Kilimanjaros topp. Efter en timmes vandring kommer du till Barafu Camp. Barafu Camp ligger öppet på en ås. Marken är stenig och det blåser ofta mycket. Se till att bekanta dig med terrängen omkring tältlägret innan mörkret faller. Då är du väl förberedd när vandringen mot toppen börjar kort efter midnatt.

Förbered din utrustning och ta fram varma kläder inför vandringen till toppen och fyll på med dricksvatten i en termos, så att det inte fryser till is. Se till att lägga dig tidigt för att ladda batterierna inför Kilimanjaros ultimata utmaning.

Höjder: Barranco Camp: 3 950 m.ö.h. Barafu Camp: 4 60 m.ö.h.

Avstånd: 8 km

Vandringstid: 6-8 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 7: Barafu Camp – Uhuru Peak – Mweka Camp

Omkring midnatt vaknar du och äter en lättare måltid innan du i mörkret påbörjar den sista uppstigningen till toppen. Att vandra i den svåra terrängen de ca 6 timmarna fram till Stella Point är den största utmaningen för de flesta. Målet är att nå Stella Point vid soluppgången, så att du kan njuta av den glödande röda soluppgången här. Vilan blir dock inte lång, eftersom det kan vara mycket svårt att komma igång igen på grund av kyla och utmattning. Du fortsätter längs kraterkanten och den sista sträckan har en jämn stigning. Beroende på årstiden kan det finnas risk för snö den sista biten till ditt slutliga mål: Uhuru Peak, toppen av Kilimanjaro och toppen av Afrika. När du når toppen på 5 895 meter över havet kan du klappa dig själv på axeln, njuta av den fantastiska utsikten och ta en selfie vid Uhuru Peak-skylten för att föreviga minnet.

Därefter börjar nedstigningen till Barafu Camp, som tar ca 3 timmar. Här får du en välförtjänt men kort paus innan du vandrar ner längs den steniga stigen till Mweka Camp där en välbehövlig nattsömn väntar. Lägret ligger i den översta delen av skogen, där det ofta är dimmigt och regnigt sent på eftermiddagen. Höjdpunkten är att här väntar varmt vatten och varm mat.

Höjder: Barafu Camp: 4 600 m.ö.h., Uhuru Peak: 5 895 m.ö.h., Mweka Camp 3 100 m.ö.h.

Avstånd: 5 km upp och 12 km ner

Vandringstid: 6-7 timmar upp, 7 timmar ner

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 8: Mweka Camp – Moshi

Turens sista vandringsetapp består av 3 enkla timmar genom nationalparken till Mweka Gate. Här checkar du ut innan du körs tillbaka till byn Moshi. På hotellet väntar en god lunch och ett mycket efterlängtat, härligt varmt bad. Alla som genomför bestigningen får ett diplom.

Höjder: Mweka Camp 3 100 m.ö.h., Mweka Gate 1 850 m.ö.h., Moshi 915 m.ö.h.

Avstånd: ca 10 km

Vandringstid: 3 timmar

Övernattning hotell

Dag 9: Hemresan börjar

I dag checkar du ut från hotellet och körs till flygplatsen där hemresan börjar.

Dag 10: Hemkomst till Sverige

Du anländer till Sverige efter ditt livs upplevelse.

Känslan nu

Känner mig så klart supertaggad. Och i nästa sekund vettskrämd. Det är ingen lätt utmaning och jag har aldrig tidigare bestigit ett berg. Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera på höjden eller hur jag kommer palla sista dagens topptur. Men en sak är säker och det är att jag har stor tro på mig själv även om jag är ödmjuk inför berget.

De närmaste fem månaderna kommer jag att träna på bra och öva på att gå med ryggsäck. Vad jag ska ha för typ av ryggsäck och övrig utrustning med mig har jag ingen aning om. Måste helt klart börja se över det i god tid.

Detta roliga besked ska firas med en löprunda! Pussåkram!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kategori

Den långa vägen tillbaka

Spartansk camping. Men härlig dusch under bar himmel.

Dags att lämna vackra Italien.

Kommer in i Schweiz.

Fina vyer genom bergspassen.

Hamnar i söta orten Kißlegg i Tyskland.

Lördag 29 juli

Hamnade på en campingplats norr om Cecina igår kväll. Väldigt nära en av våra favvocampingar från förra året. Campingen var superspartansk, en enkel utedusch fanns men inga toaletter. Himla skönt var det iallafall att duscha under bar himmel.
Ställde klockan imorse för att ge oss iväg. Vi hade bestämt att vi skulle ta en hel resdag idag.
Många mil och vägtullar senare närmade sig klockan tre och vi var alla hungriga. Passerade Como och åkte in i Schweiz. Stannade på Coop för att fylla på kylen inför hemresan. Så svindyrt att jag blev chockad. Dubbla priserna jämfört med hemma i Sverige! Så återstod då bara att hitta en vägkrog för att stabilisera familjens blodsocker. Hittade tillslut en restaurang där vi åt okej mat innan Embla fick springa av sig på lekplatsen bredvid.
Åkte vidare genom Schweiz och Österrike och in i Tyskland innan vi letade upp en plats att fricampa på över natten. Det blev utanför en liten ort som hette Kißlegg. Till Rickards stora förtret började ett storband (?) spela ompa ompa-musik klockan kvart i tio när vi precis hade tänkt gå och lägga oss. Haha! Vi har haft så otur med högljudda campingplatser i år.

Söndag 30 juli

Sov riktigt gott i natt. Gick upp vid åttatiden och fixade mackor och kaffe. Blir ännu en lång resdag hemåt idag.
Satt i bilen exakt hela dagen bortsett från en snabb lunch på tyska landsbygden och en vägkrogsmiddag. Extremt mycket vägbyggen och köer genom hela Tyskland.
Landade iallafall i Oldenburg in Holstein på vår favvofricampingspot vid niotiden på kvällen. Somnade som stockar.

Frukostbuffé mellan Puttgarden och Rødby.

Sverige i sikte!

Lunch- och kaffebreak i Markaryd.

Måndag 1 juli

Ställde klockan på 06.45. Idag ska vi med färjan till Rödby från Puttgarden. Sedan räknar vi med körning hela dagen hem till Tyresö.
Åkte på färjan och drog direkt upp till restaurangen och åt av frukostbuffén. Urmätta stapplade vi ner till bildäck 30 minuter senare.
Körde oavbrutet hela dagen med undantag från tank- och lunchstopp. Fattar inte hur Rickard pallar att köra så länge!
Vi var hemma i Tyresö tidig kväll och då blev det jobb. Har jobbat under semestern också men struntat i att läsa mail. Så 728 mail väntade i inkorgen efter fyra veckors maildetox.
Nu har vi ätit sushi och slängt oss i soffan efter att bytt sängkläder, packat upp lite och duschat av oss resdammet. Så trötta! Hörs imorgon! Puss!
Läs föregående inlägg HÄR.

The long way back

Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I´m too busy road trippin´.

Byter berg mot palmer

Första riktiga slappardagen på semestern.

Vy från dagens löprunda i Dolomiterna.

Kunde ju inte motstå att springa en runda i den här miljön.

Hittar en helt magisk smaragdgrön fjällsjö utefter löprundan.

Lördag 8 juli

Vaknar till ett soligt Italien. Äter frukost i lugn och ro. Tar en extra kopp kaffe. Sätter på mig en bikini. Läser en bok. Första riktiga slappardagen på semestern och det är gudomligt skönt.
Leker med Embla nere vid forsen hela dagen medan Rickard är ute och cyklar MTB.
Frampå seneftermiddagen kan jag dock inte motstå en lugn löprunda i Dolomiterna. Naturen här är så fantastiskt vacker. Okej, Österrike var allt strået vassare men de italienska bergen är också storslagna. Springer uppför berget tills jag kommer till en smaragdgrön sjö. Stannar upp för att bara andas och njuta lite av den vackra naturen innan jag springer vidare. Den svala luften, den värmande solen, de skuggiga partierna med tät granskog, allt det vackra i naturen och ensamheten. Detta blir en löprunda att minnas under kalla, slaskiga rundor runt Tyresö i vinter.
Kommer inte hem förrän efter klockan sex och då börjar jag laga middag. Gör en god thaigryta med grönsaker, kyckling och röd curry. Maten smakar alltid så mycket bättre när man varit ute en hel dag, håller ni inte med?
Sitter ute och äter innan jag och Embla går och duschar och byter om till myskläder. Kvällen bjuder på lördagsgodis och häng med familjen och världens oväder. Regn och åska och översvämning. Ganska mysigt ändå men imorgon drar nog husbilen vidare på nya äventyr.
God natt finingar! Kram!
/Karin

Tar en minihike.

Hur vackert?

Passo Giau

Min lilla vandrare.

Storslagen utsikt från toppen.

Lämnar berg för palmer. Det fina palmarbandet kommer från 7 East (HÄR).

Söndag 9 juli

Strålande sol igen över Olympia Camping. Köper färskt bröd i den lilla shopen och äter frukost ute på våra fällstolar. Det mesta packade Rickard ihop igår, eftersom vi ska åka söderut idag.
Planerar rutten och tar farväl av våra nya italienska vänner, Nicola och Paola, ett äldre par som är helt fantastiska. I gåva får vi italienska viner och Nicolas hemmagjorda marmelad. Hur gulligt?! Vi säger på återseende och gasar upp för ett nytt berg via Passo Giau.
Kringelikrok och 11 kilometer senare når vi en ny fantastisk vandringsled. Tar en kort hike upp till toppen innan vi går tillbaka till husbilen och äter gårdagens thaigryta.
Vägen ner är sjuuuukt lång och krokig men vi beslutar oss ändå för att göra resten av dagen till resdag.
Nu siktar vi in oss på lite beachliv. Kanske någonstans i närheten av Rimini.
Strax för klockan 20 parkerar vi på en totalt ocharmig campingplats på orten Riccione. Varmt och skönt är det iallafall, 34 grader. Funderar ändå lite på varför vi lämnade vackra Dolomiterna. Nu ska vi dra ner och kolla in beachen.
Pussåkram! Hörs imorgon!
Du kan läsa föregående inlägg HÄR.

Trading mountains for palm trees

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I´m too busy seeking adventures.

/Karin

Kategori

Hur tar du dig till toppen?

Om man ska vara väldigt kategoriserade så finns det två typer av skid-/snowboardåkare. I alla fall när man pratar om att svänga sig ner från toppar som inte går att ta sig till via skidsystemet. De som tar sig dit på egen hand, och de som inte gör det. 

Många delar samma dröm när det kommer till offpiståkning. Att få ta sig till olika bergstoppar, långt bortanför allt vad skidsystem och civilisation heter, och sedan svänga sig ned därifrån. Helst ospårat, och väldigt gärna i djup, stabil, kallsnö.

Vad som däremot blivit till en vattendelare inom skidvärlden är hur man faktiskt tar sig upp på de där topparna.

Ett alternativ är heliskiing. Det innebär att man köper offpistguidning via helikopter och därmed låter en pilot flyga upp gruppen, och offpistguiden, till olika toppar som de sedan får svänga sig ned ifrån. Väl på botten väntar helikoptern, redo att plocka upp gänget och flyga dem till nästa åk.

Eller så gör man helt ”tvärtom” och tar sig upp på toppen med hjälp av den egna kroppen (vilket fint rim jag fick till där). Med andra ord; alternativet till heliskiing är att gå på topptur. Något som givetvis fortfarande går att göra med offpistguide, vilket är ett smart val om man inte riktigt känner att man har den kunskap som krävs för att vistas i den typ av terräng där åkningen man vill åt finns, men som också går att göra på egen hand.

Vilket alternativ är bäst?

Det säger sig ganska mycket självt att det finns flera rejält stora skillnader mellan de båda tillvägagångssätten. Själv har jag en tydlig åsikt kring vilket alternativ som är det bästa. Och det handlar egentligen inte så mycket om att heliskiing, rent ut sagt, är kasst ur miljösynpunkt. Även om det såklart är en tillräckligt viktig anledning för att de som drömmer om skidrelaterade helikopterupplevelser ska börja tänka om.

För mig är det upplevelsen som är avgörande. En topptur är så mycket mer än svängarna ned. Det krävs bland annat planering och kunskap för att hitta den bästa och minst exponerade vägen upp, erfarenhet för att kunna bedöma snöläget, vänner, eller en guide, man känner sig trygg med och fysisk styrka för att faktiskt orka hela vägen till toppen.

Att till slut stå där på toppen blir dessutom så mycket mer värt när man själv är anledningen till varför man står där.

Sedan är det en gigantisk bonus att få ett gäng sköna svängar ner. Turandet upp bidrar till en ökad insikt kring hur fantastiskt roligt det är att åka skidor eller bräda.

Så för mig är det givet att välja toppturande när jag vill ta mig upp på på berg/fjäll bortanför skidsystemen. Det finns liksom inget annat sätt; vill man åka det där sköna åket nedför den fina fjällsidan så får man se till att tura upp till toppen först.

Om det fortfarande lockar med heliskiing så får vi backa bakåt och tänka på den miljöpåverkan som de olika sätten har. Vilket säger sig ganska mycket själv. En helikopter släpper ut otroligt mycket mer koldioxid än vad du gör när du går uppför med din topptursutrustning. Och ett ökat utsläpp leder till en fortsatt global uppvärmning som i sin tur påverkar våra framtida vintrar. Bland annat genom färre snöfall, ett minskat antal skiddagar per år och smältande glaciärer. (Läs mer om klimatförändringarna och vinterns framtid på www.protectourwinters.se)

Fler hittar rätt

Det fina är att det har hänt någonting inom skid- och snowboardvärlden när det kommer till den här typen av åkning. Fler och fler införskaffar turutrustning (nästan alla av mina friåkningsvänner sitter på ett par turskidor eller en splitboard). Det märks att det finns ett växande intresse kring att utforska bergen bortanför skidanläggningarna, och då inte med hjälp av en helikopter.

Visst finns det säkert fortfarande en del som vill testa heliskiing, men jag är rätt övertygad om att många börjat tänka om och istället drömmer om rena toppturer. Skid-/snowboardåkare som vill åt naturupplevelsen och äventyret. Som vill förtjäna sina svängar.

Och framförallt – som vill att vi ska ha snörika vintrar med många skiddagar även i framtiden.

P.S. Ett tips för den som vill gå toppturer med guide på ett hållbart sätt (och dessutom få fantastisk åkning) är att vända sig till Skitouring Scandinavia och bergsguiden Carl Lundberg. Mer info hittar du här; http://www.skitouringscandinavia.com

Gardasjön Italien – jag stannar ett tag till!

Ciao från Garda i Italien!

Här finns berg, blått vatten, skog, total tystnad, lummiga gator, ett hamnliv, små butiker, sjukt fin utsikt och så italiensk glass. I princip allt jag vill ha!

I tisdags morse begav sig jag och Elin, alltså Rörelsebolaget, till Garda för att göra en rek-resa inför vår kommande träningsresa i maj. Det har känts viktigt för oss att veta hur hotellet ser ut, vart träningen ska vara och hur det fungerar med allt runtom INNAN vi kommer ner till Garda i maj med massa deltagare. Så vi hade i princip 24 inplanerade timmar att göra detta på.

Igår när vi skulle åka hem så bestämde jag mig för att stanna kvar några dagar. Jag fick en sånär ”feeling” och tänkte att ”varför inte?”. Så, nu är jag här i Garda och min plan idag (trots en något begränsad packning haha, för typ en dag) är att ta mig uppför något berg… Vi får se hur det går med det!

Rörelsebolaget flyger till Italien!Framme i Garda!Vi tog en löprunda där det var ett spår med massa utplacerade övningar, som ett utegym! Och sen drack vi ett glas Prosecco för att fira vår första resa med Rörelsebolaget! Lite som Nangijala, här någonstans kommer vi ha morgonträningen! Dom kan sin glass, italienarna! Igår kväll, precis när jag insåg att jag tappat rumskortet till min dörr, var det såhär vackert!

Som ni ser, så är det väldigt fint här! Jag hade inte kunnat tro att det skulle vara såhär varmt så det var tur Elin packat med både shorts och klänning jag kunnat låna! hehe och fula linnebrännor har vi båda dragits på oss, orutinerat men…. Skyller på att vi fick sitta i solen alldeles för länge och vänta på lunchen!

Fortsättning följer…

JN

Djup snö, fantastisk åkning och höga berg – därför borde du åka på säsong

Den som har någon form av passion för skid- eller brädåkning har förmodligen också tänkt tanken på att göra en vintersäsong någonstans. Men att faktiskt åka iväg kan kanske kännas svårt. Därför kommer här lite extra motivation till varför det är fantastiskt att packa väskan, dra till bergen och stanna i flera månader. 

  • Du får åka jäkligt mycket skidor/bräda!
    Det här är givetvis det överlägset bästa argumentet och det finns heller ingenting att motargumentera med. Säsongar du på en skidort så kommer du helt enkelt att samla på dig rejält med skid-/bräddagar och känslan av att kunna dra ut på bergen varje dag är helt oslagbar. Punkt.
  • Passionerade personer på samma plats
    Många av mina allra närmsta och bästa vänner har jag funnit genom skid-/brädvärlden och säsongarlivet. När personer som delar samma passion möts, så slår det sällan fel. Och det är alltid fantastiskt att få dela det man själv brinner för med någon annan.
  • Kollektivt boende är tio gånger bättre än att bo ensam
    Väldigt få säsongare väljer att bo ensamma. Istället landar det ofta i att man bor mellan 3-7 personer under samma tak, och inte allt för sällan på ett minimalt antal rum. Det här är också en av de många fantastiska fördelarna med att säsonga. För det är tio gånger trevligare att bo ihop med andra än att bo ensam, oavsett om man känner personerna man bor med från början, eller lär känna dem under vinterns gång. Det hela är som upplagt för mysigt och skönt häng efter en dag på berget.
  • Fler möjligheter när du blir en vassare åkare
    Det säger sig kanske lite av sig självt. Åker du betydligt mycket mer än vad du tidigare gjort, så kommer du bli en jäkligt mycket duktigare åkare. Och i samband med att du utvecklas kommer du också kunna uppleva bergen på ett annat sätt, exempelvis genom offpiståkning och turande.
  • Miljön – bergen, snön och känslan av att var otroligt liten
    Jag kommer ALDRIG att tröttna på att blicka ut över snötäckta, spetsiga, knöliga, kuperade och magiskt vackra berg. Det är en omöjlighet. Att stå på en topp, bland hundratals andra likadana toppar runtomkring sig är en mäktig och annorlunda känsla. Samtidigt som man känner sig liten och maktlös, känner man sig också levande och fri. Det är så otroligt häftigt.
  • Själva kulturen kring åkningen sträcker sig bortanför bergen
    Att åka iväg på säsong betyder inte bara skid- och brädåkning med likasinnade. Det öppnar även upp för utforskande av andra aktiviteter runtomkring. Många som sysslar med skid-/brädåkning utövar ofta även andra sporter så som cykling och klättring, vilket är perfekt om man själv är nyfiken på att lära sig mer om dem. Dessutom tillkommer en rad andra aktiviteter som på olika sätt hör till själva kulturen. Som att sitta på en after-ski i vårsolen och utbyta upplevelser från bergen till exempel. Fantastiskt.
Kategori

Yogaresa – vandring bland turkisk historia

 

YOGA MED VICKY

Det har bjudits på en vandringsled längst turkisk historia bland stränder och berg. Gamla borgar, fort, kvarlevor från palats och för att inte prata om utsikten! I gympaskor och med lite mjölksyra i benen, med solen i ryggen och med ljudet av vågorna som slår mot land längst bergen, med skratt och med handplockade bananer från träden längst färden når vi fram till den förväntansfulla destinationen! Mer om det i kommande inlägg!

DCIM100GOPROGOPR3639.

DCIM100GOPROGOPR3641.

DCIM100GOPROGOPR3644.

DCIM100GOPROGOPR3646.

DCIM100GOPROGOPR3652.

DCIM100GOPROGOPR3664.

DCIM100GOPROGOPR3660.

DCIM100GOPROGOPR3655.

DCIM100GOPROGOPR3653.

Kategori

Varför inte göra ett enkelt miljöombyte? Läs mer här!

Därför är det viktigt med miljöombyten för mig

Vi alla har nog erfarenhet av hur mycket bättre vi mår både efter och under en semester. Lämna vardagslivet, jobbet, huset/lägenheten, bara slappna av eller aktivera sig med glädjerika aktiviteter. Njutbarheten under resan och energipåfyllningen efter resan.

En psykolog sade en gång till mig och mina föräldrar när jag var liten att det skulle vara bra för mig med miljöombyten och att bli omhändertagen i form av resor och massage. Mina föräldrar tänkte ekonomiskt och tyckte inte det var logiskt att betala för resor och massage för att jag skulle må bra. Men jag åkte kort därefter iväg på en resa. När jag var där släppte jag allting och hittade tillbaka till nuet, njöt av en vacker miljö och bara tänkte på mig själv som omväxling. Jag fyllde helt enkelt på med ny energi i form av ny livskraft. Jag ser inte detta som en flykt från ens problem, istället ser jag det som en investering i mig själv. För att kunna njuta mer av livet och ha mer energi till att ta hand om sig själv och andra. Få perspektiv och observera verkligheten på håll som en åskådare.

Idag har jag mina egna pengar och jag prioriterar dem mycket just till resor och massage. Men jag har även lärt mig att skapa miljöombyten i vardagen i saker som inte inkluderar pengar. Jag ser till att byta miljö allt oftare i form av att växla att befinna mig i storstaden och på landet. Uppskattar på så sätt båda delarna allt mer. Jag bryter mindre bra vanor och mönster, vilket resulterar till andra miljöer, annan tid över och andra aktiviteter. En liten sak som att inte alltid ta samma väg till jobbet eller att inte alltid springa samma löprunda!

Saker finns ofta nära till hands. I dag tog jag mig upp i bergen och mediterade på bergstoppen. Ett enkelt men fantastiskt miljöombyte! Du finner bilder nedan.

 

14139169_10154201868835073_1067405957_o 14202957_10154201868935073_277417135_o14215360_10154201869090073_103191458_o

Hajk #3 – Lac Blanc!

Vilken dag OCH vilket jäkla ställe! Ni vet när man känner att energin i kroppen liksom bara bubblar och ingenting annat spelar någon roll för just där och då är allt bara så sjukt bra!? Precis så, gånger 1000 – uppe på Lac Blanc! 

Vände mig om en bit påväg uppför toppen… Och såg det här! 

Vi gick ca 2 timmar uppför, upp upp upp. Svettigt redan efter 100 m och så pass brant att vi på vissa ställen tog oss upp med hjälp av stegar. Hela vägen är egentligen väldigt väldigt fin men uppe på toppen väntar något som var bland det vackraste jag varit med om – Lac Blanc med sin sjuka utsikt!

Här satt vi och åt lunch, ”med en utsikt” som det kallas va… Sen var det ca 3 timmars hajkande nedför i blandad terräng! Vi gjorde ett litet stopp vid Flégère och sen ytterligare ett vid Floriahyttan!  Floriahyttan, dit vi gjorde en tur för några dagar sen!

På kvällen var jag på min första kräftskiva i Chamonix, det kändes väldigt svenskt men med en fransk touch!

Världens bästa semester!

Idag blev det en tur på cykeln. Galet varmt!

Idag blev det en tur på cykeln. Galet varmt!

Hittade en liten lagun med så här fint och klart vatten.

Hittade en liten lagun med så här fint och klart vatten.

IMG_1140Fredag 29 juli em

Det blev en sväng på cykeln idag men kanske inte så långt som vi tänkt. Många backar, dåliga vägar och stekande sol gjorde att resvägen blev en annan. Som tur var ledde det oss till en liten lagun där vi tog ett dopp. Vattnet var så där galet klart och turkost att man inte tror att det är verkligt! Synd att vi inte tog med snorkelprylarna.
Väl tillbaka på campingen efter dagens etapp var det gött med ett svalkande dopp och fika. Ikväll blir det torsk och svensk färskpotatis till middag sen somnar vi nog gott allihop. Imorgon går bilen vidare mot nya äventyr.

Inte ont anande på väg ut med supen.

Inte ont anande på väg ut med supen.

På väg tillbaka mot kusten över bergen.

På väg tillbaka mot kusten över bergen.

Lördag 30 juli
Efter middagen igår drog jag och Embla ut på en solnedgångspaddling med supen. Supermysigt, tills vi kom till ön mitt emot och jag märkte att det pyste ut luft vid ventilen på supen. Även fast vi hade lång väg tillbaka till vår strand tog jag beslutet att paddla hemåt. Embla hade flytväst på sig och att ta sig från den andra ön tillbaka till vår campingplats hade varit alltför bökigt. Med lätt panik och kramp i både lårmuskler och axlar paddlade jag som besatt hemåt. Embla försökte hålla mig lugn genom tröstade ord;
– Det är lugnt mamma. Andas bara djupa andetag. Det kommer att gå bra.
Så himla gullig! Min lilla ängel!
Vi kom hem utan problem och det var säkert ingen fara eftersom brädan från början innehåller en hel del luft. Men på nästa suptur kommer jag för säkerhets skull använda min andra bräda.
Nu sitter vi i bilen igen på väg åt Rabachållet. Vi känner oss lite besvikna på Kroatien så här långt, det är så galet mycket folk överallt! Antar att vi blev bortskämda förra året med folktomma stränder i Albanien och Montenegro. Hoppas att vi hittar något litet ställe idag även om jag är tveksam på om det finns så många undangömda pärlor kvar längs Kroatiens överexploaterade kustremsa.
Stannar och äter en god lunch nära Rijeka. Kanske lite galet men vi har börjat snegla på Montenegro igen! Det är väldigt långt dit, och så klart lika långt hem igen men vi är så trötta på överturistade badorter. Vill bara hitta en lugn plats utan kommers. Frågan är om det är värt att köra två extra dagsetapper ner och två dagsetapper hem för att hitta förra årets paradis? Som vi inte ens vet om det ligger kvar. Idag känns det iallafall som att vi är inställda på att gasa söderut.
Åker fel vid Senj och kör uppför berget istället för längs kusten som vi tänkt. Tummen ner för navigatorn! Återigen förbannar vi oss själva för att vi lyssnat på den. Det uppstår en del sura miner i bilen. Vi satsar då istället för att åka motorvägen mot Zadar. Kanske kan vi åka ut på någon av öarna där utanför? Men det börjar bli sent och vi har ännu inte fått någon middag.
Käkar skräpmat på en vägkrog. Åker vidare. Det börjar mörkna. Vi åker av motorvägen igen och börjar vela. Ska vi åka över bergen igen? Vi bestämmer oss för att åka över en passage ner mot kuststaden Karlobag. Efter att vi bara kört en liten bit inser vi att vi inte kommer hinna över berget innan skymningen så vi tvingas stanna och övernatta på en parkeringsplats utanför Gospic.

Att starta dagen på ett berg rekommenderas varmt!

Att starta dagen på ett berg rekommenderas varmt!

IMG_9280

Den här vyn!

Den här vyn!

Tillbaka vid kusten igen.

Tillbaka vid kusten igen.

Tar en timme i taget och njuter av sol och bad.

Tar en timme i taget och njuter av sol och bad.

På jakt efter ett nytt paradis.

På jakt efter ett nytt paradis.

Hittar till slut den perfekta platsen och parkerar vid strandkanten.

Hittar till slut den perfekta platsen och parkerar vid strandkanten.

Så obeskrivligt vackert!

Så obeskrivligt vackert!

Tröttnar aldrig på att se solen gå ned.

Tröttnar aldrig på att se solen gå ned.

Söndag 31 juli

Vaknar tidigt och kokar kaffe innan vi börjar stigningen över berget tillbaka mot kusten. Stannar på toppen och njuter av stillheten, morgonsolens värmande strålar och den fantastiska utsikten över bergstoppar så långt ögat kan nå. Som balsam för själen!
Tillbaka nere vid kusten irrar vi runt lite innan vi hittar en superfin stenstrand med kristallklart vatten och en liten restaurang. Vi parkerar bilen på en hög plats med helt magisk utsikt över havet. Hoppas att vi kan bli kvar här över natten. Just nu tar vi bara en timme i taget och njuter av att sola och bada.
Får veta att vår lilla folktomma stenstrand efter lunch ska förvandlas till beachclub som stänger kl 04 på morgonen. Rickard vägrar stanna kvar eftersom det antagligen kommer innebära eurotechno och skrikande ungdomar. Besvikna lämnar vi ännu ett av våra ”paradis” för att söka ny plats för natten.
Åker ett bra tag längs kusten då vi äntligen hittar en sådan där liten camping som vi sökt efter. Bara en gräsplätt med några få bilar och tält. Vi får en plats med dykavstånd från havet och livet leker igen.
Badar hela eftermiddagen. Det är extremt varmt, säkert runt 40 grader, och helt vindstilla.

Oväder i Kroatien.

Oväder utanför fönstret i Kroatien.

Får dock ännu en solnedgång.

Får dock ännu en solnedgång.

Måndag 1 augusti 01.00

Vaknar av ett dovt muller. Det har börjat åska. Går ut för att se hur den stjärnklara himlen ovan skiftar till mörkt grått och lila i horisonten och lyses upp av en ljusshow. Så mäktigt! Det är det värsta åskoväder jag varit med om, oavbrutet blixtrande och dova muller varvat med höga knallar. Tankarna går till krig, bomber och luftangrepp och forna Jugoslaviens blodiga historia. Känner mig tacksam att jag ligger säker under tak. Och så kommer regnet, det slår som stenbumlingar mot biltaket och gör det omöjligt att somna om. Kramar en liten varm kropp bredvid min, det brukar alltid vara medicin mot det mesta.
En och en halv timme senare har ovädret dragit förbi och det sveper in svala vindar genom våra myggnätsklädda fönster. Drar på mig täcket och njuter av att andas in den friska luften med en svag doft av hav, tång och fuktig jord. Jo, livet i husbil är verkligen fantastiskt!
Måndag morgon börjar med regn och blåst och vi sitter inne i husbilen och myser. Tar en promenad när det är uppehåll och köper godis, här planeras för filmdag! Men så kommer solen fram genom molnen och det blir ytterligare en baddag.
Kvällen bjuder på grillad kyckling och ännu en fantastisk solnedgång vid havet.

Efter en underbar löprunda i bergen.

Efter en underbar löprunda i bergen.

Så här fint bor vi.

Så här fint bor vi.

Tisdag 2 augusti

Idag har jag namnsdag, hipp, hipp, hurra för mig! Solen skiner från en klarblå himmel.
Natten var stormig, så pass att hela bilen svajade i vinden. Men det var svalt och skönt att sova mellan kastvindarna.
Om några dagar är det dags att börja åka hemåt och under frukosten diskuterade vi resvägar och antal resdagar. Är så glad att jag verkligen njuter lika mycket av semester och lediga dagar som av vardag med jobb. Jag ser faktiskt fram emot en rolig jobbhöst, rutiner och nya möjligheter.
Men nu ska jag fortsätta leva i nuet, sippa på mitt svarta kaffe och sedan kränga av mig de slitna jeansshortsen som jag levt i de senaste veckorna för att ta ett morgondopp i det turkosgröna havet. Ja, eller vad som nu faller mig in för stunden. Kvar på vår lilla minicamping i närheten av Starigrad blir vi iallafall. Puss på er!
På eftermiddagen tog jag en löptur, så himla skönt! Har inte sprungit på ett tag nu för jag har haft lite känningar i vänstra hälen. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte är hälsporre! Kände av lite i foten i början av rundan men sedan kände jag bara total lycka, eufori och tacksamhet. Att springa i den här miljön, i berg och längs havet är bara så fantastiskt! När jag kommer hem till Sverige ska jag investera i ett par nya löparskor. Jag pronerar lite men har alltid sprungit i neutrala skor, kanske dags att ändra på det? Nu är det dags för efter löpning-badet och sedan ett mellanmål. Kommer på mig själv att hela tiden säga: – Vad skönt vi har det!

Nya tillgivna vänner på campingen.

Nya tillgivna vänner på campingen.

Onsdag 3 augusti
Igår kväll blev det filmkväll och mys med katterna som bor här på campingen. En ska ha ungar vilken dag som helst!
Nu sitter jag under markisen med utsikt över havet och njuter efter en god frukost bestående av overnight oates (recept här) och två koppar kaffe. Den här platsen är fantastisk, jag och Embla vill stanna här resten av semestern. Jag för lugnet och den vackra platsens skull, Embla för katternas skull. Haha!

Det blir ännu en dag vid havet.

Det blir ännu en dag vid havet.

IMG_1585

Avdrag för nedslaget? Haha!

Avdrag för nedslaget? Haha!

Lucky me!

Lucky me!

Torsdag 4 augusti

Ännu en härlig dag i solen. Bad och lek varvat med bok och kortspel. Hela dagen. Lucky me!

Smaskens!

Smaskens!

Kan ha varit mitt livs skönaste löprunda!

Kan ha varit mitt livs skönaste löprunda.

Den här utsikten!

Den här utsikten!

Fredag 5 augusti
Går upp vid halv åtta, köper färskt bröd, kokar kaffe och skär upp en saftig melon. Sätter mig ute under markisen och njuter av min frukost och tystnaden och det nästan spegelblanka havet. Det enda som emellanåt bryter tystnaden är några får som bräker någonstans uppe i bergen. Vilken livskvalitet!
Efter en lång frukost pumpar jag upp supen och går sedan och badar med Embla. Vi leker att vi rider på våra hästar Mistral och Sila, haha!
Efter lunch
Känner mig rastlös! Vill röra på mig riktigt ordentligt. Måste trotsa hälen och dra ut på en löprunda! 30 minuter borde den väl stå ut med? Dags att snöra på sig löparskorna.
Den löprundan! Helt vedervärdig och helt fantastisk på en och samma gång. De eviga uppförsbackarna som slingrar sig som serpentiner upp för berget, den tryckande värmen, den salta svetten som rinner i mitt ansikte och svider i mina ögon, den molande hälen, den tunga andhämtningen. Och så, den fantastiska utsikten över havet där högt uppe från berget, de svala vindpustarna, nedförsbackarna som får mina ben att gå som trumpinnar, känningarna i hälen är som bortblåsta. Och så endorfinerna som sprutar när jag ligger utslagen utanför husbilen och det iskalla vattnet som jag sedan girigt dricker, stillar min törst och smeker min torra strupe. Hur jobbig en löprunda än är är det alltid, alltid så värt de tunga uppförsbackarna! Längtar redan till morgondagens tur.

Tar farväl av kattkompisarna.

Tar farväl av kattkompisarna.

Så tar det tvärstopp.

Så tar det tvärstopp.

Folk lämnar sina bilar...

Folk lämnar sina bilar…

Tur att vi kan njuta av den här utsikten iallafall.

Tur att vi kan njuta av den här utsikten iallafall.

Lördag 6 augusti
Igår kväll blåste det upp till oväder. I horisonten blixtrade och dundrade det som aldrig förr. Vi satt och såg på ljusshowen tills molnen hopade sig över oss och vi kände de första regndropparna falla. Då gick vi in och satte oss i husbilen och kollade på film medan kastvindarna piskade på utanför. Hela natten regnade, blåste och åskade det. Imorse hade mattorna flugit all världens väg trots att vi lagt mängder av tunga stenar på dem.
Eftersom blåsten och det osäkra vädret verkade hålla i sig bestämde vi oss för att börja resa hemåt en dag tidigare än tänkt. Packade ihop med god rutin och lämnade vår absoluta favoritcamping för i år.
Det är med blandade känslor jag nu sitter i bilen på väg hem mot Stockholm. Det ska bli skönt att om tre fyra dagar vara hemma men samtidigt kommer jag sakna frihetskänslan av att vara på väg, inte ha några tider att passa och mest av allt, närheten till hav och berg. Älskar verkligen husbilslivet!
Kör över bergen i Kroatien, ut på landsbygden och senare in i Slovenien. Små byar i grönskande dalar, sluttningar med vinrankor och strålande sol. Nynnar lite inombords. Tills vi närmar oss gränsen till Österrike, då tar det tvärstopp. På tre timmar kommer vi drygt en kilometer. Hör olika teorier om skärpt gränskontroll på grund av gripande av terrormisstänkta i Slovenien, Italien och Kroatien. När vi till slut kommer fram mot det vi tror ska vara en noggrann gränskontroll visar det sig vara en tunnelavgift? Själva gränskontrollen går sedan hur snabbt som helst. Skumt det där!
När vi väl kommit in i Österrike är klockan efter tio på kvällen och det är kolsvart ute. Embla sover så gott med täcke och kudde på sin plats. Vi kör drygt en timme till innan vi stannar på en parkeringsplats längs motorvägen för att sova.

Hittar vackra platser på landsbygden i Tyskland.

Hittar vackra platser på landsbygden i Tyskland.

Söndag 7 augusti

Vaknar vid halv åtta efter en god natts sömn, trafik och långtradare på tomgång till trots. Tar en kopp kaffe och en snabb frukost innan vi åker ut på motorvägen för ännu en dag på väg.
Hoppas komma upp en bit i Tyskland idag men vi tokkör inte. Lämnar motorvägen på grund av jordens trafikstockningar och tar fina vägar på landsbygden. Stannar och äter lunch vid ett stort sädesfält. Tortellini och ärtor i husbilen smakar bättre än maten på vilken lyxkrog som helst!

Vaknade upp på den här charmiga rastplatsen imorse.

Vaknade upp på den här charmiga rastplatsen imorse.

IMG_9593

Vi fördriver tiden i bilen med att rita.

Vi fördriver tiden i bilen med att rita.

Måndag 8 augusti

Körde hela kvällen igår med paus för middag på en vägkrog. Satt och ritade med Embla varvat med att läsa vägatlas. Strax efter elva parkerar vi bland långtradarna som står på rastplatserna runt om i Tyskland och där sov vi gott tills klockan halv nio imorse.
Sprang av oss lite och åt en snabb frukost innan vi startade upp bilen för ytterligare en dag på väg mot Sverige. Vi har inte bestämt om vi ska gasa hela dagen eller om vi ska hitta på något på vägen. Vi gör det vi känner för för stunden. Älskart!
Tisdag 9 augusti
Hade kunnat åka hem igår kväll men vi kände att vi ville ha en sista natt i husbilen så vi stannade på en rastplats någonstans i södra Sverige. Embla och jag lekte och sprang av oss lite innan det bjöds på filmkväll. Rickard och jag tittar på någon skitläskig serie om seriemördare, 100 Code tror jag den heter. Trodde inte att jag skulle kunna somna, jag hatar egentligen filmer som framkallar rädsla.
Gick och la mig med långbyxor och stickad tröja, det är kallt i Sverige nu! Brrrr! Men somnade det gjorde jag utan problem.
Nu sitter vi i bilen igen med kaffe i termosmuggarna och kör sista etappen hem till Tyresö. Det ska bli riktigt gött att komma hem och ta en varm dusch, kamma håret och kanske dra på lite mascara. Jag har inte haft något smink överhuvudtaget på fem veckor! Så himla skönt!
//Sorry guys! Today you’ve to use Google Translate. I’m busy seeking adventures!

Ett fjäll är väl ett berg på vintern?

Av någon anledning började jag fundera över vad ett berg är, och när ett berg övergår till att vara ett fjäll istället. När jag var yngre kan jag mycket väl tänka mig att min definition av ett fjäll var när ett berg var täckt med snö, i min värld låter nämligen fjäll mycket vintrigare än benämningen berg. Sedan minns jag Plupp, en barnbokskaraktär med knallblått hår som levde i fjällvärlden, och i mina minnesbilder var fjällen han vistades på i de flesta fall vitklädda. Det här räckte förmodligen för att motivera mitt resonemang.

Dessutom misstänker jag att Romme Alpin, min hemmabacke, i min värld ansågs vara beläget på ett berg. I ärlighetens namn har jag nog fortfarande tänkt på det som ett sådant. Jag menar, vad skulle det annars vara? En…kulle? Sen har vi ju Sälen där bland annat Hundfjället ligger. Lägg märke till ordet fjäll i namnet. Här har vi alltså en vintrigare miljö än hos Romme Alpin om man ska följa spåret jag var inne på tidigare. Och Sälen ligger trots allt mer norrut så det känns inte helt ologiskt.

Något som jag inte tänkte på när jag var yngre var höjden. Alltså antal meter över havet. Och här hittar vi stora skillnader. Även om Romme Alpin stoltserar med 275 fallhöjdsmeter mot Hundfjället som erbjuder motsvarande 240, så är höjdskillnaden betydligt mer än så. Romme Alpin har en högsta punkt på 407 m.ö.h (lägsta punkten är 132 m.ö.h) medan Hundfjället är hela 925 m.ö.h. Det blir alltså en skillnad på 518 meter.

Men det är inte höjden som är den främsta orsaken till varför ett berg kallas för fjäll. Istället har det att göra med hur berget skapades, vegetationen på fjället samt dess utseende. Man säger att det är inlandsisen som skapat de fjällmiljöer som vi har både här i Norden, men även på andra platser i världen. (Här känner jag att min tanke på fjäll som mer vintriga ändå får någon sorts substans.) Isen har påverkat fjällens utseende och de är oftast mer platta i sina toppar, har något flackare terränger och mer rundade former jämfört med andra typer av berg. Dessutom är definitionen även att ett fjälls topp når över trädgränsen vilket betyder att det inte växer några träd uppe på topparna.

Göteborgarna verkar i för sig tycka annorlunda och här tycker man att exempelvis Alefjäll är just ett fjäll. Andra skulle förmodligen kalla det för en skogsklädd kulle. Och följer man definitionen av ett fjäll som nämnt tidigare så återfinns dom främst i de norra delarna av Sverige med start i de nordliga delarna av Dalarna. Alltså vid Sälenfjällen.

Växer det träd på Romme Alpins topp? Ja. Är berget skapat av inlandsisen? Oklart, men förmodligen inte. Är det ens ett berg? Nej.

Romme Alpin är alltså inte ett fjäll. Och det är inte heller ett berg. Ett berg är nämligen en geografisk punkt som sträcker sig högre upp än sin omgivning, men med en minsta höjd på 600 m.ö.h. Någon övre gräns finns däremot inte, men världens högsta berg Mt Everest på 8848 m.ö.h. får väl agera någon form av högsta version. Och Romme Alpin med sina 407 m.ö.h. faller därmed inte in i höjdspannet som definierar ett berg.

Så vad är det då? En kulle, helt enkelt. Hur mycket jag än skulle vilja kalla det för berg så fattas drygt 200 höjdmeter för att det ska vara okej. Så jag är helt enkelt upplärd på en kulle, men det verkar ju ha gått bra det med.

Om flera berg sitter ihop faller det sig naturligt att det bildats en bergskedja. I Europa är Alperna ett exempel. Sen växer det inte några träd på alptopparna heller, men min gissning är att det inte låg någon inlandsis där utan att bergen skapats av att jordens plattor kolliderat och fått massan att skjuta i höjden som enda utväg. Spetsigheten, som skiljer sig från våra plattare svenska fjäll, skvallrar om det.

Kategori

Snowboardyoga

What better place to do yoga then at your favorite location? Well, that’s what we thought and one day while hiking up a mountain at springtime we got the idea to combine our passion for snowboarding with our passion for yoga. So we just skipped the part of strapping out of our bindings and kept them on during the entire yoga session. This is what became of it. 

Man blir aldrig van vid de oslagbart vackra vyerna som ständigt är närvarande när man vistas i bergsmiljöer. Fascinationen lever ständigt kvar och terrängen bjuder in till så mycket mer än den åkning som ofta är anledningen till varför vi väljer att befinns oss bland dem. Det är inte sällan man finner sig själv reflekterandes, filosoferandes eller bara förundrandes. Och insikten om att det är en perfekt plats för yoga är inte svår att komma till, men att däremot strunta i att knäppa loss brädan från fötterna var en ny tanke för oss. En ny och väldigt spännande tanke. Vi bestämde oss för att prova och upptäckte att det funkade alldeles utmärkt. I filmen ser ni resultatet – vackra miljöer, stillhet och en väldigt vig Marilyn.

 

Kategori