Till nya bebisen: Stokke iZi Go

DSC_0255

DSC_0252

DSC_0256

Till bebis nummer två, som kommer i slutet på augusti, har vi nu valt en bilbarnstol från STOKKE som heter iZi Go X1 by BeSafe. Nicolas har sin Römer Baby och den är vi också nöjda med, men jag vet inte vad som for i mig när vi handlade stolen till Nicolas – jag som är ett stort STOKKE-fan valde, konstigt nog, ett annat märke, och även om den sitsen är helt ok och fungerar hur bra som helst (och är känt för att vara ett av de bättre också) så känns den här som vi tog nu snäppet bättre.

iZi Go väger bara 4 kg, har integrerat soltak (som jag tycker är superviktigt), är lätt att installera i bilen och än lättare att bara klicka bort snabbt när man ska ta med sig den. Den här bilbarnstolen har även extra mysig stoppning inne i själva sitsen, som ger än mer komfort och är också tryggare för de allra minsta. Sitsen har en snygg ”black melange” färg och, ta-ta-taaaaa, den är kompatibel med alla STOKKE-vagnar!

Under Nicolas tid som bebis – och fortfarande faktiskt nu när han är två – använde vi oss av Bugaboo Cameleon, en fantastisk vagn med många möjligheter. Numera kan han sitta och softa därinne ibland, när vi ska strosa på stan och han vill sova lite eller när vi ska gå en powerwalk och han vill mest sitta och njuta av utsikten och snacksa något :) Vi behåller Bugaboo Cameleon även till nästa bebis, men jag har även klickat hem en STOKKE SCOOT! Är så himla glad över det beslutet, då vagnen ser härligt bekväm ut och jag vill faktiskt pröva på något annat den här gången. Vi kan alltid kombinera eller svischa mellan Bugaboo och STOKKE men tanken är att jag ska använda mig mer av den sistnämnda. Vagnen STOKKE SCOOT är känd för att vara en ”vagn för urbanistas”, för ”stadsfolk” då den är perfekt för stadsterräng. Jag kommer självklart använda även Bugaboo men den här SCOOT verkar vara jättebra både för stad och för resor (väger mindre än Bugaboo och är i en del när den sätts ihop, vilket gör att de tillåter denna vagn på flygplatser dvs efter check-in)

Kategori

Gravid vecka 26 – känslor, tankar och fysiskt mående

Jag är inne i vecka 26 redan och nu börjar det gå riktigt fort. Jag har så mycket att göra hela tiden plus en härlig semester i hemstan Stockholm väntar, så veckorna swischar bara förbi nu känns det som. Men det har inte varit enkla par veckor nu i det senaste. Tyvärr. Först måste jag snabbt påpeka att det går bra för bebisen men mina värden är allt annat än bra. Just när jag kände mig mycket bättre efter mina järninfusioner och häng på sjukhuset, åkte jag på en tarminfektion (!!) som fick behandlas i sex dagar, och sedan såg läkaren (här görs kontroller hos ”kvinnoläkare” som det heter, och inte barnmorska) att jag har förvärkar så även det behandlas just nu. Det är naturligtvis allt annat än optimalt och önskvärt att ha värkar i vecka 26 (hos mig startade de redan för några veckor sedan) men inne såg ingenting påverkat ut och jag fick till och med klartecken att flyga till Stockholm. Det jag m-å-s-t-e tänka på dock är att vila så fort jag känner att jag har ont. Jag äter naturlig medicin som heter Bryophyllum åtta gånger om dagen och de hjälper riktigt bra, så jag hoppas och tror att vi har detta under kontroll.

En tredje grej som hänt är att jag ligger nära graviddiabetes… vilket egentligen är absurt, då jag både äter bra, riktigt nyttigt och rör på mig. Men på något vis har det letat sig till mig – eller jag till det – och nu får jag gå till en dietist samt i värsta fall även ta insulin. Jag får veta mer om det i nästa vecka. Som sagt, jag har ätit så bra som jag har kunnat och ni som läser min blogg vet att jag både är tränings- och (nyttig) matfreak, så hur det här kom vet jag inte. Men jag kan tänka mig att det har sin grund i början på min graviditet, då jag faktiskt svullade lite väl mycket… skit. Nu får jag motionera ännu mer, röra på mig snabbt efter maten MEN också se till att vila eller sätta mig ner så fort jag känner att jag får lite ont (=förvärkar) Så det är lite jobbig situation men absolut ingenting man inte klarar av om man tänker på det och gör det bästa för sig själv i den stunden. Dvs. Jag tränar på, powerwalkar och dylikt men så fort jag känner att det drar någonstans i kroppen så måste jag vila, oavsett var jag befinner mig. Sedan är det viktigt med simning och annan form av lätt motion. Sist men inte minst att ha stress i schack men det har jag absolut.

Tummen upp: Bebisen rör sig riktigt mycket och det är jättekul att känna hans/hennes rytm nu. Eller när han/hon vaknar och sträcker på sig, slår och skjuter till lite i magen. Känslan är obeskrivlig, om än ibland även lite läskig. Tummen upp även för att tiden går fort. Det här INTE varit en lätt graviditet men det kunde också varit värre, så jag är nöjd och kör på så gott jag kan. Det ska bli galet härligt att ha två barn!!!! Kan knappt fatta det själv och vet inte heller hur man känner inför ett syskon, då jag själv är ensambarn.

Tummen ner: Ja, graviddiabetes, bakterie i tarmen (som tur är såg det jättebra ut när jag var på kontroll igår, den är borta nu med andra ord) och förvärkar får tillsammans en stooooor och feeeet tumme ner!

Vikt: Jag ligger fortfarande på 10 eller 10,5 vilket är mycket men vanligt för mig. Vi smalisar tenderar att gå upp mer. Det kommer nog bli ett par 5-7 kilo till, så det är fortfarande mindre än vad jag gick upp med Nicolas (20 kg, haha)

Magen: … börjar kännas tung redan men motion, all form av motion, hjälper en aning.

Mina känslor: Ja, jag mår faktiskt bra trots omständigheterna och jag ser fram emot nästkommande tiden. Jag får gå kontroller mer än vad man normalt sett ska men det är inget som bekymrar mig. Det är en pigg och glad bebbe i magen så om de kontrollerar mig lite oftare för att mina egna värden – och värkar – inte är ok, så tar jag det som det är. Jag menar, varje graviditet är olik den andra och det har aldrig varit garanterat att det skulle bli en sång eller dans på rosor för mig den här gången (förra gången var det nämligen det)

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.
Kategori

Gravid vecka 23 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0083

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 22
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 21
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 20

Så, nu är jag alltså inne i vecka 23. Det känns som om mitt illamående nu sakta men säkert stabiliserats helt. Och det i sig är fantastiskt bra. Jag jobbar mycket hemifrån – men är framförallt mamma till en aktiv 2-åring, och illamåendet har så många gånger under den här graviditeten stått ivägen för alla roliga saker som jag hittade på eller ville hitta på med min lillkille. Nu känner jag mig bra och balanserad igen, huden har fått lyster igen och jag känner mig rätt fit. Mitt mål är att vandra uppför de schweiziska bergen igen om några veckor, och för att klara det måste jag vara stark, fit och framförallt måste illamåendet vara helt borta. Får hålla tummarna till att min lilla dröm, mitt lilla mål går i uppfyllelse.

Jag är inne i en väldigt kreativ period just nu och har massa energi till mitt arbete, till mitt skrivande och mitt skapande. I början på graviditeten orkade jag inte mycket men nu tar jag tag i saker direkt – och löser dem också. Superbt! Det bådar bra inför slutspurten också. Jag hoppas att mitt mående nu håller i sig till slutet. Självklart har jag kunnat må ännu bättre men om det blir såhär till slutet, är jag mer än nöjd.

Tummen upp: Det är inte sååååå långt kvar till BF. Termin (prel) har jag 30 augusti. Innan dess har jag mycket att göra, både Nicolas dop, Sverigeresa och lite annat kul – så tiden kommer med stor sannolikhet gå fort som attan.

Tummen ner: Jag har sammandragningar som gör ont. Det hade jag med Nicolas också. Det handlar om typ en gång om dagen då jag känner att det gör ont framförallt  på vänstra sidan. Det är rätt obehagligt.

Vikt: Den här veckan har jag inte kollat det. Jag tror dock att jag vid det här laget gått upp 10 kg sedan min startvikt. Med Nicolas gick jag ju sammanlagt upp 20 kg, så det är inget ovanligt för min egna del att tjocka till mig under graviditeten.

Magen: Fortfarande mjuk, lätt att bära, en jättefin och urspetsig form!

Inköp till baby: Ja, det är en del kläder nu det gäller. Jag har så mycket från Nicolas redan, plus både vagn och spjälsäng och allt, häromveckan klickade jag hem en bilbarnstol, osv. Nu ser jag till fylla på lite med söta bodys och annat gulligt.

Mina känslor: Ja, jag mår bra just nu och är på topp. Just nu njuter jag bara av graviditet.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0084

… och så lekte vi och busade i alla våra dar

Våra eftermiddagar är heliga.

Jag ser nästan alltid till att överraska Nicolas med en ”fika” och något gott till. Igår blev det en Magnum Mini, en glass han knappt orkar äta upp men älskar att se på och hålla i medan den droppar på golvet, bordet, you name it.

Fika är vårt heliga moment som följer direkt efter Nicolas eftermiddagssömn och före vår tidiga kvällspromenad. Ibland överraskar jag med goda bullar, hemma i Sverige blir det ofta något gott och typiskt svenskt (som jag själv växte upp på typ) och ibland blir det, som han önskar sig, bara en flaska mjölk som han kan avnjuta medan jag dricker mitt eftermiddagskaffe. Oavsett var vi är, har vi alltid vår eftermiddagsfika. Men hemma i trädgården trivs vi som allra bäst; vi spelar musik ur Sonos-högtalarna som hänger i taket, vi dansar runt på gräsmattan, passar på att vattna blommor och växer – och fikar, dårå. Vi är ett litet team, så att säga. Och snart får vi ännu en liten bebbe in i vårt team; i detta nu har jag börjat leka med tanken hur det är att ha inte en utan TVÅ busungar med sina egna, starka viljor och temperament. Det kommer bli mycket, mycket intressant. Och kanske ändras lite grejer på vägen dit, men en sak kommer återstå – och det är det heliga eftermiddagsfikat.

DSC_0040

En liten Magnum till eftermiddagsfikat är alltid en hit.

DSC_0044

Min lilla docka väljer den vita, äter upp litegrann av den (även den lilla Magnum:en är för matig för Nicolas ännu) – och sedan är det dags att vara kreativ. Se nedan!

DSC_0043

Fiiint, visst? Mammas lilla Picasso. Smälter av stolthet bara han sätter sig vid sitt bord för att måla lite, om så bara för en minut eller två.

Instagram: @andreagrue

Kategori

Vyssa lulla litet barn…

DSC_0015

När Nicolas var bebis spelade jag alltid – och sjöng med i – så vackra svenska visor för honom. En del fick jag med på en CD som kom med boken Lilla Barnkammarboken: Godnattvisor. Så himla vackra melodier att det inte är så konstigt att barnet snabbt somnade…

Numera är det andra puckar hos oss, men de är precis lika mysiga dem med. Jag går upp med Nicolas till övervåningen där hans sovrum ligger och vi tar fram några böcker. Oftast är det om bilar eller traktorer, det är en fas han är i just nu. Jag läser några sidor eller så bläddrar vi bilder och pratar om vad vi ser. Sedan släcker jag, ger honom flaskan och han får snutta lite tills han somnar.

Vyssa lulla litet barn är en visa som är så galet vacker att jag rekommenderar er som inte känner till den att klicka HÄR och höra en del av melodin. Jag minns att jag under de första veckorna när Nicolas var nyfödd satt och grät till den här låten; tårar av lycka och av lättnad att allt gått så bra under graviditeten. Nu när jag väntar tillökning igen, minns jag så många stunder när Nicolas var nyfödd. Egentligen har man, typ, glömt bort en hel del för han växer så fort och det händer hundratio nya saker för var dag som går, men när jag får en stund för mig själv på kvällarna spelar jag tillbaka filmen och minns så himla mycket igen. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att få uppleva samma känsla igen.

Instagram: @andreagrue

Gravid v. 21 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0408

HÄR är länk till  mina upplevelser i den gångna veckan, dvs. vecka 20

Under den senaste veckan har det hänt mycket. Jag ser förvisso nästan ”likadan ut”, dvs. magen har inte växt särskilt mycket men det där med mitt illamående och järnvärde börjar se bättre ut. Dels mår jag bättre fysiskt, dels tror jag att järnvärdet är bättre igen. Det känns åtminstone så. Jag tror att varje person som lider av anemi känner det – det måste väl ändå vara omöjligt att inte göra det – så nu måste jag säga att det känns bra mycket bättre hos mig. Och illamåendet är just nu som bortblåst. Jag känner väl till och från en konstig känsla i magen och halsen men i det stora hela går det över på en två minuter och sedan är allt bra igen. Jag brukar säga till Tobias att jag minsann ”förtjänat att må bra” med tanke på att de första 20 veckorna varit svåra, både sett till anemi och det häftiga illamåendet som aldrig tog slut och höll i sig både morgon, middag och kväll.

Nu är det bara att passa på och njuta av den här trevliga veckan och förhoppningsvis blir det så här till slutet. Annars händer det inte särskilt mycket just nu; vi vet könet och det blir lättare att avgöra om vi ska inhandla nya saker eller om jag ska tvätta en del av Nicolas små bodys och saker som han hade när han var nyfödd. Dessutom har vi allt annat, prylar från Stokke, en härlig barnvagn från Bugaboo, nappar, flaskor (nytt) och liknande, så i detta nu behöver jag inte tänka på särskilt mycket utan bara ta och njuta av den här graviditeten.

Den här veckan var jag förresten på infokväll på sjukhuset där jag tänker föda. Förra gången födde jag på annat sjukhus så anledning till att jag gick på den här infokvällen var bara för att lära känna sjukhuset och personalen litegrann och därmed känna mig tryggare på den utvalda platsen. Det är förvisso på det sjukhuset som jag tar mina järninfusioner, men nu under infokvällen fick vi ju rundvandring till rummen som man får alternativt kan ”köpa/boka” (bättre, större familjerum) samt en stor genomgång på i princip allt som jag ändå glömt sedan jag födde Nicolas.

Träning: Jippie, nu går det absolut att (små)träna igen. Jag är inte i världens bästa shape då jag förlorat dyrbar träningstid i och med min anemi och mitt illamående, men nu går det ju bra igen. Långa, snabba powerwalks, jogging och hajks är det jag sysslar med just nu och mer av den varan ska det också bli under hela våren och sommaren. Gud så skönt det är att känna (igen) sin kropp igen och göra den stark igen!

Tummen upp: … för det här med att må BRA under andra trimestern. Hos mig kom det förvisso mellan andra och tredje som ju börjar snart, men bättre sent än aldrig. Typ.

Tummen ner: Inga tummar ner just nu. Sköööönt!!!

Vikt: Jag tror att jag ligger på samma vikt som under gångna veckan; jag äter helt normalt, har inga cravings, mår liksom allmänt bra!

Magen: Den håller också i sig formmässigt, har inte blivit större – tror jag. Men det är jag är lite rädd för är strimmor/hudbristningar på magen. Förra graviditeten körde jag på med Weleda olja och jag fick nästan inga bristningar. Nu, under andra graviditeten, vet jag inte om det ändå blir lite i och med att magen töjs för andra gången, men jag har hittat en trevlig och mycket väldoftande olja från COWSHED som jag nu kör på hela tiden. Ska skriva mer om den i ett av kommande inläggen här i bloggen.

Inköp till baby: Den här veckan har jag inte gjort några inköp.

Mina känslor: Ja, jag är väl som ett litet nervvrak just nu. Mycket kan störa mig men mycket kan också få mig att gråta. Häromdagen tittade jag på Nicolas och grät för att han är ”så himla söt”. Jag menar… Ok? Samtidigt känner jag ju igen de här känslorna från min första graviditet och jag vet att de kommer försvinna när bebben kikar ut – åtminstone efter ett tag – och att jag kommer vara ”normal” igen och inte så där överdrivert sensibel som jag är just nu. Så det löser sig, om man säger så :)

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected]rawness.se Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0409

Instagram: @andreagrue