Jennie Nystedt

2.0 mil – och vi gör det utan stress och press!

Jag måste börja med att säga att det är lätt att tro att jag numera bara ägnar mig åt löpning, vilket inte stämmer helt. I en träningsvecka, som de ser ut just nu iaf, springer jag två pass i veckan. Ett intervallpass av något slag och så ett längre pass. That’s it!

Resten av passen som inte är löpning  viger jag numera (eftersom jag periodiserar träningen varierar den) åt tyngre styrketräning där jag främst kör 5×5. Vilket är förbaskat mycket jobbigare än när jag endast kör pass med fler reps, enligt mig alltså. Jag upplever att kroppen blir tröttare när jag kör träning med en hög volym, vilket kanske inte är jättekonstigt, och att jag då får lägga in spontana vilor mer än annars.

Som tex i fredags, hade jag tänkt träna för att vila igår och vara pigg till dagens långpass. Men nä, kroppen ville inte i fredags och tiden ville inte heller infinna sig så jag struntade i det. Tränade igår istället och ja, det resulterade i två stubbar som skulle ge sig ut på långpass idag.

Men, det gick. Imorse sprang jag och Anna 2.0 mil tillsammans och hon köttade på 7 km extra själv. Jag gillar dessa långpass alltså. Det är inte samma ”press” eller nervositet som jag kan känna inför intervaller där jag liksom känner att ”nu jäklar, tryck tryck tryck” och så peppar jag mig själv. Nä, långpassen handlar bara om att ta sig fram i ett härligt tempo, vara utomhus (!) och att få umgås med löparkompisen bredvid mig. Så även om jag kände mig lite seg i benen och det var lite jobbigare än vanligt så var det en skön start.

När jag ska springa långpass brukar jag se till att inte ha någon tid att passa nära inpå, av olika anledningar. Dels för att ha möjligheten att kunna förlänga passet om jag känner för det. För tro det eller ej, men har man varit ute ett tag och klockan visar 2.2 mil så är det faktiskt lockande vissa gånger när kroppen är på G att köra på till 2.5… Men också för att känslan under passet kan variera och vissa gånger är jag tröttare än andra. Då tycker jag det är skönt att veta att jag ändå kan genomföra hela passet men i ett mycket lugnare tempo, utan att det gör något. Till skillnad från om jag tex har prick 1 timma och 50 minuter på mig och absolut inte en minut längre. För mig handlar som sagt dessa pass mycket om njutning och jag har svårt att känna det om jag är under tidspress. Helgerna brukar därför vara bra dagar att köra långpass på!

Det enda som jag möjligtvis ”stressar” hem till de sista 20 minuterna, av längtan, är min goda frukost som står och väntar!

thumb_IMG_7490_1024thumb_IMG_7486_1024thumb_IMG_7483_1024thumb_IMG_7491_1024

Fin söndag till ER, JN

Du kanske gillar