Elin Turpeinen

Ljudet av ett puderlarm

När väckarklockan ringer handlar det om att hitta motivationen till att stiga upp från sängvärmen. Rätt larmsignal är en bra start, men det finns en helt annan typ av larm som är ännu effektivare. Puderlarmet.

Vad man mår bäst av att börja en ny dag till är givetvis oerhört individuellt. Vissa vill höra fågelkvitter genom ett öppet fönster, andra riktigt tung hårdrock, medan somliga nöjer sig med standardsignalen som redan är inställd på iPhonen. En del gillar varningssignaler, billarm eller andra alarmerande ljud. Men det borde finnas ett optimalt läte för att vi ska öppna ögonen med ett leende på läpparna och klarhet i hjärnan. Något som ger oss energi och entusiasm redan från det ögonblicket då våra medvetanden uppvaknar.

Jag hör till den sorten som har struntat i att ändra signalen och lever med att vakna upp till telefonens förinställda variant. Den är lite halvlugn, ganska intetsägande och helt okej att vakna till. Kan inte påstå att den gör mig varken glad eller motsatsen. Vad jag däremot har konstaterat genom åren är att varningssignaler, extrem hårdrock eller andra ljud som gör att jag vill stänga av larmet snabbare än snabbast inte är någon höjdare. Det betyder nämligen en större risk att man sover vidare. Om man är tillräckligt snabb det vill säga, då hinner man nämligen inte riktigt vakna upp förrän det är avstängt vilket gör det lätt hänt att somna om igen. Så hellre den där standardmelodin.

Optimalt vore att vakna upp till tonerna av något man verkligen vill höra. En skön favoritlåt till exempel. Om man inte har för dåligt morgonhumör. Då finns ju risken att låten inom en snar framtid inte längre klassas som någon favorit utan snarare tvärtom. Men nu ville vi ju komma åt ett glatt morgonhumör och en positiv, lättsam och entusiasmerande låt bör vara perfekt för ändamålet. Och favoritlåtar går ändå i vågor vilket gör att man kan byta dem allteftersom en ny tar över förstaplatsen. Kanske bör låten också mixas med fågelkvitter, solsken och andra saker som ofta förknippas med härliga dagar. Skulle det gå att skapa ett ljud som låter som kyla, sol och nysnö så är jag mer än säker på att samtliga snöentusiaster skulle skutta upp ur sängen utan att tveka i tron om att ljudet faktiskt speglar vädret. Ett puderlarm i ljudform. Besvikelsen av att så inte är fallet får man hantera i efterhand, då har man trots allt ändå stigit upp.

På tal om puderlarm så är det precis vad som kunnat höras i de österrikiska alperna under den gångna veckan. Och larmet är fortfarande igång. Vad betyder det? Snö i mängder och dagar med otaliga snövågor som sköljt över överlyckliga skidåkarkroppar. Givetvis är det ingen ljudlig signal, om man inte beställt ett puderlarm som dimper ner några dagar innan det beräknade snöfallet, utan snarare en varningssignal som föds i lovande väderprognoser och sedan uttrycks verbalt från skidåkare till skidåkare. Och sådana dagar då puderlarmet gått varmt har larmsignalen på väckarklockan ingen som helst betydelse. Leendet, entusiasmen och glädjen kommer att infinna sig från morgonens allra första stund oavsett och det där ljudet av en puderdag kommer att höras genom väggarna utan att egentligen ge ifrån sig något läte alls.

Där någonstans hittar vi också nyckeln till att få ett skönt uppvaknande. Att se fram emot den nya dagen genom att ha fyllt den med något vi mår bra av att göra. Då försvinner plötsligt betydelsen av vilken signal som våra väckarklockor ger ifrån sig. Även om det givetvis är att föredra de där ljuden som vi faktiskt vill höra. Som tonerna av solsken och midjedjup kallsnö i en alport med lika entusiastiska vänner som sällskap. The perfect wake up call.

 

Foto: Christoffer Aabol
Åkare: Matthias Karthäuser

Du kanske gillar