Fit Femme

Gravid v. 33 – känslor, tankar och fysiskt mående

baby2
HÄR kan du klicka och se en bild till på ”dagens mage”, även den tagen igår vid den här vackra sjön

Igår gick jag in i vecka 33 och det känns! Nu börjar jag bli tung, benen känns aningen sega och mina jädrans åkommor är tillbaka! Och som de är tillbaka – jag måste, som jag nog tidigare nämnt, gå till sjukhuset för järninfusioner igen då jag börjat lida av anemi (järnbrist) igen. Det hade jag i början och mitten av graviditeten och vi trodde ju att det var färdigt när jag fick x-antal järnterapier med infusion (dropp som tar ca 40-45 minuter) men icke! Nu är järnbristen tillbaka och den stora frågan är om den hinner stabiliseras innan det är dags för förlossning. Fråga mig inte vad som händer om det nu inte skulle hinna bli bättre; jag antar nämligen att de här sista infusionerna – eller snarare de extrainsatta infusionerna – ska hjälpa på traven och att det kommer att bli bra igen. Nackdelen med ett järndropp är att man känner sig som påkörd av en lastbil de första dagarna. Det är alltså inte alls så att man får sin dos och går hoppandes, dansandes och sjungandes hem. Istället blir man lite lätt illamående och den riktiga tröttheten kommer efter några timmar och håller i sig i några dagar. Sedan, så småningom, stabiliseras värden. Hos mig har det varit som värst nu efter de två senaste droppen som jag fick i förra lördagen samt i måndags för en vecka sedan. Jag kännr mig fortfarande dålig efter dem. Hoppas verkligen att det hinner bli bra snart igen för jag måste börja samla krafter – och inte förlora dem – inför förlossningen.

Just ja, det riktiga illamåendet verkar vara tillbaka igen. Synd!, det gick ju så bra de senaste 8 veckorna men nu är det lite dåligt igen. Jag tänker hela tiden att jag nog kommer föda lite tidigare (som med Nicolas, i vecka 38) så jag klarar nog ynka fem veckor till av denna graviditet. Den har varit jobbig men jag börjar närma mig målet och kan inte annat än att tvinga mig själv att känna en stor motivation inför vad som komma skall, istället för att tänka på det jobbiga som jag fysiskt varit med om den här gången.

Tummen upp: Känslan! Känslan att vi snart ska vara fyra personer i vårt hus. Att vi ska semestra som en stor familj på fyra, att vi ska få njuta av ännu en liten bebbe här hemma nu, precis som vi gjort med Nicolas som bebis och som vi gör nu när Nicolas börjar bli stor och lära sig saker. Det är underbart med barn och jag blir sprudlande glad. Min förlossning har jag spelat upp i huvudet och hoppas att den blir så som jag tänkt mig. Den förra blev det ju inte alls, haha! Men det gick ju så fantastiskt ändå till slut, så… Just det, vi har fixat babysängen nu och allt annat är också på plats, kläderna, bodys, mössor och allt annat är tvättat och klart och har jag allt jag behöver till bebisen här hemma nu. Ingen stress i sista minuten här inte! Dessutom är förlossningsväskan packad – jag är verkligen i god tid, visst?

Tummen ner: Tröttheten, ryggont, foglossning, illamående, järnbrist – och så har bebisen inte vänt sig ännu. På tisdag måste jag gå terapi dvs. göra vändningsförsök. Spännande!

Vikt: Jag ligger på 61,5 kg nu, vilket är cirka 13 kg mer än utgångsvikten. Det är inte så illa, tänker jag, och jag känner mig ändå riktigt bra i den här kroppen. Jag tror att det mesta kommer gå bort de första två månaderna, precis som med Nicolas. Jag tänker på hur jag äter och vad jag äter – men jag tänker inte direkt på mängderna. Jag vill ha bra näring i mig men jag äter gärna ”för två” nu igen. Jag unnar mig själv, om man säger så, haha.

Magen: Ja, ni har ju sett bilderna. Det är en jättestor basketboll som gömmer sig där och folk frågar heeela tiden när jag ska föda. De flesta blir lätt chockade när jag säger vilken vecka jag är i nu.

Mina känslor: Nu börjar graviditeten tära på krafterna. Jag vill vara fit igen, jag vill ha bebben här hos oss – och jag vill börja det där livet som mamma till två barn. Helst nu! Men jag vill naturligtvis inte att bebben kommer alltför tidigt så jag får hålla tillgodo, ha lite, pyttelite tålamod till och motivera mig själv ända in i det sista. Jag vet att de här veckorna kommer tära på krafterna än mer och jag har en hel del sjukhusbesök inbokade men det kommer gå över snart, allt. Hoppas bara att jag kommer att må lika bra i princip direkt efter förlossningen, precis som jag gjorde med Nicolas. Vi har förresten bokat in en minisemester till en fantastiskt vacker ort och vi åker om dryga två veckor – jag hoppas att den semestern kommer göra så jag laddar mina depåer till max innan förlossningen.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till. 

Du kanske gillar