Fit Femme

Gravid v. 20 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0323

Idag är jag i vecka 20+5 och hela den här veckan har handlat om förändringar. I onsdags var jag på gyn och ultraljud, det sistnämnda för andra gången under den här graviditeten. Allt ser bra ut och bebisen utvecklas precis som det ska. Jag, däremot, känner mig riktigt dålig och har gjort det i princip hela den här graviditeten. Jag försöker hela tiden att göra mitt bästa och att vara stark men det är banne mig svårt ibland. Redan dag 1 (!!) på denna graviditet har handlat om illamående som jag trott skulle släppa under andra trimestern men icke. Istället är det om möjligt ett ännu starkare illamående. Tilläggas bör också att jag fram till nyligen varit frekvent besökare på sjukhuset då mitt järnvärde är kass – jag har fått ta järninfusioner fram till för någon vecka sedan, och om några veckor ska vi göra tester och kolla om värdet nu stabiliserats. Det tar nämligen cirka åtta veckor efter den sista infusionen tills man kan se om det hjälpt någonting; det tar alltså nästan två månader för kroppen att ”bearbeta” de här infusionerna.

Utom järnvärdet som är sjukt lågt och det ständiga illamåendet har jag också väldans ont här och var, inte minst i nedre delen av magen. Det hade jag dock med Nicolas också, så det är ingenting som skrämmer mig. Som sagt, allt ser bra ut på UL och det är bara som det är – den här graviditeten är inte lika mycket dans på rosor som den förra var. Under tiden jag var gravid med Nicolas kände jag inte av någonting alls; jag kräktes väl sammanlagt två gånger och sedan var allt tipp-topp. Den här gången är det helt annorlunda men så länge barnet mår bra får jag väl tänka på att det ”löser sig” för min del också; senast då efter förlossningen. Den, åtminstone, får väl bli bättre än den med Nicolas, åtminstone sett till tiden det tog. Jag hoppas på en snabbare variant den här gången men det är på tok för tidigt att prata om det hela nu.

Träning: Fram till för ett par veckor sedan tränade jag konstant och trotsade smärtor, illamående och dåliga järnvärden. När man har det sistnämnda får man även ta det lite lugnare med sport så det är det jag gör den här gången. Fram till jag mår ok igen tänker jag inte träna så mycket annat än att gå långa promenader. Nu under våren och sommaren har jag en massa hajks inplanerade, så jag ska vila upp mig och känna mig bra till dess, är planen. Men, som sagt, jag tränade och åkte skidor fram till nyligen och hade det gått aningen, aningen bättre fysiskt nu, hade jag fortfarande varit nästan lika aktiv.

Tummen upp: Jag känner sparkarna ordentligt nu!! Förra veckan var det som om en liten fjäril knackade inifrån magen, den här veckan känner jag att det är en livs levande människa därinne. Jag älskar känslan!

Tummen ner: De här krämporna som jag dras med. Som sagt hade jag samma med Nicolas också, och det känns mer om jag ätit något som magen inte tål så att den kniper sig och jag får sitta ner eller stilla mig helt med allt jag håller på mig fram till den smärtan är över. Förbannat jobbigt. Och det är faktiskt inte heller så kul att under 20 veckors tid vakna, leva och somna med illamående som aldrig går över!

Vikt: Jag har gått upp sju kilo! Sjuuuu…kt mycket redan, I know, men det struntar jag i. Jag är så pass aktiv och sportig av mig att det mesta kommer gå ut ur mig direkt efter förlossningen. Typ. Med Nicolas gick jag upp 20 kilo, nästan hälften gick ut med honom och den andra hälften (minus tre extra kilon, dvs. de återstående sju om jag ska vara korrekt) försvann inom två månader. Jag joggade redan sex veckor efter förlossningen och på mitt bröllop, som ägde rum exakt 2 1/2 månad efter Nicolas födelse, hade jag nått perfekt vikt och figur.

Magen: Jag tänker inte mäta runt magen, däremot kan jag säga att den är bra mycket större än den var vid den här tidpunkten med Nicolas. Men det är normalt. Det är en fin och spetsig mage som putar ut rejält men jag gillar´t! Det är precis så det ska vara… jag antar att folk kommer fråga om det är tvillingar och att den frågan kommer börja ösa in inom kort – men nej, det är det inte alltså. Jag är vanligtvis rätt tunn och tror att det, tillsammans med att magen redan är lite töjd sedan förra graviditeten, gör att den är så stor redan nu.

Inköp till baby: Jag får min baby nummer två vilket ju innebär att jag har en herrans massa saker redan. Spjälsäng, säng till mittersta delen av huset, en perfekt barnvagn i form av Bugaboo Cameleon 3, allt det finns redan. Den här veckan slog jag dock till på en alldeles speciell napp från USA som stöttas av amerikanska sjukhus och delas ut där vid födelse. Ni får se vad det är för napp jag talar om när den kommer. Jag beställde den i veckan så till nästa inlägg om graviditet, dvs. nästa fredag, borde den vara här hos mig.

Min hy: … är fruktansvärd! Nu har jag börjat göra ALLT i min makt för att den ska få tillbaka sin spänst och elasticitet, men det dröjer. Ska visa vilka produkter jag använder i ett annat inlägg. Men jag, som aldrig tidigare dragits med hyproblem, lider just nu.

Mina känslor: Att jag inte mår bra stoppar mig inte från att vara oerhört glad över att vi snart (beräknat datum 30. augusti) får en till bebis. Jag är så himla lycklig över faktum att vi kommer att bli en stor familj och känner mig redan sugen på ännu fler barn i närmaste framtiden (!!) I veckan har vi förresten haft ett ”namnmöte” och jag tror att vi är nära ett passande namn till baby nr.2! Juuhu!

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0322

Instagram: @andreagrue

Du kanske gillar