Sophie Odelberg

Chamonix på 48 h

Så, har man bara 48 h i Cham och vill skapa kvalitetstid och verkligen ta till vara på timmarna gäller det att planera ordentligt i förväg. Det säger åtminstone förnuftet och varje normal och vettig människa. Jag och Carro gjorde precis tvärt om men nog tusan lyckades vi ändå fylla våra dagar till max och upprätthålla mer än maximal kvalitet!

Vi kom fram till Cham vid middagstid, checkade in på hotellet och blev bjudna på middag hon några kompisar i byn (som var fruktansvärt god!!) innan vi totalt tackade av trötthet på hotellrummet.

Morgonen därpå vaknade vi till en klarblå himmel och en sol som kittlade toppen på Brevent med sitt varma morgonljus. Snabbt tog vi beslutet att ta oss upp med liften på Brevent för att plåta.

Solen gassade och vi satsade på att söka nordöstliga face för att jobba med sol och skuggor men ändå försöka få lite åkbar snö. Det hade varit varmt i flera dagar så det var svårt att både hitta något oåkt men också snö med fin kvalitet.

Under tiden vi plåtade fick jag påhälsning av den här fågeln som inte ville lämna mig ifred. Man brukar säga att de svarta fåglarna som flyger i bergen är själarna från de som dött. En otroligt vacker tanke om du frågar mig.

Efter ett tag tog vi paus, åkte lite skidor, åt lunch och solade. Det var extremt varmt och båda hade lite för mycket kläder på oss så det var skönt med en välbehövlig paus.

För en gångs skull kunde jag chilla i solen medan Carro fick jobba hårt för att vi skulle få till några bilder. Det blev en hel del hajkande upp och ner innan vi satte bilden.

Det var inte bara vi som tycket att det var varmt den här dagen!
Du kanske gillar