Kilimanjaro – dagbok dag för dag

Kilimanjaro dagbok

Under en vecka i februari åkte jag och två killkompisar från jobbet ner till Tanzania för att bestiga Kilimanjaro, världens högsta fristående berg. Nu delar jag med mig av mina dagboksanteckningar. 

Kilimanjaro dagbok fredag 1/2 Avresan

Alarmet går igång klockan 02.30. Det är dags att kliva upp för att åka till Arlanda. Pussar på min sovande familj och tassar ut ur sovrummet. Det gör riktigt ont i hjärtat att lämna familjen i 10 dagar. Kanske utan någon kontakt överhuvudtaget.

Efter att ha packat ihop det sista och skrivit några små kärleksbrev till Embla hoppar jag in i taxin.

Väl på terminal 2 möter jag upp mina jobbarkompisar Donald och Tommy som jag ska dela det här äventyret med. Det är fortfarande tidig morgon och jag mår nästan illa av trötthet. De senaste veckorna har det blivit allt för lite sömn, jag har verkligen oroat mig järnet för den här vandringen på Kilimanjaro.

kilimanjaro dagbok
Vi är på väg!

Något försenade kommer vi iväg på vår första flight till Amsterdam. Vårt connecting flight till Kilimanjaro Airport skulle gått en och en halv timme efter ankomst till Amsterdam så vi håller tummarna att det inte blir större förseningar nu och att det går snabbt att ta sig genom pass- och säkerhetskontroller mellan gaterna.

Fast i säkerhetskontrollerna

I Amsterdam hamnar jag så klart i alla security checks som finns, måste antagligen se rejält sliten och misstänkt ut, haha! Vi hinner iallafall fram till vår gate lagom till boarding. Nu väntar en åtta timmar lång flygresa ner till Tanzania.

På grund av tekniska problem blir även denna flight försenad i en och en halv timme.

Det blir en behaglig resa. Jag vilar, ser en film och tjatar lite med grabbarna. När vi anländer till Kilimanjaro Airport närmar sig klockan midnatt. Vi väntar in några andra resenärer innan vi åker den timslånga bussresan till Springslands Hotel i Moshi.

kilimanjaro dagbok
Vi landar på Kilimanjaro Airport.

Kommer fram till hotellet, checkar in, jag borstar tänderna och ligger snart i sängen under myggnätet. Är så trött efter nästan ett dygn på resande fot.

Lördag 2/2 Dan före dan

kilimanjaro dagbok
Första skymten av Kilimanjaro.
kilimanjaro dagbok
Hittade en ny vän på eftermiddagspromenaden. <3

Sov lite halvdant inatt men känner mig åtminstone hundra gånger piggare än igår. Tar en dusch och sedan går vi ner och äter frukost alla tre. Ägg, toast, frukt, juice och kaffe, en riktigt bra frukost faktiskt.

Här på hotellet finns wi-fi så jag passar på att kontakta de där hemma. Sedan blir det en dag vid poolen. Varmt som sjutton men så skönt för en frusen svensk.

kilimanjaro dagbok
Det blev en dag vid poolen.
kilimanjaro dagbok
Svettigt!

Framåt kvällen packar vi våra väskor och daypacks och fyller på våra vattenflaskor. Efter en rejäl middag och en kort meditation var det dags att släcka lampan på Springlands Hotel. För imorgon smäller det!

Söndag 3/2 Första vandringsdagen

kilimanjaro dagbok
Redo för att börja den långa vandringen uppför Kilimanjaro

Kommer iväg med bussen från hotellet upp till Machame Gate efter en stor frukost. Jag känner mig förväntansfull och nervös inför den stora utmaningen. Väl framme vid gaten blir det en lång väntan. Vi börjar inte våran vandring förrän efter klockan 12 så vi hinner börja nalla lite av den lunchlåda vi fått för att äta på vägen.

kilimanjaro dagbok
Vi börjar att gå genom grönskande djungel.

Vandringen går väldigt långsamt genom djungeln och det känns faktiskt inte särskilt jobbigt. Enda problemet är att jag börjat känna av skoskav på ena hälen. Får stanna för att tejpa om foten och knyta åt kängorna ordentligt och då känns det redan bättre.

kilimanjaro dagbok
Vid vår första camp, Machame Camp.
kilimanjaro dagbok
Mitt hem för den kommande veckan.
kilimanjaro dagbok
Sovsäck och ett örngott fylld med en fluffig dunjacka. Mysigt!
kilimanjaro dagbok
Allt känns toppen så här långt.

Efter strax under sex timmar är vi framme vid vår första camp, Machame Camp, på 2835 meters höjd. Jag bäddar iordning i tältet och sedan kommer de med varmt vatten så att jag kan tvätta mig lite innan jag går in i vårt restaurangtält där vår kock dukat upp med popcorn och te. Därefter blir det en gigantiskt middag och briefing inför morgondagen med våra guider.

Dagen har känts bra, det har varit soligt och fint väder och imorgon ska jag knyta kängorna ordentligt direkt på morgonen. Jag släcker pannlampan vid 21-tiden men det är omöjligt att somna, det ligger så mycket förväntan i luften.

Måndag 4/2 Yr och svimfärdig

kilimanjaro dagbok
Vi går genom olika klimatzoner, jättehäftigt!

Jag väcks klockan 06.20 med te i tältet. Det är dags att packa ihop mina grejer igen. Efter frukost ska vi ut på en ny dag med vandring. Vädret är strålande. Även idag beräknar guiderna att vi ska gå i ungefär sex timmar.

kilimanjaro dagbok
Det går enbart uppför idag.

Det går enbart uppför idag men mina ben känns superstarka. Men så helt plötsligt från ingenstans, börjar jag känna mig yr och svimfärdig. Höjden har gjort sig påmind. Vi har redan kommit upp på 4000 meters höjd. Efter lite vila på en sten, vatten och en proteinbar känns det bättre och vi börjar gå neråt några hundra meter. Och vips så känner jag mig hur pigg som helst!

kilimanjaro dagbok
Äntligen är vi framme vid Shira Cave Camp.

Vi landar på nattens camp, Shira Cave Camp på 2750 meters höjd. Gänget kryper in i tälten: Jag bäddar och byter om till torra kläder och så vänder det igen. Jag har lätt huvudvärk och har svårt att få i mig något av lunchen. Känns faktiskt som att jag ska kräkas vilken sekund som helst. Men Donald och Tommy peppar mig att äta upp maten och sedan gå och vila en stund.
Jag funderar en sekund på att ge upp, jag mår illa, huvudet värker och tröttheten har helt tagit över min kropp. Ligger där ensam i mitt tält i en sovsäck och gråter någon timme. Sedan tvingar jag i mig lite vatten, misstänker att jag fått i mig alldeles för lite under dagen.

kilimanjaro dagbok
Ute på acklimatiseringspromenad ovan campen.
kilimanjaro dagbok
Vi får god mat men det är inte alltid lätt att äta på hög höjd.

Efter en halv liter vatten och några Haribonappar (mina räddare i nöden under den här resan) är jag något piggare igen. Vår guide Shaban har hämtat oss för inregistrering på den nya campen och vill ta oss på en timmes acklimatiseringsvandring. Är inte jättepepp på idén när vi sakta börjar gå uppför men sedan släpper den värsta huvudvärken och illamåendet och jag känner mig starkare.

Är så glad och tacksam att mina reskamrater peppar mig så bra!

Förbereder mig på illamående

Efter den korta vandringen får vi te och popcorn igen och det smakar faktiskt riktigt gott. Det blir skönt med en lugn eftermiddag, vi gör lite vad vi vill. Någon läser, någon lägger sig en stund i tältet och jag skriver min dagbok.

Imorgon ska det bli pole, pole (sakta, sakta på swahili) till ett nytt höjdrekord, 4600 meter över havet. Jag förbereder mig på att må dåligt då också. Men våra guider håller koll på oss och mäter puls och oxygen varje dag så jag känner mig inte orolig för hälsan iallafall.

Ikväll väntar middag och sedan ska jag verkligen försöka sova några timmar. Det är så svårt att få någon sömn här på berget, både på grund av höjden och nervositeten och på att alla sherpor snackar och fixar och donar hela natten lång. Haha!

Hörs imorgon!

kilimanjaro dagbok
Dags för frukost!

Tisdag 5/2 Får en panikattack

Sov halvdåligt, okej heldåligt, inatt också. Vi klev upp strax efter sex och packade ihop våra grejer innan det var dags för frukost. Vi fick te, gröt, frukt, toast, ägg, korv och pannkakor. Jag kände mig ganska pigg och hade god aptit vilket är ett gott tecken på hög höjd.

Det såg ut att bli fint väder idag också. Solen sken från en klarblå himmel när vi gav oss iväg på dagens etapp upp till Lava Tower på 4600 meters höjd.

Redan efter 15 minuters vandring i långsamt tempo började jag känna mig riktigt yr. Och det blev bara värre och värre. Jag kände att jag inte kunde gå utan att stötta mig på min stavar. Tog flera korta pauser då jag drack och åt godis, vilket hjälpte tillfälligt. Till slut orkade dock inte kroppen längre utan jag satte mig ner och hyperventilerade och fick någon slags panikattack. Så läskigt! Tårarna sprutade och jag kände att jag inte fick tillräckligt med luft.

Donald och Tommy lugnade mig och jag tryckte i mig ytterligare lite socker. Donald tog mina vattenflaskor för att lätta min packning så att jag skulle orka fortsätta gå. Guiderna började hålla ett extra öga på mig och mätte min  puls och syreupptagning igen. Mina värden såg tillräckligt bra ut, så jag fick fick grönt ljus att fortsätta.

kilimanjaro dagbok
Denna bild är tagen direkt efter min panikattack. Jag ser ut att må förhållandevis bra men det gör jag inte.

En kamp mot Lava Tower

Det blev en kamp och ett steg i taget men jag tog mig släpande upp till Lava Tower Camp. Där grät jag av lycka och av utmattning.

kilimanjaro dagbok
Obeskrivlig lycka när jag nådde Lava Tower.

Kroppen har känts jättestark under hela vandringen, det är bara höjden som sinkar mig och det gör mig så förbannad! Jag vill ju så gärna nå toppen!

En lunch vid Lava Tower senare och påfyllning i vattenflaskorna gick ömsom klättrade vi ner till nattens camp, den omtalade Baranco Camp. Efter de fem tuffa timmarna uppåt var det skönt att börja gå neråt igen. Två timmar i rullgrus och bland stenbumlingar gick enkelt. Så vansinnigt härligt att tappa höjd!

kilimanjaro dagbok
Så himla cool natur här! Som att vandra genom en fantasyfilm.
kilimanjaro dagbok
Där skymtar kampen för natten.
kilimanjaro dagbok
Vi tog oss fram till Baranco Camp! En riktig kamp för mig.

Nu är det eftermiddag och vi har fått dagens popcorn och te, bäddat iordning och planerat för morgondagens tur upp för Baranco Wall. Donald har erbjudit sig att bära min utrustning också så att jag ska orka, så himla snällt!

Håller tummarna för att jag ska känna mig fortsatt pigg nu och att jag passerar kvällens test av puls och oxygen.

Nu har det precis slutat regna här så jag ska passa på att gå ut en stund till de andra. 

Kvällens hälsotest gick utmärkt! Min kropp verkar ha acklimatiserat sig bra. Vågar dock inte ta ut något i förskott när det handlar om höjden. Kram, vi hörs imorgon!

kilimanjaro dagbok
Stjärnklara nätter här.

Onsdag 6/2 Baranco Wall

Vi blev väckta strax före sju med te som vanligt. Riktigt mysigt att sitta och dricka te i sovsäcken. Därefter packade jag ihop sovsäck, liggunderlag och alla mina andra grejer. Detta går verkligen på rutin nu.

Idag ska vi ta oss upp för Baranco Wall och jag känner mig faktiskt lite nervös. Baranco Wall är en jättehög lodrät bergvägg som ser riktigt läskig ut och jag har hört så mycket om denna passage. Här kommer man behöva klättra lite för att ta sig upp.

Är lite trött när vi ger oss iväg men vid gott mot och adrenalinet pumpar så att mina ben skakar. Donald bär mina grejer så det känns ovanligt lätt att bara behöva bära på stavarna.

kilimanjaro dagbok
På väg upp för Baranco Wall.

Vägen upp för Baranco Wall är verkligen jätterolig. Här får man klättra och jag älskar det! Känns så skönt att jag inte har någon yrsel idag heller.
När vi nått toppen av Baranco Wall är vi ovan molnen. Det är en riktigt häftig känsla!

kilimanjaro dagbok
På toppen av Baranco Wall.
kilimanjaro dagbok
Våra fantastiska guider från Zaratours.

Känner mig urstark

Där på toppen tar vi en liten paus för vatten och snacks och tar några foton. Sedan bär det av neråt igen på andra sidan klippan. Och upp och ner och upp, upp, upp. Men min kropp är urstark idag. Känns inte tungt på något sätt. Antar att kroppen är acklimatiserad nu och så var det ju så lätt att slippa en tung packning också. Grabbarna däremot klagar på hur jobbigt det är idag.

kilimanjaro dagbok
Framme vid Karanga Camp på 3995 meters höjd.

Cirka tre timmar bort från toppen av Baranco Wall är vi så framme vid vår camp för natten, Karanga Camp på 3 995 meters höjd. Jag bäddar och tvättar av mig, byter om till torra och rena kläder och sedan bjuds vi på lunch.

Vår kock lagar så god mat till oss varje dag. Till frukost blir det någon gröt och te följt av toast, pannkakor, ägg, korv och frukt. Till middag får vi alltid trerätters, en soppa till förrätt, en varmrätt och sedan någon frukt till efterrätt. Dagens lunch bestod av ris och köttgryta. Jag vräkte i mig varenda riskorn, här ska det laddas för morgondagens vandring till Barafu Camp, den sista campen innan toppförsöket.

Nu ska vi ut på en kort promenad och sedan blir det vila, middag och tidigt ner i sovsäcken. Som alla andra kvällar. Här på berget gäller det att hushålla med energin.

Torsdag 7/12 Näsblod och ryckningar

Blev väckta vid sjutiden imorse. Som vanligt har jag inte kunnat sova. När jag låg och skulle försöka sova igår kväll ryckte benen okontrollerat, tänk er det där rycket man kan få när man ska somna fast flera stycken i rad, jätteobehagligt hur kroppen kan reagera på hög höjd. Och sedan började jag blöda näsblod. Vet inte om det hade med höjden att göra eller om det var att jag använt nässpray mot min nästäppa. En sak som är säker är att jag aldrig blöder näsblod hemma iallafall. Och att höjden och jag inte är bästa kompisar. Ännu.

kilimanjaro dagbok
Svårt att sova på hög höjd.

Det blev ihoppackning, tvätt och frukost som vanligt innan vi lämnade campen för dagens vandring. Första timmen gick väldigt trögt men sedan var kroppen uppvärmd och det gick ganska bra att gå. Sista biten upp till Barafu Camp var dock väldigt jobbig för huvudet. Kändes som att jag skulle svimma vilken sekund som helst. Sådan lycka när vi äntligen kom fram till registreringen!

kilimanjaro dagbok
Världens bästa vän på vägen, Hydroflask.
kilimanjaro dagbok
Kände mig mest pigg idag.
kilimanjaro dagbok
Lyckliga efter inregistrering på Barafu Camp 4673 möh. Här med våra tyska vänner Daniel och Erik.

Samma rutiner idag som nästa alla andra dagar; vi bäddade iordning i tältet och bytte om till torra kläder innan vi fick lunch. Nu blir det en powernap.

Åska, blixtrar och hagel som smattrar mot tältduken, hoppas bara det här ovädret drar förbi innan nattens vandring. Vi ska bli väckta klockan 11 ikväll och vid midnatt påbörjar vi vandringen mot Uhuru Peak, Kilimanjaros och Afrikas högsta topp, 5895 meter över havet.

Fredag 8/12 Toppförsöket

Vi blev väckta klockan 11 igår kväll, klädde oss och packade iordning våra ryggsäckar och satte på oss våra pannlampor inför nattens vandring. Sedan bjöds det på popcorn, kakor och te innan vi gav oss iväg mot vårt mål, Uhuru Peak.

En lång svans av pannlampor slingrade sig uppför bergsväggen. Det visade sig att det skulle bli en ohyggligt lång och tuff natt. Jag var trött och yr av höjden men våra guider tog oss pole, pole upp för berget i riktig iskyla.

kilimanjaro dagbok
Soluppgången strax före Stella Point.
kilimanjaro dagbok
Trött vid Stella Point.

Bara en timme kvar

Strax efter klockan sju imorse nådde vi Stella Point och fick beskåda den vackraste och mest efterlängtade soluppgången någonsin. Nu var det ”bara” drygt en timmes vandring kvar till Uhuru Peak. Men en timmes vandring på den höjden är tyvärr ingen lek. Jag var så yr att jag omöjligt kunde gå utan stavar och jag mer hasade fram än gick.

Den sista timmens vandring kändes som en evighet, allt jag ville var att nå fram till målet. Men så kom min guide fram till mig när det bara var 200 meter kvar till Uhuru Peak-skylten och sa att jag borde gå ner. Jag blev så besviken! För jag mådde ju bra förutom yrseln!

Får okej att fortsätta

Efter att både min guide och en av hans kollegor kollat min puls och oxygen fick jag dock okej på att ta mig fram till skylten. Det blev några snabba foton och sedan beordrades vi ner igen. Det är inte särskilt hälsosamt att vara på hög höjd under en längre tid.

kilimanjaro dagbok
Jag lyckas ta mig hela vägen upp!
kilimanjaro dagbok
Hela bästa gänget är samlade.

Jag var så vansinnigt trött efter åtta och en halv timmes nattvandring. Då var jag dock lyckligt ovetande om att det återstod många timmars vandring denna dag. För det räcker ju inte att ta sig upp på berget, en måste ju ta sig ner också…

kilimanjaro dagbok
Vacker glaciär på Kilimanjaro.
kilimanjaro dagbok
Dags att ta sig ner också…
kilimanjaro dagbok
Vår guide Shaban tittar ut över det mäktiga landskapet.

På nervägen från Uhuru Peak var det första gången under hela vandringen då jag faktiskt blev riktigt trött i musklerna. Att ta sig ner från ett brant Kilimanjaro i rullgrus i två och en halv timme var vansinnigt jobbigt för lårmusklerna och knäna. Men längtan tillbaka till campen gjorde att jag inte ville slå ner på takten.

Helt utmattad

Väl tillbaka på campen vi utgått ifrån kvällen innan var jag helt slut. Jag somnade en kort stund innan vi bjöds på brunch. Jag var dock för trött för att få i mig något alls.

Direkt efter brunchen var det dags att packa ihop i tältet och vandra vidare till vår allra sista camp för denna resa. Efter nattens toppbestigning och tuffa vandring ner för berget kändes det inte särskilt lockande med ytterligare fyra timmars vandring. Att vägen vi skulle gå enbart gick nedåt och bestod av stenbumlingar gjorde inte saken bättre. Halt var det också eftersom det börjat regna.

kilimanjaro dagbok
Att ta sig ner från Kilimanjaro är ingen lek. Särskilt inte när det är halt av regn.

När vi var framme på campen, alla med mer eller mindre värk i knäna, packade vi upp våra liggunderlag och sovsäckar innan det tid för det dagliga teet och popcornen.

Middag och rakt i säng

Nu har vi precis ätit soppa följt av ris och kycklinggryta. Jättegott! Är alldeles för trött för att hålla mig vaken längre så nu ska jag släcka pannlampan och sova.

Imorgon bitti väcks vi klockan sju för en sista vandring till Machame Gate där en bil ska ta oss tillbaka till hotellet i Moshi. Vi har verkligen haft en helt fantastisk och rolig resa men nu längtar jag så mycket hem till familjen. Nattinatti!

Lördag 9/2 Slutet på resan

Vaknade vid halv sex imorse helt utsövd. Jag somnade som en stock igår kväll, helt utmattad efter den 16 timmar långa vandringen. Började packa ihop min sovsäck och mitt liggunderlag för sista gången på den här resan. Gick ut och tittade på soluppgången och fick sedan en god frukost i vårt lilla restaurangtält innan våra guider kom och hämtade oss för en gruppbild. Men istället för att ta gruppbild sjöng de för oss, den klassiska Hakuna Matata Kilimanjaro-låten. Så härligt att se hela gänget; bärare, guider, kock och serveringspersonal, ta i från tårna för vår skull. Utan alla dessa fantastiska människor hade vi aldrig tagit oss upp på toppen av Kilimanjaro!

kilimanjaro dagbok
Vi klarade det! Dags att checka ut från Kilimanjaro den här gången.

Efter ett kramkalas med dessa otroliga människor var det hög tid att bege oss mot gaten för att checka ut från Kilimanjaro. Tre timmars vandring senare fick vi så registrera att vi lämnat området och hoppa in i en minibuss. På vägen mot hotellet stannade vi till vid en souvenirshop och köpte varsin Kilimanjarot-shirt. Ikväll skulle det firas!

Overklig känsla

Tillbaka på hotellet fick vi våra certifikat av våra guider och tog en öl tillsammans. Självklart av märket Kilimanjaro. Känns så overkligt och osannolikt att vi faktiskt tagit oss upp hela vägen till toppen!

Efter en lunchbuffé på hotellet var det fantastiskt skönt att få duscha och tvätta håret efter drygt en vecka utan rinnande vatten. Under eftermiddagen låg vi vid poolen och slappade. Imorgon kväll går vårt flyg via Amsterdam till Stockholm. Men först ska det firas! Vi har ju trots allt bestigit världens högsta fristående berg!

Vill avsluta med ett stort tack till mina sponsorer som gjort denna resa möjlig:

Bergans of Norway

Alfa Sko

Hydro Flask

PackTowl

Seal Line

Smartwool

Marmot

Therm-a-rest

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Marmot Never Summer sovsäck

Marmot Never Summer – inlägget innehåller annonslänkar

Marmot Never Summer
Marmot Never Summer (R) är en riktigt varm och go sovsäck för vinteräventyr.

Idag var jag och hämtade min sovsäck inför Kilimanjaro. Det var det sista på to do-listan innan avfärd på fredag morgon. Kommer tyvärr inte hinna göra ett utförligt test av sovsäcken innan jag åker men den är utsedd till mig av riktiga proffs så jag känner mig lugn.

Vintersovsäck – Marmot Never Summer

Här kommer i alla fall lite info om ni är i köpartagen av en bra vintersovsäck….

Marmot Never Summer är en sovsäck som ger mycket bra värme och isolering men ändå väger relativt lite. Detta är naturligtvis perfekt för alla slags vinteräventyr! Sovsäcken är fylld med behandlat dun för att öka vattenresistensen och har ett yttermaterial i tåligt nylon.

Säcken är designad med en fotbox med ”Wrap-Around-konstruktion” vilket ger ökad värme. För bättre ventilation har Never Summer en hellång YKK-dragkedja som också gör det enkelt att ta sig i och ur sovsäcken. Placeringen av sömmarna ska också ge såväl ökad komfort som värme och huvan är så där löjligt stor och gosig så att man antagligen aldrig kommer vilja kliva upp på morgonen. Andra praktiska detaljer är en dragsko för justering av huvan, är det riktigt kallt kan det kanske vara skönt att dra åt den lite runt huvudet, och säcken har även en invändig förvaringsficka för exempelvis batterier och mobiltelefon som behöver skyddas mot kyla under de kallaste timmarna.

Produktfakta:

Vikt: 1450 gram
Längd: 183 cm
Huvudmaterial: 30D 100% Nylon Ripstop DWR, 30D 100% Nylon DWR
Foder: 30D 100% Nylon DWR
Isoleringsmaterial: 650+ Fill Power Duck Down
(Comfort) Temperaturgräns: – 12.5 grader
(Lower Limit) Temperaturgräns: – 20.4 grader
(Extreme)Temperaturgräns: – 42.4 grader

Du kan kolla in Marmot Never Summer närmare HÄR.

Det kommer mera…

Självklart kommer ett riktigt test upp här på bloggen efter min Kiliresa. Vill ni kolla in resten av min packningslista så länkar jag den HÄR. Vi hörs!

/Karin

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

1 vecka till Kilimanjaro – känslan idag

Idag delar jag mina tankar inför resan till Kilimanjaro.

Såhär dags om 1 vecka sitter jag på planet på väg mot Tanzania och Kilimanjaro. Känslorna är blandade och de har varierat från supertaggad och förväntansfull till livrädd.

Den senaste veckan har jag haft svårt att sova på nätterna. Har legat och funderat på packningen och hur det ska gå på berget. Att jag kommer sakna att prata med familjen. Om jag har tränat tillräckligt och om jag kommer att klara av utmaningen. Gillar inte alls att jag överhuvudtaget tvekar. Hade helst velat åka ner med känslan att det inte är något snack, klart jag kommer upp på toppen. Men jag har extremt stor respekt för berget och känner mig så nervös.

Trodde att sömnen skulle bli bättre när jag kommit igång med packningen och kände att jag hade den under kontroll men icke. Låg vaken flera omgångar i natt och nojade över diverse grejer.  Samtidigt inser jag ju att det inte finns något jag kan göra åt min träningsform nu. Och vad är det värsta som kan hända? Att jag misslyckas och får åka ner och göra ett nytt försök?

Hoppas att självförtroendet stabiliseras inom kort och att längtan till berget kommer tillbaka. Idag sitter jag bara och undrar vad 17 jag givit mig in på!

Kram och skön fredag på er!

/Karin

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kategori

Therm-a-Rest Trail Pro RW liggunderlag

therm-a-rest

Therm-a-rest liggunderlag, lätt och med hög komfort.

therm-a-rest

Blåser upp sig själv.

therm-a-rest

Detta motsvarar färgen något bättre.

therm-a-rest

Lite bredare och med en tjocklek på 5 cm isolerar det riktigt bra även vintertid.

Therm-a-Rest – posten innehåller adlinks

Jag har tidigare bara använt traditionella liggunderlag när jag varit ute och campat och vandrat. Ni vet de där gråsvarta man rullar ihop. Och nej, det är absolut inget fel på dem. Förutom att de är rätt så skrymmande när man vill hålla nere storleken på packningen.

Men så kom jag i kontakt med Granitbiten och de presenterade Therm-a-Rest för mig. Ja, då blev jag ju helt såld så klart.

Det liggunderlag från Therm-a-Rest som jag kommer att packa med på min vandring på Kilimanjaro är ett Trail Pro RW. Detta är ett självuppblåsande liggunderlag. Skönt att slippa blåsa upp själv när man är trött och syret kanske är obefintligt.  Måttet på liggunderlaget är 63x183cm, lite bredare och med riktigt skön komfort tack vare den fina skumfyllningen. Det är ta mig tusan skönare än min egen säng här hemma, ha ha!

Tjockleken på Therm-a-Rest Trail Pro RW är 5 cm och det är ett av de varmaste på marknaden, perfekt för en frusen typ som jag. Vikten då, tänker du kanske då, jo, de håller sig på ynka 910 gram trots extra bredd och rejäl isolering.

Vill ni kolla in detta fantastiska liggunderlag hittar ni det HÄR för 1 196 kronor (just nu 20% under rek.pris).

Se hela min packningslista för Kilimanjaro HÄR.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Garmin Instinct – test av pulsklocka

Garmin Instinct

Garmin Instinct – jag har testat den.

Garmin Instinct – inlägget innehåller annonslänkar

Jag har fått hem en pulsklocka från Garmin för att testa innan och under min resa till Kilimanjaro. I samråd med Garmin valde jag en Garmin Instinct, det är en robust outdoorklocka som har riktigt lång batteritid och så en hel del andra finesser förstås…

GPS och satellitmottagning

Garmin Instinct stöds av GPS, GLONASS och GALILEO satellitmottagning. En 3-axlad kompass, barometrisk höjdmätare och en  handledsbaserad pulsmätare gör att du ska känna dig säker på äventyret. Förutom navigationsfunktionerna har Instinct inbyggda sportappar, smart anslutning och daglig aktivitetsspårning. Av dessa funktioner kommer jag förhoppningsvis inte ha nytta av mer än pulsmätaren just på Kilimanjaroäventyret. Men för den som vill trampa långt utanför stigarna är det ju förstås riktigt bra egenskaper att ha hos en sportklocka.

Tydlig och med bra passform

Klockan är konstruerad enligt militär standard (MIL-STD-810G, om det säger någon någonting) för värme-, stötdämpnings- och vattenklassning med en fiberförstärkt polymerboett. Du kan dyka ner på 100 meter med denna tuffing! Garmin Instinct har en kemiskt förstärkt och reptålig högkontrastdisplay som är tydlig att läsa av även i direkt solljus.

Armbandet då? Jo, det sitter riktigt skönt och under träning är känns det bra med det ventilerande silikonarmbandet.

Garmin Instinct – perfekt för äventyraren

Instinct stöder GPS, GLONASS och GALILEO som tillsammans ger bättre spårning av din position i mer utmanande miljöer än med enbart GPS. Innan du sticker ut på ditt äventyr kan du använda appen Garmin Explore™ för att planera turen och skicka din rutt eller dina waypoints direkt till klockan. Supersmart! När det sedan är dags att ta sig tillbaka hemåt kan du använda  TracBack®-funktionen på klockan så navigerar den dig säkert via ditt inspelade spår tillbaka till din startpunkt.

Håll koll på stress och sömn

Med hjälp av pulsmätaren som sitter på handleden kan du ha koll på dina dagliga aktiviteter, hur din stressnivå ligger, hur du sovit, ja, och en hel del annan hälsodata också. Oavsett vad du gör håller Instinct koll på din puls, hur många steg du gått, hur långt och hur många kalorier som du bränt. Vandring, löpning, cykling, simning, kajakpaddling och skidåkning är några av de aktiviteter som klockan har stöd för.
Genom att mäta variationerna i din puls, alltså inte bara slagen per minut, kan Instinct mäta nivåer av stress. Detta gör att du blir mer medveten om när stressnivåerna stiger på grund av fysiska eller känslomässiga orsaker.

Mobilen i klockan

Du kan koppla ihop din Gamin Instinct med din smartphone och på så sätt få SMS, e-post och andra uppdateringar direkt i klockan. Då kan du låta mobilen ligga nedpackad och skyddad under ditt äventyr.

Batteritid och pris

Instinct har en batteritid på upp till 14 dagar i smartwatch-läge, upp till 16 timmar i GPS-läge och upp till 40 timmar i UltraTrac™ batterisparläge. Vikten den ligger på 52 gram. Klockan kommer i färgerna Grafit, Tundra eller Röd och har ett rekommenderat cirkapris på 3 299:-
Du kan läsa mer om och klicka hem Garmin Instinct HÄR.

Så tycker jag

Jag har ännu inte hunnit med att testa alla funktioner på klockan. Jag lovar att de är måååånga! Det jag använt mig mest av är att tracka min vilopuls, för att se så att jag inte börjar få någon infektion i kroppen till exempel. Och så har jag koll när jag tränar, försöker ligga på 90% av min maxpuls nu när jag kör.
Men som sagt Garmin Instinct är en snygg klocka med skön passform, det kommer man långt på hos mig. Och för er som vill nörda in er ännu lite mer hälsodata och spårning… jag tror att ni kommer gilla den här tuffingen.

 

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Alfa Berg Advance GTX W – test

Alfa Berg Advance GTX – inlägget innehåller adlinks

Berg Advance GTX

Alfa Berg Advance GTX får tummen upp.

Berg Advance GTX

Rymlig framfot och förstärkt tå och häl.

Berg Advance GTX

Vibramsula ger bra grepp.

Berg Advance GTX

Vi kommer få många år och fina mil tillsammans, jag och Berg Advance GTX.

Nu är det bara tre och en halv vecka kvar tills vi sticker ner till Tanzania och Kilimanjaro och jag har bestämt mig för vilka kängor som får följa med på vandringen. Det blir mina Alfa Berg Advance GTX W, ett par riktigt sköna och grymma vandringskängor som dock tog några gånger att verkligen gå in.

Alfa Berg Advance GTX – komfort

Jag var först lite osäker på om jag skulle våga lämna mina gamla trotjänare hemma och ta med mina nya Alfa Berg Advance GTX. Fast så är det ju alltid med kängor tycker jag. Man behöver gå i dem några gånger för att de ska forma sig ordentligt efter foten.

Just så är det faktiskt med mina nya kängor från Alfa. Runt ankeln är de utrustade med Memoryfoam, ett material som ger bättre passform och komfort. Materialet påverkas av kroppsvärmen och formas då efter just din fot. Detta uppskattar jag jättemycket hos en känga. Tycker ofta att en lite högre känga kan skära in i vaden, vilket resulterat i att man blir öm på baksidan av vaden efter några timmars vandring. Men inte med dessa alltså!

För att kunna anpassa passformen har Berg Advance GTX också ett snörningssystem med fyra låskrokar på vardera känga. Detta för att du ska kunna dra åt eller lossa snörningen beroende på hur din ankel och vrist ser ut.

Något annat som jag diggar med dessa kängor är att de har en bred framfot. Kängorna klämmer inte åt alls och jag kan röra på tårna.

Materialet är vattentätt och andas

Dessa vandringskängor är tillverkade i oiled nubuck leather, ett vattenavstötande läder med en borstad yta. Riktigt snygga. Dessutom har kängorna ett gore-tex membran som gör att de är vattentäta samtidigt som de är ventilerade.

Jag har använt kängorna i skiftande väder, främst vid kalla temperaturer. Jag har varken frusit eller känt att fötterna blivit varma. Har plumsat i små vattendrag och pulsat i snö utan att skorna har tagit in vatten.

Teknologi och funktioner

Innersulan i Alfa Berg Advance GTX är en så kallad anatomic insole. För att förklara det enklast kan man säga att det är en innersula som är anatomiskt formad och som har hög absorptionsförmåga för att hålla fötterna torra. Sulan har en skumkonstruktion för att stötdämpa när vi går. Dessutom har den en antibakteriell yta för att förhindra otrevlig lukt.

Kängorna är försedda med en vibram yttersula. Det betyder som de flesta kanske vet ett riktigt bra grepp, även på hala underlag.

Mina nya favvokängor är också förstärka på tå och häl där skorna lätt slits, detta för att hålla längre. Man vill ju gärna ha sina kängor bra många år, inte sant?

En bonus är att Alfa alltid använder impregnerade skosnören för att förhindra uppsugning av vatten.

Storleken då?

Jag skulle säga att Alfas kängor är true to size. Det vill säga att de är normala i storleken. Dock bör man, enligt mig, åtminstone gå upp en storlek jämfört med sina vanliga vardagsskor. Jag har till exempel storlek 37-38 på mina vanliga skor men gick upp till storlek 39 på dessa. Vill även kunna få plats med dubbla sockor under den allra sista natten, toppturen på Kilimanjaro.

Viktigt vetande

Vikt: 660 g pr sko/känga (EU 38)

Skafthöjd: 15.0 cm (EU 38)

Ca pris: 2 599:-

Du kan köpa Alfa Berg Advance GTX W HÄR och herrmodellen Alfa Berg Advance GTX M HÄR.

 

Kolla in resten av min packningslista till Kilimanjaro HÄR.

 

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kategori

SealLine vattentät förvaring

SealLine – inlägget innehåller adlinks

SealLine

SealLine vattentäta packpåsar i olika storlekar.

sealline

Gillar att de är kubformade, spar plats i väskan.

Avresedagen till Tanzania och Kilimanjaro närmar sig med stormsteg och jag håller på att gå igenom packningslistan för fullt. (Läs hela min packningslista för Kilimanjaro HÄR)

Jag kommer att ha en 48 liters ryggsäck (DENNA) som daypack samt en stor duffelbag (DENNA) att lämna till bärarna på resan. Men för att hålla koll på packningen i denna jätteväska kommer jag använda mig av packpåsar. Att sortera upp kläder i olika påsar efter kategori, typ underkläder i en, underställ i en osv gör det lätt att hitta och väskan slipper direkt förvandlas till en torktumlare av oreda. Och för säkerhets skull (ja, och bekvämlighet) kommer jag att använda vattentäta packpåsar från SealLine.

Blir det riktigt blött och regnigt väder kan det säkert vara skönt att kunna skilja på torra och blöta plagg.

Vattentäta förvarings- eller packpåsar finns av många olika märken. Fördelen med just SealLine tycker jag är att deras packpåsar är mer kubformade vilket gör det lättare att packa smart och spara plats i väskan. Många andra vattentäta packpåsar jag har tittat på är mer rullformade.

Vill du kolla in SealLines produkter hittar du dem HÄR.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

PackTowl – optimal handduk vid hiking

PackTowl – inlägget innehåller adlinks

PackTowl

PackTowl kommer i flera storlekar.

packtowl

Jag testar handduken.

packTowl

Otrolig uppsugningsförmåga!

Jag fortsätter min planering inför vandringen på Kilimanjaro genom att testa utrustning. (Du kan se min packningslista HÄR med länkar till diverse produkttester).

Något som jag kommer behöva ha med mig på berget är en handduk. Men att packa ner en stor och tung frottéhandduk som aldrig torkar kändes ju inte som något alternativ.

PackTowl har otrolig uppsugningsförmåga

Så fick jag nys om PackTowl. Det är en handduk som kommer i flera olika storlekar, är lätt och har en fantastisk uppsugningsförmåga.

PackTowl är tillverkad av 100% absorberande viscosematerial och kan suga upp flera gånger din egen vikt. När du sedan vrider ur den blöta handduken släpper den ifrån sig 90% av vätskan och blir nästan helt torr. Handduken kan både lufttorkas och torktumlas och tål både handtvätt och maskintvätt.

Jag tänker att jag kommer behöva en handduk för sista dagen på berget (på vägen ner), då säger man att det ska finnas tillgång till dusch. Misstänker att jag kommer vara ganska sugen på att tvätta av mig efter 5-6 svettiga vandringsdagar.

Som van tältare vet jag också att tältduken ofta kan vara blöt på insidan tack vare kondens. Så att kunna torka av inne i tältet med en liten handduk behöver inte vara en nackdel. Kommer antagligen plocka med mig en större duschhandduk samt en mindre handhandduk (du hittar dem HÄR adlink). Blir utrymmet för litet eller vikten för tung så kanske jag bara tar med den lilla handduken. Funkar faktiskt att torka hela kroppen med den också.

Jag har alltså testat funktionen på PackTowl och tycker den fungerar så bra. Att den sedan kommer med en praktisk hängögla och en liten packpåse är bara bonus. Genomtänkt produkt helt enkelt, precis det vi outdoorälskare är ute efter.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

New Work For Actic

Äntligen, som jag längtat till att dessa bilder skulle släppas! Mitt senaste jobb för Actic. Det här är en av de roligaste plåtningarna jag gjort på länge och det är inte så ofta (på grund av extrem självkritik) som jag verkligen kan säga att jag älskar dessa bilder och det känns så otroligt kul att äntligen få dela dessa bilder! Dessa är bara en bråkdel av alla bilder vi plåtade. Tack alla inblandade!!


At last, I’ve waited so long to show you these pictures! My latest job for Actic. This is one of my most fun shoots I’ve done in a long time and it’s not so often (because of extreme self-criticism) that I really can say I love these pictures and it’s so amazing and fun to finally share these pictures! These are just a fraction of all the pictures we shoot. Thank you all involved !!


Backträning med viktväst

viktväst – inlägget innehåller annonslänkar

viktväst

DETTA (adlink) är viktvästen jag tränar med. För att se mina stories hittar ni mig HÄR.

viktväst

Dagens träning sker i Albybacken.

viktväst

Ny kängorna fick också hänga på.

viktväst

Älskar att träna ute. Och kul och utmanande med viktväst.

viktväst

Njöt av en myshike i vackra Tyresö.

viktväst

Älskar kombinationen av frost och sol.

Jag fortsätter att träna inför Kilimanjaro. Har inget exakt träningsupplägg jag följer men jag försöker köra någon form av konditionsträning varje dag. Ibland blir det svettiga intervaller och ibland mer lågintensiv träning. Allt beroende på form och känsla i kroppen. Utöver det fokuserar jag på ben/rumpa och bålträning.

I morse drog jag iväg till Albybacken här i Tyresö och körde lite backträning med viktväst. Det blev en timme upp och ner för backen, så rejält svettigt blev det. När jag var klar i backen tog jag en kort hike för att njuta av den vackra naturen.

Hade ju verkligen valt det optimala vädret idag för uteträning. Kallt och strålande sol.

Träna med viktväst

Att träna med viktväst tycker jag är ett smart sätt att utmana sig själv lite extra. Förutom att använda västen när jag backtränar så är den perfekt att ha när jag kör styrkeövningar här hemma.

Exempel på övningar som bränner extra mycket när jag har min viktväst på mig är knäböj, utfallssteg, armhävningar, burpees och olika plankor. Om ni har möjlighet att testa att träna med en viktväst så gör det. Det är så stor skillnad!

Min viktväst från Abilica

Den viktvästen jag använder heter Weight Vest Flexi och kommer från Abilica. Med denna väst kan man justera vikten från 1-10 kilo, genom att plocka i och ur vikter. Jag kör dock på 10 kilo och skulle nästan kunna tänka mig lite mer vikt ändå. Okej, inte när jag gör armhävningar med den, ha ha!

Är ni nyfikna på Weight Vest Flexi som jag använder, kan ni läsa mer om den och klicka hem den HÄR (adlink). Abilica har även en lättare väst på 3 kilo HÄR (adlink). Vet också att det finns riktiga tungviktare uppemot 30 kilo på marknaden för den som vill bära rejäla vikter.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Mt Blanc climb Part 2

In collaboration with Osprey 

Nu har jag hunnit gå några månader sedan vi var och klättrade Mt Blanc. Ibland är det lite svårt att fatta att vi gjorde det där i somras men jag blir så otroligt fylld av glädje när jag tittar tillbaka på alla bilder. Jag har framförallt gjort det den här veckan då jag precis fått hem min nya (monster) printer- en Canon Pixma Pro 1000, så att jag kan göra riktiga frinprintar hemma. Jag ska printa upp flera av bilderna som vi kan ha på väggen hemma.

Vår acklimatisering fortsatte vi i 1 vecka innan vi väl gav oss på att klättra Mt Blanc och varje dag körde vi nya rutter på olika höjd för att få kroppen att vänja sig vid ansträngningen. En av mina favoriter var Arete de Papillon. En rätt exponerad och luftig led med mycket utsikt på strax under 3000 möh.


It has been a few months now since we were climbing Mt Blanc. Sometimes it’s a bit hard to imagine that we did it this summer, but I get so incredibly filled with joy when I look back at all the pictures.

This week I’ve gone trough so many of my hard drives cuz I just got my new (monster) printer – a Canon Pixma Pro 1000, so I can make real quality print at home to have on my wall. So I’m trying to decide which pictures to print. 

We continued to our acclimatisation for 1 week before we even managed to climb Mt Blanc and every day we drove new routes at different heights to make the body get used to the effort. One of my favorites was Arete de Papillon. A properly exposed and airy joint with a great view of just under 3000 meters.


Vandringen upp till insteget på leden!


Gustav och Jesper spanar efter rätt led att ta sig upp till insteget. Det var en magiskt vacker morgon!

Jesper som står på klacken på en av de mycket exponerade delarna på leden. Bakom honom sluttar det rakt ner i ett schakt. En av de läskigaste klättringarna på leden som nog fick allas hjärtan att slå lite fortare. Haha jag är så glad att jag inte gick som nummer 1 där.

Tyvärr är det som alltid när jag ska hålla på med sporter, varesig det är klättring eller skidåkning är att jag alltid har svårt att hitta utrustning som passar. Det mesta är anpassat för män. Till exempel har jag haft jättesvårt att hitta en ryggsäck som passar mig då de allra flesta ryggplattorna är alldeles för långa och höftremmen inte går att dra åt ordentligt för min midja innan man når max. Till den här resan fick jag förfrågan från Osprey om jag ville testa en av deras nya klätterryggsäckar, Osprey Mutant vilket jag gärna gjorde.

Osprey Mutant är en ryggsäck är Ospreys lättaste klätterryggsäck vilket passade bra att ha under acclimatiseringsturerna inför Mt Blanc för att vinna vikt och kommer i olika storlekar för att passa både dam och herr. Jag testade 22 L ryggsäcken under alla kortare turer och är väldigt nöjd då jag saknar en lättviktsryggsäck och att denna rygga för en gångs skull var anpassad för dam så jag faktiskt kunde ha den (helt sjukt egentligen att det är ett problem från början. Som om tjejer inte klättrar eller åker skidor ??) och var neutrala färger (läs för en gångs skull inte rosa som alla kvinnoanpassad utrustning är) och smidig att klättra med och ergonomiskt skön.

Den har ett fack i topplocket som fungerar bra för snacks och prylar man lätt behöver komma åt under klättringen, ett fack även ett i ryggen för en Camelpack och över topplocket finns det också möjlighet att fästa ett rep.

Efter att ha testat ryggsäcken i 6 veckor kan jag säga att jag tycker att det är en väldigt trevlig och smidig ryggsäck att ha för kortare turer. Det är jätteskönt att vinna vikt! Men mitt enda riktiga minus är att jag saknar ett dragkedja eller en öppning på sidan av ryggsäcken så att man kan komma åt saker som ligger längst ner i botten på ryggsäcken. Som den är nu måste man dra ut allt innehåll för att nå det som ligger längst ner vilket lätt hade kunnat undvikas med en extra dragkedja. Men å andra sidan väger sådant några gram mera vilket man då förlorar på i vikt men det är som alltid med sådana lättviktssaker, vill du reducera vikt måste du ta bort något/prioritera bort något. Ni kan läsa mer om den HÄR

Osprey Mutant ryggsäcken

Translation
Unfortunately, as always, when I’m doing sports like climbing or skiing, I always have trouble finding equipment that fits. Most are customized for men. For example, I’ve tried very hard to find a backpack that suits me because most of the backrests are far too long and the hip strap can not tighten properly for my waist before reaching the max. For this trip, I received a request from Osprey if I wanted to test one of their new backpacks, Osprey Mutant, which I gladly did.

Osprey Mutant is a backpack is Osprey’s lightest climbing/skiing backpack, which suited to wear during the acclimatization tours for Mt Blanc to reduce weight. It comes in different sizes to suit both ladies and gentlemen. I tested the 22 liter backpack for all shorter trips and am very satisfied because I lacked a lightweight backpack and this back was for once adapted to ladies so I could actually use it properly (quite bad actually that there is a problem from the start. Like girls don’t climb or skiing ??) and it was in neutral colors (for once not pink as all women’s equipment is) and smooth to climb with and ergonomical. 

It has a compartment in the top lid that works well for snacks and gadgets you can easily access during the climb, also a compartment in the back for a Camelpack and over the top cover, there is also the possibility of attaching a rope.

After testing the backpack for 6 weeks, I can say that I think it’s a very nice and rugged backpack for shorter trips. It’s great to win weight! But my only real minus is that it doesn’t have a zipper or an opening on the back or side of the backpack so you can access things that are located at the bottom of the pack. As it is now, you have to pull out all the content to reach the bottom which could easily be avoided with an extra zipper. But on the other hand, it weighs a few grams more which would make the backpack heavier, but as always with such light weight issues, if you want to reduce weight, you must remove something / prioritize something else. You can read more about this HERE

Test Bergans Skarstind W 48

Test Bergans Skarstind

Test Bergans Skarstind W 48

Test Bergans Skarstind W 48

Inför Kilimanjaro beställde jag en ny ryggsäck för min daypack. Valet föll på en 48 liters säck från Bergans, Skarstind W 48. Ville få lite tid att känna in ryggsäcken innan resan och har nu haft med mig den på kortare vandringar om 2-3 timmar. Har lastat ryggsäcken med några kilo, ungefär så som jag tror att min daypack kommer att väga. Känslan hittills är riktigt bra. Och nej, jag valde den inte bara för utseendet skull, ha ha!

Lätt vandringsryggsäck

Bergans Skarstind W 48 är en lätt vandringsryggsäck, den väger endast 1040 gram. Detta kände jag var ett måste inför vandringen, vill inte kånka på onödig vikt. Något annat som jag ville ha när jag tittade på ryggsäckar var en säck med ett smart bärsystem. För att inte bli toksvettig på ryggen visste jag att jag ville att ryggsäcken skulle ha en uppspänd rygg i ventilerande material. Skarstind har ett bärsystem med mesh som levt upp till mina förväntningar.

Något jag inte visste när jag beställde ryggsäcken var att den är förberedd för vätskesystem (typ camelback). Detta är ingenting jag kommer att utnyttja på Kilimanjaro, där kommer jag att använda vattenflaskor med termosfunktion som står emot rejäla minusgrader. Men att möjligheten för vätskesystem finns är ju bara ett plus.

Test Bergans Skarstind W 48

Bergans Skarstind W 48 har många fack och praktiska lösningar. Perfekt för ett aktivt outdoorliv. Bland annat har ryggsäcken sidofack för exempelvis vattenflaskor och ett frontfack som kan expanderas genom att bra ned en zip. Toppöppningen har snölås så att den även är välkommen högt upp på berget och under kommande skiddagar. För att lättare få fram grejer så finns det även en botteningång i ryggsäcken.

Topplocket är justerbart och har ett lättåtkomligt ytterfack, höftbältet sitter bekvämt och har ett litet fack med dragkedja där min iPhone X får plats (ja, självklart måste en ju fotografera längs vägen).

När det kommer till axelbanden är de så klart justerbara och bekvämt vadderade för att vi ska slippa skav.

Ryggsäcken känns väldigt liten om man inte packar den full då den har kompressionsremmar på sidorna. En mångsidig ryggsäck måste jag säga!

Har bestämt mig för att plocka med mig vandringsstavar också så blev glatt överraskad när jag såg att ryggsäcken även hade fästpunkter för vandringsstavar.

Skarstind kommer också i en unisexmodell. Det rekommenderade priset för både dammodell och unisexmodell är 1699 kronor. Vill du ta dig en titt hittar du Bergans Skarstind W 48 HÄR.(adlink)

Nedan finns ni detaljinformation om ni vill nörda in er ytterligare. Och det vill en ju!

Bergans Skarstind W 48

  • Storlek: 3L-48L
  • Volym: 48 L
  • Vikt: 1040 gram
  • Användarlängd: 160-180 cm
  • Höftbälte, längd: 72-130 cm
  • Material: Nylon 210D Velocity, Nylon 420D Velocity
  • Rekommenderad packvikt: till 12 kg
  • Mått packad (HxBxD): 55-81x31x29 cm

Hela min packningslista till Kilimanjaro hittar du HÄR.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Packningslista Kilimanjaro – här är den!

packningslista kilimanjaro

”Packningslista Kilimanjaro” är klar!

packningslista Kilimanjaro – inlägget innehåller adlinks

Nu är det mindre än 3 månader kvar tills jag ska upp på Kilimanjaro och jag har börjat förbereda mig lite och tittat över packningslistan.

När det kommer till träning har jag börjat fokusera mer på core och ben och så har jag ökat på konditionsträningen litegrann. Är långt ifrån den form jag hoppas vara i när jag åker ner till Tanzania men jag har åtminstone en plan.

Jag tänkte dela med mig av min ”packningslista Kilimanjaro” och under förberedelsernas gång kommer jag även att testa alla produkter ordentligt så att jag med all säkerhet vet att de klarar utmaningen.

För er som är nyfikna tänkte jag gå tillbaka till detta inlägg och länka till de produkter som jag väljer att ta med mig. Perfekt om du själv står inför en vandring.

Ryggsäck och skalkläder har jag redan börjat testa och de verkar mycket lovande. Kolla länkarna nedan vid respektive produkt.

Ja, annars då? Jo, jag har precis varit ute och sprungit, så himla skönt att springa i regnet! Och nu ska jag strax dra iväg till stallet med Embla. Tre veckor sedan jag var i stallet nu så det ska verkligen bli mysigt.

Packningslista Kilimanjaro

Det kommer mera…

  • Buff
  • Keps
  • Ryggsäck (daypack) 48 liter ( DENNA har jag använt ett tag nu och jag älskar den!) Läs mitt test HÄR
  • Regnskydd till ryggsäcken (jag kommer att ta med mig DETTA för att hålla ryggsäcken torr)
  • Duffelbag att lämna till bärarna (jag packar i DENNA för att den är grymt rymlig)
  • Vandringsstavar (jag tar med mig DESSA)
  • Vattenflaskor för omkring 2 liter vatten (jag använder DESSA som står emot minusgrader)
  • Solglasögon (jag kommer plocka med mig sportglasögon av DENNA MODELL som jag använt flera år vid löpning)
  • Solskydd
  • Liggunderlag (jag kommer att ta med DETTA) Om du är nyfiken kan du läsa mitt test HÄR
  • Sovsäck (jag tar med mig DENNA) Läs mer HÄR
  • Pannlampa + extra batterier
  • DrySack (tar med mig DESSA vattentäta packpåsar)
  • Toalettpapper
  • Våtservetter, desinfektionsgel, tvål
  • Resehandduk (jag kommer ta med DESSA för de väger ingenting och har bäst uppsugningsförmåga) Läs mitt test HÄR
  • Myggmedel
  • Plåster, skavsårstejp
  • Hygienartiklar
  • Öronproppar, alvedon, resorb, immodium, coldzyme, tigerbalsam
  • Handvärmare ( DESSA får följa med mig på resan för att värma mig om det blir riktigt kallt)
  • Pass, resehandlingar, försäkringsintyg, vaccinationsintyg Gula febern
  • Kamera, mobil, extra batterier och powerbanks (jag kommer att ta med mig DESSA som räcker till två fulla laddningar av mobilen)
  • Badkläder
  • Adapter (brittisk standard SE HÄR)
  • Dagbok + penna
  • USD/dricks
  • Påsar till skräp och toalettpapper.
  • Malariatabletter ( DESSA valde jag som har exakt samma innehåll som föregångaren)
  • Snacks
  • Liten väska med hemresekläder för att lämna på hotellet
  • Två hänglås

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kategori

Återhämtning – i stort behov just nu

återhämtning

Behövde återhämtning så jag drog ut i skogen med picknick.

återhämtning

Undrar vem som bodde här en gång i tiden?

återhämtning

Helt ensam på en klippan med utsikt över sjön.

återhämtning

Så fint i Sverige på hösten!

återhämtning

Helt klart värt att klättra för den här utsikten.

Som jag skrev för några dagar sedan har jag känt mig orkeslös på sistone. Och då menar jag inte lite trött utan riktigt utmattad. Igår bestämde jag mig för att trotsa tröttheten och dra ut på en löprunda. Men så förmådde mig verkligen inte. Hela kroppen strejkade och kändes som förlamad. Fanns liksom ingen ork kvar alls.

Vid lunch drog jag iallafall på mig vandringskängorna och gick ut i skogen med mackor, kaffe och frukt. Blev mer fika och vila i naturen än vandring. Men det var så välbehövligt att komma ut i naturen, få frisk luft och försiktigt röra på kroppen.

Klättrade lite bland klipporna och hittade en helt fantastisk plats högt över sjön där jag kunde sitta och njuta av att bara vara. Ensam med naturen.

Mer återhämtning – varje dag

Har insett att jag inte kan växla upp mer när det kommer till jobb utan måste börja lyssna mer inåt. Och ta hand om mig själv. Lättare sagt än gjort det där. Men jag kommer från och med nu avsätta tid varje dag till eftertanke, reflektion och vila. Och försöka att gå offline lite då och då.

Kommande vecka är det dock pressvecka vilket betyder möten från morgon till kväll. Inte så mycket vila men jag brukar alltid vara full av energi efter att ha träffat så många härliga människor.

Idag blir det en skön dag här hemma och en sväng till stallet. Två ställen där jag trivs alldeles ypperligt.

Vad gör ni idag, vänner?

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Photoshoot Åre

Collaboration with Hyundai

Det är inte så mycket tid hemma nu men hehe känns inte jätteilla med tanke på att vi fortfarande har byggkaos hemma. Det ska bli skönt när det är färdigt! Just nu sitter jag i Slovenien med datorn i knät, i sängen på hotellrummet. Snart ska jag ut och utforska lite och jag kommer återkomma till vad det är jag gör här men än så länge får det förbli en liten hemlis. Jag kom hit igår eftermiddag och det blev en intressant måndagsmorgon då jag var en aning disträ i söndags kväll när jag höll på att packa och lyckades packa bort min plånbok så att den var spårlöst försvunnen igår morse när jag skulle åka hit. Inte bra. Kan säga att jag hade en lagom släng av panik innan jag tog mig till flygplatsen då plånboken fortfarande var på vift när jag äntligen lyckats ta mig till Arlanda.

Dagarna  innan befann jag mig i Åre vilket jag längtat efter så mycket. Jag hinner vara där uppe alldeles för lite nu för tiden. Jag saknar det mycket så det var så lyxigt att få spendera nästan en hel vecka där uppe denna gång. Jag var uppe för att locationscouta och sedan ha plåtning under helgen. Jag körde upp i tisdags och hem igen på söndag kväll. Den här tiden på året är så otroligt vacker där uppe med alla färger och när liksom alla årstiderna visar sig samtidigt. När det är snö på topparna, höst vid trädlinjen och nästan sommar i byn. Helt underbart.

Onsdag, torsdag och fredag körde jag runt mellan Vålådalen, Storulvån och Åre för att hitta location till helgens plåtning. Var riktigt lyxigt att köra runt och leta och titta då jag fått möjlighet att testa Hyundais nya kompakta SUV, Kona, som också har 4WD som kom väl till andvändning då snön nådde hela vägen ner under trädgränsen några av dagarna. Gustav och jag håller på att kika på ny bil (vi behöver verkligen uppgradera oss) så det var perfekt läge att få klämma och känna lite på Kona!


It’s not much time at home right now, but it’s okey cuz we still live in constructionsite at home. It will be nice when everything is done! Right now I’m in Slovenia, sitting in my hotell bed with the computer on my knee. Soon I’ll go out and explore a little and I will tell you what I’m gonna do here but you’ll have to wait a bit until I reveal the secret.
I arrived here yesterday afternoon and it became an interesting Monday morning cuz I was a bit lost on Sunday evening when I was packing and my wallet managed to disappear without a trace. I guess you can relate to the panic level I had in my body when I couldn’t find it and knew I had a cab waiting for me to take me to the airport. 

Earlier this week I was in Åre (which I’ve longed for so much). I’m not there as often as I would like anymore. There is just not enough time. I miss it a lot so it was so luxurious to spend almost a whole week up there this time. I was up to location scout for a shoot I would do during the weekend. I drove up on Tuesday and home again on Sunday evening. This time of year is so incredibly beautiful up there with all the colors and when like all the seasons show up at the same time. When there is snow on the peaks, autumn at the three line and almost summer in the village. Absolutely wonderful.

On Wednesday, Thursday and Friday, I drove between Vålådalen, Storulvån and Åre to find a place for the weekend’s plating. I was really lucky to drive around and look and then I had the opportunity to test Hyundai’s new SUV, Kona, who also has 4WD that came true when the snow reached all the way below the tree line some of the days. Gustav and I are looking to get a new car (we really need to upgrade) so it was a perfect opportunity to get to try out Kona!

Riktigt snygg och väldigt trevlig att köra!


När väl helgen kom var det dags för plåtning och wow va kul vi hade! Jag var rätt nervös innan på grund av vädret då det var så osäkert vad det skulle bli. Regn, storm, snöstorm, whiteout, ja allt var möjligt men det löste sig fint och blev nästintill exakt så som jag hade önskat! Vi hade både sol, hellregn, snö och rejält med blåst. Men otroligt mycket skratt! Tack alla inblandade för en sjukt rolig plåtning!


When the weekend came, it was time for the photoshoot and wow how fun we had! I was quite nervous before due to the weather because it was so uncertain what it would be like. Rain, storm, snow storm, whiteout, yes everything was possible but it worked well and became almost exactly as I’d wished for! We had both the sun, rain, snow and a lot of winds and incredibly much laughter! Thank you everyone involved! 

En stund för att samla tankarna

Drog ut i skogen för att samla tankarna.

Allt smakar bättre ute.

Gårdagens lunchutsikt.

Så skönt med lördag! De sköna kläderna hittar du HÄR (adlink)

God morgon kompisar! Har ni sovit gott? Jag sov lite oroligt i natt, låg och tänkte på saker som jag borde göra, eller inte skulle glömma. Idiotiskt, jag vet!

Tror det var för att jag hade så mycket inom mig som jag igår fick en total craving att dra ut i skogen. Det är mitt riktiga happy place. Packade en ryggsäck med matiga mackor, vatten, kaffe och sittunderlag och drog på mig vandringskängorna och gav mig ut i skogen på lunchen. Promenerade, andades frisk luft och samlade tankarna. Tog mig upp på min favoritplats med utsikt över sjön och satt där och njöt av hur gott allt smakar när man är ute i naturen.

En och en halv timme senare var jag hemma igen men jag kan lova att det tog emot att lämna skogen. Hela mitt inre skrek åt mig hur välgörande detta var. Får ni energi av att vara i naturen?

Idag blir det ingen tur till skogs men en vända till stallet. Och det är inte fy skam det heller.

Kram på er!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kategori

Bergans Slingsby – rejält uppdaterad

Sedan lanseringen 2014 har Bergans Slingsby-serien varit valet för många med stor kärlek till fjällsport och friluftsäventyr. Nu är kollektionen rejält uppdaterad och dessutom ännu snyggare!

Bergans Slingsby är serien som har utvecklats tillsammans med erfarna fjällguider. Produkterna är anpassade för aktivitet i krävande miljöer och i kollektionen hittar vi bland annat, skalplagg och dunjackor. En av mina favoriter är Slingsby Down Light jacket som inte bara är lätt utan bjuder också på hög funktion. Jackan är extremt lätt, komprimerbar och framtagen enligt Bergans innovativa designkoncept 3D In Action. Perfekt plagg att rycka fram ur väskan när en behöver lite extra värme. Jackan kostar runt 2.600kr och lägg märke till den gosiga kragen som är i min smak – hög.

Kategori

Mt Blanc Part 1- Acclimatisation

Det var inte direkt någon rast och ro när vi väl kom till Chamonix där vi valt att utgå ifrån. Planen var som sagt att spendera 4 veckor i Alperna med målet att klättra Matterhorn, Eiger och Mt Blanc så det var bara att sätta igång med en gång med de nödvändiga förberedelserna som krävs för att klättra de bergen.

Planen blev att lägga en vecka på acklimatisering innan vi gav oss på Mt Blanc. Då skulle vi klättra varje dag på hög höjd och sedan sova nere i dalen. Under den veckan skulle vi också bli mer sammansvetsade som klättrare och bli snabba i replagen, allt för att vara så snabba som möjligt på bergen. Matterhorn visste vi sen tidigare att vi skulle behöva hålla högt tempo på för att klara.


There was no time for rest and chill when we arrived to Chamonix (which would work as our base the upcoming weeks). The plan was to spend 4 weeks in the alps with the aim of climbing Matterhorn, Eiger and Mt Blanc. So we had to start right away, when we arrived, with the necessary preparations required to climb the mountains.

The first week our plan was to acclimatise our bodies before we would go for Mt Blanc which would be our first mountain of the three. We climbed every day at high altitudes and then slept down in the valley. During that week we practised a lot of rope work to become faster on the mountain as well become faster climbers in all our rope teams. We knew that Matterhorn would require speed to be able to summit. 

Utsikten från utgången från lifthuset till glaciären. En otroligt vacker syn!
The view from the exit at Aiguille du medi before you enter the glacier. 

Första klättringsdagen tog vi liften upp till Aiguille du Midi (3842 möh) för att klättra en av de vanligaste acklimatiseringsturerna där i kring – Arete des cosmiques. Trotts det medvetna valet att så fort komma upp på höjd blev det en riktig käftsmäll för kroppen. Tur nog slog höjdsjukan till i slutet av dagen när vi började bli klara och det var dags att röra sig ner mot dalen igen.


On the first climbing day, we took the lift up to Aiguille du Midi (3842 m above sea level) to climb one of the most common acclimatisation routes – Arete des Cosmiques. The route is quite high up so it’s really heavy for the body, especially on the first day when you haven’t acclimatised. Fortunately, we didn’t feel the hight sickness until the end of the day wich was good, because then it came with all it’s powers. It was so nice to go down to the valley that day. 
Oskar och Gustav på väg upp för sista pitchen upp till toppen
Oskar and Gustav on their way up the last pitch before the summit.

Cosmiquen är verkligen en vacker tur. Destå sämre är det med antal personer på leden som är väldigt högtrafikerad av både erfarna och mycket oerfarna klättrare. Redan på denna tur fick vi assistera ett annat replag som verkligen inte visste vad de höll på med och det hade kunnat gå riktigt illa för de om vi inte hjälpt till. Sjukt nog var det bara försmak till vad vi skulle vara med om de kommande veckorna och jag kan ännu inte sluta förundras över hur mycket folk det är som rör sig på bergen i alperna som verkligen har noll koll på vad de håller på med och utsätter både sig själva och andra för livsfara i och med det.


Arets de Cosmique is a really a beautiful route. The downside is the number of people climbing the route every day. It’s really popular. Unfortunately it attracts all sorts of climbers, both really experienced but also a lot of inexperienced climbers. Already on our first day of this trip, we had to assisted another rope team that really did not know what they were doing and it could have gone really bad for them if we hadn’t been there to help. I tonight that was really scary but that would only just a taste of what we would experience a week later. I still can’t stop and wonder about how many people spending time in the alps and in the mountains who really don’t know what they are dealing with and risk both their own and the life of others. 

Uppe på toppen på Cosmiquen! Jag, Gustav, Oskar and Tobbe! Magisk vy!
Summit at the Cosmiq. Me, Gustav, Oskar and Tobbe
Väl tillbaka vid liften och lite kaffe och fika innan vi rörde oss ner mot byn. Haha här var jag lagom höjdpåverkad och ville gärna snabba på fikastunden lite men först, en bild!


Finally back at the lift station and time for a little coffee break before we headed back down to the village. Haha I did not feel good here, I was really affected by the hight.

Ibland tar det en utbrändhet för att lära sig bli lite snällare mot sig själv

Jag sitter på en stol på mitt kontor med blicken på min 27″ skärm. Ute skiner solen från en klarblå himmel. Jag startade morgonen med en löptur och nu flyger fingrarna över tangentbordet när mejlkorgen långsamt checkas av. Det är en bra morgon. Jag är inne i en riktig planeringsperiod just nu med många timmar framför datorn för att få ihop de kommande veckornas projekt och logistik. I rummet bredvid rasslar det och låter från målaren som precis börjat renovera vår lägenhet.

I ett års tid nu har jag haft en kreativ blockering. En blockering som kommit efter sviterna av att jag gick in i väggen för exakt ett år sedan. Det är inte så många som vet om. Jag har valt att inte prata öppet om det för att jag inte har velat, inte varit redo för det. Jag har behövt processa, läka och lära mig hantera en ny vardag utan intryck, tankar och åsikter från alla. Jag delar med mig mycket i sociala medier men håller de mest privata delarna för mig själv. För ja, liksom vänner och familj så är nog jag inte heller så förvånad att jag small in i väggen. Det har varit ett mycket turbulent år som varit fruktansvärt jobbigt. Hade det inte varit för all glädje jag också haft turen att bli pumpad med samtidigt i form av Gustav hade jag aldrig kommit tillbaka så fort som jag gjorde. Kroppen och hjärnan har inte alls fungerat. Jag har haft fruktansvärda migränanfall, varit otroligt kraftlös, haft svårt att formulera mig, tappat ord, inte alls kunnat skriva (det är som om jag glömt bort helt hur man gör) och haft ett minne sämre än en guldfisks. Jag har fått lära mig att bli betydligt snällare mot mig själv och jobba betydligt mindre. I det här har bloggen som en hel del andra, fått lida. Jag har inte uppdaterat lika frekvent och jag har hållit mig från att skriva för jag har liksom inte kunnat. Jag har inte fått ut några ord. Bloggat har jag bara gjort när jag längtat efter det och tyckt det varit kul för att få en bra, positiv  upplevelse till det och inte ett tvång eller måste.

Idag mår jag oerhört mycket bättre och flowet i skrivandet börjar äntligen långsamt släppa liksom minnet som långsamt kommit tillbaka vilket gör mig så glad. Tanken var att jag skulle hållit bloggen betydligt mer uppdaterad i sommars när jag besteg Mt Blanc och klättrade i alperna men kroppen sa nej så den delen fick sättas på paus tills det fanns tid och energi vilket jag äntligen har nu så jag tänkte att jag skulle köra några blogginlägg de närmaste dagarna och berätta om veckorna i alperna och såklart bestigningen av Mt Blanc för ja jäklar, de va några mycket intensiva veckor med känslomässig berg och dahlbana. Så stay tuned!

Jag ska bestiga Kilimanjaro!

Kilimanjaro

Fattar ni att jag ska bestiga Kilimanjaro? Världens högsta fristående berg!

Kilimanjaro

Nyp mig i armen någon! Kan inte tro att det är sant men nästa år ska jag bestiga Kilimanjaro! Resan till Tanzania är bokad och avfärd blir den första februari 2019.

Vi kommer att vandra Machame route (Whisky-rutten). Tror jag. Herregud, vet inte ens vilken rutt vi ska gå inser jag. Får all information i slutet av veckan. Detta är vad jag har läst om Machame route:

Dag 1: Flyg från Sverige till Kilimanjaro

Flyg från Sverige till Kilimanjaro med mellanlandning på vägen

Dag 2: Ankomst till Kilimanjaro – Moshi

Du landar på Kilimanjaros internationella flygplats där din guide möter upp dig och kör dig till hotellet i den lilla staden Moshi – en resa som tar ca en timme. Från Moshi får du den första glimten av Kilimanjaros snöklädda topp. Staden genomsyras av afrikansk kultur och bjuder på exotiska upplevelser, inte minst på den lokala marknaden och i de många små butikerna.

På eftermiddagen är det välkomstmöte där guiden går igenom utrustning och den kommande dagens vandring mot toppen.

Höjder: Moshi: 915 m.ö.h.

Dag 3: Moshi – Machame Gate – Machame Camp

Efter frukosten lämnar du Moshi och kör till byn Machame. Resan tar 50 minuter. Här möter du ditt team av guider, kockar och bärare som förbereder och packar din utrustning. Sedan går färden till Machame Gate, som är den sydvästra ingången till Kilimanjaro nationalpark. Här sker incheckning och registrering innan du påbörjar din vandring genom regnskogen mot Kilimanjaros topp. Kilimanjaro består av tre slocknade vulkaner: Kibo med Uhuru som högsta punkt (5 895 m.ö.h), Mawezi (5 149 m.ö.h) och Shira (3 962 m.ö.h).

Under den första delen av rutten på de lägre höjderna kan det vara blött och lerigt. Du vandrar på vackra stigar genom den täta regnskogen, där du kan ha turen att få en glimt av djurlivet, till exempel de mycket sällsynta och vackra svartvita colobusaporna. Bärarna går i förväg så att ditt tält står klart när du kommer till Machame Camp.

Höjder: Moshi: 915 m.ö.h., Machame Gate: 1 634 m.ö.h., Machame Camp: 2 834 m.ö.h.

Avstånd: 10 km

Vandringstid: 7-8 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 4: Machame Camp – Shira 2 Camp

Du vandrar den sista biten genom regnskogen och snart breder hedlandskapet ut sig och stigarna blir stenigare. Du vandrar över Shira-platån med utsikt över Kilimanjaro Western Breach, som är den västra kraterkanten med en fantastisk glaciär. Du befinner dig nu väster om den slocknade vulkanen Kibo på motsatt sida av Marangurutten och efter en kort vandring västerut anländer du till Shira 2 Camp.

Höjder: Machame Camp: 2 834 m.ö.h., Shira 2 Camp: 3 840 m.ö.h.

Avstånd: 6 km

Vandringstid: 7 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 5: Shira 2 Camp – Lava Tower – Barranco Camp

I dag vandrar du mot öst. Landskapet blir torrare, kargare och mer stenigt ju högre upp du kommer. På vägen belönas du av vackra utsikter över bergen Kibo och Meru, som sticker upp bland de vita molnen bakom dig. Efter ett par timmars vandring når du det berömda Lava Tower, som skapats av Kilimanjaros tidigare vulkaniska aktiviteter.

Efter frukost vid foten av Lava Tower väntar nedstigning till Barranco Camp, som ligger i en dal under Great Barranco Wall. Om vädret tillåter kan du njuta av en fantastisk solnedgång från Barranco Camp. Det finns även en magnifik utsikt över toppen av Kilimanjaro, en fin utsikt ner mot dalen och längre österut över den 300 meter höga Great Barranco Wall.

Dagens sträcka är utmanande både när det kommer till terräng och höjd, så kom ihåg att ta det lugnt och lyssna på din kropp. Även om du avslutar dagen på bara 110 meters höjd är du under dagen uppe på 790 meters höjd vid Lava Tower innan du går ner till Barranco Camp.  Det är här som många känner av de första tecknen på höjdsjuka, så var uppmärksam på de minsta symptomen och informera guiden.

Höjder: Shira 2 Camp: 3 840 m.ö.h., Lava Tower: 4 630 m.ö.h., Barranco Camp: 3 950 m.ö.h.

Avstånd: 5 km

Vandringstid: 5 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 6: Barranco Camp – Karanga Valley – Barafu Camp

Efter en natt under den imponerande Great Barranco Wall och en stadig frukost klättrar du uppför den beryktade bergväggen. Det är som tur är enklare än det ser ut. På toppen under Heim-glaciären, som hänger som jättestora isgardiner över massivet, breder Kilimanjaros skönhet ut sig på ett fantastiskt sätt.

Rutten leder ner genom Karanga Valley och löper samman med Mwekarutten, som du följer resten av vägen mot Kilimanjaros topp. Efter en timmes vandring kommer du till Barafu Camp. Barafu Camp ligger öppet på en ås. Marken är stenig och det blåser ofta mycket. Se till att bekanta dig med terrängen omkring tältlägret innan mörkret faller. Då är du väl förberedd när vandringen mot toppen börjar kort efter midnatt.

Förbered din utrustning och ta fram varma kläder inför vandringen till toppen och fyll på med dricksvatten i en termos, så att det inte fryser till is. Se till att lägga dig tidigt för att ladda batterierna inför Kilimanjaros ultimata utmaning.

Höjder: Barranco Camp: 3 950 m.ö.h. Barafu Camp: 4 60 m.ö.h.

Avstånd: 8 km

Vandringstid: 6-8 timmar

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 7: Barafu Camp – Uhuru Peak – Mweka Camp

Omkring midnatt vaknar du och äter en lättare måltid innan du i mörkret påbörjar den sista uppstigningen till toppen. Att vandra i den svåra terrängen de ca 6 timmarna fram till Stella Point är den största utmaningen för de flesta. Målet är att nå Stella Point vid soluppgången, så att du kan njuta av den glödande röda soluppgången här. Vilan blir dock inte lång, eftersom det kan vara mycket svårt att komma igång igen på grund av kyla och utmattning. Du fortsätter längs kraterkanten och den sista sträckan har en jämn stigning. Beroende på årstiden kan det finnas risk för snö den sista biten till ditt slutliga mål: Uhuru Peak, toppen av Kilimanjaro och toppen av Afrika. När du når toppen på 5 895 meter över havet kan du klappa dig själv på axeln, njuta av den fantastiska utsikten och ta en selfie vid Uhuru Peak-skylten för att föreviga minnet.

Därefter börjar nedstigningen till Barafu Camp, som tar ca 3 timmar. Här får du en välförtjänt men kort paus innan du vandrar ner längs den steniga stigen till Mweka Camp där en välbehövlig nattsömn väntar. Lägret ligger i den översta delen av skogen, där det ofta är dimmigt och regnigt sent på eftermiddagen. Höjdpunkten är att här väntar varmt vatten och varm mat.

Höjder: Barafu Camp: 4 600 m.ö.h., Uhuru Peak: 5 895 m.ö.h., Mweka Camp 3 100 m.ö.h.

Avstånd: 5 km upp och 12 km ner

Vandringstid: 6-7 timmar upp, 7 timmar ner

Övernattning Tältläger på Kilimanjaro

Dag 8: Mweka Camp – Moshi

Turens sista vandringsetapp består av 3 enkla timmar genom nationalparken till Mweka Gate. Här checkar du ut innan du körs tillbaka till byn Moshi. På hotellet väntar en god lunch och ett mycket efterlängtat, härligt varmt bad. Alla som genomför bestigningen får ett diplom.

Höjder: Mweka Camp 3 100 m.ö.h., Mweka Gate 1 850 m.ö.h., Moshi 915 m.ö.h.

Avstånd: ca 10 km

Vandringstid: 3 timmar

Övernattning hotell

Dag 9: Hemresan börjar

I dag checkar du ut från hotellet och körs till flygplatsen där hemresan börjar.

Dag 10: Hemkomst till Sverige

Du anländer till Sverige efter ditt livs upplevelse.

Känslan nu

Känner mig så klart supertaggad. Och i nästa sekund vettskrämd. Det är ingen lätt utmaning och jag har aldrig tidigare bestigit ett berg. Jag har ingen aning om hur jag kommer att reagera på höjden eller hur jag kommer palla sista dagens topptur. Men en sak är säker och det är att jag har stor tro på mig själv även om jag är ödmjuk inför berget.

De närmaste fem månaderna kommer jag att träna på bra och öva på att gå med ryggsäck. Vad jag ska ha för typ av ryggsäck och övrig utrustning med mig har jag ingen aning om. Måste helt klart börja se över det i god tid.

Detta roliga besked ska firas med en löprunda! Pussåkram!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kategori
Ladda mer innehåll