Vad är grejen med Lemmelkaffe?

Lämlarna vandrar på led hela vägen från Norrland till Afrika. Där plockar de med sig kaffebönor, hoppar i havet och flyter med strömmen tillbaka till norr. Det var en väldigt förenklad version av den spektakulära historien bakom Lemmelkaffet. Men är det lika gott som berättelsen är gripande?

Det räcker inte med orden ”jag tar med kaffet” om man har valt att packa med sig Lemmelkaffe. Då krävs märkets fulla namn för att skapa förståelse. För att få motparten att inse vilken fantastisk kaffestund som komma skall.

På frågan om vilket kaffe som smakar godast kan jag omöjligt svara. Även om jag druckit kokkaffe sedan jag började med den typen av bryggd, samt provat det beryktade Lemmelkaffet vid flertalet tillfällen, så kan jag inte säga varken eller. Förmodligen ligger det i att jag helt enkelt saknar förmågan att jämföra flera olika kaffesorter, om jag inte har dem i varsin mugg framför mig på samma gång. Då skulle det antagligen vara betydligt enklare.

Det låter dessutom mer äventyr, friluftsliv och äkta vara. Skogshuggarkaffe, typ.

Men ändå, trots att jag inte riktigt kan avgöra om det faktiskt finns någon fantastisk smakskillnad, så är det någonting som gör att det känns lite godare med Lemmelkaffe. Det låter dessutom mer äventyr, friluftsliv och äkta vara. Skogshuggarkaffe, typ. Och visst, när jag väl sitter där med en kopp Lemmelkaffe i min hand så smakar det allt som oftast riktigt gott. Men det brukar i för sig kaffe alltid göra när man avnjuter det i naturen.

”Inte sova, bara kaffe”. En mening som förmodligen etsats sig fasta i många både kaffeälskare, och icke kaffeälskares, medvetandet. Uttrycket myntades genom en video som såg dagens (Youtubes) ljus den 31 auguste 2013. Efterföljande videor har även visat upp riktig kokkaffeporr (för att använda upphovsmakarnas eget uttryck) och extremt många makalöst vackra naturbilder. Och förstås en och annan lämmel, ofta med humoristisk vinkel.

De har verkligen nischat sig på kaffemarknaden. 

Filmerna är för övrigt fantastiska. Och hela uppbyggnaden av världen där Lemmelkaffet verkar är attraherande i sitt språk och uttryck. De har verkligen nischat sig på kaffemarknaden. Och på tal om attraktion så är det väl kanske där det landar. Om ett försök till att svara på vad grejen med Lemmelkaffet är, det vill säga. För det är nog just den där världen som lockar. Att få befinna sig i de där vackra filmerna med en kopp rykande hett kokaffe i sin hand. Och bara njuta av landskapet omkring sig. För en sak är säker. Lemmekaffe (eller vilket kokkaffe som helst) bör tillagas över öppen eld i naturen/på fjället. Eller åtminstone avnjutas där. För att få lite mer av den där genuina friluftskänslan som kaffet bär med sig.

Kategori

Vad är väl en morgon utan kaffe…

Vissa klarar sig inte utan kaffe och kräver minst tre koppar varje morgonen innan de är redo att ta sig an den begynnande dagen. Själv blir jag alldeles luddig i huvudet om jag dricker tre koppar på rad, än så länge räcker en kopp. Och den koppen, däremot, är jag helst inte utan. 

Morgonkaffet är kanske det viktigaste. Den där koppen som förgyller frukosten, den som fullbordar hela morgonrutinen. Handen liksom trevar automatiskt över bordet efter koppen, resultatet av en väl inbiten vana. Man grabbar tag i örat som varierar beroende på vilken kopp man har att tillgå. Helst dricker man ur sin favoritkopp, men ibland äter man ju frukost på andra platser och då tar man den kopp som erbjuds. När man väl för koppen till munnen och tippar den lite lätt så fylls munnen återigen med den värmande och smakrika drycken. Så fort man låtit kaffet rinna ner genom halsen så känner man hur kroppen liksom stärks och förbereds på vad som än komma skall. Det påminner lite om när Clark Kent plötsligt förvandlas till Superman.

Sen har vi eftermiddagskaffet som är nästintill lika magiskt. Och någonstans där kanske min normalkonsumtion ligger. En kopp på morgonen och en kopp på eftermiddag, alternativt så intas den där andra koppen vid en annan tidpunkt som för dagen lämpat sig bättre. Vissa dagar blir det givetvis fler koppar, medan det andra dagar inte blir någon kopp alls. Speciellt de gånger då jag befunnit mig på platser utan kaffekokare (ja, den typen av platser existerar). Då intalar jag mig själv att jag inte behöver kaffet och struntar helt enkelt i både morgonkaffet och eftermiddagskaffet.

Men jag har kommit till insikt. Under de senaste månaderna har det varit någon form av konstant kaffebrist. Egentligen har den faktiskt pågått under hela året, alltså sedan årsskiftet. Det här betyder inte att jag gått kaffelös, men jag har varit utan kaffemaskin. Lösningen har varit pulverkaffe. Gott tänker vissa, avskyvärt tänker andra. Gångbart hävdar jag, men inte optimalt. Dessutom har jag insett att om det är den smidigaste temporära lösningen så funkar det. Hellre frystorkat kaffe än inget kaffe alls.

Saken är den att jag tänkte strunta i pulverkaffet den här gången. Jag har återigen tillfälligt packat upp väskorna på ett ställe utan kaffebryggare, dessutom är jag den enda kaffedrickaren i sällskapet, och eftersom jag inte klassar mig själv som kaffeberoende på något sätt så tänkte jag överge de där frystorkade små fyrkantiga bitarna och klara mig utan koffeinet. Det gick väl sisådär och dag fyra kapitulerade jag vilket resulterade i en tur till närmsta café där jag snabbt gjorde en beställning på en kopp kaffe. Första klunken var magisk och eftersom kopparna var små så blev det även en påtår. Sen svängde jag förbi närmsta matbutik och köpte med mig pulverkaffe.

Kaffeberoende klingar negativt i mina öron. Att någonting kan påverka en så pass mycket att man inte fungerar som vanligt utan att det känns inte lockande. Och jag är säker på att jag skulle klara mig utan drycken, det är snarare en vanefråga, men jag tycker alldeles för mycket om att sitta och skriva med en kopp nära tillhands för att vilja vänja mig av med den vanan. Att kaffe dessutom har visat sig ha goda effekter rent hälsomässigt motiverar inte till avvänjning. Framförallt om man dricker det svart (och håller sig till en lagom konsumtionsmängd). Och för den som undrade så är pulvervarianten i princip i samma klass som bryggkaffet, det är bara lite mindre koffein i de frystorkade bitarna vilket betyder att en större mängd behövs för att uppnå samma effekt. Smaken är däremot en helt annan grej, men det får man lite bortse från emellanåt.

Kategori