Ridning till vattenfallet El Limon

El Limon

Söta byar på väg till vattenfallet El Limon.

El Limon

På hästryggarna.

El Limon

Älskar de färgglada husen!

El Limon

Bitvis var leden vi red på riktigt lerig.

El Limon

Vackra vattendrag i djungeln där hästarna fick dricka.

El Limon

På väg mot vattenfallet.

El Limon

Vackra vyer!

El Limon

Säg hej till Blancita.

El Limon

Här lämnade vi hästarna och gick ner till detta magnifika vattenfall.

El Limon

Framme!

El Limon

Självklart ville vi bada!

El Limon

Naturen alltså!

El Limon

El Limon

Galopp genom byarna.

El Limon

Min fina snabba Blancita.

Ridning till vattenfallet El Limon

 Jag har ju inte berättat så mycket om vår vistelse i Dominikanska så jag tänkte släppa ett litet tips för er som funderar på att åka dit…
En morgon drog vi iväg tidigt för att rida till ett stort vattenfall i närheten av vårt hotell, El Limon. Jag och Embla älskar båda att rida så vi brukar alltid försöka hyra hästarvåra resor.
Utflykten började med en busstur på cirka 25 minuter genom söta byar, ni vet med sådana där färgglada karibiska små hus. Framme vid ranchen visade det sig att vår familj skulle få rida ensamma, bingo!

Hästar eller åsnor?

Vi fick varsin häst, modell mindre, tyckte riktigt synd om Rickards häst som typ var mindre än honom. Men hästarna (vissa var mulor) skrittade på utan problem i de branta och steniga backarna. Leden vi red på gick genom vackra vattendrag, steniga partier, riktig lervälling och smala stigar som stupade flera hundra meter ner i gröna dalar. En var ganska tacksam att hästen inte snubblade där…
Vackra vyer utlovas och lite adrenalin om du inte är ridvan, haha!

Magnifikt vattenfall

Efter ungefär 40 minuters ritt var det dags att lämna hästarna för att gå den sista biten fram till vattenfallet. Först fick vi gå ner till ett mindre vattenfall, gena genom vattendrag med gymnastikskor för att sedan vara framme vid ett gigantiskt helt fantastiskt vilt vattenfall, El Limon. Så vackert!
Det går att bada där också så jag och Embla simmade ut i vattenfallet. Det var riktigt svalt och uppfriskande!
Promenaden tillbaka till hästarna gick rakt uppför på steniga stigar och i lera. Barfota och i bikini. Perfekt, det var ju trots allt sportlov…
Väl framme vid hästarna bytte vi om till torra kläder och började rida hemåt igen. Det här är ingen ritt för den fege. Leden är rejält brant på sina ställen men hästarna är vana. Okej, de snubblar till då och då men det är bara att hålla i sig i repet (nej, tyglar finns inte) eller sadeln.
Ritten avslutades i full galopp genom en liten by med sandiga gator. Min häst/ponny Blancita var snabbare än vinden!

God lunchbuffé

Tillbaka på ranchen serverades vi en enkel men god lunchbuffé i väntan på att de andra som åkt med oss i bussen skulle återvända. En riktigt fin halvdagstur!
Den här utflykten var kul men det är egentligen inget för den storväxte. Hästarna är små och även om de säkert är vana så borde de kanske inte bära 90 kilo ryttare? Vackra vyer, söta karibiska byar, ridning, fin natur och ett magnifikt vattenfall ihopbakat till en halvdag. Perfekt för dig som vill uppleva mycket på kort tid.
El Limon

The beautiful waterfall El Limon.

Horseback riding to the waterfall El Limon

I have not told you much about our stay in Dominican Republic so I thought I would give you one little tip if you ever go there …

One morning we took off early to go horseback riding to a large waterfall near our hotel, El Limon. Embla and I both love to ride so we always try to hire horses on our travels.

The trip started with a bus ride for about 25 minutes through pretty villages, you know, the ones with small colorful Caribbean houses. When arriving at the ranch we were told that our family would ride alone, bingo!

Horses or donkeys?

We got our horses, model small. Felt really sorry for Rickards horse, the horse, or actually the mule, was way smaller than him. But the horses walked on without problems up the steep and rocky slopes. The trail we rode went through beautiful rivers, rocky lots, mud and narrow paths that steeped several hundred meters down into the green valleys. One was quite grateful the horse didn’t stumbled there …

Promise you will have beautiful views and some adrenaline if you are not experienced riders, ha ha!

Magnificent waterfall

After about a 40 minutes ride, it was time to leave the horses to walk the last bit up to the waterfall. First we had to go down to a small waterfall, genic through rivers with our sneakers and then we arrived to a gigantic absolutely fantastic wild waterfall, El Limon. So beautiful! You can swim there too so me and Embla swam out into the waterfall. It was really cool and refreshing!

The walk back to the horses went straight up the rocky trails and clay. We walked barefoot in our bikinis. Perfect, it was after all the Swedish sport holiday …

Once back with the horses, we changed into dry clothes and started riding back home. This is not a ride for a coward. The trail is considerably steep in some places but the horses are just to it. Okay, they do stumble from time to time but it is only to hold on to the rope (no, there are no reins) or the saddle.

The ride ended in full gallop through a small village with sandy streets. My horse/pony Blancita was faster than the wind!

Delicious lunch buffet

Back at the ranch we were served a simple but delicious lunch buffet while waiting for the others who went with us in the bus, to return. A really nice half day trip!

This excursion was fun but it’s really not for big people. The horses are small and although they certainly are used to walking up and down the steep trails, they should perhaps not carry a 90 kilogram rider? Beautiful views, sweet Caribbean villages, riding, beautiful nature and a magnificent waterfall were baked up to a half day excursion. Perfect for those who want to experience a lot in short time.

Kategori

Vandring på 67 dagar eller en bilresa på 16 timmar

Även om det snabbaste sättet (uppenbarligen gillar vi när det mesta har ett högt tempo) kan kännas lockande i de flesta fall, känns det ändå värt att tänka igenom alternativet att ta sig till den önskade platsen med egen maskin. Det vill säga exempelvis genom att gå. Skillnaden blir, givetvis, extrem och jag tänker att man kanske på något sätt ändå bromsar in lite grann när man inser vilka hastigheter vi faktiskt är uppe i. Och vilket tempo det egentligen är tänkt att vi ska färdas i.

Om vi bestämde oss för att gå överallt skulle det ta väldigt lång tid att komma fram. Ett, ganska extremt, exempel är tiden det tar att vandra Gröna Bandet. Från Treriksröset till Grövelsjön, eller vice versa. Turen landar på någonstans mellan 39-130 dagar. I alla fall om man kikar på hur lång tid det tagit för dem som utförde sträckan under år 2015. Att det skiljer uppemot 100 dagar har förmodligen att göra med vilken väg man valde, när på året man vandrade den och vilket mål man hade med turen.

Sträckan för Gröna Bandet ligger på runt 1266-1428 km, också det beroende på vilken väg man väljer. Ska man ta sig mellan samma platser med bil landar man på ca 1300 km. Och tidsskillnaden blir, givetvis, enorm. Med det motordrivna fordonet tar du dig från punkt A till punkt B på mindre än en dygn. Närmare bestämt på runt 16 timmar, om du inte gör något längre stopp.

Kollektivt blir det lite klurigare. Men ett exempel kan vara hur det tar dryga dygnet att resa från Grövelsjön till Riksgränsen. Resan landar på runt 27-30 timmar och förhoppningsvis slipper du övernatta på bänkarna vid tågstationen i Gävle. Och då har du i för sig inte rest till Treriksröset. Men ändå, totalen landar på under två dygn.

När vi ändå pratar sätt att ta sig mellan Grövelsjön och Treriksröset känns det värt att nämna mannen som cyklade Gröna Bandet på 18 dagar år 2014. Känns som ett nytt sätt att utföra turen på. Som något typ av mellan ting – det tar absolut inte längst tid jämfört med bil och kommunalt, men heller inte kortast.

Sen bjuder ju även årstidsskiften på nya metoder. Exempelvis att skida sig mellan platserna, något som istället går under benämningen Vita Bandet som år 2016 tog mellan 54-80 dagar för de som tog sig an utmaningen.

Grejen är att det känns enkelt att välla det mest tidseffektiva sättet att färdas. Och ibland kan det vara ett faktum som känns extremt svårt att argumentera emot. Det betyder dock andra sidan inte att man ska jämföra en 80 dagars vandringstur med en 16 timmars tågresa. Jag har svårt att tänka mig att man ens skulle landa på en sådan jämförelse eftersom man är ute efter två vitt skilda saker genom de båda alternativen.

Snarare tänker jag mig att om man inser vilket tempo vi är gjorda för att transporteras i så blir det rätt påtagligt att vi är uppe i extrema hastigheter. Det var i alla fall något som cirkulerade i mitt huvud sist jag rörde mig i flera hundra km/h.

Kanske kan man sakta ner ibland, eller prova att ta sig till en plats genom att gå, för att se hur alternativen känns. Dessutom kan det vara värt att tänka igenom vad som, inte bara på prislappen, kostar mest. Och även om det kan kännas svårt att argumentera med tiden så finns det andra aspekter värda att tas med i beräkningarna, de gånger det finns tid till att göra det.

Kategori

Yogaresa – vandring bland turkisk historia

 

YOGA MED VICKY

Det har bjudits på en vandringsled längst turkisk historia bland stränder och berg. Gamla borgar, fort, kvarlevor från palats och för att inte prata om utsikten! I gympaskor och med lite mjölksyra i benen, med solen i ryggen och med ljudet av vågorna som slår mot land längst bergen, med skratt och med handplockade bananer från träden längst färden når vi fram till den förväntansfulla destinationen! Mer om det i kommande inlägg!

DCIM100GOPROGOPR3639.

DCIM100GOPROGOPR3641.

DCIM100GOPROGOPR3644.

DCIM100GOPROGOPR3646.

DCIM100GOPROGOPR3652.

DCIM100GOPROGOPR3664.

DCIM100GOPROGOPR3660.

DCIM100GOPROGOPR3655.

DCIM100GOPROGOPR3653.

Kategori
Annons

MÅNGA BÄCKAR SMÅ…

gjende cristina castillogjendegjendegjendegjendegjendegjende

LOCATION BETWEEN LAKE BJØRNBØLTØNNE & LAKE GJENDE // LEGGINGS & TOP OYSHO FITNESS

Fångade den här fantastiska kvällssolen innan vår tredje natt i Jotunheimen. Då hade vi gått längs med sjön Gjende i en halv dag och slagit upp tältet invid sjön Bjørnbøltønne med en liten bäck precis intill oss. Morgonen efter väcktes vi av en fårmamma som kom tillsammans med sina två lamm och puffade nyfiket på tältet.

Obeskrivligt vackra miljöer ♡

Klicka här för att läsa mer om vår vandring i Jotunheimen

Klicka här för att se bilder från underbara Besseggen

Kategori

WONDERS OF NATURE

IMG_4070IMG_4065IMG_4048IMG_4001IMG_3881IMG_4074IMG_6687IMG_4005IMG_4011IMG_6178IMG_3859IMG_6673IMG_3994IMG_3969IMG_6225IMG_4045IMG_3864IMG_4028IMG_3879IMG_3870IMG_6363IMG_6277

LOCATION JOTUNHEIMEN (GJENDESHEIM GLITTERHEIM BESSEGGEN)

Bilderna får nästan tala för sig själva efter den här vandringen. Vackra vyer utlöste varandra längs leden och vi var lika fascinerade varje gång vi möttes av en ny utsikt. När vi letade efter en led i krokarna läste vi att den här skulle vara lämplig för nybörjare men det håller jag inte riktigt med om. Man bör ha gjort något liknande nån gång tidigare och vara i relativt bra fysisk form. Vissa delar av leden är nya så det finns inte ordentliga stigar upptrampade. Det är också väldigt mycket höjd man tar under dagarna och vissa delar är riktigt branta så en helt ok kondition är nog ett måste om man inte ska hålla på och ta en massa pauser på vägen upp.

Vi valde att packa med tält och stormkök istället för att ta in på fjällstationerna som finns längs vägen. Jag sover skönt i en säng året runt men kan inte vakna av en flock får som kommer och puffar nyfiket på tältet eller av en porlande bäck som blänker i morgonsolen. Det är inget svårt val för mig att ta på mig ett par kilo extra på ryggen för den upplevelsen!

Jag rekommenderar verkligen att vandra i Jotunheimen längs den rutten vi valde att gå för det blir vackrare och vackrare ju längre man går och det behövdes som motivation när benen började bli trötta. (Klicka här för att läsa mer om vår rutt kring Jotunheimen). Man sover inte jättebra med knöligt underlag och lite kallare temperaturer så ta in på fjällstationerna om du är lite bekvämare av dig.

Så länge du går lederna för de är fantastiska ♡

Kategori

LET´S GO FOR A HIKE

JotunheimenJotunheimenJotunheimenJotunheimenJotunheimenJotunheimenJotunheimenJotunheimenJotunheimenJotunheimen

Vi är på väg till Jotunheimen i Norge! Förra året gjorde jag min första fjällvandring längs Jämtlandstriangeln (klicka här för att läsa mer om den) och i år blir det norska landskap som ska avsluta vår sommar. I fjol hade vi sån jäkla tur med vädret så allt gick supersmidigt men nu verkar det som att vi kommer stöta på lite regn och kallare temperaturer. Vi blev nog lite bortskämda i Jämtland och den här gången får vi istället en verklighetssmäll, haha!
Här är vår rutt
Dag 1: Gjendesheim – Glitterheim, 2,3 mil
Dag 2: Gitterheim – Memurubu, 2 mil
Dag 3: Memurubu – Besseggen – Gjendesheim, 1,5 mil
Planen är att vandra i tre dagar men vi kom iväg lite senare än tänkt idag så det kanske blir fyra dagar. Så länge vi håller oss torra är det bara mysigt :)
Kommer som ni kanske förstått inte kunna uppdatera bloggen medan vi är ute så ni får en rapport när vi är tillbaka på måndag eller tisdag. Wiii, kommer bli så himla kul!
Nu sticker vi ♡
Kategori
Annons

Här äter jag middag ikväll!

Salut!

Nu är jag i Chamonix, alperna! Jag hälsar på en kompis som bor här nere och eftersom hon bor här så jobbar hon också här. Så just nu, medan hon jobbar kväll så sitter jag på balkongen och äter lite middag och kollar på utsikten! 

Älskar att ha allt det här runtom mig, berg och toppar med lite snö!


JN 

 

Blanktjärn – Ännu ett exempel på att naturen är grym!

I Våldådalen i Jämtland finns en ganska känd vandringsled som heter Blanktjärnsrundan, ca 12 km är den. Efter halva biten når leden fram till själva Blanktjärn som är ett tjärn där vattnet är turkosfärgat och i princip kristallklart. Kanske har ni sett filmen som cirkulerade runt förut där de åker skridskor på en spegelblank blå is? Den är det, och det var där jag var idag!

Ingen av oss hade (konstigt nog) varit där tidigare. Så det blev ett litet äventyr för oss alla och vi var nog ute i 4-5 timmar iaf. Så himla himla härligt att vara ute såhär känner jag nu när jag är hemma, strosa runt och se allt vackert. En lugn uppladdning inför maran på lördag helt enkelt!

Nästa gång, blir det nog en löptur där för det var riktigt fin terräng och att komma fram till Blanktjärn och ta ett dopp-stopp är perfekt!

I väntan på att tjejen bakom filten skulle jobba klart så vi kunde ge oss ut:)IMG_9201IMG_9202IMG_9220SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Har ni inte varit här så är Blanktjärn verkligen ett bra utflyktsmål. Det är en fördel om solen skiner, iaf någorlunda, eftersom vattnet blir mer effektfullt då!

JN

Trail Etiquette – 7 tips som hjälper dig på vandringsleden

Är du sugen på att vandra i sommar men är lite osäker på vilka vett- och etikettregler som gäller? Här kommer ett par sköna tips från vännerna på GearJunkie. Visst är de superamerikaner, men tipsen funkar även på Kungsleden.

Trail Etiquette: 7 Tips To Keep It Wild

From your local hiking path to the Pacific Crest Trail, hikers’ actions make a difference, good and bad. Here our thru-hiking correspondents offer pointers from their time on the trail. The ‘Packing It Out’ project is not just about a few guys hiking and picking up trash.

Kategori
Annons

När är det värt risken?

Vandring i en schweizisk alpby och att kalkylera risker med snötäckta decimaler. Ibland är det enkelt att fatta beslut baserat på riken kontra värdet. Andra gånger är det inte riktigt lika lätt. 

Vi var i Aletsch, Schweiz, under förra veckan. Det är en fantastisk liten by med spännande berg som bjuder på skön skidåkning. Den beskrivningen får räcka för stunden, mer detaljer dyker upp senare. Att vi vandrade betyder att vi gick på en vandringsled längs en av de många berg som alporten består av. Vi gick uppför och följde leden i några timmar. Vädret bjöd inte på några makalösa förhållanden för skidåkning just den dagen, men det var perfekt för att utforska bergens snöfria delar till fots.

Den här leden var relativt snöfri, förutom på sina ställen där marken ännu var vitklädd trots det varma vädret som rådde. I början låg leden i skogen, men snart lämnade vi trädgränsen bakom oss och kom ut på mer öppen terräng. Där gick vi med ibland så lite som 10-20 cm tillgodo i bredd innan stupen tog vid. Stup som vi inte såg botten på även fast vi försökte. Och på många ställen fanns inget skyddsräcke.

Vi vände när vi kom fram till ett parti där snön låg relativt djup vilket skapade en, vad vi ansåg, för stor risk om vi skulle välja att passera. Stupet var dramatisk, snön blöt och leden smal. Vandringen var helt enkelt inte värd risken och vi var ändå mer än nöjda med vägen vi gått. Så vi vände om. Och just det här med risken kontra värdet är en ekvation som vi ständigt löser när vi vistas på snötäckta berg utförandes extrem skidåkning. Vilka är riskerna och hur bra kommer åket att vara om vi väljer att utföra det?

Just vandringsexemplet är ett i mängden. Passagen hade nog gått att passera med stor försiktighet, men vägen krökte sig precis där och sannolikheten att leden skulle fortsätta vara snötäckt även efter svängen (vi såg inte längre) var hög. Dessutom skulle ett snedsteg eller en fot som halkat få väldigt allvarliga konsekvenser genom stupet som låg alldeles intill. Vi hade gått i ett par timmar och tanken var bara att ta en skön promenad i vacker miljö, därmed var inte målet att göra något mer utmanande än så och beslutet om att vända var givet för oss att fatta.

Saker som antagligen fått oss att fortsätta utan att tveka skulle kunna vara ett räcke längs ledens kant som agerat skydd mot fall, något fäste att hålla i som suttit ankrat i berget eller en spade för att skyffla bort snön som låg på vägen och därmed kunde leda till ett potentiellt fall. Hade vi dessutom vetat att vägen framöver låg snöfri samt haft en belöning som väntat (exempelvis storslagen utsikt eller ett riktigt nära möte med ett gäng bergsgetter) så hade vi förmodligen gjort om vår bedömning. Nu var dock inte det här faktorer som fanns med i beräkningen så valet föll sig enkelt. Men under skidåkningen är det inte alltid riktigt lika lätt.

Faktorerna som spelar in är flera när det gäller riskbedömning inför kommande åk och vägen dit. Snöförhållanden, svårighetsgrad, väder, exponering och konsekvenser av eventuella laviner är några av dem. Det är mycket som ska synka för att svåra och utsatta åk ska genomföras och det gäller att inte blunda för alla potentiella risker som det kan innebära. Samtidigt är kroppen fylld av en längtan efter att komma åt snön, känslan och utmaningen som åket skulle innebära.

Balansgången är lika spännande varje gång och ekvationen går inte att lösa i förväg. Något som däremot förenklar är att söka de nyckeltal som krävs för att den ska bli enklare när den väl ställs och för att få en större förståelse av dess helhet. Däremot så går det sällan att få ett exakt tal. Det är lite som att räkna med en hel drös decimaler. Det är också vad som gör det hela ytterligare lite mer spännande när beslutet resulterar i ett genomförande. Och när vi vandrade där längs bergssidan i Aletsch var det vad vi kom fram till. Att det är den där spänningen, de där decimalerna, som är en anledning till varför vi håller på med det vi gör. Och varför vi älskar att göra det. Givetvis med så låg risk, och så få nummer efter kommatecknet, som möjligt.

Kategori

Jämtlandstriangeln – Tredje dagen flyger tälten iväg

IMG_6583

IMG_6589

15 augusti
Vi vaknade av att vinden slog hårt mot tältet och vi var inte jättesugna på att gå ut i vad som lät som en storm men när vi väl öppnar upp vårt tält ser vi att Davids tält släppt helt från marken och endast hålls kvar av hans egen kroppsvikt. Såg riktigt roligt! Vinden högg tag i allt men efter mycket om och men lyckades vi få ner packning och tält.
Vi hade tidigare bestämt att vi skulle ägna lördagen till att bestiga Syltopparna men den turen går på nästan 2 mil och det var ingen utav oss särskilt taggad på så vi valde att ge oss på Templet (en topp som låg lite närmre) under förmiddagen för att redan denna eftermiddag börja röra oss tillbaka mot Storulvån, för att inte komma hem alltför sent helt enkelt.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Templet var otroligt vackert! Solen sken och det fanns så himla många olika småblommor längs vägen. Vid foten av berget hade vi grönska och värme, längs vägen upp var stora ytor täckta av snö och vid toppen var det stenigt och mossigt. Trots att vi var på bergets läsida kom det stötvis riktigt hårda vindar och då var vi tvungna att lägga oss platta mot klippväggen för att inte stryka med! På vägen ner tog vi den snabba vägen över snön och gled ner på rumpan. Jag hade lite problem med att bromsa och krockade rakt in i Gustavs ben. Men hellre hans ben än klipporna!

Skärmavbild 2015-08-20 kl. 19.41.18

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Tillbaka på fjällstationen unnade vi oss var sin öl innan vi drog iväg på dagens vandring. 1,6 mil till Sylarna och vi ville beta av åtminstone en mil för att bara ha en kortare ”promenad” kvar på söndag. Klockan 19.00 slog vi upp lägret vid en bäck. Det var första kvällen vi fick njuta av en vacker solnedgång och vår frystorkade middag har aldrig smakat bättre. Sovsäckarna var aningen fuktiga och kalla i och med att vi inte kunde vädra dom på morgonen men det var helt klart en underbar sista kväll.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Kategori

Jämtlandstriangeln – Den oändliga andra dagen

DCIM103GOPRO

14 augusti
Vi valde att inte ställa någon väckarklocka och vaknade rätt sent vid 09.30 av att solen låg på och värmde. Av en slump hade vi riktat tältöppningen mot solen så när vi öppnade strålade dagsljuset in. Helt fantastiskt att få vakna i naturen, en riktig frihetskänsla.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Vi laddade på med havregrynsgröt med solrosfrön och kanel innan vi packade ihop och begav oss vidare mot Blåhammaren. Vi hade bara ungefär 3 km kvar på den sträckan så det gick fort, 40 minuter kanske. Sen var det bara att sadla om och sätta fart mot Sylarna. 1,9 mil bort och vi räknade med att vara framme runt 20.00 på kvällen. Den första milen gick relativt smärtfritt på ungefär 2,5 timmar. Vi stötte på några vandrare som gick i motsatt riktning och de sa att det var plant och att de gått sträckan på 2 timmar i lugnt tempo. Det var INTE plant. Det var en lätt uppförsbacke i 9 km och fy fan vad jobbiga de sista 4 km var! Helt sinnessjukt. I och med den okända mannens missinformation så felbedömde vi när vi skulle äta också och väntade alldeles för länge med lunchen. Jag var vrålhungrig medan killarna ville fortsätta men till slut sa min mat-och-sov-klocka ifrån ordentligt och jag mer eller mindre tvingade mig till ett lunchstopp.

IMG_6559 (1)
IMG_6526 (1)

Med nya krafter kämpade vi oss igenom den sista biten som precis som vägen dit var i lättuppförsbacke och stark motvind, vägen kändes oändlig. Jag är inte den som gnäller men det var mycket gnäll sista biten. Väl framme på fjällstationen damp vi ner precis vid ingången och bara satt och glodde i några minuter. Vi var så pass slutkörda att vi faktiskt bestämde oss för att ta ett rum på stationen, men det var såklart fullbokat. Med tunga steg gick vi ut igen och började bygga tält. Eftersom vi inte orkade gå mer så blev det första bästa relativt plana yta, utan lä. Det var så skönt att äntligen få krypa ner i sovsäcken med lite mer kläder än natten innan för att inte frysa. Vinden susade i tältet och vi somnade på direkten.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

 

 

 

Annons

Jämtlandstriangeln – Första dagen med vilda djur

rawness_gopr4883-1024x768 (1)

rawness_g0014909-1024x768 (1)

rawness_gopr4955-1024x768 (1)

13 augusti
Tidigt på torsdagsmorgonen satte vi oss i bilen och satte av mot Storulvån. Vi var framme runt kl 18 på eftermiddagen vilket var alldeles för sent men det är bara att göra det bästa av det. Vi insåg att vi inte skulle hinna med hela sträckan som var tänkt första dagen, 16 km, så vi bestämde oss helt enkelt för att gå så långt vi hinner innan solen går ner och slå upp tältet vid närmsta bäck.

rawness_gopr5015-1024x768 (1)

rawness_gopr4971-940x529 (1)

De första kilometrarna var otroligt jobbiga! Ryggsäcken var tung och vägen gick i lätt uppförsbacke. Har vi verkligen bara gått 3 km?! Ska vi verkligen gå 58 km till?! Hur fan ska detta ens gå? Men det var bara att knata på och kroppen och psyket är ju fantastiskt bra på att anpassa sig så att så någon timme senare var det inte alls lika jobbigt. Landskapet är helt otroligt och man inser hur liten man är på ett sätt som är svårt att uppskatta när man irrar omkring inne i stan

rawness_gopr5002-1024x768 (1)

rawness_gopr4968-1024x768 (1)

Vi höll ett ganska bra tempo och började hoppas på att hinna hela vägen till Blåhammaren men när klockan närmade sig 23.00 och vi knappt såg marken framför oss så erkände vi att det var dags att slå upp tälten. Vi hittade en bäck som låg i lä och efter att tälten byggts upp såg vi att det precis bakom kullen fanns en fläck med snö och en liten flock renar som åt/drack av snön. Vi tittade nyfiket på dom men de brydde sig inte särskilt mycket om oss. Under natten däremot så vaknade vi av att de var runt tälten och gick och mu-ade (eller vad deras läte nu kallas?). De hängde kvar ganska länge och man kunde tydligt känna hur de nosade nyfiket på tältet. Det var så himla mysigt! Vi somnade om, trötta och frusna och med ett leende på läpparna.

rawness_gopr5038-1024x768 (1)

rawness_gopr5026-1024x768 (1)

Kategori

Packat och klart

IMG_6472 (1)

Klockan är 05.30 och vi är redo att ge oss ut! Nu blir det bil från Mariefred till Storulvån och därefter ser vandringen ut så här:

Jamttriangeln_Stor

Från Storulvån går vi till Blåhammaren och dagen därpå till Sylarna. Där stannar vi hela lördagen och bestiger Syltoppen. På söndag tar vi vårt pick och pack tillbaka till Storulvån och OM det finns lite tid över så tar vi en tur till Getryggen innan vi tar bilen hem igen.

Eftersom vi kommer vara mitt ute i ingenstans så kommer allt dokumenteras med GoPro och dagbok, så får ni se och läsa om vår vandring i efterhand nästa vecka. Nu håller vi bara tummarna för helt ok väder och att vi inte glömt packa något nödvändigt!

Det ska bli så underbart att få vara ute, sova ute, äta ute och bara vara helt bortkopplad i några dagar. Är sjukt taggad! Nature, here we come!

IMG_6485

IMG_6487

IMG_6482

Kategori

Mot fjällen

På torsdag bär det av mot Jämtland och vår första fjällvandring och förberedelserna är i full gång. Idag har vi varit och handlat all mat som vi komne behöva under våra fyra dagar. Jag har bott i friluftsforum och frågat varenda människa jag träffat om tips och råd för att vara så väl förberedd som möjligt men nu finns det inte så mycket mer jag kan göra än att hoppas att jag inte missat något viktigt. Det ska bli så himla roligt! Vi sticker på torsdag morgon och lämnar bilen vid Storulvån nån gång under tidig eftermiddag och kommer tillbaka till bilen på söndag runt samma tid. Sammanlagt kommer vi att vandra ungefär 6 mil. Det mesta av min info har jag hittat på vandringsguiden och utsidan men det mest värdefulla har faktiskt varit att få ta del av bekantas egna erfarenheter.

Här är vårt matschema som vi kommer följa under vår vandring

Skärmavbild 2015-08-09 kl. 22.18.49

 

11853899_10153111311636475_965102406_n

Istället för att köpa färigtorkade grönsaker och torkat kött som sällan är så gott och som är riktigt dyrt per portion så fixade jag det hemma. Bara att skiva grönsakerna tunt och försteka köttfärsen och sen ställa in det i ugnen på 50 grader i många, många timmar.

11857525_10153111311606475_252907222_n

11850838_10153111311621475_165585619_n

 

All mat delas upp i portionspåsar som sen hamnar i dags-påsar. Allt för att underlätta under vandringen så man slipper riva ut hela ryggsäcken. Det kanske inte är helt nödvändigt men gillar man ordning och reda och pyssel så är det faktiskt mycket smidigare såhär. I veckan ska vi testbygga vårt nya tält och plocka fram allt som ska ner i ryggsäckarna. Så spänd!

11872782_10153111311626475_927569874_n

11846199_10153111311656475_457671971_n

11853915_10153111311726475_1388131536_n

Kategori
Annons

Sommaräventyr

Theth-dalen i norra Albanien. Foto: Mats Landgren.

Theth-dalen i norra Albanien. Foto: Mats Landgren.

Snart tar jag en välbehövlig semester. Det senaste halvåret har det varit mycket fokus på jobb och lite för lite fokus på återhämtning och mindfulness. Jag kommer att försöka blogga då jag får tillfälle men ni får räkna med en hel del flight mode, jag behöver det.

Sommaren blir ett äventyr genom Europa och ner till Balkan. Målet är bergen i Montenegro och Albanien, otroligt vackra platser med en del utmanande hiking. Är det någon som har tips på saker jag bör se eller uppleva i Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien, Makedonien, Albanien, Montenegro, Bosnien, Kroatien eller Slovenien så tar jag tacksamt emot.

En plats jag vill besöka är i alla fall Theth-dalen i norra Albanien. Är ni nyfikna på vandring bör ni kolla in Mats Landgrens sajt, han har sett och gjort det mesta.

//Soon, I will take a much needed vacation. The past six months has been much focus on  job and too little focus on recovery and mindfulness. I will try to blog when I get the opportunity, but you can expect a lot of flight mode, I need it.

This summer I will go on an adventure through Europe and down into the Balkans. The goal is the mountains of Montenegro and Albania, incredibly beautiful places with some challenging hiking. Does anyone have tips on things I should see or experience in the Czech Republic, Slovakia, Hungary, Serbia, Macedonia, Albania, Montenegro, Bosnia, Croatia or Slovenia, please write me a comment or an e-mail.One place I want to visit is the Theth valley in northern Albania. Are you also curious about hiking, you should check out Mats Landgren’s site, he has seen and done pretty much everything.
Kategori

Fjällvandring

I sommar blir det inte bara solsemester, vi ska också ut på fjällvandring! Jag och Gustav hade pratat lite löst om det och sen berättade en av mina PT-kunder om hans första semester av det här slaget då han vandrat Jämtlandstriangeln. Jag blev helt såld på hans berättelser om den vackra naturen och fridfullheten så nu är det bestämt, i sommar sticker vi till Jämtland. Jag har aldrig gjort något sånt förut så jag ser jättemycket fram emot det här. Det finns vandrarhem med restauranger på utspridda fjällstationer men vi har tänkt köra all in med tält och stormkök. Har frågat runt och googlat om vad man borde ta med i ryggsäcken och vilken jäkla lista det är. Helt sjukt att man ska få plats med så mycket i en ryggsäck! Småsaker som man inte tänkt på som tändvätska och toapapper. Och eftersom Sverige är som det är så måste man ha med både badkläder och underställ. Har skrivit ihop en lång lista på allt vi behöver köpa och låna så nu är det bara börja jaga alla prylar. En helt ny upplevelse och jag är riktigt taggad!

IMG_3528

Sylarna

dscn0685

IMG_3532

Kategori

Sommarplaner

Från förra sommarens vandring upp till Preikestolen i Norge.

Från förra sommarens vandring upp till Preikestolen i Norge.

IMG_6416

Även om helgen har varit sviiiiinkall känns det ändå som att sommaren är på väg. Jag har börjat fundera på sommarsemestern och det finns så mycket jag vill hinna med!

Förra året var vi i Norge och kombinerade stadsliv med sol och bad och bäst av allt, vandring. Hiking är verkligen min grej, älskar närheten till naturen kombinerat med den aktiva semestern. Så i sommar vill jag absolut få med lite mer vandring under ledigheten.

Under Haglöfs pressfrukost, för någon vecka sedan, med anledning av deras nya L.I.M-serie fick vi se en video av Klas Tigerström då han vandrar i Montenegro. Jag blev på något konstigt sätt emotionellt tagen av filmen, det kändes som att bergen kallade på mig. Jag vet, jag är weird! Så drömsemestern går…. trumvirvel…. till Montenegro.

Skulle vilja bila genom Europa ner till Albanien via Danmark, Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Serbien, Makedonien och Grekland. Vandra, hitta öde stränder, äta på lokala tavernor och ta dagen som den kommer. Sedan åka vidare till Montenegro (och mina berg, haha!) och ta vägen hem genom Bosnien, Kroatien, Slovenien, Österrike (och kanske lite alpvandring) och sedan hem igen.

Helst skulle jag vilja viga hela semester åt min exkursion men vi får se vad sällskapet säger om det…

Vad ska ni göra under semestern?

//Even if this weekend was freaking cold, it feels like summer is on its way. I´ve started making plans for the summer vacation and there are so many things I would like to do.

Last year we went to Norway and combined citylife with sunbathing and best of all, hiking. Hiking is really my thing, i love being in the nature and to have an active vacation. So this summer I definitely want to do some more trekking.

During Haglöfs media gathering a week ago, when presenting their new L.I.M Series, we got to see a video of Klas Tigerström when he was hiking in Montenegro. I was, in a strange way, emotionally moved by the film, it felt like the mountains were calling me. I know, I’m weird! So my dream trip goes to …. drum roll …. Montenegro.

I would like to go by car through Europe down to Albania through Denmark, Germany, the Czech Republic, Slovakia, Hungary, Serbia, Macedonia and Greece. Hike, find deserted beaches, eat at local taverns and take each day as it comes. Then go on to Montenegro (and my mountains, haha!) And then take the road home through Bosnia, Croatia, Slovenia, Austria (and maybe some hiking in the Alps) and then back home again.

I would like to make the whole holiday a big excursion, but we’ll see what my company think about that..

What´s your plans for the holidays?

Kategori
Annons

En tidlös klassiker till sommarens alla hajks

DSC_0311 DSC_0313

Häromdagen slog jag till på två klassiker; en Fjällräven Kånken originalstorlek till mig och en mindre till Nicolas. En perfekt investering för en sportig och aktiv familj som vi må vara – och jag ser redan fram emot alla sommarhajks med den här härliga klassikern på ryggen.

Ingen kunde vara gladare över faktum att Fjällräven-trenden nu kommer tillbaka. Jag vill minnas min ursnygga Fjällräven-trench i färgen blå som jag då i tiden, för låt säga 15 år sedan, köpte på Myrorna eller en annan liknande shop i Stockholm. Så snygg, så tidlös. Den hade samma färg som Nicolas nya Kånken har. En fin himmelsblå som då i tiden, när man ändå inte brydde sig särskilt mycket om att mixa och matcha färger, passade samtliga ”outfits”.

Visste du förresten att Kånken lanserades för att rädda svenska skolbarns ryggar i en tid då ryggproblem hos skolbarn började urarta och axelväskornas popularitet tog fart. Men snart blev ryggsäcken en vanlig syn på skolor och mulleskolor runtom i landet. Hela idén med ryggsäck var att rädda ryggar och Kånken var så att säga ledare av sin generation. Märket och det här originalet är fortfarande, trots många konkurrenter på marknaden, ledande och klassiker som förmodligen för alltid kommer att förknippas med vår egna skoltid. Jag hoppas att jag kan föra över den här nygamla trenden på Nicolas och jag ser fram emot somrar och somrar med härliga långpromenader, picknickar, vandringar och hajks – med våra diverse Kånken på ryggen.

Här nedan ser ni också hur våra bildmodeller heter. Jag föll för den här färgen till min egna Kånken – så snygg och passar oavsett vad för färger på kläder man väljer.

DSC_0314

Instagram: @andreagrue

Bergsklättring och vandring – adrenalin och träning i ett

En av mina favoriter när det kommer till outdoor träning är utan tvekan bergsvandring och bergsklättring i kombination. Varför? Det är ett ypperligt sätt att träna i princip alla muskler och samtidigt få sig en rejäl dos adrenalin. Dessutom finns det belöning när jag väl kommer fram, upp till den utvalda bergstoppen.

Den här träningsformen är inget nytt för schweizare men för mig, som stockholmare i Schweiz, har det till en början varit rätt kämpigt. Jag började med att bestiga något lägre bergstoppar för att få rutin och känsla på det hela, och sedan avancerade jag till de största topparna i den här delen av Schweiz.

Det hela börjar oftast med att man vandrar en bit upp på berget – sedan börjar äventyret. Bergen, de som omringar den här delen av Schweiz, är rätt branta och efter ett tag kommer diverse prövningar. Vågar jag ta det där steget – när jag tittar åt ett visst håll är det som ett stort hål och långt ner är det, till exempel, forsande vatten. Under vissa delar av vandringen är det så pass brant att du inte längre kan promenera dig upp utan måste börja klättra. Oftast finns det stålsele och med hjälp av den kan du dra dig upp några meter, tills du är på det säkra igen. Sedan fortsätter vandringen och titt som tätt får man möta ställen där det är så brant – och samtidigt så skrämmande att titta bak och ner – att hjärtat slår tiotal extra slag. Vissa gånger får du dra dig upp för selen men även ta hjälp av knäna (om man inte riktigt vågar står spikrakt upp) vilket resulterar i blödande kroppsdelar som ben och framförallt då knän, och hela tiden möts du av nya, skrämmande men samtidigt otroligt vackra vyer.

Mina vandringar/klättringar uppför de schweiziska bergen börjar nästan alltid ungefär vid 09-tiden på morgonen. För de högsta tar det cirka tre timmar innan du nått ditt mål, innan man är uppe på den otroliga bergstoppen. Bergstopparna är sällan så spetsiga som man tror och det finns nästan alltid ett par fem-sex meters bredd som gör att du även på bergstoppen kan röra dig litegrann. Men det finns även de topparna där bredden högst upp är så liten (cirka två meter) att det är skrämmande att stå eller ens sitta högst upp. Men väl där, oavsett vilken bergstyp och bergstopp jag väljer, är det dags för en 30 minuters paus med mat och dryck (som jag alltid kånkar med i ryggsäcken) innan det är dags att bege sig ner igen.

Efter tre timmars vandrande och klättrande upp är kroppen rätt mör och när det sedan är dags att gå ner igen, är det riktigt svårt. Benen hänger oftast inte med och någonstans i mitten av vägen tillbaka börjar man känna att man inte har full kontroll på kroppen längre – men likt förbannat måste man ta sig ner, så vägen ner blir med andra ord nästan kämpigare än vägen upp. Det är dessutom, enligt mig, svårare att ta sig ner på de ställen där du återigen måste använda selen – det är betydligt lättare att använda den när du kliver uppför berg. När du går ner och måste dessutom ta hjälp av selen, får man under vissa sekvenser hänga i den och, så att säga, ”hänga sig ner” för vissa branta delar av berget. På väg upp ser du inte lika mycket av de där hålen, av det där forsande vattnet, av de där skrämmande ställen men när du är på väg ner får du se och uppleva naturens och bergets vartenda hörn; du ser dem betydligt bättre och det resulterar oftast i än mer adrenalin.

Vägen ner tar också cirka tre timmar. En bergsträning som inkluderar klättring tar alltså sammanlagt ofta sex timmar (det finns även de platser som kräver än mer tid men de har jag ännu inte utforskat) och dagen eller två dagar efteråt får du räkna med att du inte kan röra kroppen på det sättet som du är van vid. Du känner din insats i varenda kroppsmuskel – vilket ju är fantastiskt!

Varje gång jag klarat av en rutt, så har jag gett mig själv en veckas betänketid om jag vill göra det igen. Den här typen av outdoor aktivitet är nämligen inte ofarlig. Här måste du hålla fokus i schack och inte vara (för) rädd. Samtidigt tillåts du inte ta ett enda snedsteg för det kan resultera i att du slutar någonstans där bara en helikopter kan plocka upp dig – och då är frågan om du är levande…

Jag älskar den här typen av adrenalinkick och träning och tänker ofta på om jag vågar bege mig till ett högre berg – dagarna efter min vandring/klättring tänker jag nästan alltid ”nej, jag vill inte göra det igen”, men sedan går det en vecka – och då vill jag göra det igen!

Jag rekommenderar den här typen av träning till alla som har lite kött på benen och bra kondition. De som absolut inte bör utöva detta är de som har tvångstankar ;)

Den här typen av outdoor träning utför jag under våren, sommaren och sensommaren. Viktigt med bra väder men skippa när det är för varmt.

Den här typen av outdoor träning utför jag under våren, sommaren och sensommaren. Viktigt med bra väder men skippa när det är för varmt.

DSC_0378

Klätterselen behöver du titt som tätt ta hjälp av.

Härliga, branta vägar, små broar, stenar, vacker natur, vattenfall - du får allt i ett under den här formen av träning.

Härliga, branta vägar, små broar, stenar, vacker natur, vattenfall – du får allt i ett under den här formen av träning.

Otroligt vackert, att bli ett med naturen och det utvalda berget...

Otroligt vackert, att bli ett med naturen och det utvalda berget…

DSC_0390

10941739_919475801408080_1351135936_n

Ibland, under mer extrema bergsförhållanden, får hjälmen vara på skallen. Här, under ett annat äventyr än det på de andra bilderna, skulle jag bestiga berget bakom mig - betydligt mer brant och farlig. Här fick jag alltså ha hjälmen på och ta hjälp av selen hela vägen upp.

Ibland, under mer extrema bergsförhållanden, får hjälmen vara på skallen. Här, under ett annat äventyr än det på de andra bilderna, skulle jag bestiga berget bakom mig – betydligt mer brant och farlig. Här fick jag alltså ha hjälmen på och ta hjälp av selen hela vägen upp.

Instagram: @andreagrue

Translate: One of my favourite outdoor activities is hiking and climbing in the swiss mountains. I started couple of years ago and it gives me great training and lots of adrenaline. I would recommend this kind of sports to everybody, all the fit people out there. However, it´s nothing for those with obsessive thoughts.

Ladda mer innehåll