Nu, snart eller om två veckor?

Att leva i nuet, eller fånga morgondagen. Vilket är bäst?

Jag tänker att det är lite tudelat, det där med att fånga en dag. Dels för att det är helt omöjligt att fysiskt greppa tag i en sådan, men kanske framför allt om man kopplar ihop det med att leva i nuet. För just de två grejerna, fånga dagen (även känt som carpe diem) och att leva i nuet går ju ofta hand i hand när det kommer till välanvända (klyschiga) citat.

Om vi bara, hela tiden, tänker på att göra det som känns bäst här och nu, blir det lätt att glömma morgondagen. Och jag tycker faktiskt inte att vi ska glömma den, för den är minst lika viktigt.

Såklart håller jag dock med om att vi givetvis ska ta till vara på här och nu också, göra det vi mår bra av precis i den här stunden. Samtidigt tror jag att vi måste våga planera för det som händer sen. Imorgon, om två veckor och om ett år. Och det blir himla svårt att göra det om vi konstant lever i nuet.

Så jag antar att det måste finnas någon balans. För om vi bommar att tänka framåt, så kommer vi heller inte att sätta upp mål för vad vi vill göra och uppnå, och på så sätt kommer vi inte kunna ta oss vidare. Då kommer vi förmodligen att stanna av. Förvisso i det fantastiska nuet, men ändå.

Samtidigt, om vi inte lever i nuet, så kommer vi glömma bort att uppskatta platsen vi befinner oss på just nu. Vi kommer inte att visa uppskattning till de personerna i vår närvaro som förtjänar det och inte glädjas åt de små bragderna vi lyckas med i det dagliga livet. Som att fixa en ny led i klätterhallen, skriva en riktigt bra artikel på jobbet eller lyckas stå i en ny yogaposition.

Balans med andra ord. Vi kan inte konstant fånga dagen i rädsla för att missa den, men kan heller inte fastna i att planera för morgondagen.

Själv vet jag att jag är rätt duktig på att planera för morgondagen. Jag sätter ofta upp mål och har massor med saker jag vill göra och klara av. Och någonstans så är nog det min främsta drivkraft. Så för min del ligger nog den största utmaningen i att hitta nuet och uppskatta det lite oftare än vad jag gör idag. Det får bli dagens mission i klätterhallen!

 

 

Kategori

2016 – Förändringarnas år, och vad händer 2017?

En liten årsresumé från 2016, bättre sent än aldrig…

I några år har jag gjort en nyårslista. En lista med frågor om året som gått och därmed också svarat på hur mitt år egentligen har varit, hur jag upplevt det, vad jag upplevt och också tankar om nästkommande år. En sån lista gjordes även i år, och det går inte att komma ifrån den röda tråden – 2016 har varit ett år med en massa beslut och ja, förändringar på många olika plan för min del. 

2016 i juni slutade jag på GIH och det var lite som att stå vid trappan på Wargentinsskolan i Östersund igen och sjunga om studentens lyckliga dagar, känslan av att inte veta riktigt vad som väntade efter den dagen var iaf densamma. Jag bestämde mig för att plugga vidare och byta skola. Jag, tillsammans med Elin, tog även beslutet att starta ett aktiebolag, Rörelsebolget, efter mycket om och men. Och det är något som fortfarande ger pirr i magen!

2016 har jag även gjort en del förändringar som i grund och botten handlat om att lära känna mig själv, ännu mer än jag redan gör. Jag har haft ett år med massa nya insikter där jag verkligen fått känna och märka vad det är jag mår bra av, vad som ger mig energi och hur jag kan förvalta den för att sen ge energi till andra. Det har varit viktigt och är fortfarande viktigt för mig.2016 var ett år där det hände flera saker som inte alls fanns med som svar på frågan om ”förväntninga år 2016” på nyårslistan. Inte ens i mina tankar kunde jag gissa att året skulle bli som det blev. Men det gör mig inget, det blev ju bra, och trots att det inte alltid varit bra i stunden så har jag också under året börjat våga lita mer på mina egna känslor om att saker kommer bli bra. Även om de är jobbiga just där och då, så leder de till något som blir bra…

2016 har med alla dessa beslut också (såklart) varit ett år med ett jäkla massa grubblande och reflekterande, en massa tankar och velande. Jag har flera gånger velat dra på mig en osynlighetsmantel eller pausat tiden för att jag helt enkelt inte kunnat reda ut mina känslor. Samtidigt som jag haft stunder där jag varit och känt mig mer levande än någonsin. Gjort tvärtom när det gäller velandet och bara agerat där och då för stunden…

2016 har jag fått lära känna många nya människor som inspirerat och peppat mig. Jag har vågat mer och tagit mig för mer än jag tidigare gjort och jag har även unnat mig att ta mig tid till att må bra och bara göra det jag själv vill. 

2016 blev med alla nya insikter och tankar kort sagt ett år som jag uppskattat väldigt mycket och lärt mig väldigt mycket av, både om mig själv och om andra. Ett år där jag känt sjukt mycket tacksamhet och glädje till mina närmsta, det finns så mycket kärlek att hämta där. Tack för det!

Foto: @Sophie Odelberg 

Det var kort om 2016, kanske inte så konkret, exakt eller speciellt typiskt sådär månad för månad ni vet. Nog skulle en sån lista också kunna göras, men det blir det inte nu. Bilderna får ge en liten hint om året! 

Så, 2017 alltså. Precis som diskussionen gick där mellan mig och Elin en timma efter tolvslaget ”vad fan blir 2017 för slags år egentligen”?  Ja, jag har ingen aning! Jag vet inte alls vad som väntar. Men jag kan inte låta bli att vara lite pepp inför just det också!

JN

Ett stort hej från mig, bara!

Mellan alla träningsinlägg och allt vad det nu är jag skriver om här, så vill jag bara säga hej, lite mer på riktigt!

Jag har nog inte riktigt varit mig själv sen skolan slutade, och heller inte varit sådär pigg som jag ofta annars är (här var en liten dipp-dag), och jag säger inte att det är fel att ha såna, eller att jag aldrig har det annars av okänd anledning. Men jag kände mig ovanligt trött förra veckan faktiskt. Jag har inte jobbat speciellt mycket tycker jag och inte tränat mer än vanligt heller, men jag vet att min hjärna tänkt på massa saker och ja, då kanske kroppen säger att jag liksom får välja vad energin ska gå till…

I helgen var jag iaf ledig och det var SÅ NICE! Jag känner mig ”återställd” och har både mått, och känt mig bättre i veckan. Lite mer mitt vanlig jag. Imorgon åker jag till min sommarstuga och sen vidare hem, till Östersund i några dagar. Jag längtar!

Igår mellan två olika jobb fick jag en stund på balkongen, tog en fikapaus där. Jag är så tacksam för att min lilla läga har balkong. Dörren står öppen i princip jämt under sommaren, och bara nästan jämt under vintern. Luft<3

Idag är jag ledig fram till 17, då ska jag träna mina sista grupper för den här sommaren. Innan dess ska jag träna mig själv, och sen träffa människan som varit min vardag i tre år. Elin!

Massa text och ord om egentligen inget relevant alls. Kanske mer för min egen skull än för Er skull, om jag får säga så;)

Hejhej / JN

thumb_SAM_1414_1024

Taggar
Kategori
Annons

Regn i sinnet?

Just nu regnar det i Stockholm. Det gör mig verkligen ingenting, jag gillar det och det behövs! Om solen (som den ofta gör) symboliserar det glada och sprudlande och regnet det dämpade och återhållsamma så känner jag att vädret återspeglar hur jag känner mig idag. Och det får vara så, för det är så det är och känns just nu. Solen kommer tillbaka. 

Just nu:

  • Längtar jag efter en bra bok att få krypa ihop till, åh sånt gillar jag verkligen.
  • Saknar jag min familj
  • Ser jag fram emot att Sommar i P1 ska börja sändas
  • Tänker jag väldigt mycket på massa olika saker. Det är mycket brus, men också mycket jag behöver tänka på
  • Hade jag velat göra ett miljöombyte, för en liten stud iaf. Gärna något med grym utsikt, lite skog och något fjäll.
  • Ska jag gå ut i regnet och stoppa in en podd i mina öron

thumb_IMG_4729_1024JN

Taggar
Kategori