En såndär helg man aldrig vill ska ta slut

Sista vandringen mot insteget och Basecamp från Sylarnas Fjällstation

Vissa dagar är det bara något speciellt med. När något sånt där härligt oförutsägbart som händer som man inte riktigt kan ta på men som lämnar efter sig en fantastisk, underbar lycka i hela kroppen. Just det här var en sån helg. Det som förhoppningsvis skulle bli en jättehärlig helg i Åre blev en helg jag sent kommer glömma.

Vi skulle dra upp till Åre, närmare bestämt till Storulvån och ta oss bort mot Sylarna för att gå Syltraversen. Vi hade packat bilen till max med 5 cyklar, tält, sovsäckar, liggunderlag, kläder, mat och klätterutrustning. Vår plan var att cykla in till Sylarnas fjällstation för att vinna lite tid och för att få cykla lite. Tanken var sedan att lämna cyklarna på stationen medan vi gick den sista biten in till Basecamp.

Jennie lär sig ta ut kompassriktning


Väl framme vid basecamp drog vi upp alla tält och bantade utrustning innan vi tog oss vidare mot Sylarna. På grund av ett cykelhaveri (läs jag) så blev vi väldigt försenade in till Sylarna och insåg snart att vi tyvärr hade alldeles för lite tid för att hinna köra hela traversen. Vi bestämde oss istället för att ta oss upp på Storsola via pinacklarna.


Verkligen en helt makalös vy med Storsolas mäktiga top framför sig. I bergen är man verkligen liten.

Jag blev som ett litet barn när vi kom fram på snön. Så jäkla fint! 

Jag och Jennie hade verkligen feeling när vi kom upp på berget och ville få till ett kul toppfoto. Det absolut roligaste topfotot jag tagit, eller snarare varit med på. Killarna bakom kameran var rätt nöjda med haha.

Vi stannade kvar lite extra länge på toppen när vi väl kom upp. Vädret var magiskt och vi hade verkligen inte bråttom ner. Det skulle ju aldrig bli riktigt mörkt. Den solnedgången vi fick på vägen ner är lätt en av de finaste jag upplevt. Det var så otroligt vackert och stå där uppe och titta ut över snöklädda fjällen runtomkring oss som badade i kvällssolen.Strax innan 12 på natten var vi tillbaka i Basecamp. Hade det här varit någon annan tid på året hade det varit alldeles för sent. Verklig magi med den svenska sommaren som tillåter en klättra i solnedgång och på natten. Till middag åt vi halloumi, korv och sallad. Till efterrätt delade vi på lite choklad. Mums! Dagen efter rörde vi oss tillbaka mot Storulvån. Min cykel va ocykelbar så jag ledde cykeln i 2 (!!) mil. Innan vi drog från Sylarna så passade vi på att äta frukost på fjällstationen vilket verkligen var ett smart drag haha annars hade jag varit riktigt ”hangry” på grund av matbrist och paj cykel. Men allt löste sig fint tillslut och jäklar vilken fin helg det blev!

Gränslös kärlek – i Jämtlandsfjällen!

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, skrivit det eller tänkt det. Men, det finns nog inget som påverkar mig eller gör mig så levande som fjällen, och framförallt Jämtlandsfjällen. Jag älskar det helt enkelt!

I torsdags var vi ett gäng som packade bilen till max med tält, klätterutrustning, cyklar, ryggsäckar och så oss själva. Är man minst får man sitta i mitten längst bak, och där trivdes jag rätt bra mellan T och P som blev mitt replag och som peppat och skrattat åt mig om vartannat. Iaf, vi blåste upp till Jämtland och målet var att gå Syltraversen, riktigt så blev det inte pga av lite felberäkning vad gäller tiden haha. Men det blev himla bra ändå, faktiskt sjukt bra!

Jag ska inte gå in i detalj utan låter bilderna tala. Kort sagt började vi fredagsmorgonen vid 10.00 och hojtade från Storulvån till Sylarna, väl framme efter stopp och fotosessions smackade vi upp tälten ganska nära toppen Storsola som var kvällens mål. Runt 18.00 började vi traska uppför den halvbranta toppen och slutet tog vi med klätterutrustning. Sen var det bara att traska ner igen (jag åkte ”pulka” på rumpan sista biten där det var snö) och vid 23.00 var vi tillbaka vid tältet och lagade då middag! Det var alltså en ganska härjig dag!

När vi vaknade dagen efter var det inte alls lika fint väder, men regnet slapp vi fram till sista timman då det vräkte ner. Lyxade till med en frukost på Sylarnas fjällstation och sen tog vi oss ner till Storulvån igen, blöta men otroligt nöjda och glada!

Då jag precis börjat min ”karriär” som MTB-cyklist kan jag ju säga att det inte var det allra lättaste att cykla med en stor rygga på ryggen, men det gick, och jag njöt. Då jag heller aldrig klättrat med utrustning förut så var även det en ny upplevelse. Jag har fått så många nya intryck och känslor i kroppen av dessa dagar och jag tror det bidragit lite till min iver. Trots att jag har tusen blåmärken på min högra vad så tycker jag att det är fruktansvärt fruktansvärt jäkla roligt att cykla, sen att det sker i världens vackraste miljö gör inte känslan sämre!

Dom här dagarna har varit helt fantastiska, jag skulle kunna skriva tusen sidor till om alla fina minnen. Men det ska jag inte. Jag kommer iaf leva otroligt länge på den här helgen!

Frukost i stugan! Så jäkla redo!”Team Kex”Dit skulle vi!Foto ”Mitt Replag”:@Sophie OdelbergUppe!
23.30 Nere från toppen och lagar middag! 05.35 på morgonen!Tillbaka i Storulvån!<3
Hemfärd, mot Stockholm!Team baksätet <3

JN

Kategori

Jämtlandstriangeln – Tredje dagen flyger tälten iväg

IMG_6583

IMG_6589

15 augusti
Vi vaknade av att vinden slog hårt mot tältet och vi var inte jättesugna på att gå ut i vad som lät som en storm men när vi väl öppnar upp vårt tält ser vi att Davids tält släppt helt från marken och endast hålls kvar av hans egen kroppsvikt. Såg riktigt roligt! Vinden högg tag i allt men efter mycket om och men lyckades vi få ner packning och tält.
Vi hade tidigare bestämt att vi skulle ägna lördagen till att bestiga Syltopparna men den turen går på nästan 2 mil och det var ingen utav oss särskilt taggad på så vi valde att ge oss på Templet (en topp som låg lite närmre) under förmiddagen för att redan denna eftermiddag börja röra oss tillbaka mot Storulvån, för att inte komma hem alltför sent helt enkelt.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Templet var otroligt vackert! Solen sken och det fanns så himla många olika småblommor längs vägen. Vid foten av berget hade vi grönska och värme, längs vägen upp var stora ytor täckta av snö och vid toppen var det stenigt och mossigt. Trots att vi var på bergets läsida kom det stötvis riktigt hårda vindar och då var vi tvungna att lägga oss platta mot klippväggen för att inte stryka med! På vägen ner tog vi den snabba vägen över snön och gled ner på rumpan. Jag hade lite problem med att bromsa och krockade rakt in i Gustavs ben. Men hellre hans ben än klipporna!

Skärmavbild 2015-08-20 kl. 19.41.18

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Tillbaka på fjällstationen unnade vi oss var sin öl innan vi drog iväg på dagens vandring. 1,6 mil till Sylarna och vi ville beta av åtminstone en mil för att bara ha en kortare ”promenad” kvar på söndag. Klockan 19.00 slog vi upp lägret vid en bäck. Det var första kvällen vi fick njuta av en vacker solnedgång och vår frystorkade middag har aldrig smakat bättre. Sovsäckarna var aningen fuktiga och kalla i och med att vi inte kunde vädra dom på morgonen men det var helt klart en underbar sista kväll.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Kategori
Annons

Jämtlandstriangeln – Den oändliga andra dagen

DCIM103GOPRO

14 augusti
Vi valde att inte ställa någon väckarklocka och vaknade rätt sent vid 09.30 av att solen låg på och värmde. Av en slump hade vi riktat tältöppningen mot solen så när vi öppnade strålade dagsljuset in. Helt fantastiskt att få vakna i naturen, en riktig frihetskänsla.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Vi laddade på med havregrynsgröt med solrosfrön och kanel innan vi packade ihop och begav oss vidare mot Blåhammaren. Vi hade bara ungefär 3 km kvar på den sträckan så det gick fort, 40 minuter kanske. Sen var det bara att sadla om och sätta fart mot Sylarna. 1,9 mil bort och vi räknade med att vara framme runt 20.00 på kvällen. Den första milen gick relativt smärtfritt på ungefär 2,5 timmar. Vi stötte på några vandrare som gick i motsatt riktning och de sa att det var plant och att de gått sträckan på 2 timmar i lugnt tempo. Det var INTE plant. Det var en lätt uppförsbacke i 9 km och fy fan vad jobbiga de sista 4 km var! Helt sinnessjukt. I och med den okända mannens missinformation så felbedömde vi när vi skulle äta också och väntade alldeles för länge med lunchen. Jag var vrålhungrig medan killarna ville fortsätta men till slut sa min mat-och-sov-klocka ifrån ordentligt och jag mer eller mindre tvingade mig till ett lunchstopp.

IMG_6559 (1)
IMG_6526 (1)

Med nya krafter kämpade vi oss igenom den sista biten som precis som vägen dit var i lättuppförsbacke och stark motvind, vägen kändes oändlig. Jag är inte den som gnäller men det var mycket gnäll sista biten. Väl framme på fjällstationen damp vi ner precis vid ingången och bara satt och glodde i några minuter. Vi var så pass slutkörda att vi faktiskt bestämde oss för att ta ett rum på stationen, men det var såklart fullbokat. Med tunga steg gick vi ut igen och började bygga tält. Eftersom vi inte orkade gå mer så blev det första bästa relativt plana yta, utan lä. Det var så skönt att äntligen få krypa ner i sovsäcken med lite mer kläder än natten innan för att inte frysa. Vinden susade i tältet och vi somnade på direkten.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

 

 

 

Jämtlandstriangeln – Första dagen med vilda djur

rawness_gopr4883-1024x768 (1)

rawness_g0014909-1024x768 (1)

rawness_gopr4955-1024x768 (1)

13 augusti
Tidigt på torsdagsmorgonen satte vi oss i bilen och satte av mot Storulvån. Vi var framme runt kl 18 på eftermiddagen vilket var alldeles för sent men det är bara att göra det bästa av det. Vi insåg att vi inte skulle hinna med hela sträckan som var tänkt första dagen, 16 km, så vi bestämde oss helt enkelt för att gå så långt vi hinner innan solen går ner och slå upp tältet vid närmsta bäck.

rawness_gopr5015-1024x768 (1)

rawness_gopr4971-940x529 (1)

De första kilometrarna var otroligt jobbiga! Ryggsäcken var tung och vägen gick i lätt uppförsbacke. Har vi verkligen bara gått 3 km?! Ska vi verkligen gå 58 km till?! Hur fan ska detta ens gå? Men det var bara att knata på och kroppen och psyket är ju fantastiskt bra på att anpassa sig så att så någon timme senare var det inte alls lika jobbigt. Landskapet är helt otroligt och man inser hur liten man är på ett sätt som är svårt att uppskatta när man irrar omkring inne i stan

rawness_gopr5002-1024x768 (1)

rawness_gopr4968-1024x768 (1)

Vi höll ett ganska bra tempo och började hoppas på att hinna hela vägen till Blåhammaren men när klockan närmade sig 23.00 och vi knappt såg marken framför oss så erkände vi att det var dags att slå upp tälten. Vi hittade en bäck som låg i lä och efter att tälten byggts upp såg vi att det precis bakom kullen fanns en fläck med snö och en liten flock renar som åt/drack av snön. Vi tittade nyfiket på dom men de brydde sig inte särskilt mycket om oss. Under natten däremot så vaknade vi av att de var runt tälten och gick och mu-ade (eller vad deras läte nu kallas?). De hängde kvar ganska länge och man kunde tydligt känna hur de nosade nyfiket på tältet. Det var så himla mysigt! Vi somnade om, trötta och frusna och med ett leende på läpparna.

rawness_gopr5038-1024x768 (1)

rawness_gopr5026-1024x768 (1)

Kategori

Packat och klart

IMG_6472 (1)

Klockan är 05.30 och vi är redo att ge oss ut! Nu blir det bil från Mariefred till Storulvån och därefter ser vandringen ut så här:

Jamttriangeln_Stor

Från Storulvån går vi till Blåhammaren och dagen därpå till Sylarna. Där stannar vi hela lördagen och bestiger Syltoppen. På söndag tar vi vårt pick och pack tillbaka till Storulvån och OM det finns lite tid över så tar vi en tur till Getryggen innan vi tar bilen hem igen.

Eftersom vi kommer vara mitt ute i ingenstans så kommer allt dokumenteras med GoPro och dagbok, så får ni se och läsa om vår vandring i efterhand nästa vecka. Nu håller vi bara tummarna för helt ok väder och att vi inte glömt packa något nödvändigt!

Det ska bli så underbart att få vara ute, sova ute, äta ute och bara vara helt bortkopplad i några dagar. Är sjukt taggad! Nature, here we come!

IMG_6485

IMG_6487

IMG_6482

Kategori
Annons