Beachvolley nybörjarkurs med TheBeach

Att fly undan vintern på en minisemester i ca två timmar för att spela beachvolley med TheBeach är en dröm. Grundkursen i beachvolley har varit en av de roligaste sakerna jag har gått på.

Jag har inte alltid varit den aktiva typen, jag var den som skrev fusklappar för att undvika idrotten när jag var yngre. Men 2014 ändrades något i mig efter att ha trekkat Kungsleden Abisko-Nikkaloukta. Jag kom på att jag har är starkare mentalt än jag trott, och att jag mest av allt hade ett jäkla anamma. Jag började att utmana mig själv och se mina svagheter i vitögat för att motbevisa mig själv och min egen kapacitet.

Det började med att jag sprang mitt första 5 km lopp med Vårruset, 1 mil med Tjejmilen, och mitt första halvmarathon med Women’s Health Halvmaraton. Men, jag har alltid haften svag överkropp, och inte nog med att jag har väldigt känsliga och smala handleder. Detta har medfört att jag aldrig riktigt har utmanat min överkropp eller tränat de områden jag behöver förstärka.

När jag åkte till Kos i Grekland förra året, så kommer jag ihåg att jag satt och tittade på alla volleybollselare som attackerade nätet så fort den var ledig. Jag kommer ihåg att jag hade en sån stark känsla av att spela, men att jag inte vågade för att jag inte visste hur man smashade, gjorde en bagger, survade, eller kunde reglerna. Jag trodde heller inte att jag skulle vara bra på det då jag har problem med mina handleder.

I år ändrades det då jag bestämde mig för att konfrontera den rädslan. Jag började på beachvolley grundkursen med TheBeach en gång i veckan. Under fem tillfällen ska jag har lärt mig grunderna i beachvolley, och efter att ha gått min tredje gång kan jag lugnt säga att det här har varit en av de roligaste sporterna jag nånsin har prövat. Bäst av allt, jag kan spela beachvolley. Jag kanske inte är grym på det än, men jag kan. Den känslan av att man klarar av något som man inte trodde att man innankunde är en sån bekräftelse.

Håll utkik på uppdateringar på Rawness, så berättar jag vad vi har gjort varje pass. Kanske du är intresserad och nyfiken du med. Häng på!

Läs om första träningstillfället här!

Beachvolley

Beachvolley

Lördagsdistans som kunde blivit mitt sista – vid liv

Helgens distanspass gick till Södertälje och tillbaka. På vägen – två mordförsök kändes det som.

Det är bara några veckor kvar nu till Vätternrundan och för att få lite mer mil i benen blev det morgondistans på 150km med tre till. I ottan rullade vi iväg mot Årsta havsbad. Ingen vind, ingen trafik. Turen fortsatte sedan via Häringe slott, Ösmo och Grindsjön innan vi vek av ner mot Café Rosenhill på södertäljevägen i riktning mot moraberg. Bra flyt och bra rull hela vägen ner till Ösmo hade vi. Jag passade på att testa gel i flaska istället för att och öppna förpackningar i tid och otid. Det gick ganska bra, men lite kladdigt blev det. Jag ska fortsätta att experimentera lite så får vi se hur det hela slutar.

Efter moraberg rullade vi in mot stan och sedan vek vi av vid slagsta. Sedan rullade vi på cykelbanan upp till flempan och tullinge. Strax efter tullingen blev vi omkörda av två personer på motorcykel. Den ena tyckte säkert att det var jätteroligt att bränna förbi oss utan ljuddämpare med kanske 1 meter i avstånd. Hur roligt är det att få trumhinnorna spräckta samtidigt som försöker hitta plats på vägen utan att inte köra i diket? Idioter finns det gott om. Nåväl. Vid Pålamalm tog vi vänster och tillbaka mot tungelsta. Från tungelsta och hem fick jag klara mig på egen hand. Vinden hade också ökat och med tre mil kvar själv i sidvind var motivationen nere på lågt index. Efter att jag passerat fors var det dags att justera sadelstolpen som glidigt ner. Monteringspasta för kolfiberdelar är nog ett bra inköp inför Vätternrundan eller i huvudtaget kanske? Efter Fors gård vek jag av ner mot Fors golfklubb. Nu var det dags för nästa idiot att försöka ha ihjäl mig. Lugnt cyklandes i väggrenen kommer en guldfärgad Saab med reg. nummer W** 194 (jo, jag kommer ihåg resten också) och blåser om mig på mycket bära håll i säkert 100 blås. Kan tilläggas att det råder 70 på den vägen och detta skedde också i ett område där man kör på och av 73an. Efter ett tag när jag nästan passerat golfbanorna kring Fors golf kommer bilen tillbaka men kör nu mot mig i samma sjuka hastighet. Denna gång gestikulerade jag mot bilförare som när man undrar ”vafan håller du på med”. Tyvärr tror jag inte att en del förstår hur det känns att bli omkörd i hög hastighet. Föreställ er att stå på säkerhets zonen på perrongen när tåget kommer. Fast tåget åker troligtvis hälften så fort när den passerar dig…

Tyvärr verkar en del reta upp sig på cyklister just för att de är cyklister. Är det någon på moppe, en traktor eller mopedbil så tror jag knappast man hänger på tutan, tvättar rutan med spolarvätska precis när man kört om eller bränner förbi i 100-knyck. Så tänk på det. Cyklister är också människor, bilförare, föräldrar, någons käresta. Ska mina två barn få växa upp utan en pappa för att någon vill komma fram 5 sekunder snabbare dit den ska eller får en kick i en sekund när den kör om på nära håll. Om du åker fast efter att ha kört ihjäl någon så blir också påföljden med stor sannolikhet fängelse. Är det värt att sitta inburad och bli berövad sin frihet för att läxa upp cyklister genom att köra ihjäl ”idioter”? Tänker du Ja på den frågan bör du allvarligt uppsöka hjälp av något slag.

Den dagen avslutades i alla fall med att krama om barnen extra mycket. Så respektera varandra i trafiken och kör om med försiktighet. Man ska inte döma en hel grupp efter en individs agerande i en enskild situation. Undantag finns överallt. Även bland cyklister.

Passet i siffror:
Distans: 151 km
Snitt: 29km/h
Kalorier: 3000-ish
Maxfart: 61.5km/h

Scott helmet

Även om jag ler så var det blandade känslor inombords efter helgens distanspass

Kategori