Skidåkning, tinder-missions, Cool Cats och en jäkla massa snö – Hälsningar från Chamonix!

Bonjour!

Jag är precis hemkommen från Chamonix där jag varit i några dagar. Det har varit så otroligt skönt att bara få ta ett litet break från allt och komma dit ner, till bergen och till kompisar. Sist jag var där var i augusti (går att läsa om HÄR och HÄR) och redan då visste jag att jag skulle tillbaka, och det vet jag med säkerhet nu med!

Dagarna har varit bra, fina och härliga, dock liiiite otur med vädret. Eller, det har väl iofs inte varit någon supervinter för någon där nere, men lite sol fick jag, och så en jäkla massa härlig snö att surfa runt på! Nästa gång ska jag försöka pricka in några fler soliga dagar också!

Dessa dagar har varit skidåkning, massa god mat och trevliga middagar, gamla bekantskaper, nya bekantskaper, prosecco som nog faktiskt är den enda alkohol som jag verkligen verkligen gillar, massa prat om livet, tinder-missions åt kompis, bokläsning och väldigt lite sömn. Helt fantastiska dagar alltså! 

Första riktiga dagen var i princip hela liftsystemet stängt pga vindar, så då blev det en löprunda (i den smoggiga dalen) och sjukt god lunch på ett ställe som heter Cool Cats. Kan jag varmt rekommendera om ni är i Cham! Det är ett ”lyxigt” korvställe. På bilden är det skagenröra, falafel och en lammkorv (under all sallad) och så en avokadomacka!

Morgon över Mont Blanc från balkongen!
Vi åkte upp till Le tour!

Under nästa natt kom det massa snö så vi gav oss ut tidigt för att få det bästa! Det var ingen sikt över huvud taget och lavinrisken var 4/5. Så vi höll oss innanför pisten men med tanke på all snö så var det offpist i pisten, så galet med snö! Här är tomtetrion, i väntan på mat från Cool Cats!

Fina dagar ger fina minnen som lägger sig i kroppen och kan plockas fram när det behövs!

JN

Har du koll på hur du använder din lavinutrustning?

Spade, sond och transceiver. Och kanske en lavinrygga. Sen är man redo för att ge sig ut på bergens opreparerade sidor. Eller?

Är man, som snowboard- eller skidåkare, intresserad av att röra sig utanför pisterna är det oundvikligt att laviner kommer på tal. Man blir medveten om att de existerar, och förstår att man ska hålla sig undan dem. Den enorma kraften som de kan innebära tror jag däremot att man aldrig riktigt kommer kunna förstå fullt ut.

Förhoppningsvis får man i alla fall snabbt koll på att det krävs en del utrustning för att öka sannolikheten att överleva eventuella, och oönskade, snöras. Och medvetenheten om lavinernas förödande konsekvenser, som ständigt strider mot längtan efter orörd snö, borde räcka för att införskaffa lavinutrustning i form av åtminstone spade, sond och transciever innan man fortsätter sina äventyr bortanför pisterna. Har man möjligheten är även en lavinrygga en väl värd investering om det där som aldrig ska inträffa trots allt skulle ske.

Anyhow. Som nämnt, gillar man att leta sig utanför pisterna så blir laviner automatiskt ett ständigt återkommande samtalsämne och en konstant risk. Och vill man göra upplevelsen något säkrare så ser man snabbt till att, innan passionen för offpiståkningen tar en allt för långt utanför pistkanterna, införskaffa lavinutrustning.

Och det är givetvis ett måste att varje friåkare har åtminstone spade, sond och transciever med sig på bergen, men utan kunskap om hur du använder utrustningen blir den nästintill värdelös.

Därför krävs övning, övning och åter övning.

Jag har mött personer som inte haft koll på hur de sätter ihop sin sond, eller hur de faktiskt tyder vad som står på sin transceiver. Och det är verkligen inte konstigt. Hat man aldrig har testat sakerna på riktigt vet man givetvis inte hur de fungerar, men det är också därför det är så otroligt viktigt att man faktiskt övar.

Många skidanläggningar, åtminstone här i alperna, har lavinträningsområden som gör det enkelt att öva med sin utrusning. Och det är en självklarhet att spendera några dagar per säsong där för att fräscha upp sina kunskapar. Har närmsta skidanläggning inget övningsområde? Skicka ut en vän tillsammans med en transceiver och be den begrava sändaren, i en ryggsäck, under snön. Följ sedan efter och sök efter ryggsäcken med din egen transceiver.

För jag tror verkligen inte att någon vill hamna i ett skarpt läge med rätt utrustning, utan att veta hur man använder den.

Så, ska du ägna dig åt offpiståkning (det är klart du ska, det är fantastiskt!), se till att skaffa rätt utrusning och framförallt – se till att du vet hur du använder den. Själv spenderade vi ett par timmar på övningsområdet för några dagar sedan, och avslutade även kvällen med en mer verklighetstrogen övning på ett närliggande snöfält.

Kategori

Och så blev allting vitt – äntligen!

När vi kom hit, till St Anton, för en dryg vecka sedan såg det ut råda allt annat än vinter i byn. Det kändes snarare som att säsongen redan hade passerat och vi befann oss i aprils sista skiddagar. Givetvis låg det en del snö på bergen, men majoriteten bestod av konstsnö som lagts i pisterna. I övrigt var bergssidorna mest sten- och gräsbeklädda. 

Och egentligen kan man väl inte kalla det här med snöfattiga säsongsstarter för någonting ovanligt längre. Förra året var läget exakt detsamma, liksom för två år sedan i Verbier. Och det tycks vara en trend som råder över i stort sett hela alperna (Kanada verkar dock inte lida av samma problem). Från flera olika håll syns bilder på steniga berg, tillsammans med frågor om när snön ska anlända.

Men nu har vintern, på riktigt, kommit till Österrike. Äntligen. Hela byn är snötäckt, och bergen likaså. Ett par dagars ihållande snöfall har resulterat i över ett cirka 50 centimeter tjockt snölager. Vårkänslorna är totalt bortspolade.

När jag får frågan om hur det är i alperna brukar jag givetvis prata om snön och de fantastiska bergen. Hur de dramatiska topparna syns vart man än vänder blicken. Men jag brukar också nämna temperaturen, hur den oftast känns mildare än den hemma i Sverige. Att det aldrig blir riktigt lika kallt här (inga – 35 grader med andra ord), utan att graderna istället ligger på runt -5 till -10. Det är åtminstone min erfarenhet, och självklart kan det förekomma dagar med ännu lägre temperaturer. Något som faktiskt inträffat under de senaste dygnen. – 20 grader, och en betydligt kallare köldfaktor när man åker utför, hör inte direkt till vanligheterna här.

Framöver, enligt väderprognoserna som skulle kunna kallas för en friåkares bästa vän, tycks det vara ytterligare snöfall på väg in (och temperaturerna tycks återvända till runt –10/–5). Något som behövs. För trots att allting ser så otroligt mycket vackrare ut nu, med ett gnistrande snötäcke, så är terrängen utanför pisterna inte i toppskick. Sprickbildningar syns lite här och var, ”woumph”-ljud hörs från kollapsande snölager och på brantare sluttningar har snön på flera ställen redan släppt.

Men även om snötäcket känns rejält instabilt, och temperaturen tycks ha fått fnatt, så har det varit fantastiskt att äntligen få lägga säsongens första pudersvängar. Verkligen. Nu ska jag bara se till att montera bak mina bindningar, sen är jag helt redo för fler snöfyllda och vintriga dagar på en av världens vackraste platser.

Kategori
Annons

Min första Vlogg!

Såå, här kommer min allra första vlogg. Jag kan komma på en triljon förbättringar både visuellt och storytellingmässigt men jag gjorde denna enbart för att komma igång med att öva och det skulle bara vara lättsamt och kul. Jag gav mig inte heller de bästa förutsättningarna genom att glömma både teleobjektivet, min externa mick och tillbehör till min gopro hemma haha. Var lagom virrig innan vi skulle åka. Så jag fick jobba med vad jag hade helt enkelt! Allt är filmat med Canon EOS 5D mark IV med en blandning av 35 mm, 50 mm och vidvinkel. Allt är filmat handhållet så det är lite skakigt. Det kommer bli bättre i framtiden. Ska ruinera mig själv och köpa en gimbal (blir nog en Ronin) så att klippen blir fina och stabila. Haha men det är bra övning iaf att försöka filma skidåkning med kameran i en hand utan stabilisering och försöka få det man önskar. Enjoy!


Sooo, here comes my first Vlog, ever! I can point out a trillion improvements both visually, technical and in terms of storytelling, but I did this to practice and get started. I just wanted it to be easy and fun so I would like to do it again. Haha I didin’t give myself the best conditions to start this. I managed to forget both the tele-lens, my external mic and accessories for my GoPro at home haha. Was moderately confused before we left Stockholm. So I had to work with what I had. Everything is filmed with Canon EOS 5D Mark IV with a mixture of 35 mm, 50 mm wide angle. Everything is filmed handheld so it is a bit shaky. It will be better in the future. Should ruining myself and buy a gimbal (will probably be a ronin) so that the clips will be nice and stable. Haha but it’s good exercise anyway to try to shoot skiing with the camera in one hand without stabilization and try to get what you want. Enjoy!

Gammalt VS Nytt

Jag var ju som sagt förbi Alpingaraget för att fixa lite nya grejer innan jag åkte till Åre. Blev bland annat ett par nya Hestra handskar.Hade helst sluppit att köpa nya men mina gamla har blivit så slitna att de inte höll tätt längre. Jag borde köpt nya förra året redan men drog ut på det så mycket jag har kunnat. Har inte haft de så länge. Haha rätt kul kontrast att se hur de såg ut när de va sprillans nya! En viss färgskillnad!


 As I told you I passed by Alpingaraget before I left for Åre to update some of my skiing gear. Among other things I bought new gloves. I preferably would have kept using my old ones but they are broken so it was time. Should have bought new ones last year… Haha pretty fun to se the differences between the new and the old ones. 

8h1a8763

Ski my heart out!

…Är precis vad jag har gjort idag! Just nu ligger jag i soffan, försöker svara på mail och jobba lite, men försvinner ständigt bort i en sömndimma. Alltså ÅÅH, vilken dag! Att äntligen få stå på ett par skidor igen känns så himla bra och föret i backen var helt fantastiskt fint. Plus att vi hade lyxen att inte trängas med särskilt många andra i backen! Magiskt!

Kroppen är riktigt mör nu och snart ska vi äta middag! I morgon blir det mer skidåkning och jobb! Efter att vi ätit klart ska jag sätta mig ned och leta flygbiljetter för jag ska till Engelberg i Januari (yeey!!). Har aldrig varit där men velat åka dit så länge så är otroligt peppad för att äntligen åka dit!

Körningen upp igår gick bra. Väldigt skönt att köra upp sent en vardag med lite trafik. Det var reält halt på vissa ställen och vi mötte en lastbil på vägen som hade krockat med två renar. Riktigt läskigt men det hade gått bra för föraren. Mindre bra för renarna.


Skied my heart out is exactly what I’ve been doing today! At the moment I’m lying on the couch, trying to work but I keep falling asleep over and over. Wow, our day today was so wonderfull! It was so awesome to finally ski again and the snow was SO good and we had the luxury to almost be all alone on the slopes!

Now I’m obviously super tired. Tomorrow we’re gonna ski some more and work. After we’ve had dinner I’m gonna check for flights because I’m going to Engelberg in Januari (YEEY)!! I’ve never been there but I’ve been wanting to go there for so long so I’m super hyped!

The drive up here went fine and there were no traffic!

15310814_10157770106185623_1277695629_o15310837_10157770106250623_946873295_o

Vi bytte lite fram och tillbaka med vem som körde så båda kunde jobba under vägen.

15310976_10157770106070623_568180025_o

Bitvis fick vi till och med lite sol idag!

Kategori
Annons

Veckan i två delar och status just nu – det blåser en storm!

Glad 1 advent!

Den här veckan har bestått av två block känns det som. Måndag-torsdag fullt ös och brinnande hjärna med allt. Fredag-idag har jag varit nästan helt bortkopplad från skola och jobb (för att sätta tänderna i en hemtenta imorgon). 

Förutom Rörelsebolaget, skolan, annat jobb och min egna träning så har jag blivit bjuden på lunch av mina fina 70+ som jag tränar. Jag har skrivit lite om mina träningsgrupper som skämmer bort mig HÄR. Nu frågade de mig förra veckan om de fick bjuda på lunch på Råkultur och självklart ville jag det. Råkultur serverar  japansk-inspirerad mat och mycket sushi, men att kalla det sushi känns nästan som att nedvärdera maten med tanke på hur extremt gott och exklusivt det var. Det kändes fint att få sitta där med dom, berätta mer om mig men framförallt få höra mer om dom. Dom är faktiskt helt otroliga på så många sätt!

img_1434img_1441

Jag har också, för första gången i mitt liv, varit på trav. Jag och fyra tjejer till som i princip var lika insatta som mig i sporten… Vann några pengar gjorde vi inte men det var en kul grej att göra. Jag valde hästar utifrån tips och finast namn! Dock hade jag mer än gärna vunnit lite eftersom jag haft spenderarbyxorna på mig i helgen… Kanske nästa gång.Idag har jag passat på att njutit av lugnet innan tentan imorgon och innan nästa kurs drar igång till veckan. Det är en lätt storm här på Gärdet, det snöar om vartannat och det blåser sjukt mycket. Ganska mysigt ändå tycker jag som faktiskt varit inne (förutom en snabb vända till gymmet) hela dagen framför artiklar (frivilligt pre-plugg) och en serie som jag äntligen fastnat för. Det händer sällan kan jag säga. Jag får ofta jobba hårt för att ens tycka det är värt att kolla klart på en hel film, och ännu svårare är det med serier.

Så, utsikten just nu. Adventsstjärna, lite snö som ju faktiskt bör finnas när det är första advent och så ett mörker som kommer allt tidigare för varje dag. Nu, en snabbvisit i stormen.

JN

Jag åker skidor, i november, i Stockholm!

Men hey, vad mycket snö det kommit. Jag har aldrig varit med om liknande förut i Stockholm. I Jämtland är ju det här lite av något som händer varje år, men inte här. Det verkligen dumpade ner och förutom att det varit liiite besvärligt att cykla så njuter jag mest hela tiden av det!

I förrgår när det verkligen kommit mycket snö så insåg jag att mina skidor skulle behöva preppas! Och tur som jag har så fick jag komma till en kompis här på Gärdet som bjöd på både vallatips och lingonbollar.

img_1143img_1131

Så med nypreppade skidor hade jag skidprimär igår här på Gärdet. Så underbar känsla att stå på ett par skidor igen, log mig igenom varje stavtag! Undrar dock hur många gånger till jag hinner åka innan snön försvinner… För tyvärr tror jag att den kommer göra det! Men ja, det är nice så länge det går iaf. Väldigt väldigt skönt sätt att variera min träning på, för är det något som längdskidor är så är det bra träning!

img_1166

JN

SNOW Hey Oh!

Och så kom snön, i år igen, och till Stockholm också. I söndags när jag klev upp kändes det som att det var advent typ, så himla himla härligt och trots att låset frusit på cykeln och växlarna helt stannat av så var det bara så härligt med allt det vita. Fram med alla vinterjackor och vinterskor trots att det säkert är bart om någon vecka igen! 

Och sedan i söndags har det bara fortsatt att snöa, så imorse när jag skulle till skolan var det knapp möjligt att ta sig fram på cykel utan att vurpa. Det var 25 vingliga minuter kan jag säga. Jag gjorde det inte men var sjukt nära flera gånger. Hur som, den här snön går ju att hata också, just för att det mesta stannar upp här i Stockholm när den kommer, och det blir brunt och fult osv osv. MEN, nu väljer jag att gilla den. Eller jag gillar den. Det är vitt och ljust och det känns som det ska när vintern närmar sig. Lite som hemma i Jämtland!

img_1049

JN

Annons

Djup snö, fantastisk åkning och höga berg – därför borde du åka på säsong

Den som har någon form av passion för skid- eller brädåkning har förmodligen också tänkt tanken på att göra en vintersäsong någonstans. Men att faktiskt åka iväg kan kanske kännas svårt. Därför kommer här lite extra motivation till varför det är fantastiskt att packa väskan, dra till bergen och stanna i flera månader. 

  • Du får åka jäkligt mycket skidor/bräda!
    Det här är givetvis det överlägset bästa argumentet och det finns heller ingenting att motargumentera med. Säsongar du på en skidort så kommer du helt enkelt att samla på dig rejält med skid-/bräddagar och känslan av att kunna dra ut på bergen varje dag är helt oslagbar. Punkt.
  • Passionerade personer på samma plats
    Många av mina allra närmsta och bästa vänner har jag funnit genom skid-/brädvärlden och säsongarlivet. När personer som delar samma passion möts, så slår det sällan fel. Och det är alltid fantastiskt att få dela det man själv brinner för med någon annan.
  • Kollektivt boende är tio gånger bättre än att bo ensam
    Väldigt få säsongare väljer att bo ensamma. Istället landar det ofta i att man bor mellan 3-7 personer under samma tak, och inte allt för sällan på ett minimalt antal rum. Det här är också en av de många fantastiska fördelarna med att säsonga. För det är tio gånger trevligare att bo ihop med andra än att bo ensam, oavsett om man känner personerna man bor med från början, eller lär känna dem under vinterns gång. Det hela är som upplagt för mysigt och skönt häng efter en dag på berget.
  • Fler möjligheter när du blir en vassare åkare
    Det säger sig kanske lite av sig självt. Åker du betydligt mycket mer än vad du tidigare gjort, så kommer du bli en jäkligt mycket duktigare åkare. Och i samband med att du utvecklas kommer du också kunna uppleva bergen på ett annat sätt, exempelvis genom offpiståkning och turande.
  • Miljön – bergen, snön och känslan av att var otroligt liten
    Jag kommer ALDRIG att tröttna på att blicka ut över snötäckta, spetsiga, knöliga, kuperade och magiskt vackra berg. Det är en omöjlighet. Att stå på en topp, bland hundratals andra likadana toppar runtomkring sig är en mäktig och annorlunda känsla. Samtidigt som man känner sig liten och maktlös, känner man sig också levande och fri. Det är så otroligt häftigt.
  • Själva kulturen kring åkningen sträcker sig bortanför bergen
    Att åka iväg på säsong betyder inte bara skid- och brädåkning med likasinnade. Det öppnar även upp för utforskande av andra aktiviteter runtomkring. Många som sysslar med skid-/brädåkning utövar ofta även andra sporter så som cykling och klättring, vilket är perfekt om man själv är nyfiken på att lära sig mer om dem. Dessutom tillkommer en rad andra aktiviteter som på olika sätt hör till själva kulturen. Som att sitta på en after-ski i vårsolen och utbyta upplevelser från bergen till exempel. Fantastiskt.
Kategori

Vintertecken – och frågan på allas läppar

Man hör om snöfall i Dalarna, skridskoturer på Blanktjärn och premiärsvängar på Åreskutan. Samtliga är tecken på hur vintern sakta, men fortfarande väldigt säkert, närmar sig. Och med det så börjar man även söka svaret på säsongens kanske viktigaste fråga.

Snösportsvärlden har skid- och brädabstinens i stort sett året runt. Kanske att det finns ett glapp på några månader där de flesta landar i något sorts mellansäsongsläge och faktiskt njuter av andra mindre snöfyllda aktiviteter. Men generellt så ligger abstinensen kvar i bakhuvudet från dess att åkdonen ställts på förvaring, tills att de plockas fram på nytt. Och på höstkanten är det inte alls ovanligt att den eskalerar. Och då väldigt kraftigt.

”Vart ska du i vinter/hur ser dina vinterplaner ut?”

Även innan de där första tecknen som meddelar att vintern är på intåg så börjar det liksom bubbla inom snösportsvärlden. Plötsligt, oftast på en och samma vecka, kommer frågor med samma innebörd från en mängd olika håll: ”Vart ska du i vinter/hur ser dina vinterplaner ut?”. Som om alla plötsligt slagit av en och samma insikt – att det inte är långt kvar till säsongen börjar.

Kanske har vi alla, som delar samma passion, liknande inställningar. Det vore inte helt otänkbart. Att vi på många sätt fungerar likadant och går efter samma ”snöklocka”. Förmodligen är det så, vi påverkas ju ofta av samma saker eftersom vi rör oss inom samma kultur.

”Har du någonsin upptäckt världen av skid- och brädåkning så släpper du den inte i första taget”

Svaren på frågan angående hur vinterplanerna ser ut varierar givetvis in i oändligheten, utifrån vem den tillfrågade är. Eller ja, i alla fall mellan en mängd olika orter. Vissa är givetvis populärare än andra, de där klassikerna som alltid är säkra kort.

Men oavsett hur ens vinterplaner ser ut så ligger det fina i att vi är så många som faktiskt har dem. Och även om man lämnat säsongslivet för studier eller jobb, eller om man fortfarande lever för att få spendera vintrarna på snöiga berg, så kommer abstinensen. För har du någonsin upptäckt världen av skid- och brädåkning så släpper du den inte i första taget.

Kategori

Den bästa barmarksträningen!

I helgen var jag och körde backträning igen som jag nämnde i det förra inlägget. Måste bara tipsa om min favvoövning för att förbättra uthålligheten i benen. Det är hopp i nedförsbacke där du ska hålla ca 90 grader i knäna, statiskt hela vägen genom hoppet. Den är helt sinnessjukt effektiv för framsida lår. Första gången jag någonsin gjorde den här kunde jag inte gå på en vecka. Då hade jag aldrig klarat att hoppa ned för halva Hammarbybacken såhär.

Passet liknar förra veckans:

  • uppvärmning ca 3 km löpning platt
  • 3 gr upp för Hammarbybacken uppdelat i 3 intervaller i max, löpning nedför
  • 100 utfallssteg nedförsbacke
  • 100 utfallstteg uppförsbacke
  • hoppa 90 gradershopp nedför halva hammarbybacken. Jag slutade räkna när jag kommit till 200 haha

Sjukt nog känner jag mig fräsch i benen idag när jag klättrade. Lite känner jag av det men inte särskilt mycket. Haha vem vet, kanske vaknar i morgon och inte kan gå:P!

14699590_10157536028145623_1034779603_o

 

 

Annons

New season coming up!

Idag vräker regnet ner i Stockholm. Inte helt magiskt direkt. Men det slog mig att i helgen är det 1 Oktober (!!). Jeezz va tiden har gått fort! Men det innebär också att det snart är dags för nästa säsong, och som jag längtar! Det är få saker som får mig att känna mig så fri som när jag får knäppa på mig ett par skidor. Och Känslan jag känner i magen när det är dags för säsongens första åk är helt underbar. Lite pirr i magen, exalterad, lite rädd och ovan och sprängfylld av lycka! Den känslan är oslagbar! Förra året kunde jag inte hålla mig kvar i Stockholm när första snön la sig utan jag åkte upp till Åre. Vi hajade upp i VM6an för att få några svängar. Det var stenhårt, ojämt men helt underbart haha. Senare på säsongen såg det annorlunda ut, men rätt så mycket bättre förhållanden. Jag drog bland annat en resa till Japan (första gången för mig) och fick uppleva JaPOW! Det var helt underbart!

Lite senare idag bär det av till Arlanda och Malmö med Canon. Som jag skrev i det förra inlägget, jag finns i Canons monter och kommer hålla föredrag både på fredag och lördag så kom förbi! Snacka lite, häng och byt erfarenheter! Alltid lika kul!

363p7417ak9w7091

Förra året på Houdini hangout i Storulvån. Vi sov i militärtält, åt renskav och chokladkaka, turade upp på Tväråklumpen och Snasen, öste på med svart-på-en-kvart och njöt i solen!ak9w7432

Jag plåtade med Ludde och Felix i solravinen,g0170993

Carvade i ett tomt Tväråvalvet,g0272061

Turade på Snasen igen,ak9w7493g0024699

Och drog en reva till Japan!

Vad vore Norrland utan snö?

Ända sedan jag var liten har min bild av Norrland präglats av snö. Meterdjup snö. Jag fantiserade om riktigt långa vintrar med mer brädåkning, fler ulltröjor och kallare väder. Men allt eftersom åren går minskar de där metrarna, både i mina drömbilder och i verkligheten. 

Sommaren har aldrig riktigt lyckats charma mig, åtminstone inte lika mycket som den kyligare tiden på året. Så fort det var fråga om att välja favoritårstid var vintern mitt givna svar. Faktiskt så skulle det kunna vara den enda saken jag någonsin varit riktigt säker på. Det ultimatumet, om något, har jag liksom alltid svarat relativt direkt på utan att fundera speciellt mycket. Även om jag erkänner att en värld med konstant snöfall någonstans ändå inte är en utopisk version i mitt huvud. Samtidigt så är en värld utan snö otänkbar. Ett riktigt skräckscenario.

Drömmen om Norrland har funnits hos mig sedan jag var liten. Skulle jag flytta någonstans så var det norrut, gärna så många mil som möjligt. Där kylan var påtaglig under en längre period och antalet decimeter med snö betydligt högre. Jag drömde om en plats med längre vintrar och kortare somrar. Mer snöänglar, brädsvängar och ulltröjor.
Den lever kvar än. Drömmen om att packa väskorna och flytta ett gäng mil norrut. Hittills har jag inte haft äran att kalla de norrländska vidderna för mitt andra hem. Istället har livet tagit mig till Göteborg under ett par år och Stockholm under ett par andra. Givetvis har det även fört mig till alperna, vilket någonstans bör inkluderas i drömscenariot som jag sedan länge målat upp. Men ändå, drömmen om de nordligare breddgraderna lever kvar.

Tid finns fortfarande, förhoppningsvis i mängder. Och jag är säker på att jag kommer att landa på en av mina drömmars plats i framtiden.

Saken är den att jag börjat tvivla på att bilden jag målat upp kommer att blekna. Att den kommer behöva målas om, tonas ner. Hur de där meterhöga snövallarna jag visualiserat inte längre kommer vara verklighet när framtiden är här. Att det där skräckscenariot jag nämnde tidigare är på väg att realiseras. Förhoppningsvis har jag väldigt fel.

Även om jag inte flyttat uppåt så har jag numera haft möjligheten att besöka den del av Sverige som ligger norr om polcirkeln. Och även några delar som bara ligger norr om Dalarna. Riksgränsen, Hemavan, Gällivare, Umeå och Åre är några av de ytliga bekantskaper jag skaffat mig. Och precis som jag alltid misstänkt så har det varit fantastiska möten.

Sverige kan vara en sådan varierande och makalöst vacker plats. Från karga fjäll, till djupa skogar och öppna vidder. Och även om jag bara börjat upptäcka de nordligare delarna så har jag fått vad man brukar kalla för blodad tand. Jag vill ha mer. Och jag vill definitivt att det fortsatt ska finnas snö både där och här. I såväl mina drömbilder som i verkligheten.

Här äter jag middag ikväll!

Salut!

Nu är jag i Chamonix, alperna! Jag hälsar på en kompis som bor här nere och eftersom hon bor här så jobbar hon också här. Så just nu, medan hon jobbar kväll så sitter jag på balkongen och äter lite middag och kollar på utsikten! 

Älskar att ha allt det här runtom mig, berg och toppar med lite snö!


JN 

 

Annons

Sommar? Nej, nej, det finns fortfarande snö här!

Det är maj och skidanläggningarnas liftar har stannat för säsongen. Till och med här, ovanför polcirkeln, har pistmaskinerna stämplat ut för att inte startas förrän nästa vinter anländer. Men det ligger fortfarande snö kvar på fjällen…

Gällivare förknippas med gruvarbete, en följd av att man hittade järnmalm på orten för ett gäng hundratals år sedan. Att det blev ett samhälle är ett resultat av fyndet. Gruvorna är fortfarande en stor bidragande anledning till att de som bor i staden en gång sökt sig hit. Och anledningen till att nyinflyttade packat sina väskor och bosatt sig här. Tillfälligt kan tänkas, gruvarbete känns inte som ett permanent arbete. Även om det för vissa är precis så.FullSizeRender-1Själv hade jag inte passat speciellt bra som gruvarbetare då jag förmodligen konstant skulle vara väldigt medveten om den otroliga mängd massa jag skulle ha runtomkring mig då jag befunnit mig i någon gruvgång. Skrämmande tanke. Att det dessutom kan förekomma ras känns inte heller speciellt lockande. Antar att dem som väljer att spendera dagarna i gruvorna är helt befriade från klaustrofobi. Typiska hissåkare.

Men även om gruvorna är en stor del av Gällivare så finns det något annat här. Fjäll. Det mest besökta av dem som finns i nejden är Dundret som med sina 823 m.ö.h klassas som ett lågfjäll. Anledningen till dess popularitet har förmodligen med placeringen att göra. Fjället ligger på ett nära avstånd från stadens centrum och är i princip konstant synligt. Det är lite som ett tjusigt backdrop och en påminnelse om att man befinner sig i fjällmiljö. Sedan är skidanläggning som erbjuder åkning i form av nio preparerade pister givetvis en faktor. Det till trots så kanske Dundret inte känns speciellt lockande som långväga resmål, mycket på grund av sin låga karaktär, men är man på plats är det svårt att inte vilja ta sig till toppen. Trots att liftarna numera stängt för säsongen. Och väl däruppe får man en utsikt som är svårfunnen.IMG_7318Passande nog så befinner jag mig just nu i Gällivare och har därmed en nästintill konstant vy över Dundret. Dessutom är fjället fortfarande helt vitt, snön ligger kvar från toppen till botten, och jag har snowboarden med mig. Trots att liftarna stannat för den här gången, det är trots allt maj numera, känns det givet att ta sig upp på toppen av fjället för att få ett åk. Eller två. Det blir bara en något mer pulshöjande väg upp.

Det är inte bara Dundret som hunnit stänga igen. Nästintill samtliga skidanläggningar har låtit liftarna stanna för säsongen vilket i för sig inte är speciellt konstigt. Även om snön ligger kvar på sina ställen så har turisternas fokus flyttats från skidåkning till sommarens kommande solsemestrar. Skidorna har därmed lagt på förvaring till nästa vinter. Om man inte befinner sig i Riksgränsen där säsongen är igång i ett par veckor till. Eller om man väljer att ta sig upp på topparna för egen maskin.

Som sagt så befinner jag mig i Gällivare. Jag ser Dundret, som är snötäckt, och jag har min bräda. Finns det någonting annat än att pulsa upp till toppen? Inte i min värld – bra träning och ett skönt åk är en kombination jag aldrig tackar nej till. Och det har blivit ett par vändor upp på fjället. Hittills. Båda gångerna pulsade jag/vi (var ensam första gången och hade sällskap under andra vändan) upp längs skidanläggningens backar. Mestadels i liftspåren. Behöver jag säga att det blir väldigt tydligt hur galet effektivt det är att åka lift upp?FullSizeRender-3Liftåkning ger dock inte den där ökade pulsen som pulsandet gör, och det var ju delvis det som var grejen. Och väl däruppe erbjuder Dundret en utsikt som vid klart väder innebär att hela 11% av Sveriges yte (!!) hamnar inom ditt synfält. Bara en sådan sak. Dessutom fick vi fina åk ner i den soluppvärmda snön som numera inte fryser under nätterna. Oväntad bra åkning faktiskt. Kanske för att det dröjt drygt en vecka sedan sist jag stod på brädan, men framförallt för att det alltid är roligt att åka. Och att få göra det i skenet från en pannlampa (det är ljust här i princip dygnet runt, men med gogglesen på kändes det som att åka mitt i natten) höjer mysfaktorn rejält.

Pangsöndag med extra allt

Nu börjar helgen att lida mot sitt slut. En intensiv helg har det varit med mycket cykling och hemmafix, men jag ska inte klaga, jag fick ett glas vin också.

Efter en härlig start med cykeltestning i går startade jag dagen med en landsvägstur i min ensamhet. Ensam i motvinden mötte jag flera grupper, klubbar och andra som var ute och rastade sina landsvägscyklar. Vid Årsta slott kom först Stockholm CK i sina blåa träningskit följt av en rad mindre grupper och kompisgäng. Strax innan brandbergen vid Skutans gård kom CK Valhall dundrandes i två led och i västerhaninge hängde CK Falken vid Ribbyskolans parkering. Söndagar är riktiga cykeldagar och trots misärvädret blev det några mil på min gula fara.

Efter en förmiddag i sadeln blev det lunch på Max i länna. En nylagad G.I. meny fick det bli med Ramlösa och bönsallad. Riktigt smidigt är det att betala med PayPal och beställa maten i deras app. Vill man kan man även skicka önskemål om när maten ska vara klar om inte den förinställda tiden på 4 minuter duger.

Strax innan Max började självklart att hagla som senare övergick till snö som senare slutade med regn… Vilket väder mina vänner! Eller så kanske det bara jag som haft otur?

Life line headset

Söndagspyssel med styrlagerbyte bland annat. Foto: Bang Engström

Montemagni bikes

Gula faran på väg mot nya äventyr. Bild: Bang Engström

Efter cykelturen blev det lite jobb och sedan hemmatjänst. Sambon hade varit på IKEA och tyckte det var dags för nya gardiner så det var bara att plocka fram borren och göra som hon sa. Efter någon timme hade vi nu nya gardiner i tre rum. Sedan var jag tvungen att pilla lite på min landsvägscykel som behöver en del kärlek. Innan cykeln ställdes in för vintern fick den punka. Nytt däck kostar typ 1200 spänn så jag har dragit ut på att beställa ett men det är nog dags nu… I veckan fick jag paket från Wiggle, mitt nya styrlager hade dykt upp så med lite egentid i förrådet lyckades jag panga dit det nya lagret och också en ny expanderbult, topcap och fina kolfiber spacers. Nu ska jag bara beställa nytt däck, sträcka, limma och förhoppningsvis räcker det för att få komma ut med svarta faran lite senare i veckan. Jag vill ju också testa min nya träningskompis, Garmin Edge 520.
När jag ändå var i gång fixade jag växlarna på crossen, smörjde bromsvajern och trixade med cykelhållarna inne i förrådet. En fullspäckad dag helt enkelt.

Nu blir det en lugn kväll med lite färsk frukt framför tvn. I morgon vankas det minusgrader så jag ser inte direkt fram emot måndagspendligen.

Här kommer två filmer från gårdagen, tack Joey för filmerna: 

Del 2

Del 1

 

Kategori

Recension: Vårskidåkning

Våren har gjort en storstilad entré i alperna. Snön smälter, fåglarna kvittrar och solterasserna är överfyllda. Liftsystemen är fortsatt öppna trots ett, på sina platser, bristande snötäcke och vårskidåkningen är ett faktum. It’s all about the slush!

Först reder vi ut vad vårskidåkning innebär. I all enkelhet handlar det om smältande snö, soligt väder och värme. Lite som en skön kombination av sol- och vintersemester med andra ord. Vet man inte vad man ska välja för typ av semesterresa är det alltså det perfekta valet. Om man inte ställer några speciella krav på snön det vill säga, den blir nämligen av en helt annan karaktär när solen får den att gå från kall till varm. På gott och ont.

Skidåkningen

När fryspunkten skjuter i höjden blir det svårt att hitta kallsnö även på nordsidor. Det betyder att du får räkna med slushåkning i stort sett överallt. Slush syftar för övrigt på snö i samma konsistens som den frysta drycken med samma namn. Föret blir tyngre, risken för vridna knän ökar och du kommer att känna hur det bränner i benen mot dagens slut. Samtidigt blir det också mjukare om du trillar på rumpan. Thumbs up, det gör nämligen våren till en perfekt tid för att öva tricks, hänga i parken och våga sig på fler utmaningar. Visst är det inte lika mjukt som att dimpa ner i en meter puder, men det är ändå näst bäst när det kommer till stötdämpande snö.

I pisterna bildas även pucklar större än någonsin, men efter påsk minskar de igen i takt med att mängden skidåkare avtar. Bered dig dock på att skumpa runt en hel del, speciellt om du är brädåkare, mellan knölarna. Förbered dig också på gräsfläckar – nu kan nämligen snöfria partier dyka upp lite varstans på berget.

Vädret

Vår + sol = sant. På våren är antalet soliga dagar betydligt fler vilket skapar perfekta möjligheter för att jobba på gogglebrännan. Eller bara brännan om man så vill. Solterasserna är populärare än någonsin, ölen flödar på after-skin och solen tycks locka fram gladare miner och härligare stämning rent generellt. Förmodligen är det boosten av D-vitamin som gör det. Men ja, vädermässigt kan det kännas svårt att klaga. Tills man inser att snön som borde falla oftast inte kommer i den formen längre, istället är det snarare regn som dimper ner vid nederbörd. Förutom när det legendariska vårdumpet anländer vilket innebär en större mängd snö som faller sent på säsongen när en kallfront plötsligt drar in på nytt. Vanligtvis sker det i början på april. Och när det slutar snöa och åter blir soligt har man plötsligt några av säsongens bästa dagar framför sig.

Slutsats

Snö och sol är en jäkligt bra kombination som sällan slår fel. Men samtidigt som det är vårens styrka så är det också dess svaghet. Den ökade temperaturen skapar ett minskat snötäcke och gräset börjar så småningom att kika fram på sina ställen. Puder blir svårt att finna och slushåkningen är ett faktum.

Det till trots så får vårskidåkningen en stark fyra med motivationen att det helt enkelt alltid är roligt att åka skidor eller snowboard. Och solens närvaro gör det hela ännu lite bättre. Den gör som sagt något med humöret. Som om allt blir lite bättre när solen värmer och fåglarna kvittrar i takt med att snön smälter bort. Det där senare är alltid en sorg i sig och drar ner betyget något, men har man en snörik vinter bakom sig kan man ändå lyckas bita ihop och ta det med ro. Nästan.

Betyg: 4 av 5

Recensera vårskidåkning, kan man göra det? Självklart. Mina vänner i Recensionspodden har lärt mig att precis allt går att recensera och jag sjunger till deras melodi där. Har ni inte lyssnat in deras fantastiskt roliga stämmor i podcasten där de recenserar precis allt och ingenting så hittar ni den HÄR 

Kategori
Annons

Vårkänslor och toppturer

Under vintern har det pågått ett ständigt temperaturkrig i alperna. Vintern har stått som segrare i längden, men nu har ett årstidsskifte börjat ske på riktigt. Tecknen talar sitt tydliga språk. Våren är på ingång. 

Plötsligt märks den för första gången. Ibland kan den pendla innan den blir bestående, men det är ändå skillnad mellan dagen då den inte var närvarande och dagen då den först gjorde entré. Det är som att skiftet mellan kyla och värme sker i en sorts fight där kylan ena dagen vinner för att värmen dagen efter ska segra. Och till slut är temperaturstriden över och det har på riktigt skett ett skifte som kommer att hålla i sig. Ett skifte som man känner i hela kroppen. Eller ser på väderprognoserna. Lagom till påsken är det dags.

Alla har sina egna markörer för att veta när tidpunkten är kommen. Ibland är det fönster som öppnas för att vädra ut huset och få in den där nya luften, andra gånger är det årets första lunch eller kaffe på uteserveringen (utan en filt över knäna och med solglasögon på). För vissa signalerar sädesärlan att en ny årstid är kommen, för andra ligger markören hos den första blåklockan som letat sig upp i rabatten. Oavsett vilket tecken som är tillräckligt så handlar det om samma sak. Våren.

Jag vet inte om ni har mötts av era vårtecken än (rapporter som kommit in tyder dock på det), men jag har i alla fall fått mina här i alperna. I omgångar. Det har varit en minst sagt svängande vinter och det känns som att den där temperaturstriden har varit intensivare än någonsin. Vårvärmen har kämpat sig igenom vinterkylans herravälde fler än en gång, ofta med en känsla av enkelhet, något som började redan i februari när snön en dag hade förvandlats till slask (eller slush som vi kallar det). Ett av de tydligaste tecknen i mina ögon.

Men den där perioden av vårvibbar gav snart vika för snöfall och vintern gjorde en comeback. Tills den där nyfallna snön återigen smälte och vårkänslorna kom tillbaka. Igen. Och lite sådär har det hållit på. Varmt. Kallt. Kallt. Varmt. Ändå har vi kallat det vinter. Månaderna avgör lite, januari och februari är klassiska vintermånader i alpvärlden. Det är då snön och åkningen ska vara som allra, allra bäst. Man förväntar sig att det ska vara vinter. Och vi har ju haft snö. Men nu är det mars och våren har gjort entré på riktigt. Känslan av att ett skifte har skett märks i de allt fler soliga dagar som läggs på rad. Det betyder däremot inte att en snöstorm mer än gärna får virvla in under ett par dagar. Majoritetskänslan kommer fortfarande vara vår.

Här är vad jag ser som tydliga vårtecken:

  • Fågelkvitter (de har i för sig kvittrat från och till under vintern, men det hör ändå mest våren till att höra dem sjunga)
  • Fler soliga dagar (när solen bryter molntäcket fler dagar än vice versa känns det som att våren har börjat krypa fram)
  • Högre temperaturer (det säger sig självt)
  • Marmotter! (även kända som murmeldjur. Här i alperna kryper de fram och börjar leka som tokar när vintern lämnat över stafettpinnen till våren. De är så otroligt söta.)
  • Gräsbeklädda backar (pister, och berg överlag, som blir mindre snöiga och mer gräsbeklädda är ett otroligt tydligt tecken)

De här tecknen leder sedan till effekter på skidåkningen i form av fler toppturer och hajkar (älskar våren för det), slushåkning samt ett gäng parkdagar. Mindre kläder och mer solskyddsfaktor hör också ihop med våren i en alport. Så länge det ändå finns snö kvar är det därför mer än välkommet med ett årstidsskifte. OM det sker i sena mars eller, ännu bättre, tidiga april. Inte i februari.

När det kommer till vårtecknen så har jag bockat av samtliga utom ett. Marmotterna har inte kikat fram än, men jag misstänker att den första skymten av dem inte är långt borta. Och då finns det verkligen inga tvivel längre.

TOUCHDOWN – SWEDEN

Det har stått lite still dem senaste dagarna då jag klämt musten ur mina sista dagar i Kapstaden. Det är alltid lika jobbigt att åka ifrån Kapstaden och tidigare år har det blivit många ombokningar för att stanna längre. Men denna gången fick det bli nog! Jag är ju ändå bara hemma… 1 dag. Så här kommer första ledtråden till vart det bär av på lördag morgon. Ja, inte mycket vågor med en hel del snö!

Just nu sitter jag på tåget från Kastrup hem till Varberg, och det bästa med att komma hem är ju såklart att få träffa Mamma, Pappa och mina bröder.

/ Sista kite session innan avgång /

– – –

It’s the same even season, always hard to leave Cape Town but in two days I’m off to the snow and i honestly can’t wait to go skiing again!

But first, some quality time together with my family!

/ Last kite session in Cape Town before take-off /

IMG_1517 
 X / J-C 

 

 

Kategori
Ladda mer innehåll