Fler kvinnor dras till extrema Red Bull Nordenskiöldsloppet

Outdoor, Rawness, Skidor, Stories Förra året återuppstod det 22 mil långa Red Bull Nordenskiöldsloppet på skidor, med start och mål i Jokkmokk. Det extrema distansloppet hade då legat i dvala sedan 1884. Inför årets lopp den 15 april slår man rekord - i antal anmälda till damklassen!

rekord i antalet anmälda till Nordenskiöldsloppet

Trots att det räknas som världens längsta och tuffaste skidlopp är förhandsintresset stort. Sedan förra året har det totala antalet startplatser ökats till 500. Extrema utmaningar lockar och nytt för i år är att antalet anmälda kvinnor blir fler. Dam- och herrklassen tävlar över samma distans och det görs inte heller någon skillnad på prissumman i klasserna. Tävlingsledningen ser ett ökat intresse bland kvinnliga åkare.

Redan förra året när vi återlanserade Red Bull Nordenskiöldsloppet så märkte vi att det fanns ett stort intresse. Att vi sedan fick ett så fantastiskt lopp med mindre än tio sekunder mellan vinnaren och andraplatsen både i dam- och herrklassen har knappast gjort intresset mindre. Lite extra kul är det att vi redan har fler toppåkare anmälda till damklassen än förra året, vilket borgar för ännu bättre resultat och mer spänning i årets lopp, säger Wolfgang Mehl, arrangör.

Bland de föranmälda finns fler toppatleter; Iron Man-atleten Ingela Gahne, svenska mästaren i skidorientering, Ingrid Hellberg och Olivia Hansson som var med 2016 och slutade fjärde plats. Totalt är 29 kvinnor anmälda, fler än antalet startande förra året. Siffran väntas dessutom öka när tävlingssäsongen för Ski Classic nu lider mot sitt slut.

En av de tävlande i damklassen som återvänder till Jokkmokk är Nina Lintzén, som förra året slutade trea bakom vinnaren Lina Korsgren och årets Vasaloppsvinnare Britta Johansson Norgren.

Jag har sett fram emot Red Bull Nordenskiöldsloppet ända sedan jag gick i mål förra året! Timmarna efter loppet ville jag bara fortsätta åka. Jag kände inte ens att jag var trött utan var bara så glad och nöjd med min prestation. Tröttheten kom senare. Dagen efter var jag fullständigt utpumpad! Säger Nina Lintzén.

Red Bull Nordenskiöldsloppet är öppet för både elit och motionärer. Starten går tidigt på morgonen den 15 april och målgången hålls öppen i 30 timmar, fram till lunch dagen efter. Ett unikt lopp för de allra tuffaste skidåkarna från världens hörn.

För anmälan och mer information om Red Bull Nordenskiöldsloppet besök www.redbullnordenskioldsloppet.se 

 

Mer om loppets historia

Den historiska bakgrunden till loppet börjar med en av Nordenskiölds expeditioner till Grönland. Efter att ha kört fast med tunga slädar i issörjan skickade vetenskapsmannen iväg två samiska expeditionsmedlemmar österut med uppdraget att söka efter oupptäckta gröna dalar i inlandet.

Efter att ha skidat nästan oavbrutet i två och ett halvt dygn kom de utmattade tillbaka. Utan att ha sett något annat än snö och is hade de avverkat 460 kilometer på 57 timmar. När expeditionen kom hem till Sverige igen togs Nordenskiölds uppgifter om skidåkarnas prestation emot som rena lögner.

För att bevisa uppgifterna och återupprätta sin heder anordnade polarfarare Nordenskiöld en tävling. Den 3 april 1884 klockan 18.00 ställde sig 18 samer och nybyggare bakom en startlinje i Purkijaur utanför Jokkmokk. I obanad terräng och utan nattvila skulle de skida 22 mil längs sjöarna i Lilla Luleälvens sjösystem.

Efter en tajt uppgörelse med Per-Olof Länta de sista två milen gick Pavva-Lasse Nilsson Tourda i mål efter 21 timmar och 22 min, bara fem sekunder före Länta.  Sedan dess har ingen gjort om bedriften!

Vinterstaden – Östersund!

Östersund, Öset eller kanske Vinterstaden… Oavsett namn så är det min hemstad där jag alltså är både född och uppvuxen. Min hemstad som dagar som dessa förmodligen skulle kunna ta hem priset som en av Sveriges bästa städer. Varför…?

Jo, därför…

Mitt i stan ligger Badhusparken som (för er som inte varit i Östersund) är en stor mötesplats för verkligen alla. Det ligger 30 sekunders promenad från själva city och precis invid Storsjön och med utsikt över fjällen och Frösön. Där finns bland annat:

  • En 2 mil lång skridskobana
  • Ett 2 mil långt längdspår, eller ja, 4 spår…
  • En liten men alldeles duglig hockeyrink
  • En snöborg
  • Möjlighet till att grilla
  • Pulkabacke
  • Solstolar med filtar
  • Möjlighet till att hyra diverse utrustning som tex skridskor
  • Caféer och foodtrucks
  • Kolbullar 
  • Isexpressen, alltså en specialbyggd släde som går att åka med ut till Verkön
  • Häst och släde
  • Otroligt otroligt fin utsikt
  • PLUS en massa andra aktiviteter som skapar möjligheter för både barn och vuxna att vara ute och röra på sig, träffa vänner och nya bekanta samt hålla näringslivet i staden levande.

Det här är unikt för att vara en stad, och i helgen när jag var hemma var det verkligen helt fantastiskt att se det här. Så mycket liv och såna möjligheter! Själv hoppade jag på skidorna i Odensala och gjorde mitt egna spår eftersom det inte är draget där, åkte in till badhusparken, kollade läget för att sen hoppa på ett riktigt skidspår till Kunsgården.

Oavsett ålder, så skapar den här platsen glädje och liv! För de allra minsta är det kanske lek i snöborgen eller i pulkabacken som är det roligaste, för de lite äldre kanske det är hockey, sen blir det Medvinden (skridskobanan eller skidspåret) som är roligast. Eller som jag gjort miljoner gånger, suttit i en solstol och solat och bara njutit. Och för föräldrar och far/morföräldrar är det bara att haka på ungarna eller få lite egen tid medan de leker. Det finns något för alla!

Östersund – jo, Sveriges finaste vinterstad!

JN

Äntligen onsdag – varför inte åka lite skidor!

Snö. Snö. Mera snö. Ja, det har snöat och ja. Snön ligger kvar. Så varför inte ta vara på det vita guldet innan det försvinner? Här kan du åka skidor redan ikväll!

Nu när Vasaloppsveckan är över har trycket vid Stockholms konstsnöanläggningarna lagt sig lite. Det finns risk alltså att få spåren helt för sig själv om en råkar pricka in besöket rätt. Med två dagar av snöfall i Stockholm ligger det vita guldet kvar på marken och utanför stan är det ett nytt landskap som väntar.

För den som är sugen att ta tillvara på säsongens kanske sista åk har Rudans konstsnöspår precis fått full pott i betyg på Skidspår.se. Så varför inte förgylla kvällen med lite längdskidåkning. Det kommer jag göra.

Rudans Konstsnöspår
– Fri parkering
– Pendeltåget stannar precis intill
– Belysning till 22.00
– Längd ca.1.500m

Bild: Rudans konstsnöspår

Fina spår och belysning fram till 22.00. Kom och åk lite skidor ikväll. Bild: Rudans konstsnöspår

Kategori
Annons

Skidåkning, tinder-missions, Cool Cats och en jäkla massa snö – Hälsningar från Chamonix!

Bonjour!

Jag är precis hemkommen från Chamonix där jag varit i några dagar. Det har varit så otroligt skönt att bara få ta ett litet break från allt och komma dit ner, till bergen och till kompisar. Sist jag var där var i augusti (går att läsa om HÄR och HÄR) och redan då visste jag att jag skulle tillbaka, och det vet jag med säkerhet nu med!

Dagarna har varit bra, fina och härliga, dock liiiite otur med vädret. Eller, det har väl iofs inte varit någon supervinter för någon där nere, men lite sol fick jag, och så en jäkla massa härlig snö att surfa runt på! Nästa gång ska jag försöka pricka in några fler soliga dagar också!

Dessa dagar har varit skidåkning, massa god mat och trevliga middagar, gamla bekantskaper, nya bekantskaper, prosecco som nog faktiskt är den enda alkohol som jag verkligen verkligen gillar, massa prat om livet, tinder-missions åt kompis, bokläsning och väldigt lite sömn. Helt fantastiska dagar alltså! 

Första riktiga dagen var i princip hela liftsystemet stängt pga vindar, så då blev det en löprunda (i den smoggiga dalen) och sjukt god lunch på ett ställe som heter Cool Cats. Kan jag varmt rekommendera om ni är i Cham! Det är ett ”lyxigt” korvställe. På bilden är det skagenröra, falafel och en lammkorv (under all sallad) och så en avokadomacka!

Morgon över Mont Blanc från balkongen!
Vi åkte upp till Le tour!

Under nästa natt kom det massa snö så vi gav oss ut tidigt för att få det bästa! Det var ingen sikt över huvud taget och lavinrisken var 4/5. Så vi höll oss innanför pisten men med tanke på all snö så var det offpist i pisten, så galet med snö! Här är tomtetrion, i väntan på mat från Cool Cats!

Fina dagar ger fina minnen som lägger sig i kroppen och kan plockas fram när det behövs!

JN

TEST: ALFA TRAC A/P/S GTX – en pjäxa full av överraskningar

ALFA TRAC A/P/S GTX är nykomlingen som har det mesta. Våra kära grannar i Norge har nu släppt en serie riktigt trevliga pjäxor för längdskidåkning. Jag har testat TRAC A/P/S GTX som både är lätt, snygg och varm. Men hur är den att åka i? 

Denna vinter har ALFA’s vinternyheter  inom längdskidåkning slagit igenom riktigt bra både här hemma i Sverige men också även i Norge. När jag för första gången fick se vinternyheter så blev jag riktigt glad över att hittat nyheter inom längdskidor som stack ut. Speciellt när det kom till längdpjäxor. ALFA har inför denna säsong släppt en serie med längdpjäxor som både kan tilltala den flitiga motionären men också den renodlade tävlingsåkaren som jagar placeringar. Jag har i vintern testat ALFA TRAC A/P/S GTX som är deras svar på tal när du vill kapa tid. Oavsett om det handlar om Vasaloppet eller nationell tävling.

FÖRSTA INTRYCK
Efter att jag hade öppnade kartongen till ALFA TRAC A/P/S GTX så slogs jag direkt av hur pass lätta pjäxorna var när jag höll ena pjäxan i handen. Den välbalanserade känslan jag fick av pjäxan gav goda aningar om vad som väntade mig ute i spåren. Utöver en sleek och annorlunda design på ett bra sätt glänste också GORE-TEX märket fint i morgonljuset. I handen hade jag nu en riktig utmanare till dagens stora märkens toppmodeller.

ALFA TRAC A/P/S GTX

ALFA TRAC A/P/S GTX

MATERIAL
ALFA TRAC A/P/S GTX har en mycket följsamt och mjuk ovandel med elastisk baksida på skaftet av pjäxan. PRF Gaiter (PVC) som ovandelen är skapad av håller effektivt bort smuts, vatten och snö. ALFA TRAC A/P/S GTX har även GORE-TEX® PERFORMANCE COMFORT membran som levererar gott skytt mot vatten samtidigt som den ventilerar ut fukt. Tillsammans bidrar dessa komponenter en fin helhet både funktionellt men också även hög komfort åt foten. Innerskon hos TRAC är mjuk med anatomiskt stöd för foten men återger ändå något styv känslan. TRAC erbjuder inte direkt till fredagsmys i innerskon men komforten och materialet på insidan är ändå helt godkänd och i linje med liknande modeller från andra tillverkare. Känslan kring material ligger väldigt nära Alpina.

FUNKTION
När det kommer till funktion och tekniska lösningar så erbjuder ALFA TRAC A/P/S GTX några intressanta lösningar. Om vi börjar med innerskon så är den precis som flera liknande modeller väldigt låg i snittet vilket ger fin kontroll och balans i åkningen.  En annan trevlig funktion att den även har asymmetrisk snörning och kommer utan plös.  Känslan i åkningen blir helt klart något annat mot vad jag kanske är van vid men på ett bra sätt. ALFA FLEX L-BOARD är också en intressant egenskap hos TRAC. Funktionsmässigt ger den dig en fin kick och mina tår tackade mig efteråt efter distanspasset.

ALFA TRAC A/P/S GTX är kompatibel med NNN-system eller Salomons PROLINK-system. Sulan som är en XCELERATOR SOLE svarar ruggit bra i svängar och styvar till sig när det blir allvar. Bra egenskaper som behövs helt enkelt. Tack vare tillhörigheten till NNN-familjen ger det åkaren också en fin bredd på kompatibla bindningar för olika typer av åkning. Vikten som också är väldigt låg landar på hela 430g för storlek 42. Snyggt jobbat Alfa.

ALFA TRAC A/P/S GTX

ALFA TRAC A/P/S GTX är kompatibel med NNN-system eller Salomons PROLINK-system.

ANVÄNDNING
När jag först började att använda ALFA TRAC A/P/S GTX så kom jag inte riktigt överens med skaftet och ovandelen. Till skillnad från liknande modeller så kändes ovandelen (GAITER ELASTIC) något pösig när man gick omkring i pjäxorna och skaftet något smalt och stelt. Ovandelen veckade sig också ganska fult men komforten var enastående. Med tiden fick jag lära mig att plumsigheten i ovandelen hade en bra fördel. Den klämde inte mina tår vid kompression. Det gillade jag. Efter det passet tänkte jag inte så mycket mer på det. Skaftet däremot blev visserligen bättre med tiden men ändå inte helt bra när skidbyxorna/tightsen landade innanför skaftet. För min del blev känslan bättre med byxorna/tightsen utanför. Men det finns tydligen någon oskriven regel om att byxorna Ska vara innanför. Men men. Det blev på något sett för trångt och skapade obehag vid åkning så för egen del är det byxor utanför som gäller. Som ni kanske kan se på bilderna så har ovandelen små kratar vilket påminner väldigt mycket om Alpinas pjäxor. Konstruktionen är av liknande art och det går att se igenom hålen om man vill. Funktionellt, annorlunda och lite hippt tycker jag.

Prestationsmässigt sett så tycker jag pjäxan levererar och kan mycket väl mäta sig mot liknande modeller i samma klass. För långa distanspass eller hårda och korta pass fungerar pjäxan klanderfritt från start till mål. Jag har heller inte under testperioden haft speciellt mycket problem med att snörningen gått upp eller blivit för lös. Yttersulan håller även den en bra klass och trots ihärdiga försök till att misshandla den mot barmark men den lever än idag. Sammanfattningsvis så är ALFA TRAC en riktigt grym skidpjäxa men som kanske borde få en lite ansiktlyftning när det kommer till skaftet och ovandelens utformning vid skaftet. Passformen kunde vara lite mer ”race” men den återspeglar storlekstabellen bra men överraskade mig med sin fina bredd framtill utan att bli för glappig eller lös i hälen. För den som eftersöker en extra bred innersko finns samma modell i ett XL-utförande. Vattenskyddet iform av ovandelen och innerskon med Gore-Tex gör ett mycket bra jobb med att hålla foten fri från snö och väta. Temperaturmässigt klarar skon att hålla värmen vid låga temperaturer med endast en tunnare ullstrumpa på foten

ALFA TRAC

Vattentät, lätt och mycket tävlingskänsla i nya ALFA TRAC

ALFA TRAC APS GTX

ALFA TRAC APS GTX är en bra tävlingspjäxa men kunde ha haft en något mer följsam och åtsittande skaftparti.

SAMMANFATTNING
ALFA TRAC A/P/S GTX är vinterns stora nyhet på längdskidan. Det är en enastående pjäxa som kombinerar komfort och prestanda i ett ultralätt format som med små tekniska lösningar bjuder på många överraskningar i spåret. ALFA TRAC får högt betyg men prislappen kunde ha fått vara lite lägre.

ALFA TRAC A/P/S GTX
Betyg: 5/5 (Utmärkt produkt)
Pris: 3.500kr

Plus:
– Lätt
– Vattentät
– Vridstyv
– Bra åkkänsla

Minus: 
– Färgval
– Priset

Kategori

Vad är RECCO? Nytt utbildningspaket från säkerhetsjätten

Ja. Vad är då RECCO för något? Det är en fråga många kunder men också butikspersonal ställer sig. Nu har RECCO tagit fram ett utbildningspaket för att göra fler medvetna om hur systemet fungerar och vad det är för något.

Flera av er har säkert sett logotypen för RECCO någon gång. Det är också med stor sannolikhet så att du någon gång ägt ett plagg med en RECCO enhet insytt. För er som inte känner till RECCO så handlar det ofta för konsumentens del om lavinsökningsprodukter. Man syr helt enkelt in en liten bricka/reflektor som ger utslag på en sökare som sökstyrkorna har när de letar efter försvunna personer i lavinområden. Systemet är väldigt smart, enkel att ha med sig och det finns även lösa 3D-liknande klisteretiketter att tillgå om man vill utrusta sig själv eller sin utrustning med taggar i efterhand.
RECCO’s utbildningsmaterial som tagits fram i syfte om att på ett enkelt sätt informera butikerna kring funktionalitet och hur man för detta vidare ut mot kunder. Utöver en lista på sju punkter som kortfattat går igenom funktionen så har även fyra filmer tagits fram som visar mer i praktiken hur systemet fungerar. Bra jobbat RECCO!

..

Kategori
Annons

Freeride World Quali… What?

Ofta när jag berättar om att man kan tävla i friåkning, och därmed den typ av snowboardåkning som sysslar med, möts jag av en mängd nyfikna frågor. Hur går det till? Vad går det ut på? Är det inte farligt? Freeride World Qualifier – vad är det? Så, här kommer svaren. 

Först och främst så handlar friåkning om att åka offpist. Man kan även kalla det för ”big mountain”-riding, alltså stora bergsåkning. Jag brukar, väldigt förenklat, förklara det såhär; ”vi ser en cool bergssida, väljer ut en linje vi vill åka, tar oss upp på berget och åker linjen vi tidigare spanat in”. Och ungefär på precis samma sätt går det till när man tävlar i friåkning. Skillnaden är dock att det inte är du själv som väljer ut den där coola bergssidan.

Istället är det domare, bergsguider och andra insatta personer som väljer ut vart tävlingen ska äga rum. Och vart de beslutar om att den ska köras handlar mycket om hur snöförhållandena ser ut, samt vilka risker som finns i form av exempelvis dolda stenar eller laviner. De väljer helt enkelt ut den bergssida som vid tävlingstidpunkten passar bäst utifrån de förutsättningar som ges. Sedan kan de också besluta om att spärra av vissa delar av bergssidan om de anser att det finns partier som är för exponerade eller steniga, vilket inte alls är ovanligt. Och då får man helt enkelt inte åka in i de avspärrade zonerna när man genomför sitt tävlingsåk.

När det bestämts vart tävlingen ska gå, så skickas en bild ut till samtliga deltagare. Utifrån den kan man sedan göra en första bedömning om vart man skulle vilja åka. Alltså välja en potentiell linje. Och den här bilden kan skickas ut några dagar innan tävlingen, men den kan likaväl delas ut på papper kvällen innan eller till och med samma dag. Det är lite olika.

”Jag deltar på egen risk”

Kvällen innan tävlingen, eller samma morgon, sker alltid ett riders meeting. Där sluter samtliga åkare upp, tillsammans med arrangörer/domare/skidpatrullen för att få information om snöläget på berget, samt vilket väder som förväntas och hur bedömningen genomförs. Dessutom får man skriva på papper som säger ungefär ”jag är medveten om att friåkning är en extremsport som kan vara livsfarlig och ge allvarliga, till och med dödliga, skador”, ”jag har erfarenhet av, och kan hantera, att åka på ytor med 45 graders lutning” och ”jag deltar på egen risk”. Med mera; det är i princip bara att skriva på. Sedan får man sin BIB (en tygväst med startnummer, som alltid lottas fram) innan det är dags att bege sig till dagens tävlingsarena.

Många gånger ser man tävlingsberget för första gången samma dag som tävlingen sker. Om man inte besökt orten tidigare, det vill säga. Så när man kommer dit gäller det att snabbt spana in vilka möjligheter som finns, vilka linjer man kan åka, utifrån den egna känslan och förmågan. Normalt sett har man mellan en timme, till tre, på sig att spana in berget innan det är dags att hajka upp. Det beror lite på vilket startnummer man har.

Viktigt att hitta tydliga riktmärken

För att kunna ”scouta” sin linje på bästa sätt är det en fördel med en kikare. Och det är också nu det är läge att memorera viktiga stenar och andra riktmärken för att enklare kunna hålla sin linje när man väl ska köra. Vilket är en punkt som jag själv måste bli betydligt bättre på att göra. I alla fall, när man väl valt sin linje gör man bäst i att hålla fast vid den när man väl lämnar spaningsplatsen. Annars är det lätt hänt att man blir förvirrad. Det är också en fördel att ta en ny bild med telefonen, som man kan ha med sig uppe på start.

Beroende på hur lång tid det tar att gå upp till start (det krävs ofta en hajk längs en bergsrygg, eller bara uppför bergssidan, för att komma dit) får man själv avgöra när det är dags att sluta spana efter linjer och ta sig till toppen. Sedan, väl däruppe, hinner man förhoppningsvis kolla efter sina riktmärken (om berget inte är alltför konvext) för att enklare kunna hitta sin linje och orientera sig. Och så småningom meddelar tävlingsarrangörspersonen på start att det är dags att göra sig i ordning. Sedan står man, plötsligt, på startkanten och hör ”3,2,1 – GO!”. Och ett par minuter senare passerar man mållinjen.

Men hur bestämmer man vem som vinner? 

Det hela är en bedömningssport, vilket betyder att den som tar hem förstaplatsen helt enkelt var den som lyckades charma domarpanelen. Utifrån fem olika bedömningsaspekter, det vill säga. Vad de tittar på när en tävlande kör sitt åk är följande; linjeval (vart du väljer att åka/vilken svårighetsgrad det är på din linje/hur exponerad du är), teknik (hur du åker din linje), kontroll (hur bra kontroll du har under ditt åk, det här är också en av de viktigaste punkterna då kontroll är extremt viktigt inom friåkning), flyt (du ska helst inte stanna upp eller tveka under ditt åk, då får du avdrag i poängen) och air&style (hur stora/många klippor du hoppar och vad du gör i luften, samt hur du landar).

Sedan får du poäng på en skala mellan 0–100, där 100 är bäst. Tappar du som skidåkare en, eller båda, skidorna under ditt åk får du DNF (det vill säga inga poäng alls) och om du sätter ned rumpan, eller armarna, får du poängavdrag. Så det gäller alltså att stå på benen för att få så mycket poäng som möjligt.

Freeride World Qualifier (FWQ) – vad är det?

Det finns inte jättemånga olika friåkningstävlingar, utan det är i princip FWQ som gäller. Förutom legendariska NM i Riksgränsen (Scandinavian Big Mountain Championships) förstås. I alla fall, i FWQ så handlar det om att samla poäng. Och det gör du genom att prestera i tävlingarna. Den som vinner får flest poäng, och den som kommer sist får minst eller DNF om den kraschade under sitt åk. Dessutom spelar det också roll vilken nivå på tävling du kör; en-, två-, tre- eller fyrstjärnigt. Den sistnämnda ger betydligt mer poäng än den förstnämnda, och är också den tuffaste svårighetsgraden.

Har du inte kört någon FWQ innan så måste du börja på en- eller tvåstjärniga tävlingar, om du inte får ett ”wildcard”. Det beror på att du inte har några poäng sedan tidigare, vilket gör att du inte är tillräckligt högt rankad för att få delta i de svårare tävlingarna. Men så snart du kört ett par stycken kan du jobba dig uppåt i systemet.

Och det hela, FWQ, är en kvaltävling till FWT (Freeride World Tour) som är det högsta du kan tävla i inom friåkning. De/den (beroende på kategori) som samlar ihop flest poäng under en säsong i FWQ får en inbjudan till kommande säsongs FWT. Och för att samla ihop flest poäng måste du i princip köra fyrstjärniga tävlingar, då de som nämnt ger mest poäng.

Dina poäng blir även vad som avgör din ranking, både inom Europa men också i världen. Det går nämligen en FWQ i Europa, en i USA/Kanada och en i Nya Zeeland. Och det är alltså den/de som har mest poäng av ALLA hos de olika kontinenterna som får en plats till FWT.

Glasklart, eller hur?

P.S. Vill du ha ännu mer info? Spana in www.freerideworldtour.com och missa heller inte att se FWT-tävlingarna som sänds live (men också går att se i repris) via nämnda länk. Själva sitter vi ALLTID bänkade när det är dags för ett FWT-stopp (eller ser reprisen när vi kommer hem efter en dag på berget).

Kategori

Bloppis! Skynda fynda!

Så, har tänkt rensa hemma länge men inte blivit av men nu är det dags. Jag ska sälja alla mina skidor. Behöver nytt och lite nytänk pga jobb. Lite lättare grejer, behöver inte mina GS race skida längre (tyvärr:/) så skynda fynda! Allt finns i Stockholm.

Salomon Lumen
All-mountain/Freeski skida i superfint skick.
Längd: 170 cm
Midja: 96 cm

Pris: 2 000 kr

Head GS RD
Storslalomskida i jättefint skick med mycket stålkant kvar.
Längd: 178 cm
Radie: 25,4

Pris: 2 000 kr

Head Supershape
Längd: 160 cm
Radie: 10,7

Pris: 1500 kr

Crazies days in a long time!!

De här senaste dagarna har verkligen varit bland det roligaste och bland det ballaste på länge. Helt slut i kroppen är jag, fötterna behöver få lite kärlek men oj så lycklig jag är! Det var tur att de första dagarna var lite lugnare haha. Annars vet jag inte hur jag hade orkat! Det har varit så fullt upp här att jag knappt kollat mailen därav varför bloggen också bara fått få inlägg men mer kommer snart! Stay tuned!


Wow! These last days has been so amazing and fun! It was so physically hard but so fun and totally worth it! My body is extremely tired but I am so happy. Tomorrow I’m going to take care of my body and give it a little love so it can heel a bit. I will post more pictures soon! It’s been so crazy here so I’ve barely have had time to check my email. 

Annons

Legs like spagetti!

Efter att vi kollat sista stället satte vi oss och njöt i den varma solen med varm choklad. Alla är skönt röda i ansiktet idag. Solen tar redan rätt bra!

Fotat med Canon EOS 5D Mark IV, 50 mm1,2

Nu har jag precis krypet ned i sängen och kommer strax att somna. Idag är jag lagom mör i kroppen och benen var som spagetti när vi kom tillbaka till hotellet efter åkningen idag. Det tar ett bra tag att komma in i åkningen med all fotoutrustning på ryggen och jag har fortfarande inte riktigt vant mig. Benen var som spagetti idag när vi kom tillbaka till hotellet. Inte helt lätt att hålla jämt tempo med några av sveriges bästa skidåkare med ryggan full till bredden med utrustning.

Idag har vi spenderat dagen med att förbereda för filmning och plåtning i morgon. Vi har reka spots, testplåtat, kollat vinklar och lines inför i morgon. Det kommer bli så kul! Men nu kommer jag somna vilken sekund som helst! God natt!

Det tar tid att hitta rätt…

Min första bräda fick jag under mellanstadiet. Tidigare hade jag stått på skidor under familjesemestrarna till Idre, och hos skidskolan i Nybrobacken. Jag började med åkningen i rätt tidig ålder. Och jag åkte alltid utan stavar. Förstod aldrig riktigt vad man skulle med dem till,  jag höll ju balansen ändå.

Det kanske är därför min stavföring är under all kritik under de få dagar då jag byter brädan mot skidor om vintrarna. Och det är kanske också därför brädan passade mig bättre, samt varför jag i stort sett aldrig riktigt vevar med armarna när jag åker bräda. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med dem, så jag låter dem oftast vila längs kroppen.

I alla fall. Den där brädan jag fick var röd och svart, med ett mönster innehållandes både dödskallar och sablar. Det var en juniorvariant från den lokala sportbutiken och den fungerade alldeles utmärkt att lära sig åka på. Efter att ha vandrat upp några gånger för den minsta backen i Romme Alpin började jag förstå vad det handlade om och vågade till och med prova på att åka knappliften. Krampaktigt lyckades jag stå på fötterna hela vägen upp till toppen av den korta barnpisten.

Sedan var jag fast. Varje vinter skaffade jag säsongskort i Romme Alpin och åkte så fort jag fick chansen. Lyckades till och med få följa med på niornas skidresa till Trysil när jag gick i åttan. Och skidor hade jag inte en tanke på; det dröjde tio år innan jag stod på ett par sådana igen. Och då, som nu, var det bara tillfälligt, brädan är fortfarande mitt primära åkdon på berget.

Efter den där dundercoola brädan med det barocka mönstret har jag haft ett antal andra varianter under fötterna. Nummer två i ledet var också köpt hos den lokala sportbutiken. Det var ingen speciell bräda, men den passade bra för den typen av åkning jag ägnade mig åt då. Och jag är otroligt glad över just den brädan, och den första. Utan dem hade jag inte haft möjligheten att fortsätta med åkningen.

Nu för tiden är jag betydligt noggrannare med vad jag väljer att åka på. Det har framför allt att göra med hur jag har bättre koll på vilken typ av åkning jag gillar och vad jag söker hos en bräda för att kunna utföra just den åkningen.

Jag åker gärna aggressivt och tekniskt, gillar fart och vill ha stabilitet. Och jag ägnar mig främst åt friåkning. Det är viktigt med en bräda som svarar snabbt och klarar av varierande snöförhållanden. Därför väljer jag gärna en styvare variant som jag sedan bakmonterar. Detsamma gäller bindningar och boots. Just nu kör jag på en Jones Snowboards Women’s Flagship med ett par Burton Lexa bindningar. Det är verkligen en helt fantastisk uppsättning som jag är otroligt nöjd med. Brädan passar min åkstil och jag gillar hur den presterar i alla olika typer av snöförhållanden.

När jag ska ut på tur byter jag uppsättningen mot en Jones Snowboards Women’s Solution Split Board och ett par Karakoram Women’s Connect bindningar. Också det en set-up som jag är grymt nöjd med.

Men grejen är att det tar tid att komma fram till vad man gillar och trivs med, oavsett om det gäller skidor, brädor eller någonting helt annat. De brädor jag har haft tidigare skulle jag inte välja att åka på idag, men de funkade där och då. Givetvis ska man alltid sträva efter att hitta utrustning man trivs med och lägga ned tid på att hitta rätt. Men samtidigt är det viktigt att utvecklas tillsammans med sina prylar, och därmed inte välja för avancerade grejer som man inte kan hantera till fullo. Och vice versa, kan man åka så behöver man inte en nybörjarbräda utan snarare en bräda som man kan lära sig ännu mer med.

Sedan är det betydande om man vet vilken typ av åkning man gillar, något som man förmodligen inte har koll på i början. Då funkar det mer än fint med en klassisk all-mountain variant. Det är ett ”safe card” som går att använda både i pisten, parken och i off-pisten. När man sedan har börjat lista ut vilken typ av åkning man helst ägnar sig åt börjar det bli dags att nischa sin bräda; freestyle, freeride eller pist. Men som sagt, innan man kan svara tydligt och klart på den frågan är det alltid bäst att välja en variant som funkar överallt. Så slipper man åka med en för hård bräda i parken, för mjuk bräda i off-pisten eller en bräda utan stålkanter (finns det ens?) i pisten. Om man nu inte trivs med det, förstås.

För den som är taggad på en ny bräda, exempelvis en Jones Flagship, så passar jag på att varmt rekommendera webbutiken Inlandet.se. Killarna bakom butiken har verkligen valt ut guldkornen i bräddjungeln, vilket gör det enkelt att hitta rätt. Det är också dem som förser mig med utrustning, något som jag är galet tacksam för.

Inlägget har sponsrat innehåll.

Kategori

Travel diary Engelberg

Wow! Vilka dagar! Vi möttes av sol när vi kom och den har inte lämnat oss nu på tre dagar! Det hettar bra i ansiktet just nu!
I morgon ska vi reka inför lite grejer vi ska plåta på tisdag och onsdag och jag är extra peppad för de! Kommer bli skitballt!

Det är verkligen vacker här och var man inte ödmjuk innan så blir man verkligen det här och man förstår verkligen hur extremt liten man är med bergen som tornar upp sig runt oss. Det har varit två väldigt intensiva dagar och vi är alla redan rätt möra i kropparna. Vi har kört fullt ös från öppning till stängning och det är verkligen viktigt att ta hand om kroppen när man kommer ner från berget igen för att orka köra på lika mycket nästa dag. Jag hade otroligt ont i fötterna igår när vi kom tillbaka till hotellet igen efter all åkning. Det brukar ta några dagar innan jag vänjer mig vid att åka med all fotoutrusning på ryggen och det var skönt att det redan kändes bättre idag! Nu ska vi strax gå och äta och sedan kommer jag falla ihop i sängen för jag är så trött men lycklig just nu!

Kategori
Annons

On the road again!

Fotat med Iphone 7

Fotat med Canon 1DX, 16-35 mm f4

Så, tillbaka i Storstaden! Blev tre snabba dagar i Åre innan jag körde ner igen. Åre vid den här tiden kan vara så otroligt vacker! Det är ett speciellt ljus när solen tittar fram som gör att man nästan blir lite religös varje gång. Det är som att strålarna är rosa och det är helt magiskt. Tyvärr fick jag bara se en glimt av solen dessa dagar men mornarna kan se ut som på bilden ovan. Den fotade jag på Åresjön för två år sedan vid 8 på morgonen.

Nu är det full rulle här för på fredag drar jag till Schweiz för jobb i en vecka i Engelberg. Kommer bli kul och jag är så taggad. Jag har inte varit i Engelberg innan, men har velat åka dit sedan jag var liten och tittade på ”Snow Roller” på tv haha så detta blir första gången och jag ser fram emot det väldigt mycket!


Back in Stockholm again! I only stayed in Åre for three days before I had to go back again. I wish I could stay longer. It’s so beautiful this time a year. The light, if you’re lucky to get a date with the sun, is incredible. I only saw it briefly but it can look like the picture above. I shoot it at 8 in the morning, two years ago on the lake, and it was absolutely amazing. 

I got to be really effective this week because on Friday I leave for Schweiz and Engelberg for one week of work. I’m looking forward to it so much! It was good that I got to do some skiing in Åre to prepare the body for one week of skiing next week because of all my injurys. I’ve been wanting to go to Engelberg since I was a kid and this will be my first time there so I’m really stoked!

Kategori

Back in the city

Så var jag tillbaka i stan igen. Känns härligt att mötas av det här härliga snöandet! Så underbart! Var iväg till Hammarbybacken igår med en kompis för att se hur mycket som laggt sig. Bitvis var det nästan kalt men i  sänkorna fanns det fint med snö så vi fick några riktigt trevliga lössnösvängar. Totalt värt!

Måste bara visa hur läckert det var när jag åkte in med båten från landet. Vi hade en sån sjuk solnedgång! Det är inte så ofta man får se det som det var då. Det är lite intressant det där med solupp och nedgångar. Även om man sett de miljontals gånger vid det här laget, så är det som att man upplever det för allra första gången varje gång och man blir lika förtrollad!

Jag har filmat under hela vistelsen på landet så jag har material att öva gärnet på så snart kommer det komma upp en ny Vlogg också. Två dagar innan jul blev min Mormor dålig och missade hela julen och nyår då hon blev tvungen att ligga på sjukhus. Hon har varit rätt nere på grund av det så från början var min tanke att jag skulle göra en film till henne så hon kunde se vad vi har haft för oss under jul och nyår. Men jag fick så mycket material att jag bestämde att jag även skulle klippa ihop det till en Vlogg. Den här gången lyckades jag i alla fall få med mig all utrustning så det var inte som förra vändan när jag lyckades glömma hälften:P Den är nästan klar, har bara den sista graidingen att göra så stay tuned:)!


Back in the city! It was so nice to come back here with all the snow everywhere! Love it! Last time it snowed like this in Stockholm I managed to miss it all because I was sick so this time I wanted to embrace it! I went to Hammarbybacken (the local ski slope) yesterday, to meet up Emilia to see if there was enough snow to get som turns. Some areas was barely covered but we found some really good spots were the snow had gathered so that was really nice!

I just have to show you some pictures from the boat ride back to the city from my country house. The sunset was incredible! It’s kind of interesting with sunrises and sunsets, it doesn’t matter how many times you’ve seen it, it’s like you experience it for the first time every time! 

During my stay at my country house I’ve kept filming for practice. My grandmother became ill 2 days before Christmas and hade to stay at the hospital, so she missed out on both Christmas and New Years and she’s been really down because of that. So my plan was to create a short movie for her to show her what we’ve been up to these last 2 weeks, to cheer her up a bit but I had so much material so Im making a Vlog as well. I just have the final grading to do then it’s finished so stay tuned, it will be uploaded shortly! 

Throwback Thursday!

Sitter just nu och förbereder det sista inför mitt föredrag i Oslo i morgon. Det är rätt kul det här med föredrag, jag får liksom gå igenom en liten tidsresa inför varje föreläsning då jag går igenom min arkiv för att hitta passande bilder att visa. Idag har jag gått igenom Behind the scens bilderna på plåtning jag gjorde med Ludde och Felix förra året när de fick hoppa över kanten på terassen till Humelsugan i Åre. Slutbilderna har jag sett många gånger sedan dess men det var ett bra tag sedan jag tittade på bilderna jag tog medan vi förberedde själva huvudplåtningen. Haha de är rätt roliga faktiskt. Vi var där vid lunchtid för att reka om det faktiskt gick att hoppa över kanten och gjorde då några testhopp till lunchgästernas förtjusning. Vi hade en bra publik haha.

Kategori
Annons

Min första Vlogg!

Såå, här kommer min allra första vlogg. Jag kan komma på en triljon förbättringar både visuellt och storytellingmässigt men jag gjorde denna enbart för att komma igång med att öva och det skulle bara vara lättsamt och kul. Jag gav mig inte heller de bästa förutsättningarna genom att glömma både teleobjektivet, min externa mick och tillbehör till min gopro hemma haha. Var lagom virrig innan vi skulle åka. Så jag fick jobba med vad jag hade helt enkelt! Allt är filmat med Canon EOS 5D mark IV med en blandning av 35 mm, 50 mm och vidvinkel. Allt är filmat handhållet så det är lite skakigt. Det kommer bli bättre i framtiden. Ska ruinera mig själv och köpa en gimbal (blir nog en Ronin) så att klippen blir fina och stabila. Haha men det är bra övning iaf att försöka filma skidåkning med kameran i en hand utan stabilisering och försöka få det man önskar. Enjoy!


Sooo, here comes my first Vlog, ever! I can point out a trillion improvements both visually, technical and in terms of storytelling, but I did this to practice and get started. I just wanted it to be easy and fun so I would like to do it again. Haha I didin’t give myself the best conditions to start this. I managed to forget both the tele-lens, my external mic and accessories for my GoPro at home haha. Was moderately confused before we left Stockholm. So I had to work with what I had. Everything is filmed with Canon EOS 5D Mark IV with a mixture of 35 mm, 50 mm wide angle. Everything is filmed handheld so it is a bit shaky. It will be better in the future. Should ruining myself and buy a gimbal (will probably be a ronin) so that the clips will be nice and stable. Haha but it’s good exercise anyway to try to shoot skiing with the camera in one hand without stabilization and try to get what you want. Enjoy!

Åre snapshots!

Ja… Så var de här dagarna redan över… Tiden går alltid för snabbt när jag är uppe. Men vi hade nog ändå lite tur med vädret då vi fick tre kanondagar med sol och grymt före OCH snöfall medan gårdagen bjöd på 4+ och regn. Hoppas inte allt smälter bort nu bara. Nu är jag riktigt öm i fötterna, standard varje säsongsstart innan man vant sig vid pjäxorna. Vi kom iväg vid 13 tiden igår men tog ett litet stopp i Åre chokladfabrik på vägen.


And so these days have come to an end.  It goes way to fast up here. We were so lucy with the weather! We got three amazing days with sun, amazing conditions on the mountain AND snowfall, but the last day gave us rain and +4. Really hope all the snow won’t melt away…

Today my feet hurts like hell! Haha standard every start of the season! Hopefully I will get used to my ski boots soon! We left Åre about 13:00 yesterday and had a short stop at Åre Chocolate factory before we left. 

8h1a8953

Min brorsdotter lärde oss under dagarna allt man ska kunna om att ”dabba”. Tydligen var jag och syrran sjukt uråldriga som inte fatta hur det funka eller varför man gör det haha.


My nice learned us how do do a ”Dabb”. Apparently me and my sister were ancient that we didn’t understand why you did it and how it worked haha. 8h1a8956
8h1a89618h1a89648h1a89678h1a89708h1a89918h1a90198h1a90268h1a90288h1a90348h1a90358h1a90368h1a9037

Nu är jag tillbaka i Stockholm för att ladda om lite och på fredag åker jag till Norge igen. Någonstans i detta ska jag klippa ihop det jag filmat under dagarna så jag får den där träningen jag behöver! Jag hoppas jag inte blir allt för seg med att ladda upp den!


Now, I’m back in Stockholm and on Friday I leave for Norway again. Somewhere in all this I should edit the video I’ve been filming during these days. I really hope I can upload it soon!

Kategori

Gammalt VS Nytt

Jag var ju som sagt förbi Alpingaraget för att fixa lite nya grejer innan jag åkte till Åre. Blev bland annat ett par nya Hestra handskar.Hade helst sluppit att köpa nya men mina gamla har blivit så slitna att de inte höll tätt längre. Jag borde köpt nya förra året redan men drog ut på det så mycket jag har kunnat. Har inte haft de så länge. Haha rätt kul kontrast att se hur de såg ut när de va sprillans nya! En viss färgskillnad!


 As I told you I passed by Alpingaraget before I left for Åre to update some of my skiing gear. Among other things I bought new gloves. I preferably would have kept using my old ones but they are broken so it was time. Should have bought new ones last year… Haha pretty fun to se the differences between the new and the old ones. 

8h1a8763

Annons

Ski my heart out!

…Är precis vad jag har gjort idag! Just nu ligger jag i soffan, försöker svara på mail och jobba lite, men försvinner ständigt bort i en sömndimma. Alltså ÅÅH, vilken dag! Att äntligen få stå på ett par skidor igen känns så himla bra och föret i backen var helt fantastiskt fint. Plus att vi hade lyxen att inte trängas med särskilt många andra i backen! Magiskt!

Kroppen är riktigt mör nu och snart ska vi äta middag! I morgon blir det mer skidåkning och jobb! Efter att vi ätit klart ska jag sätta mig ned och leta flygbiljetter för jag ska till Engelberg i Januari (yeey!!). Har aldrig varit där men velat åka dit så länge så är otroligt peppad för att äntligen åka dit!

Körningen upp igår gick bra. Väldigt skönt att köra upp sent en vardag med lite trafik. Det var reält halt på vissa ställen och vi mötte en lastbil på vägen som hade krockat med två renar. Riktigt läskigt men det hade gått bra för föraren. Mindre bra för renarna.


Skied my heart out is exactly what I’ve been doing today! At the moment I’m lying on the couch, trying to work but I keep falling asleep over and over. Wow, our day today was so wonderfull! It was so awesome to finally ski again and the snow was SO good and we had the luxury to almost be all alone on the slopes!

Now I’m obviously super tired. Tomorrow we’re gonna ski some more and work. After we’ve had dinner I’m gonna check for flights because I’m going to Engelberg in Januari (YEEY)!! I’ve never been there but I’ve been wanting to go there for so long so I’m super hyped!

The drive up here went fine and there were no traffic!

15310814_10157770106185623_1277695629_o15310837_10157770106250623_946873295_o

Vi bytte lite fram och tillbaka med vem som körde så båda kunde jobba under vägen.

15310976_10157770106070623_568180025_o

Bitvis fick vi till och med lite sol idag!

Kategori

När energin kommer från frustation och extrem vilja!

Alla pass jag gör är inte JÄTTEroliga, det varierar mellan gångerna och går ofta hand i hand med dagsformen och allt som finns i livet runtom. Det vore ju faktiskt sjukt om det var så att mina, säg 5-6 pass i veckan, skulle vara en fröjd varje varje gång…  

img_1346Det finns de där passen som bara känns ”lätta” för att jag tex är sjukt glad eller för att jag längtat efter just det passet. Och så finns det de passen som är mitt emellan någonstans och jag inte reflekterar så mycket över. Och så de passen som liknar det jag gjorde idag. Passen som liksom går så bra för att kroppen har så mycket den måste få ut och det enda den vill är att bara kötta kötta kötta tills den är nöjd. Det låter kanske liite brutalt men jag tror en del känner igen sig i det. Det liksom växer horn i pannan, musiken är på ABSOLUT högsta volym i lurarna och fokuset är bara framåt. 

Jag har pluggat mycket senaste tiden (sitta/stå stilla och läsa artiklar) och nu senaste dagarna har det varit svårt och det har varit mycket av allt möjligt. Så idag, efter att jag försökt fatta en helt obegriplig text så fick jag nog och kände att jag bara ville ut. Det blev backintervaller (med inslag av skid-skatning uppför) vilket är perfekt för mig när jag bara vill köra och liksom känna hur kroppen verkligen får ta i.

img_1348Skid-skatesintervallerna kan jag varmt tipsa förresten om då det för det första är kul att kunna variera med det vanliga springet uppför. Men också ett bra sätt att jobba upp pulsen ännu mer, för jag jämförde pulsen vid vanliga intervaller och vid skatingen, och iaf min puls var flera slag högre vid skatingen. Sen brinner de bra i rumpan också.

Så, alltså inte ett pass fyllt av glädje och rosa moln, men ändå ett pass som gav massa sköna känslor och fyllde en bra funktion. Med detta sagt menar jag alltså inte att jag tvingar mig själv till att träna trots att jag inte känner glädje, utan bara att alla pass som jag gör inte är ”roliga” men de kan vara viktiga eller kännas bra av andra anledningar än att de är just roliga. 

JN

Kategori
Ladda mer innehåll