Sjukdomen fortsättning – det sa läkaren

Ja, jag har ju glömt att berätta att jag var hos läkaren igår! Har haft så fullt upp sedan jag kom hem med att packa upp, tvätta och jobba att jag inte hunnit med bloggen.

Ringde iallafall och bokade en tid hos läkaren igår morse. Fick tid redan klockan 10. Väl hos läkaren berättade jag om mina symptom och vilka läkemedel jag fått. Därefter tittade han på mina fötter och händer och gjorde olika test på känsel och reaktionsförmåga. Fick ett bra förtroende för honom, vilket kändes skönt efter alla resor till olika sjukhus i Italien.

Den här läkarens utlåtande var att det jag drabbats av var borrelia och fått någon form av reaktion av den antibiotikan jag fått. Att den har givit mig någon sort brännskada när jag vistats i solen.

Jag kan dock tycka att det är märkligt att reaktionen bara visat sig på fötterna och händerna, men jag är ju ingen expert så vad vet jag? Och att det skulle ge domningar?

Hur som helt gick jag från läkaren lite lugnare, med en kortisonsalva och med en förhoppning om att mina onda fötter och händer snart ska bli sitt gamla vanliga jag igen. Ja, den som lever får väl se antar jag…

Längtar iallafall som 17 efter att kunna dra på mig löparskorna igen!

Ja, nu vet ni läget. Kram så länge!

/Karin

Läs föregående inlägg HÄR.

Följ mig på Bloglovin´ HÄR, Instagram HÄR och Facebook HÄR

I väntrummet. Igen.

The disease – this is what the doctor said

Yes, I forgot to tell you that I went to the doctor yesterday! Have been so busy since I came home; unpacking, washing and working that I did not have time for the blog.

Booked a doctor’s appointment yesterday morning. Got an appointment at 10 o’clock. At the doctor, I told him about my symptoms and the medicines I have been taken. Then he looked at my feet and hands and did different tests on my reaction and sensibility. Got a good trust in him, which felt nice after all trips to different hospitals in Italy.

This doctor’s statement was that I suffered from borrelia and had some kind of reaction to the antibiotic I got. That it has given me some kind of burn when I staying in the sun.

However, I find it strange that the reaction only been shown on my feet and hands, but I am not an expert so what do I know? And that it would give numbness?

In any case, I went from the doctor a little more calm, with a cortisone salve and with a hope that my hurting feet and hands will soon get back to normal. 

In any case, I can´t wait to be able to wear running shoes again!

Well, now you know my situation. Lots of hugs!

/ Karin

Read my previous post HERE.

Follow me on Bloglovin´ HERE, Instagram HERE and Facebook HERE

På sjukhus i Italien. Igen.

Elvis och Rickard väntar på kitevindar.

Ännu en härlig dag på stranden.

Busunge!

Bikini HÄR (adlink) och HÄR (adlink)

 

Måndag 24 juli

Sov länge och tog det supersoft på morgonen. Lunkade ner till stranden och träffade Elvis och Erika, våra nya kitevänner. Hängde på stranden en stund, byggde ett sandslott med Embla, tog en kaffe.
På eftermiddagen blev det sen lunch och chill i husbilen någon timme. Drog tillbaka till stranden och Rickard fick äntligen plocka upp kiten. Elvis hjälpte honom att gå igenom grunderna igen. Efter det drog jag och Embla tillbaka upp till husbilen medan de väntade på mer vind.
Just nu mår jag inte så bra. Vet inte om det är sviter efter den eventuella borrelian, antibiotikan eller något helt annat, men har börjat på känselbortfall i fingrar och tår. Det började med fötterna för någon vecka sedan men jag tänkte att det kanske var löparskorna som suttit åt lite under långpass i värmen. Och sol. Och het sand. Men nu när det gått över i fingrarna också blir jag faktiskt lite orolig. Ringde 1177.se och de sa att jag absolut skulle uppsöka läkare. Så nu blir det väl en ny tur till sjukan imorgon.
Ja, ingen idé att oroa sig. Blir ju liksom inte bättre av det. Ska göra någon middag nu och sedan tror jag att vi kommer gasa vidare ikväll.
Kram på er finingar!
/K

Mörkt på vägarna.

Hamnade här över natten.

Tror inte havet kan bli mer turkost än så här.

Akutmottagning nummer två i Italien.

Vidare till ännu ett sjukhus.

Hittar en minicamping precis på stranden.

Tre små italienska charmörer försöker fånga Emblas hjärta. <3

Tisdag 25 juli

Drog iväg från Porto Kaleo runt 20.30 igår kväll. Tänkte att vi skulle börja köra åt nordväst. Det var mörkt redan när vi började åka och mörkare blev det. När vi kört i någon timme var allt kolsvart runt omkring oss och det började blåsa upp till storm. Bilen svajade i vinden. Plötsligt började jag känna doften av brandrök. Och när jag fick se att vi körde rakt emot en stor brand fick jag panik. Det fanns ingenstans att vända, det enda vi kunde göra var att åka emot elden som fladdrade aggressivt i den starka vinden. Såg den tragiska nyhetsrapporteringen från storbranden i Portugal för mina ögon. Min hjärna började direkt tänka; vad gör vi om elden kommer mot oss?
Vi passerade nära branden men sedan kunde jag inte koppla av alls. Tyckte mig se bränder bakom varje kurva. Så nojig!
Kollade upp närmaste campingplats och knappade in den på navigatorn. Nu började klockan närma sig midnatt och vi var alla trötta och irriterade. Efter att ha kört vilse och knixat runt bland smala gränder i bergsbyar och nästan kört av kofångaren i de branta backarna hittade vi så fram till en liten campingplats söder om Paola i Kalabrien.
Det blev en natt med storm och regn och jag sov oroligt. Mina domningar i fingrar och tår blev bara värre.
På morgonen beslutade vi att uppsöka en läkare. Igen. Efter frukost åkte vi till ett sjukhus någon timmes resa bort. De kunde inte ett ord engelska där men med hjälp av Google Translate förstod jag att de inte kunde hjälpa mig utan att jag behövde åka två och halv timme till sjukhuset i Salerno. Där skulle man kunna hjälpa mig.
Stannade och åt en urdålig lunch på vägen. Men utsikten var helt magisk; gigantiska vågor och ett turkost hav.
Väl framme vid sjukhus nummer två i Salerno fick jag snabbt tala med en manlig sjuksköterska som kunde hyfsad engelska. Däremot var han väldigt nonchalant och jag fick direkt en dålig magkänsla. Jag skulle antagligen inte få någon hjälp här heller. Fick träffa en trevlig läkare men hans utlåtande var bara, gå till en läkare när du är tillbaka i Sverige igen. Mitt känselbortfall hade inget med borrelia eller antibiotikan att göra sa den manliga sjuksköterskan, det var nog något med ryggen?
Tappade allt hopp om hjälp från den italienska sjukvården. Hoppas nu bara att det här är helt vanliga biverkningar av medicinen eller symptom vid borrelia. Försöker att fokusera på annat nu och tar tag i allt när jag är tillbaka i Sverige igen.
Efter sjukhusvistelsen åkte vi till en liten mysig camping strax söder om Salerno. Jättetrevliga ägare och gäster. Och Embla fick genast tre italienska små beundrare som bönade och bad att hon skulle komma ut och cykla med dem. Embla please! Så himla gulligt!
Åt middag utanför husbilen innan vi gick och la oss. Men innan vi somnade blev det familjebråk igen. Antar att vi alla börjar tröttna en aning på varandra. Tur att semestern snart är slut, haha!
Nej, nu ska jag väl försöka fredsmäkla innan jag somnar till ljudet av vågorna. Kram på er!
Läs föregående inlägg HÄR.

In hospital in Italy. Again.

Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I´m too busy seeking the perfect beach.

Inlagd på sjukhus i Cortina

God morgon från husbilen!

Startar dagen med löpning.

Vår nya campingplats i närheten av Cortina.

Embla leker vid forsen.

Torsdag 6 juli

Vaknade upp vid forsen efter ännu en natt med urusel sömn. Vad är det här? Jag brukar sova som en stock! Fixade frukost och sprang sedan nerför berget medan de andra rullade ner husbilen. Bra tempo kan jag lova!

Gasade iväg mot de italienska alperna. Siktet inställt på Cortina.

Stannade och åt en snabblunch på en rastplats överfylld av sopor. Eller lunch, jag åt en knäckemacka med ost och ruccola, haha! Så glamouröst kan livet på väg också vara. Mätt blev jag iallafall.

R hade kollat upp en camping som låg strax innan Cortina med närhet till vandringsleder och mountainbiketrails och vi hittade dit utan problem. Rent och snyggt och schysst natur. Parkerade vid en fors. Igen. Gjorde torsdagstacos och hann med att uppdatera sociala medier.

Imorgon hoppas vi kunna kolla in Dolomiterna. Kram!

/Karin

Dagen börjar på mountainbike.

Vackra vyer kring Cortina.

Äter gott i Italien.

Letar efter apotek.

Någon är lite trött efter cykelturen.

Då blev en inlagd på bår i Cortina.

Registrerat och klart.

En broschyr om fästingar. På italienska. Tackar!

Allt kan hända på husbilsäventyret.

Oavsett är det allt bra vackert i Cortina.

Fredag 7 juli

Har en lugn morgon vid husbilen innan vi tar cyklarna på en tur. Vår tanke är att köra lite trails in till Cortina stad och där besöka apotek, ta en lunch och chilla.

Apotek? Jo, jag har troligtvis fått borrelia. Buhu! Hittade en fästing i knävecket på midsommarafton och för ett par dagar sedan började det svullna upp och bli rött där fästingen suttit. Receptionisten på campingen tyckte vi skulle kontakta apoteket istället för läkare.

Cyklar in till stan och äter en fantastiskt god lunch, besöker turistinformationen i stan för att få hiking- och trailkartor och går sedan till apoteket. Då är det siesta så vi tar en glass och väntar tills klockan ska slå 15.30, då apoteket öppnar igen.

På apoteket säger de att jag ska uppsöka läkare så vi cyklar till sjukhuset där jag blir inlagd på en bår. Jag försöker säga att jag inte är så sjuk men blir vänligt men otroligt bestämt tillsagd att ligga på båren. Då är klockan strax efter 16. Sedan sitter vi hela familjen på båren ett bra tag innan jag blir inrullad till en läkare.

Vi har under tiden vi väntat ute i korridoren blivit varnade om läkaren av ett tyskt par. ”He is crazy! Go to another hospital!” Vi har ju bara cyklarna så det alternativet finns inte. Det visar sig iallafall att det tyska paret har rätt. Det är den sämsta läkaren ever, haha!

All annan personal himlar med ögonen och skakar på huvudet åt läkaren bakom hans rygg och sköterskorna viskar till mig. ”Du måste besöka en annan läkare så fort du kommer till Sverige. Han vet inte vad han gör. ” (på knagglig engelska) Känns ju jäkligt tryggt! Jag lyckas med hjälp av Google och övertalningsförmåga få läkaren att skriva ut antibiotika som jag tror att en ska äta när en får borrelia. (Håller tummarna…)

Blir ordinerad att ta medicinen två gånger om dagen i tre (3!?) veckor. Sjuksköterskan säger till mig säkert fyra, fem gånger ” är det säkert att du inte är gravid eller tänkt bli det nu, den här medicinen är väldigt farlig för barnet”. Dessutom MÅSTE jag om fyra dagar gå och ta ett blodprov för att kolla några slags antikroppar.

Så när jag äntligen efter en och en halv timme fått läkaren att skriva ut antibiotika, han ville först sätta på salva och plåster, börjar han skriva på sin dator. Önskar så att jag filmat hela besöket, ni hade garvat ihjäl er. Han skriver och skriver och skriver, hans kollegor himlar med ögonen åt mig och jag ligger på en bår. Herregud!

Tillslut går läkaren in i ett intill liggande rum där en annan patient ligger och fortsätter skriva på en dator där. Så dags har jag varit hos läkaren i över två timmar, för att få ett antibiotikarecept! Och stackars familjen sitter ovetande ute i korridoren. Jag smiter ut en sväng medan läkaren är borta för att säga att de kan cykla hem men de syns inte till. Går istället in i rummet igen och övar handstående. Vilken cirkus alltså!

När jag väl kommer ut från läkaren med mitt recept måste vi cykla tillbaka till apoteket för att köpa medicin. Vid det här laget har det börjat regna och vi är alla trötta och hungriga. Tur att vi har en så tapper dotter.

Väl hemma på campingen byter vi om till varmare kläder och går till restaurangen på campingen. Beställer varsin stor pizza och jag dricker ett glas fantastiskt gott rödvin. Ja, så kan visst en semesterdag också se ut. Nog var det en upplevelse alltid.

Läs föregående inlägg HÄR

Hospitalized in Cortina

Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I am too busy seeking adventures.

Annons