Vita fjäll och en blå sjö i Jämtland- Jag älskar det!

Alltså WOW, jag är så tacksam och så glad över gårdagen som spenderades hemma i Jämtlandsfjällen! Jag och en kompis som annars bor i Chamonix hade lyckats pricka in samma dagar hemma i Östersund så vi bestämde oss för att dra upp till mina fjälltrakter, Ottsjöfjällen!

Det är verkligen ingen sommarvärme som äntrat Jämtland, men just igår var det stålande sol och ändå 7 grader. För att maxa dagen bestämde vi oss för att gå uppför halva Ottfjället (det mäktiga fjället jag vaknar och somnar framför i stugan i Ottsjö) och därefter traska till Blanktjärn. Det har ju snöat i veckan så det var rätt lagom att gå halva Ottfjället och köra lunch där, sen gå ner igen. Ca 6 km tr. Till Blanktjärn är det 12 km tr så den vändan tog lite längre tid även om den mest är platt. Solen gassade och vi pinnade på bra hela dagen, så när klockan var 16.30 och vi kom tillbaka till bilen var vi båda sådär härligt trötta och mosiga som man bara blir av en heldag på fjället. Älskar älskar älskar den känslan!

”DET ÄR SÅÅ JÄVLA VACKERT” – Sagt säkert tusen gånger av oss båda och jag tror att jämtarna inom oss växte flera meter igår.

Uppe på fjället där vi stannade och fikade lunch!Mot Blanktjärn!

JN

Kategori

Jag gjorde den jäkeln – Så här var AXA Fjällmaraton 2016!

Tre fjälltoppar (Ottfjället, Hållfjället och Välliste), 2100 höjdmeter och 43 km = AXA Fjällmaraton, dvs det jag krigade mig igenom idag. För förutom att just det här loppet är extremt vackert, så var det också extremt jobbigt!

Imorse såg det ut såhär från stugan, Ottfjället. Det jag tänkte då var att ”ja där ska jag springa om två timmar”. SAMSUNG CSC

Jag vet, det låter som att jag trott att det skulle vara som att springa milen runt Djurgården eller nått. Men med tanke på att jag ändå tyckte att förra årets Halvmara (27 km) kändes helt okej så blev jag förvånad över hur mycket det krävdes av mina ben för att palla det här loppet. Jag är iaf otroligt glad över att jag genomförde det.

Och visst, stundvis ville jag bara skrika av frustation för att det var så tungt, men en stor del av tiden gick också åt till att njuta av utsikten, stämningen, kokosbollarna vid vätskestationerna och att jag faktiskt har möjlighet att få delta i nått sånt här. För häftigt är det, hur jobbigt det än är!

Innan!SAMSUNG CSCVid starten!IMG_9268Med 1000 personer vid start blir det lätt lite kö, här påväg upp till Ottfjället!IMG_9270IMG_9273Uppe på Ottfjället!
IMG_9275IMG_9277Uppe vid Ytterstvallen, min favoritplats!IMG_9316Mellan Ytterstvallen och mål tog jag inte jättemånga bilder men den här tog mamma på mig i målgång och jag vet inte exakt hur jag ska tolka min blick. Jag var riktigt riktigt trött i mina vader  (ni vet att jag var lite orolig för att jag sprungit för få riktigt långa pass, det här var nog resultatet av det) och att få komma i mål kändes riktigt jäkla bra!IMG_9303Det var många som sa att det var väldigt lerigt i år. Och det var det, på många ställen. Men jag tycker ändå att jag kom undan ganska lindrigt, iaf om man kollar på den här bilden. IMG_9310

Min tid, var inte mycket för världen. Jag tänker ändå att det verkligen är ett lopp jag vill köra igen, jag ska bara bestämma vilket… För helt ärligt så gillade jag nästan 27an mer, jag tyckte den var lite vackrare lagd och faktiskt lagom lång (för att jag ska kunna känna att jag njuter hela hela tiden)…. Men, precis just nu ska jag fortsätta att ligga i soffan och kolla på Ottfjället samtidigt som jag tänker att ”DÄR uppe var jag idag”.

JN