Den långa vägen tillbaka

Spartansk camping. Men härlig dusch under bar himmel.

Dags att lämna vackra Italien.

Kommer in i Schweiz.

Fina vyer genom bergspassen.

Hamnar i söta orten Kißlegg i Tyskland.

Lördag 29 juli

Hamnade på en campingplats norr om Cecina igår kväll. Väldigt nära en av våra favvocampingar från förra året. Campingen var superspartansk, en enkel utedusch fanns men inga toaletter. Himla skönt var det iallafall att duscha under bar himmel.
Ställde klockan imorse för att ge oss iväg. Vi hade bestämt att vi skulle ta en hel resdag idag.
Många mil och vägtullar senare närmade sig klockan tre och vi var alla hungriga. Passerade Como och åkte in i Schweiz. Stannade på Coop för att fylla på kylen inför hemresan. Så svindyrt att jag blev chockad. Dubbla priserna jämfört med hemma i Sverige! Så återstod då bara att hitta en vägkrog för att stabilisera familjens blodsocker. Hittade tillslut en restaurang där vi åt okej mat innan Embla fick springa av sig på lekplatsen bredvid.
Åkte vidare genom Schweiz och Österrike och in i Tyskland innan vi letade upp en plats att fricampa på över natten. Det blev utanför en liten ort som hette Kißlegg. Till Rickards stora förtret började ett storband (?) spela ompa ompa-musik klockan kvart i tio när vi precis hade tänkt gå och lägga oss. Haha! Vi har haft så otur med högljudda campingplatser i år.

Söndag 30 juli

Sov riktigt gott i natt. Gick upp vid åttatiden och fixade mackor och kaffe. Blir ännu en lång resdag hemåt idag.
Satt i bilen exakt hela dagen bortsett från en snabb lunch på tyska landsbygden och en vägkrogsmiddag. Extremt mycket vägbyggen och köer genom hela Tyskland.
Landade iallafall i Oldenburg in Holstein på vår favvofricampingspot vid niotiden på kvällen. Somnade som stockar.

Frukostbuffé mellan Puttgarden och Rødby.

Sverige i sikte!

Lunch- och kaffebreak i Markaryd.

Måndag 1 juli

Ställde klockan på 06.45. Idag ska vi med färjan till Rödby från Puttgarden. Sedan räknar vi med körning hela dagen hem till Tyresö.
Åkte på färjan och drog direkt upp till restaurangen och åt av frukostbuffén. Urmätta stapplade vi ner till bildäck 30 minuter senare.
Körde oavbrutet hela dagen med undantag från tank- och lunchstopp. Fattar inte hur Rickard pallar att köra så länge!
Vi var hemma i Tyresö tidig kväll och då blev det jobb. Har jobbat under semestern också men struntat i att läsa mail. Så 728 mail väntade i inkorgen efter fyra veckors maildetox.
Nu har vi ätit sushi och slängt oss i soffan efter att bytt sängkläder, packat upp lite och duschat av oss resdammet. Så trötta! Hörs imorgon! Puss!
Läs föregående inlägg HÄR.

The long way back

Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I´m too busy road trippin´.

Det vackraste jag någonsin skådat!

Håll tillgodo med bildbomben från världens vackraste plats…

Onsdag 5 juli

Har inte sovit mer än någon timme på hela natten, har bara legat och snurrat runt. Så frustrerande! Vet inte varför heller. Jag var ändå hyfsat pigg när jag gick upp imorse och började packa ihop. Vi hade bestämt oss för att själva ta husbilen upp på berget så långt det gick och sedan därifrån ta shuttlebussar och gondol upp till utgångspunkten för dagens vandring.

Efter att ha checkat ut från vår fina camping, Seecamp, körde vi i cirka 30 minuter upp till Kesselfall där vi parkerade husbilen. Därifrån gick det en shuttlebuss till Mooserboden, var vi tog någon typ av gondol högre upp på berget. Därifrån tog vi ytterligare en buss genom långa tunnlar och upp på serpentinvägar tills vi nådde vår slutdestination Fürthermoaralm.
Härifrån utgick vi vår vandring för dagen. Och vi som var hänförda igår! Dagens vandring var något av det vackraste jag någonsin skådat. Naturen var helt magnifik! Höga berg med glaciärer, grönskande dalgångar, blommor i alla dess färger och former, turkosa sjöar, betande fjällkor och strålande sol.
Vi gick från Fürthermoaralm ner till Bergrestaurant Mooserboden där vi åt varsin glass och sedan gick vi upp till toppen igen. Det blev en lagom lång tur för att inte avskräcka en åttaåring. Även om vi nästan sprang upp med toppuls, haha! På återfärden med bussen var vi alla ganska trötta efter toppturen och alla fantastiska intryck.
Tillbaka till husbilen beslutade vi att försöka hitta en plats uppe i bergen att fricampa på. Hittade en liten plats att ställa bilen på alldeles intill en vacker fors. Lagade middag, pasta och köttfärssås, som aldrig smakat bättre. Att sitta på en fällstol och titta ut över den dånande forsen, alltså. Magi!
Klockan är tjugo i åtta och jag är så trött att jag vill gå och lägga mig redan nu. Tror inte att det blir svårt att övertala de andra heller.
Vart äventyret går vidare imorgon? Vi tror vi siktar in oss på de italienska alperna.
Kram på er!
/Karin
Läs föregående inlägg HÄR

The most beautiful view I have ever seen!

Sorry guys, today you need to use Google Translate. I am too busy seeking adventures. ;)

Vandring i Österrike

Vandring i Österrike
vandring i Österrike

Dags att vandra i Österrike.

Vi går upp för trappor kring ett vattenfall för att ta oss till sjön Klammsee.

vandring i Österrike

vandring i Österrike

Vid vackra fjällsjön Klammsee.

vandring i Österrike

En lätt men vacker vandring i Österrike.

vandring i Österrike

Naturen är slående!

vandring i Österrike

Sötaste Embla vandrar på bra.

vandring i Österrike

Allt är så osannolikt grönt!

vandring i Österrike

Lite vila på vägen.

vandring i Österrike

Självklart måste vi bada fötterna i den iskalla fjällsjön.

vandring i Österrike

Handståendetävling är kul!

vandring i Österrike

Mat i Zell am See efter hiking.

vandring i Österrike

Vacker vandring hem till campingen längs med sjön i Zell am See.

vandring i Österrike

Tidig kväll efter vandringsdag.

Tisdag 4 juli

Sover ut på morgonen, äter en god frukost och tar sedan bussen in till Zell am See, därifrån tar vi ännu en buss upp mot Kaprun och sjön Klammsee. Dags för vandring i Österrike. Vi hade tänkt åka högre upp på berget men eftersom vi inte skulle få besked om vi fick behålla vår pitch (campingplats) förrän klockan 11 på förmiddagen skulle det bli för ont om tid att hinna med den hikingleden vi först tänkt.
Vandringen kring Klammsee är lätt, inga stigningar eller kuperad terräng men den är fantastiskt vacker. Så gott som hela leden går kring en magiskt klarblå fjällsjö. Detta är en vandring som passar både nybörjarvandrare och barnfamiljer. Vi hade dock velat komma lite högre upp och fått se ännu fler mäktiga vyer men var ändå nöjda med turen.
På vägen tillbaka till campingen stannade vi inne i Zell am See för att äta en tidig middag. Maten var väl ingen höjdare men en dag på tur gör ändå att man är hungrig som en varg så den slank ner utan problem. Efter middagen tog vi en lång promenad hem till campingplatsen igen. Och solsken hade vi också hela dagen.
Älskar den här typen av semester. När man får vara ute och vara aktiv tillsammans med familjen. Imorgon satsar vi på en att ta oss högre upp på berget. Nu en glass och sedan tidigt i säng.
Pussåkram!
/Karin
Du kan läsa föregående inlägg HÄR.

Hiking in Austria

Sorry guys, today you need to use Google Translate. I´m too busy seeking adventures.

Annons

Mera autobahn och alpluft

Började morgonen med löpning.

Bästa lilla löparkompisen.

Snabblunch a la autobahn.

Jag överlevde natten! Ni som följer mig på instastories (HÄR) vet vad jag snackar om…

Söndag 2 juli

Startade dagen med löpning innan frukost. Jag och Embla värmde upp med jogging innan vi körde intervaller. Perfekt uppladdning för en hel dag på autobahn.
Tvättade av mig och drog en snabb frukost innan vi började köra i riktning mot München.

Kl. 20:44

Har suttit i bilen hela dagen. Bara stannat för att äta och tanka. Autobahn är verkligen ingen höjdare. Men vi har haft det mysigt ändå. Trots trist asfalt och regn, regn, regn.
Det mörknar vid 22-tiden och vi börjar, lite för sent, leta efter en plats att stå på över natten. Åker runt i små samhällen och in i de mörkaste skogarna. Hur kan någon vilja parkera på de platserna? (Ni som sett min instastorie vet vad jag pratar om) Fick kalla kårar bara av att åka igenom de p-fickorna. Noll service på mobilerna var det också! Det var bara att åka ut på Autobahn igen. Parkerade bredvid alla lastbilar på en kissluktande och dånande ställplats utmed motorvägen. Som tur var var vi alla så trötta att vi somnade bums.

Framme i Zell am See.

Den här löprundan alltså!

Måndag 3 juli

Sov till klockan 10! Vaknade upp i ett soligt Tyskland. Tog en kort promenad runt ställplatsen innan vi åt en snabb frukost och gjorde iordning kaffe i termosmuggarna. Idag går husbilen mot Österrike. Vi är sugna på lite alpluft och en dusch efter några dagar på väg.

Vi landar strax utanför Zell am See i Österrike under sen eftermiddag. Parkerar på en fin camping alldeles vid sjön. Såååå vackert! Knyter direkt på mig löparskorna och springer en runda längs sjön. Luften här är verkligen frisk och det känns lätt att springa. Benen vill fortsätta men klockan säger att det börjar bli dags för middag.
Efter löprundan går jag och Embla och duschar och klär om för restaurangmiddag. Vi blir serverade fantastiskt god mat och jag beställer ett glas Riesling som smakar så där helt perfekt. Utsikten? Vackra Lake Zell.
Det är så mysigt att vara här med familjen. Jag känner en enorm tacksamhet just nu. Jag har verkligen allt jag kan önska mig!
Imorgon hoppas vi kunna vandra lite i bergen men vi får se vad väder och vind säger om det då.
Kram på er!
/Karin
Du hittar föregående inlägg HÄR

Sunday, July 2

Started the day with a run before breakfast. Embla and I warmed up with jogging and then we ran some intervals. Perfect before a whole day at Autobahn.
Washed myself and had a quick breakfast before we headed towards Munich.
20.44 CET

Have been drivning all day. We have just stopped for gas and food. Autobahn is not amusing at all but we have had a good time anyway. Even with asphalt and rain, rain, rain.
It is getting darker around 22.00 CET and we starting, a little too late, looking for a place to stay overnight. Drivning around small villages and in dark woods. I can not believe anyone would choose to park there! (Those of you who follow my instastorie now what I am talking about). Got cold shivers just driving through those dark places. And the mobilephones were out of service too! We decided to continue out on autobahn and parked next to all lorries on a smelly and trafficked site along the highway. Fortunately, we were all so tired that we fell asleep immediately.

Monday, July 3

Slept until 10! Woke up in a sunny Germany. Took a short walk around the parkinglot before we had a quick breakfast. Today we are heading towards Austria. We are craving some alp air and a shower after a few days on the road.

We land just outside Zell am See, Austria during late afternoon. We park on a nice campsite right by the lake. Soooo beautiful! I put on my running shoes right away and run along the lake. The air here is really fresh and it feels easy to run. My legs want to continue but the clock says it’s time for dinner.
 
After the run Embla and I take a shower and get dressed for dinner. We are served amazingly good food and I order a glass of Riesling that tastes just perfect. The view? Beautiful Lake Zell.
 
It’s so cozy to be here with my family. I feel enormous gratitude right now. I really have everything I can wish for!
 
Tomorrow we hope to go hiking in the mountains, but we’ll see what the weather and wind say about that.
 
Hugs!
 
/Karin

Och så blev allting vitt – äntligen!

När vi kom hit, till St Anton, för en dryg vecka sedan såg det ut råda allt annat än vinter i byn. Det kändes snarare som att säsongen redan hade passerat och vi befann oss i aprils sista skiddagar. Givetvis låg det en del snö på bergen, men majoriteten bestod av konstsnö som lagts i pisterna. I övrigt var bergssidorna mest sten- och gräsbeklädda. 

Och egentligen kan man väl inte kalla det här med snöfattiga säsongsstarter för någonting ovanligt längre. Förra året var läget exakt detsamma, liksom för två år sedan i Verbier. Och det tycks vara en trend som råder över i stort sett hela alperna (Kanada verkar dock inte lida av samma problem). Från flera olika håll syns bilder på steniga berg, tillsammans med frågor om när snön ska anlända.

Men nu har vintern, på riktigt, kommit till Österrike. Äntligen. Hela byn är snötäckt, och bergen likaså. Ett par dagars ihållande snöfall har resulterat i över ett cirka 50 centimeter tjockt snölager. Vårkänslorna är totalt bortspolade.

När jag får frågan om hur det är i alperna brukar jag givetvis prata om snön och de fantastiska bergen. Hur de dramatiska topparna syns vart man än vänder blicken. Men jag brukar också nämna temperaturen, hur den oftast känns mildare än den hemma i Sverige. Att det aldrig blir riktigt lika kallt här (inga – 35 grader med andra ord), utan att graderna istället ligger på runt -5 till -10. Det är åtminstone min erfarenhet, och självklart kan det förekomma dagar med ännu lägre temperaturer. Något som faktiskt inträffat under de senaste dygnen. – 20 grader, och en betydligt kallare köldfaktor när man åker utför, hör inte direkt till vanligheterna här.

Framöver, enligt väderprognoserna som skulle kunna kallas för en friåkares bästa vän, tycks det vara ytterligare snöfall på väg in (och temperaturerna tycks återvända till runt –10/–5). Något som behövs. För trots att allting ser så otroligt mycket vackrare ut nu, med ett gnistrande snötäcke, så är terrängen utanför pisterna inte i toppskick. Sprickbildningar syns lite här och var, ”woumph”-ljud hörs från kollapsande snölager och på brantare sluttningar har snön på flera ställen redan släppt.

Men även om snötäcket känns rejält instabilt, och temperaturen tycks ha fått fnatt, så har det varit fantastiskt att äntligen få lägga säsongens första pudersvängar. Verkligen. Nu ska jag bara se till att montera bak mina bindningar, sen är jag helt redo för fler snöfyllda och vintriga dagar på en av världens vackraste platser.

Kategori

Världens bästa semester!

Idag blev det en tur på cykeln. Galet varmt!

Idag blev det en tur på cykeln. Galet varmt!

Hittade en liten lagun med så här fint och klart vatten.

Hittade en liten lagun med så här fint och klart vatten.

IMG_1140Fredag 29 juli em

Det blev en sväng på cykeln idag men kanske inte så långt som vi tänkt. Många backar, dåliga vägar och stekande sol gjorde att resvägen blev en annan. Som tur var ledde det oss till en liten lagun där vi tog ett dopp. Vattnet var så där galet klart och turkost att man inte tror att det är verkligt! Synd att vi inte tog med snorkelprylarna.
Väl tillbaka på campingen efter dagens etapp var det gött med ett svalkande dopp och fika. Ikväll blir det torsk och svensk färskpotatis till middag sen somnar vi nog gott allihop. Imorgon går bilen vidare mot nya äventyr.
Inte ont anande på väg ut med supen.

Inte ont anande på väg ut med supen.

På väg tillbaka mot kusten över bergen.

På väg tillbaka mot kusten över bergen.

Lördag 30 juli
Efter middagen igår drog jag och Embla ut på en solnedgångspaddling med supen. Supermysigt, tills vi kom till ön mitt emot och jag märkte att det pyste ut luft vid ventilen på supen. Även fast vi hade lång väg tillbaka till vår strand tog jag beslutet att paddla hemåt. Embla hade flytväst på sig och att ta sig från den andra ön tillbaka till vår campingplats hade varit alltför bökigt. Med lätt panik och kramp i både lårmuskler och axlar paddlade jag som besatt hemåt. Embla försökte hålla mig lugn genom tröstade ord;
– Det är lugnt mamma. Andas bara djupa andetag. Det kommer att gå bra.
Så himla gullig! Min lilla ängel!
Vi kom hem utan problem och det var säkert ingen fara eftersom brädan från början innehåller en hel del luft. Men på nästa suptur kommer jag för säkerhets skull använda min andra bräda.
Nu sitter vi i bilen igen på väg åt Rabachållet. Vi känner oss lite besvikna på Kroatien så här långt, det är så galet mycket folk överallt! Antar att vi blev bortskämda förra året med folktomma stränder i Albanien och Montenegro. Hoppas att vi hittar något litet ställe idag även om jag är tveksam på om det finns så många undangömda pärlor kvar längs Kroatiens överexploaterade kustremsa.
Stannar och äter en god lunch nära Rijeka. Kanske lite galet men vi har börjat snegla på Montenegro igen! Det är väldigt långt dit, och så klart lika långt hem igen men vi är så trötta på överturistade badorter. Vill bara hitta en lugn plats utan kommers. Frågan är om det är värt att köra två extra dagsetapper ner och två dagsetapper hem för att hitta förra årets paradis? Som vi inte ens vet om det ligger kvar. Idag känns det iallafall som att vi är inställda på att gasa söderut.
Åker fel vid Senj och kör uppför berget istället för längs kusten som vi tänkt. Tummen ner för navigatorn! Återigen förbannar vi oss själva för att vi lyssnat på den. Det uppstår en del sura miner i bilen. Vi satsar då istället för att åka motorvägen mot Zadar. Kanske kan vi åka ut på någon av öarna där utanför? Men det börjar bli sent och vi har ännu inte fått någon middag.
Käkar skräpmat på en vägkrog. Åker vidare. Det börjar mörkna. Vi åker av motorvägen igen och börjar vela. Ska vi åka över bergen igen? Vi bestämmer oss för att åka över en passage ner mot kuststaden Karlobag. Efter att vi bara kört en liten bit inser vi att vi inte kommer hinna över berget innan skymningen så vi tvingas stanna och övernatta på en parkeringsplats utanför Gospic.
Att starta dagen på ett berg rekommenderas varmt!

Att starta dagen på ett berg rekommenderas varmt!

IMG_9280
Den här vyn!

Den här vyn!

Tillbaka vid kusten igen.

Tillbaka vid kusten igen.

Tar en timme i taget och njuter av sol och bad.

Tar en timme i taget och njuter av sol och bad.

På jakt efter ett nytt paradis.

På jakt efter ett nytt paradis.

Hittar till slut den perfekta platsen och parkerar vid strandkanten.

Hittar till slut den perfekta platsen och parkerar vid strandkanten.

Så obeskrivligt vackert!

Så obeskrivligt vackert!

Tröttnar aldrig på att se solen gå ned.

Tröttnar aldrig på att se solen gå ned.

Söndag 31 juli

Vaknar tidigt och kokar kaffe innan vi börjar stigningen över berget tillbaka mot kusten. Stannar på toppen och njuter av stillheten, morgonsolens värmande strålar och den fantastiska utsikten över bergstoppar så långt ögat kan nå. Som balsam för själen!
Tillbaka nere vid kusten irrar vi runt lite innan vi hittar en superfin stenstrand med kristallklart vatten och en liten restaurang. Vi parkerar bilen på en hög plats med helt magisk utsikt över havet. Hoppas att vi kan bli kvar här över natten. Just nu tar vi bara en timme i taget och njuter av att sola och bada.
Får veta att vår lilla folktomma stenstrand efter lunch ska förvandlas till beachclub som stänger kl 04 på morgonen. Rickard vägrar stanna kvar eftersom det antagligen kommer innebära eurotechno och skrikande ungdomar. Besvikna lämnar vi ännu ett av våra ”paradis” för att söka ny plats för natten.
Åker ett bra tag längs kusten då vi äntligen hittar en sådan där liten camping som vi sökt efter. Bara en gräsplätt med några få bilar och tält. Vi får en plats med dykavstånd från havet och livet leker igen.
Badar hela eftermiddagen. Det är extremt varmt, säkert runt 40 grader, och helt vindstilla.
Oväder i Kroatien.

Oväder utanför fönstret i Kroatien.

Får dock ännu en solnedgång.

Får dock ännu en solnedgång.

Måndag 1 augusti 01.00

Vaknar av ett dovt muller. Det har börjat åska. Går ut för att se hur den stjärnklara himlen ovan skiftar till mörkt grått och lila i horisonten och lyses upp av en ljusshow. Så mäktigt! Det är det värsta åskoväder jag varit med om, oavbrutet blixtrande och dova muller varvat med höga knallar. Tankarna går till krig, bomber och luftangrepp och forna Jugoslaviens blodiga historia. Känner mig tacksam att jag ligger säker under tak. Och så kommer regnet, det slår som stenbumlingar mot biltaket och gör det omöjligt att somna om. Kramar en liten varm kropp bredvid min, det brukar alltid vara medicin mot det mesta.
En och en halv timme senare har ovädret dragit förbi och det sveper in svala vindar genom våra myggnätsklädda fönster. Drar på mig täcket och njuter av att andas in den friska luften med en svag doft av hav, tång och fuktig jord. Jo, livet i husbil är verkligen fantastiskt!
Måndag morgon börjar med regn och blåst och vi sitter inne i husbilen och myser. Tar en promenad när det är uppehåll och köper godis, här planeras för filmdag! Men så kommer solen fram genom molnen och det blir ytterligare en baddag.
Kvällen bjuder på grillad kyckling och ännu en fantastisk solnedgång vid havet.
Efter en underbar löprunda i bergen.

Efter en underbar löprunda i bergen.

Så här fint bor vi.

Så här fint bor vi.

Tisdag 2 augusti

Idag har jag namnsdag, hipp, hipp, hurra för mig! Solen skiner från en klarblå himmel.
Natten var stormig, så pass att hela bilen svajade i vinden. Men det var svalt och skönt att sova mellan kastvindarna.
Om några dagar är det dags att börja åka hemåt och under frukosten diskuterade vi resvägar och antal resdagar. Är så glad att jag verkligen njuter lika mycket av semester och lediga dagar som av vardag med jobb. Jag ser faktiskt fram emot en rolig jobbhöst, rutiner och nya möjligheter.
Men nu ska jag fortsätta leva i nuet, sippa på mitt svarta kaffe och sedan kränga av mig de slitna jeansshortsen som jag levt i de senaste veckorna för att ta ett morgondopp i det turkosgröna havet. Ja, eller vad som nu faller mig in för stunden. Kvar på vår lilla minicamping i närheten av Starigrad blir vi iallafall. Puss på er!
På eftermiddagen tog jag en löptur, så himla skönt! Har inte sprungit på ett tag nu för jag har haft lite känningar i vänstra hälen. Hoppas, hoppas, hoppas att det inte är hälsporre! Kände av lite i foten i början av rundan men sedan kände jag bara total lycka, eufori och tacksamhet. Att springa i den här miljön, i berg och längs havet är bara så fantastiskt! När jag kommer hem till Sverige ska jag investera i ett par nya löparskor. Jag pronerar lite men har alltid sprungit i neutrala skor, kanske dags att ändra på det? Nu är det dags för efter löpning-badet och sedan ett mellanmål. Kommer på mig själv att hela tiden säga: – Vad skönt vi har det!
Nya tillgivna vänner på campingen.

Nya tillgivna vänner på campingen.

Onsdag 3 augusti
Igår kväll blev det filmkväll och mys med katterna som bor här på campingen. En ska ha ungar vilken dag som helst!
Nu sitter jag under markisen med utsikt över havet och njuter efter en god frukost bestående av overnight oates (recept här) och två koppar kaffe. Den här platsen är fantastisk, jag och Embla vill stanna här resten av semestern. Jag för lugnet och den vackra platsens skull, Embla för katternas skull. Haha!
Det blir ännu en dag vid havet.

Det blir ännu en dag vid havet.

IMG_1585

Avdrag för nedslaget? Haha!

Avdrag för nedslaget? Haha!

Lucky me!

Lucky me!

Torsdag 4 augusti

Ännu en härlig dag i solen. Bad och lek varvat med bok och kortspel. Hela dagen. Lucky me!
Smaskens!

Smaskens!

Kan ha varit mitt livs skönaste löprunda!

Kan ha varit mitt livs skönaste löprunda.

Den här utsikten!

Den här utsikten!

Fredag 5 augusti
Går upp vid halv åtta, köper färskt bröd, kokar kaffe och skär upp en saftig melon. Sätter mig ute under markisen och njuter av min frukost och tystnaden och det nästan spegelblanka havet. Det enda som emellanåt bryter tystnaden är några får som bräker någonstans uppe i bergen. Vilken livskvalitet!
Efter en lång frukost pumpar jag upp supen och går sedan och badar med Embla. Vi leker att vi rider på våra hästar Mistral och Sila, haha!
Efter lunch
Känner mig rastlös! Vill röra på mig riktigt ordentligt. Måste trotsa hälen och dra ut på en löprunda! 30 minuter borde den väl stå ut med? Dags att snöra på sig löparskorna.
Den löprundan! Helt vedervärdig och helt fantastisk på en och samma gång. De eviga uppförsbackarna som slingrar sig som serpentiner upp för berget, den tryckande värmen, den salta svetten som rinner i mitt ansikte och svider i mina ögon, den molande hälen, den tunga andhämtningen. Och så, den fantastiska utsikten över havet där högt uppe från berget, de svala vindpustarna, nedförsbackarna som får mina ben att gå som trumpinnar, känningarna i hälen är som bortblåsta. Och så endorfinerna som sprutar när jag ligger utslagen utanför husbilen och det iskalla vattnet som jag sedan girigt dricker, stillar min törst och smeker min torra strupe. Hur jobbig en löprunda än är är det alltid, alltid så värt de tunga uppförsbackarna! Längtar redan till morgondagens tur.
Tar farväl av kattkompisarna.

Tar farväl av kattkompisarna.

Så tar det tvärstopp.

Så tar det tvärstopp.

Folk lämnar sina bilar...

Folk lämnar sina bilar…

Tur att vi kan njuta av den här utsikten iallafall.

Tur att vi kan njuta av den här utsikten iallafall.

Lördag 6 augusti
Igår kväll blåste det upp till oväder. I horisonten blixtrade och dundrade det som aldrig förr. Vi satt och såg på ljusshowen tills molnen hopade sig över oss och vi kände de första regndropparna falla. Då gick vi in och satte oss i husbilen och kollade på film medan kastvindarna piskade på utanför. Hela natten regnade, blåste och åskade det. Imorse hade mattorna flugit all världens väg trots att vi lagt mängder av tunga stenar på dem.
Eftersom blåsten och det osäkra vädret verkade hålla i sig bestämde vi oss för att börja resa hemåt en dag tidigare än tänkt. Packade ihop med god rutin och lämnade vår absoluta favoritcamping för i år.
Det är med blandade känslor jag nu sitter i bilen på väg hem mot Stockholm. Det ska bli skönt att om tre fyra dagar vara hemma men samtidigt kommer jag sakna frihetskänslan av att vara på väg, inte ha några tider att passa och mest av allt, närheten till hav och berg. Älskar verkligen husbilslivet!
Kör över bergen i Kroatien, ut på landsbygden och senare in i Slovenien. Små byar i grönskande dalar, sluttningar med vinrankor och strålande sol. Nynnar lite inombords. Tills vi närmar oss gränsen till Österrike, då tar det tvärstopp. På tre timmar kommer vi drygt en kilometer. Hör olika teorier om skärpt gränskontroll på grund av gripande av terrormisstänkta i Slovenien, Italien och Kroatien. När vi till slut kommer fram mot det vi tror ska vara en noggrann gränskontroll visar det sig vara en tunnelavgift? Själva gränskontrollen går sedan hur snabbt som helst. Skumt det där!
När vi väl kommit in i Österrike är klockan efter tio på kvällen och det är kolsvart ute. Embla sover så gott med täcke och kudde på sin plats. Vi kör drygt en timme till innan vi stannar på en parkeringsplats längs motorvägen för att sova.
Hittar vackra platser på landsbygden i Tyskland.

Hittar vackra platser på landsbygden i Tyskland.

Söndag 7 augusti

Vaknar vid halv åtta efter en god natts sömn, trafik och långtradare på tomgång till trots. Tar en kopp kaffe och en snabb frukost innan vi åker ut på motorvägen för ännu en dag på väg.
Hoppas komma upp en bit i Tyskland idag men vi tokkör inte. Lämnar motorvägen på grund av jordens trafikstockningar och tar fina vägar på landsbygden. Stannar och äter lunch vid ett stort sädesfält. Tortellini och ärtor i husbilen smakar bättre än maten på vilken lyxkrog som helst!
Vaknade upp på den här charmiga rastplatsen imorse.

Vaknade upp på den här charmiga rastplatsen imorse.

IMG_9593
Vi fördriver tiden i bilen med att rita.

Vi fördriver tiden i bilen med att rita.

Måndag 8 augusti

Körde hela kvällen igår med paus för middag på en vägkrog. Satt och ritade med Embla varvat med att läsa vägatlas. Strax efter elva parkerar vi bland långtradarna som står på rastplatserna runt om i Tyskland och där sov vi gott tills klockan halv nio imorse.
Sprang av oss lite och åt en snabb frukost innan vi startade upp bilen för ytterligare en dag på väg mot Sverige. Vi har inte bestämt om vi ska gasa hela dagen eller om vi ska hitta på något på vägen. Vi gör det vi känner för för stunden. Älskart!
Tisdag 9 augusti
Hade kunnat åka hem igår kväll men vi kände att vi ville ha en sista natt i husbilen så vi stannade på en rastplats någonstans i södra Sverige. Embla och jag lekte och sprang av oss lite innan det bjöds på filmkväll. Rickard och jag tittar på någon skitläskig serie om seriemördare, 100 Code tror jag den heter. Trodde inte att jag skulle kunna somna, jag hatar egentligen filmer som framkallar rädsla.
Gick och la mig med långbyxor och stickad tröja, det är kallt i Sverige nu! Brrrr! Men somnade det gjorde jag utan problem.
Nu sitter vi i bilen igen med kaffe i termosmuggarna och kör sista etappen hem till Tyresö. Det ska bli riktigt gött att komma hem och ta en varm dusch, kamma håret och kanske dra på lite mascara. Jag har inte haft något smink överhuvudtaget på fem veckor! Så himla skönt!
//Sorry guys! Today you’ve to use Google Translate. I’m busy seeking adventures!
Annons

La dolce vita! Älskar livet på väg!

Så här sugen blir man när det vankas flammkuchen!

Så här sugen blir man när det vankas flammkuchen!

IMG_8877

Morgonrunda i bergen i Lichtenstein.

Morgonrunda i bergen i Lichtenstein.

Onsdag 13 juli

Åt världens godaste middag igår, flammkuchen. För er som aldrig ätit det är det som en tunn, tunn pizzabotten med créme fraiche på. Jag toppade min med lök, ruccola, serrano skinka och parmesan. Lätt det godaste jag ätit i år!
Startade morgonen med en löprunda upp i bergen. Så härligt att springa i skogen och andas alpluft! Och vilka vyer! Sprang svettig och glad hem och gjorde iordning frukost och tog en dusch. Lyllos mig!
Vid lunch tog jag farväl av min nyfunna vän Ina på campingen i Lichtenstein (jag har alltid turen att möta de finaste av människor!) och vi började vår resa mot Italien och Lake Como. Radion på hög volym och kaffe i termosmuggen. Love it!
Vår resa går genom pittoreska alpbyar, förbi snötäckta berg, enorma vattenfall, grönskande dalar och långa tunnlar. Vi kör längs med Lago di Lugano, en vacker sjö på gränsen mellan Schweiz och Italien. På vissa ställen är serpentinvägarna så krokiga och smala att mitt hjärtat åker upp i halsgropen. Framme i Menaggio följer vi Comosjön norrut till orten Domaso där vi ska campa över natten. Det regnar, åskar och blixtrar som 17 men imorgon utlovas strålande sol och 27 grader. Och garanterat ett dopp i vackra Lake Como.
Åker genom fantastiska landskap.

Åker genom fantastiska landskap.

Vackra Comosjön!

Vackra Comosjön!

Ett paradis för vindsurfare.

Ett paradis för vindsurfare.

Melon och prosciutto crudo. Smaskens!

Melon och prosciutto crudo. Smaskens!

Torsdag 14 juli

Solen skiner från en klarblå himmel och vi börjar dagen med en promenad längs sjön. Vid lunch tar vi en cykeltur in till ”stan” och äter fantastisk italiensk mat, hembakad foccacia med rosmarin, ravioli med spenat och ricotta, prosciutto och solmogen melon.
Eftermiddagen spenderar vi på beachen och jag tar semesterns första dopp i iskalla Comosjön.
Åt pasta och drack en riktigt god prosecco till middag. Smakade antagligen extra gott för miljöns skull, precis vid strandkanten med utsikt över snötäckta berstoppar.
Startade morgonen med löpning och yoga vid Lake Como.

Startade morgonen med löpning och yoga vid Lake Como.

Nästa stopp: Marina de Massa.

Nästa stopp: Marina de Massa.

Fredag 15 juli

Stiger upp klockan 7 och tar en löprunda längs strandpromenaden, avslutar med lite yoga innan jag går upp till husbilen. Bästa starten på dagen!
Tar en dusch och äter frukost innan vi packar ihop för nya äventyr. Härnäst går bilen mot Pisa.
Hamnar på en stor camping i Marina de Massa. Rätt livligt och inte riktigt i vår smak men det ska bli skönt att landa lite och sola och bada på beachen.
Det blir en dag på stranden.

Det blir en dag på stranden.

Solnedgång i Marina de Massa.

Solnedgång i Marina de Massa.

Lördag 16 juli
Rise and shine! Så härligt att vakna upp i soliga Italien. Dags att dra ner till stranden!
Var på stranden hela dagen. Drog bara hem och bytte om innan det blev middag på en liten restaurang vid strandkanten. Supermysigt att se solen gå ned i horisonten. Imorgon byter vi dock storcampingen (med allsång och Böda a la Italia style) mot något mer pittoreskt. Over and out för imorgon är det födelsedag! Förväntar mig skönsång i ottan.
Världens gladaste födelsedagsbarn.

Världens gladaste födelsedagsbarn.

Söndag 17 juli
Vaknar upp och familjen sover, passar på att kolla Facebook. Alltså så himla glad man blir av alla grattishälsningar från vänner och bekanta! Att så många lägger sin tid på att skriva en hälsning till mig på min födelsedag gör mig nästan rörd till tårar. Tack, tack, tack! Ni var verkligen en del av att göra min dag!
Embla vaknar och jag sover räv. Hör henne väcka R, -Pappa, pappa! Det är mammas födelsedag. De smyger upp och fixar kaffe och ritar teckningar. Sedan ”väcks” jag av ”Ja, må hon leva”. Fantastisk start på dagen!
Efter frukost lämnar vi campingen i Marina de Massa och åker söderut. Bestämmer oss att inte åka så mångt utan stannar på en camping i Vada. Parkerar bilen ett stenkast från en lång fin strand.
Badar och hänger på stranden hela dagen. På eftermiddagen dricker vi champagne i skuggan. Precis så jag vill ha min dag! Ikväll blir det italiensk middag och sen vill jag sitta och se solnedgången på stranden.
Styrketräning check.

Styrketräning check.

Till stranden i ny bikini.

Till stranden i ny bikini.

Måndag 18 juli

Ny dag, samma plats. Sov till kvart i tio imorse! Så himla skönt att sova ut! Sitter i skuggan och dricker kaffe nu och Embla spelar in videobloggar. Så himla rolig!
Idag står stranden och träning på schemat, i vilken ordning är dock oklart.
Det blev ett lugnt styrketräningspass i skuggan. Perfekt att ha med sig gummiband, hantlar, kettlebell och hopprep på semestern, man kommer riktigt långt på det. Nu BEACHEN!
Så himla TACKSAM!

Så himla TACKSAM!

Tisdag 19 juli
Livet i camper är så grymt! Sådan frihet att välja vart jag vill åka, precis när jag vill. Nu har vi beslutat att stanna där vi är några dagar, landa och komma in i semesterlunken. Platsen är idealisk, bara ett stenkast från stranden. Är såååå tacksam för att jag har möjlighet att göra den här resan!
Känner att jag tappat koll på veckodag och datum och jag kan verkligen leva i nuet. Ingen stress eller press. Det enda man behöver fundera på är vad man är sugen på att äta när man börjar bli hungrig.
Idag blir det likt igår styrketräning och en sväng till stranden. Älskar att gå på strandpromenad! Det är verkligen meditation för mig.
//Sorry guys! Today you’ve to use Google Translate. I’m busy seeking adventures!

Livet på väg

Vi hittar en "egen" sjö någonstans i de småländska skogarna. Det får bli vårt hem första natten.

Vi hittar en ”egen” sjö någonstans i de småländska skogarna. Det får bli vårt hem första natten.

Lördag 9 juli 14.15 

Lämnar Tyresö och åker söderut. Hela familjen är toktaggad!
Första regndropparna faller i Södertälje och det känns ännu bättre att vi ska lämna det osäkra sommarvädret i Sverige. Vart vi ska har vi ingen aning om, första siktet är iallafall inställt på Öresundsbron.
20.30 bestämmer oss för att försöka hitta en plats för att stanna över natten. Åker runt på små traktorstigar i Smålands skogar och hittar…. en egen sjö med en liten brygga. Perfekt för morgondoppet! Nu en öl i solnedgången för att fira att semestern börjat. Så jäkla najs!
Vi hann till Öresundsbron innan första familjefighten, haha!

Vi hann till Öresundsbron innan första familjefighten, haha!

Söndag 10 juli
Gick och la oss redan 22.30, släckte lampan och hörde fortfarande fåglarna kvittra vackert utanför. Ljuvligt! Men sen kom tankarna… vad var det för ljud? Är det någon som kommer? Har vi satt på narkoslarmet? Jag vet, jättelöjligt när vi står mitt i den småländska skogen.
Lyckas somna till slut och sover som en stock. Vaknar strax före 06 av att jag hör en bil komma på grusvägen, hör dörrar som öppnas och stängs. Vem är uppe nu? Här ute i skogen? Det visar sig vara ett gäng morgonpigga fiskare. Där dog drömmen och nakenmorgondoppet, haha! Småslumrar lite medan jag hör att regnet börjar smattra. Dags att gå upp och fixa frukost.
Kaffe och skinkmacka är det som bjuds som dagens första mål. Aldrig har det väl smakat så gott med kaffe och macka som när man är och campar! Älskar verkligen livet på väg!
Nu går bilen söderut, bort från regn och 14 grader (även om jag kan medge att det är ganska mysigt med smattret mot taket), mot Sydeuropa!
Jaha, vi hann iallafall nästan till danska gränsen innan första fighten. Haha! R tyckte att jag hela tiden tryckte fel på på navigatorn och blev såååå sur. – Bättre att jag gör det själv! Så nu får han sitta och sköta navigationen på egen hand. Håller tummarna att han väljer någon bra plats. Själv dricker jag kaffe och ritar hästar med Embla. Inte så dumt!
Att sova vid autobahn är inte charmigt...

Att sova vid autobahn är inte charmigt…

... men jag vaknar ändå upp så här glad. :D (och rufsig)

… men jag vaknar ändå upp så här glad. :D (och rufsig)

Måndag 11 juli

Öresundsbron, färja till Tyskland och AUTOBAHN. Det var så gårdagen såg ut. Stannade till och åt lite middag men resten av tiden satt vi i bilen. Övernattade på en rastplats strax utanför Hannover. Totalt ocharmigt med Autobahn precis bredvid, haha!
Nu är klockan 8 på morgonen och de andra sover fortfarande. Dags att sätta på kaffevatten och fixa frukost till min lilla familj.
Det blir ännu en dag på väg. Stannar och äter snabbt på rastplatser och springer av oss lite innan bilen går vidare.
När klockan blir 22 och vi blivit ruinerade på österrikiska och schweiziska vägtullar rullar vi i mörkret in på en camping i Lichtenstein. Ska bli spännande att se hur stället ser ut imorgon. Och så skönt att duscha av sig resdammet! Godnatt!
Vaknar upp till den här vyn i Lichtenstein!

Vaknar upp till den här vyn i Lichtenstein!

Vi hittar en pool på camping. Vilken fullträff!

Vi hittar en pool på camping. Vilken fullträff!

Sedan drar regnet in.

Sedan drar regnet in.

Jag kokar kaffe...

Jag kokar kaffe…

... och njuter av det ljuva husbilslivet.

… och njuter av det ljuva husbilslivet.

Tisdag 12 juli

05.23 Insomnia! Kan verkligen inte sova! Det luktar starkt av… plast? Och det ösregnar! Botten! Hoppas på stabilisering av vädret för vi har varken regnkläder eller stövlar med oss och vill inte sitta inne i husbilen en dag till.
Vaknar upp till den mest magnifika utsikten! Vi bor i en liten grönskande dal med äppelträd, omgiven av storslagna berg. Så otroligt vackert!
Nu skiner solen och vi ska bege oss ut för att upptäcka omgivningarna. Jag känner mig så tacksam!
Hittade en pool (!?) på campingen så det blev bad för de andra och jag passade på att plåta lite. Sen drog ösregnet in igen så vi gick och duschade och gjorde sallad till lunch i husbilen. Eftermiddagen handlar mest om fika och en god bok. Superskönt! Jag älskar husbilslivet!
//Sorry guys! Today you’ve to use Google Translate. I’m busy seeking adventures!

Några av vinterns höjdpunkter

Trots att sommarvärmen har varit svår att missa under den gångna veckan så svävar mina tankar ändå tillbaka till vintern. Och det har knappast med solsting att göra utan snarare att den varit helt fantastisk. Vad jag minns? Min tomahawk med galet mycket airtime, Pontus stora flyg till plattlanding, Rikards skrik när han flög ut över vinddrivan i Stuben och några drömlika dagar i Schweiz. Bland så mycket annat. 

Bästa (oväntade) Åk
Ibland åker man ut på berget utan varken förväntningar eller planer. Snön kanske är halvbra och inställningen är förmodligen att låta dagen bli lite som den blir. Och det är just de här dagarna som brukar kunna bli de absolut bästa. Det är det där med att inte ha några förväntningar som är nyckeln och om man i ett sådant läge lyckas hitta ett riktigt bra åk så blir det värt tio gånger mer än om man hade förväntat sig så bra åkning.

Det var kaffe som gjorde att dagen blev som den blev. Pontus stod vid liften med min termos och väntade på mig och Viktor när en argentinare kommer fram och frågar om han får smaka. Och där började allting. Det visade sig att argentinaren och hans vän (en medelålders kvinna som kan vara den coolaste person jag någonsin träffat) hade stenkoll på bergen St Anton och mer än gärna visade oss några av sina bästa åk. Så vi hakade på och det resulterade i några av säsongens toppåk med orörda svängar, nya bergssidor och världens bästa guidning. De båda var superhärliga och vi var otroligt tacksamma. En overklig, oväntad och obeskrivligt bra dag. En såndär dag som man alltid kommer att bära med sig i ett härligt skimmer, ett minne som för med sig en känsla som man liksom bara myser in sig i varje gång man väljer att blicka tillbaka på det.

Bästa (oväntade) Åk 2
Eftersom jag gillar att anstränga mig, läs gå, för att få ett åk (utflyktskänslan!) så är jag ofta entusiastisk till den typen av förslag och föreslår det ganska ofta själv. Så när vi, säg sex-sju dagar efter snöfall, funderade på vart vi skulle ta oss sa jag ”vi hajkar!”. Det visade sig att Pontus och Viktor hade spanat in en ränna åt det hållet vi var på väg, så vi valde att testa den. Vi gick kanske i 30-45 min innan vi var på toppen av berget vi skulle ned från. Första branten visade sig ha kallsnö, vilket inte var helt enkelt att hitta vid den här tidpunkten (vi hade svettats som galningar i solens värmande strålar när vi gått uppför), och när vi korsade platån under och kom fram till rännan insåg vi att det låg kallsnö även där. Och den var i princip orörd. En oväntad vändning på en planlös dag ledde till att vi fick åka en brant ränna med kallsnö och upptäcka ett nytt åk. Dessutom gick vi dit och fick traversera (snowboardvänlig sådan) tillbaka därifrån. Oslagbar kombination.

 

IMG_7292

En av många rännor vi kört under vintern. Den här hade dock allt annat än pudersnö i sig. Foto: Elin Turpeinen

Bästa Vrål
Ibland ser man inte riktigt hur terrängen framför sig ser ut. Det kan vara för att den är väldigt kuperad eller bara konvex. Så var fallet när vi kom ner från ett åk i Stuben och skulle ta oss tillbaka över ett ganska kuperat område. Vi andra hade åkt där förut och hade lite koll på hur det såg ut, framförallt så var vi medvetna om vinddrivan med superplatt landning. Den ligger liksom rakt i åkriktningen, om man siktar på pisten, men går enkelt att svänga runt vilket vi valde att göra. Om inte annat så hinner man väja för den när man kommer ovanifrån, det vill säga om man inte kommer med ganska mycket fart.

Det gjorde Rikard. Vi hade inte nämnt den utan tänkte nog att han skulle upptäcka den i tid och svänga runt, men han kom med snabb fart på sin bräda, hann inte med att notera vinddrivan och fick sig istället ett flyg. Han skrek rakt ut av ren förvåning när han plötsligt befann sig i luften. Sen landade han skönt på rumpan i den mjuka snön under. Oväntade flyg, som slutar bra, blir sällan annat än väldigt roliga. Lägger utövaren även till ett skrik blir det bara ännu bättre.

SONY DSC

En av många vinddrivor i Stuben. Foto: Viktor Edeblom

Bästa Felsväng
Det var väl kanske inte riktigt en genuin felsväng, men den får ändå räknas in här då åket var totalt orekat när vi valde att svänga ner i det. Vi var i Aletsch, Schweiz, och såg hur ett gäng lokala barn (ungdomar eller någonstans däremellan) svängde ner över fältet och vidare in i skogen som låg framför oss där vi satt och lunchade.

”Kan man åka där?”
”Uppenbarligen.”
”Ska vi åka där?”
”Varför inte?”

Det räckte med det för att vi, Marilyn, Magnus, Viktor och jag, skulle bestämma oss för att ta åket. Kunde dem åka där, så borde ju vi också kunna det. Och enligt kartan ledde åket ner till byn i dalgången under oss som verkade ha en lift som vi skulle kunna ta tillbaka. Så när vi lunchat klart svängde vi ut över fältet och in i skogen.

Grejen är att det var en otroligt varm dag. Och det hade varit flera sådana dagar i rad. Det här betyder att snögränsen hade klättrat en bra bit upp från dalgången och lämnat snöfri mark nedanför sig. Men första biten av åket gick bra, sedan blev det fler och fler gräsfläckar och slutligen, efter att ha tagit av sig brädan/skidorna ett antal gånger för att passera snöfria partier på den grusväg vi kom fram till, var det bara barmark framför oss. Så från där och ner till liftstationen, som vi kunde se från var vi stod, blev det till att gå.

Men jag gillar det där. Det blir liksom som en helhetsupplevelse. Och när man hamnar åkandes mellan gamla fäbodar och dylikt känns det ungefär som att vara ute på sightseeing med brädan som färdmedel. Däremot hade det varit ännu bättre om vi kunnat åka hela vägen till liften och om vi hade spanat in åket nerifrån så hade vi sett den där snöremsan som gick betydligt längre ner i dalen än vad den gjorde på stället som vi hamnade på. Men det spelar mindre roll, det blev som sagt ändå ett roligt och mysigt äventyr av det hela.

Bästa Flyg
Pontus får nog ta hem den här. Sindre och Elias var på besök och dem körde en dag med galet mycket ladd och många stora klippor. Vad jag gjorde? Körde klipporna där de inte var fullt lika stora. I alla fall så blev det någon sorts längd- och höjdhoppstävling av det hela där den vars landningsspår som låg längst bort från klippan var lite extra nöjd efter just det åket. Pontus avslutade dock den tävlingen på ett smidigt sätt när han laddade på något enormt inför en stor klippa dem inte provat tidigare. Han flög som tusan, förbi landningen, och hamnade där terrängen börjat plana ut. Men han stod det som måste ha varit säsongens största flyg. Sen är det en annan sak hur hans knän mådde efteråt, men efter det flyget var det i alla fall lite som att det sattes punkt på den där ”tävlingen”. På ett snyggt sätt med galet mycket ladd.

Pontus hoppar

Pontus i ett annat snyggt flyg. Foto: Christoffer Aabol

Bästa Avstickare
De där dagarna i Riederalp, Schweiz, som Viktor och jag spenderade tillsammans med Marilyn och Magnus  var fantastiska. Vi bodde i en superfin alpstuga som låg charmigt placerad mitt på en bergssida med en getbonde som enda granne. Bastukvällar, vårskidåkning i galen värme, mysig ort, promenader, alpernas största glaciär och världens bästa sällskap. Sen öppnade vi ju upp åken Marilyns Ränna och Elins Brant, inte för att någon annan hakade på efter oss – vi var i princip de enda åkarna som rörde sig utanför pisterna och hade dessutom tajmat in ett snöfall.

Bästa Krasch
Vi återvänder till vinddrivornas värld här. Den här gången var det jag som fick mig en flygtur, men den var åtminstone planerad. Kraschen var dock inte riktigt med i planen. Också den här vinddrivan låg i Stuben, men till skillnad från Rikards variant så erbjöd den en superbra landning – skön lutning, mycket snö och inga stenar. Och jag hade hoppat den tidigare, visste hur den såg ut och kändes. Då hade jag dessutom landat den. Därför ville jag ju utmana nu, ladda lite mer och ta den större än tidigare. Så jag tog fart.

Den var större på mitten och mindre på sidorna, så jag siktade lite mer mot mitten. Sedan är det ganska oklart vad som gick snett, men när jag landade så stod jag i en kort sekund och trodde att jag landat den. Sen föll jag. Eller ja, jag tomahawkade nerför branten. I vinter har det varit ganska få sådana tumlande fall för min del, men den här var en av de galnaste jag gjort någonsin. Det var den där varianten då man får en flygtur mellan varje varv, något jag aldrig testat tidigare. Airtime! Kullerbytta… Airtime! Kullerbytta…

Bästa Avslut
Kunde inte ha blivit ett bättre säsongsavslut än att få besöka både Hemavan och RideTheCow samt Rikgränsen och NM. Bäst var att få möta alla andra som körde tävlingarna, eller bara hängde där under dem. Helt magiskt. Att dessutom vinna båda premiärtävlingarna var en bonus som gjort mig taggad på att fortsätta tävla nästa vinter. Och sen var det ju något alldeles extra att få höra sitt namn skrikas på banketten, få en mikrofon i handen och hålla ett tal… Som sagt, bättre säsongsavslut känns omöjligt att få och trots att värmen är skyhög längtar jag redan efter första snöfallet!

SONY DSC

Kategori
Annons

Färglöst? Nej, bara lite gråare.

Ibland glömmer man bort saker. Det kan vara saker man tänkt göra, något man borde köpt eller prylar man glömt att packa med sig när man ska åka iväg. Vissa gånger är det som att hjärnan själv väljer att radera bort de där grejerna från våra mentala ”to-do”-listor. Kanske för att jäklas lite med oss eller för att våra medvetanden någonstans inte tycker att just de grejerna är av intresse för någon form av helhetstänk. Som om vårar djupare jag redan förstått att den där extrajackan bara hade tagit plats i packningen och aldrig egentligen kommit till användning.

Men bäst kanske vi är på att plocka bort, eller kanske snarare försköna, saker som vi bär med oss som sämre minnen. Det här med att vi polerar upplevelser och händelser för att ge dem något sorts skimmer som de egentligen inte hade, men som får oss att minnas dem på ett vackrare sätt. Funktionen som får oss att påstå att fisken vi fångade för fem somrar sedan, som egentligen vägde 500 gram, var en bjässe på 1,5 kilo. Den som får oss att minnas regniga somrar som soliga dagar, som får oss att komma till uttrycket att det var bättre förr. För att fem år senare hävda att det var bättre för fem år sedan. Osv.

I alla fall så har jag förträngt en sak. Eller förträngt är väl att ta i, men jag har åtminstone låtit bli att tänka på det och på vissa sätt förskönat det. Men nu är jag tillbaka och verkligheten har gjort sitt. Det är nämligen lite så det kan bli när man har försett något med det där skimret. Det kan vara en plats man varit på som man alltid burit med sig i minnet som en vacker sådan. Ett ställe man trivts på, där alla miner var glada och omgivningens skönhet slående. Fine, det är väl jättefint att vi kan minnas det så. Det skapar en mental plats att ta sig till när verkligheten inte riktigt känns lika skimrande. Men här kan det bli problematiskt om man förskönat det hela lite väl mycket och sedan faktiskt återvänder till platsen. Besvikelsen kan vara som ett slag i ansiktet. Eller så är det precis så som vi minns det.

Färgglatt i St. Antons boulderhall.

Färgglatt i St. Antons boulderhall.

Skillnaden dem emellan (förutom färgsättningen)? Where do I begin… Polerade och slitna grepp (vilket ger väldigt lite friktion), en trästege upp till en del av bouldering, mattor fastspända i stegar, sektionen liksom intryckt på läktaren till en bandyplan, låga väggar… Samtidigt blir det hela lite charmigt och påminner kanske mer om ett hemmabygge än klätterdelen hos ett modernt idrottskomplex. Det känns som att någon verkligen kämpat för att få till en klätterhall och kommit med den ena kreativa lösningen efter den andra. Och någonstans har de hittat en lösning som ändå funkar. Det finns många linjer av varierande svårighetsgrad, precis som man efterfrågar. Så klättringsmässigt lämnar hallen kanske inte så mycket att önska, förutom nya grepp. Det kan jag ändå inte släta över, de behöver bytas ut.

IMG_7304

Andra våningen i boulderdelen.

Och jag har varit i betydligt knepigare hallar. Till exempel den i Verbier förra vintern. Här handlade det om ett litet, litet, rum intill hockeyhallen i byns sportcentra. Det kändes som att gå in i typ ett maskinrum. Eller ventilationsrum. I alla fall inte en klätterhall, eller boulderhall som det ju faktiskt var. Väl där inne var det, ett inte speciellt högt, snedtak åt båda riktningar och en matta över hela golvet. Det var litet och källarlikt, men återigen – klättringen fanns där. Fönster, däremot, var det inte någon fråga om. Instängt? Något enormt.

Det är svårt att låta bli jämförelser. Och i sådana här lägen är det svårt att inte lägga på det där skimret. Hallen i St. Anton glittrar redan. Samtidigt förnöjer variation och även om skillnaderna är markanta hallarna emellan så ger de ändå utmaningarna som efterfrågas. På sina egna, unika, sätt. Grått eller färgglatt, högt eller lågt. Sedan kanske man föredrar det ena eller det andra, men hellre att det finns en charmiga hall med vrår och vinklar än ingen hall alls.

IMG_7310

Kategori

4 saker jag lärt mig om Österrike

Att skidåkningen i Österrike skulle vara bra hade jag förväntat mig. Likaså att landskapet skulle vara sådär otroligt vackert som det visade sig vara. Däremot har tiden lärt mig nya saker om landet så som att man inte förstår vegetarianer, låter barnen klättra på väggarna och tycker att tysk après-ski musik är svängigast.

Vegetarisk mat? Vad menar du?

Jag äter sällan på restaurang med motiveringen att jag gillar att få bestämma vad som ska ligga på min tallrik. Känner mig ofta begränsad av restaurangernas menyer. Givetvis finns undantag där utbudet matchar min smak perfekt. Men så är inte fallet i Österrike, i alla fall om man ska kika på de karaktäristiska rätterna. Här är det nämligen kött, ost, pasta och… Kött som är grejen. Och jag är vegetarian.

Det här borde jag kanske ha kunnat räkna ut innan mitt första restaurangbesök på en typisk österrikisk, väldigt charmigt inredd, restaurang, men det gjorde jag inte. Så där satt jag med menyn i min hand och en rätt att välja på. Ost med ost, ost, ost, lite brynt smör och pasta. Dom måste ha glömt att skriva med grönsakerna tänkte jag och la min beställning medan mina bordskamrater valde en rätt med getkött. Det hade dom inte, det fanns inga grönsaker. Jag smakade på den där ostknödeln och började snabbt smutta på vinet istället. Nästa gång vi gick på restaurang här i Österrike blev det asiatiskt istället.

Klättring für alles

Ni vet hur alla berättar hur de har spelat fotboll som unga hemma i Sverige? Glöm det, i Österrike är det klättring som är grejen och i hallarna kryllar det av barn med så mycket energi att de i stort sett flyger uppför väggarna. Och det faller sig liksom naturligt för dem, det är inte konstigt att bollen bytts ut mot bouldering. För en annan är det perfekt då populariteten innebär fler, och riktigt bra, klätterhallar.

Möjligheterna till klippklättring är också många och för en klätterentusiast är bergen rena drömvärlden. Österrike är även platsen där du kan stöta på väderbitna alpinister som känner bergen utan och innan, ni vet alpvärldens urtyp. Ibland dyker de upp på mer välbefolkade platser och delar med sig av sina inspirerande och otroliga livshistorier, men oftast befinner de sig på någon klippvägg långt bort från civilisationen.

De är naturliga navigatörer

Att köra bil i Österrike bör inte göras utan vägkarta, GPS eller annan navigationsutrustning om man vill nå sin destination med så få felkörningar som möjligt. Anledningen ligger i att vägarna många gånger saknar skyltar. Här är det lätt att undra varför, men likt det mesta så har det antagligen sin naturliga förklaring. Den skulle kunna vara att österrikarna helt enkelt är bättre navigatörer och besitter en inre kompass som leder dem rätt.

En annan förklaring skulle kunna vara att man helt enkelt bortprioriterat skyltningen. Oavsett så leder det här till att det blir lite svårare att hitta rätt i landet. Däremot så får man öva sin orienteringsförmåga, något som är både nyttigt och roligt.

Tysk après-ski musik är grejen

Ni vet de där svängiga tonerna som får tyskarna att svepa öl och dansa loss i timtal med pjäxorna på fötterna? Det är inte bara i Tyskland man uppskattar dem. På österrikiska après-ski ställen ljuder ofta musik i samma genre och pjäxdansen kan pågå långt efter liftstängning. Och det är inte speciellt konstigt då det är en stor mängd tyskar som varje vinter tar sig till de österrikiska alporterna för att åka skidor och gå på après. Influensen är oundviklig då de där dansanta och lite småtokiga tonerna oftast leder till glada miner.

För den som gett sig ut på vägarna, trots bristen på vägskyltning, finns även en radiokanal som för det mesta sänder ut precis den där tyska apres-ski musiken. Du kommer garanterat glädjas åt den, finna den lustig och på något sätt uppskatta bilfärden lite mer. Har du aldrig hört den här typen av musik? Klicka här och njut av de svängiga tonerna.

Bonus: Här skulle jag vilja skriva att jag lärt mig tyska, men det vore en överdrift. Jag kan ursäkta mig, undra över vad något är och säga att allt är bra. Inte mycket mer än så. Däremot har ögonen fått vila på riktigt vackra vyer. Det är i för sig inte så otippat då Österrike trots allt är ett alpland och den som vistats i sådana vet hur magisk utsikten allt som oftast är. Och någonstans är det väl en anledning till att landet lyckats charma sig in hos mig. Finns det alper eller vackra och åkbara berg i allmänhet, mycket snö och mysiga byar hamnar man på plussidan och då Österrike har både det samt mycket mer är det inte svårt att tänka tanken på att återvända till landet fler gånger.

Hur var det nu med sista åket?

Heej!

Nu är jag hemma i Sverige igen. Jag har haft en fin vecka och dom tre sista dagarna var sååå vackra. Sol rakt igenom! Jag åkte ju med min pappa, lillebror, och pappas sambos två söner. Jag klarade mig utan skador men tyvärr var det en i gänget som gjorde illa tummen. Här har jag skrivit lite om hur just maten varit i Saalbach, om det är någon som är intresserad av att åka dit. Det här var första gången för mig i Österrike, men absolut inte sista!

Här kommer bilder från de tre sista dagarna. De första dagarna finns att kika på här!

thumb_IMG_6313_1024

thumb_IMG_6325_1024

thumb_IMG_6300_1024

Lillebror och Micke körde paragliding!

SAMSUNG CSC

Såhär startade mitt sista åk, och det slutade fint på en afterski i byn och inte på ett sjukhus;) 

thumb_IMG_6338_1024

Kram

Annons

Maten här i Österrike!

Hej Ni! Det blir mycket skidåkning och lite datorsittande för mig här i Saalbach. Det har varit fint väder de senaste dagarna också vilket har gjort att vi varit ute extra länge. Det är så härligt när det är sol för då kan lunchen intas utomhus, älskar att äta utomhus!

Maten här är rätt köttig, om jag säger så… Det finns schnitzel (som jag inte gillar) på varje ställe, och någon typ av grillplatta eller deras pytt i panna som serveras i en stekpanna. Och såklart, gulasch som jag ätit nästan varje dag nu tror jag! Vi bor på ett pensionat och det är en familj som ordnar med frukost och så, och den är faktiskt förvånansvärt bra. Jag äter kokt ägg, massa havregryn, yoghurt, äpple, och sen har dom fixat glutenfritt bröd också.

Åker man hit och vill äta veganskt eller vegetariskt är just det utbudet inte speciellt bra skulle jag säga, om man inte nöjer sig med en vanlig sallad förstås. För det finns, men det är få menyer som har enskilda vegetariska rätter. Väldigt lite fisk är det också. Så för min del, eftersom jag ändå gillar kött men nästan aldrig tillagar det hemma av olika anledningar, har jag faktiskt ätit det och det mesta har varit väldigt gott! Jag antar att kött är lite deras grej med tanke på att det inte är ett land omringat av massa vatten.

En variant av gulasch, med korvbitar i! 

thumb_IMG_6251_1024

Potatis, vill man har något till maten så är det nästan alltid potatis i någon form som går att välja på.

thumb_IMG_6195_1024

Ett ställe i backen som serverade tonfisksallad, inte jättevanligt!

thumb_IMG_6291_1024

Pytt i panna på Österrikiskt vis!

thumb_IMG_6173_1024

Pappa tog pizza och var supernöjd, det är också en sån rätt som finns i princip på alla ställen, både till lunch och middag!

thumb_IMG_6316_1024

kram

Kategori

Vackra Österrike får mig att tänka på Jämtland!

Heej!

Nu har jag ju varit här i Österrike i några dagar, halva tiden, och vädret har varit lite blandat. Snö, dimma, sol, hårt i backen och sorbet. Jag äter mycket gulasch och njuter av utsikten när det går att se något. Det är så vackert, och eftersom backarna är långa går det att trycka på länge, det enda som stoppar mig är mjölksyran. Vi har åkt med guider i två dagar nu och varit i Saalbach, Hinterglemm och Fiberbrunn. 

Jag har under dom här dagarna steppat upp min hemlängtan till Norrland lite. Jag ska försöka förklara varför… Jag visste ju att Jämtland var vackert sedan innan, och det är inte för att det inte är vackert här i Österrike (för det är det) som jag börjat tänka som jag gör, men jag inser kanske lite lite mer än vad jag tidigare gjort (om det går) hur sjukt vackert det är där jag faktiskt vuxit upp. Jämtland ser såklart inte ut precis som alperna, men det är fasen inte långt ifrån med alla fjälltoppar och all snö. Känslan av en vårsol som värmer mitt ansikte medan jag susar nedför backen eller bara sitter i en snögrotta och njuter efter någon mil på längdskidor är oslagbar. Och allt sånt har alltid funnits så nära mig. Jag saknar helt enkelt närheten… d

Här kommer lite bilder från våra dagar som vi haft hittills i Saalbach. 3 gjorda och 3 kvar!

Dag 1

thumb_IMG_6193_1024

Dag 2

thumb_IMG_6220_1024thumb_IMG_6221_1024thumb_IMG_6216_1024thumb_IMG_6246_1024Dag 3

thumb_IMG_6249_1024

Kram

Ski fahren – Saalbach!

Heej!

Jag är i Saalbach, i Österrike, med min familj som just här består av pappa, lillebror och två killar till som hör till min pappas familj. Jag och fyra killar alltså. Vi kom hit igår och det är en fin by, med ett stort skidsystem som går runt hela byn. Idag har det varit väldigt väldigt dimmigt och snöat en del. Hoppas på sol imorgon så vi får se lite mer av allt det vackra som finns här! Det känns sååå härligt att få åka utför igen, det gör jag ju inte varje dag i Stockholm precis.

thumb_IMG_6155_1024

Pytt i panna på Österrikiskt vis! Ganska fin servering ändå. 

thumb_IMG_6173_1024thumb_IMG_6193_1024JN

Annons

Skidlyx i Schweiz eller bordsdans i Österrike?

Frågan jag har fått absolut flest gånger handlar om att favorisera en skidort. Eller närmare bestämt så efterfrågas svaret på om Verbier är bättre än St Anton eller vice versa. Svävande har jag gett otydliga svar om att det är svårt att välja. Men nu är det slut på undanflykter.

Först ska jag nämna att jag inte är speciellt bra på att favorisera. Eller på att välja något framför någonting annat. Det ligger mest i att jag vill att det val jag gör ska vara det absolut bästa som går att göra i den situationen vilket gör att jag måste väga för- och nackdelar fram och tillbaka en väldans massa gånger. Ni förstår själva frustrationen som ibland uppstår, speciellt när det kan handla om saker som att välja mellan havremjölk och mandelmjölk till grötskålen (det blir oftast havremjölk). Och givetvis blir det värre ju mer betydande saker det handlar om.

För att lösa situationen läser jag på, nu pratar jag inte riktigt om mjölkliknande drycker längre utan snarare funktionalitet kring utrustning, för att hitta det som matchar mina behov bäst. Sen är det ibland svårt att veta exakt vilket behov man vill tillfredsställa när det längs vägen dyker upp nya sådana man inte ens visste att man hade. Men nu handlar ju inte det här om att välja livsmedel eller funktionsutrustning utan om att favorisera en skidort. Och uppenbarligen är det något jag behöver öva på, så nu jäklar ska här favoriseras.

Byn

Ska du till alperna för att åka skidor är det givetvis skidor du vill åka. Men även om du i ditt inre visualiserar snötäckta berg och djupa dalar så kommer bilder av en mysig alpby också att svepa förbi. Inget konstigt i det, byn är en stor del av upplevelsen och självklart vill du att den ska ha både charm, personlighet och ett schysst utbud. Det vill i alla fall jag.

Många av de välbesökta skidorterna har turistifierats, vilket betyder att de där charmiga husen du sett i ditt inre i vissa fall bytts ut mot större hotellkomplex för att kunna matcha efterfrågan på boende. Både St Anton och Verbier har klarat sig rätt bra från det där och de båda består fortfarande av fler enskilda hus med pensionat och vandrarhem än stora hotellbyggnader. Men det är klart att det samtidigt syns att orterna är turistmål. Väljer man däremot att bo lite utanför stadskärnan så kommer man åt de där genuina kvarteren.

Det finns, som nämnt, likheter mellan orterna, men givetvis skiljer de sig också åt. En grej har att göra med positionen. St Anton ligger i en dalgång medan Verbier ligger uppe på en bergssida och är det bergen man är ute efter så är Verbiers läge att föredra. Husen ligger på olika nivåer och chansen att du spanar ut på bergen mittemot genom fönstret är större än i St Anton där du snarare kikar in hos grannen.

Favoritort: Bergssida framför dalgång gör att Verbier står som vinnare. Dessutom är själva centrumdelen något mer charmerande och karaktäristisk i den schweiziska lyxorten.

Skidsystemet

Båda systemen är gigantiska och du kan lätt spendera en heldag med att utforska olika delar av det. St Antons system låter dig åka till olika grannbyar så som Zürs, Lech och Zug vilket blir till härliga utflykter. Orten planerar att bygga ihop systemet mellan St Anton och de övriga byarna inför nästa säsong då det just nu krävs en busstur mellan Valfagebahn och Zürs/Lech. Smidigt!

Verbiers system är inte långt efter och du kan ta dig långt, långt, bort från själva huvudbyn till närliggande orter. Den högsta toppen du kan nå via lift, Mont Fort, ligger på 3330 m.ö.h vilket är högre än St Antons motsvarighet, Valluga, som ligger på 2811 m.ö.h och det är ju något speciellt med att vara så högt upp över havet som det bara går. Det till trots så är det smidigheten som är nyckeln till bra skidåkning och där ligger St Anton i topp. I Verbier kan du nämligen lätt hamna i lägen där du måste åka över opreparerade pister (puckligare än puckligast) för att komma längre bort i systemet.

Favoritort: Den bästa piståkningen hittar du i St Anton. Dock får Verbier ett extra plus i kanten för de högre belägna topparna inom systemet.

Blev du skrämd av det där med puckliga pister? Här kan du lära dig att bemästra dem!

Offpistmöjligheter

Den viktigaste och mest avgörande kategorin av dem alla. I alla fall om man som jag trivs bäst utanför pisterna. Själva möjligheterna bygger mycket på ovanstående kategori då det oftast är att föredra att få lite hjälp från lifterna för att ta sig till offpiståken. Och båda systemen är lysande ur den aspekten. Du tar liften upp, glider ut åt något håll eller går i 5-10 minuter och får dig ett härligt åk. Den som vill går lite till, i ca 30-60 minuter, och får ett ännu härligare åk. Behöver jag förtydliga att det här är den främsta anledningen till att orterna är så populära?

Men det finns ett par avgörande skiljaktigheten orterna emellan. Brantheten är den ena och om du, återigen som jag, tycker att det blir mer spännande när åken lutar lite mer så är Verbier rätt ställe att utforska. Bergen är brantare och högre med många smala passager och stora klippor. Det finns givetvis åk med +40 graders lutning även i St Anton, men generellt så är åkningen något snällare.

Och under snöiga dagar med dålig sikt gäller det att kunna hitta bra skogsåkning på skidorten. Bruson i Verbier erbjuder sådan i världsklass med en stor granskog som är perfekt att åka sicksack mellan. Motsvarigheten, Stuben och Langen, i St Anton når inte riktigt upp till samma nivå med mer sly än skog.

Favoritort: Med sin brantare åkning, mer tekniska terräng och mysiga skogsåkning så tar Verbier hem den här kategorin.

After-Ski

Är after-ski med dans på borden din melodi så måste du besöka Krazy Kanguruh i St Anton. Här är det stökigt, galet och knökat med folk. Det är inte för inte som stället ses som alpvärldens after-ski nummer ett. Det ligger i backen vilket betyder att du kommer behöva åka skidor med ditt alkoholintag i kroppen. Något som alltid är lika spännande.

Vill du hellre ta en öl och prata om dagens lyckade åkning med alltifrån locals, säsongare och turister så är Pub Mont Fort i Verbier destinationen. Här hör det liksom till att dela med sig av puderåk, tips och allmänt skidsnack efter liftstängning. Puben, som Pub Mont Fort går under bland locals och säsongare, är även platsen för dig som vill bust a move framåt småtimmarna. Ett måste helt enkelt!

Favoritort: Puben har något speciellt med sin position som byns mittpunkt. Perfekt för skidsnack, dance-offs och möjligheter att möta andra med samma passion som du. Och puben är också avgörande för att Verbier ska stå som vinnare även i den här kategorin.

Prisläge

Schweiz är dyrt och Verbier är en lyxort där personer som Sir Richard Branson och Bonnier-familjen äger snitsiga villor. Det säger sig själv – åk inte hit om du har en ytterst begränsad budget.

St Anton är inte superbilligt det heller, men priserna skiljer sig ändå åt markant. Ett exempel är säsongsliftkorten som kostar ca 4000-5000 mer i Verbier än i St Anton.

Favoritort: Österrike är generellt billigare än Schweiz och Verbier kostar mer än St Anton. Du får helt enkelt mer skidåkning för pengarna i St Anton och väljer du att stanna en hel säsong kan du räkna med att det kommer skilja några tusenlappar.

Slutsats: Österrikiska St Anton har sin charm, men framförallt är skidsystemet en riktig fullträff. Även offpisten är fantastisk och möjligheterna är många. Prisbilden är något snällare och after-skin helt galen. De till trots så är schweiziska Verbier vassare ur de flesta aspekter. Brantare åkning, tät granskog, mysig by och skönt skidsnack på puben gör det värt att betala en något högre prislapp.

Ska du åka till Verbier, St Anton eller Val Thorens? Här hittar du tre klassiska puderåk, ett på varje ort, som du inte vill missa!