Yoga på is – för dig som vill testa en ny upplevelse från Lappland

Outdoor, Stories Om det är så att du missat det, har du kanske tid att testa på det nu innan vintern är över. Active North har nämligen tagit fram en ny typ av upplevelse inom yoga. Något som kallas Arctic winter yoga. Meditation på Lapplands egna kalla och frusna vatten.

Föreställ er en kombination av de svenska tallskogarna, ljudet från naturen, och ren härlig luft. Detta skapar en perfekt tillvaro för den som söker en stund yoga långt ifrån den dagliga stressen i stan. En chans att andas in naturen och fokusera på sig själv.

Arctic winter yoga är ett koncept utvecklat av Active Norths egna Rebecca Björk. Inspirerad av naturen är yoga på is ämnat för personer som söker en relation mellan kropp, tankar, själ, och naturens egna rörelser och ljud. Det är en upplevelse som bjuder på mer än bara en matta på gymmet.

Yoga är annars i allmänhet bra för kroppen då det motverkar stressrelaterade effekter som spänningsverk, försämrat immunförsvar, och dåligt näringsupptag. Det gör oss mindre mottagliga för sjukdomar och skador. Att också variera mellan värme och kyla kan vara bra då det höjer blodcirkulationen.

”När man är i kylan jobbar kroppen hårdare för att bevara värmen, vilket höjer mängden endorfin i kroppen som bidrar till en stark känsla av lycka” Säger Rebecca själv.

Kategori

Vad är grejen med Lemmelkaffe?

Lämlarna vandrar på led hela vägen från Norrland till Afrika. Där plockar de med sig kaffebönor, hoppar i havet och flyter med strömmen tillbaka till norr. Det var en väldigt förenklad version av den spektakulära historien bakom Lemmelkaffet. Men är det lika gott som berättelsen är gripande?

Det räcker inte med orden ”jag tar med kaffet” om man har valt att packa med sig Lemmelkaffe. Då krävs märkets fulla namn för att skapa förståelse. För att få motparten att inse vilken fantastisk kaffestund som komma skall.

På frågan om vilket kaffe som smakar godast kan jag omöjligt svara. Även om jag druckit kokkaffe sedan jag började med den typen av bryggd, samt provat det beryktade Lemmelkaffet vid flertalet tillfällen, så kan jag inte säga varken eller. Förmodligen ligger det i att jag helt enkelt saknar förmågan att jämföra flera olika kaffesorter, om jag inte har dem i varsin mugg framför mig på samma gång. Då skulle det antagligen vara betydligt enklare.

Det låter dessutom mer äventyr, friluftsliv och äkta vara. Skogshuggarkaffe, typ.

Men ändå, trots att jag inte riktigt kan avgöra om det faktiskt finns någon fantastisk smakskillnad, så är det någonting som gör att det känns lite godare med Lemmelkaffe. Det låter dessutom mer äventyr, friluftsliv och äkta vara. Skogshuggarkaffe, typ. Och visst, när jag väl sitter där med en kopp Lemmelkaffe i min hand så smakar det allt som oftast riktigt gott. Men det brukar i för sig kaffe alltid göra när man avnjuter det i naturen.

”Inte sova, bara kaffe”. En mening som förmodligen etsats sig fasta i många både kaffeälskare, och icke kaffeälskares, medvetandet. Uttrycket myntades genom en video som såg dagens (Youtubes) ljus den 31 auguste 2013. Efterföljande videor har även visat upp riktig kokkaffeporr (för att använda upphovsmakarnas eget uttryck) och extremt många makalöst vackra naturbilder. Och förstås en och annan lämmel, ofta med humoristisk vinkel.

De har verkligen nischat sig på kaffemarknaden. 

Filmerna är för övrigt fantastiska. Och hela uppbyggnaden av världen där Lemmelkaffet verkar är attraherande i sitt språk och uttryck. De har verkligen nischat sig på kaffemarknaden. Och på tal om attraktion så är det väl kanske där det landar. Om ett försök till att svara på vad grejen med Lemmelkaffet är, det vill säga. För det är nog just den där världen som lockar. Att få befinna sig i de där vackra filmerna med en kopp rykande hett kokaffe i sin hand. Och bara njuta av landskapet omkring sig. För en sak är säker. Lemmekaffe (eller vilket kokkaffe som helst) bör tillagas över öppen eld i naturen/på fjället. Eller åtminstone avnjutas där. För att få lite mer av den där genuina friluftskänslan som kaffet bär med sig.

Kategori

Vad vore Norrland utan snö?

Ända sedan jag var liten har min bild av Norrland präglats av snö. Meterdjup snö. Jag fantiserade om riktigt långa vintrar med mer brädåkning, fler ulltröjor och kallare väder. Men allt eftersom åren går minskar de där metrarna, både i mina drömbilder och i verkligheten. 

Sommaren har aldrig riktigt lyckats charma mig, åtminstone inte lika mycket som den kyligare tiden på året. Så fort det var fråga om att välja favoritårstid var vintern mitt givna svar. Faktiskt så skulle det kunna vara den enda saken jag någonsin varit riktigt säker på. Det ultimatumet, om något, har jag liksom alltid svarat relativt direkt på utan att fundera speciellt mycket. Även om jag erkänner att en värld med konstant snöfall någonstans ändå inte är en utopisk version i mitt huvud. Samtidigt så är en värld utan snö otänkbar. Ett riktigt skräckscenario.

Drömmen om Norrland har funnits hos mig sedan jag var liten. Skulle jag flytta någonstans så var det norrut, gärna så många mil som möjligt. Där kylan var påtaglig under en längre period och antalet decimeter med snö betydligt högre. Jag drömde om en plats med längre vintrar och kortare somrar. Mer snöänglar, brädsvängar och ulltröjor.
Den lever kvar än. Drömmen om att packa väskorna och flytta ett gäng mil norrut. Hittills har jag inte haft äran att kalla de norrländska vidderna för mitt andra hem. Istället har livet tagit mig till Göteborg under ett par år och Stockholm under ett par andra. Givetvis har det även fört mig till alperna, vilket någonstans bör inkluderas i drömscenariot som jag sedan länge målat upp. Men ändå, drömmen om de nordligare breddgraderna lever kvar.

Tid finns fortfarande, förhoppningsvis i mängder. Och jag är säker på att jag kommer att landa på en av mina drömmars plats i framtiden.

Saken är den att jag börjat tvivla på att bilden jag målat upp kommer att blekna. Att den kommer behöva målas om, tonas ner. Hur de där meterhöga snövallarna jag visualiserat inte längre kommer vara verklighet när framtiden är här. Att det där skräckscenariot jag nämnde tidigare är på väg att realiseras. Förhoppningsvis har jag väldigt fel.

Även om jag inte flyttat uppåt så har jag numera haft möjligheten att besöka den del av Sverige som ligger norr om polcirkeln. Och även några delar som bara ligger norr om Dalarna. Riksgränsen, Hemavan, Gällivare, Umeå och Åre är några av de ytliga bekantskaper jag skaffat mig. Och precis som jag alltid misstänkt så har det varit fantastiska möten.

Sverige kan vara en sådan varierande och makalöst vacker plats. Från karga fjäll, till djupa skogar och öppna vidder. Och även om jag bara börjat upptäcka de nordligare delarna så har jag fått vad man brukar kalla för blodad tand. Jag vill ha mer. Och jag vill definitivt att det fortsatt ska finnas snö både där och här. I såväl mina drömbilder som i verkligheten.

Annons

Nedervallen, Bildbomb

AK9W3166AK9W3173AK9W3191AK9W3229AK9W3293AK9W3256AK9W3280AK9W3599

Emilias och Linneas egengjorda ost och smör! Fantastiskt gott!AK9W3356AK9W3357AK9W3358AK9W3428AK9W3455AK9W3458AK9W3471

Det är inte varje dag man hänger på en fäbod och det är inte varje dag man får äta egenkärnat smör och äta egengjord ost! Igår drog jag väldigt spontant till Hälsingland, till ett litet ställe nära Tönnebro där min kompis Emilia har en familjegård med tillhörande färbod. Till saken hör att det finns en mängd fäbodar över Sverige men det är inte många som idag fortfarande är i bruk. Egentligen jobbar Emilia på ett stort sportmärke i Stockholm men har sedan 3 år tillbaka spenderat två semesterveckor i sitt föräldrahem och väckt deras gamla fäbod till liv tillsammans med en gammal jobbarkompis. Dem får låna två mjölkkor och en kalv som dem mjölkar två gr om dagen för att sedan förädla mjölken till smör, ost, grädde, yoghurt mm. Dem öppnar fäboden för allmänheten för att folk ska kunna komma dit och visar hur allt går till och det är så häftigt. När Emilia frågade om jag vill komma så åkte jag direkt!

Det var så mysigt, vi drack kaffe, badade, jag fick testa att mjölka (vilket inte var lätt!!) och självklart gosa med den galet söta kalven. På kvällen grillade korv och ”pinn”-bröd och njöt av den fantastiskt fina solnedgången. Om ni har vägarna förbi Tönnebro ska ni definitivt köra förbi Nedervallen och ta en fika! Dem har öppet fram till söndag 10 juli!

Nedervallen

© Sophie Odelberg
Nedervallen… Alltså vilket ställe! Igår tog jag bilen sjukt spontant och gasade upp 2,5 h från Stockholm till en kompis ställe i Hälsingland och hängde vid deras fäbod för att få lite kvalitetstid. Ett helt fantastiskt ställe där fäboden fortfarande är i bruk. Vi badade, grillade, åt egenkärnat smör, drack hembryggd öl och åt egen gjord ost! Inget man gör varje dag. Det var en helt fantastisk kväll! Bildbomb kommer i dagarna!

Semestertider

Igår var min första semesterdag – jag inleder starkt med en riktig dunderförkylning, och har åkt hem till Norrland för att kurera mig i en vecka. Förhoppningsvis kommer lite tid med familj och vänner, plus massa god mat och sol att göra susen. En hel vecka utan gymmet blir en nyttig utmaning för en arbetsnarkoman som mig. Planen är att vara ledig så mycket som möjligt i juli, jag har bland annat en weekend i Polen inplanerad med en tjejkompis. Om ni sitter inne på några härliga Krakow-tips är jag idel öra!

SONY DSC

Tänk att det ska vara så svårt att hinna med allt man vill. Mer ledig tid är naturligtvis lika med mer tid för bloggen!

Annons