Fler kvinnor dras till extrema Red Bull Nordenskiöldsloppet

Outdoor, Rawness, Skidor, Stories Förra året återuppstod det 22 mil långa Red Bull Nordenskiöldsloppet på skidor, med start och mål i Jokkmokk. Det extrema distansloppet hade då legat i dvala sedan 1884. Inför årets lopp den 15 april slår man rekord - i antal anmälda till damklassen!

rekord i antalet anmälda till Nordenskiöldsloppet

Trots att det räknas som världens längsta och tuffaste skidlopp är förhandsintresset stort. Sedan förra året har det totala antalet startplatser ökats till 500. Extrema utmaningar lockar och nytt för i år är att antalet anmälda kvinnor blir fler. Dam- och herrklassen tävlar över samma distans och det görs inte heller någon skillnad på prissumman i klasserna. Tävlingsledningen ser ett ökat intresse bland kvinnliga åkare.

Redan förra året när vi återlanserade Red Bull Nordenskiöldsloppet så märkte vi att det fanns ett stort intresse. Att vi sedan fick ett så fantastiskt lopp med mindre än tio sekunder mellan vinnaren och andraplatsen både i dam- och herrklassen har knappast gjort intresset mindre. Lite extra kul är det att vi redan har fler toppåkare anmälda till damklassen än förra året, vilket borgar för ännu bättre resultat och mer spänning i årets lopp, säger Wolfgang Mehl, arrangör.

Bland de föranmälda finns fler toppatleter; Iron Man-atleten Ingela Gahne, svenska mästaren i skidorientering, Ingrid Hellberg och Olivia Hansson som var med 2016 och slutade fjärde plats. Totalt är 29 kvinnor anmälda, fler än antalet startande förra året. Siffran väntas dessutom öka när tävlingssäsongen för Ski Classic nu lider mot sitt slut.

En av de tävlande i damklassen som återvänder till Jokkmokk är Nina Lintzén, som förra året slutade trea bakom vinnaren Lina Korsgren och årets Vasaloppsvinnare Britta Johansson Norgren.

Jag har sett fram emot Red Bull Nordenskiöldsloppet ända sedan jag gick i mål förra året! Timmarna efter loppet ville jag bara fortsätta åka. Jag kände inte ens att jag var trött utan var bara så glad och nöjd med min prestation. Tröttheten kom senare. Dagen efter var jag fullständigt utpumpad! Säger Nina Lintzén.

Red Bull Nordenskiöldsloppet är öppet för både elit och motionärer. Starten går tidigt på morgonen den 15 april och målgången hålls öppen i 30 timmar, fram till lunch dagen efter. Ett unikt lopp för de allra tuffaste skidåkarna från världens hörn.

För anmälan och mer information om Red Bull Nordenskiöldsloppet besök www.redbullnordenskioldsloppet.se 

 

Mer om loppets historia

Den historiska bakgrunden till loppet börjar med en av Nordenskiölds expeditioner till Grönland. Efter att ha kört fast med tunga slädar i issörjan skickade vetenskapsmannen iväg två samiska expeditionsmedlemmar österut med uppdraget att söka efter oupptäckta gröna dalar i inlandet.

Efter att ha skidat nästan oavbrutet i två och ett halvt dygn kom de utmattade tillbaka. Utan att ha sett något annat än snö och is hade de avverkat 460 kilometer på 57 timmar. När expeditionen kom hem till Sverige igen togs Nordenskiölds uppgifter om skidåkarnas prestation emot som rena lögner.

För att bevisa uppgifterna och återupprätta sin heder anordnade polarfarare Nordenskiöld en tävling. Den 3 april 1884 klockan 18.00 ställde sig 18 samer och nybyggare bakom en startlinje i Purkijaur utanför Jokkmokk. I obanad terräng och utan nattvila skulle de skida 22 mil längs sjöarna i Lilla Luleälvens sjösystem.

Efter en tajt uppgörelse med Per-Olof Länta de sista två milen gick Pavva-Lasse Nilsson Tourda i mål efter 21 timmar och 22 min, bara fem sekunder före Länta.  Sedan dess har ingen gjort om bedriften!

200km längdåkning – check!

Jaha, man klarade ju av det trots allt. 200km längdåkning.
17timmar och 45 minuter tog det. Att jag tog mig i mål var en great success för mig, så jag är mer än ruskigt nöjd.

Starten-Nordenskiöldsloppet-2016-Mattias-Lindmark

Bara några minuter till start. Och det jag inte visste nu var att jag skulle gått på muggen strax innan… ;)

Tre dagar innan loppet sov jag lika dåligt som när man såg När Lammen Tystnar, var 13 år, ensam hemma och övertygad om att det var mystiska ljud utanför huset.
Var jag inte lite sjuk oxå? Är inte halsmandlarna lite svullna? En hostning. helvete, nu äre kört. Så där höll min hjärna på och spökade de tre sista dagarna innan loppet.

Men när jag vaknade upp 04:00 på dagen D så kände jag mig oväntat nog i en ruskigt bra form. Alla de där sjuksymptomerna var bortblåsta, jag kände mig pigg, proppmätt och peppad.
Vid starten ställde jag mig i sista ledet. Det kändes helt rätt och naturligt. Jag var en av dom få utan fartdräkt, snabba  glasögon, vätskebälte och överlag professionell utstrålning.
När starten gick 06:00 så gled vi fram i sakta mak medans man såg järngänget i täten svänga vänster lite längre fram och ånga på som ett gäng vattenbufflar på väg mot nya betesmarker.

”Its on!” tänkte jag. Nu är det ingen återvändo.

Innan loppet så läste jag på olika forum om hur många diskuterade vilken typ av trugor de skulle använda, vilken valla som gällde, vilket tempo man skulle hålla, vilken puls man skulle ha m.m m.m. Dom bekymren slapp jag då jag bara hade ett par stavar. Visste inte ens om att man kunde byta trugor. Vallagrejen lämnade jag över till legenden Christer Majbäck. Han fick ta hand om den biten. Tider var oväsentliga för mig, det handlade bara om att faktiskt ta sig till mål. Men HELST ville jag ju ta mig i mål innan min födelsedag tog slut, för det var ju sjukt nog detta som var min födelsedagspresent till mig själv.

Mitt största huvudbry var om jag skulle köra med musik eller inte. Skulle Slayer, AC/DC och Cannibal Corpse få stampa staktakten för mig eller var det naturens symbios med kroppen som skulle få bestämma tempot? Jag bestämde mig tillslut för att vara ett med naturen ;)

Kääntöjärvi-Skidklubb

Har man dessa två som träningspolare veckan innan loppet så kan det ju inte gå fel. Staka Satan Skidklubb!

Allt gick mer eller mindre smärtfritt fram till sjunde och åttonde milen och fram till 10e milen, det kändes som att det var dom segaste miltiderna jag någonsin haft, det gick så djävulskt segt. Solen stekte, snön sög och man fick staka lika mycket vare sig det gick uppför eller nedför. Och det var ju något förnedrande att möta tätklungan som var på väg tillbaka mot Jokkmokk när man själv kört ca 6,5 mil, och deras tempo var ju helt overkligt. Som att se Arlanda Express flyga förbi i spåret.

RedBull-Nordenskiöldsloppet-2016

Dessa filurer kom nog i mål ca 8-10 timmar innan mig…

Men jag skulle väl säga att jag stötte på tre hinder under loppets gång:
#1 Panikskitnödig utan dasspapper efter ca 5mil!
Fick sladda in genom granskogen och ta jägarställning mot ett träd. Tre dagars matfrosseri som ville ut! Som tur var så var det skare, bara att slå fram några kakor snö och bokstavligen skrapa bort skiten. Känslan efteråt var värd hela resan! Bästa jag gjort i hela mitt liv!!

#2 Handlederna började att ömma så in i helvete, redan efter 6 mil, skulle dom kasta in redan nu?? Men på något sätt så lyckades jag dämpa smärtan genom att bara fokusera på annat.

Majbäck-vallar-skidorna

Legenden Majbäck ger mina skidor lite kärlek.

#3 Redan efter 9 mil var jag superblöt om fötterna, men hade bara ett par extrapjäxor i Purkijaur, 7 mil bort. Det enda jag kunde göra var att byta strumpor efter ca 10 mil i Randijaur. Hjälpte ju i ca 1 timme, sen var jag pissblöt och kall som en polarvinternatt. Trodde för ett ögonblick att jag skulle få se två kolsvarta tår när väl kom fram till Purkijaur och tog av högerstrumpan. Men se på fan vilken tur jag hade som slapp det.
Efter att ha värmt fötterna rejält, ätit gött, svept två koppar kaffe, tagit fram pannlampan och bett Majbäck valla om skidorna så var jag mer än redo för den sista sträckan.
Sista 4 milen var ju faktiskt en fröjd på riktigt. Mysbelysingen från pannlampan, varma sköna fötter, och ett mål i sikte :)

Den absolut sista milen inne på Jokkmokks längdsstadion var en riktig jävla mindfuck. När fan kommer vi i mål? Kändes som en labyrint som man aldrig hittade ut från, det var tvära kurvor till höger och vänster och ibland kändes det som att man på allvar åkt fel.

Väl i mål gjorde jag nog min mamma lite besviken då jag inte föll ihop så där handlöst som man ser Northug och Hellner & Co gör på tv när dom köttat sig igenom upploppet på 5-milen eller ngt liknande. Istället gled jag in leende, utan att vara varken andfådd eller badande i svett. Oavsett ,så såg hon och farsan jäkligt glada ut över att ha mig i mål.

Och jag hade till och med en kvarts marginal att fira resten av min födelsedag. Kaffe och tårta hemma hos brorsan!

RedBullNordenskiöldsloppet 2016

Fräsig vy över starten. Jag är så sist att jag inte ens är med på bild.

Dagen efter då?
Jag hade INGEN träningsvärk, vilket kändes helt orimligt egentligen men kanske oxå ett tecken på att jag åkte smart efter min förmåga och inte tog ut mig helt.

Däremot var jag helt slut i handlederna och mer jetlaggad än när jag åkte till Alaska. Sinnessjukt trött i flera dagar. Hade energi i några timmar för att sedan nästan hamna i insomnia och behöva vila direkt!
Men framförallt var jag var totalt oförberedd på den enorma känslan av tomhet som infann sig dagarna efter loppet. Den biten hade jag helt missat. Det var ingen som nämnde något om det.
Jag hade i och för sig ockuperat hjärnan ända sen julafton med Nordenskiöldsloppet. Haft det hängande över mig som ett mörkt svettigt ovädersmoln av prestationsångest, MEN, även ett lätt cirrusmoln av överjävulskt pepp och nervositet. Men nu är målet avklarat. Vad ska jag hitta på nu?

Jag måste skjuta ut ett enormt stort tack till pepparn # 1, Sverre Liliequist och hans KASK som har sett till att jag har haft bästa jävla underställen man kan tänka sig och hållt mig torr genom varenda träning och framförallt genom loppet.

KaskOfSweden

Alternativ koordinationsträning medan man tvättar underställ.

Även RVCA ska ha en stor eloge för att dom har sett till att jag har kunnat träna inomhus i lite andra kläder än mina hårdrockströjor ;)
Pannbensträningen behövdes och den bestod av en massa sparring och bra jiujitsurull med Team Leites.
Peppstämningen var den enklaste delen av träningen, den får man alltid från alla extremt sköna filurer som gör Hårdrocksfysen till vad den är.

En extra stor eloge till min egna lilla teknikträningsguru Petter Berggrund som hjälpte mig finjustera min längdåkning uppe i Åre samt kom och hängde ut med oss i Jokkmokk dagen innan loppet. Han har ju en överdjävlig förmåga att mörka hur satans bra han är på att åka längd. 10tim 57 minuter plöjde han igenom Nordenskiöldsloppet. Hurtbullen personifierad!
Även Christian Harding ska ha ett stort tack som dök upp som gubben i lådan och gjorde mig sällskap sista 8 milen och såg till att vi hade något att snacka om timme efter timme.

Och tack alla andra nära och kära! Tack! We made it!

 

Dra-dina-egna-längdspår

Det bästa med hela Nordenskiöldsloppet och all längdåkning var trots allt att dra sina egna spår! Längtar redan till nästa vinter!

Nordenskiöldsloppet – senaste nytt

Ämmäsvaara

Den analoga världen bestämmer här i norr…

Hur fan går det egentligen för mig? Och hur går det för Nordenskiöldsloppet?

Jag fortsätter min statistik från där jag slutade senast och som jag skulle kalla BRA nyheter:
Totalt plågade kilometrar: 615km
Utslitna pjäxor: 1 par gamla Salomon.
Vallaburkar: Har faktiskt rört en SwixBlå burk och kladdat ner skidorna och det kändes inte så farligt.
Surfsessions: NOLL! Och detta är nog det jag oroat mig mest för. Vart fan har vågorna tagit vägen?
Hårdrocksfys: Som vanligt kan dom inte räknas då jag mest står och njuter av musiken medans jag ser alla andra svettas och slita! Men det är ett sinnessjukt pepp att bara vara där!
Konserter: En 24 timmars kryssning med CloseUp-båten och allt vad det innebär. Ett rikligt öl och grogg intag. Svettiga moshpits och stelopererade nackar som headbangade till mörka akter som Kvelertak, Entombed, Graveyard och båtens partyanimals #1, Turbonegro, som levererade 2016 års bästa spelning so far. Och detta var också på sätt och vis Hårdrocksfysens första träningsläger!!

Kvelertak

Svettigt pass i moshpiten

Hårdrock

Med sånna här polare är det alltid svårt att få ihop det där med träning…

Teknikträning:
Sladdade upp en helg till Åre för lite nödvändiga tekniktips av längdgurun Petter Berggrund som även han ska nöta sig igenom Nordenskiöldsloppet. Var längesen jag hade sån jävla fruktansvärd träningsvärk i ljumskar och höftböjarna, haha! Och blåsorna i händerna! Det var en helt ny grej för mig. Enda gången jag tidigare haft blåsor i nävarna är när jag spelade frustande trummor med det legendariska bandet Meat Anchor. Men Petter ska ha en svettig stor kram för hans entusiasm!

Själv är bäste dräng:
Eftersom betydelsen och vikten av längdspår i Sthlm HELT försvinner så fort Vasaloppet avverkats så får man ju ta saken i egna händer. Jag dammade upp till min hometurf innanför polcirkeln och vår egna ”Stadium de Lindmarks” där farsgubben har styrt upp Sveriges bästa längdspår! Ingen stress, ingen hets, ingen trängsel och framförallt inga filurer i spåren som gör allt annat än åker skidor.

Sveriges-bästa-längdspår

Sveriges bästa längdspår just nu!

Ryktena, eller ja, dåliga nyheter..
Så fort jag kom hem till norr så fick man höra ryktena om att Nordenskiöldsloppet kanske låg illa till pga det extremt varma vårvärmen som svepte in över lappland. Snö finns det gott om men sjöarna har tagit rejält med stryk och är mer jämförbara med en ishockeyrink än ngt man kan åka skidor på. Och igår kom föga oväntat nyheten om att RedBull kommer att dra om spåren inför loppet, till ”betydligt tuffare” och mer kuperat. Läs mer här och se video här.
Aj aj aj aj aj aj …..

Under tiden fortsätter jag svulla i mig Lapplands svar på sportdryck och högpresterande medel.
Lemmelkaffe och fläsk!

Lemmelkaffe

Kokkaffe och fläsk – det enda du behöver som en seriöst satsande idrottare!

Dra-dina-egna-längdspår

Meningen med livet: Att dra sina egna längdspår!

To be continued…

Kategori
Annons