Stockholm Minimarathon – ren löparglädje!

minimarathon

Så taggad på Minimarathon.

Pirrigt innan start. Skönt att ha support av kussen då.

minimarathon

Träffar kompisen Ida.

minimarathon

Vilken glädje!

Strax efter start. Superkul att springa!

minimarathon

Här går det undan!

minimarathon

Slutspurt och målgång inne på Stadion.

minimarathon

Starka tjejer!

minimarathon

Glad medaljör.

Minimarathon

Idag startade vi dagen nere på Östermalms IP. Embla skulle springa Minimarathon och var taggad till tänderna. Det var hennes allra första lopp så hon var rejält nervös. Spänningen släppte dock när hon mötte upp kompisar och supporters på plats.

Det blev ett fint lopp. Skönt väder och härlig stämning. Gissa om någon var himla stolt över att ha orkat runt hela banan utan problem. Okej, kan erkänna att jag också var stolt som en tupp. Men det är jag ju alltid. Älskar den där starka, goa, snälla flickan!

minimarathon

Längtar redan till nästa års lopp.

Stockholm MiniMarathon

Today we started the day at Östermalm’s IP. Embla should run Minimarathon and was so stoked. It was her very first race so she was really nervous. But the worst thrill dropped when she met up friends and supporters at the start.

It became a very good race. Lovely weather and great atmosphere. And somebody was really proud of making it around the whole track without any problems. Okay, admit that I was really proud too. But I always am. Love that strong, warm, kind-hearted girl!

Kategori

Min stora hälsoresa

I början av 2016 så tänkte jag att jag ville göra något jag kunde titta tillbaka på och känna mig riktigt stolt över. Jag har alltid velat ta tag i min hälsa på alla sätt och vis, från vad jag stoppar i mig till fysisk och mental träning. Det var såhär min stora hälsoresa började.

Så vad kunde jag göra föra att påbörja denna intention? När jag var på träningsresa 2015 i Portugal så hade jag äran av att lära känna Hillevi Wahl som presenterar sig som författare, krönikör, trebarnsmamma, alkisbarn och före detta matmissbrukare. Hennes motto är att allt sitter i huvudet, vilket jag står bakom till hundra procent. Men vad som fick mig att bli så imponerad var att hon under förra året hade som mål att springa 50 lopp för att själv fira att hon fyllde 50 år. Du kan läsa mer om det på hennes Vardagspuls blogg. Det är ju helt galet och fantastiskt på samma gång. Men det fick mig att tänka på mina svagheter.

Jag har ju sen ung ålder jobbat på det här med mental träning, att bita ihop när jag mår dåligt, se det positiva i tunneln och att försöka inte ge upp. Löpning tänkte jag. Jag har aldirg varit bra på att springa. Jag har alltid gett upp efter 3km och min kondition var kass. Jag var ingen atlet eller vidare sportintresserad som ung. Men bara för att man har varit på ett visst sätt tidigare i livet betyder inte att man kan ändra på saker och ting.

Jag har ju Psoriasis sen ca 20 år tillbaka, vilket betyder att min kropp och hud är under ständiga hot. Med detta potentiella hot i bakhuvudet så påverkar det varje beslut jag tar när det kommer till hur jag vill leva mitt liv. Småsaker som att ta ett glas vin, när kroppen är i dåligt skick kan påverka min hud drastiskt dagen efter. Men jag beslutade mig för två år sedan att inte leva som en slav i min kropp och att göra något åt min självkänsla. Jag ville känna min stark inombords, och det var under februari 2014 som min stora hälsoresa mot en hälsosammare livsstil började. Efter min trekkingresa till Kungsleden kände jag, wow jag klarar verkligen av mer än jag trott.

????????????????????????????????????Min stora hälsoresa: 11 mil, 6 dagar. Trekkingresa på Kungsleden.

Min stora hälsoresa: 11 mil, 6 dagar. Trekkingresa på Kungsleden.

Vem säger att jag inte kan springa lopp, tänkte jag. Vårruset 2015, blev mitt första 5km lopp som jag nånsin sprungit och jag vann en träningsresa till Portugal med Vardagspuls som gräddet på moset. Läs Hillevis intervju med mig här. Vilken adrenalinkick det var att springa, det här kunde bli min grej. Det blev det också. Samma år impulsköpte jag en startplats i Tjejmilen. Jag hade ingen förträning sen innan men jag hade ett jäkla anamma, och under loppets gång ösade jag på med positiva affirmationer för att jag skulle klara av det. Om jag tänkte positiva tankar så skulle det gå vägen. Vilket det gjorde, och jag var i mål strax under timmen. Snacka om jag kände mig oövervinnerlig. Såhär kändes det loppet. Nu fck jag mersmak och tänkte, 2016, då ska jag springa mer lopp.

Impulsivitet är något som funkar för mig om jag velar för länge så kommer jag ingen vart. Hitills i år har jag sprungit Spring Cross och Women’s Health Halvmaraton. Ja ni hörde rätt, jag började året med 5 km följt av 21 km. Jag visste ju att jag klarade av att springa 5 km och 1 mil, men jag hade aldrig sprungit 21 km förut. Jag måste erkänna att det är det galnaste beslutet jag har tagit. Men jag klarade av det på 2 timmar, 45 min. Jag kom i mål gråtandes. Lyckotårar såklart. Du kan läsa mer om min första halvmaraton som nybörjarlöpare gick här.

Stockholm bjuder på väldigt bra lopp för 2016. Mitt mål är att försöka springa så många som jag kan. På så vis har jag en morot, och minskar riskerna för att jag hamnar i fallgropar. Jag måste stärka kroppen för att kunna springa, min kropp är ju trots allt mitt tempel, även om det låter klyschigt så finns det sanning i det. Om jag ösar fullt på så finns det en risk att jag blir utbränd och då är det inte värt något om jag blir sängliggandes. Så inför dessa lopp kommer jag träna hålbart, stretcha mycket och yoga för att bli stark nog. Vårruset i Stockholm är näst.

Genom att ha ett mål, sätta en intention och att drömma om något, så blir det enklare för dig att nå dit du vill nå. Om du ser ditt mål, så vet du hur du kan ta dig dit. Vissa behöver lite hjälp på traven, andra klarar sig bra på egen hand, men sålänge varje aktivt val du gör är att för att nå dit du vill så kommer du också komma dit. Det handlar mycket om mental träning, och det kallas inte träning i onödan. Det är något man måste jobba på. Nyckeln, enkligt mig är positiva tankar. Man kommer ingenstans om man ständigt intalar sig själv att man inte kan, inte förtjänar det eller att man inte är värdig nog. Ta hjälp om du behöver den där extra pushen, men du är kapabel till mer än du tror. Som Hillevi säger: ”Det sitter i huvudet”.

Women's Health Halvmarathon 2016

Min stora hälsoresa. Women’s Health Halvmarathon 2016.

Inför Premiärmilen

Min stora hälsoresa. Bild från min första Tjejmil 2015.

Kristin Kaspersen och Derya Aktas. Vardagspuls träningsresa i Portugal.

Kristin Kaspersen och Derya Aktas. Vardagspuls träningsresa i Portugal.

Vill du också börja springa? Här har du lite inspiration på vilka lopp som kommer framöver.

Lopp #2 – Mitt första Women’s Health Halvmarathon

Häromdagen sprang jag mitt första Women’s Health Halvmarathon, vilket var den först halvmaran jag nånsin sprungit. Jag hade knappt något tidigare förträning, utan hade enbart haft enstaka joggingturer. Men jag bestämde mig för att fullfölja loppet och springa i min egen takt, och det gjorde jag också.

Vilken lycka det var att komma i mål! Jag sprang hela 2.1 mil på 2.45min. Efter min första halvmara och utan tidigare förträning så är jag sjukt stolt att jag inte gav upp. Kan inte förstå att jag säger det här men 1 mil känns enkelt i jämförelse.

Under den 1 milen så hade jag två pauser på 1 min, och den sprang jag strax under timmen. Men därefter började det regna, vinden ökade kraftigt och musklerna fick kramp. Det var när vi sprang runt Waldemarsudde som jag började känna av smärtan. Energin var väldigt låg, så jag bestämde mig för att ge mig själv positiva affirmationer. Det må låta konstigt för vissa, men genom att peppa sig själv och påminna sig själv att man är grym så ger det dig motivation. Tack vare den mentala peppen och yoga andningen som jag använde mig av så klarade jag av loppet.

Den 2 milen var hemsk. Jag varierade med att springa 200m och gå 10m, gå upp för uppförsbackar och springa ner för nedförsbackar för att göra det enklare för mig själv. Så fortsatte det tills jag hade 1km kvar och valde att springa i mål men då kände jag att knäskålan sa stopp. Lyckades småjogga haltandes i mål och då kom nån enstaka lyckotår. Vad vi kan utmana oss själva alltså, och att jag som nybörjare kan klara av en halvmara, det är grymt. Vi klarar av mer än vi tror.

Women's Health Halvmarathon

Women’s Health Halvmarathon. Vi fick inga medaljer denna gång, utan fick detta silversmycke från Edblad.

Women's Health Halvmarathon

Women’s Health Halvmarathon

Annons

Nike hyllar löparna det aldrig skrivs om

Inspo, Löpning, Rawness I Nikes senaste film "Last" fokuseras det inte på dem som springer snabbast. Istället lyfter dem det vackra i oss vanliga dödligas kantiga kamp mot mållinjen.

Historien hyllar alltid hjälten som kommer först över mållinjen, men dem som deltar för att känna stolthet och sätta nya personliga mål får sällan tillfälle att synas.

rawness_rawness_nike-last

Inför höstens marathonsäsong har Nike tagit fram en ny film för att hedra varje löpares resa från start till mål i varje lopp över hela världen.

Dagen efter

Gårdagens målgång

Gårdagens målgång. Foto: Women´s Health Btw: Ni som sprang igår, kolla om ni fastade på bild hos min bloggkollega Bang här.

Somnade före tio igår kväll, lagom utmattad efter halvmaran. Värkte lite i både vader och ljumskar men inget värre än vid ett vanligt hårt träningspass. Idag känns ljumskarna fortfarande av en aning men annars är kroppen precis som vanligt.

Unnar mig ändå en dag med återhämtning. Solen skiner och jag sitter på verandan och dricker kaffe och ska inte göra ”någon nytta” alls. Fast när allt kommer omkring är det ju bland det nyttigaste som finns, bara vara, njuta av nuet och samla tankarna.

Hoppas att ni alla får en härlig söndag där ni unnar er att göra precis det som faller er in!

//Fell asleep before ten last night, rather exhausted after the half marathon. I did feel some pain in my calves and groins but nothing more than from a regular tough workout. Today my body feels like normal except from some soreness in my groins.

This Sunday I´m making time for recovery. The sun is shining and I´m sitting on my porch drinking coffee without doing anything useful. But after all this is what´s most important, being present, enjoying the little things and collecting your thoughts.

I hope you all are having a great Sunday doing exactly what you feel like doing!

Kategori

Mitt första halvmarathon

Redo för start

Redo för start

Bang fångade mig på bild. Kolla in hans bildbomb från loppet!

Bang fångade mig på bild. Kolla in hans bildbomb från loppet!

IMG_1606IMG_1609

Världens sötaste minisupporter delade ut kramar och pussar efter 14 kilometer.

Världens sötaste minisupporter delade ut kramar och pussar efter 14 kilometer.

Womens Health Halvmarathon check!

Womens Health Halvmarathon check!

… men inte mitt sista! Idag sprang jag min allra första halvmara, dryga 21 kilometer. Men alla av dem var faktiskt inte dryga, det var först när det var 2,5 kilometer kvar som jag började känna mig stum i vader och ljumskar. Flåset gick det riktigt bra med hela tiden. Anledningen till det var kanske inte min fantastiska kondition utan det faktum att jag tog det väldigt lugnt.

Mitt mål var bara att ta mig runt men när jag var på väg till starten tänkte jag att jag skulle komma under 2 timmar och 10 minuter, inte helt orimligt. Jag hängde på farthållarna för 2.09, stannade och drack vatten (okej, sprang och drack vatten) vid varje vätskekontroll och hann till och med ge en kram till världens sötaste lilla supporter.

Loppet var väldigt bra arrangerat med DJ:s och arrangörer som hejade längs banan, positiva medtävlande och god after run. Om jag klarade målet? Japp, 2.09.28, kanske ingen supertid men jag är i alla fall stolt över mig själv.

Och till sist stort tack till New Balance för sponsring av skor och startplats! Jag hade inte ont i fötterna en enda gång.

//…but not my last! Today I ran my very first half marathon, 21 tough kilometers. Well all of them weren´t tough, it wasn´t until there were 2,5 kilometers left my calves and groins started to feel tired.

My goal, at first, was just to make my way around but when I was about to start, I thought I’d go for 2 hours and 10 minutes, not entirely impossible. I hung on the 2.09-momentum holders, stopped and drank water (okay, ran and drank water) at each fluid control and even had time to give a hug to the world‘s cutest supporter.

The race was very well organized with DJs and organizers who were cheering along the course, positive runners and good after-run. If I passed the goal? Yep, 2:09:28, perhaps no super result but I am proud of myself anyway.
And finally, many thanks to the New Balance sponsorship!  My feet didn´t hurt at all.

 

Kategori
Annons

Uppladdning för halvmaran

Jaha, det där som låg så långt fram i tiden att det kändes så overkligt, det har helt plötsligt blivit imorgon. Jo, det är imorgon jag ska springa min allra första halvmara. Och för att vara helt ärlig är jag så nervös att jag håller på att bajsa på mig. Haha! Men anledningen till att jag är nervös är inte själva loppet utan mer det här innan; var ska jag hämta ut nummerlappen, hur hittar jag dit, kommer jag komma i tid, vilka kläder ska jag välja.

Om jag inte mot all förmodan skadar mig på något sätt ska jag väl i alla fall kunna ta mig runt banan, det är ju trots allt inte sååååå himla långt. Något som jag har tagit till mig av alla inför loppet-tips är hur som helst den så kallade kolhydratladdningen. Om den ska se ut exakt så här är jag inte säker på men kolhydrat som kolhydrat tänker jag…

Önska mig lycka till och kom gärna och heja ute på Djurgården om ni har vägarna förbi.

//What was once so far in the future that it seemed unreal, is all of a sudden tomorrow. Yes, it´s time for my very first half marathon race. And to be honest I´m so nervous I´m about to poop in my pants. Haha! The reason why is not the race itself but where to pic up my starting number, how to get there, will I make it in time, what clothes should I wear, those kind of things.

If I don´t get injured in any way I should definitely be able to get myself around those 21 098 meters, it isn´t thaaaat far after all. Something that I have taken very serious among all those pre running tips is the carb-loading. I´m not sure if it should look exactly like this but I was thinking good carbs or bad carbs, whatever!

Wish me luck and if you happen to pass by Djurgården please cheers for me!

 

Kategori

En vecka till halvmaran!

På dagen en vecka tills Womens Health Halvmarathon och trots att jag inte direkt löptränat känner jag mig ändå förberedd. Har följt min träningsplan (eller snarare icketräningsplan) till punkt och pricka. Igår sprang jag mitt sista längre pass innan loppet, det blev drygt 17 kilometer i nya skorna från New Balance. Älskar verkligen deras skor, de passar alltid min fot perfekt.

Långpasset (jo, för mig är faktiskt 17 kilometer långt) kändes jättebra, jag sprang förvisso väldigt långsamt men var inte trött alls när jag kom hem. Kände lite i ljumskarna och ska försöka att pressa fram höften lite mer redan från början av loppet. Som ni hör har jag en ganska avslappnad inställning till halvmaran, haha! Kommer jag runt oskadd får jag vara glad.

//Today it´s exactly one week til Womens Health Half Marathon and even though I haven´t trained for it I feel prepared. I followed my plan (or non-plan) to the letter. Yesterday I did my last long run before the race, 17 kilometer in my new kicks from New Balance. I love their shoes, they always fit me perfectly.

The long run (yes, I think 17 kilometer is far) felt great! Wasn´t tired at all when I got home. OK, my groins got a little tired so I´ll try to push my hips forward more from the beginning of the race. As you can tell, I have a relaxed attitude towards the half marathon. I´m just happy if I make it without getting injured.

new balance

Jag svävade inte men bra gick det i nya skorna från New Balance.

 

Kategori

Påskplaner

Världens coolaste...

Världens coolaste…

och goaste mamma/mormor.

och goaste mamma/mormor.

Just nu är jag på väg till Örebro för att fira påsk hemma hos min mamma. Det är alltid något speciellt med att ”komma hem”. Nu var det dessutom länge sedan jag var där och hälsade på så det känns extra bra.

Den här påskhelgen ska jag försöka logga ut från sociala medier och bloggen så mycket som möjligt. Jo, jag har förberett en del läsning åt er så bloggen kommer att uppdateras dagligen i vanlig ordning. (Tack gode gud för tidsinställning och smarta appar!)

Den tid jag sparar genom att inte sitta klistrad vid min MacBook Air eller iPhone 6 ska jag utnyttja på bästa sätt; umgås, äta god mat, träffa en gammal barndomsvän som precis fått en bebis, gå ut och springa (marathonhetsen hägrar haha!), sova länge och bara vara.

Vad gör ni under påskhelgen?

//Right now I´m on my way to my mother´s to celebrate easter. It´s always something special about ”coming home”. And now it´s been a while since I visited so it feels extra good.

This weekend I´ll try to log out from social media and my blog aswell as much as possible. I did prepare some post for you though so the blog will be updated daily. (Thank God för scheduling and smart apps!)

The time I save by not sitting by my computer and phone I will use wisely. I will hang out, eat good food, meet an old friend, go out for a run (marathon baiting haha!), sleep in och relax.

What are you guys up to this easter?

Annons

Hjälp! Halvmaran nästa!

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Womens Health Halvmarathon. Jag har varit toktaggad fram till nu när jag börjat inse att det är just ett halvt marathon, d.v.s. 21.098 meter eller ännu mer skrämmande; 2,1 mil. Om jag tränat något? Näärå! Haha! Jag har sprungit min vanliga milrunda några gånger bara.

I lördags drog jag iväg på en lugn och skön löprunda, tänkte att jag skulle springa liiiite längre än 10 km utan någon tidspress. Samlade ihop 13 km i 5,40 tempo, helt ok med andra ord. Och jag var inte ens trött. I veckan som kommer tänkte jag försöka komma upp i 17-18 km och fixar jag det kommer 21 km vid tävling gå som en dans.

Schysst träningsupplägg va? Haha! Räknar helt med att pannbenet ska ta mig runt den vackra banan på södra Djurgården den 25 april.

//I´m gonna run Womens Health Halfmarathon and until now I´ve been looking forward to it. But I have slowly come to realized that it actually is a half marathon, 21 098 meters or even more frightening 21 kilometers. If I have been training? Noooo. Haha! Nothing except my regular 10 kilometer run.

Last Saturday I went on a nice and slow run, I was thinking I should run a little bit longer than my regular 10 kilometer but without looking at my watch. 13 kilometers in 5,40 pace, pretty good. And I wasn´t tired at all. This week I´ll run 17-18 kilometer, and if I can manage that the 21 km race wont be a problem.

Kind of different training schedule? Haha! I think my race around beautiful Djurgården april 25th is all about my strong will.

Kategori

Play w/Rawness – Svalbard Edition

Inspiration & Motivation, Rawness, Reportage "Det var efter en lunch med min kompis Tommy som vi bestämde oss; låt oss åka till Svalbard och springa en marathon-distans. I februari. Gärna i början av månaden så att det är mörkt, kallt och jävligt." - Häng med på Play w/Rawness - Svalbard Edition.

Det började med en fix idé, att springa långt norr om polcirkeln på vintern. Varför? Ingen aning, men en kombination av exotiskt, jobbigt och lite ball på samma gång – varför inte direkt erkänna sina brister och självbekräftelsebehov haha.

Det var efter en lunch med min kompis Tommy som vi bestämde oss; låt oss åka till Svalbard och springa en marathon-distans. I februari. Gärna i början av månaden så att det är mörkt, kallt och jävligt. Efter lite googlande visade det sig inte vara så krångligt som man kan tro, det är ju inte direkt högsäsong mitt under den arktiska vintern, så både biljetter och hotell var bokat inom kort. Och innan dessa hade vi givetvis fått med oss ytterligare en medlem på mikroäventyret, nämligen vännen och Rawness-bloggaren Jörgen.

Inflygningen över det arktiska landskapet är fantastiskt.

Inflygningen över det arktiska landskapet är fantastiskt.

Det är nämligen så att jag och Jörgen också snackat en tid om att göra så mikroäventyr inom ramen för Rawness, att promota en råare aktiv livsstil på något sätt. Men vi ville inte göra det som alla andra, superseriöst, utan snarare med glimten i ögat. Glatt och lekfullt. Så då tog vi fram ett slags koncept som sedan blev arbetsnamnet på resan, Play w/Rawness. En ny sorts äventyr helt enkelt. Ingredienserna är enkla; glädje, lekfullhet och jävlar anamma. Typ.

Longyearbyen omgärdas av fina fjäll som döljer en lukrativ gruvdrift.

Longyearbyen omgärdas av fina fjäll som döljer en lukrativ gruvdrift.

De där jäkla isbjörnarna

– Isbjörnar, det finns sjukt mycket isbjörnar på Svalbard, säger Tommy något nervöst i telefon till mig strax innan jul. Är du verkligen säker på att vi ska sticka till Svalbard och springa?! Samma feedback kom från Jörgen, vars dotter mer eller mindre tyckte vi var dumma i huvudet som skulle springa bland isbjörnar.

Samtidigt som jag försökte förklara och motivera varför det ändå gick att planera en ”säker” resa så bombarderades jag av artiklar och blogginlägg till höger och vänster om galna isbjörnsattacker och människor som dödats. Men mitt i detta så fanns det ändå en kittlande tanke, att med rätt förberedelser borde det ändå gå att springa under vintern på Svalbard utan att bli uppäten, det gällde bara att minimera risken. För risken där är uppenbar med 3000 isbjörnar på 2300 invånare.

Gruvdriften dominerar. Till och med pizzorna på Kroa heter Gruve 1, 2 osv.

Gruvdriften dominerar. Till och med pizzorna på Kroa heter Gruve 1, 2 osv.

Banan

Det första jag gjorde när jag fick idén om att springa på vintern norr om polcirkeln var att googla lopp eller om några andra dårar fått för sig något liknande, vilket var lättare sagt än gjort. Förutom det extremt extrema Rovaniemi 150, där man ska ta sig 150 km på max 42 timmar, fanns inte så många alternativ om man ville springa långt. Inget lopp alls vad jag kunde hitta, så vi fick helt enkelt hitta en lösning där vi arrangerade det själva. Men däremot så fann jag rätt snabbt Svalbard Marathon som arrangeras i maj i Longyearbyen, Svalbards huvudstad, säkerligen för att det är ljust och förhållandevis varmt (ca 10 plusgrader).

Originalbanan för Svalbard Marathon som går i maj. Vi gjorde en egen med denna som underlag.

Originalbanan för Svalbard Marathon som går i maj. Vi gjorde en egen med denna som underlag.

Vi ville så klart inte äventyra våra liv och springa mitt ute i vildmarken där risken för isbjörnar och/eller dödskyla var ständigt närvarande, särskilt under mörka februaridagar, vilket gjorde att både jag, Tommy och Jörgen snabbt fann trygghet i att välja ut delar av banan för Svalbard Marathon till vår egen löpning. Så vi byggde upp en rutt som gjorde att vi sprang tre varv à 12 km, med en sträcka som även var utanför bebyggt område, samt sista vändan på ca 8 km inom Longyearbyens stadsgränser. När det officiella Svalbard Marathon arrangeras finns beväpnade vakter utmed banan för att skydda mot eventuella nyfikna isbjörnar, i vårt fall skulle vi helt enkelt få bära det själva.

Longyearbyen består till stor del av baracker. Lyxiga och mindre lyxiga, men liktväl baracker.

Longyearbyen består till stor del av baracker. Lyxiga och mindre lyxiga, men liktväl baracker.

Att springa med vapen

Det var helt enkelt nödvändigt, för risken fanns där hela tiden. Så sent som för två veckor sedan kom en isbjörn till Longyearbyen och vi vill helst slippa få våra testamenten upplästa för fruar, barn och vänner. MEN, med det sagt, så planerade vi en relativt säker rutt, vi ville som sagt göra detta med fokus och lekfullhet på samma gång. För att röra sig utanför byns gränser måste ALLA bära vapen, så det var absolut inget unikt för oss.

Jag hade turen att slippa en Mauser från Andra Världskriget, vilket andra fått hyra, utan kunde plocka med mig en 3 kg lätt och mindre Ruger. Givetvis hade jag innan förberett allt och ansökt om temporärt tillstånd att hyra vapen genom Sysselmannen, Svalbards motsvarighet till guvernör. Med en svensk jaktlicens i bagaget var det inga problem, men mitt tips är att ha lite framförhållning för att få allt underlag från svenska myndigheterna – för väl på plats går det smidigt. Tommy fick bära en signalpistol som extra säkerhet, att skjuta vid eventuell fara både för kanske skrämma bort en björn innan man tar till skarpa ammunitionen, men också för att underrätta andra så klart.

Kargt. Mörkt. Kallt. En helt vanligt februari på Svalbard.

Kargt. Mörkt. Kallt. En helt vanligt februari på Svalbard.

Man kan tro att det skulle vara superjobbigt att springa 42,195 meter med ett gevär, men tvärtom tillförde det något positivt till min löpning. Som relativt otränad, dvs bara sprungit distanser upp till milen högst under hela hösten, hade jag känningar av mitt löparknä. Men för att inte säcka ihop helt när jag sprang med bössan behövde jag räta upp mig rejält och springa med kroppen så lodrätt jag bara kunde, vilket faktiskt medförde en bra hållning och mindre belastning på knäna. Verkligen något att tänka på framöver (Sträck på dig Raawwwland!!).

Under löpningen sprang jag ca 18km med skarpladdat gevär, resten med geväret i hand men utan laddning. Såna är reglerna, när du är inom bebyggt område så laddar du ur och när du är utanför så laddar du på. Simple as that.

Jag plåtar Jörgen när Jörgen plåtar sig själv. Nördvarning men vadå.

Jag plåtar Jörgen när Jörgen plåtar sig själv. Nördvarning men vadå.

Vindluckan

Jag, Jörgen och Tommy är nog experter på vädersajter vi det här laget, för vi testade alla. Isbjörnar i all ära, men den verkliga faran för att inte klara löpningen var trots allt kylan. Vi kom snabbt fram till att vädret kunde slå om fort på Svalbard och även i det relativt skyddade Longyearbyen. Ena dagen -16c och ingen vind, nästa dag -35c och 10 sekundmeter kuling. Så det gällde helt enkelt att kalkylera så gott det gick på befintlig statistik vilket ungefärligt väder vi skulle få. Vi gissade oss till att -25c och ca 3-4 sekundmeter kändes rimligt, vilket skulle ge en upplevd kyla på ca -30c. Som en vanlig svensk vinterdag med andra ord…

Men skillnaden på kylan märktes direkt när vi steg av planet. Den var bitande. Isande. Gnagande. Och kallare än kall. Det är klart, Svalbard ligger ca 120 mil från Nordpolen och är en ö med arktiskt klimat, men ändå. Ofattbart hur minusgrader kan upplevas så olika. Däremot hade vi sån otrolig tur att dagen när vi väl skulle springa så var det förvisso -25c men nästan ingen vind. ”Gudarna” var med oss helt enkelt. För samma dag som vi skulle åka hem var det helt plötsligt 8 sekundmeter vind igen och då var det så kallt att vi säkert inte klarat av utmaningen, sån skillnad blev det.

Svalbard gav mersmak. Jag vill tillbaka.

Svalbard gav mersmak. Jag vill tillbaka.

Utrustningen

En stor del av den här typen av resor, utmaningar och mikroäventyr är att förbereda sig med bra utrustning. Förutom massa kameragear och annan tech så tog vi med oss rejält med kläder. Jag hade googlat hur andra gjort som sprungit i liknande klimat, typ Nordpolen eller Sydpolen, men där är väderförhållandena givetvis ännu värre så det var inte helt lätt att göra rätt.

Men vi snackade ihop oss och tack vare mitt jobb har jag lärt känna en hel del kunniga människor inom outdoor. Snälla Salomon rekommenderade oss att använda kläder för långfärdsskidor vilket visade sig vara supersmart, för de var mer isolerade och tåliga än löparkollektionen. Så vi fick testa Equipe 1/2 ZIP, en vindtät jacka, samt vindtäta och lättfodrade byxan S-Lab Motion Fit WS, både plaggen grymma i sig själva, men vi valde att använda dem som mellanlager över underställ i Merinoull.

Street Art - Svalbard Edition.

Street Art – Svalbard Edition.

Mitt tredje lager bestod sedan av ytterligare ett par vindtäta byxor från Gore som jag fyndade på XXL, samt av en fleeceväst från The North Face. Som fjärde lager på ovankroppen hade jag sedan en gammal skaljacka från Haglöfs, i Gore-Tex Active Shell. På fötterna två par strumpor och sedan de magiska vinterlöparskorna Snowcross från Salomon, faktiskt helt outstanding för ändamålet. I dessa stoppade jag ett par fårullsinlägg för extra göttig värme.

På knoppen blev det sedan en balaclava och buff, även dessa från Salomon, och sedan luvan på för extra vindskydd. Händerna skyddades av tre (!) par vantar; först ett par tunna arbetshandskar som skulle fästa bra när jag skulle ladda om geväret, sedan vantar med det passande namnet ”Svalbard” i ull och ytterligare ett vattentätt lager ovanpå det, båda från Norröna. Jörgen lånade dessutom min nyinköpta pannlampa från Mammut, grymt bra för ändamålet att skjuta mycket ljus långa distanser.

En bild som väl sammanfattar Longyearbyen vintertid.

En bild som väl sammanfattar Longyearbyen vintertid.

Vindskydd blev liksom temat på kläderna, för det var den största risken, att förfrysa på grund av fel kläder. Trots fint och smart gear så höll det inte hela vägen, mellanlagret frös till snö/is av svetten, men vi höll oss i alla fall tillräckligt varma.

Sist men inte minst måste jag även nämna klockan jag bar under resan och löpningen, nämligen Tissot T-Touch Expert Solar. Tommy tog tiden med sin Garmin-klocka, men jag ville bara njuta av löpningen utan att hetsa med hundradels sekunder. Med Tissot-klockan fick jag istället en superlätt äventyrsklocka i titanium som drivs helt av solenergi. Extremt nice och jag ser fram emot att testa den i fler utmanande situationer framöver. Trots mörkret höll den tiden haha.

Hur gick löpningen då?

Sådär. Om man räknar i ren tid. Det tog oss hela 5 timmar och 16 minuter att springa en marathon-distans. Men det var ju trots allt jävligt kallt och då springer man långsammare. Och jag bar på ett gevär hela distansen och då springer man också långsammare. Och ingen av oss hade tränat särskilt mycket inför resan vilket också bidrog till tiden förstås. Men vi är alla mycket nöjda. För. Det. Var. Så. Jädra. Skoj. En riktig utmaning i Play w/Rawness-anda. Det spelar ingen roll om vi inte sprang som gaseller, för det fanns liksom ingen tid att passa. Utmaningen var vår egen och ingen annans. Nuff said egentligen, löpningen var en utmaning, javisst, men i helheten bara en underbar upplevelse.

Svalbard i mitt sinne

Så, när intrycket börjat lägga sig måste jag erkänna att jag är helt tagen. Det är något sagolikt vackert över det avskalade karga landskapet. Över människorna som lever i mörkret halva året och ljuset andra halvan. Jag väljer att illustrera min text om resan med de bilder som bäst sammanfattar min upplevelse av Longyearbyen och resan; det monokroma med snön och kontrasterna som utgör husen och människorna.

Svalbard i mitt sinne. Foto: Jörgen Brennicke

Svalbard i mitt sinne. Foto: Jörgen Brennicke

Det finns något meditativt över kylan som tvingar alla att sakta ned, leva mer stillsamt och utan hets. Det är nästan så att jag i efterhand önskade att det inte fanns wifi på hotellet, att hela Svalbard skulle ligga i någon slags hemlig zon, bortom resten av världen. En frizon där jag kan hitta mig själv genom mötet med det okända. Det är kanske det som på något sätt får avsluta den här resan, att Svalbard inte bara finns i mitt minne, utan i hela mitt sinne.

 

Världens tuffaste race?

Söker du efter en riktigt fin utmaning och gillar att vara ute i naturen, länge? Bra! Spana in fredagsfilmen Barkley 100 och upplev loppet från den bekväma sidan av skärmen.

Endast 14 deltagare av 1.000 startande på 30år har gått i mål. Brett Maune innehar banrekordet på 52:03:08h.
1995 klarade Mark Williams som första deltagare att klara gränsen på 60 timmar. Läs hans race report för att få en skön inblick i loppet. Mark avslutade sin race report med:

"Piece of cake:-)"

Vilken hjälte!
Nu kör vi!

Barkley 100

Annons

Olika lopp 2015

Förutom Stockholm Marathon har jag spanat på lite andra lopp under våren och hösten 2015. Någon som sprungit något av loppen innan? Tough Viking, Lidingöloppet och Kungsholmen Runt är nog det som lockar mest just nu.

lopp1

Tjejmilen – En mil distans i Stockholm den 5e september.

lopp2

Tough Viking – 15 km brutal terräng den 29 augusti

lopp3

TjurRuset – 10 km den 3 och 4 oktober

lopp4

Lidingöloppet – 15 eller 30 km den 25-27 september

lopp5

Kungsholmen Runt – 21 km den 9 maj

Kategori

Veckans löpschema

Caroline porträtt högupplöst

God morgon måndag! Ny vecka och vi går in i vecka 7 av 26 på marathon.se

Jag pendlar ju mellan mål på 5.0 och 4.30 så kör mest på 5ans schema men förlänger vissa pass lite grann om jag känner att mina knän pallar. Den här veckan är tre löppass på schemat:

  • 10 km (är annars 3km + styrka som gäller i 5ans schema)
  • 5 km inklusive koordinationslopp + styrka
  • 14 km
Kategori

Fort & Framgångsrikt – hej bloggvärlden!

blogg2

Så var det dags för ett nytt år och ett nytt projekt – en löparblogg.

För att kort börja, vem är jag?

Caroline Lidman. 24 år gammal. En målinriktad, driven och social person. Projektledare på PR-byrån Springtime. Författare x2 (Mediakåt och Fit & Framgångsrik. Träningsfreak. En foodie. En nybliven löparfantast.

Varför blogg då?

Efter min resa med boken Fit & Framgångsrik började jag ta löpningen på ett lite större allvar. Efter en bakgrund med löparknän kunde jag inte släppa tanken på att försöka bygga upp kroppen ordentligt och testa löpningen igen på en ny nivå från ruta ett.

Jag har varit den där vanliga hobbylöparen som sprungit någon mil då och då och kört några kilometer på gymmet innan styrketräningen, nu vill jag testa något mer. Med mål om att delta i Stockholm Marathon den 30 maj och utveckla min löpning till bättre tider och längre distanser ville jag börja blogga om det här med Fort & Framgångsrikt.

I Fort & Framgångsrikt kommer jag att bjuda på min löparresa med allt där till, hoppas att du vill följa med.

Kategori
Annons