BILDBOMB – Hammarby Hill XC 2017

Underbart väder och folkfest vid Hellasgården i Stockholm när dagens Hammarby Hill XC avgjordes.

Efter en något mulig morgon sprack molntäcket upp och dagen blev till slut riktigt fin när cyklisterna som deltog i årets upplaga av Hammarby Hill XC kom in för varvning. Med flera hundra startande blev det en fin cykelfest i skogarna kring Älta och Hellasgården. Dagens segrare blev Emmy Thelberg – Härnösands CK och Matthias Wengelin.

Fler bilder från dagen finns här!

Enjoy!

Hammarby Hill XC

Mattias Lindberg – Länna CK in action.

Hammarby Hill XC

Bra med pang ner för backen!

Hammarby Hill XC

Hammarby Hill XC

Hammarby Hill XC

MTB Täby på ingång

Kategori

BILDBOMB – Hammarby Hill XC Del 2

Cyklade Hammarby Hill XC tidigare idag? Då kanske du fastnade på bild?

Här kommer bilder från dagens Hammarby Hill XC ute i Älta och Hellasgården.

Fler bilder hittar ni här!

Bilder från Hammarby Hill XC

Bilder från Hammarby Hill XC

Bilder från Hammarby Hill XC

Bilder från Hammarby Hill XC

Kategori

Cykelfest i Tullinge när Lida Loop avgjordes

I helgen avgjordes både stora och lilla Lida Loop ute vid Lida friluftsområde. Precis som alltid när det är Lida Loop så råder det stor cykelfest för hela familjen under två dagar. Jag var där båda dagarna och här kommer kort summering.

Efter en regnig natt var det dags för årets upplaga av Lida Loop. Flera starka namn fanns med på startlistan och trots det blöta vädret under lördagsnatten var söndagens bana mycket torr och snabb. Bland elitcyklisterna fanns bland annat Emil Lindgren, Calle Friberg, Johan Landström, Jennie Stenerhag och Åsa Erlandsson på startlinjen. Loppet som består av tre slingor med varvning vid målområdet är ett av Stockholms mest klassiska långlopp och ingår sedan några år i Långloppscupen där flera liknande lopp ingår. Efter den klassiska starten upp för slalombacken i Lida och förbi de öppna fälten slingrar sig banan norrut förbi Himmelsboda och genom friluftsområdet på motionsspår och lite större stigar. Alla looparna har sin speciella karaktär och känner man till looparna så finns det mycket trix man kan ta till under loppet för att spara på energi tills någon lägger in stöten. Någon som spelade alla korten rätt denna söndag var Faluncyklisten Jennie Stenerhag och Michael Olsson – Serneke Allebike Mountainbike Team. Båda vann sina klasser bland tuff konkurrens. Nästa lopp i Långloppscupen är Ränneslättsturen i Eksjö där Michael Olsson har tagit ett stadig grepp i den totala poängställningen med sina 290 poäng mot Emil Lindgrens 242 poäng. I damernas elitklass utökar Jennie Stenerhag rejält mot tvåan Fanny Kjellkvist – Godegårds SK som har 84 poäng mot Jennies mäktiga 150 poäng.

Lilla Lida Loop

Lilla Lida Loop innebar för vissa knattelopp och ett evigt men roligt jagande av en viss kanin.

För er som missade cykelfesten under lördagen så var både kaninen och solen på plats. Lördagen som går i barnens tecken med knattelopp, nybörjarlopp och en rad olika juniorklasser bjöd på god stämning i ett soldränkt Lida. Precis som vanligt fick barnen i knatteklassen jaga kaninen var efter varv och efter målgång belönades alla knattar med varsin medalj och saft. För den som ville ta del av unika erbjudanden och spana in produktnyheter så fanns en rad butiker och tillverkare på plats för att visa upp inspirerande produkter. Riktig cykelfest helt enkelt.

Herrar Elit
1, Michael Olsson
2, Calle Friberg
3, Henrik Sparr

Damer Elit
1, Jennie Stenerhag
2, Åsa Erlandsson
3, Nellie Larsson

Bilder från Lida Loop

Lida Loop har även flera motionsklasser för den som vill cykla i sin egen takt.

Fler bilder från dagen finns här!

Bilder från Lida Loop

Lisa Hammarstrand – Lidingö CK på väg in mot mål.

Fler bilder från dagen finns här!

Kategori
Annons

Årets första långpass i Stockholms finaste väder!

Imorse stack jag och Anna äntligen ut på ett långpass. För mig var det årets första över 1.1 mil så jag var lite nojig innan att knät skulle säga ifrån men det gick så bra! Och vilken dag att springa långt på. Redan efter 5 km var jag tvungen att ta av mig min tunna tröja och springa i bara linnet, helt fantastiskt!

Imorse sprang vi alltså 21,5 km runt Brunnsviken (eller Anna sprang längre för hon började innan mig;)) och tiden bara flög iväg. Vi hann prata om allt från goda frukostar till djupare händelser i livet, vilket är fördelen när man springer långt och lite långsammare. Anna är otroligt duktig på det mesta inom träning och har varit med länge i branschen både arbetsmässigt och privat. Vill ni läsa om allt hon har för sig så klicka på hennes namn här ovan så länkas ni till hennes blogg.

Det var första gången jag sprang ett så pass långt löppass innan fruskot, men med den fina uppladdningen av glass, några bitar choklad, stor middag och extra stort kvällsfika igår så gick det super. Faktiskt bättre än förväntat. Vi startade kl 8 och jag var hemma lite efter 10, och då hade jag preppat havregrynsyoghurt som det bara var att hugga in på när jag kom hem!

thumb_IMG_7170_1024thumb_IMG_7174_1024JN

Taggar

200km längdåkning – check!

Jaha, man klarade ju av det trots allt. 200km längdåkning.
17timmar och 45 minuter tog det. Att jag tog mig i mål var en great success för mig, så jag är mer än ruskigt nöjd.

Starten-Nordenskiöldsloppet-2016-Mattias-Lindmark

Bara några minuter till start. Och det jag inte visste nu var att jag skulle gått på muggen strax innan… ;)

Tre dagar innan loppet sov jag lika dåligt som när man såg När Lammen Tystnar, var 13 år, ensam hemma och övertygad om att det var mystiska ljud utanför huset.
Var jag inte lite sjuk oxå? Är inte halsmandlarna lite svullna? En hostning. helvete, nu äre kört. Så där höll min hjärna på och spökade de tre sista dagarna innan loppet.

Men när jag vaknade upp 04:00 på dagen D så kände jag mig oväntat nog i en ruskigt bra form. Alla de där sjuksymptomerna var bortblåsta, jag kände mig pigg, proppmätt och peppad.
Vid starten ställde jag mig i sista ledet. Det kändes helt rätt och naturligt. Jag var en av dom få utan fartdräkt, snabba  glasögon, vätskebälte och överlag professionell utstrålning.
När starten gick 06:00 så gled vi fram i sakta mak medans man såg järngänget i täten svänga vänster lite längre fram och ånga på som ett gäng vattenbufflar på väg mot nya betesmarker.

”Its on!” tänkte jag. Nu är det ingen återvändo.

Innan loppet så läste jag på olika forum om hur många diskuterade vilken typ av trugor de skulle använda, vilken valla som gällde, vilket tempo man skulle hålla, vilken puls man skulle ha m.m m.m. Dom bekymren slapp jag då jag bara hade ett par stavar. Visste inte ens om att man kunde byta trugor. Vallagrejen lämnade jag över till legenden Christer Majbäck. Han fick ta hand om den biten. Tider var oväsentliga för mig, det handlade bara om att faktiskt ta sig till mål. Men HELST ville jag ju ta mig i mål innan min födelsedag tog slut, för det var ju sjukt nog detta som var min födelsedagspresent till mig själv.

Mitt största huvudbry var om jag skulle köra med musik eller inte. Skulle Slayer, AC/DC och Cannibal Corpse få stampa staktakten för mig eller var det naturens symbios med kroppen som skulle få bestämma tempot? Jag bestämde mig tillslut för att vara ett med naturen ;)

Kääntöjärvi-Skidklubb

Har man dessa två som träningspolare veckan innan loppet så kan det ju inte gå fel. Staka Satan Skidklubb!

Allt gick mer eller mindre smärtfritt fram till sjunde och åttonde milen och fram till 10e milen, det kändes som att det var dom segaste miltiderna jag någonsin haft, det gick så djävulskt segt. Solen stekte, snön sög och man fick staka lika mycket vare sig det gick uppför eller nedför. Och det var ju något förnedrande att möta tätklungan som var på väg tillbaka mot Jokkmokk när man själv kört ca 6,5 mil, och deras tempo var ju helt overkligt. Som att se Arlanda Express flyga förbi i spåret.

RedBull-Nordenskiöldsloppet-2016

Dessa filurer kom nog i mål ca 8-10 timmar innan mig…

Men jag skulle väl säga att jag stötte på tre hinder under loppets gång:
#1 Panikskitnödig utan dasspapper efter ca 5mil!
Fick sladda in genom granskogen och ta jägarställning mot ett träd. Tre dagars matfrosseri som ville ut! Som tur var så var det skare, bara att slå fram några kakor snö och bokstavligen skrapa bort skiten. Känslan efteråt var värd hela resan! Bästa jag gjort i hela mitt liv!!

#2 Handlederna började att ömma så in i helvete, redan efter 6 mil, skulle dom kasta in redan nu?? Men på något sätt så lyckades jag dämpa smärtan genom att bara fokusera på annat.

Majbäck-vallar-skidorna

Legenden Majbäck ger mina skidor lite kärlek.

#3 Redan efter 9 mil var jag superblöt om fötterna, men hade bara ett par extrapjäxor i Purkijaur, 7 mil bort. Det enda jag kunde göra var att byta strumpor efter ca 10 mil i Randijaur. Hjälpte ju i ca 1 timme, sen var jag pissblöt och kall som en polarvinternatt. Trodde för ett ögonblick att jag skulle få se två kolsvarta tår när väl kom fram till Purkijaur och tog av högerstrumpan. Men se på fan vilken tur jag hade som slapp det.
Efter att ha värmt fötterna rejält, ätit gött, svept två koppar kaffe, tagit fram pannlampan och bett Majbäck valla om skidorna så var jag mer än redo för den sista sträckan.
Sista 4 milen var ju faktiskt en fröjd på riktigt. Mysbelysingen från pannlampan, varma sköna fötter, och ett mål i sikte :)

Den absolut sista milen inne på Jokkmokks längdsstadion var en riktig jävla mindfuck. När fan kommer vi i mål? Kändes som en labyrint som man aldrig hittade ut från, det var tvära kurvor till höger och vänster och ibland kändes det som att man på allvar åkt fel.

Väl i mål gjorde jag nog min mamma lite besviken då jag inte föll ihop så där handlöst som man ser Northug och Hellner & Co gör på tv när dom köttat sig igenom upploppet på 5-milen eller ngt liknande. Istället gled jag in leende, utan att vara varken andfådd eller badande i svett. Oavsett ,så såg hon och farsan jäkligt glada ut över att ha mig i mål.

Och jag hade till och med en kvarts marginal att fira resten av min födelsedag. Kaffe och tårta hemma hos brorsan!

RedBullNordenskiöldsloppet 2016

Fräsig vy över starten. Jag är så sist att jag inte ens är med på bild.

Dagen efter då?
Jag hade INGEN träningsvärk, vilket kändes helt orimligt egentligen men kanske oxå ett tecken på att jag åkte smart efter min förmåga och inte tog ut mig helt.

Däremot var jag helt slut i handlederna och mer jetlaggad än när jag åkte till Alaska. Sinnessjukt trött i flera dagar. Hade energi i några timmar för att sedan nästan hamna i insomnia och behöva vila direkt!
Men framförallt var jag var totalt oförberedd på den enorma känslan av tomhet som infann sig dagarna efter loppet. Den biten hade jag helt missat. Det var ingen som nämnde något om det.
Jag hade i och för sig ockuperat hjärnan ända sen julafton med Nordenskiöldsloppet. Haft det hängande över mig som ett mörkt svettigt ovädersmoln av prestationsångest, MEN, även ett lätt cirrusmoln av överjävulskt pepp och nervositet. Men nu är målet avklarat. Vad ska jag hitta på nu?

Jag måste skjuta ut ett enormt stort tack till pepparn # 1, Sverre Liliequist och hans KASK som har sett till att jag har haft bästa jävla underställen man kan tänka sig och hållt mig torr genom varenda träning och framförallt genom loppet.

KaskOfSweden

Alternativ koordinationsträning medan man tvättar underställ.

Även RVCA ska ha en stor eloge för att dom har sett till att jag har kunnat träna inomhus i lite andra kläder än mina hårdrockströjor ;)
Pannbensträningen behövdes och den bestod av en massa sparring och bra jiujitsurull med Team Leites.
Peppstämningen var den enklaste delen av träningen, den får man alltid från alla extremt sköna filurer som gör Hårdrocksfysen till vad den är.

En extra stor eloge till min egna lilla teknikträningsguru Petter Berggrund som hjälpte mig finjustera min längdåkning uppe i Åre samt kom och hängde ut med oss i Jokkmokk dagen innan loppet. Han har ju en överdjävlig förmåga att mörka hur satans bra han är på att åka längd. 10tim 57 minuter plöjde han igenom Nordenskiöldsloppet. Hurtbullen personifierad!
Även Christian Harding ska ha ett stort tack som dök upp som gubben i lådan och gjorde mig sällskap sista 8 milen och såg till att vi hade något att snacka om timme efter timme.

Och tack alla andra nära och kära! Tack! We made it!

 

Dra-dina-egna-längdspår

Det bästa med hela Nordenskiöldsloppet och all längdåkning var trots allt att dra sina egna spår! Längtar redan till nästa vinter!

Nordenskiöldsloppet – senaste nytt

Ämmäsvaara

Den analoga världen bestämmer här i norr…

Hur fan går det egentligen för mig? Och hur går det för Nordenskiöldsloppet?

Jag fortsätter min statistik från där jag slutade senast och som jag skulle kalla BRA nyheter:
Totalt plågade kilometrar: 615km
Utslitna pjäxor: 1 par gamla Salomon.
Vallaburkar: Har faktiskt rört en SwixBlå burk och kladdat ner skidorna och det kändes inte så farligt.
Surfsessions: NOLL! Och detta är nog det jag oroat mig mest för. Vart fan har vågorna tagit vägen?
Hårdrocksfys: Som vanligt kan dom inte räknas då jag mest står och njuter av musiken medans jag ser alla andra svettas och slita! Men det är ett sinnessjukt pepp att bara vara där!
Konserter: En 24 timmars kryssning med CloseUp-båten och allt vad det innebär. Ett rikligt öl och grogg intag. Svettiga moshpits och stelopererade nackar som headbangade till mörka akter som Kvelertak, Entombed, Graveyard och båtens partyanimals #1, Turbonegro, som levererade 2016 års bästa spelning so far. Och detta var också på sätt och vis Hårdrocksfysens första träningsläger!!

Kvelertak

Svettigt pass i moshpiten

Hårdrock

Med sånna här polare är det alltid svårt att få ihop det där med träning…

Teknikträning:
Sladdade upp en helg till Åre för lite nödvändiga tekniktips av längdgurun Petter Berggrund som även han ska nöta sig igenom Nordenskiöldsloppet. Var längesen jag hade sån jävla fruktansvärd träningsvärk i ljumskar och höftböjarna, haha! Och blåsorna i händerna! Det var en helt ny grej för mig. Enda gången jag tidigare haft blåsor i nävarna är när jag spelade frustande trummor med det legendariska bandet Meat Anchor. Men Petter ska ha en svettig stor kram för hans entusiasm!

Själv är bäste dräng:
Eftersom betydelsen och vikten av längdspår i Sthlm HELT försvinner så fort Vasaloppet avverkats så får man ju ta saken i egna händer. Jag dammade upp till min hometurf innanför polcirkeln och vår egna ”Stadium de Lindmarks” där farsgubben har styrt upp Sveriges bästa längdspår! Ingen stress, ingen hets, ingen trängsel och framförallt inga filurer i spåren som gör allt annat än åker skidor.

Sveriges-bästa-längdspår

Sveriges bästa längdspår just nu!

Ryktena, eller ja, dåliga nyheter..
Så fort jag kom hem till norr så fick man höra ryktena om att Nordenskiöldsloppet kanske låg illa till pga det extremt varma vårvärmen som svepte in över lappland. Snö finns det gott om men sjöarna har tagit rejält med stryk och är mer jämförbara med en ishockeyrink än ngt man kan åka skidor på. Och igår kom föga oväntat nyheten om att RedBull kommer att dra om spåren inför loppet, till ”betydligt tuffare” och mer kuperat. Läs mer här och se video här.
Aj aj aj aj aj aj …..

Under tiden fortsätter jag svulla i mig Lapplands svar på sportdryck och högpresterande medel.
Lemmelkaffe och fläsk!

Lemmelkaffe

Kokkaffe och fläsk – det enda du behöver som en seriöst satsande idrottare!

Dra-dina-egna-längdspår

Meningen med livet: Att dra sina egna längdspår!

To be continued…

Kategori
Annons