Kroppshets – min historia

kroppshets

Alla som känner av eller har känt av kroppshets upp med en hand!

Kroppshets

Så är kroppshets på tapeten. Igen. Och det är ju fantastiskt att starka personligheter som Mia Skäringer och Stina Wolter berättar om sina upplevelser kring dessa sjuka krav på hur vårt yttre ska se ut. Men är vi beredda att vända idealen ryggen?

Jag tror att de allra flesta känner igen sig på någon punkt i Mia Skäringers berättelse. Att vi alla har eller har haft någon hang up beträffande vår kropp.

Själv hade jag en tuff period i gymnasiet. Jag berättade det aldrig för någon men det var så klart många som märkte det. Dock var det bara ett par personer, vad jag minns, som konfronterade mig. En gång min syster och en gång en klasskamrat. Självklart förnekade jag att något var fel. Jag mådde toppen!

Jag var smal, snygg och hade kontroll. Och jag frös. Alltid.

Under den här tiden var jag väldigt intresserad av mode och älskade att bläddra i ELLE och inspireras av de vackra modellerna som på den tiden gick under benämningen Heroin Chic (hur sjukt var inte det då?). Under en period fanns en tidning som hette Top Model eller något liknande. Jag köpte alla lösnummer och läste fakta om de långa, vackra och svältande modellerna. Tyckte att det var så vackert när höftbenen stack ut och när revbenen syntes tydligt. Kindbenen som stack ut som knotor i deras ansikten och de långa tunna låren. Där fanns förutom retuscherade bilder också mått på alla modellerna, 90-60-90 var idealet. 

Jag minns att jag mätte mina kroppsdelar; överarmar, lår, midja, höft och byst. Skrev upp mina mått i en bok och följde upp mina ”resultat”. Så hjärntvättat! Och jag ville så gärna gå ner ett kilo till. Till 48 kilo. Vid den magiska siffran skulle jag minsann ha drömkroppen.

Mitt svältande gav resultat. Det funkade. Jag var alltid populär bland både vänner och killar. ”Jag var ju så snygg, och smal men hade stora bröst”. Själv ville jag bara bli liiite smalare.

Var startade min kroppshets?

Har funderat mycket på hur mitt beteende startade. Och jag tror att det började redan när jag var 7-8 år. Minns att min morbror var på besök och sa till mig att jag hade ”bilringar” runt midjan. Alla skrattade bort det. Vad jag själv svarade minns jag inte men det jag vet var att det etsade sig fast. Jag var en tjockis.

Några andra händelser som jag fortfarande minns som igår var när jag gick i sexan och en pojke i klassen sa att jag var en tjockis. Vid den tidpunkten hade jag naturligt tappat min babyhull men på något sätt trodde jag honom. Tänk om jag ändå varit lika smal som min bästis!

Jag flyttade hemifrån tidigt. Jag var bara sexton år och hade träffat en sex år äldre kille som jag flyttade ihop med. Det var ingen bra relation och vår tid tillsammans gjorde inte att jag blev mer nöjd med mig själv eller min kropp.

Min anorexi utvecklades senare till bulimi. Eller vad jag skulle säga, en misslyckad anorektiker. Jag struntade i att äta frukost och lunch men när jag kom hem på kvällen till min och pojkvännens lägenhet var jag så hungrig att jag kunde vräka i mig ett helt paket med glass. Sedan fick jag ångest. Både för att jag mådde illa av all glass, för att jag skulle bli tjock och för att pojkvännen skulle märka att jag ätit ett två liters glasspaket på en kväll.

Så jag kräktes. Och gick och köpte ett nytt paket glass som jag placerade i frysen. Ingen skulle märka.

Det går att bli frisk

Min ätstörning är sedan länge borta. Idag är jag nöjd med min kropp även om jag inte är pinnsmal. Jag ser inte längre kroppen som ett objekt utan som ett verktyg. Ett förbaskat bra verktyg som hjälper mig att leva ett helt fantastiskt liv. Jag vill ge min kropp träning och bra mat för att den ska få de bästa förutsättningarna att bära mig genom livet. Men jag säger inte nej till godis, glass, bakverk eller ett glas vin. Och jag skippar träningen om min kropp vill att jag ska vila.

Så det går att bli helt frisk! Om någon därute undrar om den vedervärdiga sjukdomen någonsin kan botas. Det går om du vågar släppa taget.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Så slutar du tänka negativt

tänka negativt

Jag är en väldigt positiv person och försöker alltid se saker och ting från den ljusa sidan. Men det är ingenting som kommit gratis utan någonting jag har jobbat med.

När jag var i yngre tonåren, många känner nog igen sig här, tyckte jag att det var helt okej att snacka skit om andra. Gärna om någon som jag egentligen ansåg var bättre eller snyggare än jag själv. Idag har jag väldigt svårt för skitsnack. Om någon annan pratar illa om en person har jag svårt att ta emot det. Jag ifrågasätter eller försöker leda in samtalet på något positivt istället. Jag anser att skitsnack bara fyller på kontot med negativ energi och vi vill ju att kontot ska svämma över av positivism, inte sant? För tänker vi positiva tankar får vi faktiskt ett positivt liv. Så himla enkelt är det.

Jo, ovan gäller ju skitsnack om andra personer men så finns det ju skitsnack om sig själv också. Och det där är ju svårare. Jag har idag en ganska stabil grund att stå på; känner mig nöjd med mig själv även utan getingmidja, putrumpa och en strålande hud utan finnar. Kanske har det med åldern att göra, att man insett att utsidan faktiskt inte är den som i första hand räknas.

Har inte rumpan blivit lite slapp?

Men, med det sagt betyder det ju inte att jag ibland har dagar då jag kritiskt granskar mig själv. Hör den där elaka rösten i mitt huvud som minsann inte tycker att jag är bra nog. Jag borde börja göra fler situps. Har inte rumpan blivit lite slapp? Mitt hår är såååå risigt! Du klarar inte det där!

Jag tror dock inte att jag är ensam om de här tankarna, de allra flesta tänker nog mindre positiva tankar om sig själva då och då. Så det är nu jag tänkte att vi skulle ha en snabblektion i att sluta tänka negativt.

Det är ju lite orättvist det här med negativa tankar. För det räcker med att du någon gång fått höra att du är tjock, ful, spinkig (eller vad det nu må vara) för att det ska etsa sig fast och lätt göra sig påmint när du är som mest sårbar. Det där lilla som likt superlim sitter kvar år ut och år in kommer även upp till ytan utan att någon påminner dig. Det kan räcka med att du känner dig osäker så börjar den elaka rösten att babbla på obehindrat.

Därför gäller det att du själv talar högre än rösten. Påminner dig själv om att du duger, att du är precis så bra som du vill vara. För även om vi är mänskliga så är vi också riktigt mäktiga. Faktiskt så mäktiga att vi själva kan bestämma vem vi vill vara. Vi kan bli vår drömperson!

Säg inte ”jag kan inte”

Att säga att man inte kan är bland det värsta jag vet. För vi kan oftast om vi har tillräckligt med vilja. ”Jag kan inte” kommer nästan alltid från en rädsla att försöka, en rädsla att misslyckas. Därför måste vi till att börja med övervinna rädslan. Det är inte så farligt att misslyckas. Det värsta som händer är att vi lär oss något nytt, inte sant?

Och tänk också på att ingen annan hör den där rösten inuti ditt huvud. Det är ingenting verkligt utan något vi själva byggt upp av osäkerhet och rädsla. Men allt som byggts upp kan också rivas.

Mitt bästa tips är: fake it til you make it. Tror du på dig själv, kommer andra också tro på dig!

Tänka negativt

Jag kan bli och göra vad jag vill.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

This is how you stop thinking negative thoughts

I am a very positive person and always try to see things from the bright side. But that is nothing that comes for free, I’ve really worked for with.

When I was in my younger teens, I guess many of you recognize this, I thought it was okay to talk bad about others. Especially someone I thought was better or more beautiful than myself. Today I’m not a big fan of bad talks. If someone speaks badly about someone, I can not accept it. I question it or try to lead the conversation into something positive instead. I think bad talks only adds to the negative energy account and we want the account to overflow with positivism, right? In fact, if we think positive thoughts, we actually get a positive life. That is how simple it is!

Well, above is a case with me talking bad about other people, but then there is bad talks about ourselves as well. And that’s the more difficult part. Today I have a fairly stable foundation to stand on; I feel good about myself even without a tiny waist, a round butt and a radiant skin. Perhaps it has to do with age, one realizes that the outside is not actually the thing that matters must.

Isn’t my butt a little fat?

But, with that said, it does not mean that I sometimes have days when I critically review myself. Hear that bad voice in my head, which says I am not good enough. That I should start doing more situps. Isn’t my butt a little fat? My hair is sooooo ugly! You can not do it!

However, I do not think I am lonely about these thoughts, most people think less positive thoughts about themselves occasionally. So that’s when I thought we would have a quick lesson in ending negative thinking.

It’s a bit unfair, this thing called negative thoughts. Because to hear that you’re fat, ugly, skinny (or whatever it may be) just once, makes it stuck and is easily reminded when you’re vulnerable. That little voice stays on like super glue year after year and it comes to the surface without anyone reminding you. It may be enough to feel uncertain, the bad voice begins to babble unobtrusively.

Therefore, you need to speak loader than that voice. Remind yourself that you are good enough,  that you can be as good as you want to be. Because even though we are human, we are also really powerful. Indeed, so powerful that we can decide who we want to be. We can be our dream person!

Do not say ”I can not”

To say that you can not is among the worst words I know. Because we usually can, if we have enough will. ”I can not” almost always comes from a fear of trying, a fear of failure. Therefore, we must first overcome the fear. And it is not so dangerous to fail. The worst thing is that we learn something new, right?

And keep in mind that no one else hear that voice inside your head. It is not real but something we have built up ourselves from insecurity and fear.  And also remember that everything that has been built up can also be demolished.

My best advice is: fake it til you make it. If you believe in yourself, others will believe in you too!

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.