Drömlikt, men också väldigt mörkt – så var 2016

Jag vet inte på hur många ställen jag läst meningar i stil med ”2016 – vilket jäkla år”. I negativ bemärkelse. Och på flera sätt kan jag hålla med. Framför allt gällande olika klimatrelaterad frågor. Som att 2016 blev ett rekordvarmt år eller hur USA:s presidentval inte riktigt slutade på bästa sätt. Vår planets potentiellt kolsvarta framtid har givetvis påverkat mig och  gjort upplevelsen av 2016 betydligt mörkare.

Men om jag räknar bort klimatfrågorna (som givetvis aldrig ska uteslutas) kan jag inte hitta många negativa saker med året som passerat.

Jag fick börja med att spendera 3,5 månad i snowboardåkandes i Österrike med fantastiska vänner. Väl tillbaka i Sverige väntade två friåkningstävlingar, där den ena var Nordiska Mästerskapen. Jag vann båda. Något som fortfarande känns overkligt, främst med tanke på att jag tidigare fantiserat om hur det skulle vara att ställa upp. Att det skulle kunna gå så bra hade jag aldrig kunnat drömma om.

När vintern var slut väntade flera månaders arbete. Och av en ren slump lyckades jag knipa ett riktigt drömjobb. Som allmänreporter/multijournalist på Dalarnas Tidningar. En helt magisk, och otroligt lärorik, tid som jag är galet tacksam för.

Jag har även fått vässa mina klätterkunskaper, blivit en del av världens bästa organisation Protect Our Winters Sweden, både som styrelsemedlem och ambassadör, upplevt den svenska naturen och fått många nya vänner längs vägen. Dessutom har jag fått fantastisk support inom friåkningen (snowboardåkningen). Känslan av att andra tror på det man gör, och vill att man ska fortsätta med det, är grym och obeskrivlig.

Så på det personliga och privata planet har jag svårt att hitta någonting att klaga på. Alls. 2016 har varit ett riktigt drömår.

Men globalt finns det massvis med mörker.

2017 kommer att bli ett avgörande år för vår planets framtid. Det är, bokstavligen, nu eller aldrig. Och det är fint att se att mycket börjar vända, att vi är på väg i rätt riktning. Och jag ser fram emot att göra vad jag kan för att vara en del av den positiva kraften. För planetens skull, och för våra framtida vintrar, är det en given fokuspunkt för 2017.

Utöver det ser jag fram emot att få spendera kommande månader här, i St Anton, Österrike. Det kändes helt fantastiskt att få vakna upp till ett nytt år omgiven av alptoppar. Och på något sätt känns det svårt att se på framtiden på något annat sätt än med positivism. För på samma sätt som jag läst många meningar om ett negativt 2016, så har jag läst minst lika många om ett ljusare 2017. Och där kan jag inte annat än att hålla med – det här året kommer bli magiskt.

Kategori

Superhjältar och frustration – kom igen, nu räddar vi världen!

Det är inte mycket som gör mig förbannad eller arg. Nästan ingenting faktiskt. Jag brukar snarare beskriva mig själv som positiv och glad, följt av ett citat i stil med ”jag minns inte ens senast jag var arg”. Men uppenbarligen finns det saker som river upp någon form av frustration inom mig. Och det här är en typisk sådan sak.

Att leva i förnekelse är kanske någonting som vi alla gör lite nu och då. Sedan är det ju en helt annan sak vad det är vi faktiskt förnekar. Jag tänker mig att det i normala fall handlar om att vi blundar för betydligt mindre saker än själva klimatförändringarna. För det känns verkligen helt galet att en del av jordens befolkning fortfarande påstår att den globala uppvärmningen är en bluff. Förmodligen tänker man att det är ytterligare ett filmiskt ”världens undergångs”-påhitt i stil med Mayaindianernas mytomspunna kalender eller liknande.

Den sista droppen faller och får allting att rinna över på ett fullkomligt kaosartat sätt.

Ibland känns det kanske enklare att se det så. Som att allt hemskt som utspelar sig i världen är lika overkligt som diverse skräckserie på TV. Att allting bara utspelar sig i en fantasivärld som inte finns på riktigt. Och att om den där ödesdigra dagen faktiskt anländer, då den sista droppen faller och får allting att rinna över på ett fullkomligt kaosartat sätt, så kommer en superhjälte att göra entré för att rädda världen och få allting att blomstra på nytt. En hjälte som kommer återskapa korallrev och regnskog, som kommer bygg upp isen i Antarktis och få de djur som nästan dött ut att återhämta sig. Som kommer att rädda mänskligheten.

Jag önskar att det vore så. Att en klimathjälte skulle anlända och rädda jordens framtid. Att allt som idag känns sjukt skulle friskna till. Och någonstans är det väl kanske inte alltför långt ifrån verkligheten. Den stora skillnaden ligger dock i att det inte handlar om en enda hjälte, utan miljontals.

När jag tänker på hur vi fullkomligt iskallt behandlar våra djur och vår natur vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag ska tro.

Att förklara vad som gör mig arg och frustrerad skulle ta alldeles för många meningar. Det är så mycket. Men det handlar om att vi är förblindade av andra saker som vi anser ha ett högre värde än vår planets framtid. När jag tänker på hur vi fullkomligt iskallt behandlar våra djur och vår natur vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag ska tro. En grå värld utan allt det vackra som vi är bortskämda med att omge oss av känns så otillräcklig och kall. Ändå närmar vi oss just en sådan verklighet.

Men istället för att jag ska fortsätta försöka uttrycka min frustration i ord så finns det ett enklare sätt. För allt det här sägs, och visas, så fantastiskt bra i dokumentären ”Before The Flood”. Den uttrycker frustrationen, världens mående och hur klimatförändringarna faktiskt ser ut på ett väldigt tydligt sätt. Så, har du inte sett den? Se den. Nu. Så kan vi tillsammans börja rädda världen på riktigt. För det är inte över än. Absolut inte. Och trots viss frustration så är jag fortfarande optimistisk – vi kommer förvandlas till våra egna superhjältar innan det är försent.

Är du en skid- eller brädåkande klimatkämpe? Läs mer HÄR om vad du kan göra för att rädda vinterns framtid!