Oväder, sorg, sjukdom och hopp

Lämnar den här vackra kustremsan.

Och de här söta små kompisarna.

Möts av världens oväder.

Parkerar precis på stranden.

Onsdag 26 juli

Vaknade kvart över sex av att Embla ställt alarmet på sin iPad. Låg kvar i sängen och läste och somnade sedan om vid åttatiden. Det är semester det!
När jag går upp vid 9.30 har Rickard kokat kaffe och varit och köpt färskt bröd. Njuter av en härlig frukost och bra wi-fi i skuggan. Vågorna går höga och ett oväder väntas in så vi bestämmer oss för att åka norrut vid tvåtiden. Känns lite vemodigt att lämna den här pittoreska lilla campingen, det vackra havet och de söta italienska pojkarna. Känns lite som att vi är på väg hemåt nu, som att semestern är slut, även fast vi har flera dagar kvar.
Samtidigt som vi rullar ut från campingen faller de första tunga regndropparna. Det är nog Salerno som sörjer att vi lämnar den här delen av landet. Jag sörjer också litegrann.
Vädret blir bara sämre och sämre på väg. Utanför Rom är vägen helt täckt av hagel och temperaturen har sjunkit till 12 grader. Bilar har blivit stående längs hela motorvägen och mot vår bil dundrar hagel stora som pingisbollar med sådan kraft att vi inte kan höra varandra när vi pratar.
Trafiken står stilla ömsom rullar sakta fram. Bilar står för att försöka ta skydd under broar och uthängande träd.
Vädret stabiliseras precis innan Rom och vi möts av rusningstrafik. Som tur är diggar hela familjen att åka bil.
Klockan åtta på kvällen är det inte längre någon som diggar att åka bil, haha! Sladdar in på någon husbilsparkering (som visar sig vara full av enbart surfare) i närheten av Talamone klockan 20.30. Ruffigt är det men den rosaskimrande himlen, ljudet av vågorna och att vara parkerade precis vid strandkanten väger ändå upp helhetsintrycket.
Vad som händer imorgon är det ingen som vet. Det enda säkra är att det är läggdags nu. Ses imorgon!
Pussåkram!
/Karin

En av Italiens främsta kite- och vindsurfingstränder.

Torsdag 27 juli

Sitter på surfstranden och avvaktar om Rickard ska försöka kitesurfa eller om vi ska åka vidare.
På eftermiddagen drog Rickard iväg för att kitesurfa och jag och Embla satt kvar vid bilen. Satt i skuggan och läste och lekte hela dagen.
Idag är en dålig dag med ”sjukdomen”. Mina händer är alldeles röda och svider och ömmar. Fötterna likadant. Så tråkigt när man försöker att njuta av sol och semester.
Men ingen idé att gnälla om det, det blir ju inte bättre direkt. Nu ska jag istället äta min thailändska fiskgryta med ris. Och hålla tummarna för att morgondagen blir bättre. Idag var iallafall sista dagen med medicinen så om jag har tur avtar symptomen i och med det.
Längtar så efter att kunna dra på mig löparskorna igen!
Kram på er!
/Karin

Inget blir bättre av att sura.

Allt blir bättre med en glass.

Fredag 28 juli

Blev kvar här på Talamone Kitebeach idag också. Är ju sista chansen för Rickard att surfa nu innan vi åker hemåt.
Känner mig så kluven, en del av mig vill vara kvar här i värmen vid havet medan en annan del av mig vill åka hem på momangen och reda ut det här med ”sjukdomen”. Så tråkigt när det gör ont i huden att vara ute i solen. Blir ju ganska begränsat när man bor i husbil i Italien… Har dragit på mig mina gamla badskor från förra årets vistelse i Kroatien. Jäkla stylish, haha! Men de skyddar iaf mot solen utan att sitta åt.
Lutar åt att vi blir kvar här tills ikväll och gasar vidare efter middagen. Längtar efter en skön dusch så slutmålet för dagen blir antagligen någon camping.
Nej, dags att försöka hålla humöret uppe. Inget blir någonsin bättre av att oroa sig eller sura. Bättring Karin!
Puss på er, finingar!
/Cookie
Läs föregående inlägg HÄR.

Storm, sadness, sickness and hope

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I´m busy picking my wounds.
/Karin