Otippat team springer kanske världens vackraste lopp – Salomon 27K 2017

Så var det dags,  i år igen! Den enda löpartävlingen som jag faktiskt brukar vara riktigt taggad på och därför också väljer att genomföra. Salomom 27 K är det jag snackar om och i lördags väntade alltså de tre topparna Hållfjället, Grofjället och Välliste på sammanlagt 1150 höjdmeter!
Jag skulle nog säga att det här loppet är ett av de vackraste loppen som går att springa!
Starten gick kl 9.00 och precis då lättade morgondimman och det liksom känndes i luften att den här dagen kommer att bli grym. Och jävlar vad grym den blev!
Precis i starten och än så länge ser jag ju nöjd ut måste jag säga! 
Uppe på första toppen träffade jag Bingo och ja, sen teamade vi hela vägen till mål!
Vätska och mat #1, bars, banan och påfyllning av vatten som kommer direkt från fjället! 
Pga otroligt snabb fart i leran är bilden suddig;) Iaf, så är det här ett lopp med mycket varierad terräng, och det är ju ändå lite härligt att få klampa ner i leran utan att ens behöva bry sig! 
Från lera till torra leder!
Påväg ner från Grofjället!
Här är vi påväg uppför tredje toppen, framför mig har jag en gammal klasskompis och efter mig har jag Bingo. Mitt uttryck säger att det inte var lika lätt som i början! 
Och här, påväg in i målområdet! Bingo kollar insta och jag vinkar åt mamma. Energin ser ut att vara tillbaka!
MÅL!
Det var det loppet, och det här loppet blev ju allt annat än jag hade kunnat ana. Jag skulle springa själv, var tanken, men med tanke på Bingos pratfrekvens kan man ju säga att jag kände mig långt ifrån själv. Vi gjorde det bra och hade askul på köpet! Min kropp mådde så bra som den kan göra efter 27K uppför tre toppar och jag fick både njuta och kämpa. Precis som jag vill ha det när jag springer! 
Kvällen var otroligt vacker och såhär fint kan det vara i Ottsjö!
JN

Gränslös kärlek – i Jämtlandsfjällen!

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, skrivit det eller tänkt det. Men, det finns nog inget som påverkar mig eller gör mig så levande som fjällen, och framförallt Jämtlandsfjällen. Jag älskar det helt enkelt!

I torsdags var vi ett gäng som packade bilen till max med tält, klätterutrustning, cyklar, ryggsäckar och så oss själva. Är man minst får man sitta i mitten längst bak, och där trivdes jag rätt bra mellan T och P som blev mitt replag och som peppat och skrattat åt mig om vartannat. Iaf, vi blåste upp till Jämtland och målet var att gå Syltraversen, riktigt så blev det inte pga av lite felberäkning vad gäller tiden haha. Men det blev himla bra ändå, faktiskt sjukt bra!

Jag ska inte gå in i detalj utan låter bilderna tala. Kort sagt började vi fredagsmorgonen vid 10.00 och hojtade från Storulvån till Sylarna, väl framme efter stopp och fotosessions smackade vi upp tälten ganska nära toppen Storsola som var kvällens mål. Runt 18.00 började vi traska uppför den halvbranta toppen och slutet tog vi med klätterutrustning. Sen var det bara att traska ner igen (jag åkte ”pulka” på rumpan sista biten där det var snö) och vid 23.00 var vi tillbaka vid tältet och lagade då middag! Det var alltså en ganska härjig dag!

När vi vaknade dagen efter var det inte alls lika fint väder, men regnet slapp vi fram till sista timman då det vräkte ner. Lyxade till med en frukost på Sylarnas fjällstation och sen tog vi oss ner till Storulvån igen, blöta men otroligt nöjda och glada!

Då jag precis börjat min ”karriär” som MTB-cyklist kan jag ju säga att det inte var det allra lättaste att cykla med en stor rygga på ryggen, men det gick, och jag njöt. Då jag heller aldrig klättrat med utrustning förut så var även det en ny upplevelse. Jag har fått så många nya intryck och känslor i kroppen av dessa dagar och jag tror det bidragit lite till min iver. Trots att jag har tusen blåmärken på min högra vad så tycker jag att det är fruktansvärt fruktansvärt jäkla roligt att cykla, sen att det sker i världens vackraste miljö gör inte känslan sämre!

Dom här dagarna har varit helt fantastiska, jag skulle kunna skriva tusen sidor till om alla fina minnen. Men det ska jag inte. Jag kommer iaf leva otroligt länge på den här helgen!

Frukost i stugan! Så jäkla redo!”Team Kex”Dit skulle vi!Foto ”Mitt Replag”:@Sophie OdelbergUppe!
23.30 Nere från toppen och lagar middag! 05.35 på morgonen!Tillbaka i Storulvån!<3
Hemfärd, mot Stockholm!Team baksätet <3

JN

Kategori

Vita fjäll och en blå sjö i Jämtland- Jag älskar det!

Alltså WOW, jag är så tacksam och så glad över gårdagen som spenderades hemma i Jämtlandsfjällen! Jag och en kompis som annars bor i Chamonix hade lyckats pricka in samma dagar hemma i Östersund så vi bestämde oss för att dra upp till mina fjälltrakter, Ottsjöfjällen!

Det är verkligen ingen sommarvärme som äntrat Jämtland, men just igår var det stålande sol och ändå 7 grader. För att maxa dagen bestämde vi oss för att gå uppför halva Ottfjället (det mäktiga fjället jag vaknar och somnar framför i stugan i Ottsjö) och därefter traska till Blanktjärn. Det har ju snöat i veckan så det var rätt lagom att gå halva Ottfjället och köra lunch där, sen gå ner igen. Ca 6 km tr. Till Blanktjärn är det 12 km tr så den vändan tog lite längre tid även om den mest är platt. Solen gassade och vi pinnade på bra hela dagen, så när klockan var 16.30 och vi kom tillbaka till bilen var vi båda sådär härligt trötta och mosiga som man bara blir av en heldag på fjället. Älskar älskar älskar den känslan!

”DET ÄR SÅÅ JÄVLA VACKERT” – Sagt säkert tusen gånger av oss båda och jag tror att jämtarna inom oss växte flera meter igår.

Uppe på fjället där vi stannade och fikade lunch!Mot Blanktjärn!

JN

Kategori
Annons

Vad som händer i mig…

Vad som händer i mig när jag kommer till stugan i Ottsjö är något som jag under en ganska lång tid faktiskt försökt att förstå. 

Det börjar med att jag blir alldeles ivrig i bilen på väg dit och liksom gång på gång ropar ”men guuuud vad fint det är” och ”JÄÄVLAR, kolla fjällen NU DÅ”. Mmm, ungefär så låter det ett tag och jag vänder och vrider mig åt alla håll för att se precis allt samtidigt. Sen när jag är framme, gått in i stugan och känner alla dofter och sen ställt mig i fönstret för att kolla på Ottfjället ytterligare en gång så försvinner ivern och ersätts av ett lugn. Här går det rätt fort för helt plötsligt finns det bara där. Det här lugnet får jag inte någon annanstans, jag kanske är i närheten av det, men aldrig så tydligt som i Ottsjö.

Jag saknar ju dessa fjäll så oerhört jäkla mycket när jag bor i Stockholm. Jag saknar att ha en natur som ger mig en chock eller får mig att tappa hakan av beundran. Jag saknar att se solen gå ner över fjällen och jag saknar vindarna och underlaget som i takt med att vädret ändras också gör detsamma. Jag saknar en natur som så starkt visar att den är fullt levande och inget annat!

Därför… Med tanke på alla känslor och saknaden, så var det himla härligt att komma hem till Jämtland för ett tag. Påsken har väl inte precis bjudit på det allra ”påskigaste” vädret, men det har inte spelat någon roll.

Lite såhär har mina dagar hemma sett ut, imorgon bitti händer en sista rolig grej, och sen drar jag till stora staden igen, jag är redo:)

Jag fick ett superfint armband av mamma i mitt påskägg. Det är Jämtlandsfärgerna. Grönt, vitt och blått! Åre för en dag!

JN

Kategori

Vinterstaden – Östersund!

Östersund, Öset eller kanske Vinterstaden… Oavsett namn så är det min hemstad där jag alltså är både född och uppvuxen. Min hemstad som dagar som dessa förmodligen skulle kunna ta hem priset som en av Sveriges bästa städer. Varför…?

Jo, därför…

Mitt i stan ligger Badhusparken som (för er som inte varit i Östersund) är en stor mötesplats för verkligen alla. Det ligger 30 sekunders promenad från själva city och precis invid Storsjön och med utsikt över fjällen och Frösön. Där finns bland annat:

  • En 2 mil lång skridskobana
  • Ett 2 mil långt längdspår, eller ja, 4 spår…
  • En liten men alldeles duglig hockeyrink
  • En snöborg
  • Möjlighet till att grilla
  • Pulkabacke
  • Solstolar med filtar
  • Möjlighet till att hyra diverse utrustning som tex skridskor
  • Caféer och foodtrucks
  • Kolbullar 
  • Isexpressen, alltså en specialbyggd släde som går att åka med ut till Verkön
  • Häst och släde
  • Otroligt otroligt fin utsikt
  • PLUS en massa andra aktiviteter som skapar möjligheter för både barn och vuxna att vara ute och röra på sig, träffa vänner och nya bekanta samt hålla näringslivet i staden levande.

Det här är unikt för att vara en stad, och i helgen när jag var hemma var det verkligen helt fantastiskt att se det här. Så mycket liv och såna möjligheter! Själv hoppade jag på skidorna i Odensala och gjorde mitt egna spår eftersom det inte är draget där, åkte in till badhusparken, kollade läget för att sen hoppa på ett riktigt skidspår till Kunsgården.

Oavsett ålder, så skapar den här platsen glädje och liv! För de allra minsta är det kanske lek i snöborgen eller i pulkabacken som är det roligaste, för de lite äldre kanske det är hockey, sen blir det Medvinden (skridskobanan eller skidspåret) som är roligast. Eller som jag gjort miljoner gånger, suttit i en solstol och solat och bara njutit. Och för föräldrar och far/morföräldrar är det bara att haka på ungarna eller få lite egen tid medan de leker. Det finns något för alla!

Östersund – jo, Sveriges finaste vinterstad!

JN

Underställsmaraton och utsiktslycka!

Häj häj!

I onsdags och över helgen som var  förra veckan drog jag hem till Jämtland för att liksom ta till vara på de sista dagarna på ”jullovet”. Tiden mellan nyår och den här långhelgen har jag skrivit en essey och jobbat, men inte varit fysiskt på skolan så det har ändå känts som lov.

I alla fall, vilken helg jag haft, precis vad jag behövde. Jag och mamma i stugan. Jag har åkt massa längdskidor, hajkat på skidor uppför fjäll, åkt skidor i Åre, ätit massa god mat, läst och jamen typ ”bara varit”. Höjdpunkten var nog en sen eftermiddag då jag åkte längd i mörkret under stjärnhimlen med pannlampa, som jag då och då släkte bara för att se stjärnorna mer. Så jäkla fantastiskt, och så känslan av att liksom fara fram på skidorna och kroppen som jobbar och jobbar. Kom en tår där till och med….

Det är alltid en speciell känsla att komma dit, och ännu mer speciell känsla att åka därifrån för att efter ankomst mötas av ett smockat T-centralen här i Stockholm. Kontraster kan man kalla det, och jag gillar det också. Men… Det är som sagt alltid en speciell känsla att lämna något som ger en så starka känslor.

Lite såhär kan det se ut i Jämtland.

JN

Annons

22 December!

Häj från Östersund!

Jag är hemma hemma, jag har saknat den här morgonsolen alltså. Det är ingen snö, men det är väldigt fin is, helt spegelblank och klar. Jag och mamma åkte någon timma och mjaa, vad ska jag säga, det var helt fantastiskt!

JN

Min tacksamhetslista!

Genom att känna sig tacksam och då och då verkligen uppmärksamma det som vi är tacksamma för så tror jag att vi automatiskt blir mer närvarande, gladare och mer nöjda med livet. För det är lätt att ibland glömma och bara leva på!

img_0298

I mitt kök finns en svarta tavla som jag skrivit massa vit text på. En mening av all den vita texten är ”Vad är jag tacksam över idag?”. Ibland glömmer jag bort att det står där, och ibland ser jag det i farten inne i köket när jag grejar med något och då ägnar jag det en tanke och funderar ut ett svar.

För någon vecka sen fyllde min älskade farmor 90 år. Under middagen ställer hon sig upp och håller ett tal som hon inleder med att hon läst att alla borde hitta tre saker i livet som de är tacksamma för. Farfar, barn, och barnbarn säger hon… Jag grät och grät och grät under det här talet kan jag säga. Farmor berättade också att när hon väl börjat fundera så kände hon att tre saker att vara tacksam över var för lite. Det fanns mer i hennes liv som hon, genom att ta sig tiden att uppmärksamma, var otroligt tacksam över!

Så, nu ska jag uppmärksamma några saker som jag för stunden, i det stora hela, är tacksam över.

  1. Att jag är frisk. Något som jag, säkert precis som alla mindre barn, tagit för givet under typ hela min uppväxt. Jag har en frisk och otroligt stark kropp som gör att jag klarar av massor av saker som skänker mig glädje, och det är jag så fruktansvärt tacksam över. 
  2. Mina närmsta vänner som är ganska få till antalet men som ger mig kärlek, pepp och glädje som är enormt. Jag älskar er. NI vet det, och jag kommer aldrig låta er glömma det för en dag ens!
  3. Lägan. Ja att jag får bo i min egna lilla lägenhet här på Gärdet är faktiskt ofta något jag känner sån lättnad över. Jag känner mig hemma här och har skapat mig en trygghet.
  4. Jämtland och allt som finns där. Alltså tänk att jag har den möjligheten, att när jag känner för det så kan jag bara dra upp till Jämtland och njuta av allt jag här där uppe som jag inte har här i Stockholm (bla natur och en familj plus vänner). För mig är det lyx!
  5. Rörelsebolaget. Mitt och Elins företag. Jag har under de senaste veckorna fått kickar och lyckorus om vartannat när vi jobbat med det här (tänk er förälskelse, så har det känts). Jag fattar det nog fortfarande inte, men jag är SÅ glad över att vi ska få jobba ihop med något vi älskar. Att det blev så som vi ville. Helt sjukt!
  6. Att jag är jag och att jag (iaf försöker) lever utifrån hur jag vill leva. Att jag känner mig så pass trygg i mig själv att jag vågar vara mig själv också. Ett tack till MindClub här…   
  7. Att jag har makten över mitt eget liv. Jag, och även de flesta andra i det här landet, har såna otroliga valmöjligheter när det gäller skola, jobb och intressen. Det finns inget som säger att för att jag valt en riktning åt något håll så är det åt det hållet jag kommer måsta leva. Nej, det är jag själv som avgör vägen till det kanske obestämda målet. 
  8. Minilycka. Jag är glad och tacksam över att jag ofta har ganska lätt för att glädjas åt små saker som egentligen inte är så betydande men som lyfter (mitt) liv en aning. Tex att jag hade granatäpple i min yoghurt idag, det hade jag inte förra veckan. Mitt nya nagellack. Att jag har fyra helt olästa (ej kurslitteratur) böcker som jag kan hugga in på innan jag somnar. Att min höst-spellista på Spotify är så bra, jag älskar låtarna. Och so on, ni fattar.
  9. Att det alltid finns saker som jag inte kan men som jag kommer få fascineras av, varje dag! Det är coolt. 

img_0214SAMSUNG CSCimg_7706SAMSUNG CSC

JN

Lera, champagne, sol och snö – ett hej från Jämtland!

Nu är den här Jämtlandshelgen slut! Jag har varit i Ottsjö med Elin, i Östersund med min familj och firat farmor som fyllde 90 år,  och sen åkte jag tillbaka till Ottsjö och tillbringade sista dagen där. Nu sitter vi på tåget mot Stockholm!

Eftersom jag bor i Stockhom där jag inte har någon bil (inte heller användning för en) så kör jag bil extremt sällan. Men den här helgen har jag nog tagit ikapp några mil alltså, hehe så nu känner jag mig riktigt rutinerad igen…. 

Helgen har varit bra och har som sagt varit lite fram och tillbaka. Kontraster kan man kalla det. Från leriga skor till klackar och champagne. Jag gillar det! 

Idag sprang jag en stund på fjället på morgonen, och det snöade!!! Sen stack jag och Elin upp till Ytterstvallen! Vi åt sen lunch #2 ute på altanen innan vi körde tillbaka till Östersund! 

JN 

Annons

In i dimman!

HEJ från Jämtland!

Idag har jag tagit med mig Elin upp till Hållfjället. Hon gillar Ottsjö trots att hon knappt sett något alls pga dimman hehe. Det känns som hösten nästan är förbi här, många träd har redan tappat löven och idag var det rätt kallt alltså, ca 5 grader! MEN, så himla härligt att vara här. Älskar det.

Det bästa är att vi har så mycket tid. Så mycket tid som vi annars inte har att bara snacka om livet och skratta!

Lite såhär har dagen varit!

SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCimg_0641

SAMSUNG CSCHållfjällets topp låg i ett lock och det var dit vi skulle!img_0649WE did it. Elin tar en nap efter ruschen upp till toppen!SAMSUNG CSC

Efter flera timmar på fjället bestämde vi oss för att åka till Åre… Och äta choklad bland annat… 

JN

Mot Jämtland! 

Igår drog jag och Elin till Jämtland. Hon har varit hos mig tidigare men bara i Östersund, så nu var tanken att åka till Ottsjö! Efter att ha käkat och så hemma i huset i Östersund så satte vi oss i bilen och körde till Ottsjö! 

Det var alldeles stjärnklart när vi kom fram. Och som alltid så är det en smula kallt när ingen har varit i stugan så det blev tända ljus, filtar och kvällsfika i soffan! 


JN 

Om 9 månader väntar detta!

I flera år har det varit en stor stor trend att delta i diverse ”vanliga” löplopp och för bara två år sedan slog flera av de större loppen rekord i antal sålda startplatser. I år har siffran inte alls varit lika hög och det går väl på ett eller annat sätt att påstå att löplopps-trenden stagnerat liite, även om det fortfarande rör sig om enormt många lopp och deltagare. Orsakerna är lite olika men dels har utbudet av lopp ökat och människor väljer också andra typer av fysiska tävlingar. På grund av att det ser ut såhär är det numera inte lika viktigt att sitta klistrad vid anmälan när biljetterna till olika lopp släpps för att få en. Men trots det, och trots att jag INTE är mycket för att planera långt i förväg, så har jag nu (9 månader innan) bokat in mig på mitt lopp sommaren 2017!!!

Och vad blev det då? Jag är inte mycket för asfaltslopp och jag älskar ju mina Jämtlandsfjäll. Så därför tänker jag, precis som för ett år sen, springa Salomon 27 K. Alltså AXAs variant av halvmara fast den är lite längre iom att banan på fjället blev bäst så!

skarmavbild-2016-09-30-kl-07-38-47

Jag deltog i hela i somras och väljer alltså att inte göra den nästa år. Anledningen är främst för att jag vet med mig då att jag verkligen behöver lägga tid på att få in långa pass (30-35 k) innan, om jag vill kunna springa hela sträckan, inte ha ont och dessutom NJUTA. Vilket jag upplevde att jag gjorde mycket mer27 K än hela maran. Inför det här loppet kan jag träna lite kortare (20-25 k) pass och även mer intervaller och backe, vilket passar mig! Det viktigaste är inte att jag gör det som är jobbigast utan att jag känner att jag har det nice, att jag kan vara närvarande och att jag utmanas. Och trots att 27 K inte är 44 K så kommer det blir en utmaning på fjället ändå, det är jag säker på!

img_9246

Så, om 9 månader har jag ett lopp att se fram emot även om jag säkert kör igenom banan någon gång innan. Det ska bli KUL! 

JN

Annons

Fortsättningen på den här morgonen…

Imorse visade Ottsjö verkligen att det här stället is the shit (fast det visste jag faktiskt redan)…  För mig är det helt omöjligt att somna om eller ligga kvar i sängen när det ser ut såhär ute. Jag blir pigg på en sekund, springer ut på altanen i det jag nu sovit i och hugger mobilen och kameran på vägen ut. Sen så står jag där tills jag blir kall och inser att det gått 10 minuter, då gör jag frukost och sen sätter jag mig inne och följer soluppgången genom fönstret.img_0246

Idag hade jag bestämt mig för att springa några delar av AXA Fjällmaran, men eftersom jag varit krasslig (känt av högre puls även denna vecka) och inte sprungit på två veckor så var jag inte helt hundra på exakt vilka sträckor jag skulle ta. Imorse kände jag mig pigg och eftersom jag gjorde Hållfjället igår så fick det bli Ytterstvallen (min header) och Välliste, alltså sista 1,6 milen av AXA.

Jag sprang runt i 2,45 timmar och att det blev så lång tid berodde dels på att jag var ganska seg, men också på att jag sprang fel?! Vilket borde vara helt omöjligt med tanke på alla skyltar, men jag kom fram till Välliste för tidigt så då var det bara att göra om. Sen stannade jag flera gånger för att kolla på utsikten, njuta lite, fota och så.img_0255Den här dagen har iaf varit helt underbar och så välbehövlig. Att få leka i leriga stigar där det inte ens är någon mening att försöka hålla skorna rena, hoppa mellan klippor på topparna, se flera mil av fjäll och träd som ser ut att brinna och bara ta ut sig rent fysiskt i den här miljön. Ja, det är några av sakerna som jag längtat efter.

Liggande vila uppe vid Ytterstvallen. Hehe och min fina bandana… Något som säkert hängt med sen jag var 7 år… img_0270Resultatet som kommer av ett lopp med flera tusen löpare, det blir lite uppkört i marken:)img_0256Här någonstans måste jag valt fel väg….
img_0292Jag kan ibland inte hålla mig från att försöka stå på händer på olika ställen. Det är sjukt svårt att själv tajma självutlösaren, det blir alltid bättre när någon annan tar bilden och kan tajma efter mig. Därav sne handstående..img_0298Påväg ner igen, till Trillevallen som var målet idag och även på maran. img_0370

Nu är jag i Östersund igen och hann precis träffa en kompis för lite livsuppdatering. Nu ska vi grilla. BRA DAG!

JN

Miljöombyte – från sommar till höst!

Igår morse tog jag en tidig flight till Östersund. Resorna hem är väldigt sällan planerade i förväg utan oftast åker jag hem för att jag själv känner att jag måste byta miljö. Och nu hade jag långhelg från skola och annat så det passade väldigt bra, dessutom är hösten här hemma något som jag gärna har lite mer av så tanken på att faktiskt åka hem har funnits ett tag. Så då blev det så! 

Överraskade mamma utanför hennes gym där hon tränar, och jag visste att hon skulle vara där så precis när hennes pass var klart såg hon mig sitta i entrén. På eftermiddagen åkte vi upp till Ottsjö, och det är här jag är just nu! img_0218Från Stockhoms varma dagar till Jämlands friska och kyligare luft… Igår när vi tog en kvällspromenad hade jag två tröjor och en tunn dunjacka på mig. Idag är det dimma och jag tog en tur upp till Hållfjällets topp och tillbaka. Just den biten sprang jag uppför förra sommaren, huuh det var ju brant kände jag idag!! Hade faktiskt en tanke på att springa längre idag först men tar det imorgon istället och hoppas på lite klarare sikt då! SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCPå toppen, mest bara dimma, men som ni ser… Väldigt härligt ändå! SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSCNu är jag i stugan igen och njuter. Alltså att duscha efter träning eller en dag utomhus kommer nog på min ”topp-10 bästa känslor”. Nu sitter jag i soffan och är sådär skönt halvslö i hela kroppen som jag sällan annars är, och mumsar dessutom på en chokladbit. Mint…

Avslappnad ja… Minst sagt.. SAMSUNG CSC

JN

Kategori

Hej kroppen – känslan efter AXA Fjällmaraton!

Uppför och nedför tre fjälltoppar i 44 km sätter sina spår i kroppen, kanske lite extra om man som jag inte skött sin långdistansträning… 

Allt började väldigt bra i våras, jag och löparkompis kom snabbt upp i 20 km och efter några veckor hade jag kört flera såna pass. Men någonstans där tog det stopp, passen blev liksom inte längre än så och två veckor innan skrev jag lite HÄR om min oro för att jag inte fått till ett enda längre pass (30 km).

Just eftersom jag har haft ont i knät tidigare så hade det varit en fördel att få smaka på ett längre pass. Men såklart också bara för att kroppen ska få känna på det och att jag skulle kunna få en uppfattning om hur den reagerar, och vart den reagerar, när passen blir uppemot 30-35 km. Men något sånt pass blev det alltså inte, och någon mara har jag aldrig i hela mitt liv sprungit förut så, det var nästan lite uppgjort för att jag iaf skulle känna av i kroppen någonstans.

IMG_9278

Under loppet fick jag kramp i framförallt vaderna och höftböjarmusklerna blev segare och segare för varje steg efter 28 km. Jag fick liksom ingen riktig kraft eller fart framåt eller uppför. Haha och nedför protesterade vaderna. Så just där och då kunde jag faktiskt inte avgöra vad som var värst, nedför eller uppför. Knät, som jag haft ont i och egentligen var mest orolig för kände jag av en enda gång, och inte mer. Det är jag sjukt glad över!

Så hur har kroppen mått efter loppet?

IMG_9304

Krampen, eller känslan av ”växtvärk” satt i i benen och framförallt vaderna under kvällen och natten så jag tror jag lyckades få iaf 1,2 och kanske 2,5 sömnlösa timmar då jag vände och vred på mig konstant. På morgonen var jag stel som bara den. Vaknade tidigt och kände mig nästan bakis… Groggy och sjukt hungrig. Dessutom, märkligt nog, smärtade det efter ryggraden på ena sidan?! Det var bara riktigt riktigt ömt på en viss punkt. Jag gjorde några små försök till att liksom töja och tänja lite på hela kroppen där på morgonen och upplevde att det blev lite bättre, för stunden.

Känslan av stela vader och höfter satt i hela dagen efter. MEN dagen därpå, alltså två dagar efter loppet bestämde jag mig för att träna ett lätt pass och framförallt köra igenom ryggen/överkroppen. SÅ skönt. Benen fick vila till igår men det blev ett lätt pass där också.

Jag är fortfarande lite småöm i höften, rumpan och vaderna. Speciellt om jag suttit stilla en stund! Men annars fungerar kroppen igen och smärtan i ryggen försvann efter att jag tränat… På lördag är det midnattsloppet och jag väntar nog med att springa tills då.

Hur jag ska lägga upp löpträningen framöver är lite oklart, tror jag kommer gå lite mer på känsla kanske och minska lite på de längre passen!

JN

Annons

Jag gjorde den jäkeln – Så här var AXA Fjällmaraton 2016!

Tre fjälltoppar (Ottfjället, Hållfjället och Välliste), 2100 höjdmeter och 43 km = AXA Fjällmaraton, dvs det jag krigade mig igenom idag. För förutom att just det här loppet är extremt vackert, så var det också extremt jobbigt!

Imorse såg det ut såhär från stugan, Ottfjället. Det jag tänkte då var att ”ja där ska jag springa om två timmar”. SAMSUNG CSC

Jag vet, det låter som att jag trott att det skulle vara som att springa milen runt Djurgården eller nått. Men med tanke på att jag ändå tyckte att förra årets Halvmara (27 km) kändes helt okej så blev jag förvånad över hur mycket det krävdes av mina ben för att palla det här loppet. Jag är iaf otroligt glad över att jag genomförde det.

Och visst, stundvis ville jag bara skrika av frustation för att det var så tungt, men en stor del av tiden gick också åt till att njuta av utsikten, stämningen, kokosbollarna vid vätskestationerna och att jag faktiskt har möjlighet att få delta i nått sånt här. För häftigt är det, hur jobbigt det än är!

Innan!SAMSUNG CSCVid starten!IMG_9268Med 1000 personer vid start blir det lätt lite kö, här påväg upp till Ottfjället!IMG_9270IMG_9273Uppe på Ottfjället!
IMG_9275IMG_9277Uppe vid Ytterstvallen, min favoritplats!IMG_9316Mellan Ytterstvallen och mål tog jag inte jättemånga bilder men den här tog mamma på mig i målgång och jag vet inte exakt hur jag ska tolka min blick. Jag var riktigt riktigt trött i mina vader  (ni vet att jag var lite orolig för att jag sprungit för få riktigt långa pass, det här var nog resultatet av det) och att få komma i mål kändes riktigt jäkla bra!IMG_9303Det var många som sa att det var väldigt lerigt i år. Och det var det, på många ställen. Men jag tycker ändå att jag kom undan ganska lindrigt, iaf om man kollar på den här bilden. IMG_9310

Min tid, var inte mycket för världen. Jag tänker ändå att det verkligen är ett lopp jag vill köra igen, jag ska bara bestämma vilket… För helt ärligt så gillade jag nästan 27an mer, jag tyckte den var lite vackrare lagd och faktiskt lagom lång (för att jag ska kunna känna att jag njuter hela hela tiden)…. Men, precis just nu ska jag fortsätta att ligga i soffan och kolla på Ottfjället samtidigt som jag tänker att ”DÄR uppe var jag idag”.

JN

Blanktjärn – Ännu ett exempel på att naturen är grym!

I Våldådalen i Jämtland finns en ganska känd vandringsled som heter Blanktjärnsrundan, ca 12 km är den. Efter halva biten når leden fram till själva Blanktjärn som är ett tjärn där vattnet är turkosfärgat och i princip kristallklart. Kanske har ni sett filmen som cirkulerade runt förut där de åker skridskor på en spegelblank blå is? Den är det, och det var där jag var idag!

Ingen av oss hade (konstigt nog) varit där tidigare. Så det blev ett litet äventyr för oss alla och vi var nog ute i 4-5 timmar iaf. Så himla himla härligt att vara ute såhär känner jag nu när jag är hemma, strosa runt och se allt vackert. En lugn uppladdning inför maran på lördag helt enkelt!

Nästa gång, blir det nog en löptur där för det var riktigt fin terräng och att komma fram till Blanktjärn och ta ett dopp-stopp är perfekt!

I väntan på att tjejen bakom filten skulle jobba klart så vi kunde ge oss ut:)IMG_9201IMG_9202IMG_9220SAMSUNG CSCSAMSUNG CSCSAMSUNG CSC

Har ni inte varit här så är Blanktjärn verkligen ett bra utflyktsmål. Det är en fördel om solen skiner, iaf någorlunda, eftersom vattnet blir mer effektfullt då!

JN

Hur fasen ska det här gå? – 14 dagar kvar till AXA Fjällmaraton!

Vilken värme vi har här i Sverige va, superhärligt och jag njuter typ hela tiden MEN…. Inte direkt optimalt för att köra långpass, enligt mig just nu iaf. Så hur fasen ska jag få ihop det här?

Förra veckan lyckades jag få till en sträcka i skogen som blev 2 tim och 20 min i en riktigt jäklig och blöt terräng, och den här helgen hade jag planerat få till iaf 30 km. Men jag vet inte alls nu längre, klockan är 9.00 och det är redan väldigt varmt, beräknad temperatur idag är 27 grader och sol. Perfekt bad- och glassväder med andra ord (komiskt kan jag känna).

SAMSUNG CSC

Såhär går mina tankar just nu:

  • Men vafan Jennie, du har ju sprungit i värme förut, bara gör det. ”jamen inte 30 km och inte när kroppen känner av att den varit ute i värmen hela veckan”
  • Iof, det kanske inte gör något om jag inte springer 30 km, jag fixar säkert loppet ändå eftersom jag kört många långpass (20 km ca) och mycket backe och terräng hela våren och sommaren.
  • Nä, det här loppet kommer aldrig att gå!!! Hur tänkte jag? Har sprungit alldeles för kort för att ens smaka på känslan av en mara. 
  • Äh, nu ger jag mig ut. Så, ut nu bara.
  • Fast det kanske är dumt att pressa kroppen i värmen när den redan känner sig lite seg. Men backe kanske, det kan jag köra?
  • Nu kom det svala vindar (sitter på balkongen), kanske inte är så varmt ändå? långpass?! 
  • Det finns ju tid nästa vecka till att springa också… 

Och så fortsätter konversationen så, med mig själv, och med vädret. Jag älskar sol, och jag älskar värme. Jag älskar att träna ute och är i princip aldrig brydd för något väder över huvud taget. Men, långa långa pass när solen skiner och det är varmt, det är något med det idag som får mig att tveka.

Så, vad tror ni erfarna? Jag har sprungit totalt 22 km som längst det här året (flera flera gånger), sprang halva fjällmaran (27 km) förra året utan problem… Är det en stor fördel för mig om jag får till det där 30-35 km- passet innan loppet?

Fortsättning på den här ”veligheten” kommer;)

JN

Annons

Därför är flaggan blå, vit och grön och såhär kan den se ut IRL – 3 dagar i Jämtlandsfjällen!

Jämtlandsflaggan, jo det finns en sån, den är blå, vit och grön. I tre dagar har jag varit i just Jämtland i min familjs fjällstuga i Ottsjö, och dom här dagarna har verkligen gjort det begripligt varför flaggan har de tre färgerna som den har. Titta själva på bilderna så ser ni vad jag menar….

Jag och mamma drog direkt upp till Ottsjö i söndags när jag kom från sommarstugan och hem till Östersund (som är min hemstad) i söndags kväll. Jag klev bokstavligt talat bara av tåget och in i bilen. Nu är jag tillbaka i Östersund igen och stannar nog här några dagar till.

Jag har njutit så sjukt mycket dom här dagarna med mamma. Med risk för att dra tusen klyschor (besparar er några) så måste jag ändå få säga att jag har fått så mycket energi av att vara i fjällen och jag trots att jag vetat att jag saknat det så har jag förvånat mig själv över hur bra jag mår här uppe. Jag älskar det, kort sagt! Mer ingående om hur mycket jag trivs i miljön och hur den påverkar min kropp går att läsa här.

Jag tänker att det här får bli ett inlägg med lite mindre text, där bilderna får tala. Det blir nog bäst så!

Första dagen gick vi till, och uppför, Hållfjället, som är första fjället i AXA Halvmaraton som jag sprang förra året. Varm dag, och vi strosade på i ca 6 timmar!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

IMG_8209

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Det blir knappt mörkt i Norrland om nätterna. Den här bilden är tagen klockan 22.30 utanför sovrumsfönstret och solen är inte ens i närheten av att gå ner. IMG_8242

Andra dagen tog jag mig ut själv på fjället på morgonen för att springa runt lite. I 1,5 timma hoppade och skuttade jag fram där, kändes det som iaf. Dagen, som var lite regnig, tillbringades i Åre…

IMG_8320IMG_8319

Tredje dagen, idag alltså, var superfin och vi turade upp till Ytterstvallen. Det är också en sträcka som är med i maran, fast hela maran. Själva leden dit upp är inte superhäftig, men väl där uppe är det magi. Jag älskar den platsen, och vi stannade där ett bra tag för att bara njuta.

IMG_8324IMG_8365

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Min plats, min bänk och ja, min lyckovåg som jag gör med armarna. När den här lilla bloggen en startades så var det just den här utsikten som fick pryda min header. Och, som ni ser, så finns där en ny version av den nu…

SAMSUNG CSC

Himmel, fjäll och skog = Blått, vitt och grönt. Jämtland.

JN

Galning på fjället – Vad miljön gör med min kropp!

Tidig morgon. Prognosen visar regn men solen är starkare än molnen som drar fram om vartannat. Känner statusen på kroppen och min vakenhet, den säger ut på fjället. Ut nu! Lyssnar, och svarar med att snabbt svira om och på tre minuter står jag utanför stugan och bara andas, och ler. Sen bara kör jag, full fart upp på fjället…

Imorse sprang jag till Hållfjället och tillbaka, det tog ca 1,5 timma inklusive njutartid och fototid. Sträckan är första delen av AXA Halvmaraton som består av tre toppar (just Hållfjället är nummer 1) som jag sprang förra året. Det är en lång lång lång backe uppför i början och sen planar det ut lite för att sedan bli lite brantare igen. Det går alltså bra mycket fortare på tillbakavägen.

Att få springa i en annan miljö än Stockholm kan inte uttryckas bättre än att säga att det var HELT JÄKLA UNDERBART. Nog för att jag gillar att springa i Stockholm också, men…. Det var längesen jag och min kropp njöt såhär mycket av en löptur.

FullSizeRender-3

Utsikten, skogen, tystnaden, trallen, ledkryssen, leran, bäckarna, gräset, stigarna och fjälltopparna. Det var det som gjorde min morgon. Det är det som finns här.

Det kändes som jag ägde fjället, på riktigt. Bara jag så långt jag kunde se. Min kropp fick sån kraft och energi att jag vid vissa partier kände att nu flyger jag snart in i skogen eller rakt ner i leran. För idag flög jag verkligen fram!

FullSizeRender-2

Komiskt va, vad lite Jämtland kan göra med en…

Jag tänker såhär, och har skrivit lite om det förut, att miljön kan ha sån stor påverkan på själva upplevelsen av aktiviteten. Tex har jag aldrig lockats av att springa Stockholm Maraton. Jag har tänkt att det kanske inte är min grej att springa så långa lopp eftersom sträckan mest bara skrämde mig och kändes som en lång plåga. Men nä, det kan visst vara min grej bara det att jag vill/behöver göra det i en annan miljö för att känna glädje inför det.

Och det gäller nog alla träningsformer. Variera och pröva dig fram. Tänker du att du vill börja springa men känner att det känns motigt så kanske du bara inte hittat din miljö där du kan prestera. Tänker du att du vill styrketräna men kommer på tusen ursäkter för att gå till skivstängerna i ditt lokala gym, jamen då kanske det inte är just skivstängerna på gymmet du ska använda för att träna, även om många andra gör det.

Här är min träningsmiljö för stunden!SAMSUNG CSC

JN

Ladda mer innehåll