Stockholm Stairs bjöd på blodsmak

Blodsmakstrappen Sophie Zander 2016-05-22-26

I söndags var det äntligen dags för 2016 års upplaga av den stökiga löpartävlingen Stockholm Stairs.

Stockholm Stairs är 50% tävling och 50% social sammankomst. Föreställ dig att det är mer som en MC-träff, eller när man möts upp ett gäng för att skejta eller surfa så har du fattat grejen.

Stockholm Stairs FotoSophie Zander 2016-05-22-4

Det var en salig blandning av gamla snowboardlegender och nya skidåkartalanger, hårdrockare, fjällrävar, kampsportare och en och annan löpentusiast.

Även om det var en väldigt avslappnad och gemytlig stämning så hade alla 33 trapplöpare en sak gemensamt, när dom väl stod vid botten av trappen och det var deras tur att springa, då rusade hjärtslagen ,nervositeten satte igång och tävlingsinstinkten tog över!
Blodsmakstrappen skulle slaktas!

StockholmStairs-Blodsmakstrappen-2016

Reglerna var så extremt enkla att ingen kunde göra fel:

1.Spring så snabbt du bara kan uppför trappan.
2.Vänta till heat 2
3.Upprepa steg 1.
Snabbast sammanlagda totaltid vinner.

Vinnare blev den regerande trappmästaren,Patrik Lakén (som även sopade mattan med Fiskartorpets trapp) som visade att smattrande skidåkarben är snabbare än hockeystockarna som tvåan Jimmy Wixström bar på.

Snabbaste tjej var Hårdrocksfysfenomenet Frida Eskilsson som visade att man kommer långt med enbart hårdrocksfys!

Sophie-Zander--Stockholm-Stairs

Frida Eskilsson skuttade lätt uppför banan…

Här nedan ser ni allas tider. Vill DU utmana dig själv och blodsmakstiderna så tycker jag du ska bege dig till Henriksdalstrappen som den egentligen heter och testa vad du går för. Hashtagga gärna #stockholmstairs med din tid!

Resultat-STHLM-STAIRS-2016

Här hittar ni filmen från Blodsmakstrappen, och här från Fiskartorpet 2015.

Film av Kristoffer Davidsson
Foton av Sophie Zander

Sophie Zander 2016-05-22-8Stockholm-Stairs-Sophie-Zander-2016-05-22-31

Sophie-Zander-2016-05-22-17

Freja Wixström skrattar sig i mål

Sophie-Zander-2016-05-22-10

Folkölskurvan hade en skara entusiaster

Image-2

Vackraste linnet vi skådat!

StockholmStairs - eftersmaken

After Blodsmak – eftersläckningen var välförtjänt på Boule & Berså

Kategori

Stockholm Stairs – Blodsmakstrappen

Startgate-from-hell-Sthlm-Stairs

Mäktigare startområde får man leta efter.

Då var det dags igen för Sveriges stökigaste och ondaste löpartävling: STOCKHOLM STAIRS

Folkölskurvan-Sthlm-stairs

Publiken kommer ha första parkett i den mytomspunna folkölskurvan.

Som vanligt existerar inga utsugande startavgifter, men inte heller några fancy priser eller medaljer, bara ett enda stort peppande på att ha kul och blodsmak ihop!
Du behöver bara se till att benen smattrar som blixtrande trumpinnar hela väggen från mål till start.

I år är det den mytomspunna Henriksdalstrappan aka Blodsmakstrappan som står på mjölksyramenyn!

Idiotenkla regler;
Man springer en åt gången från botten av trappan, till toppen, på tid.
Man gör två race. Snabbast sammanlagda totaltid vinner!
#mjölksyra

Adam-Widen-aka-Gollum-

Målgång a la Gollum är mer eller mindre oundviklig.

Söndag 22 maj
Rekning och fri ”träning” mellan 15.00 till 15.30
Första start 15.30
Fri anmälan.
Fri träningsvärk.
Här är det.
Här ser ni best of greatest hits från förra tävlingen.
Och här hittar ni Facebookeventet ifall ni vill veta mer.

Efteråt sköljer vi ner blodsmaken med valfri sportdryck på Boule & Berså.

Förra årets vinnare och den ultimata gasellkaninen, Patrik Lakén, flög uppför trapporna i Fiskartorpet och tog hem titeln ”FiskartorpsGreven” . Ryktena säger att han har hårdtränat hela vintern och är så självsäker på vinst att han lovat att springa hem naken om han inte lyckas.

Sveriges snabbast lopp. Sveriges kortaste klassiker.

Här är topp 10 crewet från förra årets lopp!

 

 

Kategori

200km längdåkning – check!

Jaha, man klarade ju av det trots allt. 200km längdåkning.
17timmar och 45 minuter tog det. Att jag tog mig i mål var en great success för mig, så jag är mer än ruskigt nöjd.

Starten-Nordenskiöldsloppet-2016-Mattias-Lindmark

Bara några minuter till start. Och det jag inte visste nu var att jag skulle gått på muggen strax innan… ;)

Tre dagar innan loppet sov jag lika dåligt som när man såg När Lammen Tystnar, var 13 år, ensam hemma och övertygad om att det var mystiska ljud utanför huset.
Var jag inte lite sjuk oxå? Är inte halsmandlarna lite svullna? En hostning. helvete, nu äre kört. Så där höll min hjärna på och spökade de tre sista dagarna innan loppet.

Men när jag vaknade upp 04:00 på dagen D så kände jag mig oväntat nog i en ruskigt bra form. Alla de där sjuksymptomerna var bortblåsta, jag kände mig pigg, proppmätt och peppad.
Vid starten ställde jag mig i sista ledet. Det kändes helt rätt och naturligt. Jag var en av dom få utan fartdräkt, snabba  glasögon, vätskebälte och överlag professionell utstrålning.
När starten gick 06:00 så gled vi fram i sakta mak medans man såg järngänget i täten svänga vänster lite längre fram och ånga på som ett gäng vattenbufflar på väg mot nya betesmarker.

”Its on!” tänkte jag. Nu är det ingen återvändo.

Innan loppet så läste jag på olika forum om hur många diskuterade vilken typ av trugor de skulle använda, vilken valla som gällde, vilket tempo man skulle hålla, vilken puls man skulle ha m.m m.m. Dom bekymren slapp jag då jag bara hade ett par stavar. Visste inte ens om att man kunde byta trugor. Vallagrejen lämnade jag över till legenden Christer Majbäck. Han fick ta hand om den biten. Tider var oväsentliga för mig, det handlade bara om att faktiskt ta sig till mål. Men HELST ville jag ju ta mig i mål innan min födelsedag tog slut, för det var ju sjukt nog detta som var min födelsedagspresent till mig själv.

Mitt största huvudbry var om jag skulle köra med musik eller inte. Skulle Slayer, AC/DC och Cannibal Corpse få stampa staktakten för mig eller var det naturens symbios med kroppen som skulle få bestämma tempot? Jag bestämde mig tillslut för att vara ett med naturen ;)

Kääntöjärvi-Skidklubb

Har man dessa två som träningspolare veckan innan loppet så kan det ju inte gå fel. Staka Satan Skidklubb!

Allt gick mer eller mindre smärtfritt fram till sjunde och åttonde milen och fram till 10e milen, det kändes som att det var dom segaste miltiderna jag någonsin haft, det gick så djävulskt segt. Solen stekte, snön sög och man fick staka lika mycket vare sig det gick uppför eller nedför. Och det var ju något förnedrande att möta tätklungan som var på väg tillbaka mot Jokkmokk när man själv kört ca 6,5 mil, och deras tempo var ju helt overkligt. Som att se Arlanda Express flyga förbi i spåret.

RedBull-Nordenskiöldsloppet-2016

Dessa filurer kom nog i mål ca 8-10 timmar innan mig…

Men jag skulle väl säga att jag stötte på tre hinder under loppets gång:
#1 Panikskitnödig utan dasspapper efter ca 5mil!
Fick sladda in genom granskogen och ta jägarställning mot ett träd. Tre dagars matfrosseri som ville ut! Som tur var så var det skare, bara att slå fram några kakor snö och bokstavligen skrapa bort skiten. Känslan efteråt var värd hela resan! Bästa jag gjort i hela mitt liv!!

#2 Handlederna började att ömma så in i helvete, redan efter 6 mil, skulle dom kasta in redan nu?? Men på något sätt så lyckades jag dämpa smärtan genom att bara fokusera på annat.

Majbäck-vallar-skidorna

Legenden Majbäck ger mina skidor lite kärlek.

#3 Redan efter 9 mil var jag superblöt om fötterna, men hade bara ett par extrapjäxor i Purkijaur, 7 mil bort. Det enda jag kunde göra var att byta strumpor efter ca 10 mil i Randijaur. Hjälpte ju i ca 1 timme, sen var jag pissblöt och kall som en polarvinternatt. Trodde för ett ögonblick att jag skulle få se två kolsvarta tår när väl kom fram till Purkijaur och tog av högerstrumpan. Men se på fan vilken tur jag hade som slapp det.
Efter att ha värmt fötterna rejält, ätit gött, svept två koppar kaffe, tagit fram pannlampan och bett Majbäck valla om skidorna så var jag mer än redo för den sista sträckan.
Sista 4 milen var ju faktiskt en fröjd på riktigt. Mysbelysingen från pannlampan, varma sköna fötter, och ett mål i sikte :)

Den absolut sista milen inne på Jokkmokks längdsstadion var en riktig jävla mindfuck. När fan kommer vi i mål? Kändes som en labyrint som man aldrig hittade ut från, det var tvära kurvor till höger och vänster och ibland kändes det som att man på allvar åkt fel.

Väl i mål gjorde jag nog min mamma lite besviken då jag inte föll ihop så där handlöst som man ser Northug och Hellner & Co gör på tv när dom köttat sig igenom upploppet på 5-milen eller ngt liknande. Istället gled jag in leende, utan att vara varken andfådd eller badande i svett. Oavsett ,så såg hon och farsan jäkligt glada ut över att ha mig i mål.

Och jag hade till och med en kvarts marginal att fira resten av min födelsedag. Kaffe och tårta hemma hos brorsan!

RedBullNordenskiöldsloppet 2016

Fräsig vy över starten. Jag är så sist att jag inte ens är med på bild.

Dagen efter då?
Jag hade INGEN träningsvärk, vilket kändes helt orimligt egentligen men kanske oxå ett tecken på att jag åkte smart efter min förmåga och inte tog ut mig helt.

Däremot var jag helt slut i handlederna och mer jetlaggad än när jag åkte till Alaska. Sinnessjukt trött i flera dagar. Hade energi i några timmar för att sedan nästan hamna i insomnia och behöva vila direkt!
Men framförallt var jag var totalt oförberedd på den enorma känslan av tomhet som infann sig dagarna efter loppet. Den biten hade jag helt missat. Det var ingen som nämnde något om det.
Jag hade i och för sig ockuperat hjärnan ända sen julafton med Nordenskiöldsloppet. Haft det hängande över mig som ett mörkt svettigt ovädersmoln av prestationsångest, MEN, även ett lätt cirrusmoln av överjävulskt pepp och nervositet. Men nu är målet avklarat. Vad ska jag hitta på nu?

Jag måste skjuta ut ett enormt stort tack till pepparn # 1, Sverre Liliequist och hans KASK som har sett till att jag har haft bästa jävla underställen man kan tänka sig och hållt mig torr genom varenda träning och framförallt genom loppet.

KaskOfSweden

Alternativ koordinationsträning medan man tvättar underställ.

Även RVCA ska ha en stor eloge för att dom har sett till att jag har kunnat träna inomhus i lite andra kläder än mina hårdrockströjor ;)
Pannbensträningen behövdes och den bestod av en massa sparring och bra jiujitsurull med Team Leites.
Peppstämningen var den enklaste delen av träningen, den får man alltid från alla extremt sköna filurer som gör Hårdrocksfysen till vad den är.

En extra stor eloge till min egna lilla teknikträningsguru Petter Berggrund som hjälpte mig finjustera min längdåkning uppe i Åre samt kom och hängde ut med oss i Jokkmokk dagen innan loppet. Han har ju en överdjävlig förmåga att mörka hur satans bra han är på att åka längd. 10tim 57 minuter plöjde han igenom Nordenskiöldsloppet. Hurtbullen personifierad!
Även Christian Harding ska ha ett stort tack som dök upp som gubben i lådan och gjorde mig sällskap sista 8 milen och såg till att vi hade något att snacka om timme efter timme.

Och tack alla andra nära och kära! Tack! We made it!

 

Dra-dina-egna-längdspår

Det bästa med hela Nordenskiöldsloppet och all längdåkning var trots allt att dra sina egna spår! Längtar redan till nästa vinter!

Annons

Nordenskiöldsloppet närmar sig…

Foto: Bang Engström

Rudans spår, 20 min från Sthlm! Foto: Bang Engström

Jahapp, nu är det bara 6 veckor kvar till helvetet aka Nordenskiöldsloppet! Det är ju inte precis ljuset i tunneln jag ser, snarare tvärtom.
Och eftersom så många undrar hur man tränar inför Nordenskiöldsloppet så säger jag bara; jag är HELT fel person att fråga! Då ska du nog hellre kolla in sidor som denna eller denna kanske, vad vet jag.

Hursomhelst, här kommer min träningsstatistik för den nördiga, med start 24e Dec:

Totalt skidade kilometrar: 298,5
Brutna stavar: 1st
Vallaburkar: 0
Surfsessions: 6st
BJJ pass: 22 st + 1 match i European Open som jag torskade.
Yogapass: 5st och jag verkar bli stelare för varje gång.
Löpning: ner till stranden för att kolla vågorna. Totalt ca 200m
Hårdrocksfys: 5 pass, men dom kan jag egentligen inte räkna då jag bara står och slöar.
Konserter inklusive rikligt med öl:
3st riktigt bra sånna. FogoFogo på ngt obskyrt hak i Lissabon där svetten bokstavligen rann nerför väggarna och förmodligen hamnade i någon mögelfestival under golvplankorna.
Seinabo Sey på Cirkus. Förbannat jävla bra, t o m för en headbanger som mig.
Eagles Of Death Metal på Medis. 5 pepp av 5 möjliga! Sån jävla stämning då det var deras första spelning sen den brutala attacken på Bataclan. Och vi bör alla tänka på Jesse Hughes citat: ” We can´t let the bad guys win”

Nordenskiöldsloppet after ski

Bästa After Längdbandet jag sett…

Helt övertygad om att detta är bästa träningen inför loppet...

Helt övertygad om att detta är bästa träningen inför loppet… Foto: Kristoffer Davidsson

Jag tog den berömda tjuren vid hornen och begav mig ut på upptäcksfärd till konstsnöspåret norr om stan i Täby, och söder om stan i Rudan. Och mina farhågor besannades, kombinationen av strålande sol och en plusgrad gjorde ju att Täbyspåret var ett vasalopp och skicross i miniatyr. Sinnessjuka mängder med självutnämnda Northugs som trängdes med barn som grät, föräldrar som såg uppgivna ut, lite äldre barn som åkte ifrån dom  självutnämnda proffsen och sånna som jag som var mitt i skottlinjen och tänkte; det här är väl inte speciellt kul?

Ok, jag får testa Rudan istället tänkte jag. Och se på fan, nu var det ju kul igen! Rätt mycket folk här med, men det var en grej som jag reagerade på: Här hade åkarna betydligt mer skidvett. Vad innebär det då? Jo, jag har insett att längdåkningsvärlden påminner extremt mycket om surfvärlden. Det finns en hel det oskrivna regler som man som nybörjare inte tänker på. Så här ska jag göra det lite lättare för dig;)

*Åk inte och fippla med mobilen/slöa/eller överhuvudtaget tänk tanken att åka sakta i vänsterspår. Håll dig till höger. ALLTID.

*Kliv ur spåret om du ska svara i telefon eller börja krångla med något annat helt plötsligt.

*Även om du tillhör dom snabba, titta bakåt så att åkare som vill köra förbi tar sig om någorlunda smidigt.

*Lär dina kids ovanstående rader!

* Och det sista, om du själv är rutinerad och har koll på läget, ha lite hänsyn till dom andra och höj din toleranströskel så man slipper höra en harang av svordomar titt som tätt! Lär ut lite skidvett istället:)

Som ni ser är jag ingen större talang, men det ska nog gå ändå!

Som ni ser är jag ingen större talang, men det ska nog gå ändå!

Jag lär ju inte behöva oroa mig för att det blir trångt i spåren på Nordenskiöldsloppet iallafall…
Våga vägra valla, hårdrock till alla!! // Limpan

Livet är gött med en termos kaffe och chill i bakluckan.

Livet är gött med en termos kaffe och chill i bakluckan.

Stockholm Stairs – Sveriges snabbaste lopp

Sveriges snabbaste lopp.

I fredags hade Stockholm Stairs sin världspremiär!
Konceptet var lika enkelt som när man kokar sina frukostägg. DIY i sin renaste form!
Snabbast uppför dom sjukt slitna trapporna längs med Fiskartorpets backhopparbacke.
2 heat. Snabbast totala tid vinner!

Vinnaren Patrik Lakén, Stockholm Stairs

Vinnare blev Patrik Lakén. Likt en hybrid av gasell, kanin och valfri hårdrockssångare sprätte han uppför trapporna utan bekymmer. På andra plats kom snowboardikonen Kalle Ohlsson som bevisade att det lönar sig att sluta åka lift och på en stark tredjeplats kom Klas Johansson

Detta är bara början på en helt ny våg av DIY-tävlingar som vi ser ploppar upp runt om i Sverige!
Inga startavgifter, inga fancy priser eller medaljer, bara ett enda stort peppande på att ha kul ihop!

Det ryktas även att crewet bakom Stockholm Stairs planerar Sveriges Kortaste Klassiker! Se till att inte missa detta, och inte heller nästa stopp i Stockholm Stairs serien ;)

Sveriges snabbast lopp. Sveriges kortaste klassiker.

Samtliga deltagare i världspremiären av Stockholm Stairs.

resultat stockholm stairs 2015

Resultaten

 

RUN IN BLOOD

Run in Blood Hellth Awaits

Brutalare löparteam har nog aldrig skådats

Det är ett jäkla tjat om allehanda tävlingar och lopp just nu.
Men är det bara jag som saknar det enda riktiga loppet som är värt att nämnas? Run in Blood!!

RUNINBLOOD 2013

Benen gick i klassisk metaltakt

Året var 2013 och vi befann oss på Gärdets sportfält i Stockholm.
Grenen var: Löpning
Deltagarna var: Hårdrockare
Reglerna: Spring så fort du bara kan på 29:03 minuter. Inte en sekund kortare eller längre utan EXAKT lika länge som Slayers brutala mästerverk Reign in Blood.
När första låten Angel of Death smattrar igång gör så även startskottet, sen är det bara att låta benen trumma på i samma takt som Dave Lombardo ända tills sista låten Raining Blood klingar ut. Den som hunnit längst sträcka tills dess vinner.
Genialiskt.

Limpan Run in Blood Mattias Lindmark

Skribenten med majestätiskt löpsteg

 

PWO - Run In Blood

Mest effektfulla PWO:n är öl. End of story.

First Blood Gärdet 2013

First Blood – Run in Blood 2013

Låt oss tillbedja allehanda mörka krafter att detta lopp återuppstår i sommar!!

 

Annons

Peppoteket med Mattias Lindmark

Intervju, Rawness "Den röda tråden kommer framförallt att handla om PEPP! Så länge man är peppad och har livsglädje så spelar det egentligen ingen roll vad eller hur man tränar. Alla måste ju hitta sin grej. " Möt Mattias Lindmark och Peppoteket - hans nya blogg på RAWNESS!

Vi på RAWNESS arbetar ständigt för att skapa Sveriges främsta mötesplats för oss som älskar att leva en aktiv livsstil. Senaste tillskottet i vår familj är Mattias Lindmark med bloggen Peppoteket. När Mattias inte arbetar som marknadschef för Xtravel så beskriver han sig själv som en surfare från Lapplands inland, tondöv gruvrocksgitarrist, enda killen med långt hår på jiujitsu-klubben, som prioriterar hårdrock före träning. Vi passade på att ställa några frågor till honom:

Vem är du och varför bloggar du på RAWNESS?
– En dude från metropolen Kääntöjärvi i Lapplands djupaste skogar, som hittat till Stockholm för allt för många år sedan.
Spenderar min tid mestadels i Team Leites träningslokal där vi tränar brasiliansk jiujitsu, brottarfysar och kramas om vartannat.
Och såklart en hel del på mitt jobb på Xtravel, där vi ser till att våra gäster kommer iväg på feta skidresor och sköna surfcamps runt om i världen.
– Har alltid varit rastlös av mig och gillat att träna i alla dess former men egentligen aldrig satsar helhjärtat på något. Surfar så mycket jag har möjlighet till och försöker ha det allmänt gött i livet helt enkelt.
Jag kände att jag behövde ett nytt projekt att grotta ner mig i och i samma sekund dök RAWNESS upp och det känns som en kul och perfekt utmaning att axla.
– Att skriva om träning och den typen av livsstil utan att bli förutsägbar och tråkig blir minst sagt spännande.

Vad kommer läsarna kunna ta del av i din blogg?
– Dels kommer dom att få ta del av mina egna utmaningar, som att testa och ifrågasätta olika träningsformer. Alla har ju fördomar om saker och ting oavsett hur fördomsfri man försöker vara, och jag ska utmana mig själv med att förhoppningsvis krossa mina och era träningsfördomar.
– Men den röda tråden kommer framförallt att handla om PEPP! Så länge man är peppad och har livsglädje så spelar det egentligen ingen roll vad eller hur man tränar. Alla måste ju hitta sin grej.
– Det blir ett brett spektrum av intervjuer med sköna filurer, musiktips, surf, lapplandskärlek, hårdrocksfys, Wassbergs bästa citat, bastusnack, längdåkning, och annat som hör träningslivet till.

Vad har du för favoritprodukter just nu?
– D-vitaminer.
– 7mm neopren från topp till tå.
– Gibson Flying V.
– Medicinboll.

Vad är nästa trend inom aktiv livsstil?
– Det är Hårdrocksfys helt klart! Skämt åsido, jag tror att det snart kommer en rekyl på all crossfit och quickfix träning vi ser nu. Mental träning, mer sansade och lugnare träningsformer.
– Jag tror helt klart att vi kommer behålla den aktiva och hälsosamma livsstilen men att man inte behöver pressa sig till sitt yttersta varje gång man tränar.