Därför är det svårt att gå ner de sista kilona

Styrketräning ökar din ämnesomsättning och ger ett slankare intryck.

Styrketräning ökar din ämnesomsättning och ger ett slankare intryck.

Det finns en anledning till att det är så svårt att gå ner de där sista två-tre kilona. Oftast sitter de på dina ”problemområden”, där de är allra svårast att bli av med. Men de sitter inte kvar för att du tränar för lite utan anledningen kallas homeostas.

Alla kroppens system fungerar tillsammans för att behålla en trivsam och oföränderlig ”miljö”. Kroppen gör allt för att behålla samma status. Det är därför du måste göra dig bekväm med att det kommer bli obekvämt att gå ner i vikt. I början när du förändrar din livsstil för att gå ner i vikt går det oftast i en rasande fart men sedan kommer man till den där platån då ingenting händer och du blir frustrerad.

Det är svårare för kvinnor att förlora vikt på vissa delar av kroppen på grund av evolutionära orsaker som en gång var en fördel, men inte riktigt fyller sin funktion helt och fullt idag. Många kvinnor kämpar för att få smalare höfter och lår, men när vi tänker lite längre, att de kilona sitter där som reserver för att vi ska kunna amma barn och klara av en svältperiod under en graviditet. Då kanske det inte är så illa i alla fall, tänk vad fantastisk och genial kvinnokroppen är!

För de flesta kvinnor, förekommer ”problemområdena” på höfter, lår, rumpa och mage, helt genialt biologiskt fördelat. Men om vi nu ska gå steget längre, sannolikheten att det blir en svältperiod under vår graviditet är ju trots allt försvinnande liten, så finns det faktiskt också en hel del inaktiverade muskler i dessa ”problemområden”. Med lite styrketräning kommer du inte bara förbättra din ämnesomsättning utan också bygga muskler som, även om de har ett litet täcke av fett ovanpå, ändå kommer få dig att se slankare ut.

Och snälla sluta stirra på vågen, testa istället de där jeansen som var lite för tighta för två månader sedan. Inga problem att dra upp dragkedjan längre va?

//English

Today I´m writing about the reason why it´s so hard losing those last extra kilos. It´s called homeostasis.

En bättre dag på kvinnokliniken

DSC_0811

Efter kontrollen har jag mest legat på övre terassen och latat mig hela dagen. Underbart, det med, ibland. Top: Roxy // Bikini underdel: H&M

Minns att jag häromdagen skrev att jag skulle ge mig på ett vändningsförsök av baby i magen och att den terminen var satt till idag kl. 09?

Hela helgen har jag haft en ytterst konstig känsla i nedre delen av magen och en molande värk, som om något trycker ner min mage. Det är svårt att förklara men jag tror att många (mammor) vet vad jag talar om. Jag tänkte att det kanske kunde vara så att bebisen nu vänt sig och att jag inte behöver göra ett vändningsförsök. Men jag visste inte säkert och idag gick jag till kvinnokliniken med en gnutta hopp men även en stor portion ”god inställning” till den terapin som jag eventuellt skulle genomgå.

Barnmorskan som var på plats gav mig ett rum för mig själv, berättade att det just kommit en baby till världen och att det var fullt upp att göra på kvinnokliniken idag. Jag fick lägga mig ner och hon skulle sakta känna lite på magen, trycka lite och se/känna om bebisens huvud fortfarande är uppe, om den fortfarande ligger så att den måste vändas och så skulle vi snart kicka igång med terapin.

Efter att ha tryckt och klämt ett litet tag var hon osäker men tyckte att det inte kändes som om bebisen låg uppe eller sittandes utan att den snarare hade huvudet nere. Men hon ville vara helt säker förstås så en gynekolog ropades in och hon rullade med sig ultraljudsmaskinen så att de, tack vare den, kunde fastslå hur bebisen ligger.

Två minuter senare, högst, var det klart: Bebisen har inte bara vänt sig (juhuuu!) utan ligger även fixerad och ”redo” att komma ut inom ett par veckor. Han ligger med huvudet långt, långt ner i mig vilket gör att jag känner den där konstiga dragningen/värken i nedersta delen av magen och neråt hela vägen. De båda kvinnorna på kliniken konstaterade att han nog kommer kika ut lite tidigare och tippade på början av vecka 38 men kanske även slutet på 37. Man vet ju aldrig det där till 100% men jag tror det med och har känt på mig under de senaste dagarna att vi strax närmar oss slutet på den här graviditeten.

En förlossning, en ny person här hemma, en familj på fyra istället för tre (allt har gått så fort med Tobias och mig, det var ju bara fem år sedan vi träffades men har hunnit vara med om mycket sedan dess), ett nytt liv att balansera i, nya uppdrag för familjen och mig – och så klassikerna också: träning, resor, fit kropp igen, bortblåst illamående, bra järnvärden igen, ahhhh det är så mycket att längta efter just nu. Och nu när jag vet att det kommer snart är jag peppad och taggad till max.

Instagram: @andreagrue

Gravid v. 33 – känslor, tankar och fysiskt mående

baby2
HÄR kan du klicka och se en bild till på ”dagens mage”, även den tagen igår vid den här vackra sjön

Igår gick jag in i vecka 33 och det känns! Nu börjar jag bli tung, benen känns aningen sega och mina jädrans åkommor är tillbaka! Och som de är tillbaka – jag måste, som jag nog tidigare nämnt, gå till sjukhuset för järninfusioner igen då jag börjat lida av anemi (järnbrist) igen. Det hade jag i början och mitten av graviditeten och vi trodde ju att det var färdigt när jag fick x-antal järnterapier med infusion (dropp som tar ca 40-45 minuter) men icke! Nu är järnbristen tillbaka och den stora frågan är om den hinner stabiliseras innan det är dags för förlossning. Fråga mig inte vad som händer om det nu inte skulle hinna bli bättre; jag antar nämligen att de här sista infusionerna – eller snarare de extrainsatta infusionerna – ska hjälpa på traven och att det kommer att bli bra igen. Nackdelen med ett järndropp är att man känner sig som påkörd av en lastbil de första dagarna. Det är alltså inte alls så att man får sin dos och går hoppandes, dansandes och sjungandes hem. Istället blir man lite lätt illamående och den riktiga tröttheten kommer efter några timmar och håller i sig i några dagar. Sedan, så småningom, stabiliseras värden. Hos mig har det varit som värst nu efter de två senaste droppen som jag fick i förra lördagen samt i måndags för en vecka sedan. Jag kännr mig fortfarande dålig efter dem. Hoppas verkligen att det hinner bli bra snart igen för jag måste börja samla krafter – och inte förlora dem – inför förlossningen.

Just ja, det riktiga illamåendet verkar vara tillbaka igen. Synd!, det gick ju så bra de senaste 8 veckorna men nu är det lite dåligt igen. Jag tänker hela tiden att jag nog kommer föda lite tidigare (som med Nicolas, i vecka 38) så jag klarar nog ynka fem veckor till av denna graviditet. Den har varit jobbig men jag börjar närma mig målet och kan inte annat än att tvinga mig själv att känna en stor motivation inför vad som komma skall, istället för att tänka på det jobbiga som jag fysiskt varit med om den här gången.

Tummen upp: Känslan! Känslan att vi snart ska vara fyra personer i vårt hus. Att vi ska semestra som en stor familj på fyra, att vi ska få njuta av ännu en liten bebbe här hemma nu, precis som vi gjort med Nicolas som bebis och som vi gör nu när Nicolas börjar bli stor och lära sig saker. Det är underbart med barn och jag blir sprudlande glad. Min förlossning har jag spelat upp i huvudet och hoppas att den blir så som jag tänkt mig. Den förra blev det ju inte alls, haha! Men det gick ju så fantastiskt ändå till slut, så… Just det, vi har fixat babysängen nu och allt annat är också på plats, kläderna, bodys, mössor och allt annat är tvättat och klart och har jag allt jag behöver till bebisen här hemma nu. Ingen stress i sista minuten här inte! Dessutom är förlossningsväskan packad – jag är verkligen i god tid, visst?

Tummen ner: Tröttheten, ryggont, foglossning, illamående, järnbrist – och så har bebisen inte vänt sig ännu. På tisdag måste jag gå terapi dvs. göra vändningsförsök. Spännande!

Vikt: Jag ligger på 61,5 kg nu, vilket är cirka 13 kg mer än utgångsvikten. Det är inte så illa, tänker jag, och jag känner mig ändå riktigt bra i den här kroppen. Jag tror att det mesta kommer gå bort de första två månaderna, precis som med Nicolas. Jag tänker på hur jag äter och vad jag äter – men jag tänker inte direkt på mängderna. Jag vill ha bra näring i mig men jag äter gärna ”för två” nu igen. Jag unnar mig själv, om man säger så, haha.

Magen: Ja, ni har ju sett bilderna. Det är en jättestor basketboll som gömmer sig där och folk frågar heeela tiden när jag ska föda. De flesta blir lätt chockade när jag säger vilken vecka jag är i nu.

Mina känslor: Nu börjar graviditeten tära på krafterna. Jag vill vara fit igen, jag vill ha bebben här hos oss – och jag vill börja det där livet som mamma till två barn. Helst nu! Men jag vill naturligtvis inte att bebben kommer alltför tidigt så jag får hålla tillgodo, ha lite, pyttelite tålamod till och motivera mig själv ända in i det sista. Jag vet att de här veckorna kommer tära på krafterna än mer och jag har en hel del sjukhusbesök inbokade men det kommer gå över snart, allt. Hoppas bara att jag kommer att må lika bra i princip direkt efter förlossningen, precis som jag gjorde med Nicolas. Vi har förresten bokat in en minisemester till en fantastiskt vacker ort och vi åker om dryga två veckor – jag hoppas att den semestern kommer göra så jag laddar mina depåer till max innan förlossningen.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till. 

Annons

The sushi club

DSC_0667

DSC_0663

Finns det godare maträtt av alla de kalla varianterna? Jag är helt frälst när det kommer till sushi och äter det ofta och gärna. När jag var i hemstaden Stockholm senast, förklarade man för mig på Sushi Devil vilken sorts fisk jag bör undvika och vilken jag absolut kan äta; tidigare under graviditeten har jag mest ätit tofu- och äggsushi och inte experimenterat så mycket med någon fisk men sedan fick jag det äntligen förklarat för mig och har fortsatt glupsa i mig de här godsakerna med fisk-bitar inkluderade. Så. Jäkla. Gott.

Jag passar ofta på att köpa med mig sushi men lika ofta går vi på restaurang för att avnjuta godbitarna. Igår kväll blev det mys i vår trädgård (där solen gassade på även strax innan 20) och en sushiportion var. Nicolas är inte alls lika intresserad av den här maträtten utan nöjde sig med sitt kött tidigare under kvällen – och passade på att leka och busa medan vi avnjöt mammas kanske absoluta favoriträtt.

Instagram: @andreagrue

Kategori

Sommardukat – och stories från en undersökning

DSC_0584

DSC_0586

Idag passar vi på att fira in sommaren här i Schweiz. En ost- och charkbricka i trädgården är riktigt passande. Välkommen in till oss!

Det jag egentligen vill fira idag är egentligen mycket större – och viktigare – än sommaren i sig. Det är helt på det personliga, närmare bestämt har det med min graviditet och de inblandade läkare att göra – och idag har jag äntligen, efter mycket om och men, fått veta att min ”teori” och min känsla visat sig rätt. Jag vill inte skriva alltför mycket om det för jag känner i grund och botten att jag inte vill göra en för stor sak av det hela, men det är ändå viktigt att reflektera. Och jag reflekterar just genom att säga – eller påpeka – att jag haft rätt. Idag fick jag det bekräftat på sjukhuset och det känns otroligt skönt. Min graviditet har varit lite en berg-och-dalbana den här gången med alla möjliga slags diagnoser och hjälp, men nu har jag det visat sig att jag kunnat – och kan – vara utan diverse preparat och att min kropp mår utmärkt och bebisen likaså.

Jag har från och med idag inte den läkaren/gyn som jag hade hela den här graviditeten och jag är väldigt glad över att ha tagit rätt beslut och bytt vård. Idag tog jag prover på sjukhuset, fick göra ett extra ultraljud och ta blod och lite annat – och allt ser bara toppenbra ut. Min ex-läkare/gyn hade en idé om att få bebisen i magen att ”inte växa så snabbt” dvs. inte lägga på sig alltför mycket vikt, och jag skulle lösa det hela genom att ta insulin och få mitt socker under 3,5-nivå (vilket är extremt djupt) Hon hade sett att bebisen är stor, väldigt stor och att den skulle få problem att ”hitta ut” själv, dvs. med normal födsel. Hon har hela tiden lekt med faktum att jag skulle göra kejsarsnitt, vilket är något jag vägrar om det inte finns några komplikationer. Bebisens storlek såg hon som just en komplikation – men idag visade det sig att det var falskt larm. Jag gjorde tester och prover och ljud och allt på sjukhuset där jag ämnar föda – och bebisen håller ju en helt normal kurva, är varken för stor eller för liten. Mina värden är också jättebra – och något insulin för att bromsa mitt socker och därmed socker till barnet finns det inte frågan om. Jag fick även träffa en underbar gyn som jag nu bytt mig till. Hon påminner mig mycket om en av mina bästa vänner, ett  vackert, milt och snällt ansikte som jag redan nu ser fram emot att se mer – om tre veckor, på nästa kontroll.

Instagram: @andreagrue

Gravid v. 31 – känslor, tankar och fysiskt mående

Nu, i vecka 31, börjar jag nedräkningen, precis som jag gjorde med Nicolas. Om den här babyn behagar komma lika tidigt som Nicolas så är det alltså bara 7 veckor kvar när han kommer. Nicolas kom ”precis lagom”, i vecka 38+2, så jag upplevde aldrig de riktigt jobbiga sista dagarna då man i princip inte orkar resa sig upp ur sängen – det måste också vara väldigt jobbigt att, efter så lång graviditet och massa åkommor och skavanker, dra ut på tiden. Så jag hoppas innerligen att den här bebisen också kommer i god tid, lite före den utsatta terminen.

På språng i Stockholm. De här senaste veckorna har varit riktigt bra och jag har haft överdrivet mycket energi och styrka i kroppen. Tackar och bockar för det!

På språng i Stockholm. De här senaste veckorna har varit riktigt bra och jag har haft överdrivet mycket energi och styrka i kroppen. Tackar och bockar för det!

Tummen upp: Jag känner mig fit. Jag har flugit, jag har tränat, jag har rört på mig väldigt mycket och jag känner mig riktigt bra just nu. Kroppen har äntligen börjat funka som vanligt igen (efter mina åkommor i början och mitten av graviditeten) och det tackar jag för. Det knns riktigt bra just nu och jag är säker på att jag hinner samla på mig energi innan förlossningen. För bebisens del går det jättebra – vi har en sista större kontroll på tisdag (på sjukhuset där jag kommer föda) och sedan väljer jag att inte göra några kontroller alls fram till förlossningen. Jag måste, om möjligt, få njuta av den här sista tiden nu utan att springa till barnmorskan eller sjukhus så ofta som jag nu gjort under den här graviditeten.

Tummen ner: Jag vet inte om det finns något jobbigt just nu – kanske bara sura uppstötningar och halsbränna, precis samma som jag hade med Nicolas också. Känner igen den så väl och jag väljer att inte ta något mot det. Det är inte så jobbigt och jag klarar det utan tabletter eller andra medel som lugnar det hela. Det är ju en process i sig och något väldigt vanligt i slutet på graviditeten, så jag lägger inte alltför stor tyngd på det. Det här med att sova börjar också bli lite svårt – jag längtar efter att kunna ligga på mage igen. Normalt sett sover jag alltid på mage och det är ju omöjligt just nu så det ska bli skönt att återigen ligga i min favoritposition – och sussa gott om nätterna (åtminstone de timmar jag får sussa innan det är dags att kliva upp och amma)

Vikt: 60 kg, jag har gått upp 12 kg och anser det inte vara så himla mycket som min gynekolog tycker att det är. Jag mår bra och kroppen känns fit – och det är ju det som är huvudsaken. Hon påpekade att jag inte ens hade så himla mycket vatten så hon vet inte riktigt varför jag gått upp ”så pass mycket” men är det inte bara normalt? Det tycker jag absolut att det är.

Magen: Värsta basketbollen här! Det är i princip bara magen som syns hos mig just nu; att jag gått upp syns inte på andra ställen på kroppen men magen, den är riktigt stor.

Inköp till baby: Massa från Livly, Ralph Lauren för barn, Newbie (älskar deras saker) och andra godingar som jag hittat. Nu under mitt besök i hemstaden Stockholm har jag shoppat rejält. Vi har så mycket saker redan men jag kan inte låta bli att shoppa söta bodys nu – och bloomers! Och små mössor! Ohhhh…

Mina känslor: Allt är underbart just nu och jag vill bara passa på och njuta under slutspurten. Tyvärr har jag inte varit helt nöjd med min läkare så jag kommer växla henne efter mitt besök på sjukhuset på tisdag.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

 

Annons

Gravidträning- och yoga

1

DSC_0344

Härliga 30 grader idag, jaaaaa! Det passar mig utmärkt just idag, även om jag bär på 10 extra kilon och har en tvååring som jag måste springa efter hela dagen. Det känns helt underbart att sommaren är här nu och jag hoppas innerligen att ni har lika fint väder hemma i Sverige. Annars tar jag med mig det när jag kommer upp nästa vecka ;)

Idag har jag tränat ordentligt igen; förvisso med powerwalk och jogging samt några övningar, men ändå! Det känns härligt att vara på väg tillbaka och det i sjunde gravidmånaden! Jag känner mig fit igen och är så glad, så tacksam över det här. Därför springer jag mest runt i träningskläder under dagen, tar varje tillfälle i akt till att träna på ett lämpligt sätt.

Jag kommer nog bege mig och träna på Yogayama två gånger under min vistelse i hemstaden; de har gravidyoga och det är ett ypperligt sätt att både träna, meditera och, framförallt, slappna av och hitta harmoni och trygghet inför förlossning men även i vanliga varda´n. I nuläget har jag så mycket att göra att tiden helt enkelt inte räcker till – då passar det jättebra att luta sig tillbaka med ett yogapass och ”återvinna” vitalitet igen.

 

Gravid vecka 26 – känslor, tankar och fysiskt mående

Jag är inne i vecka 26 redan och nu börjar det gå riktigt fort. Jag har så mycket att göra hela tiden plus en härlig semester i hemstan Stockholm väntar, så veckorna swischar bara förbi nu känns det som. Men det har inte varit enkla par veckor nu i det senaste. Tyvärr. Först måste jag snabbt påpeka att det går bra för bebisen men mina värden är allt annat än bra. Just när jag kände mig mycket bättre efter mina järninfusioner och häng på sjukhuset, åkte jag på en tarminfektion (!!) som fick behandlas i sex dagar, och sedan såg läkaren (här görs kontroller hos ”kvinnoläkare” som det heter, och inte barnmorska) att jag har förvärkar så även det behandlas just nu. Det är naturligtvis allt annat än optimalt och önskvärt att ha värkar i vecka 26 (hos mig startade de redan för några veckor sedan) men inne såg ingenting påverkat ut och jag fick till och med klartecken att flyga till Stockholm. Det jag m-å-s-t-e tänka på dock är att vila så fort jag känner att jag har ont. Jag äter naturlig medicin som heter Bryophyllum åtta gånger om dagen och de hjälper riktigt bra, så jag hoppas och tror att vi har detta under kontroll.

En tredje grej som hänt är att jag ligger nära graviddiabetes… vilket egentligen är absurt, då jag både äter bra, riktigt nyttigt och rör på mig. Men på något vis har det letat sig till mig – eller jag till det – och nu får jag gå till en dietist samt i värsta fall även ta insulin. Jag får veta mer om det i nästa vecka. Som sagt, jag har ätit så bra som jag har kunnat och ni som läser min blogg vet att jag både är tränings- och (nyttig) matfreak, så hur det här kom vet jag inte. Men jag kan tänka mig att det har sin grund i början på min graviditet, då jag faktiskt svullade lite väl mycket… skit. Nu får jag motionera ännu mer, röra på mig snabbt efter maten MEN också se till att vila eller sätta mig ner så fort jag känner att jag får lite ont (=förvärkar) Så det är lite jobbig situation men absolut ingenting man inte klarar av om man tänker på det och gör det bästa för sig själv i den stunden. Dvs. Jag tränar på, powerwalkar och dylikt men så fort jag känner att det drar någonstans i kroppen så måste jag vila, oavsett var jag befinner mig. Sedan är det viktigt med simning och annan form av lätt motion. Sist men inte minst att ha stress i schack men det har jag absolut.

Tummen upp: Bebisen rör sig riktigt mycket och det är jättekul att känna hans/hennes rytm nu. Eller när han/hon vaknar och sträcker på sig, slår och skjuter till lite i magen. Känslan är obeskrivlig, om än ibland även lite läskig. Tummen upp även för att tiden går fort. Det här INTE varit en lätt graviditet men det kunde också varit värre, så jag är nöjd och kör på så gott jag kan. Det ska bli galet härligt att ha två barn!!!! Kan knappt fatta det själv och vet inte heller hur man känner inför ett syskon, då jag själv är ensambarn.

Tummen ner: Ja, graviddiabetes, bakterie i tarmen (som tur är såg det jättebra ut när jag var på kontroll igår, den är borta nu med andra ord) och förvärkar får tillsammans en stooooor och feeeet tumme ner!

Vikt: Jag ligger fortfarande på 10 eller 10,5 vilket är mycket men vanligt för mig. Vi smalisar tenderar att gå upp mer. Det kommer nog bli ett par 5-7 kilo till, så det är fortfarande mindre än vad jag gick upp med Nicolas (20 kg, haha)

Magen: … börjar kännas tung redan men motion, all form av motion, hjälper en aning.

Mina känslor: Ja, jag mår faktiskt bra trots omständigheterna och jag ser fram emot nästkommande tiden. Jag får gå kontroller mer än vad man normalt sett ska men det är inget som bekymrar mig. Det är en pigg och glad bebbe i magen så om de kontrollerar mig lite oftare för att mina egna värden – och värkar – inte är ok, så tar jag det som det är. Jag menar, varje graviditet är olik den andra och det har aldrig varit garanterat att det skulle bli en sång eller dans på rosor för mig den här gången (förra gången var det nämligen det)

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.
Kategori

Michael Kors och vitaltofflor = sant

IMG_20150510_095611

Hittade två bilder till från Nicolas dop i söndags – en helt underbar dag som jag obviously kan skriva om igen och igen.

Dressen jag bar är från Michael Kors och jag fick så många komplimanger för den! Det som syns lite mindre är skorna; så sköna par vitaltofflor, perfekta att bära under graviditeten. Man kommer upp ett par cm men de är galet bekväma att bära hela dagen och du som gravid slipper vara rädd att halka (jag har den känslan med alla andra klackar just nu)

Kategori
Annons

Gravid vecka 24 – känslor, tankar och fysiskt mående

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 23
HÄR
är länk till mina upplevelser i vecka 22

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 21
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 20
DSC_0090
Vecka 24! Tiden går galet fort nu. Jag tackar Gudarna att illamåendet nu försvunnit helt. Det har varit så himla jobbigt fram till vecka 20-21 och nu börjar äntligen allt bli riktigt bra. Jag tror att även mina järnvärden är bra nu, men det får vi se under onsdagens kontroll som följer. Jag har ju fått ta järninfusioner under denna graviditet och det har inte varit SÅ himla skoj, det här med järn-obalans, men nu börjar jag må riktigt bra igen och har återfått en massa energi.
Nu kan jag börja njuta av den här graviditeten. Att illamåendet nu är borta betyder inte att den inte alls kommer komma tillbaka men jag tror att ”det värsta är över”. Nu dras jag dock med lite ryggbesvär och halsbränna men det är absolut ingenting som jag inte kan ta. Ryggbesvär i det här skedet känner jag igen från min första graviditet också och halsbrännan likaså; den är ju riktigt jobbig men jag kan stå ut utan att ta någonting mot det den här gången.
När det gäller ryggont och andra små skavanker som ont vid foglossning och så, ska jag se till att ta det hela seriöst och söka lite hjälp direkt efter BF. Med Nicolas fick jag dras med de här jobbiga sakerna långt efter att jag fött honom, så efter den här graviditeten ska jag utnyttja faktum att jag känner till allt som bör göras för att göra en så gedigen ryckbildning som vanligt – och ge kroppen sin vitalitet tillbaka. Jag kommer köra väldigt mycket gymnastik, sjukgymnastik, massage och allt annat som krävs för att kroppen ska återställas så snabbt som möjligt. Förra gången ignorerade jag de här åkommorna och trodde att det skulle ”lösa sig” men det gör det ju inte om man inte hjälper sig själv på traven.
Träning: Jovars, nog kan jag träna lite numera också. Men jag sparar det bästa till i sommar, då jag kommer vandra och hajka som galen igen. Däremot ska jag inte göra andra typer av träningar förrän efter bebisen fötts. Det är inte så långt kvar nu och jag tänker unna mig själv lite chillaxing som jag definitivt är värd efter att jag haft rätt jobbiga veckor. Träningen kan jag börja med i princip direkt den första månaden efter BF – och tro mig, jag kommer göra det också.
Tummen upp: Det är kul nu! Kul utan illamåenden, kul att magen växer sig stoooor och jag känner mig harmonisk just nu.
Tummen ner: Ja det får väl bli lite ryggbesvär och halsbrännan då, men jag vill verkligen inte klaga just nu.
Vikt: Ingen aning, jag har kontroll på onsdag och återkommer med vikten till nästa fredagsinlägg om min graviditet.
Magen: Rätt stor alltså! Galet hur det ser ut att jag redan är i åttonde månaden. Hmm…. Förresten har jag inte fått en linea negra den här gången, why? Med Nicolas hade jag en sååå tydlig!
Inköp till baby: Den här veckan har jag inte köpt något alls. Som jag skrivit tidigare har jag så många saker redan – och de allra viktigaste har vi ju också. Däremot kommer jag shoppa som en galning när vi är på semester hemma i Stockholm – det finns en heeeelt galet cool butik för babies där (återkommer med namn och länk) så jag tänker låta pengarna flyga därinne nästa månad, både till baby och till Nicolas.
Mina känslor: Jag mår bra! Jag börjar inse att det inte är långt kvar, haha. Och jag börjar även bli liiite nervös över BF men det ska bli så otroligt spännande! Jag vågar längta mer den här gången för jag vet typ ungefär vad som väntar mig. Även om varje förlossning är olika, vet jag liksom ”hur ont” det kan göra och ”hur lååång tid” det kan ta (med Nicolas tog det ju 22 timmar!!) och så vidare. Och så hoppas jag bara på att allt går bra även denna gång och det kommer ut världens sötaste, friskaste och gulligaste unge den här gången med; och det med vanlig förlossning naturligtvis. BF: 30 augusti. Komma tidigare, som Nicolas gjorde? Ja, tio dagar tidigare vore inte helt fel!
PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig  av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0064

Gravid vecka 23 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0083

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 22
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 21
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 20

Så, nu är jag alltså inne i vecka 23. Det känns som om mitt illamående nu sakta men säkert stabiliserats helt. Och det i sig är fantastiskt bra. Jag jobbar mycket hemifrån – men är framförallt mamma till en aktiv 2-åring, och illamåendet har så många gånger under den här graviditeten stått ivägen för alla roliga saker som jag hittade på eller ville hitta på med min lillkille. Nu känner jag mig bra och balanserad igen, huden har fått lyster igen och jag känner mig rätt fit. Mitt mål är att vandra uppför de schweiziska bergen igen om några veckor, och för att klara det måste jag vara stark, fit och framförallt måste illamåendet vara helt borta. Får hålla tummarna till att min lilla dröm, mitt lilla mål går i uppfyllelse.

Jag är inne i en väldigt kreativ period just nu och har massa energi till mitt arbete, till mitt skrivande och mitt skapande. I början på graviditeten orkade jag inte mycket men nu tar jag tag i saker direkt – och löser dem också. Superbt! Det bådar bra inför slutspurten också. Jag hoppas att mitt mående nu håller i sig till slutet. Självklart har jag kunnat må ännu bättre men om det blir såhär till slutet, är jag mer än nöjd.

Tummen upp: Det är inte sååååå långt kvar till BF. Termin (prel) har jag 30 augusti. Innan dess har jag mycket att göra, både Nicolas dop, Sverigeresa och lite annat kul – så tiden kommer med stor sannolikhet gå fort som attan.

Tummen ner: Jag har sammandragningar som gör ont. Det hade jag med Nicolas också. Det handlar om typ en gång om dagen då jag känner att det gör ont framförallt  på vänstra sidan. Det är rätt obehagligt.

Vikt: Den här veckan har jag inte kollat det. Jag tror dock att jag vid det här laget gått upp 10 kg sedan min startvikt. Med Nicolas gick jag ju sammanlagt upp 20 kg, så det är inget ovanligt för min egna del att tjocka till mig under graviditeten.

Magen: Fortfarande mjuk, lätt att bära, en jättefin och urspetsig form!

Inköp till baby: Ja, det är en del kläder nu det gäller. Jag har så mycket från Nicolas redan, plus både vagn och spjälsäng och allt, häromveckan klickade jag hem en bilbarnstol, osv. Nu ser jag till fylla på lite med söta bodys och annat gulligt.

Mina känslor: Ja, jag mår bra just nu och är på topp. Just nu njuter jag bara av graviditet.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0084

Vyssa lulla litet barn…

DSC_0015

När Nicolas var bebis spelade jag alltid – och sjöng med i – så vackra svenska visor för honom. En del fick jag med på en CD som kom med boken Lilla Barnkammarboken: Godnattvisor. Så himla vackra melodier att det inte är så konstigt att barnet snabbt somnade…

Numera är det andra puckar hos oss, men de är precis lika mysiga dem med. Jag går upp med Nicolas till övervåningen där hans sovrum ligger och vi tar fram några böcker. Oftast är det om bilar eller traktorer, det är en fas han är i just nu. Jag läser några sidor eller så bläddrar vi bilder och pratar om vad vi ser. Sedan släcker jag, ger honom flaskan och han får snutta lite tills han somnar.

Vyssa lulla litet barn är en visa som är så galet vacker att jag rekommenderar er som inte känner till den att klicka HÄR och höra en del av melodin. Jag minns att jag under de första veckorna när Nicolas var nyfödd satt och grät till den här låten; tårar av lycka och av lättnad att allt gått så bra under graviditeten. Nu när jag väntar tillökning igen, minns jag så många stunder när Nicolas var nyfödd. Egentligen har man, typ, glömt bort en hel del för han växer så fort och det händer hundratio nya saker för var dag som går, men när jag får en stund för mig själv på kvällarna spelar jag tillbaka filmen och minns så himla mycket igen. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att få uppleva samma känsla igen.

Instagram: @andreagrue

Annons

Gravid v. 22 – känslor, tankar och fysiskt mående

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 20
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 21

Ny vecka, nya tag. Jag vill inte påstå att jag mår 100% men det känns bättre och bättre för varje dag som går. I förra veckan klunkade jag och slurpade i mig ingefära-té som jag gjort hemma efter tips av min kompis Irma, men nu har jag slutat med det. Jag sparar ingefäran till dagar då jag verkligen inte fungerar längre. Jag vill minnas början på denna graviditet – jag har aldrig, aldrig mått sämre! Samtidigt som jag var överlycklig över faktum att vi ska få ett barn till, kunde jag inte njuta fullt ut av det hela på grund av det förbannade illamåendet som alltså håller i sig fortfarande, vecka 22.

Som sagt, det är bättre nu, men jag tror att jag bara har otur den här gången och att det förmodligen kommer att hålla i sig, kanske något svagare än vad det var, ända fram till slutet. Samtidigt som jag tycker det är lite väl tidigt att längta till bf, känns det ändå skönt att det ”börjar närma sig”; jag vill bara vara den gamla, energiska, sprudlande Andrea. Den tjejen har jag tappat lite på vägen men jag vet att hon kommer tillbaka igen, så fort den fantastiska bebben är ute.

Men jag gör mitt bästa, jag jobbar på från hemkontoret, jag har möten både live och via skype, jag tar hand om min tvååring på bästa möjliga vis, vår lilla familj gör massa saker ihop, jag har börjat (små)träna igen, jag förbereder mig inför vår semester hemma i Stockholm, jag städar, lagar god mat, bakar, gör i princip allt som jag både har och inte har energi till. Jag har även hittat en del nya skönhetsprodukter som hjälpt mig att få min fina hy tillbaka. Det känns ju lovande!

Träning: Det finns inte på kartan att jag tränar lika mycket och lika bra och lika intensivt som tidigare – gymmet skippar jag just nu men jag gör en del hajks, pw´s (om det får kallas som träning, tidigare har jag då aldrig sett det som en större träningsform direkt) och jogging. Men det kommer, det kommer! Ge mig bara några veckor till, tills jag har återhämtat mig från de första och kanske jobbigaste veckorna i denna graviditet, tills jag får spänsten igen – så är jag åter på spåret. Jag kommer bli den där härliga Fit Femme igen, det är inge´ snack om saken!

Tummen upp: Finns ju massa tummar upp att mer än halva tiden har gått och att jag, i slutet på augusti, kommer att få träffa den här fina bebben. En av de roligaste sakerna just nu är att pyssla med kläderna, sortera, tvätta, beställa bilbarnstol, med mera.

Tummen ner: Ja, illamåendet kanske?

Vikt: Jag ligger på 56 nu. Startvikten var 48,5 (ja, jag har alltid varit smal, men aldrig sjukligt smal)

Magen: En fin, mjuk och rätt stor mage har jag. Känns som om den växte galet snabbt under de första låt säga 18 veckorna. Nu går det sakta – tror jag iallafall. En fin, spetsig form har den och är fortfarande relativt lätt att bära.

Inköp till baby: Den här veckan har jag beställt en bilbarnstol till spädbarn. Med Nicolas hade jag först en bilbarnstol till nyfödd och efter ett par månader bytte jag ut den mot en Römer som är fram till tre eller kanske t.o.m. fyra år (osäker, men den passar ju perfekt ännu, han är två år) Den bilbarnstolen jag hade till Nicolas som spädbarn trivdes jag aldrig med, kändes som att den inte var helt hundra (konstigt nog, med tanke på att det också var en Römer och de är egentligen riktigt bra) Den här gången föll valet på en STOKKE.

Mina känslor: Juhuuuu, jag längtar efter den kommande semestern, tror den kommer göra mig gott och ge mig lite extra harmoni och energi innan det är dags för slutspurten.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected]rawness.se Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0011

DSC_0012

Instagram: @andreagrue

Grill & other stories

DSC_0405 DSC_0327

Någon mer som är smått grillberoende under våren och sommaren? Undertecknad älskar att ”slänga nåt på grillen” och, inte sällan, bjuda in vänner och grannar på en grillad matbit eller två. När det inte är majs och paprika med kött, är det kycklingspett med potatis – och därtill en god sallad. Perfekt kvällsmål i goda vänners lag, om du frågar mig.

Idag har jag haft fullt upp med både frilansarbetet för ett företag här i Schweiz och andra administrativa viktigheter såsom försäkring till mitt ännu ofödda barn samt inskrivning på sjukhuset och dylikt. Det förstnämnda, skrivararbetet alltså, går ut på att jag recenserar i princip alla artiklar och produkter som är gjorda till nybliven mamma, en gravid kvinna eller bebis. Det är en djungel av alla produkter därute, goda som mindre goda, men om man, som jag, tar en stor del av det hela och verligen testar (nästan) varenda en, går det absolut att urskilja mellan produkter som är okej och produkter som man absolut kan vara utan. Sedan finns det också en del godingar som både är miljövänliga och snälla mot huden, som tur är. Jag är glad att få chansen att lära känna alla möjliga slags företag på det här viset och verkligen testa allt som finns på marknaden. På så vis kan jag både skriva bättre, objektivare texter och även rekommendera riktigt bra produkter till läsare.

Instagram: @andreagrue

Kategori

Veckans skönhetstips: Udderly Gorgeous olja mot bristningar, by Cowshed

DSC_0463

Det sägs att i princip varje olja och varje kräm hjälper mot gravidbristningar, så länge man smetar och kletar på ordentligt och flera gånger om dagen. Jag har läst att det inte finns en ”perfekt formula som garanterat motvärkar bristningar och strimmor” men att många medel i form av just olja och krämer kan hjälpa om man bara ger sig fan och smetar på istället för att låta det vara som det är. Det gör alltså huden något mjukare och mer mottagligt för faktum att magen töjs under graviditeten.

Under min förra graviditet körde jag på med Weleda från början till slut. Några små bristningar blev kvar efter graviditeten och in på första året med Nicolas, men är nu nästan helt borta. Den här gången har jag bestämt mig för att pröva en, för mig, ny olja, som kommer från företaget COWSHED och heter Udderly Gorgeous stretch mark oil.

Varför jag valde just denna olja var för att jag letade efter en produkt som är mer naturlig och ekologisk än de andra på marknaden. Det är känt att COWSHED är ett sådant företag som värnar om naturen och ser till att det mesta av innehållet i produkten är naturligt, växtbaserat och schysst både mot kroppen och naturen. Så det kändes som ett självklart val att pröva på den här oljan, som förresten inte bara funkar på magen och gravidbrisningar utan även andra små åkommor som man får på kroppen (mest då låren och magen) efter en viss ålder.

Om oljan fungerar utmärkt eller ej återstår att se efter min graviditet, men jag ger den redan nu en tumme upp för den ljuvliga, ej alltför starka, doften och konstistensen. När jag smörjt in magen känns det som om den ”dricker” oljan, som om oljan verkligen tas emot direkt av huden och som om det ”gör någonting gott” för min gravidmage.

Instagram: @andreagrue

Kategori
Annons

Gravid v. 21 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0408

HÄR är länk till  mina upplevelser i den gångna veckan, dvs. vecka 20

Under den senaste veckan har det hänt mycket. Jag ser förvisso nästan ”likadan ut”, dvs. magen har inte växt särskilt mycket men det där med mitt illamående och järnvärde börjar se bättre ut. Dels mår jag bättre fysiskt, dels tror jag att järnvärdet är bättre igen. Det känns åtminstone så. Jag tror att varje person som lider av anemi känner det – det måste väl ändå vara omöjligt att inte göra det – så nu måste jag säga att det känns bra mycket bättre hos mig. Och illamåendet är just nu som bortblåst. Jag känner väl till och från en konstig känsla i magen och halsen men i det stora hela går det över på en två minuter och sedan är allt bra igen. Jag brukar säga till Tobias att jag minsann ”förtjänat att må bra” med tanke på att de första 20 veckorna varit svåra, både sett till anemi och det häftiga illamåendet som aldrig tog slut och höll i sig både morgon, middag och kväll.

Nu är det bara att passa på och njuta av den här trevliga veckan och förhoppningsvis blir det så här till slutet. Annars händer det inte särskilt mycket just nu; vi vet könet och det blir lättare att avgöra om vi ska inhandla nya saker eller om jag ska tvätta en del av Nicolas små bodys och saker som han hade när han var nyfödd. Dessutom har vi allt annat, prylar från Stokke, en härlig barnvagn från Bugaboo, nappar, flaskor (nytt) och liknande, så i detta nu behöver jag inte tänka på särskilt mycket utan bara ta och njuta av den här graviditeten.

Den här veckan var jag förresten på infokväll på sjukhuset där jag tänker föda. Förra gången födde jag på annat sjukhus så anledning till att jag gick på den här infokvällen var bara för att lära känna sjukhuset och personalen litegrann och därmed känna mig tryggare på den utvalda platsen. Det är förvisso på det sjukhuset som jag tar mina järninfusioner, men nu under infokvällen fick vi ju rundvandring till rummen som man får alternativt kan ”köpa/boka” (bättre, större familjerum) samt en stor genomgång på i princip allt som jag ändå glömt sedan jag födde Nicolas.

Träning: Jippie, nu går det absolut att (små)träna igen. Jag är inte i världens bästa shape då jag förlorat dyrbar träningstid i och med min anemi och mitt illamående, men nu går det ju bra igen. Långa, snabba powerwalks, jogging och hajks är det jag sysslar med just nu och mer av den varan ska det också bli under hela våren och sommaren. Gud så skönt det är att känna (igen) sin kropp igen och göra den stark igen!

Tummen upp: … för det här med att må BRA under andra trimestern. Hos mig kom det förvisso mellan andra och tredje som ju börjar snart, men bättre sent än aldrig. Typ.

Tummen ner: Inga tummar ner just nu. Sköööönt!!!

Vikt: Jag tror att jag ligger på samma vikt som under gångna veckan; jag äter helt normalt, har inga cravings, mår liksom allmänt bra!

Magen: Den håller också i sig formmässigt, har inte blivit större – tror jag. Men det är jag är lite rädd för är strimmor/hudbristningar på magen. Förra graviditeten körde jag på med Weleda olja och jag fick nästan inga bristningar. Nu, under andra graviditeten, vet jag inte om det ändå blir lite i och med att magen töjs för andra gången, men jag har hittat en trevlig och mycket väldoftande olja från COWSHED som jag nu kör på hela tiden. Ska skriva mer om den i ett av kommande inläggen här i bloggen.

Inköp till baby: Den här veckan har jag inte gjort några inköp.

Mina känslor: Ja, jag är väl som ett litet nervvrak just nu. Mycket kan störa mig men mycket kan också få mig att gråta. Häromdagen tittade jag på Nicolas och grät för att han är ”så himla söt”. Jag menar… Ok? Samtidigt känner jag ju igen de här känslorna från min första graviditet och jag vet att de kommer försvinna när bebben kikar ut – åtminstone efter ett tag – och att jag kommer vara ”normal” igen och inte så där överdrivert sensibel som jag är just nu. Så det löser sig, om man säger så :)

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected]rawness.se Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0409

Instagram: @andreagrue

Om att vara stor och rund och fin och så härligt gravid!

Det var väl härligt vad STOR jag har blivit. Helt plötsligt, sådär. Utan någon som helst förvarning. SÅ härligt det är att pröva på det här med att vara lite större, lite kurvigare. Ni som redan är det bör uppskatta det istället för att försöka bli av med extra junk! Jag mår prima, viktmässigt, och jag beundrar mig själv och mina kurvor just nu. Tänk vad lite som krävs för att man ska må mentalt bra. Lite skön rumpa här, lite stora bröst där, helt naturligt – och perfekt!

… och tänk vad skönt det är att det är legitimt för oss preggos att fläka brösten så där som jag gör på bild nu. För ni VILL ju se exakt hur kroppen ser ut nu när jag har satt på mig extra kilo i form av mage (wow), midja (bu-hu) och bröst (oh-la-la!) Så idag bjuder jag på de här bilderna som jag för övrigt ska se till att föreviga med en ram också – och en utvald bild på det för att spara och i framtiden tänka på hur fin jag var när jag bar på min andra bebbe. Med läderbrallor på och allt. Och en fin utväxt som jag skaaaa fixa i slutet på veckan (har inte orkat men nu när jag upptäckt INGEFÄRA – tusen tack, underbara Irma för tipset!! – har jag återigen energi och mår inte lika illa som jag gjort de senaste 20 veckorna) och en alldeles för liten bh och så vidare och så vidare…

DSC_0378

DSC_0380

Instagram: @andreagrue

På frukostbordet

DSC_0366

Det finns ingenting mysigare än en redig frukost – eller, på helgerna brunch – hemma. Jag ser till att njuta av min frukost så länge jag bara kan, gärna in på förmiddagen. Och jag serverar nästan alltid mycket på bordet så att familjen kan välja och vraka vad de vill ha att äta just idag. Men oftast finns följande på matbordet:

– nybakat bröd från bageriet
– frukt och/eller bär, apelsiner och äpplen är storfavoriter till frulle
– min hemlagade granola med, bland annat, havre, chia, malen mandel och solrosfrön
– glutenfri ris-müsli, köpt i Italien
– ”mjölkris”, smaksatt välling, kvarg med frukt och bär
– osaltade pinnar att doppa i mjukost (till Nicolas)
– skinka
– rå chokladpulver från Renée Voltaire om Nicolas vill ha den till mjölken
-kaffe till undertecknad

DSC_0362

DSC_0365

DSC_0367

DSC_0368

Nicolas brås på mig - och har aldrig bråttom iväg från frukostbordet.

Nicolas brås på mig – och har aldrig bråttom iväg från frukostbordet.

Nu när jag är gravid återkommer även en annan ”favorit” på bordet, nämligen eget thé av ingefära. Häromdagen fick jag tips av min kompis Irma om att ingefärsthé, när man gör den själv, ska vara bra för illamående under graviditet. Ni som läser bloggen vet att jag mår skit och har ständiga illamåenden, även nu långt in på andra (snart tredje) trimester. Jag ser numera till att riva en del av en hel, färsk ingefära, och sedan lägger jag det i vatten, kokar upp, silar med en vanlig sil – och dricker! Det är förbannat äckligt – men har hittills hjälpt lite! Jag är så tacksam över alla tips jag kan få nu som gör att jag mår aningen bättre, och det här med ingefära är verkligen super. Som Irma sa häromdagen, om inte annat är det ju nyttigt… Som tur är har det visat sig både hjälpa mig med illamåendet och är alltså väldans nyttigt också, så jag fortsätter på denna häxmedicin varje morgon – och kväll!

DSC_0375

Instagram: @andreagrue

Annons

Gravid v. 20 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0323

Idag är jag i vecka 20+5 och hela den här veckan har handlat om förändringar. I onsdags var jag på gyn och ultraljud, det sistnämnda för andra gången under den här graviditeten. Allt ser bra ut och bebisen utvecklas precis som det ska. Jag, däremot, känner mig riktigt dålig och har gjort det i princip hela den här graviditeten. Jag försöker hela tiden att göra mitt bästa och att vara stark men det är banne mig svårt ibland. Redan dag 1 (!!) på denna graviditet har handlat om illamående som jag trott skulle släppa under andra trimestern men icke. Istället är det om möjligt ett ännu starkare illamående. Tilläggas bör också att jag fram till nyligen varit frekvent besökare på sjukhuset då mitt järnvärde är kass – jag har fått ta järninfusioner fram till för någon vecka sedan, och om några veckor ska vi göra tester och kolla om värdet nu stabiliserats. Det tar nämligen cirka åtta veckor efter den sista infusionen tills man kan se om det hjälpt någonting; det tar alltså nästan två månader för kroppen att ”bearbeta” de här infusionerna.

Utom järnvärdet som är sjukt lågt och det ständiga illamåendet har jag också väldans ont här och var, inte minst i nedre delen av magen. Det hade jag dock med Nicolas också, så det är ingenting som skrämmer mig. Som sagt, allt ser bra ut på UL och det är bara som det är – den här graviditeten är inte lika mycket dans på rosor som den förra var. Under tiden jag var gravid med Nicolas kände jag inte av någonting alls; jag kräktes väl sammanlagt två gånger och sedan var allt tipp-topp. Den här gången är det helt annorlunda men så länge barnet mår bra får jag väl tänka på att det ”löser sig” för min del också; senast då efter förlossningen. Den, åtminstone, får väl bli bättre än den med Nicolas, åtminstone sett till tiden det tog. Jag hoppas på en snabbare variant den här gången men det är på tok för tidigt att prata om det hela nu.

Träning: Fram till för ett par veckor sedan tränade jag konstant och trotsade smärtor, illamående och dåliga järnvärden. När man har det sistnämnda får man även ta det lite lugnare med sport så det är det jag gör den här gången. Fram till jag mår ok igen tänker jag inte träna så mycket annat än att gå långa promenader. Nu under våren och sommaren har jag en massa hajks inplanerade, så jag ska vila upp mig och känna mig bra till dess, är planen. Men, som sagt, jag tränade och åkte skidor fram till nyligen och hade det gått aningen, aningen bättre fysiskt nu, hade jag fortfarande varit nästan lika aktiv.

Tummen upp: Jag känner sparkarna ordentligt nu!! Förra veckan var det som om en liten fjäril knackade inifrån magen, den här veckan känner jag att det är en livs levande människa därinne. Jag älskar känslan!

Tummen ner: De här krämporna som jag dras med. Som sagt hade jag samma med Nicolas också, och det känns mer om jag ätit något som magen inte tål så att den kniper sig och jag får sitta ner eller stilla mig helt med allt jag håller på mig fram till den smärtan är över. Förbannat jobbigt. Och det är faktiskt inte heller så kul att under 20 veckors tid vakna, leva och somna med illamående som aldrig går över!

Vikt: Jag har gått upp sju kilo! Sjuuuu…kt mycket redan, I know, men det struntar jag i. Jag är så pass aktiv och sportig av mig att det mesta kommer gå ut ur mig direkt efter förlossningen. Typ. Med Nicolas gick jag upp 20 kilo, nästan hälften gick ut med honom och den andra hälften (minus tre extra kilon, dvs. de återstående sju om jag ska vara korrekt) försvann inom två månader. Jag joggade redan sex veckor efter förlossningen och på mitt bröllop, som ägde rum exakt 2 1/2 månad efter Nicolas födelse, hade jag nått perfekt vikt och figur.

Magen: Jag tänker inte mäta runt magen, däremot kan jag säga att den är bra mycket större än den var vid den här tidpunkten med Nicolas. Men det är normalt. Det är en fin och spetsig mage som putar ut rejält men jag gillar´t! Det är precis så det ska vara… jag antar att folk kommer fråga om det är tvillingar och att den frågan kommer börja ösa in inom kort – men nej, det är det inte alltså. Jag är vanligtvis rätt tunn och tror att det, tillsammans med att magen redan är lite töjd sedan förra graviditeten, gör att den är så stor redan nu.

Inköp till baby: Jag får min baby nummer två vilket ju innebär att jag har en herrans massa saker redan. Spjälsäng, säng till mittersta delen av huset, en perfekt barnvagn i form av Bugaboo Cameleon 3, allt det finns redan. Den här veckan slog jag dock till på en alldeles speciell napp från USA som stöttas av amerikanska sjukhus och delas ut där vid födelse. Ni får se vad det är för napp jag talar om när den kommer. Jag beställde den i veckan så till nästa inlägg om graviditet, dvs. nästa fredag, borde den vara här hos mig.

Min hy: … är fruktansvärd! Nu har jag börjat göra ALLT i min makt för att den ska få tillbaka sin spänst och elasticitet, men det dröjer. Ska visa vilka produkter jag använder i ett annat inlägg. Men jag, som aldrig tidigare dragits med hyproblem, lider just nu.

Mina känslor: Att jag inte mår bra stoppar mig inte från att vara oerhört glad över att vi snart (beräknat datum 30. augusti) får en till bebis. Jag är så himla lycklig över faktum att vi kommer att bli en stor familj och känner mig redan sugen på ännu fler barn i närmaste framtiden (!!) I veckan har vi förresten haft ett ”namnmöte” och jag tror att vi är nära ett passande namn till baby nr.2! Juuhu!

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0322

Instagram: @andreagrue

En dagens – och den där gravidsvullnaden på det

DSC_0291

Dress: TopShop // Sneakers: Guess

Jag älskar faktum att min look börjar ändras radikalt nu inne i den 20.e graviditetsveckan. Nåväl, egentligen hade jag velat behålla ansiktskonturerna men det gick alltså inte vägen; från och med den här veckan ser jag svullen ut och är så full av vatten (i fejan med??) att jag börjar bli tung… Redan liksom. Inga jeans passar längre så det är strategiskt bra gjort av oss att ha blivit gravida vid den här tidpunkten; sommaren är på ingång och jag har ju en herrans massa luftiga kläder till den här årstiden. Just den här dressen är inte en sådan – men passar som tur är ännu. Det är en fin blå-vit bodycon dress från TopShop som nu visar mina kurvor avsevärt mycket mer än… ja, när jag bar den utan gravidmage och extrakilon. Men jag tycker det ser fint ut… eller vad tycker du?

Idag är det dags för undertecknad att, bland mycket annat, bege sig till kontroll hos gyn. Det blir nog spännande, som vanligt. Idag kan vi även passa på att veta vad det blir för kön, vilket i sig är väldans spännande. Nu när jag har en son (önskade mig just en son förra gången) känns det som att det kvittar vad det blir – så länge barnet är friskt är kön mindre viktigt. Självklart hade det varit kul med en dotter också (dog häromdagen när jag såg vilka söta flickkläder det finns på H&M) men en så fin och redig kille som jag redan har i form av Nicolas hade inte heller varit fel att få en gång till.

Instagram: @andreagrue