#Generationintegration

För precis fem år sedan var jag i Tanzania som volontär. En helt fantastisk och utvecklande resa på så sjukt många sätt. Varje dag var unik och lämnade en tanke efter sig, och när jag lämnade Tanzania så gjorde jag det med så otroligt många olika slags känslor. Jag vet att den resan har förändrat min syn på väldigt mycket och det är jag tacksam för. Något som ständigt finns kvar efter Tanzania är tankarna om att vilja engagera och bidra med det jag kan för att göra situationen bättre för de som inte det lika bra som vi som är födda i Sverige…

Stjärnan som sitter bredvid mig är en av initiativtagarna till att ungdomar med invandrarbakgrund på Lidingö integreras i olika event, som tex igår på fritidsgården!

Det här har jag gjort på olika sätt sedan resan och de senaste veckorna har jag, tillsammans med Nema Kids Foundation (<- länk), varit med och engagerat mig i olika integrationsevent där vi (svenskar och nyanlända) helt enkelt gjort roliga saker ihop för att det är kul och för att integrera med varandra!

Nema Kids har egentligen sin start sen flera år tillbaka och är ett initiativ som grundar sig på ett uppvaknande, ett genuint engagemang i andra kulturer och därefter viljan att bygga ett barnhem i Ghana. År 2014 blev Nema en ”riktig” organisation och barnhemmet som tidigare var en dröm står nu klart, nya projekt i andra länder är på gång och integrationsevenemang sker dagligen här i Sverige! Tex anordnar de ”integrationsbollen”, träningsevent och matlagnisngkvällar. Nema Kids vill genom idrott, glädje och arbete bli bäst i Sverige på integration! 

Det finns många saker att göra om man vill skapa en bättre livssituation för någon annan som inte har det lika bra. Det går att skänka pengar, skaffa ett fadderbarn/bli fosterfamilj, besöka ett land och arbeta för att tex bygga ett barnhem eller liknande. Men, det går också att bidra med sällskap och vanlig medmänsklighet här hemma i Sverige. DET behövs för att vi ska få ett fungerande samhälle och en snällare värld där utvecklingen går åt rätt håll!

Igår var jag alltså på en fritidsgård på Lidingö tillsammans med både svenskar och människor med invandrarbakgrund. Där fick jag förutom att lära känna massa nya människor också göra sånt som jag älskade som liten (okejdå, fortfarande går igång på) och sånt som man gör på en fritidsgård. Bygga pärlplattor, göra armband, hoppa till musik, dansa, sjunga?! och spela pingis. Jag var helt speedad när jag skulle gå hem och kvällen var så otroligt fin… Så mycket kärlek och spontanitet som inte riktigt ryms inom de ”svenska ramarna”, tex att gå från att en person sitter själv i ett rum och spelar trummor till att hela rummet är fyllt av folk som dansar, sjunger, spelar och skrattar. Det är fint!

JN