Yoga på is – för dig som vill testa en ny upplevelse från Lappland

Outdoor, Stories Om det är så att du missat det, har du kanske tid att testa på det nu innan vintern är över. Active North har nämligen tagit fram en ny typ av upplevelse inom yoga. Något som kallas Arctic winter yoga. Meditation på Lapplands egna kalla och frusna vatten.

Föreställ er en kombination av de svenska tallskogarna, ljudet från naturen, och ren härlig luft. Detta skapar en perfekt tillvaro för den som söker en stund yoga långt ifrån den dagliga stressen i stan. En chans att andas in naturen och fokusera på sig själv.

Arctic winter yoga är ett koncept utvecklat av Active Norths egna Rebecca Björk. Inspirerad av naturen är yoga på is ämnat för personer som söker en relation mellan kropp, tankar, själ, och naturens egna rörelser och ljud. Det är en upplevelse som bjuder på mer än bara en matta på gymmet.

Yoga är annars i allmänhet bra för kroppen då det motverkar stressrelaterade effekter som spänningsverk, försämrat immunförsvar, och dåligt näringsupptag. Det gör oss mindre mottagliga för sjukdomar och skador. Att också variera mellan värme och kyla kan vara bra då det höjer blodcirkulationen.

”När man är i kylan jobbar kroppen hårdare för att bevara värmen, vilket höjer mängden endorfin i kroppen som bidrar till en stark känsla av lycka” Säger Rebecca själv.

Kategori

Jämtlandstriangeln – Tredje dagen flyger tälten iväg

IMG_6583

IMG_6589

15 augusti
Vi vaknade av att vinden slog hårt mot tältet och vi var inte jättesugna på att gå ut i vad som lät som en storm men när vi väl öppnar upp vårt tält ser vi att Davids tält släppt helt från marken och endast hålls kvar av hans egen kroppsvikt. Såg riktigt roligt! Vinden högg tag i allt men efter mycket om och men lyckades vi få ner packning och tält.
Vi hade tidigare bestämt att vi skulle ägna lördagen till att bestiga Syltopparna men den turen går på nästan 2 mil och det var ingen utav oss särskilt taggad på så vi valde att ge oss på Templet (en topp som låg lite närmre) under förmiddagen för att redan denna eftermiddag börja röra oss tillbaka mot Storulvån, för att inte komma hem alltför sent helt enkelt.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Templet var otroligt vackert! Solen sken och det fanns så himla många olika småblommor längs vägen. Vid foten av berget hade vi grönska och värme, längs vägen upp var stora ytor täckta av snö och vid toppen var det stenigt och mossigt. Trots att vi var på bergets läsida kom det stötvis riktigt hårda vindar och då var vi tvungna att lägga oss platta mot klippväggen för att inte stryka med! På vägen ner tog vi den snabba vägen över snön och gled ner på rumpan. Jag hade lite problem med att bromsa och krockade rakt in i Gustavs ben. Men hellre hans ben än klipporna!

Skärmavbild 2015-08-20 kl. 19.41.18

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Tillbaka på fjällstationen unnade vi oss var sin öl innan vi drog iväg på dagens vandring. 1,6 mil till Sylarna och vi ville beta av åtminstone en mil för att bara ha en kortare ”promenad” kvar på söndag. Klockan 19.00 slog vi upp lägret vid en bäck. Det var första kvällen vi fick njuta av en vacker solnedgång och vår frystorkade middag har aldrig smakat bättre. Sovsäckarna var aningen fuktiga och kalla i och med att vi inte kunde vädra dom på morgonen men det var helt klart en underbar sista kväll.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Kategori

Jämtlandstriangeln – Den oändliga andra dagen

DCIM103GOPRO

14 augusti
Vi valde att inte ställa någon väckarklocka och vaknade rätt sent vid 09.30 av att solen låg på och värmde. Av en slump hade vi riktat tältöppningen mot solen så när vi öppnade strålade dagsljuset in. Helt fantastiskt att få vakna i naturen, en riktig frihetskänsla.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Vi laddade på med havregrynsgröt med solrosfrön och kanel innan vi packade ihop och begav oss vidare mot Blåhammaren. Vi hade bara ungefär 3 km kvar på den sträckan så det gick fort, 40 minuter kanske. Sen var det bara att sadla om och sätta fart mot Sylarna. 1,9 mil bort och vi räknade med att vara framme runt 20.00 på kvällen. Den första milen gick relativt smärtfritt på ungefär 2,5 timmar. Vi stötte på några vandrare som gick i motsatt riktning och de sa att det var plant och att de gått sträckan på 2 timmar i lugnt tempo. Det var INTE plant. Det var en lätt uppförsbacke i 9 km och fy fan vad jobbiga de sista 4 km var! Helt sinnessjukt. I och med den okända mannens missinformation så felbedömde vi när vi skulle äta också och väntade alldeles för länge med lunchen. Jag var vrålhungrig medan killarna ville fortsätta men till slut sa min mat-och-sov-klocka ifrån ordentligt och jag mer eller mindre tvingade mig till ett lunchstopp.

IMG_6559 (1)
IMG_6526 (1)

Med nya krafter kämpade vi oss igenom den sista biten som precis som vägen dit var i lättuppförsbacke och stark motvind, vägen kändes oändlig. Jag är inte den som gnäller men det var mycket gnäll sista biten. Väl framme på fjällstationen damp vi ner precis vid ingången och bara satt och glodde i några minuter. Vi var så pass slutkörda att vi faktiskt bestämde oss för att ta ett rum på stationen, men det var såklart fullbokat. Med tunga steg gick vi ut igen och började bygga tält. Eftersom vi inte orkade gå mer så blev det första bästa relativt plana yta, utan lä. Det var så skönt att äntligen få krypa ner i sovsäcken med lite mer kläder än natten innan för att inte frysa. Vinden susade i tältet och vi somnade på direkten.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

 

 

 

Annons

Jämtlandstriangeln – Första dagen med vilda djur

rawness_gopr4883-1024x768 (1)

rawness_g0014909-1024x768 (1)

rawness_gopr4955-1024x768 (1)

13 augusti
Tidigt på torsdagsmorgonen satte vi oss i bilen och satte av mot Storulvån. Vi var framme runt kl 18 på eftermiddagen vilket var alldeles för sent men det är bara att göra det bästa av det. Vi insåg att vi inte skulle hinna med hela sträckan som var tänkt första dagen, 16 km, så vi bestämde oss helt enkelt för att gå så långt vi hinner innan solen går ner och slå upp tältet vid närmsta bäck.

rawness_gopr5015-1024x768 (1)

rawness_gopr4971-940x529 (1)

De första kilometrarna var otroligt jobbiga! Ryggsäcken var tung och vägen gick i lätt uppförsbacke. Har vi verkligen bara gått 3 km?! Ska vi verkligen gå 58 km till?! Hur fan ska detta ens gå? Men det var bara att knata på och kroppen och psyket är ju fantastiskt bra på att anpassa sig så att så någon timme senare var det inte alls lika jobbigt. Landskapet är helt otroligt och man inser hur liten man är på ett sätt som är svårt att uppskatta när man irrar omkring inne i stan

rawness_gopr5002-1024x768 (1)

rawness_gopr4968-1024x768 (1)

Vi höll ett ganska bra tempo och började hoppas på att hinna hela vägen till Blåhammaren men när klockan närmade sig 23.00 och vi knappt såg marken framför oss så erkände vi att det var dags att slå upp tälten. Vi hittade en bäck som låg i lä och efter att tälten byggts upp såg vi att det precis bakom kullen fanns en fläck med snö och en liten flock renar som åt/drack av snön. Vi tittade nyfiket på dom men de brydde sig inte särskilt mycket om oss. Under natten däremot så vaknade vi av att de var runt tälten och gick och mu-ade (eller vad deras läte nu kallas?). De hängde kvar ganska länge och man kunde tydligt känna hur de nosade nyfiket på tältet. Det var så himla mysigt! Vi somnade om, trötta och frusna och med ett leende på läpparna.

rawness_gopr5038-1024x768 (1)

rawness_gopr5026-1024x768 (1)

Kategori

Friluftsliv 1500 meter över havet

IMG_20150525_144436

Tschinglen-Wirtschaft_800x627px

IMAG0887

I helgen besökte vi en helt magnifik och bedårande plats i vildmarken. Om du söker efter perfekt friluftsliv och någonstans att tanka energi här i Schweiz, är den här platsen ypperlig. Dessutom är den UNESCO-skyddad och därmed en viktig ort att besöka om man, som vi, ändå bor i närheten. Det åks gondol upp till toppen av det här lilla berget och sedan kan man antingen välja att stanna kvar i viltromantikens land – eller också bege sig vandringsvägar till ännu högre höjder. I söndags valde vi att stanna här, hämta hem än mer energi och samtidigt låta Nicolas springa meter och kilometer.

Luften är definitivt bra mycket friskare på 1500 meters höjd; det finns absolut ingenting som hindrar dina luftvägar från att andas lugnt, fritt och harmoniskt. Jag kan inte föreställa mig att en människa som en gång bott här (utan att ta sig ner till byn) varit sjuk; de har förmodligen haft alla förutsättningar till ett fullt friskt liv och lagat mat av produkter som enbart gjordes/kom ifrån den här fantastiska naturen. Än idag görs bland annat schweiziska ostar på den här höjden, och är de gjorda så pass högt upp får de benämningen ”bergsost” vilket är synonymt med en nyttig – och hälsosam – typ av ost.

Platsen vi var på heter Tschinglen-Alp, ett ställe vi förvisso besökt många gånger tidigare men det är alltid lika spännande, vackert och fridfullt. För barn är det som ett rent paradis; de har fält och fält att springa över, vackra men extremt gamla hus (nästan som spökhus) att kliva in i och ”kolla läget” och så finns det även en trevlig restaurang som är öppet under sommarsäsongen. En öl eller kaffe smakar bättre på högre höjder!

Vi är verkligen en sådan friluftsfamilj (om jag nu kan använda det uttrycket) – konstigt, egentligen, med tanke på att jag växte upp i mitt älskade Stockholm. Det är en helt, helt annan värld om man jämför med naturen här i Schweiz. Förvisso bor jag inte så här som på bilderna ovan, men det är fortfarande väldigt mycket kontraster mellan Schweiz och Sverige. Där Sverige känns toppmodernt (i synnerhet storstäder, förstås) har Schweiz bibehållit det lantliga. Och jag gillar att ha lite av de båda världarna.