Underställsmaraton och utsiktslycka!

Häj häj!

I onsdags och över helgen som var  förra veckan drog jag hem till Jämtland för att liksom ta till vara på de sista dagarna på ”jullovet”. Tiden mellan nyår och den här långhelgen har jag skrivit en essey och jobbat, men inte varit fysiskt på skolan så det har ändå känts som lov.

I alla fall, vilken helg jag haft, precis vad jag behövde. Jag och mamma i stugan. Jag har åkt massa längdskidor, hajkat på skidor uppför fjäll, åkt skidor i Åre, ätit massa god mat, läst och jamen typ ”bara varit”. Höjdpunkten var nog en sen eftermiddag då jag åkte längd i mörkret under stjärnhimlen med pannlampa, som jag då och då släkte bara för att se stjärnorna mer. Så jäkla fantastiskt, och så känslan av att liksom fara fram på skidorna och kroppen som jobbar och jobbar. Kom en tår där till och med….

Det är alltid en speciell känsla att komma dit, och ännu mer speciell känsla att åka därifrån för att efter ankomst mötas av ett smockat T-centralen här i Stockholm. Kontraster kan man kalla det, och jag gillar det också. Men… Det är som sagt alltid en speciell känsla att lämna något som ger en så starka känslor.

Lite såhär kan det se ut i Jämtland.

JN

Mot Jämtland! 

Igår drog jag och Elin till Jämtland. Hon har varit hos mig tidigare men bara i Östersund, så nu var tanken att åka till Ottsjö! Efter att ha käkat och så hemma i huset i Östersund så satte vi oss i bilen och körde till Ottsjö! 

Det var alldeles stjärnklart när vi kom fram. Och som alltid så är det en smula kallt när ingen har varit i stugan så det blev tända ljus, filtar och kvällsfika i soffan! 


JN 

Därför är flaggan blå, vit och grön och såhär kan den se ut IRL – 3 dagar i Jämtlandsfjällen!

Jämtlandsflaggan, jo det finns en sån, den är blå, vit och grön. I tre dagar har jag varit i just Jämtland i min familjs fjällstuga i Ottsjö, och dom här dagarna har verkligen gjort det begripligt varför flaggan har de tre färgerna som den har. Titta själva på bilderna så ser ni vad jag menar….

Jag och mamma drog direkt upp till Ottsjö i söndags när jag kom från sommarstugan och hem till Östersund (som är min hemstad) i söndags kväll. Jag klev bokstavligt talat bara av tåget och in i bilen. Nu är jag tillbaka i Östersund igen och stannar nog här några dagar till.

Jag har njutit så sjukt mycket dom här dagarna med mamma. Med risk för att dra tusen klyschor (besparar er några) så måste jag ändå få säga att jag har fått så mycket energi av att vara i fjällen och jag trots att jag vetat att jag saknat det så har jag förvånat mig själv över hur bra jag mår här uppe. Jag älskar det, kort sagt! Mer ingående om hur mycket jag trivs i miljön och hur den påverkar min kropp går att läsa här.

Jag tänker att det här får bli ett inlägg med lite mindre text, där bilderna får tala. Det blir nog bäst så!

Första dagen gick vi till, och uppför, Hållfjället, som är första fjället i AXA Halvmaraton som jag sprang förra året. Varm dag, och vi strosade på i ca 6 timmar!

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

IMG_8209

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Det blir knappt mörkt i Norrland om nätterna. Den här bilden är tagen klockan 22.30 utanför sovrumsfönstret och solen är inte ens i närheten av att gå ner. IMG_8242

Andra dagen tog jag mig ut själv på fjället på morgonen för att springa runt lite. I 1,5 timma hoppade och skuttade jag fram där, kändes det som iaf. Dagen, som var lite regnig, tillbringades i Åre…

IMG_8320IMG_8319

Tredje dagen, idag alltså, var superfin och vi turade upp till Ytterstvallen. Det är också en sträcka som är med i maran, fast hela maran. Själva leden dit upp är inte superhäftig, men väl där uppe är det magi. Jag älskar den platsen, och vi stannade där ett bra tag för att bara njuta.

IMG_8324IMG_8365

SAMSUNG CSC

SAMSUNG CSC

Min plats, min bänk och ja, min lyckovåg som jag gör med armarna. När den här lilla bloggen en startades så var det just den här utsikten som fick pryda min header. Och, som ni ser, så finns där en ny version av den nu…

SAMSUNG CSC

Himmel, fjäll och skog = Blått, vitt och grönt. Jämtland.

JN

Annons

Location: Hemavan

One of my favorite places to be is Hemavan and Tärnaby nearby.
The mountains are just perfect for skiing or going for long rides with the snowmobiles (what we did).

IMG_1015

We rented a little cabin this time, on ”hyllan”. Great view and still some snow left around it.

 

IMG_1105”All together now” trying to do some great poses. (At least we were together)

 

Processed with VSCO with f2 preset

Somewhere here, or similar, is were we are meant to be as humans I believe. In alignment with nature, let them free spirits out and get rid of your boxes!

IMG_0988

No broken bones this time – Hah! Happy days.

 

 

Kategori

På hemmaplan igen, i mina fjäll!

Glad påsk!

Igår kväll kom jag fram till stugan i Ottsjö, möttes av middag och påskägg. Jag kommer att fira påsk här och är det något jag förknippar med just påsken så är det fjällen. Slaskig snö, skidor och solning på ett fjäll! Nu verkar det tyvärr inte som att det kommer bli sånt superväder som jag önskat, men det känns himla härligt att vara här ändå. Det är vackert och idag blev det en tur på längdskidor, ganska lång men rätt långsam!

På bilden kan man skymta Ottfjället, som jag i sommar tänkt SPRINGA uppför!

thumb_20160325_103515_1024thumb_20160325_103521_1024thumb_IMG_6360_1024

Glad påsk!

Taggar

En dagbok från när jag fångade norrsken i Abisko

Dessa norrsken är något av det vackraste jag sett, det är verkligen som magi på himlen.

Efter att jag vandrade Abisko-Nikkaloukta slingan på Kungsleden uppe i Abisko 2014 så blev jag kär i fjällen, Abisko och Lappland. När jag fick möjligheten att åka på pressresa 2015 till Abisko för att delta i en Nightly Aurora Photo Tour av reseföretaget Lights Over Lapland, så fanns det inget annat att göra än att köpa min 18h (med försening 23h) tågbiljett. När tåget du ska ta är märkt ”Article Circle Train” så vet du att du är påväg nånstans häftigt. När jag vandrade Kungsleden var det ju sommar, men när jag åkte tillbaka i februari så var det de galnaste minusgraderna jag upplevt i mitt liv! Det var så jäkla kallt att när jag klev av tåget så fick lungorna en reality check. Men vilken vy det var alltså, snötäckt med upp till flera meter tjockt snö.

Jag fick en sån bra service från STF Abisko Turiststation med supergod frukost Lappland style och mysig bastupplevelse Same style. Eftermiddagen dagen därpå drog jag på mig det tjockaste jag hade med mig för att vandra till Torneträsk. Det blev ett par km på vandringsspåret. Samma kväll, möttes gänget som skulle dra iväg på fototuren iväg till en Sameby några km från Abisko Turiststation och campade i ett par timmar. De brittiska guiderna Matt och Oliver var så grymma på det de gjorde och gav en sån positiv energi. Vi drog fram fotostafflit och kamera, guiderna visade de bästa ISO inställningarna för att uppnå bästa bild och där stod vi och inväntade det fantastiska fenomenet i himlen. Såhär såg det ut!

Såhär fångade jag norrskenen med Lights over Lapland förra året

En Sameby ett par km från Abisko Turiststation. Detta är en typisk sametält, uppvärmd med en brasa som vi värmde oss vid då och då.

 

Såhär fångade jag norrskenen med Lights over Lapland förra året

Här får ni en liten glimps av hur det ståg ut i sametältet. På marken hade de satt renpläd och det var väldigt mysigt. Över brasan så kokades det även varm lingondricka som vi fick avnjuta medan vi värmde själen. En häftig upplevelse.

 

Såhär fångade jag norrskenen med Lights over Lapland förra året

Här ser ni en Moon Halo. Något jag lyckades få med på bild som tydligen är ”very rare” som guiden Oliver sa. Han hade inte sett en sån på länge och sa att vi hade tur denna kväll.

 

Man måste leka lite med ljuset också! Såhär såg vi ut förresten, vi hade på oss sånahär thermo overaller. Utan dem skulle vi inte ha klarat oss i de minusgraderna som var. Kände mig lite som Ghost Busters!

 

Såhär fångade jag norrskenen med Lights over Lapland förra året

Det blir så snyggt när man kan fånga norrskenen såhär. Kan bara titta på dessa bilder hur länge somhelst och drömma mig bort.

 

Såhär fångade jag norrskenen med Lights over Lapland förra året

Vackra natur!

 

För att inte blockera varandras bilder så låg vi utplacerade såhär. Jag kände ingen i gruppen men det gjorde inget, man lär känna varandra efter 3 timmar. Då och då kunde man höra ”Yes!! I got one”, ”Mom, come look!” och Oliver och Matt, våra guider kunde då springa fram och med underbar brittisk accent tjuta ”That’s brilliant!”

Annons

Jämtlandstriangeln – Tredje dagen flyger tälten iväg

IMG_6583

IMG_6589

15 augusti
Vi vaknade av att vinden slog hårt mot tältet och vi var inte jättesugna på att gå ut i vad som lät som en storm men när vi väl öppnar upp vårt tält ser vi att Davids tält släppt helt från marken och endast hålls kvar av hans egen kroppsvikt. Såg riktigt roligt! Vinden högg tag i allt men efter mycket om och men lyckades vi få ner packning och tält.
Vi hade tidigare bestämt att vi skulle ägna lördagen till att bestiga Syltopparna men den turen går på nästan 2 mil och det var ingen utav oss särskilt taggad på så vi valde att ge oss på Templet (en topp som låg lite närmre) under förmiddagen för att redan denna eftermiddag börja röra oss tillbaka mot Storulvån, för att inte komma hem alltför sent helt enkelt.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Templet var otroligt vackert! Solen sken och det fanns så himla många olika småblommor längs vägen. Vid foten av berget hade vi grönska och värme, längs vägen upp var stora ytor täckta av snö och vid toppen var det stenigt och mossigt. Trots att vi var på bergets läsida kom det stötvis riktigt hårda vindar och då var vi tvungna att lägga oss platta mot klippväggen för att inte stryka med! På vägen ner tog vi den snabba vägen över snön och gled ner på rumpan. Jag hade lite problem med att bromsa och krockade rakt in i Gustavs ben. Men hellre hans ben än klipporna!

Skärmavbild 2015-08-20 kl. 19.41.18

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Tillbaka på fjällstationen unnade vi oss var sin öl innan vi drog iväg på dagens vandring. 1,6 mil till Sylarna och vi ville beta av åtminstone en mil för att bara ha en kortare ”promenad” kvar på söndag. Klockan 19.00 slog vi upp lägret vid en bäck. Det var första kvällen vi fick njuta av en vacker solnedgång och vår frystorkade middag har aldrig smakat bättre. Sovsäckarna var aningen fuktiga och kalla i och med att vi inte kunde vädra dom på morgonen men det var helt klart en underbar sista kväll.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Kategori

Jämtlandstriangeln – Den oändliga andra dagen

DCIM103GOPRO

14 augusti
Vi valde att inte ställa någon väckarklocka och vaknade rätt sent vid 09.30 av att solen låg på och värmde. Av en slump hade vi riktat tältöppningen mot solen så när vi öppnade strålade dagsljuset in. Helt fantastiskt att få vakna i naturen, en riktig frihetskänsla.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

Vi laddade på med havregrynsgröt med solrosfrön och kanel innan vi packade ihop och begav oss vidare mot Blåhammaren. Vi hade bara ungefär 3 km kvar på den sträckan så det gick fort, 40 minuter kanske. Sen var det bara att sadla om och sätta fart mot Sylarna. 1,9 mil bort och vi räknade med att vara framme runt 20.00 på kvällen. Den första milen gick relativt smärtfritt på ungefär 2,5 timmar. Vi stötte på några vandrare som gick i motsatt riktning och de sa att det var plant och att de gått sträckan på 2 timmar i lugnt tempo. Det var INTE plant. Det var en lätt uppförsbacke i 9 km och fy fan vad jobbiga de sista 4 km var! Helt sinnessjukt. I och med den okända mannens missinformation så felbedömde vi när vi skulle äta också och väntade alldeles för länge med lunchen. Jag var vrålhungrig medan killarna ville fortsätta men till slut sa min mat-och-sov-klocka ifrån ordentligt och jag mer eller mindre tvingade mig till ett lunchstopp.

IMG_6559 (1)
IMG_6526 (1)

Med nya krafter kämpade vi oss igenom den sista biten som precis som vägen dit var i lättuppförsbacke och stark motvind, vägen kändes oändlig. Jag är inte den som gnäller men det var mycket gnäll sista biten. Väl framme på fjällstationen damp vi ner precis vid ingången och bara satt och glodde i några minuter. Vi var så pass slutkörda att vi faktiskt bestämde oss för att ta ett rum på stationen, men det var såklart fullbokat. Med tunga steg gick vi ut igen och började bygga tält. Eftersom vi inte orkade gå mer så blev det första bästa relativt plana yta, utan lä. Det var så skönt att äntligen få krypa ner i sovsäcken med lite mer kläder än natten innan för att inte frysa. Vinden susade i tältet och vi somnade på direkten.

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

DCIM103GOPRO

 

 

 

Jämtlandstriangeln – Första dagen med vilda djur

rawness_gopr4883-1024x768 (1)

rawness_g0014909-1024x768 (1)

rawness_gopr4955-1024x768 (1)

13 augusti
Tidigt på torsdagsmorgonen satte vi oss i bilen och satte av mot Storulvån. Vi var framme runt kl 18 på eftermiddagen vilket var alldeles för sent men det är bara att göra det bästa av det. Vi insåg att vi inte skulle hinna med hela sträckan som var tänkt första dagen, 16 km, så vi bestämde oss helt enkelt för att gå så långt vi hinner innan solen går ner och slå upp tältet vid närmsta bäck.

rawness_gopr5015-1024x768 (1)

rawness_gopr4971-940x529 (1)

De första kilometrarna var otroligt jobbiga! Ryggsäcken var tung och vägen gick i lätt uppförsbacke. Har vi verkligen bara gått 3 km?! Ska vi verkligen gå 58 km till?! Hur fan ska detta ens gå? Men det var bara att knata på och kroppen och psyket är ju fantastiskt bra på att anpassa sig så att så någon timme senare var det inte alls lika jobbigt. Landskapet är helt otroligt och man inser hur liten man är på ett sätt som är svårt att uppskatta när man irrar omkring inne i stan

rawness_gopr5002-1024x768 (1)

rawness_gopr4968-1024x768 (1)

Vi höll ett ganska bra tempo och började hoppas på att hinna hela vägen till Blåhammaren men när klockan närmade sig 23.00 och vi knappt såg marken framför oss så erkände vi att det var dags att slå upp tälten. Vi hittade en bäck som låg i lä och efter att tälten byggts upp såg vi att det precis bakom kullen fanns en fläck med snö och en liten flock renar som åt/drack av snön. Vi tittade nyfiket på dom men de brydde sig inte särskilt mycket om oss. Under natten däremot så vaknade vi av att de var runt tälten och gick och mu-ade (eller vad deras läte nu kallas?). De hängde kvar ganska länge och man kunde tydligt känna hur de nosade nyfiket på tältet. Det var så himla mysigt! Vi somnade om, trötta och frusna och med ett leende på läpparna.

rawness_gopr5038-1024x768 (1)

rawness_gopr5026-1024x768 (1)

Kategori
Annons

RAW Weekly

Guide, Rawness Kör motorcykel på havet & hoppa fallskärm - eller läs om det och ungefär 50 andra grejer i säsongens första RAW Weekly. Det bästa inom träning, mode och aktiv livsstil från veckan som gått. Hugg in!
Kategori

Fjällvandring

I sommar blir det inte bara solsemester, vi ska också ut på fjällvandring! Jag och Gustav hade pratat lite löst om det och sen berättade en av mina PT-kunder om hans första semester av det här slaget då han vandrat Jämtlandstriangeln. Jag blev helt såld på hans berättelser om den vackra naturen och fridfullheten så nu är det bestämt, i sommar sticker vi till Jämtland. Jag har aldrig gjort något sånt förut så jag ser jättemycket fram emot det här. Det finns vandrarhem med restauranger på utspridda fjällstationer men vi har tänkt köra all in med tält och stormkök. Har frågat runt och googlat om vad man borde ta med i ryggsäcken och vilken jäkla lista det är. Helt sjukt att man ska få plats med så mycket i en ryggsäck! Småsaker som man inte tänkt på som tändvätska och toapapper. Och eftersom Sverige är som det är så måste man ha med både badkläder och underställ. Har skrivit ihop en lång lista på allt vi behöver köpa och låna så nu är det bara börja jaga alla prylar. En helt ny upplevelse och jag är riktigt taggad!

IMG_3528

Sylarna

dscn0685

IMG_3532

Kategori

Helgintervjun: Lina Hallebratt

Intervju, Rawness "När jag möter någon på stan så är de främmande människor, men när jag möter någon i en skog eller på ett berg så är det redan som att vi känner varandra och man börjar prata." Läs den spännande helgintervjun med Lina Hallebratt som går på tur större delen av året.

I veckan som gick fick RAWNESS möjligheten att gå på förhandspremiär av filmen Wild med Reese Witherspoon i huvudrollen. Den bygger på den självbiografiska berättelsen om den numera legendariska Cheryl Strayed som lämnade sitt hårda missbrukarliv bakom sig genom att vandra hela Pacific Crest Trail, så går genom tre amerikanske delstater från Mexico upp till Kanadas gräns. Filmen är även en mycket välberättad historia om livets prövningar och efter att filmen är över lämnar den inte bara ett antal frågor kring ens egen existens utan också fantastiskt naturfotografi på näthinnan.

Innan filmen intervjuade vi den svenska vandraren Lina Hallebratt, en 26-årig Jämtlänning som till vardags går på tur månader i sträck för att sedan arbeta som vårdbiträde för att spara ihop till nästa resa. Att se filmen om Chery Strayed, eller att sätta sig ned för ett samtal med Lina, handlar inte bara om de olika prövningar som kommer av att gå långt, utan kanske ännu mer om den enorma friheten som ligger i att varje dag vakna upp med ett enda mål – att gå lite längre på vägen framför dig. Utan några andra förpliktelser än att ta hand om dig själv.

Lina Hallebratt

Lina med sin trogna följeslagare, hunden Vega. Foto: Lina Hallebratt

 

Berätta lite, du spenderar mycket av din tid att vandra!
– Det jag försöker göra är att vara på tur 6 månader på år, vandra, paddla och skida.

Vad menar du med att ”vara på tur”?
– Det bästa ordet som beskriver det är frihet. Människomöten.

Var kommer intresset ifrån, är det något du fått från tidig ålder?
– Nej, inte riktigt, det började på gymnasiet, då tog jag några fristående friluftskurser  då vi bland annat fick tälta osv och efter gymnasiet visste jag inte riktigt vad jag skulle göra och hamnade på Folkhögskolan då jag även började göra mina egna turer.

Lina Hallebratt

Hunden Vega som drar släden längs Vita Bandet. Foto: Lina Hallebratt

Hur tänkte du när du började dina egna turer, satt du med en karta och lite spontant prickade ut en plats du vill besöka?
– Under tiden jag gick gymnasiet så hörde jag om ett par som skidade svenska fjällkedjan, eller försökte skida den i alla fall, jag kommer ihåg att jag då tänkte, hur kan man vara så dum att göra något sådant galet. Men efter första året på Folkhögskolan så tänkte jag att det här är något jag kan tänka mig och efter andra året hade jag beslutat mig för att själv göra det.

Lina Hallebratt

Fantastiska naturupplevelser möter Lina varje dag. Foto: Lina Hallebratt

Skida hela kedjan alltså?
– Ja, från Dalarna upp till Treriksröset, varav den kortaste rutten är ca 130 mil, men du kan även skida den längre vilket för mig blev 150 mil då jag gick längs den norska gränsen så mycket som möjligt.

Så det blev den första långa turen du gav dig ut på alltså?
– Precis och efter det fortsatte jag längs den svenska gränsen på cykel och med mig hade jag min hund Vega hela vägen runt. Vilket är något jag har rekordet på, att skida det så kallade Vita Bandet (alltså gränsen Norge/Sverige) 97 dagar – det är ingen som har gjort det så långsamt som jag haha!!

Ibland är det skönt att stanna. Foto: Lina Hellebratt

Ibland är det skönt att stanna. Foto: Lina Hallebratt

Hahaha, det kanske är nästa trend, att göra saker så långsamt som möjligt!
– Ja det spelar ju ingen roll om du är ute en månad längre, det förlänger ju bara upplevelsen.

Och berätta, vad har du gjort sedan dess i tur-väg?
– Jag har varit två månader i Spanien och klättrat och där fick jag tag på en hund till som flyttade in i mitt tält. Sedan vandrade jag hela pilgrimsfärden till Santiago de Compostela, 80-milaren från Frankrike vilket tog ca 30 dagar. Men jag bodde i tält hela vägen vilket kanske särskiljer sig hur många andra pilgrimsvandrare bor. Efter det korsade jag Pyréneerna från kust-till-kust i ca 2 månader och förra året vandrade jag bland annat längs med hela Alperna från Trieste i Slovenien till Monaco.

Typisk alp-utskikt. Foto: Lina Hallebratt

Typisk alp-utskikt. Foto: Lina Hallebratt

Hur lång tid tog det, att vandra hela Alperna?
– 151 dagar.

Sovplatserna varierar längs turerna. Foto: Lina Hallebratt

Sovplatserna varierar längs turerna. Foto: Lina Hallebratt

Då måste jag fråga dig, hur försörjer du dig under den tiden, det är ju fascinerande att kunna leva den här typen av livsstil?
– Jag har ingen försörjning under tiden jag vandrar och lever billigt samt har ingen hyra att betala. När man har all utrustning är det bara maten att betala så det blir inte så stora pengar faktiskt. Det är ett rätt så hållbart liv och under resten av året så arbetar jag för att samla ihop till en budget för mina turer.

Du möter ju givetvis mycket människor under de här turerna, hur mycket inspirerar de din helhetsupplevelserna av turerna?
– Det är de som inspirerar mig mest, för jag träffar oerhört många spännande personer på turerna. När jag möter någon på stan så är de främmande människor, men när jag möter någon i en skog eller på ett berg så är det redan som att vi känner varandra och man börjar prata.

Lina Hallebratt

Man möter många spännande människor på tur. Foto: Lina Hallebratt

 

Det här måste du utveckla!
– Ja, alltså, träffar jag någon på stan så hälsar man knappt, men träffar jag någon på tur så kanske vi äter tillsammans, delar historier och naturupplevelser och det är lätt att öppna upp sig för varandra.

Har du någon särskild anekdot att dela med dig från dina möten med dessa vandringkamrater?
– När jag vandrade Santiago de Compostela så hade jag en hemlös man boende i mitt tält under 3 veckor haha.

Oj, där ser man, men hade ni en relation, det är ju väldigt intimt att ha en person i ett tält så länge!?
– Nej, absolut inte, utan det började med att vi träffades första dagen på vandringen och gick tillsammans. Sen när jag skulle slå upp mitt tält på kvällen var det jättedåligt väder så jag frågade honom om han skulle bo över på det närliggande härbärget, men då svarade han mig att han hade väldigt ont om pengar, så då föreslog jag att han skulle sova i mitt tält en natt. Och sen vart det liksom att han stannade kvar. Men jag tror att när man är på tur så försvinner mycket av det sexuella, fokuset på det försvinner på ett sätt och det är fokus på annat.

Trevliga tur-kamrater. Foto: Lina Hallebratt

Trevliga tur-kamrater. Foto: Lina Hallebratt

Men är det svårt att ha relationer när du har den här livsstilen?
– Ja så länge man inte hittar någon som vill följa med är det ju svårt, annars skulle jag nog säga tvärtom.

Du börjar ju komma in i en vana, det verkar ju att det verkligen är din grej och att du inte kommer sluta leva så här den närmaste tiden. Så hur ser du att ditt liv framöver kommer att se ut?
– Som jag ser det nu så kommer jag försöka leva så här så det är möjligt. Och så länge jag är singel är det ju inga problem och studieplanerna är mer och mer avlägsna så åtminstone fyra år till ser jag framför mig.

Det finns tid att drömma sig bort. Foto: Lina Hallebratt

Det finns tid att drömma sig bort. Foto: Lina Hallebratt

Haha, för då är du 30 och måste gifta dig och skaffa barn eller vaddå??
– Haha, exakt, det är precis så det är!!

Men om stannar lite vid livsperspektivet, är det lätt att man tappar verklighetsförankringen och att när du kommer tillbaka till stan och vardagen så är jag inget annat än en främmande person för dig?
– Jag tänker nog att det är tvärtom, man lever ännu mer i nuet och inser vad som är viktigt vilket för mig är att jag mår bra. Och jag mår väldigt bra att röra på mig, se de här sakerna och jag tror ingen människa mår jättebra av stress. Det var väldigt påtagligt efter min första tur, jag kom tillbaks och insåg hur svårt det var att bara laga mat; först ska du komma på vad du ska laga, sen ska du gå och handla, det är jättemycket buller i butiken och så kommer man fram till mjölken då ställs du inför ytterligare val, om du ska ha ekologisk eller ej, hur mycket fett den ska innehålla osv. Oändliga val som man inte tänker på och behöver ta när man är ute på tur.

Lycka är att vara på tur. Foto: Lina Hallebratt

Lycka är att vara på tur. Foto: Lina Hallebratt

Så vad lagar du för mat när du är ute på tur och du måste väl ändå göra val?
– Först och främst är jag vegetarian vilket förenklar något och när jag gick längs Alperna senast så handlade jag bara i de butiker som fanns längs rutten och då blev ju valmöjligheterna också mer begränsade. Eller som när jag skidade svenska fjällkedjan och då skickade jag ut matdepåer i förväg.

Nu blir jag nyfiken, vad har du planerat framöver?
– I mitten av februari så jag upp till nord-Norge och skida ca 170 mil längs det så kallade Vita Bandet ned till Dalarna. Därefter ska jag paddla hela svenska kusten vilket kalas det Blå Bandet för att sedan efter det vandra längs fjällkedjan ned igen vilket blir det Gröna Bandet. Så totalt blir jag ute på tur i ca 8 månader.

Häftigt! Blir du först att göra de tre banden i följd så där?
– Vad jag vet är det ingen som har gjort det under samma år.

Är det ett mål när man har varit ute på olika turer, att man börjar pressa sina egna gränser och vill börja slå massa rekord?
– Nej, inte för mig, utan jag har länge velat göra det för det är en dröm, inte för att slå rekord. Senare så ska jag vandra längs hela Pacific Crest Trail (vilket Reese Witherspoon gör i filmen Wild som vi såg samma kväll) samt korsa Nya Zeeland. Även att korsa Kanada är en dröm jag har att göra framöver.

Dokumenterar du dina turer?
– Ja, jag har en blogg jag skriver som är min dagbok där jag även lägger upp bilder. Den får ni gärna besöka för att följa med mig på mina framtida turer!

Avslutningsvis, vad har du för tips och råd till den som vill ge sig ut på tur?
– Först ska du tänka igenom vad du vill göra och varför. Ta reda på lagom mycket fakta och det behöver inte vara extremt. Man behöver inte ha den dyraste utrustningen.
– Och sist men inte minst, att utgå från sina egna förutsättningar, har man inte varit ute i vinterlandskap så kanske man inte ska börja med Nordpolen.

Kategori
Annons