Peru del 1

17 dagar borta går fort men känns ändå som en evighet. Vi hann göra så mycket och se så mycket att det känns som vi varit borta betydligt längre! Jag tycker att det är ett väldigt bra mått på hur bra en resa har varit. Den här resen ligger lätt i top 3 av mina resor. Peru, vilket ställe!

Super synd att jag inte har kunnat blogga så mycket när jag väl var borta men det gick helt enkelt inte. Väl uppe i bergen var det total radioskugga och det enda kommunikation med världen som kunde ske var via vår satellit telefon. Efter att vi kommit tillbaka efter den andra vändan på leden så hade vi bara en dag i civilisationen och då var kroppen så slut att all prio gick till sig själv och ingen annan haha. Men nu är jag tillbaka i Stockholm, har vilat upp mig, fått känna på hur det känns att vara riktigt härligt höjddopad (svinbra kondis) och onda kroppsdelar börjar kännas rätt okej nu och alla intryck börjar landa. Vilken jäkla resa det har varit och vilka otroliga platser vi har fått röra oss i. Det är en fröjd att gå igenom allt material och se alla platser igen och igen. Att sitta med filerna i efterhand är magiskt och de är så otroligt roligt att jobba med.


These 17 days has gone by so fast but at the same time it feels like it’s been an eternity. We’ve done soo much and seen so much that it feels like we’ve been gone for a significantly longer time! I think it’s a very good measure of how well a trip has been. This trip is easy for the top 3 of my travels. Peru, what a place!

It was super sad that I wasn’t able to blog as much as I had hoped for but it just wasn’t possible. There was no connection at all up in the mountains and the only way to communicate with the world was trough a satellite telephone. When we returned to the civilisation from the second push on the track we only had one day of chill, and that entire day was well needed rest without computers and stuff haha. We were pretty tired! But now I’m back in Stockholm, I’ve had some well needed rest and got to know how it feels to work out after the body has been on high altitude (which is a very nice feeling!). What a crazy-amazing trip it’s been and what incredible places we’ve seen. It’s a pleasure to check all the material and see all places again and again. Sitting with the files in post-production is magical.

Den här bilden visar den plats som jag anser vara den absolut vackraste platsen jag någonsin sett och som också var vår campingplats för kvällen. Den var helt makalös. En liten sänka i dalen mellan de höga bergen. Runt oss gick våra hästar mellan tälten helt löst och betade. En liten bäck fanns strax bredvid lägret där vi kunde ta friskt vatten och ovanför oss tornade det vackra berget Salkantay upp sig över oss. Jag placerade mitt och Melissas (en av guiderna) tält strategiskt riktat mot den utsikt jag ansåg var absolut finast så vi kunde få vakna med den här magiska utsikten. För wow vilken utsikt. Bättre än såhär blir det inte.


This picture shows the place that I consider to be the absolutely most beautiful place I’ve ever seen and that was also our campsite for the evening. It was completely mesmerising. A small flat area in the valley between the high mountains. All the horses that helped us carry gear was walking around, totally free, between our tents. There was a small rapid close to the tents as well were we could get fresh water. I placed my and Melissa’s (one of the guides) tents strategically aimed at the view I considered was absolutely finest so we could wake up with this magic view. Cuz, wow what a view! Hard to find something more beautiful than this!


Här är en bild till på samma magiska plats men kvällstid, strax innan alla lampor släcktes i tälten. Det var sån häftig stämning att få sitta där i mörkret och plåta med lite skön musik i öronen och titta medan alla kröp in i sina tält för att jag sedan, som sista person (minus bärarna) att gå och lägga mig.


This picture shows the same magic place but in the evening, just before all the lights were turned of in the tents. It was such a cool feeling to sit there, in the dark, listening to some nice music and watch while everyone crawled into their tent.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Jag kan säga att det inte är det lättaste att fota på sånna här platser. Finns en miljon saker som kan gå fel. Fotoprylarna är konstant utsatta för fukt, kyla och stötar som kan paja grejer och att hålla reda på allt är fasiken inte lätt. Haha hjälper inte direkt att hjärnan blir mosig och seg på högre höjd. Var världigt frustrerande att inte känna att jag hade stenkoll på exakt vart alla batterier och minneskort tog vägen varje kväll när man gick och lade sig och vilken dry bag som innehöll vad när alla hade samma färg:P Var lite tålamodsprövande och lagom till att man började få koll på grejerna och hade skapat bra rutin på vad som lades var varje kväll så var vi klara hehe.


I can tell you that it’s not easy to shoot at these places. There are a million things that can go wrong. The equipment are constantly exposed to moisture, cold and bumps that can brake things, and keeping track of everything is not easy. The brain gets a bit weird at higher altitude, was less allert and focused which didn’t help! I had a hard time keeping track of all different stuff in the equipment which was a very strange feeling. Normaly I know exactly were I put my camera gear. Everything has it’s own place. But when you work at these places everything is different. To many small things that can dissapear if you don’t have a good system. And even duh I have a great system that worked fine at home, I had a hard time with everything haha.

Fotat med Gopro Hero 5

Fick vid ett tillfälle möjlighet att få rida en kortare sträcka för att få lite extrabilder. Var superläcker att få sitta på en häst i bergen på det sättet. Blir väldigt sugen på att komma tillbaka och rida mig genom Peru!


One time, got the opportunity to ride a shorter distance to get some extra pictures. It was super nice to get to do some horseback riding in that environment. I would love to come back and experience Peru by horse!

Fotat med Gopro Hero 5

Fotat med Gopro Hero 5

Jag och världens bästa Clas i början på andra vändans tredje dag.


Fotat med Canon 5D Mark IV
Utöver att vi gick genom helt makalösa landskap så var bland det häftigaste att vi inte träffade någon annan på vägen. Orginal Inkaleden besöks av 75 000 pers om året- man är helt enkelt inte särskilt ensam. Leden vi har gått är en oexploaterad led och på den går det omkring 75 pers om året totalt. För att vi ens skulle kunna gå där var de lokala guiderna tvungna att under några veckors tid jobba rent lederna på flera ställe med machete för att det ens skulle vara möjligt att passera.


The coolest part, besides the incredible landscapes, was that we didn’t meet one single person during the entire hike. The original Inka trail is visited by 75,000 people every year – simply not very lonely. This track that we hiked is an unexploited track that is only visited by about 75 people per year are in total. The local guides had to walk the track several weeks in advance to clear the path in the rainforest with machetes to make it even possible for us to hike there. 

Fotat med Canon 5D Mark IV

Fotat med Canon 5D Mark IV