Det tar tid att hitta rätt…

Min första bräda fick jag under mellanstadiet. Tidigare hade jag stått på skidor under familjesemestrarna till Idre, och hos skidskolan i Nybrobacken. Jag började med åkningen i rätt tidig ålder. Och jag åkte alltid utan stavar. Förstod aldrig riktigt vad man skulle med dem till,  jag höll ju balansen ändå.

Det kanske är därför min stavföring är under all kritik under de få dagar då jag byter brädan mot skidor om vintrarna. Och det är kanske också därför brädan passade mig bättre, samt varför jag i stort sett aldrig riktigt vevar med armarna när jag åker bräda. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med dem, så jag låter dem oftast vila längs kroppen.

I alla fall. Den där brädan jag fick var röd och svart, med ett mönster innehållandes både dödskallar och sablar. Det var en juniorvariant från den lokala sportbutiken och den fungerade alldeles utmärkt att lära sig åka på. Efter att ha vandrat upp några gånger för den minsta backen i Romme Alpin började jag förstå vad det handlade om och vågade till och med prova på att åka knappliften. Krampaktigt lyckades jag stå på fötterna hela vägen upp till toppen av den korta barnpisten.

Sedan var jag fast. Varje vinter skaffade jag säsongskort i Romme Alpin och åkte så fort jag fick chansen. Lyckades till och med få följa med på niornas skidresa till Trysil när jag gick i åttan. Och skidor hade jag inte en tanke på; det dröjde tio år innan jag stod på ett par sådana igen. Och då, som nu, var det bara tillfälligt, brädan är fortfarande mitt primära åkdon på berget.

Efter den där dundercoola brädan med det barocka mönstret har jag haft ett antal andra varianter under fötterna. Nummer två i ledet var också köpt hos den lokala sportbutiken. Det var ingen speciell bräda, men den passade bra för den typen av åkning jag ägnade mig åt då. Och jag är otroligt glad över just den brädan, och den första. Utan dem hade jag inte haft möjligheten att fortsätta med åkningen.

Nu för tiden är jag betydligt noggrannare med vad jag väljer att åka på. Det har framför allt att göra med hur jag har bättre koll på vilken typ av åkning jag gillar och vad jag söker hos en bräda för att kunna utföra just den åkningen.

Jag åker gärna aggressivt och tekniskt, gillar fart och vill ha stabilitet. Och jag ägnar mig främst åt friåkning. Det är viktigt med en bräda som svarar snabbt och klarar av varierande snöförhållanden. Därför väljer jag gärna en styvare variant som jag sedan bakmonterar. Detsamma gäller bindningar och boots. Just nu kör jag på en Jones Snowboards Women’s Flagship med ett par Burton Lexa bindningar. Det är verkligen en helt fantastisk uppsättning som jag är otroligt nöjd med. Brädan passar min åkstil och jag gillar hur den presterar i alla olika typer av snöförhållanden.

När jag ska ut på tur byter jag uppsättningen mot en Jones Snowboards Women’s Solution Split Board och ett par Karakoram Women’s Connect bindningar. Också det en set-up som jag är grymt nöjd med.

Men grejen är att det tar tid att komma fram till vad man gillar och trivs med, oavsett om det gäller skidor, brädor eller någonting helt annat. De brädor jag har haft tidigare skulle jag inte välja att åka på idag, men de funkade där och då. Givetvis ska man alltid sträva efter att hitta utrustning man trivs med och lägga ned tid på att hitta rätt. Men samtidigt är det viktigt att utvecklas tillsammans med sina prylar, och därmed inte välja för avancerade grejer som man inte kan hantera till fullo. Och vice versa, kan man åka så behöver man inte en nybörjarbräda utan snarare en bräda som man kan lära sig ännu mer med.

Sedan är det betydande om man vet vilken typ av åkning man gillar, något som man förmodligen inte har koll på i början. Då funkar det mer än fint med en klassisk all-mountain variant. Det är ett ”safe card” som går att använda både i pisten, parken och i off-pisten. När man sedan har börjat lista ut vilken typ av åkning man helst ägnar sig åt börjar det bli dags att nischa sin bräda; freestyle, freeride eller pist. Men som sagt, innan man kan svara tydligt och klart på den frågan är det alltid bäst att välja en variant som funkar överallt. Så slipper man åka med en för hård bräda i parken, för mjuk bräda i off-pisten eller en bräda utan stålkanter (finns det ens?) i pisten. Om man nu inte trivs med det, förstås.

För den som är taggad på en ny bräda, exempelvis en Jones Flagship, så passar jag på att varmt rekommendera webbutiken Inlandet.se. Killarna bakom butiken har verkligen valt ut guldkornen i bräddjungeln, vilket gör det enkelt att hitta rätt. Det är också dem som förser mig med utrustning, något som jag är galet tacksam för.

Inlägget har sponsrat innehåll.

Kategori

Djup snö, fantastisk åkning och höga berg – därför borde du åka på säsong

Den som har någon form av passion för skid- eller brädåkning har förmodligen också tänkt tanken på att göra en vintersäsong någonstans. Men att faktiskt åka iväg kan kanske kännas svårt. Därför kommer här lite extra motivation till varför det är fantastiskt att packa väskan, dra till bergen och stanna i flera månader. 

  • Du får åka jäkligt mycket skidor/bräda!
    Det här är givetvis det överlägset bästa argumentet och det finns heller ingenting att motargumentera med. Säsongar du på en skidort så kommer du helt enkelt att samla på dig rejält med skid-/bräddagar och känslan av att kunna dra ut på bergen varje dag är helt oslagbar. Punkt.
  • Passionerade personer på samma plats
    Många av mina allra närmsta och bästa vänner har jag funnit genom skid-/brädvärlden och säsongarlivet. När personer som delar samma passion möts, så slår det sällan fel. Och det är alltid fantastiskt att få dela det man själv brinner för med någon annan.
  • Kollektivt boende är tio gånger bättre än att bo ensam
    Väldigt få säsongare väljer att bo ensamma. Istället landar det ofta i att man bor mellan 3-7 personer under samma tak, och inte allt för sällan på ett minimalt antal rum. Det här är också en av de många fantastiska fördelarna med att säsonga. För det är tio gånger trevligare att bo ihop med andra än att bo ensam, oavsett om man känner personerna man bor med från början, eller lär känna dem under vinterns gång. Det hela är som upplagt för mysigt och skönt häng efter en dag på berget.
  • Fler möjligheter när du blir en vassare åkare
    Det säger sig kanske lite av sig självt. Åker du betydligt mycket mer än vad du tidigare gjort, så kommer du bli en jäkligt mycket duktigare åkare. Och i samband med att du utvecklas kommer du också kunna uppleva bergen på ett annat sätt, exempelvis genom offpiståkning och turande.
  • Miljön – bergen, snön och känslan av att var otroligt liten
    Jag kommer ALDRIG att tröttna på att blicka ut över snötäckta, spetsiga, knöliga, kuperade och magiskt vackra berg. Det är en omöjlighet. Att stå på en topp, bland hundratals andra likadana toppar runtomkring sig är en mäktig och annorlunda känsla. Samtidigt som man känner sig liten och maktlös, känner man sig också levande och fri. Det är så otroligt häftigt.
  • Själva kulturen kring åkningen sträcker sig bortanför bergen
    Att åka iväg på säsong betyder inte bara skid- och brädåkning med likasinnade. Det öppnar även upp för utforskande av andra aktiviteter runtomkring. Många som sysslar med skid-/brädåkning utövar ofta även andra sporter så som cykling och klättring, vilket är perfekt om man själv är nyfiken på att lära sig mer om dem. Dessutom tillkommer en rad andra aktiviteter som på olika sätt hör till själva kulturen. Som att sitta på en after-ski i vårsolen och utbyta upplevelser från bergen till exempel. Fantastiskt.
Kategori

Tony Hawk och Jaws trixar i Zero Gravity

Sugen att sätta alla tricksen du alltid drömt om? Nu är det möjligt men det finns en hake…

Har lite pengar över eller kanske får tillbaka på skatten så kanske det räcker till några minuter i tyngdlöshet. Skatelegenden Tony Hawk och Jaws drog uppåt och testade på att trixa bräda i Zero Gravity.

Spana in hur det gick för de här.

En resa med Zero Gravity kostar runt 42.000 sek, men det är det väl värt om du får sätta din första Tjugoåttaåttio?

Kategori
Annons