En bättre dag på kvinnokliniken

DSC_0811

Efter kontrollen har jag mest legat på övre terassen och latat mig hela dagen. Underbart, det med, ibland. Top: Roxy // Bikini underdel: H&M

Minns att jag häromdagen skrev att jag skulle ge mig på ett vändningsförsök av baby i magen och att den terminen var satt till idag kl. 09?

Hela helgen har jag haft en ytterst konstig känsla i nedre delen av magen och en molande värk, som om något trycker ner min mage. Det är svårt att förklara men jag tror att många (mammor) vet vad jag talar om. Jag tänkte att det kanske kunde vara så att bebisen nu vänt sig och att jag inte behöver göra ett vändningsförsök. Men jag visste inte säkert och idag gick jag till kvinnokliniken med en gnutta hopp men även en stor portion ”god inställning” till den terapin som jag eventuellt skulle genomgå.

Barnmorskan som var på plats gav mig ett rum för mig själv, berättade att det just kommit en baby till världen och att det var fullt upp att göra på kvinnokliniken idag. Jag fick lägga mig ner och hon skulle sakta känna lite på magen, trycka lite och se/känna om bebisens huvud fortfarande är uppe, om den fortfarande ligger så att den måste vändas och så skulle vi snart kicka igång med terapin.

Efter att ha tryckt och klämt ett litet tag var hon osäker men tyckte att det inte kändes som om bebisen låg uppe eller sittandes utan att den snarare hade huvudet nere. Men hon ville vara helt säker förstås så en gynekolog ropades in och hon rullade med sig ultraljudsmaskinen så att de, tack vare den, kunde fastslå hur bebisen ligger.

Två minuter senare, högst, var det klart: Bebisen har inte bara vänt sig (juhuuu!) utan ligger även fixerad och ”redo” att komma ut inom ett par veckor. Han ligger med huvudet långt, långt ner i mig vilket gör att jag känner den där konstiga dragningen/värken i nedersta delen av magen och neråt hela vägen. De båda kvinnorna på kliniken konstaterade att han nog kommer kika ut lite tidigare och tippade på början av vecka 38 men kanske även slutet på 37. Man vet ju aldrig det där till 100% men jag tror det med och har känt på mig under de senaste dagarna att vi strax närmar oss slutet på den här graviditeten.

En förlossning, en ny person här hemma, en familj på fyra istället för tre (allt har gått så fort med Tobias och mig, det var ju bara fem år sedan vi träffades men har hunnit vara med om mycket sedan dess), ett nytt liv att balansera i, nya uppdrag för familjen och mig – och så klassikerna också: träning, resor, fit kropp igen, bortblåst illamående, bra järnvärden igen, ahhhh det är så mycket att längta efter just nu. Och nu när jag vet att det kommer snart är jag peppad och taggad till max.

Instagram: @andreagrue

Gravid v. 33 – känslor, tankar och fysiskt mående

baby2
HÄR kan du klicka och se en bild till på ”dagens mage”, även den tagen igår vid den här vackra sjön

Igår gick jag in i vecka 33 och det känns! Nu börjar jag bli tung, benen känns aningen sega och mina jädrans åkommor är tillbaka! Och som de är tillbaka – jag måste, som jag nog tidigare nämnt, gå till sjukhuset för järninfusioner igen då jag börjat lida av anemi (järnbrist) igen. Det hade jag i början och mitten av graviditeten och vi trodde ju att det var färdigt när jag fick x-antal järnterapier med infusion (dropp som tar ca 40-45 minuter) men icke! Nu är järnbristen tillbaka och den stora frågan är om den hinner stabiliseras innan det är dags för förlossning. Fråga mig inte vad som händer om det nu inte skulle hinna bli bättre; jag antar nämligen att de här sista infusionerna – eller snarare de extrainsatta infusionerna – ska hjälpa på traven och att det kommer att bli bra igen. Nackdelen med ett järndropp är att man känner sig som påkörd av en lastbil de första dagarna. Det är alltså inte alls så att man får sin dos och går hoppandes, dansandes och sjungandes hem. Istället blir man lite lätt illamående och den riktiga tröttheten kommer efter några timmar och håller i sig i några dagar. Sedan, så småningom, stabiliseras värden. Hos mig har det varit som värst nu efter de två senaste droppen som jag fick i förra lördagen samt i måndags för en vecka sedan. Jag kännr mig fortfarande dålig efter dem. Hoppas verkligen att det hinner bli bra snart igen för jag måste börja samla krafter – och inte förlora dem – inför förlossningen.

Just ja, det riktiga illamåendet verkar vara tillbaka igen. Synd!, det gick ju så bra de senaste 8 veckorna men nu är det lite dåligt igen. Jag tänker hela tiden att jag nog kommer föda lite tidigare (som med Nicolas, i vecka 38) så jag klarar nog ynka fem veckor till av denna graviditet. Den har varit jobbig men jag börjar närma mig målet och kan inte annat än att tvinga mig själv att känna en stor motivation inför vad som komma skall, istället för att tänka på det jobbiga som jag fysiskt varit med om den här gången.

Tummen upp: Känslan! Känslan att vi snart ska vara fyra personer i vårt hus. Att vi ska semestra som en stor familj på fyra, att vi ska få njuta av ännu en liten bebbe här hemma nu, precis som vi gjort med Nicolas som bebis och som vi gör nu när Nicolas börjar bli stor och lära sig saker. Det är underbart med barn och jag blir sprudlande glad. Min förlossning har jag spelat upp i huvudet och hoppas att den blir så som jag tänkt mig. Den förra blev det ju inte alls, haha! Men det gick ju så fantastiskt ändå till slut, så… Just det, vi har fixat babysängen nu och allt annat är också på plats, kläderna, bodys, mössor och allt annat är tvättat och klart och har jag allt jag behöver till bebisen här hemma nu. Ingen stress i sista minuten här inte! Dessutom är förlossningsväskan packad – jag är verkligen i god tid, visst?

Tummen ner: Tröttheten, ryggont, foglossning, illamående, järnbrist – och så har bebisen inte vänt sig ännu. På tisdag måste jag gå terapi dvs. göra vändningsförsök. Spännande!

Vikt: Jag ligger på 61,5 kg nu, vilket är cirka 13 kg mer än utgångsvikten. Det är inte så illa, tänker jag, och jag känner mig ändå riktigt bra i den här kroppen. Jag tror att det mesta kommer gå bort de första två månaderna, precis som med Nicolas. Jag tänker på hur jag äter och vad jag äter – men jag tänker inte direkt på mängderna. Jag vill ha bra näring i mig men jag äter gärna ”för två” nu igen. Jag unnar mig själv, om man säger så, haha.

Magen: Ja, ni har ju sett bilderna. Det är en jättestor basketboll som gömmer sig där och folk frågar heeela tiden när jag ska föda. De flesta blir lätt chockade när jag säger vilken vecka jag är i nu.

Mina känslor: Nu börjar graviditeten tära på krafterna. Jag vill vara fit igen, jag vill ha bebben här hos oss – och jag vill börja det där livet som mamma till två barn. Helst nu! Men jag vill naturligtvis inte att bebben kommer alltför tidigt så jag får hålla tillgodo, ha lite, pyttelite tålamod till och motivera mig själv ända in i det sista. Jag vet att de här veckorna kommer tära på krafterna än mer och jag har en hel del sjukhusbesök inbokade men det kommer gå över snart, allt. Hoppas bara att jag kommer att må lika bra i princip direkt efter förlossningen, precis som jag gjorde med Nicolas. Vi har förresten bokat in en minisemester till en fantastiskt vacker ort och vi åker om dryga två veckor – jag hoppas att den semestern kommer göra så jag laddar mina depåer till max innan förlossningen.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till. 

Vändningsförsök av baby med traditionell kinesisk terapi

(bilden ovan togs på dagen för exakt ett år sedan)

Hej vänner,

Igår hade jag ett sjukhusbesök då jag just nu lider av anemi och behöver därmed järninfusioner för att stabilisera det hela. Jag har sedan tidigare fått 750 ml i mig men det har tyvärr – och konstigt nog – inte räckt. Så igår fick jag springa iväg från Alp-badet en sväng, gå till sjukhuset för att ligga och få min dos i en timme – och sedan tillbaka till badet igen. Riktigt ”roligt” hur det går att kombinera de bägge men framförallt hur bra järninfusion verkar hos mig. Normalt sett sänker den blodtrycket ordentligt och man orkar inte så mycket mer direkt efter en infusion, men jag märker inte av någonting alls utan kan köra på som vanligt direkt efter att ha legat där med dropp i en timme.

Det jag fick reda på igår också var att jag snart, närmare bestämt nästa vecka, måste börja med min terapi för att få bebisen att vända på sig. Jag är snart i vecka 33 och det har ännu inte vänt sig vilket nu ger det rätt knappt om tid (och plats) Det vore synd om det inte vände på sig och jag skulle tvingas göra kejsarsnitt; jag har ju fött en gång tidigare och känner att jag gärna vill föda normalt igen.

Det finns tre alternativ till att föda baby normalt utifrån min nuvarande situation.

1) Att göra vändningsförsök av baby med traditionell kinesisk terapi, närmare bestämt moxibustion. Det är en terapi som har sin bas i kroppens reflexer, som har 30-40 procentig framgång. Terapin görs dock inte efter vecka 36, så jag kommer tvingas göra tre-fyra stycken innan vi ”ger upp” (om det inte går vägen alltså) Jag har första terminen på tisdag nästa vecka, så håll tummarna för att det går bra och att bebisen reagerar på terapin, vänder på sig och slutligen fixerar sig.

2) Andra alternativet, om det förstnämnda inte fungerar för mig, är manuell vändning som enbart görs på det stora universitetssjukhuset i Zürich. Det är mer som ett ingrepp då du både har kateter och nålar och dropp på dig och dessutom är läkarna beredda att göra direkt och akut kejsarsnitt på plats om det skulle leda till komplikationer. Det är dessutom ytterst få läkare som gör den här typen av vändningen. Den gör tydligen förbannat ont och för babyns del är den riktigt obehaglig. Den kan utlösa kraftiga förvärkar som i sin tur leder till att man måste föda på plats (oftast med kejsarsnitt) Men det finns också framgångsresultat med den här typen av vändning och numera är det tydligen säkrare att göra det. Dock inte garanterat att det går vägen – efter dryga timmen vill läkarna inte störa bebisen mer och vi får ge upp.

3) Att föda normalt även om baby ligger med rumpan före görs enbart på en klinik i Schweiz, nämligen den i staden Richterswil (nära Zürich, vid Zürichsjön) Där får de också ge upp och göra akut kejsarsnitt om det visar sig kunna leda mot komplikationer, men i övrigt har de specialiserats på att få ut barnen den naturliga vägen men i fel position. Det här är det absolut sista steget för en vaginal förlossning men jag vet inte om jag skulle våga gå så långt.

Så, summan av kardemumman är att min kinesiska terapi, som börjar nästa tisdag, måste ge resultat. Om någon har varit med om det kan du gärna kontakta mig och berätta om det gick vägen, antingen här via blogg eller mail: [email protected]

Tack!

Kategori
Annons

The sushi club

DSC_0667

DSC_0663

Finns det godare maträtt av alla de kalla varianterna? Jag är helt frälst när det kommer till sushi och äter det ofta och gärna. När jag var i hemstaden Stockholm senast, förklarade man för mig på Sushi Devil vilken sorts fisk jag bör undvika och vilken jag absolut kan äta; tidigare under graviditeten har jag mest ätit tofu- och äggsushi och inte experimenterat så mycket med någon fisk men sedan fick jag det äntligen förklarat för mig och har fortsatt glupsa i mig de här godsakerna med fisk-bitar inkluderade. Så. Jäkla. Gott.

Jag passar ofta på att köpa med mig sushi men lika ofta går vi på restaurang för att avnjuta godbitarna. Igår kväll blev det mys i vår trädgård (där solen gassade på även strax innan 20) och en sushiportion var. Nicolas är inte alls lika intresserad av den här maträtten utan nöjde sig med sitt kött tidigare under kvällen – och passade på att leka och busa medan vi avnjöt mammas kanske absoluta favoriträtt.

Instagram: @andreagrue

Kategori

Sunset sweets

torsdag1

DSC_0657

DSC_0658

En fantastiskt god dessert bjöd jag på när hela familjen återvänt hem idag. Det blev sushi till middag (pasta till Nicolas) och därefter den här nyttiga efterrätten i form av lingon, körsbär, jordgubbar och strödd mörk choklad (Lindt, 76% kakao) Så enkelt – och så gott. Perfekt till en het, ruskigt het sommarkväll som denna. Vi hade 38 grader under dagen så vad passar väl bättre på kvällen än sushi och därefter denna goda dessert?

Till dryck blev det kokosvatten, även det riktigt gott och även om Nicolas inte gillar det (än) försöker jag intala mig att även några få klunkar, som han alltid tar, gör lite nytta.

Imorgon blir det väl samma upplägg på dagen men på kvällen måste jag tyvärr in på sjukhuset – igen. Det är återigen dags för järninfusioner då läkarna såg på kontrollen i tisdags att min järndepå återigen drastiskt sjunkit. Förbannat jobbigt, måste jag medge, men jag hade det samtidigt på känn. Även om jag mått toppenbra nu under de senaste gravidveckorna, har jag känt mig lite hängig till och från – och återigen lite illamående på det. Det var verkligen inte så illa som det var i början och mitten av graviditeten men jag hade ändå på känn att något återigen var på tok med min anemi. Och ja, tyvärr är det ju så, så nu blir det återigen ett par vändor på sjukhuset – och så två gånger (minst) 250 ml dropp på det.

Gravid v. 31 – känslor, tankar och fysiskt mående

Nu, i vecka 31, börjar jag nedräkningen, precis som jag gjorde med Nicolas. Om den här babyn behagar komma lika tidigt som Nicolas så är det alltså bara 7 veckor kvar när han kommer. Nicolas kom ”precis lagom”, i vecka 38+2, så jag upplevde aldrig de riktigt jobbiga sista dagarna då man i princip inte orkar resa sig upp ur sängen – det måste också vara väldigt jobbigt att, efter så lång graviditet och massa åkommor och skavanker, dra ut på tiden. Så jag hoppas innerligen att den här bebisen också kommer i god tid, lite före den utsatta terminen.

På språng i Stockholm. De här senaste veckorna har varit riktigt bra och jag har haft överdrivet mycket energi och styrka i kroppen. Tackar och bockar för det!

På språng i Stockholm. De här senaste veckorna har varit riktigt bra och jag har haft överdrivet mycket energi och styrka i kroppen. Tackar och bockar för det!

Tummen upp: Jag känner mig fit. Jag har flugit, jag har tränat, jag har rört på mig väldigt mycket och jag känner mig riktigt bra just nu. Kroppen har äntligen börjat funka som vanligt igen (efter mina åkommor i början och mitten av graviditeten) och det tackar jag för. Det knns riktigt bra just nu och jag är säker på att jag hinner samla på mig energi innan förlossningen. För bebisens del går det jättebra – vi har en sista större kontroll på tisdag (på sjukhuset där jag kommer föda) och sedan väljer jag att inte göra några kontroller alls fram till förlossningen. Jag måste, om möjligt, få njuta av den här sista tiden nu utan att springa till barnmorskan eller sjukhus så ofta som jag nu gjort under den här graviditeten.

Tummen ner: Jag vet inte om det finns något jobbigt just nu – kanske bara sura uppstötningar och halsbränna, precis samma som jag hade med Nicolas också. Känner igen den så väl och jag väljer att inte ta något mot det. Det är inte så jobbigt och jag klarar det utan tabletter eller andra medel som lugnar det hela. Det är ju en process i sig och något väldigt vanligt i slutet på graviditeten, så jag lägger inte alltför stor tyngd på det. Det här med att sova börjar också bli lite svårt – jag längtar efter att kunna ligga på mage igen. Normalt sett sover jag alltid på mage och det är ju omöjligt just nu så det ska bli skönt att återigen ligga i min favoritposition – och sussa gott om nätterna (åtminstone de timmar jag får sussa innan det är dags att kliva upp och amma)

Vikt: 60 kg, jag har gått upp 12 kg och anser det inte vara så himla mycket som min gynekolog tycker att det är. Jag mår bra och kroppen känns fit – och det är ju det som är huvudsaken. Hon påpekade att jag inte ens hade så himla mycket vatten så hon vet inte riktigt varför jag gått upp ”så pass mycket” men är det inte bara normalt? Det tycker jag absolut att det är.

Magen: Värsta basketbollen här! Det är i princip bara magen som syns hos mig just nu; att jag gått upp syns inte på andra ställen på kroppen men magen, den är riktigt stor.

Inköp till baby: Massa från Livly, Ralph Lauren för barn, Newbie (älskar deras saker) och andra godingar som jag hittat. Nu under mitt besök i hemstaden Stockholm har jag shoppat rejält. Vi har så mycket saker redan men jag kan inte låta bli att shoppa söta bodys nu – och bloomers! Och små mössor! Ohhhh…

Mina känslor: Allt är underbart just nu och jag vill bara passa på och njuta under slutspurten. Tyvärr har jag inte varit helt nöjd med min läkare så jag kommer växla henne efter mitt besök på sjukhuset på tisdag.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

 

Annons

Gravid v. 28 – känslor, tankar och fysiskt mående

Jag vet inte om det är för tidigt ännu men jag har definitivt börjat nedräkningen. Jag har en känsla av att den här bebben kommer kika ut i vecka 38 (precis som mitt första barn) och det är alltså ”bara” tio veckor till dess. Jag tror och hoppas att tiden kommer att svepa undan så snabbt det bara går, jag längtar galet mycket efter bebisen och den här gången har jag inget som helst tålamod. Ni som läser bloggen vet att det inte varit så himla lätt graviditet den här gången men nu börjar allt att stabilisera sig. Om jag tar det från allra första början så led jag av stark/väldigt djup anemi, vilket nu börjar klarna upp och bli mycket, mycket bättre. Sedan hade jag extrema illamåenden fram till vecka 23-24, och även det har nu försvunnit. Jag hade även streptokokker i tarmen och det har vi också slagit hål på, nu är allt bra igen. Jag fick förvärkar någonstans i samma tid och medicineras (med naturliga preparat) för det och kommer göra det ända till det är dags att föda. Sedan var jag också på ingång till graviddiabetes men även det har stabiliserats. Förutom att ha besökt min läkare x-antal gånger och gjort x-antal kontroller har jag även varit frekvent besökare på sjukan… Men som sagt, nu börjar allt bli bra och jag kan verkligen, verkligen njuta av graviditeten nu.

Tummen upp: Jag har galet mycket energi just nu. Det känns fantastiskt, då jag inte haft det under hela den här graviditeten. Jag har förvisso gjort allt som jag varit tvungen att göra – och mer, mycket mer därtill – men det är först nu som jag känner igen mig själv igen. Yesssss!

Tummen ner: Halsbränna och sura uppstötningar om jag måste nämna något nu. Men det känns liksom så onödigt att ens göra det, då jag varit med om lite svårare saker än ”bara” halsbränna. Så nej, jag vill egentligen inte ge en tumme ner nu…

Vikt: Nu håller jag mig på samma våglängd, har inte gått upp mer än några gram. Ligger på 58 vilket är jättebra, tio kilo plus är det förvisso men det är heeelt ok.

Magen: … är jättestor! Alla tror att jag kommer föda imorgon, typ. Jag var tvungen att fråga min gyn om varför det är så och det är av två anledningar; dels bär jag magen framåt (det är läkaruttryck, magen hos vissa lägger sig helt och hållet framåt medan den får mer omfång runt midjan hos andra) och dels för att jag har mycket fostervatten.

Inköp till baby: Japp, en herrans massa här i Stockholm nu. Visar en del av sakerna men i ett senare inlägg!

Mina känslor: Bägge tummar upp! Jag älskar att vara gravid just nu. Har också nya foton från UL som gjordes i måndags, bebben ser jättesöt ut, värsta plutmunnen!

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

 

(just like) Miami heat

29434_120203804668621_5611473_n

1468737_695112640511065_939565704_n

Idag hade pool- eller beachhäng i Miami suttit fint. Vi har galna 30 grader i Schweiz och jag svettas bara jag kikar ut i trädgården.

Den här sommaren har vi, trots allt, bestämt oss för att skippa USA. Jag är nu höggravid och det känns rätt läskigt att flyga över Atlanten och sedan hoppas på att jag inte behöver något gynbesök i vecka 30-35 typ. Egentligen ville jag att vi skulle åka inom loppet av några veckor men nu tar vi snart en semester i Sverige istället och jag är tillbaka hit till Schweiz i god tid för ett par av de sista kontrollerna innan bf.

Idag är det dock inte dags för bf – utan för bröllop! Tobias kusin gifter sig med sin Melanie och en stor fest uppe i bergen väntar. Det ska bli skönt att lämna stan och hettan, jag förmodar att det blir fem-sex grader mindre uppe i Alperna idag. Puuuuh….

Kategori

Gravidträning- och yoga

1

DSC_0344

Härliga 30 grader idag, jaaaaa! Det passar mig utmärkt just idag, även om jag bär på 10 extra kilon och har en tvååring som jag måste springa efter hela dagen. Det känns helt underbart att sommaren är här nu och jag hoppas innerligen att ni har lika fint väder hemma i Sverige. Annars tar jag med mig det när jag kommer upp nästa vecka ;)

Idag har jag tränat ordentligt igen; förvisso med powerwalk och jogging samt några övningar, men ändå! Det känns härligt att vara på väg tillbaka och det i sjunde gravidmånaden! Jag känner mig fit igen och är så glad, så tacksam över det här. Därför springer jag mest runt i träningskläder under dagen, tar varje tillfälle i akt till att träna på ett lämpligt sätt.

Jag kommer nog bege mig och träna på Yogayama två gånger under min vistelse i hemstaden; de har gravidyoga och det är ett ypperligt sätt att både träna, meditera och, framförallt, slappna av och hitta harmoni och trygghet inför förlossning men även i vanliga varda´n. I nuläget har jag så mycket att göra att tiden helt enkelt inte räcker till – då passar det jättebra att luta sig tillbaka med ett yogapass och ”återvinna” vitalitet igen.

 

Annons

Gravid vecka 26 – känslor, tankar och fysiskt mående

Jag är inne i vecka 26 redan och nu börjar det gå riktigt fort. Jag har så mycket att göra hela tiden plus en härlig semester i hemstan Stockholm väntar, så veckorna swischar bara förbi nu känns det som. Men det har inte varit enkla par veckor nu i det senaste. Tyvärr. Först måste jag snabbt påpeka att det går bra för bebisen men mina värden är allt annat än bra. Just när jag kände mig mycket bättre efter mina järninfusioner och häng på sjukhuset, åkte jag på en tarminfektion (!!) som fick behandlas i sex dagar, och sedan såg läkaren (här görs kontroller hos ”kvinnoläkare” som det heter, och inte barnmorska) att jag har förvärkar så även det behandlas just nu. Det är naturligtvis allt annat än optimalt och önskvärt att ha värkar i vecka 26 (hos mig startade de redan för några veckor sedan) men inne såg ingenting påverkat ut och jag fick till och med klartecken att flyga till Stockholm. Det jag m-å-s-t-e tänka på dock är att vila så fort jag känner att jag har ont. Jag äter naturlig medicin som heter Bryophyllum åtta gånger om dagen och de hjälper riktigt bra, så jag hoppas och tror att vi har detta under kontroll.

En tredje grej som hänt är att jag ligger nära graviddiabetes… vilket egentligen är absurt, då jag både äter bra, riktigt nyttigt och rör på mig. Men på något vis har det letat sig till mig – eller jag till det – och nu får jag gå till en dietist samt i värsta fall även ta insulin. Jag får veta mer om det i nästa vecka. Som sagt, jag har ätit så bra som jag har kunnat och ni som läser min blogg vet att jag både är tränings- och (nyttig) matfreak, så hur det här kom vet jag inte. Men jag kan tänka mig att det har sin grund i början på min graviditet, då jag faktiskt svullade lite väl mycket… skit. Nu får jag motionera ännu mer, röra på mig snabbt efter maten MEN också se till att vila eller sätta mig ner så fort jag känner att jag får lite ont (=förvärkar) Så det är lite jobbig situation men absolut ingenting man inte klarar av om man tänker på det och gör det bästa för sig själv i den stunden. Dvs. Jag tränar på, powerwalkar och dylikt men så fort jag känner att det drar någonstans i kroppen så måste jag vila, oavsett var jag befinner mig. Sedan är det viktigt med simning och annan form av lätt motion. Sist men inte minst att ha stress i schack men det har jag absolut.

Tummen upp: Bebisen rör sig riktigt mycket och det är jättekul att känna hans/hennes rytm nu. Eller när han/hon vaknar och sträcker på sig, slår och skjuter till lite i magen. Känslan är obeskrivlig, om än ibland även lite läskig. Tummen upp även för att tiden går fort. Det här INTE varit en lätt graviditet men det kunde också varit värre, så jag är nöjd och kör på så gott jag kan. Det ska bli galet härligt att ha två barn!!!! Kan knappt fatta det själv och vet inte heller hur man känner inför ett syskon, då jag själv är ensambarn.

Tummen ner: Ja, graviddiabetes, bakterie i tarmen (som tur är såg det jättebra ut när jag var på kontroll igår, den är borta nu med andra ord) och förvärkar får tillsammans en stooooor och feeeet tumme ner!

Vikt: Jag ligger fortfarande på 10 eller 10,5 vilket är mycket men vanligt för mig. Vi smalisar tenderar att gå upp mer. Det kommer nog bli ett par 5-7 kilo till, så det är fortfarande mindre än vad jag gick upp med Nicolas (20 kg, haha)

Magen: … börjar kännas tung redan men motion, all form av motion, hjälper en aning.

Mina känslor: Ja, jag mår faktiskt bra trots omständigheterna och jag ser fram emot nästkommande tiden. Jag får gå kontroller mer än vad man normalt sett ska men det är inget som bekymrar mig. Det är en pigg och glad bebbe i magen så om de kontrollerar mig lite oftare för att mina egna värden – och värkar – inte är ok, så tar jag det som det är. Jag menar, varje graviditet är olik den andra och det har aldrig varit garanterat att det skulle bli en sång eller dans på rosor för mig den här gången (förra gången var det nämligen det)

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.
Kategori

Gravid vecka 24 – känslor, tankar och fysiskt mående

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 23
HÄR
är länk till mina upplevelser i vecka 22

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 21
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 20
DSC_0090
Vecka 24! Tiden går galet fort nu. Jag tackar Gudarna att illamåendet nu försvunnit helt. Det har varit så himla jobbigt fram till vecka 20-21 och nu börjar äntligen allt bli riktigt bra. Jag tror att även mina järnvärden är bra nu, men det får vi se under onsdagens kontroll som följer. Jag har ju fått ta järninfusioner under denna graviditet och det har inte varit SÅ himla skoj, det här med järn-obalans, men nu börjar jag må riktigt bra igen och har återfått en massa energi.
Nu kan jag börja njuta av den här graviditeten. Att illamåendet nu är borta betyder inte att den inte alls kommer komma tillbaka men jag tror att ”det värsta är över”. Nu dras jag dock med lite ryggbesvär och halsbränna men det är absolut ingenting som jag inte kan ta. Ryggbesvär i det här skedet känner jag igen från min första graviditet också och halsbrännan likaså; den är ju riktigt jobbig men jag kan stå ut utan att ta någonting mot det den här gången.
När det gäller ryggont och andra små skavanker som ont vid foglossning och så, ska jag se till att ta det hela seriöst och söka lite hjälp direkt efter BF. Med Nicolas fick jag dras med de här jobbiga sakerna långt efter att jag fött honom, så efter den här graviditeten ska jag utnyttja faktum att jag känner till allt som bör göras för att göra en så gedigen ryckbildning som vanligt – och ge kroppen sin vitalitet tillbaka. Jag kommer köra väldigt mycket gymnastik, sjukgymnastik, massage och allt annat som krävs för att kroppen ska återställas så snabbt som möjligt. Förra gången ignorerade jag de här åkommorna och trodde att det skulle ”lösa sig” men det gör det ju inte om man inte hjälper sig själv på traven.
Träning: Jovars, nog kan jag träna lite numera också. Men jag sparar det bästa till i sommar, då jag kommer vandra och hajka som galen igen. Däremot ska jag inte göra andra typer av träningar förrän efter bebisen fötts. Det är inte så långt kvar nu och jag tänker unna mig själv lite chillaxing som jag definitivt är värd efter att jag haft rätt jobbiga veckor. Träningen kan jag börja med i princip direkt den första månaden efter BF – och tro mig, jag kommer göra det också.
Tummen upp: Det är kul nu! Kul utan illamåenden, kul att magen växer sig stoooor och jag känner mig harmonisk just nu.
Tummen ner: Ja det får väl bli lite ryggbesvär och halsbrännan då, men jag vill verkligen inte klaga just nu.
Vikt: Ingen aning, jag har kontroll på onsdag och återkommer med vikten till nästa fredagsinlägg om min graviditet.
Magen: Rätt stor alltså! Galet hur det ser ut att jag redan är i åttonde månaden. Hmm…. Förresten har jag inte fått en linea negra den här gången, why? Med Nicolas hade jag en sååå tydlig!
Inköp till baby: Den här veckan har jag inte köpt något alls. Som jag skrivit tidigare har jag så många saker redan – och de allra viktigaste har vi ju också. Däremot kommer jag shoppa som en galning när vi är på semester hemma i Stockholm – det finns en heeeelt galet cool butik för babies där (återkommer med namn och länk) så jag tänker låta pengarna flyga därinne nästa månad, både till baby och till Nicolas.
Mina känslor: Jag mår bra! Jag börjar inse att det inte är långt kvar, haha. Och jag börjar även bli liiite nervös över BF men det ska bli så otroligt spännande! Jag vågar längta mer den här gången för jag vet typ ungefär vad som väntar mig. Även om varje förlossning är olika, vet jag liksom ”hur ont” det kan göra och ”hur lååång tid” det kan ta (med Nicolas tog det ju 22 timmar!!) och så vidare. Och så hoppas jag bara på att allt går bra även denna gång och det kommer ut världens sötaste, friskaste och gulligaste unge den här gången med; och det med vanlig förlossning naturligtvis. BF: 30 augusti. Komma tidigare, som Nicolas gjorde? Ja, tio dagar tidigare vore inte helt fel!
PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig  av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0064

DSC_0103

DSC_0106

DSC_0109

Det känns rätt surrealistiskt att den här lillkillen plötsligt blivit så stor, att han ska bli en storebror inom loppet av tre månader. Det var typ igår som jag vaggade honom, som jag ammade honom, som om jag tog oändliga promenader i vagnen med honom och bara längtade tills han blev lite, lite större så vi kunde hitta på så många roliga saker ihop.

Och den tiden är nu! Jag kan knappt fatta det, vet inte var de senaste två åren har gått men jag vet att de har varit de bästa i mitt liv hittills. Det kommer bli många förändringar när en familj på tre blir fyra, när ett ensambarn plötsligt får ett syskon, men jag ser fram emot allt som komma skall och jag tror att vi som familj kommer att bli om möjligt ännu starkare med fyra medlemmar.

Älskar att fota Nicolas, förresten, det kanske ni har märkt. Han är mitt perfekta ”fotoobjekt”, inte ofta den som älskar att stå framför kameran men herregud vad jag har samlat på mig vackra foton och album de senaste två åren. En dag kanske han vill bläddra i dem album med mig?

Idag har vi 28 grader här och det blir ännu varmare imorgon. Nu är vi inne i sommarperioden här i Schweiz och det kan verkligen vara supervarmt vissa dagar/veckor. Imorgon ska vi utnyttja det och besöka ett riktigt fint bad här i närheten. Annars har vi en himla massa att göra både den här veckan och resterande majmånaden samt även hela juni. Många bröllop, resor, picknicks och annat smått och gott som är inplanerat.

Instagram: @andreagrue

Annons

Gravid vecka 23 – känslor, tankar och fysiskt mående

DSC_0083

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 22
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 21
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 20

Så, nu är jag alltså inne i vecka 23. Det känns som om mitt illamående nu sakta men säkert stabiliserats helt. Och det i sig är fantastiskt bra. Jag jobbar mycket hemifrån – men är framförallt mamma till en aktiv 2-åring, och illamåendet har så många gånger under den här graviditeten stått ivägen för alla roliga saker som jag hittade på eller ville hitta på med min lillkille. Nu känner jag mig bra och balanserad igen, huden har fått lyster igen och jag känner mig rätt fit. Mitt mål är att vandra uppför de schweiziska bergen igen om några veckor, och för att klara det måste jag vara stark, fit och framförallt måste illamåendet vara helt borta. Får hålla tummarna till att min lilla dröm, mitt lilla mål går i uppfyllelse.

Jag är inne i en väldigt kreativ period just nu och har massa energi till mitt arbete, till mitt skrivande och mitt skapande. I början på graviditeten orkade jag inte mycket men nu tar jag tag i saker direkt – och löser dem också. Superbt! Det bådar bra inför slutspurten också. Jag hoppas att mitt mående nu håller i sig till slutet. Självklart har jag kunnat må ännu bättre men om det blir såhär till slutet, är jag mer än nöjd.

Tummen upp: Det är inte sååååå långt kvar till BF. Termin (prel) har jag 30 augusti. Innan dess har jag mycket att göra, både Nicolas dop, Sverigeresa och lite annat kul – så tiden kommer med stor sannolikhet gå fort som attan.

Tummen ner: Jag har sammandragningar som gör ont. Det hade jag med Nicolas också. Det handlar om typ en gång om dagen då jag känner att det gör ont framförallt  på vänstra sidan. Det är rätt obehagligt.

Vikt: Den här veckan har jag inte kollat det. Jag tror dock att jag vid det här laget gått upp 10 kg sedan min startvikt. Med Nicolas gick jag ju sammanlagt upp 20 kg, så det är inget ovanligt för min egna del att tjocka till mig under graviditeten.

Magen: Fortfarande mjuk, lätt att bära, en jättefin och urspetsig form!

Inköp till baby: Ja, det är en del kläder nu det gäller. Jag har så mycket från Nicolas redan, plus både vagn och spjälsäng och allt, häromveckan klickade jag hem en bilbarnstol, osv. Nu ser jag till fylla på lite med söta bodys och annat gulligt.

Mina känslor: Ja, jag mår bra just nu och är på topp. Just nu njuter jag bara av graviditet.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected] Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0084

Gravid v. 22 – känslor, tankar och fysiskt mående

HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 20
HÄR är länk till mina upplevelser i vecka 21

Ny vecka, nya tag. Jag vill inte påstå att jag mår 100% men det känns bättre och bättre för varje dag som går. I förra veckan klunkade jag och slurpade i mig ingefära-té som jag gjort hemma efter tips av min kompis Irma, men nu har jag slutat med det. Jag sparar ingefäran till dagar då jag verkligen inte fungerar längre. Jag vill minnas början på denna graviditet – jag har aldrig, aldrig mått sämre! Samtidigt som jag var överlycklig över faktum att vi ska få ett barn till, kunde jag inte njuta fullt ut av det hela på grund av det förbannade illamåendet som alltså håller i sig fortfarande, vecka 22.

Som sagt, det är bättre nu, men jag tror att jag bara har otur den här gången och att det förmodligen kommer att hålla i sig, kanske något svagare än vad det var, ända fram till slutet. Samtidigt som jag tycker det är lite väl tidigt att längta till bf, känns det ändå skönt att det ”börjar närma sig”; jag vill bara vara den gamla, energiska, sprudlande Andrea. Den tjejen har jag tappat lite på vägen men jag vet att hon kommer tillbaka igen, så fort den fantastiska bebben är ute.

Men jag gör mitt bästa, jag jobbar på från hemkontoret, jag har möten både live och via skype, jag tar hand om min tvååring på bästa möjliga vis, vår lilla familj gör massa saker ihop, jag har börjat (små)träna igen, jag förbereder mig inför vår semester hemma i Stockholm, jag städar, lagar god mat, bakar, gör i princip allt som jag både har och inte har energi till. Jag har även hittat en del nya skönhetsprodukter som hjälpt mig att få min fina hy tillbaka. Det känns ju lovande!

Träning: Det finns inte på kartan att jag tränar lika mycket och lika bra och lika intensivt som tidigare – gymmet skippar jag just nu men jag gör en del hajks, pw´s (om det får kallas som träning, tidigare har jag då aldrig sett det som en större träningsform direkt) och jogging. Men det kommer, det kommer! Ge mig bara några veckor till, tills jag har återhämtat mig från de första och kanske jobbigaste veckorna i denna graviditet, tills jag får spänsten igen – så är jag åter på spåret. Jag kommer bli den där härliga Fit Femme igen, det är inge´ snack om saken!

Tummen upp: Finns ju massa tummar upp att mer än halva tiden har gått och att jag, i slutet på augusti, kommer att få träffa den här fina bebben. En av de roligaste sakerna just nu är att pyssla med kläderna, sortera, tvätta, beställa bilbarnstol, med mera.

Tummen ner: Ja, illamåendet kanske?

Vikt: Jag ligger på 56 nu. Startvikten var 48,5 (ja, jag har alltid varit smal, men aldrig sjukligt smal)

Magen: En fin, mjuk och rätt stor mage har jag. Känns som om den växte galet snabbt under de första låt säga 18 veckorna. Nu går det sakta – tror jag iallafall. En fin, spetsig form har den och är fortfarande relativt lätt att bära.

Inköp till baby: Den här veckan har jag beställt en bilbarnstol till spädbarn. Med Nicolas hade jag först en bilbarnstol till nyfödd och efter ett par månader bytte jag ut den mot en Römer som är fram till tre eller kanske t.o.m. fyra år (osäker, men den passar ju perfekt ännu, han är två år) Den bilbarnstolen jag hade till Nicolas som spädbarn trivdes jag aldrig med, kändes som att den inte var helt hundra (konstigt nog, med tanke på att det också var en Römer och de är egentligen riktigt bra) Den här gången föll valet på en STOKKE.

Mina känslor: Juhuuuu, jag längtar efter den kommande semestern, tror den kommer göra mig gott och ge mig lite extra harmoni och energi innan det är dags för slutspurten.

PS. Om det är någon gravid läsare därute som vill komma med inputs, sin egna story och dyl., vänligen kommentera under eller skicka gärna ett mail på [email protected]rawness.se Just genom (min gamla) blogg lärde jag känna en hel del nya mammor under min förra graviditet. Det är alltid lika kul att dela med sig av erfarenheter, tips och tricks och aaaaallt annat som hör graviditeten – och familjelivet – till.

DSC_0011

DSC_0012

Instagram: @andreagrue

Två bröllop, en semester – och ingenting att bära

Fredagsångesten deluxe!

Idag, medan regnet smattrar mot fönstret och jag samtidigt skriver en to-do-lista för idag, håller jag samtidigt på att klicka in mig hos diverse online-butiker för att beställa hem kläder, kläder, kläder. Egenligen har jag lovat mig själv – om det nu ens går att göra det – att inte inhandla för mycket nu under graviditeten utan bara köra på basplagg och sedan får det duga fram till augusti.

Men icke. Jag menar, jag är i 22.a veckan och ingenting nedantill passar längre. Jag har så många vackra klänningar och det är bara en endaste som ännu passar. Under sommarn har jag vi två bröllop som vi är bjudna på och dessutom en längre semester – jag vill ju vara fin!!! Det enda som nu återstår är alltså att göra sig av med x-tusen kronor och börja klicka hem snygga plagg som inte skriker alltför mycket PREGGO PREGGO PREGGO utan som jag kanske, bara kanske, skulle kunna använda efter graviditeten med. Jag tänker mest på klänningar och skjortor samt koftor som skulle kunna klassas som ”snyggt oversize” då.

Lite senare bjuder jag på ett Vecka 22-inlägg med färska bilder på magen och på växande Andrea dvs. undertecknad som börjar typ flyta i allt vatten som samlats i diverse kroppsdelar. Fram till dess publicerar jag de här härliga bilderna, när allt fortfarande passade så snyggt på min kropp ;)

Kiss!

andrea3

andrea1

Instagram: @andreagrue

Annons