Summit Day Mt Blanc

Bloggen har legat lite på is de senaste veckorna. För ni som inte snappat upp det är jag nu i Alperna i 4 veckor för att klättra Mt Blanc, Matterhorn och Eiger och förberedelser och liknande inför det här har tagit tid från bland annat blogg och annat.

Nu har vi varit i Alperna i en vecka ungefär och acklimatiserat oss och i eftermiddag kommer vi ge oss upp på berget för att i morgon bestiga Mt Blanc. Logistiken kring vilket berg vi tänkt börja med och vilka rutter vi valt har ändrat sig mycket från vår originalplan på grund av logistik och väder. Från början hade vi tänkt börja klättra Eiger men nu blir det Mt Blanc istället. På Mt Blanc hade vi tänkt klättra leden Brenvasbur men på grund av de förhållanden som råder just nu med laviner och ras blir det för farligt och riskabelt. Istället kommer vi gå Troies Montes då de va de enda som hade plats kvar i deras refuge så vi hade inte supermycket att välja på.


På väg ner över glaciären under Aguille de Medi för att köra en acklimatiseringstur på Cosmiquen (ca 3800 möh)

Den här veckan har vi varje dag gjort dagsrutter upp på leder och berg runt kring Chamonix för att få våra kroppar att acklimatisera sig. Det har varit varierande turer med och utan steghjärn och isyxor, traddklättring, sportklättring och vandring över glaciär.

Det här blir ett lite snabbt ihopkastat inlägg (måste packa ihop alla grejer), lovar att göra ett mer utvecklat när vi är nere igen på torsdag!

Klättring på leden Arete de Papilion 

HEALING

Vad jag tar med mig från den här veckan efter en healing.

Jag ömsar mitt skinn för tillfället, rensar ut och lämnar saker bakom mig. Plåstrar om mig själv efteråt och tar allt i en lugn takt men med ett medvetande så mycket större och kraftfullare än innan. Tacksamheten över var jag befinner mig i min process är oändlig. Healing, healing och healing. Åh så tacksam jag är att min väg ledde dit över ett Instagraminlägg som kom att bli ett möte, som kom att utveckla mitt liv.

Som jag nämt tidigare började jag plötsligt hysteriskt gråta vid allt fler tillfällen. Jag som inte kunnat gråta innan. Det var så fantastiskt och frigörande, så där ont från hjärtat släppte jag ut det och lät de bilda en våt pöl på köksgolvet som jag senare skurade upp med nakna händer och en trasa.

Vid nästa möte hade allt förändrats och jag klev in ett ljus av att vara en drottning över mitt eget liv.

Låter det flummigt? Haha.

Det jag bär med mig extra mycket från den här veckan är att man behöver inte jobba så hårt, bära och kriga, ta sig fram med blodiga armbågar, kollapsa och må dåligt för att förtjäna att få må bra. Jag behöver inte ständigt skydda och försvara mig själv och andra från otäckheter.

Det får vara lätt, jag får och kan låta det vara lätt. Ta av mig min beskyddande regnkappa och tunga ryggsäck. Leva ett enkelt och pålitligt liv genom att det jag ger med mig av kommer tillbaka till mig.

Det betyder inte att jag ska sitta hemma på min ända för då händer det inte allt för mycket. Men om jag skapar med händerna, sänder ut en hand så startar mitt livshjul.

Fin onsdag på er!

 

Bilderna nedan är från när vi är och klättrar i bergen på egen risk..

Bergsklättring över turkiska laguner

Jag och min sambo har ett gömställe här som inga turister känner till. Det är några lokalbor som har tagit med oss hit en gång för några år sedan. Vi åker en timme utanför staden och sedan upp i berget där det dansar turkisk historia runt omkring oss.

Det är gamla kungafort och murar som är hundratals år gamla i bergen och i mitten ligger det laguner. Den här lagunen är enligt historia Kleopatras privata lagun där hon badade och tvättade sig.

Här klättrar vi i bergen över lagunen och slutligen slänger oss bakåt i en backflipp från berget många, många meter upp. Om ni kollar noga på de två sista bilderna kan ni se hur jag slänger mig ut baklänges från berget. Det är magiskt här.

ålålkjhålllålkkkållllålkkålkålkjjålkjhhhålkjhhålkjhgålkjhgfålkiålkiii

Kategori
Annons