Superhjältar och frustration – kom igen, nu räddar vi världen!

Det är inte mycket som gör mig förbannad eller arg. Nästan ingenting faktiskt. Jag brukar snarare beskriva mig själv som positiv och glad, följt av ett citat i stil med ”jag minns inte ens senast jag var arg”. Men uppenbarligen finns det saker som river upp någon form av frustration inom mig. Och det här är en typisk sådan sak.

Att leva i förnekelse är kanske någonting som vi alla gör lite nu och då. Sedan är det ju en helt annan sak vad det är vi faktiskt förnekar. Jag tänker mig att det i normala fall handlar om att vi blundar för betydligt mindre saker än själva klimatförändringarna. För det känns verkligen helt galet att en del av jordens befolkning fortfarande påstår att den globala uppvärmningen är en bluff. Förmodligen tänker man att det är ytterligare ett filmiskt ”världens undergångs”-påhitt i stil med Mayaindianernas mytomspunna kalender eller liknande.

Den sista droppen faller och får allting att rinna över på ett fullkomligt kaosartat sätt.

Ibland känns det kanske enklare att se det så. Som att allt hemskt som utspelar sig i världen är lika overkligt som diverse skräckserie på TV. Att allting bara utspelar sig i en fantasivärld som inte finns på riktigt. Och att om den där ödesdigra dagen faktiskt anländer, då den sista droppen faller och får allting att rinna över på ett fullkomligt kaosartat sätt, så kommer en superhjälte att göra entré för att rädda världen och få allting att blomstra på nytt. En hjälte som kommer återskapa korallrev och regnskog, som kommer bygg upp isen i Antarktis och få de djur som nästan dött ut att återhämta sig. Som kommer att rädda mänskligheten.

Jag önskar att det vore så. Att en klimathjälte skulle anlända och rädda jordens framtid. Att allt som idag känns sjukt skulle friskna till. Och någonstans är det väl kanske inte alltför långt ifrån verkligheten. Den stora skillnaden ligger dock i att det inte handlar om en enda hjälte, utan miljontals.

När jag tänker på hur vi fullkomligt iskallt behandlar våra djur och vår natur vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag ska tro.

Att förklara vad som gör mig arg och frustrerad skulle ta alldeles för många meningar. Det är så mycket. Men det handlar om att vi är förblindade av andra saker som vi anser ha ett högre värde än vår planets framtid. När jag tänker på hur vi fullkomligt iskallt behandlar våra djur och vår natur vet jag ärligt talat inte riktigt vad jag ska tro. En grå värld utan allt det vackra som vi är bortskämda med att omge oss av känns så otillräcklig och kall. Ändå närmar vi oss just en sådan verklighet.

Men istället för att jag ska fortsätta försöka uttrycka min frustration i ord så finns det ett enklare sätt. För allt det här sägs, och visas, så fantastiskt bra i dokumentären ”Before The Flood”. Den uttrycker frustrationen, världens mående och hur klimatförändringarna faktiskt ser ut på ett väldigt tydligt sätt. Så, har du inte sett den? Se den. Nu. Så kan vi tillsammans börja rädda världen på riktigt. För det är inte över än. Absolut inte. Och trots viss frustration så är jag fortfarande optimistisk – vi kommer förvandlas till våra egna superhjältar innan det är försent.

Är du en skid- eller brädåkande klimatkämpe? Läs mer HÄR om vad du kan göra för att rädda vinterns framtid!