Inspiration på resande fot – Osprey Adventure Proof

Häng med på äventyr och dröm dig bort. Eller hitta inspiration inför nästa utmaning eller äventyr.

Jag hittade en ganska schysst sida i mitt letande efter en ersättare till min cykelryggsäck som jag har idag och hamnade hos Osprey. Just nu pågår något av ett episkt äventyr med några av deras ambassadörer med världen som spelplan. Upplägget är lite, ”på äventyr i  världen med lite packning”.

Med en tydlig världskarta framför mig kan jag se var och vart äventyrarna är eller har varit. Deras bilder, filmer och historier berör och jag blir faktiskt sjukt sugen att just bara packa väska och dra. En av dessa personer som just nu är på äckligt läckra platser är cyklisten Jerone Clementz som vanligtvis cyklar sjukt fort ner för berg. I äventyrsbeskrivningen så står det att han mestadels ska cykla uppåt, men när man väl är uppe så måste man väl också ner? Så när han väl ska ner så kan jag knappt bärga mig tills att den filmen kommer upp :)

Häng med på äventyr och delta också i någon av alla tävlingar med fina priser i potten. Go Team Lime Go!

 

Följ lagen här: Osprey Adventure Proof

 

Ökenäventyr Oman – en natt under bar himmel

Oman. Inlägget innehåller annonslänkar

Oman

Oman. Luften dallrar och i öknen ser vi hägringar.

Oman

Ett annorlunda landskap.

Oman

På väg genom Oman.

Oman

Nästa: ökenäventyr

Oman

Khalid släpper ut lite luft ur däcken.

Oman

Åker förbi ett gäng kameler.

Oman

Måste ju fotografera dessa fantastiska djur!

Oman

Glada och nyfikna.

Oman

Oman

En unge!

Oman

Khalid passar på att ta en selfie med fru kamel.

Oman

Kamelägaren.

Oman

Sand, sand och mera sand.

Oman

Framme vid vår camp.

Oman

Lycka att springa runt i öknen!

Oman

Vår guide Khalid

Oman

Finaste Embla

Oman

Oman

Solen sänker sig över The Empty Quarter.

Oman

Oman

Så mäktigt landskap!

Oman

Oman

Follow your <3

Oman

Oman

Grym backträning. ;)

Oman

Lycka!

Oman

Så vackert ljus!

Oman

On top of the desert!

Oman

Perfektion!

Oman

Solnedgång i öknen.

Oman

Oman

Middag med gänget.

Oman

Typiskt Omansk gryta.

Oman

Fullmåne.

Oman

Bonfire!

Oman

Dags att sussa!

Oman

Soluppgång

Oman

Finns det en vackrare soluppgång?

Oman

Lite kallt innan solen tittat fram.

Oman

Familjen.

Oman

Oman

Passar på att plåta ett samarbete med det HÄR märket. (adlink)

Oman

Vår sovplats.

Oman

Vi bjuds på god frukost.

Oman

Kamelmjölk, inte min melodi.

Oman

Kollar in Wubar.

Oman

Frankincenseträdet.

Oman

Varning för kameler.

Oman

Kamel på väg.

Oman

Jag har ju inte berättat om vårt ökenäventyr i Oman! Det var en helt fantastiskt upplevelse! Tror att bilderna talar ganska väl för sig själva…

Vi; jag, Rickard och Embla och Katarina och Lars-Åke, ett svenskt par vi lärt känna på resan, blev upphämtade på vårt hotell runt 12-tiden av en lokal guide som Katarina och Lars-Åke fått tag i via en kontakt. Khalid som guiden hette, körde oss mot öknen, och det var ingen kort väg! Fyra och en halv timme senare landade vi sju mil ute i öknen, i The Empty Quarters, bland guldfärgade sanddyner. Alldeles ensamma, inga andra människor eller bilar så långt ögat kunde nå.

På väg genom Oman

På vägen från hotellet fick vi se stad, frodiga gröna dalar, berg och så sand, sand, sand, mängder av kameler och beduiner. Bilresan i sig var spännande bara den! Vi fick även veta mycket om landet Oman och människorna som lever där. Om hur stadsbor, beduiner och bergsfolk lever, om deras kultur och religion. Vi hade verkligen fått tag i en riktigt grym ökenguide!

Innan vi kom ut off road, stannade Khalid för att att släppa ut luft ur däcken. Här skulle det bli åka av! Dags för ökenäventyr Oman! Sju mil bland sanddyner, kameler och beduiner. Så häftigt, vackert och overkligt!

När Khalid hittat en bra plats för att kunna se både solnedgång och soluppgång gasade han uppför en av sanddynerna, rena rama karusellen, och släppt av oss innan han körde ner och parkerade bilen. Utsikten från platsen där vi skulle övernatta var slående. De vackra gyllengula sanddynerna som formats av väder och vind var nästa utomjordiskt mäktiga.

Vi knallade upp på toppen och kollade in utsikten medan solen sjönk ner bakom sanddynerna. Och samtidigt började månen vandra upp bakom ryggen på oss. Vi skulle få fullmåne inatt!

Solnedgång och kamelgryta

Efter solnedgången gick vi ner till Khalid som hade börjat förbereda middagen. Det blev en gryta på grönsaker och kamelkött med smak av curry. Jag är inget fan av kött men jag smakade en liten bit. Den var ganska seg men smakade inte illa. Till grytan serverades ris och bröd. Och självklart tog vi seden dit vi kom och åt med bara händerna.

Mätta och belåtna plockade vi undan middagen och disken, jo, i öknen diskar man med sand. Och rent blir det! Khalid tog med oss längre bort för att kasta den mat som blev över, han ville inte att det skulle finnas mat kvar som kunde locka till sig djur. Vilka djur han egentligen tänkte på ville jag egentligen inte veta…

Diskat och klart var det så dags att bädda, varsin solmadrass och sovsäck placerades ut på bastmattan. Men innan läggdags fixade vår guide en lägereld där han kokade te och berättade mer om Oman och om seder och traditioner i landet.

När alla började gäspa var det så dags att krypa ner i sovsäcken. Månen sken som en gigantisk lampa och tusentals stjärnor glimmade på himlen. En magisk upplevelse! Men bekvämt var det inte, mest för att min sovsäck hade en trasig dragkedja så det drog kallt. Dessutom var det så ovant att sova under bar himmel att det för mig var omöjligt att somna. Någon gång precis innan månen försvann bakom sanddynerna och solen skulle gå upp somnade jag dock.

Vaknade före soluppgången

Rickard väckte mig och Embla, tydligen var det dags att gå upp så att vi inte skulle missa att se soluppgången. Och vilken soluppgång! Solen färgade sanddynerna nästa röda och vi stod och småfrös i våra dunjackor.

Jag passade så klart på att plåta ett samarbete i den vackra miljön också. Det var inte särskilt svårt att få till den perfekta bilden med det ljuset!

Medan vi njöt av soluppgången passade Khalid på att fixa frukost till oss. Kaffet har väl aldrig smakat så gott? Han bjöd också på bröd, pålägg och kokta ägg. Så mysigt att få sitta där mitt i öknen och dela den här upplevelsen med familjen och nya fina vänner.

När frukosten landat i magen packade vi ihop för att bege oss hemåt. Ett stopp hos beduinernas kameler för att smaka kamelmjölk och en rundvandring vid Wubar, The Atlantis of the Sands hann vi också med. Den försvunna staden  lokaliserades 1992 av satelliter från NASA och finns nu på UNESCOs världsarvslista. Så häftigt! Något annat som vi fick kolla in var trädet boswellia som man framställer frankincense från. För er som inte känner till frankincense så kan ni läsa mer om det HÄR.

Drygt 24 timmar senare var vi så hemma på hotellet igen. Lite trötta men flera fantastiska upplevelser rikare. Ökenäventyr Oman – helt klart en minnesvärd resa!

Funderar ni på att besöka Oman och Salalah rekommenderar jag att ni åker med en lokal guide ut i öknen. Resebyråerna erbjuder också resor till öknen men då kan du inte räkna med att komma så långt ut i öknen som vi gjorde. Vill ni kontakta vår guide Khalid hittar ni hans kontaktuppgifter HÄR.

Läs fler inlägg om Oman HÄR  och HÄR.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

Desert adventure Oman – one night beneath the stars

I have not told you about our desert adventure in Oman! It was an absolutely amazing experience! Think the pictures speak pretty well for themselves …

We; I, Rickard and Embla and Katarina and Lars-Åke, a Swedish couple we got to know during our trip, were picked up at our hotel around 12 o’clock by a local guide that Katarina and Lars-Åke knew from a contact. Khalid, that was the name of our guide, drove us to the desert, and it was not a short drive! Four and a half hours later we landed seven kilometers into the desert among gold-colored sand dunes. A quite place called The Empy Quarters, no other people or cars as far as the eye could reach.

On our way through Oman

On the way from the hotel we saw cities, green valleys, mountains and sand, sand, sand, lots of camels and beduins. The car journey itself was exciting! We also learned a lot about the country of Oman and the people who live there. About how people in the city, beduins and mountain people live, about their culture and religion. We had a really awesome tour guide!

Before we got off the road, Khalid stopped to let air out of the tires. Time for Desert Adventure Oman! Seven kilometers of sand dunes, camels and beduins. So awesome, beautiful and surreal!

When Khalid found a good place to see both the sunset and the sunrise, he gasped one of the dunes, felt like a carousel, and dropped us off before he drove down and parked the car. The view from the place where we would stay overnight was striking. The beautiful golden sand dunes formed by the wind were extraordinarily beautiful.

We walked to the top of our sand dune and enjoyed the view while the sun slowly set. And at the same time the moon was rising behind our backs. A full moon tonight!

Sunset and camel stew

After sunset we went down to Khalid who had begun to prepare dinner. There was a pot of vegetables and camel meat with a taste of curry. I´m not a very big fan of meat but I tasted a small piece, it was quite chewy but not that bad. To the camel meat rice and bread was served. And of course we ate with our hands like a real arabs.

Full and satisfied, we cleaned up after the dinner and made the dishes, in the desert we the sand as dish soap. And how clean it became! Khalid took us farther away to throw away the leftovers, he did not want the food to attract animals to us. Exactly which animals he thought of, I didn´t want to know …

After we had cleaned up after dinner, it was time to make our beds, each of us had a sun mattress and a sleeping bag to place on the carpet. But before bedtime, our guide lit a bonfire where he cooked tea and told us more about Oman and about customs and traditions in the country.

When everyone began to yawn it was time to crawl into our sleeping bags. The moon shined like a giant lamp and thousands of stars glorified in the sky. A magical experience! But it was not comfortable, mostly because my sleeping bag had a broken zipper so it was quiet cold. In addition, I  am not used to sleeping beneath the star so it was impossible for me to fall asleep. Some time just before the moon disappeared behind the dunes and the sun would rise, I fell asleep.

Woke up before sunrise

Rickard woke me and Embla up, apparently it was time to get up so we would not miss the sunrise. And what a sunrise! The sun colored the dunes almost red and we stood and frowned in our down jackets.

And of course we shot a collaboration in this beautiful environment. It was not very hard to get the perfect picture with that light!

While we enjoyed the sunrise, Khalid was making breakfast for us. Coffee has never tasted so good! He also made a good breakfast with bread, cheese and boiled eggs. So cozy to sit there in the middle of the desert and share this experience with my family and new good friends.

When breakfast had landed in our stomachs we packed pur stuff and headed back home. We also had time for a stop at the bedouin´s to taste camel milk and a walk around Wubar, The Atlantis of the Sands . The lost city was located in 1992 by satellites from NASA and is now on UNESCO’s World Heritage List. So awesome! We also checked out the tree boswellia that is used to produce frankincense. For those who do not know about frankincense you can read more about it HERE.

Memorable trip

Just over 24 hours later we were back by the hotel again. A little tired but several amazing experiences richer. Desert Adventure Oman – definitely a memorable trip!

If you are considering visiting Oman and Salalah, I recommend you go with a local guide into the desert. Travel agencies also offer trips to the desert but then you can not expect to get as far into the desert as we did. Would you like to contact our guide Khalid you will find his contacts HERE.

Read more posts about Oman HERE and HERE.

Read previous post HERE.

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Landat i Oman

Oman

Till Oman! Flyger Arlanda – Doha – Salalah.

Oman

Trötta men glada resenärer.

Oman

Landar i Doha, Qatar.

oman

Idag har vi sett oss om på resorten och i närområdet.

Oman

Tog en promenad på stranden.

Oman

Och ett dopp i poolen.

Oman

Blogg och popcorn i sängen.

Så är vi äntligen här i Oman! Vi landade sent igår kväll och var inte på hotellet förrän vid midnatt.

Resan hit var rätt lång. Först en flight till Doha, Qatar och sedan connecting flight till Salalah här i Oman. Från dörr till dörr 20 timmar. Men det var det värt!

Imorse sov vi ut länge (och missade frukosten, haha!) och drog sedan ut för att se oss omkring på vårt resort och i närområdet. Blev en promenad på stranden, buffélunch, ett dopp i poolen, riktig semesterfeeling alltså.

Nu ligger de andra och kollar på film medan jag bloggar och äter popcorn i sängen. Så gött med semester! Ikväll blir det middag på hotellet, så inga äventyr idag. Imorgon planerar vi dock att kolla upp möjligheterna för ett riktigt ökenäventyr…

Vet inte hur mycket jag kommer hinna/vilja blogga den kommande veckan men ni hittar mig alltid på Instastory så adda mig gärna där. (Länk till mitt Instagramkonto).

Massor av varma kramar!

/Karin

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

Touchdown Oman!

We are finally here in Oman! We landed late last night and were not at the hotel until midnight.

The trip here was quite long. First a flight to Doha, Qatar and then connecting flight to Salalah here in Oman. Door to door 20 hours. But it was worth it!

This morning we slept in for a long time (and missed the breakfast, haha!) and then went out to look around at our resort and the surrounding area. Went on a walk on the beach, had buffet lunch, a dip in the pool, the right holiday feeling in other words.

Now the others are watching movies while I blog and eat popcorn in bed. So good with vacation! Tonight we will hade dinner at the hotel, so no adventure today. Tomorrow, however, we plan to look into the possibilities for a true desert adventure …

I do not know how much I can / want to blog the upcoming days but you can always see what I am up to at Instastory so please add me there. (Link to my Instagram account).

Lots of hot hugs!

/Karin

Read previous post HERE.

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Annons

Åre Travel Diary

Resa är verkligen bland det bästa jag vet. Jag är så extremt rastlös och då spelar det ingen roll att jag precis varit i Åre i 4 dagar för så fort jag sen kommer hem vill jag iväg igen. Senast igår satt jag och googlade på flygbiljetter till Island. De var faktist sjukt billiga nu och är väldigt sugen på att boka. Reslusten blev inte heller mindre av att det verkligen var vinter i Åre när jag var uppe och min skidabstinens bara manades på när snön lagt sig på Åreskutan och det var minusgrader. Jag var uppe för att jag hade plåtning med Röhnisch och vi hade verkligen fantastisk tur med vädret. Bara när jag kom inkörandes mot byn möttes jag av norrsken och resten av helgen bjöd på strålande sol. Helt underbart!

I lördags kväll sprang jag och Joline upp på Totthumeln efter alla plåtningar för att hinna se solen gå ner. Det är så magsikt vacker där uppe men var ganska bitigt! Som vanligt bar jag med all fotoutrustning hela vägen upp för att kanske få någon bild. Haha man får bra flås med några extrakilon på ryggen men jag får ta tillfället i akt och ryggsäcksträna. Kan aldrig bli för mycket! Jag ville också ta med mig alla grejer upp för att känna på packningen lite för att jag skulle fota trailrunning upp på Totthumeln dagen efter och då skulle det gå ännu fortare och jag behövde planera lite. fotad med 5D Mark IVPå vägen upp hade jag lyxen att få sällskap i bilen av Jennie. Väldigt mysigt! Bilden är fotad med Gopro 6 och sitter monterad på sidan av ratten så inga bilder tas under körning! Jennie fotar med wifi-funktionen.

Kategori

Min dag med Canada Goose

Igår firade jag Canada Goose 60-årsjubileum.

Canada Goose

Snygga och varma jackor.

Canada Goose

Signerad Karin R

Canada Goose

Snyggt OCH varmt! Love it!

Canada Goose

Sitter som en smäck.

Canada Goose

Alexandra på ELLE fick också en jacka. Läs hennes blogg HÄR.

Canada Goose

Morgonmingel. Bredvid mig, Marcus Schuterman, sjukt skön snubbe det där.

Canada Goose

God frukost.

Canada Goose

De flesta bilderna är tagna av Rasmus Lindahl/Studio Emma Svensson.

Canada Goose

På väg på äventyr.

Canada Goose

Nästa: ribbåt!

Söta Viktor Frisk med sin Leica.

 

Canada Goose

Redo!

Canada Goose

Canada Goose

Lägger till vid Docklands.

Canada Goose

Hela gänget.

Canada Goose

Vi bjuds på varm äppelmust. T.h söta Hanna, kolla hennes insta HÄR.

Canada Goose

Amanda Winberg, så himla begåvad, ödmjuk och gullig. Visste ni att hon släpper nytt nu i oktober? Wiieee!

Canada Goose

Canada Goose

Håret efter resan alltså, haha!

Canada Goose

Canada Goose

De förrätterna!

Canada Goose

Dukningen, hur vacker som helst!

Canada Goose

Canada Goose

Menyn ser ni här. Magisk!

Daniel Couet hälsar oss välkomna…

Canada Goose

… och presenterar sig själv och menyn.

Canada Goose

Piggvar a´la Daniel Couet.

Canada Goose

Så trevlig lunch! Här med Johan och Viktor.

Canada Goose

Canada Goose

Alla är instaskadade, haha!

Canada Goose

Jag tillsammans med Viktor och Kevin som precis startat Barry´s Bootcamp i Stockholm.

Canada Goose

Vi firar inte bara att Canada Goose fyller 60 år utan också att de kirrat en svensk e-handel.

Canada Goose

Oscar Zia kollar in Canada Goose FW17.

Canada Goose

Med herreguuu vilken rolig dag jag hade igår! Jag var inbjuden till ett exklusivt och intimt event tillsammans med Canada Goose. Detta med anledning av företagets 60-årsjubileum och firandet av den nya svenska e-shoppen (titta närmare på den HÄR).

Vi var tio inbjudna som möttes på Hotel Diplomat för frukost och mingel klockan 10 på förmiddagen. Där fick vi också varsin jacka och mössa från Canada Goose. Och snart var det dags att sätta plaggen på prov…

Efter frukosten gick vi ner på kajen i samlad trupp och möttes av…. en ribbåt! Vi fick på oss flytväst, handskar och googles och sedan bar det ut på havet. I full fart. Riktigt kul var det!

Genomblåsta, men fortfarande varma, ja, Canada Goose jackor är riktigt grymma, lade vi till vid Docklands där Daniel Couet lagat en helt fantastisk specialkomponerad meny dagen till ära.

Sedan åts det och snackades och skålades innan taxibilar tog oss tillbaka in mot stan igen runt 13.30-tiden.

Galet rolig dag, superhärliga människor, god mat och så fina kläder! Stort tack till Canada Goose, RMPR, Daniel Couet och alla ni andra som skapade fredagsfeeling mitt på blanka tisdagen!

Läs föregående inlägg HÄR.

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

Tack för en fantastisk dag Canada Goose och RMPR. Foto: Kevin Treguero

My day with Canada Goose

OMG! What a great day I had yesterday! I was invited to an exclusive and intimate event together with Canada Goose. This, due to the company’s 60 year anniversary and the celebration of the new Swedish e-commerse (you´ll find the shop HERE).

We were ten persons invited to meet at Hotel Diplomat for breakfast and mingel at 10 o’clock in the morning. There we also got jackets and hats from Canada Goose. And soon it was time to put the garments to the test …

After breakfast, our squad went down to the dock and we were met by a rib boat! We got on life jackets, gloves and googles and it carried us out to sea. At full speed. It was so cool!

Blown, but still warm, yes, Canada Goose jackets are really awesome, we landed at Docklands where Daniel Couet had made a fantastic special-purpose menu day to honor.

We ate and talked before taxis took us back to town again around 13.30.

Crazy fun day, great people, good food and so nice clothes! Many thanks to Canada Goose, RMPR, Daniel Couet and all the others who created Friday feeling on a Tuesday!

Read previous post HERE.

For more inspiration follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Extrema äventyr – triggande eller ouppnåeliga?

Skidbackar är inte riktigt lika bra på sommaren som de är på vintrarna, men nästan. Och jag hänger gärna vid dem året runt. Det är alltid härligt att komma upp på en höjd, och att köra intervaller uppför branterna blir till ett jäkligt tufft (och bra!) träningspass.

Dessutom är det fantastiskt roligt att köra downhill.

Men jag tänkte inte prata så mycket om varför jag tycker att fler borde söka sig till skidbackarna och bergen även under sommarhalvåret för att upptäcka vilka aktiviteter som funkar då.

Och jag tänkte inte heller prata om hur roligt det var att upptäcka downhill-lederna i Järvsö tidigare i somras (åk dit och testa!). Eller dela med mig om hur mina löppass på senare tid slutat med blåbärsplockning i den lokala skidanläggningens brantaste backe.

Istället vill jag, lite kort, nämna något som en kvinna jag mötte under ett av mina löppass uppför skidbacken (grymt bra träning inför skid-/brädsäsongen) sa.

Hon berättade nämligen att hon tränade inför ett ultralopp som snart skulle gå i de italienska alperna. Och det var inte första gången hon skulle anta en sådan utmaning – hon hade gjort det förr och fått mersmak.

Sedan förklarade hon att många ser på det hon gör som extremt. Något som hon själv tycktes hålla med om till viss del.

Hon menade att fler och fler verkar, liksom hon själv, söka sig till allt större utmaningar. Och yttrade därefter en oro över att det kanske leder till att helt vanliga motionärer och entusiaster, istället för att motiveras, struntar i att ens försöka.

Att alla berättelser om extrema, tuffa, och nervkittlande äventyr och utmaningar kanske bara triggar ett fåtal, medan det får andra att inte ens vilja ta ett enda löpsteg.

En effekt som jag uppfattade att hon inte ville att det hon gjorde skulle ha, men som hon misstänkte att det kanske hade.

Om det ligger någon sanning i det hon sa kan jag inte svara på. Men jag tycker definitivt att det är värt att fundera över.

Vi behöver ju de där trappstegen mellan det ouppnåeliga och vår utgångspunkt för att kunna röra oss närmare det vi är nyfikna på att utforska.

Utöver de där kittlande äventyrshistorierna (jag vill verkligen inte vara utan dem) så måste vi också få läsa, och höra, om mer vanliga äventyr (eller andra prestationer så som löplopp, simturer osv). Sånt som känns inom räckhåll, som man tror att man själv klarar av.

För om vi hela tiden möts av saker vi upplever som ouppnåeliga blir det svårt att sätta upp de där små målen som gör att vi klarar av sånt som vi från början aldrig trodde att vi skulle fixa. Och om vi inte sätter upp de där små målen så blir det svårt att sträva någonstans alls, vilket förmodligen skulle leda till att vi inte längre är i rörelse.

Och jag får väl ändå säga att jag förespråkar rörelse. Det är bra att vara på väg någonstans (även om man inte alltid behöver veta exakt vart), exempelvis till närmsta skidbacke för ett tufft löppass, en skön utflykt – eller blåbärsplockning. Eller till Italien för ett ultralopp, för den delen.

Kategori
Annons

Den långa vägen tillbaka

Spartansk camping. Men härlig dusch under bar himmel.

Dags att lämna vackra Italien.

Kommer in i Schweiz.

Fina vyer genom bergspassen.

Hamnar i söta orten Kißlegg i Tyskland.

Lördag 29 juli

Hamnade på en campingplats norr om Cecina igår kväll. Väldigt nära en av våra favvocampingar från förra året. Campingen var superspartansk, en enkel utedusch fanns men inga toaletter. Himla skönt var det iallafall att duscha under bar himmel.
Ställde klockan imorse för att ge oss iväg. Vi hade bestämt att vi skulle ta en hel resdag idag.
Många mil och vägtullar senare närmade sig klockan tre och vi var alla hungriga. Passerade Como och åkte in i Schweiz. Stannade på Coop för att fylla på kylen inför hemresan. Så svindyrt att jag blev chockad. Dubbla priserna jämfört med hemma i Sverige! Så återstod då bara att hitta en vägkrog för att stabilisera familjens blodsocker. Hittade tillslut en restaurang där vi åt okej mat innan Embla fick springa av sig på lekplatsen bredvid.
Åkte vidare genom Schweiz och Österrike och in i Tyskland innan vi letade upp en plats att fricampa på över natten. Det blev utanför en liten ort som hette Kißlegg. Till Rickards stora förtret började ett storband (?) spela ompa ompa-musik klockan kvart i tio när vi precis hade tänkt gå och lägga oss. Haha! Vi har haft så otur med högljudda campingplatser i år.

Söndag 30 juli

Sov riktigt gott i natt. Gick upp vid åttatiden och fixade mackor och kaffe. Blir ännu en lång resdag hemåt idag.
Satt i bilen exakt hela dagen bortsett från en snabb lunch på tyska landsbygden och en vägkrogsmiddag. Extremt mycket vägbyggen och köer genom hela Tyskland.
Landade iallafall i Oldenburg in Holstein på vår favvofricampingspot vid niotiden på kvällen. Somnade som stockar.

Frukostbuffé mellan Puttgarden och Rødby.

Sverige i sikte!

Lunch- och kaffebreak i Markaryd.

Måndag 1 juli

Ställde klockan på 06.45. Idag ska vi med färjan till Rödby från Puttgarden. Sedan räknar vi med körning hela dagen hem till Tyresö.
Åkte på färjan och drog direkt upp till restaurangen och åt av frukostbuffén. Urmätta stapplade vi ner till bildäck 30 minuter senare.
Körde oavbrutet hela dagen med undantag från tank- och lunchstopp. Fattar inte hur Rickard pallar att köra så länge!
Vi var hemma i Tyresö tidig kväll och då blev det jobb. Har jobbat under semestern också men struntat i att läsa mail. Så 728 mail väntade i inkorgen efter fyra veckors maildetox.
Nu har vi ätit sushi och slängt oss i soffan efter att bytt sängkläder, packat upp lite och duschat av oss resdammet. Så trötta! Hörs imorgon! Puss!
Läs föregående inlägg HÄR.

The long way back

Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I´m too busy road trippin´.

Nytt hem i Italien

Beachday!

Underbar solnedgång.

Kolla ljuset!

Torsdag 20 juli

Det blev en lat dag på stranden idag. Sol, bad och bok under parasollet. Så skönt!
Gick hem och åt middag innan vi gick tillbaka till stranden för att njuta av solnedgången. Den är magisk här!

Startade dagen med långpass. Följ mina stories på Insta HÄR.

Så vackra blommor!

Bad och snorkling i havet.

Fredag 21 juli

Ställde klockan på 06.30. Ville hinna dra av ett långpass innan solen började stek för mycket. Även om jag var väldigt trött när klockan ringde var det så värt att kliva upp och dra på sig löparskorna.
Sprang längs olivlundar, prunkande blomsterprakt och gigantiska kaktusar tills jag nådde havet i Torre Mozza. Sprang sedan vilse i den lilla byn (mitt lokalsinne är så uselt, haha!) innan jag hittade en liten väg tillbaka mot campingen.
Var hemma igen strax efter 8 och då blev det frukost och svart kaffe i skuggan under markisen. Den första koppen kaffe på morgonen är väl ändå helig? Finns ingenting som går upp emot den!
Nu har vi slappat här vid husbilen hela förmiddagen så det är dags för lunch och strandhäng. Så gött så ni kan inte ana! Älskar det här stället!
Imorgon ska vi dock åka vidare på nya äventyr. Vart vi ska åka har vi ingen aning om. Som vanligt.

Ny dag, nytt hem.

Kitesurf på gång.

Det blev chill på stranden.

Vid vår egen strand.

Lördag 22 juli

Vaknar strax före åtta. Idag ska vi dra vidare på nya äventyr. Vi plockade ihop det mesta igår så vi behövde bara fixa frukost, fylla vatten och checka ut.
Nu sitter vi i bilen och åker i riktning mot tån. Vet inte alls vart vi ska men jag tror att Rickard fortfarande drömmer om att hitta den perfekta kitespotten. Håller tummarna att vi gör det.
Bråkar som vanligt med navigatorn, beslutar oss att stänga av henne och bara åka på skyltar. Det brukar vara enklare. Känns svinskönt att sitta i bilen idag, det är 39 grader i skuggan. Hua!
Sitter i bilen hela dagen. Stannar bara kort för att äta lunch. Klockan 16.30 hittar vi så vår pitch för natten. En nästan öde strand med massor av grym kitevind.
Stranden är ju inte någon drömstrand för bad men den duger alldeles utmärkt för att bygga små stenstall på och för att plöja en deckare.
Rickard testar att plocka fram kiten men vinden har tydligen mojnat så det blir chill på beachen och en öl i solnedgången istället.
Inatt fricampar vi här i Mandatoriccio. Det är alltid lite pirrigt innan man somnar. Hörs imorgon. Kramar!
/K

Lämnar vår strand i Mandatoriccio.

Hittar ett olivoljeslott.

Vårt nya hem i Steccato.

Blev styrkepass (nåja) istället för löpning.

Söndag 23 juli

Det har varit galet varmt inatt! Har inte velat ha sidofönstren där vi sover öppna när vi fricampar. Jag tycker det känns så otryggt att någon bara skulle kunna sträcka in en hand precis där man ligger. Så vi har fått svettas med enbart takluckorna öppna.
Gick upp och åt frukost på vår egen strand. Konstaterade att det inte skulle bli någon vind så vi beslutade att åka vidare söderut igen.
På vägen råkade vi hitta ett olivoljeslott på en liten sidoväg. Ett helt magnifikt gammalt slott där vi köpte med oss den finaste olivolja en kan tänka sig. Så gott!
Framåt eftermiddagen hittade vi så både kitebeach och en instruktör som skulle ta med Rickard på en tur imorgon. Resten av dagen spenderade vi på stranden i Steccato, försökte mig på en löprunda innan middagen men jag hade så ont i huden på fötterna (tror det beror på medicinen jag fick i Cortina?) att jag bara stod ut att springa en kvart. Fick bli lite styrketräning istället. Så tråkigt! Älskar ju att springa (och tycker styrketräning suger). Men det behövdes säkert. Om en nu kan kalla det ytterst korta passet ett styrkepass.
Kvällen bjöd på middag på fällstolar utanför husbilen. Står parkerade på en strandparkering. Bredvid tre soptunnor. Haha!
Hörs imorgon kompisar! Kram!
/Karin
Läs föregående inlägg HÄR.

New home in Italy

Sorry guys! Today you need to sure Google Translate. I’m too busy searching for a new home in Italy.
Hugs! /Karin

Pool, pizza, hav och hästar

Poolbad för hela slanten!

Tisdag 18 juli

Blev en riktig njutardag idag (som typ alla andra, haha!). Långfrukost och slapp utanför husbilen hela förmiddagen. Efter en lätt lunch sprang vi några ärenden och åt sedan varsin glass i skuggan. Därefter vankades det poolbad.
På campingen finns en fin pool (där en inte behöver ha badmössa! Första vi sett i hela Italien). Själv badar jag hellre i havet men Embla tyckte att det var kul att dyka och hoppa från kanten. Och jag kan hålla med henne, det var rätt skoj faktiskt.
Badade tills tidig kväll. Tog sedan en dusch innan vi gick upp till en av restaurangerna på campingen och käkade. Jag åt en alldeles ljuvligt god pizza. Ja, italienska pizzor alltså! Här vet de verkligen vad de gör!
Mer hann vi inte med den här dagen. Dök direkt ner i säng efter restaurangbesöket och låg och läste. Häxan av Läckberg är riktigt spännande och jag kunde inte lägga den ifrån mig förrän efter ett på natten.

En lite blåsig men härlig dag på stranden.

Embla grävde en pool till sina hästar.

Dagens bästa överraskning; Rickard hade bokat ridning åt mig och Embla.

Lite magra men glada hästar.

Härlig ritt över sanddynerna.

Onsdag 19 juli

Insomnia! Har sovit urdåligt inatt. Bara vridit och vänt på mig. När klockan var 05.15 gav jag upp och gick och hämtade min telefon. Slösurfade lite innan jag satte igång och bloggade.
Konstigt det där när en inte kan sova. Vissa gånger vet en ju med sig att det är för att något ligger och gnager, något en oroar sig för. Men andra gånger har en inte en aning om varför en inte kan sova. Är iallafall galet trött nu och ska försöka vila en stund till innan de andra vaknar och det är dags för gofrukost och en nya härlig dag här på Riva di Ugento i Italien. Hörs sen! Pusspuss!

10.30

Rickard kom precis hem från en cykeltur. Och han kom hem med en grym överraskning! Han har bokat ridning åt mig och Embla ikväll! Jippie! Ska bli så himla kul! Nu påtår, några snabba intervaller, lunch och sedan till stranden för test av den nya badmadrassen. Jo, det är ett tuff jobb men någon måste görat’. ;)
Efter några härliga timmar på stranden gick vi hem och duschade av oss och bytte om inför ridningen. Stallet låg bara fem minuters cykelväg från campingen, perfekt!
Hästarna var, som vanligt utomlands, lite magra men pigga och glada. Eller guidens och Emblas hästar var pigga och glada, min var glad och lat. Haha! Fick jobba rejält med henne. Ridturen var inte någon galoppfest men det var mysigt att rida runt över sanddynerna. Och bara att få mysa med en häst på semestern! Vilken lycka!
Kvällen bjöd på hämtpizza (jag vet, pizza två dagar i rad för mig! Haha!) en öl och sedan somnade vi som stockar.
Så tacksam att vi var möjlighet att göra den här resan. Vi älskar verkligen livet på väg!
Föregående inlägg kan du läsa HÄR.

Pool, pizza, sea and horses

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I´m too busy having a vacation.

Love, Karin

Annons

Vilse och födelsedag i Italien

På trånga gator i, ja inte vet jag.

Kommer fram till detta paradis.

Här finns allt vi kan önska. Klätterträd till exempel.

Besöker en strandrestaurang av världsklass.

Solnedgången får vi på köpet.

Söndag 16 juli

Lämnar Camping Frassanito strax innan lunch. Tanken är att vi ska åka cirka en timmes resa över till andra sidan klacken där det finns flera bra kitespots. På Frassanito var kitesurfingen alldeles för avancerad för nybörjare.
Dessvärre tar resan till Marina de Ugento mycket längre tid. Både Google Maps och navigatorn i bilen leder oss runt i cirklar in i yttepyttesmå städer och gränder. Kul var det att se de platserna som en aldrig skulle besökt annars men det betyder också att vi kommer till den tilltänkta campingen mitt under siestan.
Vi får tillåtelse att gå in på campingen och kolla runt. Och den är gigantisk! Platserna är dock superfina och stranden precis det vi sökt. En lång sandstrand där Embla kan leka och bada, jag kan springa och framförallt; Rickard kan kitesurfa.
Går tillbaka till bilen och gör en snabb lunch. Så fantastiskt god! Italiensk mozzarella, solvarma tomater, pepprig ruccolasallad, avokado, röd paprika, böner och linser. Grönsakerna här nere smakar ju helt fantastiskt!
När vi ätit lunchen diskuterar vi för- och nackdelar med att stanna på denna camping vs åka vidare. Tillslut bestämmer vi oss för att vänta in siestan och ge denna en chans.
Fortfarande en hel del sura miner här i bilen. Så tråkigt med dålig stämning. Hoppas att R kan få kitesurfa lite de närmaste dagarna så att han blir på gott humör igen.
Woho! Familjen är supersams igen! Och campingen är så jäkla bra. Den är svinstor och ocharmig på så sätt men vi står parkerade avsides precis vid stranden. Precis som vi vill ha det. Dessutom har vi ätit en restaurangmiddag värdig Michelin ikväll med utsikt över havet och solnedgången. Nu är jag galet trött och ska hoppa i säng. För vet ni? Imorgon är min födelsedag!
Hörs då! Pussar och kramar!
/Cookie

Ni kan följa mig på Instagram för fler videos och uppdateringar HÄR.

Galet varmt!

Landar i hängmattan.

Resten av dagen hänger vi på stranden.

Födelsedagsmat.

Tack alla som gratulerat mig på min dag. Mitt hjärta är alldeles varmt av all kärlek från er. <3

Måndag 17 juli

Blir väckt med skönsång. Eller väckt, jag sover som vanligt räv, haha. Embla har ritat teckningar och skrivit brev. Lilla gullungen! Rickard fixar frukost och vi sitter ute under vår markis och äter. Kollar Facebook och blir alldeles varm i hjärtat av all kärlek från vänner och bekanta! Känner mig så älskad!
Efter långfrukost ger jag mig ut på en löprunda runt campingen. Tänkte köra ett långpass men det slutade med drygt 5 kilometer (två varv runt campingen). Så galet varmt! Landade sedan med en vattenflaska i hängmattan. Rickard ska nu fixa önskelunch; sallad med italiensk mozzarella. Lyllos mig alltså!
Resten av dagen firar jag som jag gillar bäst; på stranden. En lång promenad längs havet med stopp för bad. God mat och dryck dukas upp utanför husbilen på kvällen. Bättre födelsedag kunde jag inte önska mig!
Kram!
/Karin
Läs föregående inlägg HÄR.

Lost in Italy and my birthday

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I´m too busy celebrating my birthday.

Kitesurfing + camping = sant

kitesurfing

Piñenita – vår nya getvän.

kitesurfing

På väg hela dagen och kaffe i världens bästa termosmugg.

kitesurfing

Vårt hem för de kommande dagarna, Isola Frassanito.

kitesurfing

Kärlek till henne och havet!

Fredag 14 juli

Går upp på morgonen och gör ordning en stadig grötfrukost. Idag ska vi åka söderut igen!
Plockar iordning och packar ihop alla våra saker och går och säger hej då till Piñenita, en get som vi hittade på campingen igår. Helt ärligt det sötaste jag sett!
Checkar ut och blir därmed rånade på över 200 euro. Den som tror att husbilssemestern är ett budgetalternativ har heeeelt missuppfattat det. Haha! Men så värt!
Lämnar campingen, åker och handlar mer mat. Jag älskar att gå i mataffärer utomlands! Köper massor av frukt och grönsaker, ostar, oliver, frukostprylar och badleksaker till Embla (och mig, hehe!).
Resten av dagen kommer vi spendera i bilen. Beräknas nå vårt preliminära mål runt 18.30 ikväll men det blir alltid senare än gps:en kalkylerar. Det ska stannas och ätas, tankas och kissas.
Vi hörs ikväll! Kramen!
Stannar vid Torre Rossa och äter en snabbmiddag; sallad, quinoa, linser och grillad halloumi. Smakar vansinnigt gott! Slevar snabbt i oss innan vi kör vidare upp på motorvägen igen.
Sista milen, eller ja det kan vara flera också (jag och uppskattning alltså, haha) kantas av gigantiska olivlundar. Får feeling att vi åkt åt rätt håll nu!
Strax före åtta på kvällen parkerar vi bilen under några stora tallar på en camping utanför Otranto. Långt från närmaste campinggranne. Stämningen här är laid back, ingen pool, ingen vattengympa eller kvällsunderhållning. Det enda som hörs är vågorna som slår mot sandstranden. Tror att vi hittat vårt hem för de närmaste dagarna.
Imorgon ska vi kolla möjligheterna för kitesurfing här omkring. Bådar gott då varje campare har en tvättlina med våtdräkter, brädor och hängmatta. Helt i vår smak!
Rapporterna kommer dock inte dugga tätt härifrån. Det finns ingen mobiltäckning alls. Hoppas kunna hitta någon wi-fi-spot imorgon. Pussåkram!
/Karin
kitesurfing

En heldag på stranden.

Lyxlunch.

kitesurfing

Dagens lunchvy

Lördag 15 juli

Beachhäng hela dagen på vårt nya ställe. Världens blåsigaste strand, Isola Frassanito. Troligtvis kite- och vindsurfarnas våtaste dröm. Rille rekade kiteskolan medan jag och Embla chillade. Hade tänkt ta en löprunda nu på eftermiddagen men kände mig supertrött så valde att slappa utanför husbilen istället. Återhämtning är ju himla viktigt har jag hört. ;)
Hörs så fort jag hittar wi-fi igen. Puss!
/Karin
Läs föregående inlägg HÄR.

Kitesurfing + camping = true

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I’m too busy seeking adventures.

Inte riktigt som en tänkt… eller är en bara gammal?

Vyn från vår lunchrestaurang är det iallafall inget fel på.

Ett dopp i Adriatiska havet…

… väger upp lunchbetyget. Bikini HÄR (adlink) och HÄR (adlink).

En promenad på stranden får en att glömma stökcampingen för en stund.

Att få dela det här äventyret <3

Så vackert!

Tisdag 11 juli

Går upp och gör frukost. Redan tidigt på morgonen är det stekande hett här i Riccione. Äter yoghurt med ringlad honung och dricker mitt kaffe svart under markisen.
Vi har beslutat att åka vidare söderut idag. Även om vi har haft det härligt här så söker vi någon mindre och lugnare plats. Får helt enkelt se var vi hamnar ikväll.
Stannar strax utanför Marcelli för en lunch på stranden. Maten är urdålig och priset skyhögt men doppet i Adriatiska havet efteråt väger upp upplevelsen. När vi sätter oss i bilen igen vet vi inte vart vi är på väg. Bara att vi vill komma bort från överturistade campingplatser. Vilket visar sig vara omöjligt i de här trakterna…
Runt halv sex rullar vi in på Pineto Beach Camping. Platsen är fantastiskt vacker precis vid den vackra stenstranden. Men så var det ett men… Med risk att låta gammal och trist… Över hela campingen dånar det hög musik. Och i poolen, jo, det finns pool, pågår en instruktörsledd vattengympa. Världens charterfeeling! Försöker att inte låta det påverka mig men jag känner mig galet stressad av den pumpande musiken och allt skrik och stoj. Vill bara ha lugn och ro på semestern!
Beställer takeawaypizza och pasta, (ja, självklart finns restaurang på campingen) och när blodsockret stabiliserats känner jag mig ändå lite mer okej med läget.
Efter mat och en öl tar vi en promenad på stranden. Där är det lugnt och stilla och himlen skiftar i vackert rosa. För en stund kan en glömma stökcampingen, haha!
Nu, medan någon show drar igång här på området, släcker vi lampan i husbilen. 22.30 är en bra tid att sova om en vill hinna med intervaller innan den värsta hettan imorgonbitti.
Kram på er!
Btw, glöm inte att följa vårt äventyr på instastories HÄR.
/Karin
Du kan läsa föregående inlägg HÄR.

Not really what I expected … or am I just getting too old?

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I´m too busy seeking adventures.

Annons

Det blev en dag på stranden!

I skuggan under ett parasoll eller…

… leka i havet.

Btw. behöver du en snygg bikini som sitter på plats. Kolla in den HÄR.

Måndag 10 juli

Hej, hej! Nu är vi som sagt i Riccione, på ostkusten i Italien. Det är inte riktigt vad vi söker dock. Väldigt mycket turister och stränder fullsmockade med solstolar. Vi är ju vana att få ha stranden för oss själva, haha!

Hur som helst blev det en dag på stranden idag. Galet varmt! Gick absolut inte att vara i solen om en inte var i vattnet då. Så det blev en hel del vattenlek idag.

Apropå det vill jag tipsa om min grymma bikini. Svinsnygg och sitter på plats även när en hoppar och skuttar på beachen. Du hittar toppen HÄR och trosan HÄR.

Du kan läsa föregående inlägg HÄR.

Vattenlek är alltid en bra idé!

Monday, July 10th

Hello lovelies! We are now in Riccione, on the east coast of Italy. It’s not really what we are looking for. A lot of tourists and the beach is packed with sun beds. We are used to having the beach for ourselves, haha!

Anyway, it became a day on the beach today. Crazy hot! I could´t be in the sun other than when I was in the water. So there was a lot of playing in water today.

Speaking of that, I would like to mention my awesome bikini. It is super hot and has the best fit ever, even when jumping and running on the beach. You’ll find the top HERE and bottom HERE.

You can read my previous post HERE.

/adlinks

Inlagd på sjukhus i Cortina

God morgon från husbilen!

Startar dagen med löpning.

Vår nya campingplats i närheten av Cortina.

Embla leker vid forsen.

Torsdag 6 juli

Vaknade upp vid forsen efter ännu en natt med urusel sömn. Vad är det här? Jag brukar sova som en stock! Fixade frukost och sprang sedan nerför berget medan de andra rullade ner husbilen. Bra tempo kan jag lova!

Gasade iväg mot de italienska alperna. Siktet inställt på Cortina.

Stannade och åt en snabblunch på en rastplats överfylld av sopor. Eller lunch, jag åt en knäckemacka med ost och ruccola, haha! Så glamouröst kan livet på väg också vara. Mätt blev jag iallafall.

R hade kollat upp en camping som låg strax innan Cortina med närhet till vandringsleder och mountainbiketrails och vi hittade dit utan problem. Rent och snyggt och schysst natur. Parkerade vid en fors. Igen. Gjorde torsdagstacos och hann med att uppdatera sociala medier.

Imorgon hoppas vi kunna kolla in Dolomiterna. Kram!

/Karin

Dagen börjar på mountainbike.

Vackra vyer kring Cortina.

Äter gott i Italien.

Letar efter apotek.

Någon är lite trött efter cykelturen.

Då blev en inlagd på bår i Cortina.

Registrerat och klart.

En broschyr om fästingar. På italienska. Tackar!

Allt kan hända på husbilsäventyret.

Oavsett är det allt bra vackert i Cortina.

Fredag 7 juli

Har en lugn morgon vid husbilen innan vi tar cyklarna på en tur. Vår tanke är att köra lite trails in till Cortina stad och där besöka apotek, ta en lunch och chilla.

Apotek? Jo, jag har troligtvis fått borrelia. Buhu! Hittade en fästing i knävecket på midsommarafton och för ett par dagar sedan började det svullna upp och bli rött där fästingen suttit. Receptionisten på campingen tyckte vi skulle kontakta apoteket istället för läkare.

Cyklar in till stan och äter en fantastiskt god lunch, besöker turistinformationen i stan för att få hiking- och trailkartor och går sedan till apoteket. Då är det siesta så vi tar en glass och väntar tills klockan ska slå 15.30, då apoteket öppnar igen.

På apoteket säger de att jag ska uppsöka läkare så vi cyklar till sjukhuset där jag blir inlagd på en bår. Jag försöker säga att jag inte är så sjuk men blir vänligt men otroligt bestämt tillsagd att ligga på båren. Då är klockan strax efter 16. Sedan sitter vi hela familjen på båren ett bra tag innan jag blir inrullad till en läkare.

Vi har under tiden vi väntat ute i korridoren blivit varnade om läkaren av ett tyskt par. ”He is crazy! Go to another hospital!” Vi har ju bara cyklarna så det alternativet finns inte. Det visar sig iallafall att det tyska paret har rätt. Det är den sämsta läkaren ever, haha!

All annan personal himlar med ögonen och skakar på huvudet åt läkaren bakom hans rygg och sköterskorna viskar till mig. ”Du måste besöka en annan läkare så fort du kommer till Sverige. Han vet inte vad han gör. ” (på knagglig engelska) Känns ju jäkligt tryggt! Jag lyckas med hjälp av Google och övertalningsförmåga få läkaren att skriva ut antibiotika som jag tror att en ska äta när en får borrelia. (Håller tummarna…)

Blir ordinerad att ta medicinen två gånger om dagen i tre (3!?) veckor. Sjuksköterskan säger till mig säkert fyra, fem gånger ” är det säkert att du inte är gravid eller tänkt bli det nu, den här medicinen är väldigt farlig för barnet”. Dessutom MÅSTE jag om fyra dagar gå och ta ett blodprov för att kolla några slags antikroppar.

Så när jag äntligen efter en och en halv timme fått läkaren att skriva ut antibiotika, han ville först sätta på salva och plåster, börjar han skriva på sin dator. Önskar så att jag filmat hela besöket, ni hade garvat ihjäl er. Han skriver och skriver och skriver, hans kollegor himlar med ögonen åt mig och jag ligger på en bår. Herregud!

Tillslut går läkaren in i ett intill liggande rum där en annan patient ligger och fortsätter skriva på en dator där. Så dags har jag varit hos läkaren i över två timmar, för att få ett antibiotikarecept! Och stackars familjen sitter ovetande ute i korridoren. Jag smiter ut en sväng medan läkaren är borta för att säga att de kan cykla hem men de syns inte till. Går istället in i rummet igen och övar handstående. Vilken cirkus alltså!

När jag väl kommer ut från läkaren med mitt recept måste vi cykla tillbaka till apoteket för att köpa medicin. Vid det här laget har det börjat regna och vi är alla trötta och hungriga. Tur att vi har en så tapper dotter.

Väl hemma på campingen byter vi om till varmare kläder och går till restaurangen på campingen. Beställer varsin stor pizza och jag dricker ett glas fantastiskt gott rödvin. Ja, så kan visst en semesterdag också se ut. Nog var det en upplevelse alltid.

Läs föregående inlägg HÄR

Hospitalized in Cortina

Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I am too busy seeking adventures.

Full fart framåt!

På väg över Öresundsbron.

Bloggen hänger med så klart!

Vackra Danmark.

Tog färjan över till Tyskland.

Fri som en fågel!

Vackra vyer i Tyskland.

Sovplats för natten.

Lördag 1 juli

Lämnade Örebro runt 11.30-tiden. Körde söderut och stannade i Jönköpingstrakten för en snabb lunch och lite spring runt husbilen. Vi var beredda på en hel dag på väg. Ritade, kollade på film och lyssnade på musik genom Sverige. Åkte över Öresundsbron till Danmark och där vidare till Rødby var vi tog färjan över till Puttgarden.
Åt middag lite snabbt i bilen medan vi körde. Stannade inte förrän efter halv tio på en liten grusplan en bit utanför Oldenburg in Holstein. Imorgon tänkte jag satsa på några snabba intervaller innan frukost och sedan vidare färd genom Tyskland.
Vi har ännu inga direkta planer men det lutar nog åt att vi väljer att återvända till Albanien. Men allting kan hända så vi tar mest en dag i taget. Det är det som är så härligt med husbilen. Att vi har friheten att åka vart vill vi när vi vill.
Nej, nu är det dags att släcka ner för ikväll. Auf wiedersehen!
/Karin
Du hittar föregående inlägg HÄR.

On a ferry from Denmark to Germany.

Full speed forward!

Saturday, July 1

Left Örebro around 11.30. Headed south and stopped near Jönköping for a quick lunch and a few laps around the camper. We were prepared for a whole day on the roads. Drawing, watching movies and listening to music through Sweden. Past the Öresund bridge to Denmark and then to Rødby where we took the ferry to Puttgarden.
Had a quick dinner in the car while driving and did not stop until half past nine on a small parking lot outside Oldenburg in Holstein. Tomorrow I´m hoping to get my intervals done before breakfast and then continuing our way through Germany.
We still haven´t got any plans but I think we are heading towards Albania. Everything can happen though, so we just take one day at a time. That is what I love about camper life, the freedom to go where we want, when we want.
Well, time to turn off the light and go to sleep. Auf wiedersehen! 
/Karin
Annons

Peru del 1

17 dagar borta går fort men känns ändå som en evighet. Vi hann göra så mycket och se så mycket att det känns som vi varit borta betydligt längre! Jag tycker att det är ett väldigt bra mått på hur bra en resa har varit. Den här resen ligger lätt i top 3 av mina resor. Peru, vilket ställe!

Super synd att jag inte har kunnat blogga så mycket när jag väl var borta men det gick helt enkelt inte. Väl uppe i bergen var det total radioskugga och det enda kommunikation med världen som kunde ske var via vår satellit telefon. Efter att vi kommit tillbaka efter den andra vändan på leden så hade vi bara en dag i civilisationen och då var kroppen så slut att all prio gick till sig själv och ingen annan haha. Men nu är jag tillbaka i Stockholm, har vilat upp mig, fått känna på hur det känns att vara riktigt härligt höjddopad (svinbra kondis) och onda kroppsdelar börjar kännas rätt okej nu och alla intryck börjar landa. Vilken jäkla resa det har varit och vilka otroliga platser vi har fått röra oss i. Det är en fröjd att gå igenom allt material och se alla platser igen och igen. Att sitta med filerna i efterhand är magiskt och de är så otroligt roligt att jobba med.


These 17 days has gone by so fast but at the same time it feels like it’s been an eternity. We’ve done soo much and seen so much that it feels like we’ve been gone for a significantly longer time! I think it’s a very good measure of how well a trip has been. This trip is easy for the top 3 of my travels. Peru, what a place!

It was super sad that I wasn’t able to blog as much as I had hoped for but it just wasn’t possible. There was no connection at all up in the mountains and the only way to communicate with the world was trough a satellite telephone. When we returned to the civilisation from the second push on the track we only had one day of chill, and that entire day was well needed rest without computers and stuff haha. We were pretty tired! But now I’m back in Stockholm, I’ve had some well needed rest and got to know how it feels to work out after the body has been on high altitude (which is a very nice feeling!). What a crazy-amazing trip it’s been and what incredible places we’ve seen. It’s a pleasure to check all the material and see all places again and again. Sitting with the files in post-production is magical.

Den här bilden visar den plats som jag anser vara den absolut vackraste platsen jag någonsin sett och som också var vår campingplats för kvällen. Den var helt makalös. En liten sänka i dalen mellan de höga bergen. Runt oss gick våra hästar mellan tälten helt löst och betade. En liten bäck fanns strax bredvid lägret där vi kunde ta friskt vatten och ovanför oss tornade det vackra berget Salkantay upp sig över oss. Jag placerade mitt och Melissas (en av guiderna) tält strategiskt riktat mot den utsikt jag ansåg var absolut finast så vi kunde få vakna med den här magiska utsikten. För wow vilken utsikt. Bättre än såhär blir det inte.


This picture shows the place that I consider to be the absolutely most beautiful place I’ve ever seen and that was also our campsite for the evening. It was completely mesmerising. A small flat area in the valley between the high mountains. All the horses that helped us carry gear was walking around, totally free, between our tents. There was a small rapid close to the tents as well were we could get fresh water. I placed my and Melissa’s (one of the guides) tents strategically aimed at the view I considered was absolutely finest so we could wake up with this magic view. Cuz, wow what a view! Hard to find something more beautiful than this!


Här är en bild till på samma magiska plats men kvällstid, strax innan alla lampor släcktes i tälten. Det var sån häftig stämning att få sitta där i mörkret och plåta med lite skön musik i öronen och titta medan alla kröp in i sina tält för att jag sedan, som sista person (minus bärarna) att gå och lägga mig.


This picture shows the same magic place but in the evening, just before all the lights were turned of in the tents. It was such a cool feeling to sit there, in the dark, listening to some nice music and watch while everyone crawled into their tent.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Jag kan säga att det inte är det lättaste att fota på sånna här platser. Finns en miljon saker som kan gå fel. Fotoprylarna är konstant utsatta för fukt, kyla och stötar som kan paja grejer och att hålla reda på allt är fasiken inte lätt. Haha hjälper inte direkt att hjärnan blir mosig och seg på högre höjd. Var världigt frustrerande att inte känna att jag hade stenkoll på exakt vart alla batterier och minneskort tog vägen varje kväll när man gick och lade sig och vilken dry bag som innehöll vad när alla hade samma färg:P Var lite tålamodsprövande och lagom till att man började få koll på grejerna och hade skapat bra rutin på vad som lades var varje kväll så var vi klara hehe.


I can tell you that it’s not easy to shoot at these places. There are a million things that can go wrong. The equipment are constantly exposed to moisture, cold and bumps that can brake things, and keeping track of everything is not easy. The brain gets a bit weird at higher altitude, was less allert and focused which didn’t help! I had a hard time keeping track of all different stuff in the equipment which was a very strange feeling. Normaly I know exactly were I put my camera gear. Everything has it’s own place. But when you work at these places everything is different. To many small things that can dissapear if you don’t have a good system. And even duh I have a great system that worked fine at home, I had a hard time with everything haha.

Fotat med Gopro Hero 5

Fick vid ett tillfälle möjlighet att få rida en kortare sträcka för att få lite extrabilder. Var superläcker att få sitta på en häst i bergen på det sättet. Blir väldigt sugen på att komma tillbaka och rida mig genom Peru!


One time, got the opportunity to ride a shorter distance to get some extra pictures. It was super nice to get to do some horseback riding in that environment. I would love to come back and experience Peru by horse!

Fotat med Gopro Hero 5

Fotat med Gopro Hero 5

Jag och världens bästa Clas i början på andra vändans tredje dag.


Fotat med Canon 5D Mark IV
Utöver att vi gick genom helt makalösa landskap så var bland det häftigaste att vi inte träffade någon annan på vägen. Orginal Inkaleden besöks av 75 000 pers om året- man är helt enkelt inte särskilt ensam. Leden vi har gått är en oexploaterad led och på den går det omkring 75 pers om året totalt. För att vi ens skulle kunna gå där var de lokala guiderna tvungna att under några veckors tid jobba rent lederna på flera ställe med machete för att det ens skulle vara möjligt att passera.


The coolest part, besides the incredible landscapes, was that we didn’t meet one single person during the entire hike. The original Inka trail is visited by 75,000 people every year – simply not very lonely. This track that we hiked is an unexploited track that is only visited by about 75 people per year are in total. The local guides had to walk the track several weeks in advance to clear the path in the rainforest with machetes to make it even possible for us to hike there. 

Fotat med Canon 5D Mark IV

Fotat med Canon 5D Mark IV

Nära äventyr på Stockholmsmässans tak

Äventyraren Fredrik Hjorth, tältade en natt på Stockholmsmässans tak under Vildmarksmässan från den 11-12 mars. 

Nära äventyr, är ett begrepp som på senare år blivit allt mer populärt. Det är inte alltid man har råd med dyra resor runtom i världen, speciellt när allt man egentligen vill bara är att få komma bort från storstadslivet och ut i naturen.

Det var just därför Fredrik Hjorth beslöt sig för att skapa nya utmaningar under kommande året. Han kommer under en natt i veckan att tälta utomhus, och har redan hunnit med att tillbringa en natt bakom en bensinmack på Lidingö, på Bockholmen i Stockholm och i Val di Fassa i Italien.

Nära äventyr / Fredrik Hjorth / Foto: Daniel Breece

Nära äventyr / Fredrik Hjorth / Foto: Daniel Breece

-Jag vill inspirera och skapa enkla äventyr i vardagen och påvisa att det inte kräver mycket pengar eller exklusiva resor för att skapa spännande utmaningar och äventyr en vanlig vardag i veckan. Jag hoppas på att inspirera fler människor som vill utmana sig själva och att se möjligheter, säger Fredrik Hjorth.

När Fredrik inte spenderar sin tid med att vara en hängiven äventyrare så arbetar han som reseguide och studierektor på Adventure Academy som managementkonsult inom bank- och finansvärlden.

Han har hittills hunnit med tio övernattningar utomhus, hans utmaning nu är att hålla sitt löfte för resten av året.

 

De utses till Årets äventyrare 2016

Årets äventyrare Johanna Davidsson och Robin Trygg bevisar att inget är omöjligt. Den prestigefulla utmärkelsen Årets äventyrare syftar till att lyfta fram och tydliggöra äventyr, men också den beslutsamhet som krävs för att ta sig igenom ett äventyr.

Årets äventyrare som får ta emot det ärofyllda priset visar även på att det krävs mer än beslutsamhet, hjärtat ska bulta lite extra för att verkligen ta sig igenom svåra hinder.

Under Vildmarksmässan den 11 mars blev det prisceremoni för Davdisson och Trygg, och det var en stolt stund för bägge äventyrare där de genom olika föreläsningar tog oss med sig på deras resa i både bild och film.

Tidigare vinnare som fått motta utmärkelsen som Årets äventyrare är bland annat Vera Simonsson, Fredrik Sträng, Rune Larsson, Ola Skinnarmo och Renata Chlumska.

Johanna Davidsson - årets kvinnliga äventyrare

Johanna Davidsson – årets kvinnliga äventyrare

Årets kvinnliga äventyrare Johanna Davidsson tilldelas priset för sitt 227 mil långa äventyr när hon under 39 dagar på skidor tog sig till Sydpolen, och sen tillbaka med kite på endast 12 dagar. Det gör henne till den första svensk som för egen kraft har genomfört sin expedition till Sydpolen tur och retur. Äventyret lyckades på ett föredömligt sätt tack vare god planering, innovativt genomförande och ett aldrig sinande gott humör.

Robin Trygg - årets manliga äventyrare

Robin Trygg – årets manliga äventyrare

Årets manliga äventyrare Robin Trygg har satt ett exempel att det finns saker som är viktigare än att nå toppen. Trots att jordbävningen I Nepal tvingade honom att avbryta sin expedition så stannade han kvar och hjälpte folket på plats. Han återvände mot alla odds ett år senare och denna gång kom han hela vägen upp och blev i och med det den förste svensken att ha bestigit Mount Everests nord- och sydsida.

– Årets vinnare, Johanna och Robin, är inte bara fantastiska och inspirerande personer. Båda har genomfört sina expeditioner med bravur, noggrannhet och hjärta, säger Fredrik Hjorth, VD Årets Äventyr AB.

Annons

Chichén Itzá – mer från resan i Mexico

Groupie Chichén Itzá style

Åh, vad kul att kolla in ruiner! Haha!

Ganska fascinerande ändå!

Kom tidigt om du vill ha bästa fotochanserna.

Några bumlingar till… Haha!

Och så mängder av souvenirförsäljare. Tur att man har käpp att stötta sig på…

Okej, en bild till men sen sticker jag!

El Castillo

På väg ut hade massor av folk samlats kring El Castillo.

Och ännu fler var på väg in!

Chichén Itzá är ett givet stopp för de flesta som åker till Yucatán. För mig var det inte solklart att vi skulle besöka de gamla mayaruinerna. För det första så skulle vi ha tre timmars bilfärd dit, enkel väg, och dessutom finner jag inte ruinerna så där jätteintressanta. Ja, helt ärligt. Haha!

Oftast är de där underverken så mycket mäktigare på bild än i verkligheten och att besöka en plats bara för att ha gjort det är inte min grej. Jag vill uppleva något, inte bara pricka av på en lista.

Men efter en del dividerande med maken så var det bestämt att vi skulle hyra en bil och åka och kolla in de där stenbumlingarna iallafall. I utbyte mot att jag därefter fick åka till Río Lagartos och Las Coloradas.

Tidig morgon

Hyrbilen startade tidigt från hotellet den 7 januari. Redan halv åtta var vi ute på vägarna efter en snabb frukost. Hela familjen diggar att åka bil så de tre kommande timmarna i bilen kändes inte som ett problem. Vi hittade vägen direkt utan varken karta eller gps. På Yucatán är det väldigt bra skyltat så man behöver inte vara orolig för att köra vilse på vägarna.

Vägen fram till Chichén Itzá var lång och spikrak och kantad av djungel. Då och då passerade vi små samhällen där människorna lever väldigt enkelt. Husen där har i bästa fall fyra väggar och tak. Överallt såg vi herrelösa hundar, vissa springande på gatorna andra överkörda vid vägrenen. Människor står längs vägkanten i väntan på ”colectivo”, en liten kollektiv minibuss, för att ta sig till sina arbeten. Det är det här jag älskar med att resa, att få en liten inblick i andra människors liv (nej, inte ruiner, haha!).

Väl framme

Väl framme vid Chichén Itzá , nästa tre timmar senare, parkerar vi på en stor parkeringsplats. Vi möts av en lång kö till biljettluckan trots att vi hunnit före alla turistbussarna. Trots den långa kön är vi ändå inne på området redan efter 30 minuter. Vi strosar runt bland pyramider och staplade stenblock. Och visst är det fascinerande hur mayafolket kunde bygga dessa gigantiska byggnader för hand!

När vi gått runt området, tagit några selfies och saxat mellan försäljare av döskallar, T-shirts, sombreros och glaspyramider bestämmer vi att det är dags för lunch. En stor burrito sitter fint i värmen!

På vägen ut från området möts vi av den värsta trängseln du kan tänka dig. Här gäller det att vara ute i tid med andra ord! Så mitt bästa tips om du vill besöka Chichén Itzá, var där före klockan 10 på förmiddagen då slipper du köa och har de bästa fotochanserna.

Oki, one last shot but then I’m out of here! Haha!

Chichén Itzá – more from my vacation in Mexico

Chichén Itzá is a given stop for most people who travel to Yucatán. For me it was not obvious that we would visit the ancient Mayan ruins. Firstly, we would have a three hour drive to get there, one way, and besides, I don´t find ruins that amusing. Yes, quite honestly. Haha!

Most often, those wonders of the world look much more powerful in edited photos than in reality, and a visit to a site just for having it done is not my kind of thing. I want to experience something, not just check something off on a list.

But after some dividing with my husband, it was decided that we would rent a car and go and check out those boulders anyway. In exchange, I could go to Rio Lagartos and Las Coloradas.

Early morning

The rental car started early from the hotel on January 7th. Already half past seven we were on the road after a quick breakfast. The whole family really enjoys to go by car so the next three hours did not feel like a problem. We found the way directly without either map or GPS. In Yucatán it is very well signposted so you don´t need to worry about getting lost on the roads.

The road to Chichén Itzá was long and straight as an arrow and fringed by jungle. Now and then we passed small communities where people live very simple lives. The houses had, at best, four walls and a roof. Everywhere we saw stray dogs, some running on the streets, some run over at the roadside. People stand along the roadside waiting for the ”colectivo”, a small public minibus, to get to their jobs. This is what I love about traveling, to get a small glimpse into the lives of others (no, not ruins, haha!).

Once there

Once at Chichén Itzé, almost three hours later, we park on a big parking lot. We are greeted by a long queue at the ticket counter, even though we got there before all the tourist buses. Despite the long queue, we are still inside the area after 30 minutes. We wander around among the pyramids and the stacked boulders. And it is really fascinating how the Mayans were able to build these gigantic buildings by hand!

When we have walked around the area, taken some selfies and rounded between vendors of skulls, t-shirts, sombreros and glass pyramids we decided that it was time for lunch. A large burrito fits perfectly good in the heat!

On the way out of the area we are faced with the worst congestion, you can imagine. If you go here you have to be early, in other words! So my top tip if you want to visit Chichén Itzá: be there before 10 in the morning, then you will not have to queue and you´ll have the best photo opportunities.

Simma med vilda havssköldpaddor

Vacker strand i Akumal.

Att simma så nära vilda havssköldpaddor var en fantastisk upplevelse.

Lyckliga efter snorklingen.

Chillade på beachen innan den blev helt invaderad av solbadare.

Åkte vidare till vackra Tulum.

Det kryllade av sociala ödlor.

Stränderna är kritvita, havet kristallklart och turkos och växtligheten är så grön. Vackert!

En del av ruinerna i Tulum.

Kolla havet!

Även om det var mycket folk i Tulum så var det en riktigt vacker tur.

Så söt!

På vägen hem stannade vi på en marknad med vackra hantverk.

Vackra drömfångare.

Tisdag 3 januari

Idag hyrde vi bil för att åka runt lite på egen hand här i Mexico. Det finns så många platser jag skulle vilja besöka här men så lite tid. Något jag alltid velat göra är att simma med havssköldpaddor och jag hade läst på att de fanns vilda sköldpaddor i Akumal som det var stor chans att få se. Så vi tog bilen söderut.
När vi kom fram till Akumal parkerade vi bilen och promenerade ner mot stranden. Där fanns det flytvästar, cyklop och snorkar att hyra. Fenor var helt förbjudna och flytväst var obligatorisk. Bra tycker jag så att inte folk kan dyka ner och störa reven.
Väl i vattnet dröjde det inte länge förrän vi såg vår första havssköldpadda. Det var en fantastisk känsla att vara så nära dessa magiska varelser. Att se hur de rörde sig alldeles bredvid mig med lugna, graciösa rörelser. En otroligt härlig upplevelse som jag rekommenderar till alla som har vägarna förbi Yucatan.
Vi snorklade i drygt en timme och under tiden hann vi förutom flertalet sköldpaddor se stingrockor, en stor barracuda, bläckfiskar och färgglada småfiskar av olika slag.
Efter snorkelturen satte vi oss på stranden, njöt av en kopp kaffe och samlade oss efter upplevelsen. Stranden i Akumal är riktigt fin men frampå dagen samlades väldigt mycket folk. Vi tog en snabb lunch på en strandrestaurang, jag åt en fantastisk fish taco, innan vi fortsatte längre söderut på Yucatan.
Det är väldigt lätt att köra bil på Yucatan, tempot är inte så hetsigt som på många andra platser runt om i världen och det är ordentligt skyltat. Att hitta fram till ruinerna i Tulum var med andra ord inga problem.
På parkeringsplatsen utanför ruinområdet var det fullt, solen stekte från zenit och det var varmt som i en öken. Vi svettades ymnigt men tog med oss vårt gladaste humör. Här skulle vi titta på ruiner! Bara fem steg från bilen blev vi påpassade av en försäljare som ville sälja på oss en guidad tur, med båtturer, till olika stränder och hej och hans moster. Blev matt bara av att höra hans erbjudande, haha!
Vi beslutade utan tvekan att gå in och se ruinerna på egen hand. Efter några minuters promenad förbi souvenirshoppar och restauranger kom vi till biljettluckan. Kön ringlade sig lång och i den stekheta värmen med noll chans till skugga var det inte en behaglig upplevelse. 20 minuter senare hade vi dock varsin biljett och var redo att se något storslaget. Turen började genom ett litet djungelparti, svalt och skönt efter stunden i biljettkön. Vi kom snart ut i den stekande solen igen och ruinområdet visade upp sig. Men det mest fantastiska var ändå vyerna ut över det turkosa havet, den kritvita stranden, den otroligt gröna växtligheten och alla de söta leguanerna. Överallt satt det ödlor och de var inte skygga alls. Lät sig stolt fotograferas där de satt på sina klippblock.
Lite mer än halvvägs genom ruinområdet fanns det möjlighet att gå ner och bada vid den vackra stranden. Sist den i!
Trötta och nöjda efter en hel dags äventyr satte vi oss i bilen för att åka hemåt igen. På motorvägen körde vi förbi en fantastisk marknad med hängmattor, färgglada mattor och gigantiska drömfångare och beslutade oss för att vända. Vi har länge tänkt köpa en hängmatta att ha med oss i husbilen på somrarna, här öppnades världens möjlighet.
På marknaden fanns det otroligt vackra hantverk, älskar de fantastiska mönstren och färgerna på mattorna och är helt galen i bohemiskt virkat! Hade gärna köpt med mig allt hem men varken budget eller bagageregler tillät det. Vi åkte iallafall därifrån med en mjuk och vacker hängmatta som vi kommer njuta i hela sommaren.
Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I´m too busy seeking adventures.
Ladda mer innehåll