Peru del 1

17 dagar borta går fort men känns ändå som en evighet. Vi hann göra så mycket och se så mycket att det känns som vi varit borta betydligt längre! Jag tycker att det är ett väldigt bra mått på hur bra en resa har varit. Den här resen ligger lätt i top 3 av mina resor. Peru, vilket ställe!

Super synd att jag inte har kunnat blogga så mycket när jag väl var borta men det gick helt enkelt inte. Väl uppe i bergen var det total radioskugga och det enda kommunikation med världen som kunde ske var via vår satellit telefon. Efter att vi kommit tillbaka efter den andra vändan på leden så hade vi bara en dag i civilisationen och då var kroppen så slut att all prio gick till sig själv och ingen annan haha. Men nu är jag tillbaka i Stockholm, har vilat upp mig, fått känna på hur det känns att vara riktigt härligt höjddopad (svinbra kondis) och onda kroppsdelar börjar kännas rätt okej nu och alla intryck börjar landa. Vilken jäkla resa det har varit och vilka otroliga platser vi har fått röra oss i. Det är en fröjd att gå igenom allt material och se alla platser igen och igen. Att sitta med filerna i efterhand är magiskt och de är så otroligt roligt att jobba med.


These 17 days has gone by so fast but at the same time it feels like it’s been an eternity. We’ve done soo much and seen so much that it feels like we’ve been gone for a significantly longer time! I think it’s a very good measure of how well a trip has been. This trip is easy for the top 3 of my travels. Peru, what a place!

It was super sad that I wasn’t able to blog as much as I had hoped for but it just wasn’t possible. There was no connection at all up in the mountains and the only way to communicate with the world was trough a satellite telephone. When we returned to the civilisation from the second push on the track we only had one day of chill, and that entire day was well needed rest without computers and stuff haha. We were pretty tired! But now I’m back in Stockholm, I’ve had some well needed rest and got to know how it feels to work out after the body has been on high altitude (which is a very nice feeling!). What a crazy-amazing trip it’s been and what incredible places we’ve seen. It’s a pleasure to check all the material and see all places again and again. Sitting with the files in post-production is magical.

Den här bilden visar den plats som jag anser vara den absolut vackraste platsen jag någonsin sett och som också var vår campingplats för kvällen. Den var helt makalös. En liten sänka i dalen mellan de höga bergen. Runt oss gick våra hästar mellan tälten helt löst och betade. En liten bäck fanns strax bredvid lägret där vi kunde ta friskt vatten och ovanför oss tornade det vackra berget Salkantay upp sig över oss. Jag placerade mitt och Melissas (en av guiderna) tält strategiskt riktat mot den utsikt jag ansåg var absolut finast så vi kunde få vakna med den här magiska utsikten. För wow vilken utsikt. Bättre än såhär blir det inte.


This picture shows the place that I consider to be the absolutely most beautiful place I’ve ever seen and that was also our campsite for the evening. It was completely mesmerising. A small flat area in the valley between the high mountains. All the horses that helped us carry gear was walking around, totally free, between our tents. There was a small rapid close to the tents as well were we could get fresh water. I placed my and Melissa’s (one of the guides) tents strategically aimed at the view I considered was absolutely finest so we could wake up with this magic view. Cuz, wow what a view! Hard to find something more beautiful than this!


Här är en bild till på samma magiska plats men kvällstid, strax innan alla lampor släcktes i tälten. Det var sån häftig stämning att få sitta där i mörkret och plåta med lite skön musik i öronen och titta medan alla kröp in i sina tält för att jag sedan, som sista person (minus bärarna) att gå och lägga mig.


This picture shows the same magic place but in the evening, just before all the lights were turned of in the tents. It was such a cool feeling to sit there, in the dark, listening to some nice music and watch while everyone crawled into their tent.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Jag kan säga att det inte är det lättaste att fota på sånna här platser. Finns en miljon saker som kan gå fel. Fotoprylarna är konstant utsatta för fukt, kyla och stötar som kan paja grejer och att hålla reda på allt är fasiken inte lätt. Haha hjälper inte direkt att hjärnan blir mosig och seg på högre höjd. Var världigt frustrerande att inte känna att jag hade stenkoll på exakt vart alla batterier och minneskort tog vägen varje kväll när man gick och lade sig och vilken dry bag som innehöll vad när alla hade samma färg:P Var lite tålamodsprövande och lagom till att man började få koll på grejerna och hade skapat bra rutin på vad som lades var varje kväll så var vi klara hehe.


I can tell you that it’s not easy to shoot at these places. There are a million things that can go wrong. The equipment are constantly exposed to moisture, cold and bumps that can brake things, and keeping track of everything is not easy. The brain gets a bit weird at higher altitude, was less allert and focused which didn’t help! I had a hard time keeping track of all different stuff in the equipment which was a very strange feeling. Normaly I know exactly were I put my camera gear. Everything has it’s own place. But when you work at these places everything is different. To many small things that can dissapear if you don’t have a good system. And even duh I have a great system that worked fine at home, I had a hard time with everything haha.

Fotat med Gopro Hero 5

Fick vid ett tillfälle möjlighet att få rida en kortare sträcka för att få lite extrabilder. Var superläcker att få sitta på en häst i bergen på det sättet. Blir väldigt sugen på att komma tillbaka och rida mig genom Peru!


One time, got the opportunity to ride a shorter distance to get some extra pictures. It was super nice to get to do some horseback riding in that environment. I would love to come back and experience Peru by horse!

Fotat med Gopro Hero 5

Fotat med Gopro Hero 5

Jag och världens bästa Clas i början på andra vändans tredje dag.


Fotat med Canon 5D Mark IV
Utöver att vi gick genom helt makalösa landskap så var bland det häftigaste att vi inte träffade någon annan på vägen. Orginal Inkaleden besöks av 75 000 pers om året- man är helt enkelt inte särskilt ensam. Leden vi har gått är en oexploaterad led och på den går det omkring 75 pers om året totalt. För att vi ens skulle kunna gå där var de lokala guiderna tvungna att under några veckors tid jobba rent lederna på flera ställe med machete för att det ens skulle vara möjligt att passera.


The coolest part, besides the incredible landscapes, was that we didn’t meet one single person during the entire hike. The original Inka trail is visited by 75,000 people every year – simply not very lonely. This track that we hiked is an unexploited track that is only visited by about 75 people per year are in total. The local guides had to walk the track several weeks in advance to clear the path in the rainforest with machetes to make it even possible for us to hike there. 

Fotat med Canon 5D Mark IV

Fotat med Canon 5D Mark IV

Nära äventyr på Stockholmsmässans tak

Äventyraren Fredrik Hjorth, tältade en natt på Stockholmsmässans tak under Vildmarksmässan från den 11-12 mars. 

Nära äventyr, är ett begrepp som på senare år blivit allt mer populärt. Det är inte alltid man har råd med dyra resor runtom i världen, speciellt när allt man egentligen vill bara är att få komma bort från storstadslivet och ut i naturen.

Det var just därför Fredrik Hjorth beslöt sig för att skapa nya utmaningar under kommande året. Han kommer under en natt i veckan att tälta utomhus, och har redan hunnit med att tillbringa en natt bakom en bensinmack på Lidingö, på Bockholmen i Stockholm och i Val di Fassa i Italien.

Nära äventyr / Fredrik Hjorth / Foto: Daniel Breece

Nära äventyr / Fredrik Hjorth / Foto: Daniel Breece

-Jag vill inspirera och skapa enkla äventyr i vardagen och påvisa att det inte kräver mycket pengar eller exklusiva resor för att skapa spännande utmaningar och äventyr en vanlig vardag i veckan. Jag hoppas på att inspirera fler människor som vill utmana sig själva och att se möjligheter, säger Fredrik Hjorth.

När Fredrik inte spenderar sin tid med att vara en hängiven äventyrare så arbetar han som reseguide och studierektor på Adventure Academy som managementkonsult inom bank- och finansvärlden.

Han har hittills hunnit med tio övernattningar utomhus, hans utmaning nu är att hålla sitt löfte för resten av året.

 

De utses till Årets äventyrare 2016

Årets äventyrare Johanna Davidsson och Robin Trygg bevisar att inget är omöjligt. Den prestigefulla utmärkelsen Årets äventyrare syftar till att lyfta fram och tydliggöra äventyr, men också den beslutsamhet som krävs för att ta sig igenom ett äventyr.

Årets äventyrare som får ta emot det ärofyllda priset visar även på att det krävs mer än beslutsamhet, hjärtat ska bulta lite extra för att verkligen ta sig igenom svåra hinder.

Under Vildmarksmässan den 11 mars blev det prisceremoni för Davdisson och Trygg, och det var en stolt stund för bägge äventyrare där de genom olika föreläsningar tog oss med sig på deras resa i både bild och film.

Tidigare vinnare som fått motta utmärkelsen som Årets äventyrare är bland annat Vera Simonsson, Fredrik Sträng, Rune Larsson, Ola Skinnarmo och Renata Chlumska.

Johanna Davidsson - årets kvinnliga äventyrare

Johanna Davidsson – årets kvinnliga äventyrare

Årets kvinnliga äventyrare Johanna Davidsson tilldelas priset för sitt 227 mil långa äventyr när hon under 39 dagar på skidor tog sig till Sydpolen, och sen tillbaka med kite på endast 12 dagar. Det gör henne till den första svensk som för egen kraft har genomfört sin expedition till Sydpolen tur och retur. Äventyret lyckades på ett föredömligt sätt tack vare god planering, innovativt genomförande och ett aldrig sinande gott humör.

Robin Trygg - årets manliga äventyrare

Robin Trygg – årets manliga äventyrare

Årets manliga äventyrare Robin Trygg har satt ett exempel att det finns saker som är viktigare än att nå toppen. Trots att jordbävningen I Nepal tvingade honom att avbryta sin expedition så stannade han kvar och hjälpte folket på plats. Han återvände mot alla odds ett år senare och denna gång kom han hela vägen upp och blev i och med det den förste svensken att ha bestigit Mount Everests nord- och sydsida.

– Årets vinnare, Johanna och Robin, är inte bara fantastiska och inspirerande personer. Båda har genomfört sina expeditioner med bravur, noggrannhet och hjärta, säger Fredrik Hjorth, VD Årets Äventyr AB.

Annons

Chichén Itzá – mer från resan i Mexico

Groupie Chichén Itzá style

Åh, vad kul att kolla in ruiner! Haha!

Ganska fascinerande ändå!

Kom tidigt om du vill ha bästa fotochanserna.

Några bumlingar till… Haha!

Och så mängder av souvenirförsäljare. Tur att man har käpp att stötta sig på…

Okej, en bild till men sen sticker jag!

El Castillo

På väg ut hade massor av folk samlats kring El Castillo.

Och ännu fler var på väg in!

Chichén Itzá är ett givet stopp för de flesta som åker till Yucatán. För mig var det inte solklart att vi skulle besöka de gamla mayaruinerna. För det första så skulle vi ha tre timmars bilfärd dit, enkel väg, och dessutom finner jag inte ruinerna så där jätteintressanta. Ja, helt ärligt. Haha!

Oftast är de där underverken så mycket mäktigare på bild än i verkligheten och att besöka en plats bara för att ha gjort det är inte min grej. Jag vill uppleva något, inte bara pricka av på en lista.

Men efter en del dividerande med maken så var det bestämt att vi skulle hyra en bil och åka och kolla in de där stenbumlingarna iallafall. I utbyte mot att jag därefter fick åka till Río Lagartos och Las Coloradas.

Tidig morgon

Hyrbilen startade tidigt från hotellet den 7 januari. Redan halv åtta var vi ute på vägarna efter en snabb frukost. Hela familjen diggar att åka bil så de tre kommande timmarna i bilen kändes inte som ett problem. Vi hittade vägen direkt utan varken karta eller gps. På Yucatán är det väldigt bra skyltat så man behöver inte vara orolig för att köra vilse på vägarna.

Vägen fram till Chichén Itzá var lång och spikrak och kantad av djungel. Då och då passerade vi små samhällen där människorna lever väldigt enkelt. Husen där har i bästa fall fyra väggar och tak. Överallt såg vi herrelösa hundar, vissa springande på gatorna andra överkörda vid vägrenen. Människor står längs vägkanten i väntan på ”colectivo”, en liten kollektiv minibuss, för att ta sig till sina arbeten. Det är det här jag älskar med att resa, att få en liten inblick i andra människors liv (nej, inte ruiner, haha!).

Väl framme

Väl framme vid Chichén Itzá , nästa tre timmar senare, parkerar vi på en stor parkeringsplats. Vi möts av en lång kö till biljettluckan trots att vi hunnit före alla turistbussarna. Trots den långa kön är vi ändå inne på området redan efter 30 minuter. Vi strosar runt bland pyramider och staplade stenblock. Och visst är det fascinerande hur mayafolket kunde bygga dessa gigantiska byggnader för hand!

När vi gått runt området, tagit några selfies och saxat mellan försäljare av döskallar, T-shirts, sombreros och glaspyramider bestämmer vi att det är dags för lunch. En stor burrito sitter fint i värmen!

På vägen ut från området möts vi av den värsta trängseln du kan tänka dig. Här gäller det att vara ute i tid med andra ord! Så mitt bästa tips om du vill besöka Chichén Itzá, var där före klockan 10 på förmiddagen då slipper du köa och har de bästa fotochanserna.

Oki, one last shot but then I’m out of here! Haha!

Chichén Itzá – more from my vacation in Mexico

Chichén Itzá is a given stop for most people who travel to Yucatán. For me it was not obvious that we would visit the ancient Mayan ruins. Firstly, we would have a three hour drive to get there, one way, and besides, I don´t find ruins that amusing. Yes, quite honestly. Haha!

Most often, those wonders of the world look much more powerful in edited photos than in reality, and a visit to a site just for having it done is not my kind of thing. I want to experience something, not just check something off on a list.

But after some dividing with my husband, it was decided that we would rent a car and go and check out those boulders anyway. In exchange, I could go to Rio Lagartos and Las Coloradas.

Early morning

The rental car started early from the hotel on January 7th. Already half past seven we were on the road after a quick breakfast. The whole family really enjoys to go by car so the next three hours did not feel like a problem. We found the way directly without either map or GPS. In Yucatán it is very well signposted so you don´t need to worry about getting lost on the roads.

The road to Chichén Itzá was long and straight as an arrow and fringed by jungle. Now and then we passed small communities where people live very simple lives. The houses had, at best, four walls and a roof. Everywhere we saw stray dogs, some running on the streets, some run over at the roadside. People stand along the roadside waiting for the ”colectivo”, a small public minibus, to get to their jobs. This is what I love about traveling, to get a small glimpse into the lives of others (no, not ruins, haha!).

Once there

Once at Chichén Itzé, almost three hours later, we park on a big parking lot. We are greeted by a long queue at the ticket counter, even though we got there before all the tourist buses. Despite the long queue, we are still inside the area after 30 minutes. We wander around among the pyramids and the stacked boulders. And it is really fascinating how the Mayans were able to build these gigantic buildings by hand!

When we have walked around the area, taken some selfies and rounded between vendors of skulls, t-shirts, sombreros and glass pyramids we decided that it was time for lunch. A large burrito fits perfectly good in the heat!

On the way out of the area we are faced with the worst congestion, you can imagine. If you go here you have to be early, in other words! So my top tip if you want to visit Chichén Itzá: be there before 10 in the morning, then you will not have to queue and you´ll have the best photo opportunities.

Simma med vilda havssköldpaddor

Vacker strand i Akumal.

Att simma så nära vilda havssköldpaddor var en fantastisk upplevelse.

Lyckliga efter snorklingen.

Chillade på beachen innan den blev helt invaderad av solbadare.

Åkte vidare till vackra Tulum.

Det kryllade av sociala ödlor.

Stränderna är kritvita, havet kristallklart och turkos och växtligheten är så grön. Vackert!

En del av ruinerna i Tulum.

Kolla havet!

Även om det var mycket folk i Tulum så var det en riktigt vacker tur.

Så söt!

På vägen hem stannade vi på en marknad med vackra hantverk.

Vackra drömfångare.

Tisdag 3 januari

Idag hyrde vi bil för att åka runt lite på egen hand här i Mexico. Det finns så många platser jag skulle vilja besöka här men så lite tid. Något jag alltid velat göra är att simma med havssköldpaddor och jag hade läst på att de fanns vilda sköldpaddor i Akumal som det var stor chans att få se. Så vi tog bilen söderut.
När vi kom fram till Akumal parkerade vi bilen och promenerade ner mot stranden. Där fanns det flytvästar, cyklop och snorkar att hyra. Fenor var helt förbjudna och flytväst var obligatorisk. Bra tycker jag så att inte folk kan dyka ner och störa reven.
Väl i vattnet dröjde det inte länge förrän vi såg vår första havssköldpadda. Det var en fantastisk känsla att vara så nära dessa magiska varelser. Att se hur de rörde sig alldeles bredvid mig med lugna, graciösa rörelser. En otroligt härlig upplevelse som jag rekommenderar till alla som har vägarna förbi Yucatan.
Vi snorklade i drygt en timme och under tiden hann vi förutom flertalet sköldpaddor se stingrockor, en stor barracuda, bläckfiskar och färgglada småfiskar av olika slag.
Efter snorkelturen satte vi oss på stranden, njöt av en kopp kaffe och samlade oss efter upplevelsen. Stranden i Akumal är riktigt fin men frampå dagen samlades väldigt mycket folk. Vi tog en snabb lunch på en strandrestaurang, jag åt en fantastisk fish taco, innan vi fortsatte längre söderut på Yucatan.
Det är väldigt lätt att köra bil på Yucatan, tempot är inte så hetsigt som på många andra platser runt om i världen och det är ordentligt skyltat. Att hitta fram till ruinerna i Tulum var med andra ord inga problem.
På parkeringsplatsen utanför ruinområdet var det fullt, solen stekte från zenit och det var varmt som i en öken. Vi svettades ymnigt men tog med oss vårt gladaste humör. Här skulle vi titta på ruiner! Bara fem steg från bilen blev vi påpassade av en försäljare som ville sälja på oss en guidad tur, med båtturer, till olika stränder och hej och hans moster. Blev matt bara av att höra hans erbjudande, haha!
Vi beslutade utan tvekan att gå in och se ruinerna på egen hand. Efter några minuters promenad förbi souvenirshoppar och restauranger kom vi till biljettluckan. Kön ringlade sig lång och i den stekheta värmen med noll chans till skugga var det inte en behaglig upplevelse. 20 minuter senare hade vi dock varsin biljett och var redo att se något storslaget. Turen började genom ett litet djungelparti, svalt och skönt efter stunden i biljettkön. Vi kom snart ut i den stekande solen igen och ruinområdet visade upp sig. Men det mest fantastiska var ändå vyerna ut över det turkosa havet, den kritvita stranden, den otroligt gröna växtligheten och alla de söta leguanerna. Överallt satt det ödlor och de var inte skygga alls. Lät sig stolt fotograferas där de satt på sina klippblock.
Lite mer än halvvägs genom ruinområdet fanns det möjlighet att gå ner och bada vid den vackra stranden. Sist den i!
Trötta och nöjda efter en hel dags äventyr satte vi oss i bilen för att åka hemåt igen. På motorvägen körde vi förbi en fantastisk marknad med hängmattor, färgglada mattor och gigantiska drömfångare och beslutade oss för att vända. Vi har länge tänkt köpa en hängmatta att ha med oss i husbilen på somrarna, här öppnades världens möjlighet.
På marknaden fanns det otroligt vackra hantverk, älskar de fantastiska mönstren och färgerna på mattorna och är helt galen i bohemiskt virkat! Hade gärna köpt med mig allt hem men varken budget eller bagageregler tillät det. Vi åkte iallafall därifrån med en mjuk och vacker hängmatta som vi kommer njuta i hela sommaren.
Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I´m too busy seeking adventures.

På nya äventyr med husbilen

Slapp dag idag. Men köpte min nya favvobikini i vitt också. Så fin!

Slapp dag idag. Men köpte min nya favvobikini i vitt också. Så fin!

Onsdag 20 juli

Sov urdåligt inatt. Husbilen var invaderad av myggor och hela natten hörde jag deras förbaskade izzzzzz. Vaknade upp som en prickig korv. Buhu!
Efter frukost bloggade jag lite och sedan drog vi ner till stranden, eller frukost… tror vi kom ner till stranden vid 13-tiden!
En ganska händelsefattig dag, precis som jag vill ha det just nu. Men imorgon lämnar vi det slappa livet i Vada och åker inåt landet som det ser ut.
Nu ska jag laga lax och pasta med pesto till middag, kommer sitta fint efter en dag på stranden och en iskall dusch.
Åker genom vackra landskap i Toscana.

Åker genom vackra landskap i Toscana.

En drink i poolbaren.

En drink i poolbaren.

Dagens middag, smaskens!

Dagens middag, smaskens!

Torsdag 21 juli

Strax innan lunch rullar bilen från campingen i Vada. Stannar till och köper mängder av färsk frukt och grönsaker, närodlat och obesprutat för nästan inga pengar alls.
Olivlundar, vingårdar, höga cypresser, kuperade vidsträckta landskap typiska för Toscana. Vackra stenhus, osterior, solrosfält och trattorior, det är så vackert och pittoreskt här! Åker genom den söta staden Volterra, överallt är de, de klarröda pelargoner i blomlådorna på de små balkongerna och de söta italienska tanterna, allt så perfekt att man kan tror att de är inhyrda statister och kulisser från en filmproduktion.
Stannar för sen lunch på en mysig restaurang ute på landsbygden, vi beställer in lasagne, pizza och risotto, allt smakar naturligtvis så där fantastiskt italienskt gott.
Åker serpentinvägar genom städer med medeltida ruiner när vi plötsligt får syn på en skylt om en camping. Spontant åker vi ditåt på en riktigt smal och dammig grusväg. 2 km senare är vi framme vi Luxor Camping. Här finns pool så vi parkerar och kastar oss sedan i det turkosa svalkande vattnet. Härligt! Beställer in varsin drink i baren innan vi går hemåt för en middag på italienska skinkor, ostar och melon. Och prosecco, självklart prosecco.
Hänger vid poolen hela dagen.

Hänger vid poolen hela dagen.

Kvalitetstid med mitt lilla hjärta.

Kvalitetstid med mitt lilla hjärta.

Vindruvorna är inte riktigt mogna men de smakar ändå okej när man pallat dem. ;)

Vindruvorna är inte riktigt mogna men de smakar ändå okej när man pallat dem. ;)

Toscana är verkligen så där fantastiskt vackert som alla säger.

Toscana är verkligen så där fantastiskt vackert som alla säger.

Fredag 22 juli

Vaknar utvilad efter nästan 12 timmars sömn! Behöver verkligen vila! Hänger vid poolen hela dagen och bara njuter av nuet. Middag blir det hemma vid husbilen ikväll. Efter maten tar jag och E en promenad. Det är så otroligt vackert här! Ännu vackrare när solen börjar sänka sig över det otroliga landskapen. Vi går genom olivlundar, förbi en stor vingård och stannar till och smakar på några vindruvor från en av de tusentals vinrankorna. Vilken kvalitetstid med min lilla tjej! Efter kvällspromenaden bjuds det på filmvisning. Spy Kids, eftersom E får välja. ;) Gotta love the camper life!
Lördag 23 juli
Vaknar vid 03.30 av att det regnar. Eller är det inbillning? Kliver upp för jag tänker att jag ska plocka in handdukar som hänger på tork. Passar på att gå upp och gå på toaletten. Det visar sig att jag måste drömt att det regnade, vilket typ resten av campingen också gjort? Det är full kommers kl 03.40 uppe vid toaletterna! Hade verkligen inte förväntat mig att stöta på en själ i denna arla morgonstund. När jag ändå är uppe viker jag prydligt ihop badlakan och bikinis för idag ska vi lämna denna vackra plats för nya äventyr. Tror att vi ska börja åka över mot ostkusten och kanske kolla in San Marino men inga direkta planer. Nu ska jag försöka sova en stund till innan det serveras färskt italienskt bröd och kaffe till frukost. Insomnia kl 04.40 suger! Kram på er!
Regn och grått väder. Perfekt resväder! Lämnar Luxor camping och åker mot ostkusten. Vi bestämmer att vi ska hoppa över motorvägarna för att få se lite av landskapen på vägen. Den tanken visar sig inte vara den bästa. Vägarna är de sämsta jag någonsin färdats på och vi håller tummarna att bilen överhuvudtaget ska hålla ihop. Och så när man inte trodde att vägen kunde bli sämre börjar den slingra sig uppför. Och det är brant och vägen är smal och den har dessutom rasat ihop på flera ställen. Med spänningshuvudvärk och ont i magen landar vi så till slut i lilla San Marino. Tar in på en camping med pool, underhållning, minizoo och barnklubb. Inte vår style men vi är alla trötta och hungriga så det finns inga alternativ.
Det blir middag på restaurangen på campingen, helt okej pasta. Sedan drar vi och kollar på underhållningen. Den startar som lite barndans och sång men urartar sedan till buskis upphöjt till hundra. Haha! Som Rickard uttryckte det: Osmakligt!
Gick och la oss vid 23 för att orka stiga upp i hyfsad tid.
Vi har stora problem!

Vi har stora problem!

Kvällen slutar rätt bra trots en riktig skitdag.

Kvällen slutar rätt bra trots en riktig skitdag.

Söndag 24 juli
Regnet faller över San Marino och vi beslutar att hoppa över allt vad kultur och ruiner heter och dra vidare norr ut i Italien, börjar snegla lite på Kroatien faktiskt.
Käkar en snabb frukost och packar ihop. Åker sedan och tömmer spillvatten och fyller på med färskvatten. Så långt inga problem men när vi ska åka från serviceplatsen upptäcker vi att mattorna i bilen är alldeles blöta. Lyfter på mattorna och där fullkomligen rinner det vatten. Det visar sig att vattentanken blivit överfylld och att ventilen på ovansidan av tanken inte var åtdragen så vattnet har sputats vidare in i bilen. Tömmer all skåp och lådor på dyngsura kläder och prylar för att kunna torka ur. Som tur var hann vi rädda pass och datorer.
När vi torkat ur hela bilen så gott det går upptäcker vi att även husbilens garage är fullt i vatten. Eftersom att regnet öser ner ute kan vi inte heller plocka ur alla prylar vi har i garaget där vi står på en parkeringsplats. Torkar ur det värsta i garaget och ringer sedan försäkringsbolaget och anmäler skadan. Imorgon kommer även ett samtal gå till återförsäljaren som missat att skruva åt ventilerna på vattentanken, grrrr! :(
Efter det ”lilla missödet” börjar vi köra norrut, siktar mot Trieste. Det betyder att det blir bilåkande hela dagen. Börjar köra på små urdåliga vägar men beslutar snart att åka en lång omväg bara för att få köra på de fina betalmotorvägarna. Om det var en bra idé eller inte har vi ingen aning om men det känns rejält surt när det är galet mycket trafik och kö på den trefiliga motorvägen.
Vi tänker att vi ska åka av och käka en sen lunch på en vägkrog för att höja blodsockret lite men där visar det sig vara ännu mer trafikkaos. Bilar står kors och tvärs och det är bara att ge upp om att hitta en parkeringsplats. Efter två misslyckade försök att få mat på vägkrog börjar chauffören svära och jag förstår att det bara finns en utväg; utfodra familjen med mackor. Redan efter två tuggor är R på gott humör igen, vi konstaterar att den där 5 2-dieten inte är något för honom. Haha!
Strax flyter trafiken på fint igen och vår lilla trio är nöjd och glad.
Stannar och äter middag på en vägkrog strax efter klockan 17 och kommer ut på vägarna igen vid 18-tiden. Kör tills det börjar skymma och sedan försöker vi hitta en plats att parkera över natten. Efter mycket irrande stannar vi vid vägkanten precis intill Marina Julia, strax utanför Monfalcone.
Efter att ha tömt garaget och torkat ur det går vi ner till hamnen och kolla in folklivet. Kvällen till ära spelar där en stor orkester och  där finns flera mattält och barer, karuseller och lotterier och en fin stenstrand. Trots en riktig skitdag slutar kvällen ändå ganska bra.
Ny kompis!

Ny kompis!

Åker in i Kroatien.

Åker in i Kroatien.

Måndag 25 juli
Kliver upp tidigt (ja, i mina semestermått mätt) och jag och Embla går och busar lite med hundvalpen vi träffade igår. Verkligen den sötaste lilla varelse jag sett!
Efter lite hundmys och snabbfrukost startar vi bilen igen och åker i riktning Kroatien. Stannar till vid några campingplatser i Slovenien men de är inget för oss så vi åker vidare in i Kroatien. Kollar in några ställen kring Umag men där är inte havet så där klart och turkost som jag är van att se det i Kroatien och campingarna är stora och opersonliga, blä!
I vanlig ordning har vi glömt att ha blodsockret i åtanke så det blir en del tjafs om allt mellan himmel och jord innan vi hittar en mysigt restaurang och får i oss lite sen lunch. Jag och Embla tar en liten promenad för att röra på oss innan maten kommer in och vi hittar, bara 200 meter längre bort, en liten strand och en perfekt parkering för husbilen. Yes! Uppehället för natten är fixat! Efter lunchen parkerar vi vid vår ”drömstrand” men innan första doppet tänker jag gå och växla lite pengar och köpa badskor ifall det är sjöborrar eller något annat otrevligt på botten vid vår strand. Hinner knappt tillbaka hem förrän bikinin är på och jag och Embla är ett halvt språng ifrån havet när plötsligt en stor man så arg att hela hans face är illrött kommer fram och skäller ut oss på ett främmande språk. Jag hinner inte svara eller förstå exakt vad han menade förrän han var försvunnen igen. Lyckades tolka orden restaurant och parking så jag misstänker att han tyckte att vi var ivägen på något sätt. Att en annan personbil med badgäster stod parkerad bara tio meter framför oss tycktes dock inte störa. Orkar inte med någon fight så jag och Embla tar ett snabbdopp innan vi tvingas hoppa in i bilen igen. Så blev det med den drömstranden.
Kör längre söderut längs kusten men vi hittar bara stora opersonliga campingplatser och inga små undangömda platser där vi kan parkera. Tillslut, när blodsockret får oss att vilja riva ögonen ur varandra på nytt, beslutar vi oss för att ändå stanna på en av dessa ocharmiga platser. Parkerar bilen utan problem (puh!) och går sedan ner till stranden som visar sig vara en gyttjig bukt med stenbumlingar. Det dröjer bara 30 minuter, och när man tror att det inte kan bli sämre, blir himlen svart och det börjat åska som bara den. Bara att krypa in under markisen och vänta ut vädret. Håller tummarna att det inte blir ”en svensk sommar” i Kroatien.
Gissa om Embla är överlycklig? Lille Jacks är en riktig sötnos!

Gissa om Embla är överlycklig? Lille Jacks är en riktig sötnos!

Tisdag 26 juli
Jippie! Vaknar tidigt och solen skiner från en klarblå himmel!
Jag och Embla har blivit vänner med en fantastisk holländsk familj på pitchen bredvid som äger två hundar, en av dem en liten chiuauavalp. De frågade om vi ville följa med dem och bada med hundarna. Och gissa om vi ville! Embla är nu världens lyckligaste eftersom hon både fått gå ut och gå med valpen i koppel, bära den och simma med den. Kan bli svårt att motivera för henne att vi tänkt åka härifrån imorgon…
Onsdag 27 juli
Tack vare de söta hundarna blev vi kvar på campingen ytterligare en dag men imorgon bär det definitivt iväg på nya äventyr. Idag slappar vi bara vid husbilen. Och badar med hundarna såklart.
Känner mig lite hängig under eftermiddagen  och tar en powernap, verkligen inte likt mig. Efter sömn och middag är jag lite piggare. På kvällen hänger vi med våra nya holländska vänner.
Installerar oss på nya pitchen.

Installerar oss på nya pitchen.

På nya campingen har de tre dagar gamla kattungar som övergivits av sin mamma.

På nya campingen har de tre dagar gamla kattungar som övergivits av sin mamma.

Torsdag 28 juli

Säger hej då till våra nya holländska vänner och åker söderut. Vi har fått tips av dem om en mindre campingplats i Premantura.
Hittar campingen utan problem och kniper en grym pitch precis vid strandkanten. Här tror jag att vi blir kvar några dagar!
Installerar oss, badar och solar hela eftermiddagen och på kvällen går vi till en fisk- och skaldjursrestaurang som ligger bara en kilometer bort.
Ikväll blir det paddling med min fina Kona.

Ikväll blir det solnedgångspaddling med min fina Kona.

Fredag 29 juli
Vaknar vid halv åtta och tar en promenad och köper färskt bröd. Kommer hem och brygger kaffe, fixar frukost och sätter mig och njuter av utsikten över havet och den sköna ljumma vinden som smeker mig. Jag är så lyckligt lottad!
Efter frukost pumpar jag upp min sup, ikväll blir det garanterat paddling! Dagen tänkte vi spendera på cykelsadeln. Ska bli kul att se sig om lite i området. Kanske hittar vi en egen strand, eller en glasskiosk?
//Sorry guys! You need to use Google Translate today, I´m too busy seeking adventures. ;)
Annons

Livet på väg

Vi hittar en "egen" sjö någonstans i de småländska skogarna. Det får bli vårt hem första natten.

Vi hittar en ”egen” sjö någonstans i de småländska skogarna. Det får bli vårt hem första natten.

Lördag 9 juli 14.15 

Lämnar Tyresö och åker söderut. Hela familjen är toktaggad!
Första regndropparna faller i Södertälje och det känns ännu bättre att vi ska lämna det osäkra sommarvädret i Sverige. Vart vi ska har vi ingen aning om, första siktet är iallafall inställt på Öresundsbron.
20.30 bestämmer oss för att försöka hitta en plats för att stanna över natten. Åker runt på små traktorstigar i Smålands skogar och hittar…. en egen sjö med en liten brygga. Perfekt för morgondoppet! Nu en öl i solnedgången för att fira att semestern börjat. Så jäkla najs!
Vi hann till Öresundsbron innan första familjefighten, haha!

Vi hann till Öresundsbron innan första familjefighten, haha!

Söndag 10 juli
Gick och la oss redan 22.30, släckte lampan och hörde fortfarande fåglarna kvittra vackert utanför. Ljuvligt! Men sen kom tankarna… vad var det för ljud? Är det någon som kommer? Har vi satt på narkoslarmet? Jag vet, jättelöjligt när vi står mitt i den småländska skogen.
Lyckas somna till slut och sover som en stock. Vaknar strax före 06 av att jag hör en bil komma på grusvägen, hör dörrar som öppnas och stängs. Vem är uppe nu? Här ute i skogen? Det visar sig vara ett gäng morgonpigga fiskare. Där dog drömmen och nakenmorgondoppet, haha! Småslumrar lite medan jag hör att regnet börjar smattra. Dags att gå upp och fixa frukost.
Kaffe och skinkmacka är det som bjuds som dagens första mål. Aldrig har det väl smakat så gott med kaffe och macka som när man är och campar! Älskar verkligen livet på väg!
Nu går bilen söderut, bort från regn och 14 grader (även om jag kan medge att det är ganska mysigt med smattret mot taket), mot Sydeuropa!
Jaha, vi hann iallafall nästan till danska gränsen innan första fighten. Haha! R tyckte att jag hela tiden tryckte fel på på navigatorn och blev såååå sur. – Bättre att jag gör det själv! Så nu får han sitta och sköta navigationen på egen hand. Håller tummarna att han väljer någon bra plats. Själv dricker jag kaffe och ritar hästar med Embla. Inte så dumt!
Att sova vid autobahn är inte charmigt...

Att sova vid autobahn är inte charmigt…

... men jag vaknar ändå upp så här glad. :D (och rufsig)

… men jag vaknar ändå upp så här glad. :D (och rufsig)

Måndag 11 juli

Öresundsbron, färja till Tyskland och AUTOBAHN. Det var så gårdagen såg ut. Stannade till och åt lite middag men resten av tiden satt vi i bilen. Övernattade på en rastplats strax utanför Hannover. Totalt ocharmigt med Autobahn precis bredvid, haha!
Nu är klockan 8 på morgonen och de andra sover fortfarande. Dags att sätta på kaffevatten och fixa frukost till min lilla familj.
Det blir ännu en dag på väg. Stannar och äter snabbt på rastplatser och springer av oss lite innan bilen går vidare.
När klockan blir 22 och vi blivit ruinerade på österrikiska och schweiziska vägtullar rullar vi i mörkret in på en camping i Lichtenstein. Ska bli spännande att se hur stället ser ut imorgon. Och så skönt att duscha av sig resdammet! Godnatt!
Vaknar upp till den här vyn i Lichtenstein!

Vaknar upp till den här vyn i Lichtenstein!

Vi hittar en pool på camping. Vilken fullträff!

Vi hittar en pool på camping. Vilken fullträff!

Sedan drar regnet in.

Sedan drar regnet in.

Jag kokar kaffe...

Jag kokar kaffe…

... och njuter av det ljuva husbilslivet.

… och njuter av det ljuva husbilslivet.

Tisdag 12 juli

05.23 Insomnia! Kan verkligen inte sova! Det luktar starkt av… plast? Och det ösregnar! Botten! Hoppas på stabilisering av vädret för vi har varken regnkläder eller stövlar med oss och vill inte sitta inne i husbilen en dag till.
Vaknar upp till den mest magnifika utsikten! Vi bor i en liten grönskande dal med äppelträd, omgiven av storslagna berg. Så otroligt vackert!
Nu skiner solen och vi ska bege oss ut för att upptäcka omgivningarna. Jag känner mig så tacksam!
Hittade en pool (!?) på campingen så det blev bad för de andra och jag passade på att plåta lite. Sen drog ösregnet in igen så vi gick och duschade och gjorde sallad till lunch i husbilen. Eftermiddagen handlar mest om fika och en god bok. Superskönt! Jag älskar husbilslivet!
//Sorry guys! Today you’ve to use Google Translate. I’m busy seeking adventures!

Intervju med Sophie Odelberg, fotograf och ny contributor på Rawness

Intervju Vi säger välkommen till vår nya contributor Sophie Odelberg som är sport- och äventyrsfotograf med hela världen som sin spelplan. Läs intervjun där hon delar med sig av sina fototips, sin syn på hälsa och träning samt hennes största last.

Hej Sophie Odelberg, varmt välkommen till Rawness, hur känns det?

Hej! Det känns fantastiskt kul och väldigt spännande!

Hur skulle du beskriva dig själv med någon mening eller två?

En glad typ med konstant flöde på idéer, med ett stort behov av att röra på mig och få att vara kreativ.

Vad kan läsarna vänta sig av din blogg framöver?

Ett stort flöde inspiration hoppas jag! Jag kommer skriva om träning, sportfoto, det kommer komma en följetång med intervjuer av sportprofiler, ni kommer få hänga med på plåtningar och andra diverse äventyr jag hittar på!

© Sophie Odelberg

Vad vill du få följarna att känna/göra?

Jag vill kunna inspirera andra. Jag vill visa folk att ideér inte bara behöver stanna som en ide eller en dröm utan att det faktiskt inte är så jobbigt eller bökigt att göra det till verklighet. Det krävs relativt lite för att drömmen ska bli verklighet. Jag tror det är ett av skälen till att jag gör så mycket, att jag upptäckt att det egentligen inte är så svårt att gå från ide till verklighet och när man gör det så öppnas en helt ny värld!

Har du någon egen favoritblogg?

Jag läser en drös med bloggar men kan inte säga att jag har en favorit direkt. Jag läser allt ifrån foto- & “hälso”-bloggar till ekonomi- och modebloggar. Alla har något jag kan inspireras av men jag finner nog mest min inspiration från olika Instagram konton.

© Sophie Odelberg

Du är ju professionell fotograf – vad har du för tips till en nybörjare som vill börja plåta outdoor/sport.

  1. Att fota outdoor/sport innebär ofta att du är ute på location. Du kan behöva bära din utrustning långt och det innebär att du kan hamna i dåligt väder. Så var alltid förberedd, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, och att bära är inte så farligt!
  2. Titta och studera andra som fotar samma genre. Lär dig vad du tycker om och inte och skapa sedan ditt eget uttryck.
  3. Öva, öva, öva och våga gör fel! Lär dig av dina misstag!

Hur ser en normal dag ut i ditt liv?

Oj, halva grejen med mitt arbete (och varför jag tycker att det är så satans roligt) är för att ingen dag är den andra lik. De flesta jobb bokas med 1-2 veckors varsel. Men dagen innefattar, varesig det är plåtning eller inte (om tiden finns såklart) av minst ett träningspass och arbetsdagen brukar börja vid 7 på morgonen och sluta kring 11-12 på kvällen. När jag inte är på plåtning och är i Stockholm sitter jag och jobbar hemifrån. Det finns alltid 100 saker som måste göras. Allt ifrån retusch och leverans av jobb till saker ska bokföras eller inbokade möten, planering för nya jobb osv.

© Sophie Odelberg

Vad är det hetaste inom outdoor enligt dig?

Oj det var en svår fråga. Men jag tycker intresset generellt har ökat för allt som ingår under outdoor. Det är “inne” att gilla att vara hälsosam och vara ute i naturen och röra på sig. Och det märks på olika sätt. Till exempel längdskidor som länge varit töntklassat är idag något häftigt att hålla på med och många tränar för att göra en så kallad klassiker. Många har även fått upp ögonen för Swimrun och något som för några år sedan hade ansetts idiotiskt och enbart oansvarig och något bara mycket “extrema” idrottare höll på med är ultralopp, som idag inte alls enbart utförs av elitidrottare utan även motionärer.

Vad innebär egentligen hälsa tycker du?

Hälsa är ett väldigt övergripande begrepp. Ställer du den frågan till 10 personer kommer du garanterat att få 10 olika svar. Det är en väldigt komplex och kontroversiell fråga och skulle skapa otroligt mycket diskussioner i vad “hälsa” egentligen är. Men att leva hälsosamt för mig innebär att jag jobbar med kroppen och inte mot den. Jag tränar inte och tar inte hand för att någon har sagt att jag måste, jag gör det för att jag vill och för att jag tycker det är kul. Min kropp är min bästa vän och funkar inte den så funkar inte jag. Jag vill aldrig någonsin känna att min kropp är i vägen för det jag vill göra, varesig det är jobb eller fritid. Jag ska aldrig behöva tacka nej till ett jobb för att fysiskt inte klarar av det. Jag älskar att känna att kroppen fungerar som den ska. Jag tränar mer än många men skulle jag missa ett träningspass är det inte hela världen.

AK9W7063

Träning är ju också en stor del av ett hälsosamt liv – Vad tränar du själv?

Jag älskar att röra på mig och tycker det är minst lika kul med tung konditionsträning som tung styrketräning. Men sedan några år tillbaka har jag blivit tvungen att lägga om hela min träning då jag haft en skada i höften som ställt till det. Det är mycket jag inte har kunnat göra utan att ha haft väldigt ont. Bland annat har jag blivit tvungen att i stort sätt helt sluta springa och köra längdskidor och många styrkeövningar som innefattat tung belastning på höftböjaren, såsom djupa benböj.

Istället har jag hittat calsthenetics och fått upp ögonen för kroppsviktsträning vilket jag tycker är löjligt kul! Det är mycket styrka i ringar och stänger och är i stort sätt fysträning för gymnaster. Jag får även med rörlighet på ett grymt kul sätt (vilket jag tidigare hatade) vilket jag verkligen haft nytta av. Utöver det så simmar jag så ofta jag kan för att få in kondition också. Men jag hoppas att jag snart kommer kunna får springa igen då jag precis opererats för min skada och just nu rehabbar gärnet för att vara tillbaka så snart som möjligt!

© Sophie Odelberg

Sophie in action

Utöver outdoor och fotografi, hur ser ditt liv ut?

Haha det mesta jag gör innefattar nog just precis det. Även när jag är ledig. Jag jobbar med min hobby så när jag är ledig (vilket normalt inte är så jätteofta) så ser jag en möjlighet att äntligen få jobba med något eget projekt jag kommit på bara. Det kan till exempel vara att jag vill iväg och resa men ofta har jag en fotoidé kopplad till den resan som gör att det ändå blir jobb av det. Det kan vara ett reportage eller liknande. Men jag älskar det och trivs att leva så. Jag tycker inte om att ha en klar linje för vad som är jobb och inte. Jag har inte direkt någon linje mellan vad som är en veckodag eller vad som är helg. Det är bara dagar och det är ganska skönt. Det blir mindre stress så. Jag känner ingen söndagsångest för att börja jobba på måndagen och ingen måndagsångest för att det är en ny arbetsvecka och så tycker jag det ska vara.

Favoritfilm?

“The green mile” och kanske “Nyckeln till frihet”. Två galet bra filmer!

Favoritbok?

Jag är inte så mycket för att läsa. Jag är dyslektiker och att öppna en bok är lika jädra jobbit varje gång men när jag väl kommer igång kan det vara ganska trevligt. Har nog ingen favoritbok men Jan Gillious “Hamilton”serie är riktigt bra!

Vad lyssnar du helst på?

Musik eller någon p3 dokumentär

© Sophie Odelberg

Vad använder du för fotoutrustning?

Jag har en Canon 1dx, Canon 1D, 70-200 f2 USM, 50mm f1,8, 35 mm f2, 16-24mm f4, gopro hero 4, Dji Phantome 4, Profotos b2 blixtsystem, 1 Profoto B1 och sen 2 stycken Profoto D1 och sen några klassiska speedlights

När är du riktigt stolt över dig själv?

Oj… det är nog sällan jag ger mig själv en klapp på axeln. Jobbmässigt gör jag det mycket sällan. Jag är aldrig nöjd med något jag gör men det behöver inte vara något dåligt. Jag ser det som något bra, för det är min drivkraft. Jag vet att jag alltid kan bättre och jag strävar alltid efter att bli bättre. Om jag någon gång skulle känna att jag var nöjd då skulle jag känna mig färdig och då skulle drivkraften framåt, som skapar nya drömmar och ideér avta och jag skulle tråkas ut. Det är väll snarare i träningen som jag kan känna mig riktigt stolt ibland. Strax innan jag opererade höften gjorde jag min första strikta muscle-up i ringar, något som jag jobbat på flera månader och som jag inte alls räknat med att klara innan operationen. Då var jag stolt!

Vad är lycka enligt dig?

Måste jag svara på den här:P? kan du specificera lite mer kanske?

Vilken är din största last?

Utöver kärleken till mjölkchoklad haha så är nog min största last men som också min bästa vän min prestationsångest. Den kan äta upp mig men driver mig samtidigt att bli bättre.

 

© Sophie Odelberg

Talang du önskar att du hade?

Jag önskar jag ibland kunde lära mig saker via att läsa i en bok eller sitta i ett klassrum men det har aldrig funkat för mig. Det enda som funkar är “learn by doing”. Jag är vass på det mesta som innebär att man praktiserar det men slänger du en bok i knät på mig och ber mig plugga in 200 sidor, kan du glömma det. Och jag önskar jag inte stavade som en kratta!

Kategori

Mina 3 bästa resetips!

Jag har via mitt jobb en fantastisk förmån att få resa mycket och ofta till väldigt häftiga ställen. Och om du är som jag och tycker en solsemester är kul en dag och hellre vill någonstans där du kan hitta på en massa så passar det här dig! Ofta behöver man inte heller resa flera hundra mil för att komma till vackra, spännande platser med mycket möjligheter till aktiviteter utan många finns bakom hörnet. Bara man kikar lite extra! Så här kommer tre grymma tips på platser med mycket aktiviteter, nära och som inte heller kostar skjortan!

1. Norge, Trolltunga

AK9W8278

AK9W8540_Webbsize

AK9W6944-Recovered

Vi hade inte kanontur med vädret tyvärr när vi gjorde vår vandring men det gjorde inte så mycket. Till frukost åt vi havregrynsgröt toppat med blåbär som jag plockat bredvid vårt tält, med lite kaffe och ägg!

AK9W6959

AK9W7176

AK9W7474

AK9W8211

AK9W8557

AK9W8845

I Norge finns det oändliga möjligheter för äventyr. Jag har varit på flera ställen men långt ifrån lika många som jag önskar att jag hade besökt. Norge är väll inte känt för att vara billigt direkt men det går att komma undan rätt bra och ändå komma hem med en fantastisk upplevelse!

Till exempel, ta flyget till Bergen och hyr en bil och kör sedan till Odda. Där kan du få en fantastisk vandring till den kända utsiktsplatsen Trolltunga. Vandringen är omkring 22 km lång så det tar omkring 8-10 timmar att gå fram och tillbaka. Perfekt dagstur!  Vandringen är otroligt vacker och du går genom ett fantastiskt landskap med utsikt över Fjordnorge. Det finns bra hotellmöjlighet men går fint att också hitta vackra tältplatser i området eller så kan du göra som många andra som sover i bilen natten innan vandringsdagen så att du kan komma iväg tidigt! Kombinera det med en hel dags klättring med Viaferrata och du kommer komma hem med en grymt välfyllt kamera med fantastiska bilder!

2. Klättring, Höga kusten, Skuleberget

 

AK9W7063
G0083300

AK9W7123

© Sophie Odelberg© Sophie Odelberg

Bilderna är tyvärr inte från Skuleberget utan Norge, men ni får en hint om hur en
Via ferrata kan se ut!

Klättring är något som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Jag har klättrat sedan jag gick i 2an på lågstadiet men gör det betydligt mer sällan idag pga tidsbrist. Det finns en mängd klätterresor man kan åka på men vad många glömmer är att även Sverige har fina klättrings möjligheter, både för nybörjaren och den mer avancerade klättraren. För den med lite tunnare plånbok kan jag tipsa om att åka till Höga kusten och testa på Via ferrata vid Skuleberget! Via ferrata passar mer för den ovane klättraren men som fortfarande vill upp på berget och få sig en utmaning. Det är lite som en hybrid mellan att vandra och klättra och man följer leder där du är inklippt i fasta vajrar i berget. Bitvis finns det utsatta hjälpmedel, så som konstgjorda grepp och ibland stegar, för att underlätta klättringen. Du betalar för att utnyttja leden och det finns flera lösningar. Du kan välja att betala för att klättra en led eller flera eller köpa en dags- eller fleradagarsbiljett. Har du egen utrustning blir det också billigare!

Läs mer om det här!

3. Åre

11535898_10152860796831479_6101752101341879425_n
AK9W2611Löpning på Totthummeln

AK9W3353

Sen kvällspadding på Ottsjö

Många kopplar Åre enbart till vintern men byn har så mycket mer än så att erbjuda än så. Åre är grymt vackert på vintern men sommaren är minst lika fin! Det finns en hel drös med saker att göra så både passar för den tunna och den mer välfyllda plånboken. Man kan hyra cyklar och testa på downhill en dag, dra ut och vandra jämtlandstriangeln, cykla till den azurblå sjön Blanktjärn som är så vacker, tälta på Åreskutans topp och upplev midnattssolen eller för den som vill testa på trailrun så finns det ändlösa möjligheter kring Åre såsom Ullådalen, Storulvån, Vålodalen osv. Du kan hyra kajaker vid stranden till Ottsjö eller hyra SUP eller segelbåt på Åresjön. Åre ligger mig otroligt varmt om hjärtat och det är något jag aldrig kommer tröttna på!

Läs mer på are360.com eller snacka med grymma Jesper eller Philip på Åreguiderna 

Annons

Sri Lanka Sunday’s

Sunday in pictures.

_____

Kayak adventures, what else ;)?

Processed with VSCO with hb2 preset

Processed with VSCO with b3 preset

Processed with VSCO with hb2 preset

LOVE / J-C

Kategori

Är iPhone världens bästa resekamera?

Kolla in den här filmen helt gjord med en iPhone – det finns inga ursäkter till att inte dokumentera dina äventyr! Fotografen heter Christian Sorensen Hansen och har rest jorden runt och filmat allt med mobilen. Du kan följa Hansen på Facebook här och på Instagram här.

A Stunning Travel Video Shot Entirely on an iPhone

For the last six years, Christian Sorensen Hansen has traveled all over the world. He put together Know This, a short video of his adventures, which was shot entirely on an iPhone. The compact camera allowed Hansen to shoot with ease and as the moment inspired.

Kategori

Packningsguide för flygäventyren

Att resa smart är inte helt lätt, särskilt när det kommer till packning. De allt hårdare reglerna vad gäller carry-on bagage gör att det nästan är en sport att få ned allt man behöver för en långweekend eller ett kort äventyr. Här är en guide från våra vänner på Outside som definitivt hjälper dig på vägen inför nästa resa:

The Guide to Every Kind of Carry-On Bag (And Which You Should Choose)

It pains us to say, but long gone are the days when you could bring pretty much any bag on a commercial flight. Some airlines will let you check one bag for free, others charge a premium.

 

Kategori
Annons

Vad är din ultimata bucket list?

Vi på Rawness älskar att resa och vara på äventyr – stora som små. Att sätta upp en egen bucket list är inte helt lätt då det finns så många härliga och spännande resmål att besöka i livet. Medan vi själva funderar över om huruvida Nepal, Antarktis, Galapagos-öarna eller Ethiopiska högplatåerna är högst rankade, kan du själv inspireras av vad vännerna på Condé Nast Traveller själva har satt på sin bucket list.

The ultimate travel bucket list

Unforgettable destinations and adventures to top everyone’s wish list Paula Ellis, Deputy art director I’ve had this absolute burning desire to do a tour around the Indonesian islands for years. I want to see some of the obvious things like the Komodo dragons, but to be chilled, take it easy, and go and see the volcanic-y bits too.

 

Kategori

Världens första 3D-printade motorcykel

Vi gillar äventyr och ett fartfyllt liv. Även om vi föredrar vanliga cyklar så är det ibland riktigt nice att sätta sig på en motorhöst för att för ta sig längre bort, snabbare. APWorks heter företaget som gett sig på att 3D-printa en motorcykel och vi kan inte annat än hålla med om att detta är framtiden. RAW!

This Is the World’s First 3D-Printed Motorcycle

3D printing is quickly becoming all the rage these days. And while companies like Nike, adidas and New Balance have been busy whipping up 3D-printed sneaker prototypes, Airbus subsidiary APWorks has also been working on a special design in their own lane, the world’s first 3D-printed motorcycle.

 

Kategori

Nathalie Johansson – hälsopedagog, instruktör & nyast på Rawness

Intervju Nathalie Johansson är hälsopedagogen som hittade kärleken i Cancún – och flyttade dit. Nu har hon även hittat in på Rawness, där ni får följa hennes späckade dagar. Häng med!

Hallå Nathalie Johansson, välkommen till Rawness, hur står det till?

Hej, tack! Det är toppen med mig, så peppad och glad för att få vara en del utav Rawness.

Var befinner du dig just nu?

Just nu befinner jag mig på stranden Playa Delfines här i Cancún. Helt okej kontor!

Wow! Vad gör du du där?

Jag bor i Cancún. Jag hittade kärleken och därför hamnade jag här.

headstand

Hur skulle du beskriva dig själv för någon som aldrig träffat dig?

Jag skulle beskriva mig själv som snäll och modig 25- åring som älskar äventyr men även njuter av rutiner och lugn.

Vad kan läsarna vänta sig av din blogg framöver?

Jag kommer dela med mig av mina tips och trix vad gäller både fysisk och mental hälsa med mål att läsarna lättare ska nå den där berömda balansen. Sedan kommer ni såklart få följa med mig till gymmet, på löpturen, till yogasalen, i köket, till stranden, på resor och annat spännande.

Vad vill du få följarna att känna/göra?

Jag vill få mina läsare att börja reflektera över sina beteenden. Gör vi saker av rätt anledningar? Och vilka beteenden kan vi ta bort från våra liv? Jag vill att följarna ska bli snällare mot sig själva, känna träningsglädje och få inspiration till ett hälsosammare liv.

Har du någon egen favoritblogg/ några favoritbloggar?

Jag har många favoritbloggar men inom träning och hälsa är det PT-Fia.

Processed with PICSPLAY

Du är utbildad hälsopedagog. Vad är ditt allra bästa hälsotips?

Det finns många tips. Men mitt tips i dag är att inte säga “på måndag börjar jag” och planera att göra en drastisk förändring av ditt liv. Det finns då en stor risk att du tröttnar redan till helgen och tänker ”på måndag” igen. För istället stegvis in nya hälsosamma vanor som du faktiskt kan följa resten av livet. Sätt upp delmål och se till att de nya vanorna passar in i ditt liv.

Ryktet säger att du är utbildad inom fler hälso- och träningsområden, vill du berätta?

Ja, jag är utbildad bodycombat och spinning-instruktör. Jag började som deltagare i båda klasserna för många år sedan, fastnade för bodycombat direkt och avskydde spinning mer än allt (skratt). Men nu älskar jag båda och att instruera är verkligen världens bästa jobb!

Visst gillar du även löpning och yoga skarpt?

Det stämmer, love them both! Löpning har alltid legat mig varmt om hjärtat och målet är att någon gång springa ett maraton. Yogan började jag med för bara ett par månader sedan men är nu fast for life. Kommer absolut bli mycket av båda i bloggen.

En börjar ju undra… hinner du med något annat än träning?

Haha ja man måste ju göra annat än att träna också. Önskar dock att jag hade 48 timmar på dygnet så att jag kunde träna ännu mer. Finns så många olika träningsformer jag skulle vilja prova.

Nathalie Johansson

Favvoövning på gymmet?

Just nu måste jag säga att det är bulgarian split squats. Otroligt effektiva!

Vad är det hetaste inom träning enligt dig?

Alltså jag tror inte riktigt på det här med trender inom träning, utan man ska köra på det man tycker är kul själv! Men jag tycker det har blivit mer fokus på funktionell träning vilket är toppen! Man behöver inte ett gym för att kunna träna utan man kommer långt med sin egen kroppsvikt, eventuellt ett fåtal redskap, och kan då träna på det utrymme och den tid man har (Sen diggar jag ju i och för sig yoga-boomen som varit, mycket tack vare fantastiska Yoga-girl).

Vad innebär egentligen hälsa tycker du?

Hälsa är att man mår bra i både kropp och själ. För mig betyder hälsa att ha hälsosamma vanor samtidigt som man inte förbjuder eller tvingar sig själv till en massa saker. Det måste finnas en balans. Jag anser att en god hälsa startar på insidan. Ta hand om ditt inre och du kommer se att det yttre hänger på.

DSC04495

Kost är ju också en stor del av hälsa och träning – har du någon favvorätt eller råvara?

Ägg hittar du alltid hemma hos mig, sedan har jag snöat in mig på olika bär och frön.

Vad gör du helst I köket om du får välja?

Helst gör jag något snabblagat med mycket frukt och grönt. Jag är ingen mästerkock (än) men har den senaste tiden skapat ett större intresse för kost. Bra bränsle är en förutsättning för att kropp och knopp ska fungera på bästa sätt.

Favoritfilm?

The Notebook.

Vad lyssnar du helst på när du tränar?

Jag lyssnar på någon riktigt peppig houseinspirerad spellista eller podcasts.

Favvoträningsmärke?

Nike har alltid varit min absolut favorit men jag känner att Adidas har snott förstaplatsen nu. Kari traa gör också riktigt grymma kläder.

Bästa resmålet?

Just nu skulle jag säga Holbox här i Mexiko. Helt fantastiskt underbart ställe! Kommer tipsa om denna ö i bloggen om ett tag!

När är du riktigt stolt över dig själv?

När jag har genomfört någonting som jag haft väldigt mycket ångest för. Ibland vill man bara skita i att göra saker men när man väl utfört dem känns det så otroligt skönt. Jag inspirerades här om dagen till att varje dag nämna något man är stolt över med sig själv med, och kände att det är en väldigt fin idé. Vi ger oss själva alldeles för lite cred nu för tiden.

Vad är lycka enligt dig?

Svår fråga, lycka kan vara så många saker. Lycka för mig är att vara tillfreds med sig själv. Acceptera sig själv och sin kropp och njuta av livet utan en massa grubbleri. Lycka är också att få ha fina och härliga människor i sitt liv men det kan också vara ganska simpelt så som en riktigt svettigt träningspass.

raw

Vilken är din största last?

Choklad utan tvekan!

Talang du önskar att du hade?

Önskar att jag kunde dansa street sådär som de gör i tv-programmet ”So you think you can dance” eller kunna göra massa volter och coola saker som gymnasterna kan, otrolig imponerande.

Om du vore ett djur vore du en …?

Fågel, tänk dig att kunna flyga överallt. Vilken frihet!

Tack Nathalie Johansson, välkommen ombord på Rawness!

Från och med idag kan du följa Nathalie Johansson här på Rawness. Höll ögonen öppna!

Kategori
Annons

FRIDAY FLOW

Processed with VSCO with hb2 preset

IMG_2627IMG_2739IMG_2729

IMG_2736

SO FAR SO GOOD – Been having a little hard time with the internet and wifi down here lately but will figure out soon!

Everyday has been well spent so far, two days of kiteing, surfing in El Palmar yesterday with an amazing sunset! Lots of banana pancakes for breakfast and long mornings! Gonna enjoy the weekend now before my Spanish studies starts on Monday!

Today looks windy so lets hope for some kiteing later on!

// PS. You also find me at instagram, @franksay //

Lots of love / J-C

Kategori

Stockholm – Kapstaden

När Robert Pentén inte tar bilen till Kapstaden, åker moped genom Vietnam eller kör en roadtrip i USA jobbar han som egenföretagare och entreprenör inom fastighetsutveckling och bor på Östermalm i Stockholm. Robert drivs av att möta andra människor och kulturer, han vill se världen och har en aldrig sinande upptäckarlust. Utöver det så älskar han alltifrån segling och surfing till racing och skidåkning. Med mera. Nu har han precis kommit tillbaka från en resa utöver det vanliga genom länder som den svenska ambassaden inte rekommenderar någon att besöka och historierna han har med sig i bagaget hem kommer får det att kittla till i magen med någon sorts skräckblandad förtjusning.

Hur föddes idén om att köra bil från Stockholm till Kapstaden?

”Det blev lite spontant. Under tiden jag planerade en resa genom Indien så hörde en bekant av sig med frågan om jag ville köra bil genom Afrika när jag kommit hem igen. Då jag hade ett husprojekt som började i mars frågade jag honom om vi skulle göra det i december istället. Han ordnade med tjänstledighet och när jag kom hem i mitten av oktober från en roadtrip i USA så började vi planeringen.”

Vännen som Robert nämner är 29-åriga Matts Göhran. Han föreslog Afrika som remål för att hinna uppleva kontinenten innan sin 30-årsdag och för honom var det lite av en barndomsdröm att genomföra resan. För Robert var det möjligheten att få upptäcka Afrika, möta lokalbefolkningen och lära sig om deras kultur som lockade mest. Han såg det också som ett bra tillfälle att få prova sin Land Rover Defender på riktigt. Dessutom kändes det hela som ett riktigt äventyr.

Hur såg era förberedelser ut?

”Vi började förbereda oss på riktigt 60 dagar innan avfärd och det var mycket som skulle fixas, mer än vad man skulle kunna tro. Vi behövde vaccineras, söka visum, fixa med mediciner och ordna reservdelar till bilen. Sen fick vi veta att varken person- eller bilförsäkringar gäller i 90% av de länder som vi skulle besöka, så vi skrev även testamenten. Vi kollade också med svenska ambassaden kring vilka länder som de avråder från att besöka och det visade sig vara cirka 80% av dem som vi faktiskt besökte.  

Men mest förberedelser blev det kring att ordna pass för att få ta med bilen in i vissa länder och för att få det behövde vi föra över 150% av bilens värde till ett konto i Schweiz. Sen får man stämplar i passet när man åker ut och in genom de olika länderna. När man är tillbaka i Sverige igen så visar man bara upp dem och får tillbaka pengarna. Allt det här är för att bilen inte ska dumpas i något land längs vägen.” 

Så de skrev sina testamenten, gick efter den planerade rutten som ledde genom länder som den svenska ambassaden avrådde ifrån och den 24 december 2015 bar det av, en dag tidigare än planerat. I packningen hade de allt från fiskespön och simfenor till yxor, malariaskydd och vattenrengöringsmedel. På taket spände de fast en kajak som de planerade att använda vid Victoriasjön, något som tyvärr inte blev av. Men kajaken i sig väckte en enorm uppmärksamhet och frågorna nästintill haglade när de reste med den genom Sahara. Dessutom kom paddeln väl till användning när de försökte gräva fram bilen från ett träsk mellan Mauritanien och Senegal (Robert berättar mer om den händelsen längre fram i intervjun).

Ni hade också packat med er saker som ni tänkte skänka till barn i olika byar längs vägen. Vad hade ni fått med er och vilka reaktioner möttes ni av?

”Vi tog med barnkläder, leksaker och fotbollar som vi gav till barn i olika byar. Många av mina vänner skänkte mycket av det jag hade med och en av mina närmsta vänner skänkte lagtröjor, shorts, strumpor och 15 stycken fotbollar för att man i en by skulle kunna bilda ett helt fotbollslag. Glädjen som syntes hos barnen när de fick sakerna är svår att beskriva. Tyvärr så mötte vi många poliser och militärer längs vägen som också ville få en del av kakan för att låta oss åka vidare. Vi försökte förklara att barnen som inte hade någonting alls förtjänade sakerna mer än en poliskonstapel med automatvapen som ser ut att ha ett bra liv. Det fungerade oftast och att använda psykologi på det här sättet fick vi göra varje dag. Otroligt påfrestande.”

Du måste ha så många starka minnen med dig i bagaget. Berätta om ett par stycken som du alltid kommer att bära med dig!

”Oj… Två händelser som inträffade inom tio timmar var lite jobbiga. Det var på gränsen mellan Marocko, som vi lämnade när vi blev klara med Västsahara, och Mauritanien. När vi kom dit så sa dem att vi borde försöka ta oss över gränsen dagen efter då vi kanske inte skulle hinna ta oss över det ”ingenmansland” som låg mellan länderna innan de skulle stänga gränsen på andra sidan. Då nämnde Matts, som tydligen vetat om det här ingenmanslandet hela tiden utan att säga någonting, att den 3 kilometer långa sträckan består av en öken med laglösa typer, rånare och andra skumma typer. På sträckan ligger det också bilvrak överallt och man måste hålla sig till vägen för att undvika minor. Men det visade sig inte finnas någon väg att hålla sig på.

På gränsen mötte vi även två andra turister, en fransman och en man från Senegal. De stod redo för att åka ut genom bommarna vid gränsen på samma ställe som vi. Vi bestämde oss för att åka och när vi väl var ute i ingenmansland så började andra bilar att köra ikapp med oss, de kom fram från utbrända vrak. Och vägarna, om man ens kan kalla dem för vägar, var så jäkla dåliga att det kändes som om någon medvetet förstört dem för att man skulle köra vilse. Det var fullt med vassa stenar, bilvrak, skräp och skällande hundar runtomkring oss och i ögonvrån syntes det hur bilar med tonade rutor och utan registreringsnummer cirkulerade runt. Dem försökte även ställa sig i vägen för oss för att vi skulle tvingas välja en annan väg. Jag visste inte vad jag skulle göra, men gasade på och skrek frågandes till Matts vilken väg jag skulle köra i labyrinten. Hans fantastiska svar var ”mot gränsen”, inte direkt ett vinnande sådant när allt jag kunde se bara var en massa bilvrak. Jag lät känslan avgöra och parerade bilarna tills vi tillslut nådde gränsen på andra sidan. Där öppnade de bara upp en bom, så att de där skumma typerna inte skulle kunna följa efter oss, sen tog militären våra pass och sa ”tomorrow you can pass, today we closed”. Nåväl. 

Fransmannen som vi mött tidigare klarade sig till samma placering som vi, men killen från Senegal lyckades inte komma in och tvingades parkera i ingenmansland. Hans bil såg vi inte mer av dagen efter. Vid ett tillfälle ”råkade” jag ta fram min kamera för att ta en bild. Fransmannen han precis säga åt mig att det var en jäkligt dum idé innan en vakt började skrika och gå mot mig för att ta min telefon. Fransmannen översatte åt mig och sa att de ville se alla mina bilder. Oops. Jag vet inte riktigt vad som hände, men när de öppnade bildmappen i telefonen så fanns det inte någon bild där. Det var en jäkla tur då jag sagt att jag inte tagit någon bild, utan bara använt ficklampan för att lysa i mörkret… Den natten sov vi, ganska nervösa, i bilen. Allt vi såg var ficklampor med rött ljus runtomkring i öknen samtidigt som vi hörde hundar som skällde och ylade.

Efter den här händelsen så kom det två till med tio timmars mellanrum och nästa var på gränsen mellan Mauritanien och Senegal. Det var nu kajakens paddel kom till användning. Klockan var runt solnedgång när vi kom in i de grönare delarna av Afrika och för första gången på väldigt länge fick vi se vatten och växtlighet igen. Vi såg barn som lekte vid en flod och sparkade på en kokosnöt. Jag gav dem några tennisbollar som en vän skänkt med från Sverige innan vi åkte vidare mot gränsen som låg i träskmark. Allt var overkligt. Från att ha kört genom öken tidigare samma dag så kunde vi nu se enorma vårdsvin springa över rödfärgade lervägar samtidigt som apor svingade runt i träden och papegojornas skrik kunde höras från buskagen. Helt fantastiskt!

Från och till var vägen här så pass dålig så att vi tvingades ta en väg på sidan av den riktiga vägen. Det blev snabbt mörkt och vi körde långsamt. När vi parerade på det här viset mellan vägarna och stigarna så började bilen plötsligt sjunka ner. Innan jag han agera på ett korrekt sätt så satt vi plötsligt fast, ett 20-tal meter från den riktiga vägen, och mitt gasande i ren panik var till föga hjälp… A och O är ju just att inte gasa. Vi testade några olika metoder, men där satt vi. Och det blev mörkt. Kolsvart. 

Vi hade pannlamporna på och med dem så kom myggen. I buskarna hördes olika djur och som en kontrast till den jobbiga situationen så var stjärnhimlen helt magnifik. Vi började packa ur bilen och försökte gräva runt den. Vi försökte få under grenar som vi sågade loss, lade dit aluminiumplåt och gummiplattor som vi hade med oss med mera. Men så fort däcken snurrade ett varv så var leran vi försökt få bort tillbaka igen. En äldre herre och hans fru kom för att försöka rädda oss, men efter en timmes försök gav de oss sina lyckönskningar och körde sedan vidare igen.

Matts var sjuk och gav upp. Han började prata i nattmössan om farliga djur och oroligheter, men jag ville inte sova här och begav mig ut i bushen för att såga loss större grenar samtidigt som jag tänkte att ”det här ska fan gå!” och ”jag ska inte sova här!”. Klockan började närma sig midnatt och huligantutan åkte fram. Tio minuter gick utan någon lycka, men plötsligt dök en vit bil i modell större upp. Jag gick fram till vägen med lera i håret, ansiktet och på resten av kroppen samt med skärsår och blodiga händer. Det måste ha varit en riktig syn med två européer, en kajak i leran och en halvt begraven bil. I den vita bilen satt en allvarlig man klädd i en fin vit dräkt tillsammans med några beväpnade man. Mannen i vitt frågade om vi hade kontaktat vår ambassad och jag svarade nej. Han frågade hur många vi var och jag svarade två. Han frågade om jag var säker och jag svarade ja.

Jag undrade vad han ville och frågade ”any friends you can call to help us?”. Han svarade ”yes I know french”. Jag ställde om min fråga och fick samma svar, vi var helt enkelt inte på samma sida språkmässigt. Han fråga om vår nationalitet och stängde sedan bilens fönster. Jag kunde höra deras högljudda diskussioner och efter ett tag anlände fler bilar med både militärer och civila som hoppade ut ur sina fordon. Inom tre minuter så var bilen på vägen och två minuter senare var packningen i den och kajaken på taket. Vi fick inte hjälpa till med någonting. 

Mannen i vitt gav oss tipset ”not good to camp out here, dangerous” innan alla snabbt försvann utan någon betalning att ens prata om. Det var helt otroligt. När vi samlat oss och gått igenom vad som faktiskt hände så insåg vi vad det var. Ett mirakel. Och med tanke på att jag hade börjat bli upprörd på Matts för att han gett upp och slutat försöka så var det bra att de räddade oss ur situationen. Där och då så förstod jag inte hur illa Matts mådde med sin hosta och sina skärsår på händerna. Irritation kommer blixtsnabbt i vissa lägen. Där har jag någonting att jobba på. 

Efter att vi fått hjälp upp från träsket så bar det iväg mot gränsen. Vi hade någon mil kvar och beslöt oss för att stanna på vägarna den här gången. Det tog tid… Vi blev stoppade vid en bom av en man som ville ha betalt för att vi skulle få köra igenom, men vi hade inte några pengar kvar och gav honom istället några pennor och ett par skor till sina barn. Efter det följde ytterligare tre bommar som alla var stängda innan vi nådde gränsen till Senegal. Det var väldigt sent och efter allt kämpande så fick vi spendera natten sovandes i sittande position i bilen som var full med både mygg och lera, samtidigt som våra händer var helt sönderskurna. Jag hörde hundar som skällde, någonting annat som ylade och Matts som hostade. Några muslimska gränsvakter skrek även ut sina böner cirka tio meter från bilen. Den här natten, den ska jag för alltid tänka på när jag känner den minsta klagan komma inifrån. 

Jag somnade aldrig riktigt där i bilen. Matts lyckas alltid med den konsten och jag försökte härma hans sovställning utan framgång. Klockan tio morgonen efter kom vi in i Senegal och målet var att nå St Louis för att sedan snabbt ta oss vidare till Dakar. Men det visade sig att vi hade lite väl bråttom och när vi hade korsat Senegalfloden genom att passera en bom där vi betalade en avgift så åkte vi bara igenom nästa bom. Den var öppen och saknade vakt. Ungefär två minuter senare stannade vi till för att ta bort lite lera från hjulen och när vi stod där så kom en polisbil farandes. Ut steg en ilsken man med en pistol riktad mot mig. Av ren vana satte jag mig på knä med händerna bakom huvudet. Polismannen sprang fram till mig, sparkade till mig och pekade mot nyckeln vid ratten. Jag stängde av bilen och ropade till Matts, som varken sett eller hört något då han stod på andra sidan av bilen, att komma fram med händerna över huvudet för att polismannen inte skulle bli överraskad och råka trycka av ett skott. 

När polisen fick syn på Matts så skedde samma sak med honom som med mig, plus ett stryptag kring Matts hals, och vi drog slutsatsen att vi råkat köra förbi ett viktigt stopp. Vi följde med honom tillbaka mot gränsen och mitt på vägen, framför några andra vaktkontrollanter, delade han ut några örfilar. Åskådarna fnissade och polismannen sa ”now you go to jail”. Mina förhoppningar låg på att vi skulle klara oss på max ett dygn i fängelse, men efter en lång väntan i ”skamvrån” tillsammans med väldigt ledsna miner från vår sida så fick vi tillåtelse att fortsätta vår resa.”

Under resans gång passerade duon många landgränser och det var inte bara vid ovanstående tillfällen som problematik uppstod. Vissa gränser har stängts helt på grund av Ebolan, gränsen mellan Guinea och Elfenbenskusten är en av dem. Den har varit stängd i två år utan att några turister lyckats passera. Men när Robert och Matts kom till gränsen lyckades de involvera både ministrar och chefsdoktorer för att kunna ta sig vidare på sin resa genom att passera den stängda gränsen.

”Gränsen mellan Guinea och Elfenbenskusten var stängd sedan två år tillbaka på grund av Ebolan. Vi försökte muta oss igenom utan framgång och att andra om rutten och istället ta oss igenom Mali ville vi inte försöka oss på. Vi tog istället kontakt med det svenska konsulatet i Elfenbenskusten som i sin tur inledda långa diskussioner med landets hälsominister, inrikesminister och försvarsminister. Under tiden då de här diskussionerna ägde rum så hann landet med att byta ministrar, något som inte direkt underlättade för oss. Till slut tog dem blodprover på oss i Guinea. Resultaten signerades av en chefsdoktor och sedan skrev även de högsta regeringspersonerna från Elfenbenskusten under på samma papper. De mailade över dem till oss i Guinea, vi skärv ut dem och visade upp dem när vi inledda vårt tredje försök att passera gränsen. Den låg för övrigt mitt ute i djungeln vid en flod som gjorde så att vi inte kunde försöka smyga oss över gränsen. Det var vår plan att ta till de gånger då mutor inte skulle gå hem. Men här gick det alltså inte. 

Vi spenderade två veckor i Guinea på ett ”Grand Hotel” utan varken rinnande vatten eller el under majoriteten av tiden. Man skulle kunna skriva en bok om våra försök att ta oss över gränsen, om alla vänner som jag hann skaffa mig, hur barnen bjöd hem mig för att möta deras föräldrar, när jag blev bjuden till ett bröllop eller hur några plåtkillar hjälpte mig med nya delar till bilen. Man skulle också kunna skriva om hur jag åkte ut i djungeln och fick se några av de sista vilda schimpanserna i världen eller om när vi mötte en familj med fyra barn som kört i från Österrike och stött på samma problematik som vi. Familjen lyckades dock muta sig igenom gränsen nära Mali, det lyckades förmodligen på grund av barnen som de hade med sig. Det var en av de coolaste familjer jag någonsin träffat.

Det hann hända mycket på de här två veckorna, men till slut så fick vi äntligen passera gränsen. Militären berättade att vi var de första turisterna som fått passera sedan de stängde gränsen officiellt för två år sedan. Det här märktes på befolkningen i byarna när vi körde genom skogarna i Elfenbenskusten. De visade så mycket hopp och glädje kring en ljusare framtid!”

Det verkar inte som att ni har haft det helt lätt… Några fler svårigheter längs vägen?

”Det korta svaret blir ja. Resan var inte lätt och vi blev stoppade av poliser, militärer och något mellanting väldigt ofta. Alla ville ha mutor och det spelade ingen roll om det var pengar eller lite nötter. De ville bara ha något. Eftersom jag satt bakom ratten 99% av tiden under körningen så var det oftast jag som fick ta de här förhandlingarna. 

Visum var också svårt och vi hade mycket i pappersväg som skulle hålla redas på. Att vi dessutom inte pratar franska och man i Västafrika inte kan ett enda ord på engelska gör ingenting enklare. Det var mycket problematik genom det och den psykiska ansträngningen var många gånger hög. Frustrerande är ett ännu bättre ord och jag inser att vi borde ha gått en grundkurs i franska innan vi åkte iväg.

Det finns många svårigheter som går att nämna, men jag tycker ändå att vi klarade oss ganska bra. Ett tips kan vara att inte mixtra med malariamedicinen så som Matts gjorde. Läs på följesedeln, den finns där av en anledning. Och nej, du vet inte bättre än läkarna. 

En annan grej är att vi inte skulle ha kört bil efter att det blivit mörkt, något som vi många gånger gjorde och som resulterade i en hel del jobbiga möten med berusade och beväpnade poliser som inte visade sina trevligaste sidor. Många av dem hade på måfå satt upp ett rep mitt ute i ingenstans och krävde pengar för att släppa förbi oss. I de lägena var får strategi att det skulle se smutsigt och ”fattigt” ut inuti bilen för att anspela på att vi inte hade några pengar. 

En gång råkade vi köra in i en gammal rebellstad vilket också var hemskt otrevligt. Det var mycket droger, fylla och många vapen. Där stannade vi i sju timmar innan vi smet vidare. Men överlag kan jag konstatera att alla ville ha pengar och vi möttes av påhittade böter, domstolsbesök med mera. Att ha lite livserfarenhet av manipulerande människor är en fördel i de här lägena. Man får helt enkelt se allt som händer i livet som lektioner och bara tacka och ta emot det man upplever, oavsett om det är bra eller dåliga händelser.”

När var ni tillbaka i Sverige?

”Den 6 mars kom vi tillbaka. Vi flög hem och skeppade bilen som jag sedan hämtade i Hamburg.”

Det låter som en helt galen och jäkligt häftig resa. Vad blir nästa äventyr?

”Antagligen så kommer jag att bila med min Land Rover Defender till slätterna i Mongoliet tillsammans med en vän som bor i Thailand och har ett svenskt rekord i fallskärmshoppning. Sen är en Atlantensegling spikad i november tillsammans med segelföretaget MoreSailing. Mot vintern vill jag åka till Indien igen, om jag inte lyckas få sponsring till att ställa up i världens tuffaste utmaning – Rally Dakar. Det kördes tidigare i Västafrika, men då det numera anses för farligt så har det flyttats till Sydamerika. En annan grej jag vill göra är att på egen hand gå till Mount Everests base camp, om min kollapsade lunga klarar av det. 

Jag gillar att resa ensam, då känner jag mig fri och slipper hela tiden att kompromissa. Man får träffa människor och lär känna urbefolkningen på ett annat sätt. Det är det jag vill fortsätta göra.”

Vill du läsa mer om resan och allt som hände längs vägen? Klart du vill! Du hittar Roberts resedagbok på http://robertpenten.se

ny1

Matts och Robert i Stockholm, redo för avfärd. Foto: James Holm

12973600_10156891567760725_283015651091406529_o

Den planerade rutten.

IMG_9644

Möte med några av byns barn. Foto: Robert Pentén

skänkte bort fotbollskläderna

Fotbollskläderna åkte på direkt! Foto: Robert Pentén

IMG_9693

Robert i en groupie med några av barnen han mötte längs vägen. Foto: Robert Pentén

Fast mellan Mauritanien och Senegal

Fast i leran på gränsen mellan Mauritanien och Senegal. Foto: Robert Pentén

Bröder och fårahedar av Lesotho

Två bröder blickar ut från berget Lesotho. Foto Robert Pentén

DCIM109GOPRO

Robert passade på att surfa lite i Jeffreys Bay.

Kategori

late night preparation

Sena kvällar spenderas med att förberda brädorna inför Spanien på Fredag… Stay Tuned

IMG_2470 

X X / j-c

Kategori
Annons

3 reseupplevelser som stod ut under Vildmarksmässan 2016

Vildmarksmässan är för mig vad en godisaffär är för barn. Jag kliver alltid in i mässalen lika exalterad över att hitta de mest unika, spännande och intressanta upplevelserna, vare sig det handlar om resor, småföretag som skapar svenska ostar eller charkprodukter och det bästa inom sport och vildmark. 

Jag besökte Vildmarksmässan på sista utställningsdagen och hade drygt två timmar på mig att besöka de olika montrarna och prata med de olika företagen, det är det som gör hela upplevelsen extra speciell. När man får lära känna människorna bakom idéerna. Jag missade förvisso alla bra föreläsningar, men mitt besök till Älvsjömässan gick inte till förgäves.

Jag hittade ett par guldkorn som jag vill dela med mig. Här är de 3 reseupplevelserna under Vildmarksmässan 2016 som fick adrenalinet att rusa av att bara läsa om det.

1 – Mega Adventures International 

Ett reseföretag i Nepal som fokuserar sig på mountaineering, trekking och massa annat, men även guidade turer till Tibet, Bhutan och Indien. De grundades 2012, men har mejlboxarna dagligen fulla med förfrågningar. Deras mål är att revolutionisera turistsektorn i Nepal med innovativa projekt så att de kan bli en av de högst rankade reseföretagen i världen. De månar om naturen och föresprråkar Eco Tourism, vilket är något som ligger dem väldigt nära hjärtat. Killarna i montern hade glimten i ögat och gav ett väldigt varmt och säkert intryck när de pratade om Mega Adventures Int.

Några av deras trekkingupplevelser är till Everest Base Camp och Everest Glimpse.

www.megaadventuresintl.com

2 – The Nols Experience

”We believe positive ethical leaders change the world” – ett motto som står på insidan av deras kurshäfte.

The NOLS Expedition är ett företag som specialiserar sig i äventyr, utbilding och ledarskapsträning i olika länder runtom världen. De har funnits i ca 50 år och jag har inte hört om dem förrän nu. De erbjuder expeditionsresor inom ovanstående punkter för människor från 18 år uppåt och för ett bra pris. Om du är intresserad av att lära dig om ett land, hur du hittar ledaren i dig samtidigt som du får reda på hur du på bästa sätt kan klara dig i skogen under svåra förhållanden, så är detta äventyr något för dig.

www.nols.edu

3 – Grönlandsresor

Några av de länderna jag alltid velat besöka är Island, Nya Zealand, Australien och Hawaii. Jag har alltid fått intrycket av att Island är ett dyrt land att åka till, men Disa från Grönlandsresor kunde inte ha gett mig en mer positiv approach till hur situationen faktiskt ligger till. Efter finanskrashen så blev priserna billigare i landet, vilket har gjort att priserna för hotel, resor och flyg har sjunkit. Hon gav mig även bra tips på vilka ställen att besöka såsom Gyllene Cirkeln. Besök deras hemsida för häftiga resor för bra priser.

www.gronlandsresor.se

Vildmarksmässan

Jag har en vana att samla på mig en massa visitkort och gå igenom dem. Ibland hittar man idéer till reportage eller intervjuer som man inte riktigt tänkt på innan. Här är ett par som jag kommer följa upp. Foto: Derya Aktas / Vildmarksmässan 2016

Vildmarksmässan 2016

Jag älskar stilrena magasin med spännande reportage eller resetips. Vissa har ”Coffetable-books” på bordet, jag har resemagasin. Foto: Derya Aktas / Vildmarksmässan 2016

Klättercentret. Foto: Derya Aktas / Vildmarksmässan 2016

Klättercentret. Foto: Derya Aktas / Vildmarksmässan 2016

Friluftsfrämjandet. Foto: Derya Aktas / Vildmarksmässan 2016

Friluftsfrämjandet. Foto: Derya Aktas / Vildmarksmässan 2016

 

Rawfood, yoga och meditation – 4 dagar med Yogiakademin i Biarritz

Förra september var jag på pressresa med Yogiakademin i Biarritz. Jag visste att Yoga stod på agendan, men vad jag inte visste var hur stort fokus på meditation och rawfood det skulle vara. Men wow vilken upplevelse. 

Jag anlände i ett soligt Biarritz och träffade upp resten av Yogiakademin. Fick även träffa de härliga killarna från Surfakademin då bägge akademierna samarbetar med varandra. Vi körde senare i varsin full bil mot fiskarbyn Saint Jean de Luz strax utanför Biarritz till Villa Biskargorri där vi skulle spendera våra fyra dagar. Vilken vibe man fick resan dit, vyerna, de identiska vita husen med orange tegeltak, grönskan och havet! Väl där, efter uppackning så fick vi middag som Detoxlife Johanna och även Rawnesss contributor, hade skapat åt oss. Där fick vi veta vad som skulle vara på agendan för de efterkommande dagarna.

Morgonen

  1. Vakna upp ca kl 7.00 i tystnad.
  2. Morgonmeditation till soluppgången i tystnad.
  3. Rawfood frukost i tystnad.
  4. Paus 1 timme (tysnad), ses i yogasalen för Yoga med Josefine. I slutet av passet fick vi prata igen. Varje morgon stod det en fråga på griffeltavlan i hallen över vad man skulle fundera på under dagens gång. Denna fråga skulle man svara en yogakamrat efter passet. T.ex: Vad uppskattar du mest i ditt liv? Hur möter du tystnaden under din dag? 

Eftermiddagen

  1. Rawfoood lunch (och ingen salt, ingen socker)
  2. Paus/egentid
  3. Meditation
  4. Föreläsning/massage/one on one-talks med meditationsläraren Johanna och psykologen Gonzalo.

Kvällen

  1. Rawfood middag och mysiga samtal vid stora bordet. Unde två kvällar unnade vi även oss lite vin, fransk ost och vindruvor.

Man kunde boka taxi och köra in till Biarritz, vilket vi gjorde en dag. Eftersom det kostade mycket så delade alla taxiresan.

Dröm dig bort med lite bilder från resan :)

Vaknade upp varje morgon. I tystnad satte sig alla i solen efter första meditationspasset och bara tog in lugnet. Varje morgon vaknade vi upp med Pyranéerna som utsikt. Jag passade på att ägna mig åt denna bok i solen.

I dag i Biarritz. Den här coolingen posade lite med surfbrädorna. Passade på att ta bild. Surfbrädorna pyntade verkligen varje fönster som jag gick förbi.

Morgonpromenad till poolen :)

Morgonpromenad till poolen :)

Passade på att beskriva min kärlek för Yoga i sanden :)

Grande Plage de Biarritz. Surfvågorna sväller mot stranden och surfarna gör sig redo.

Grande Plage de Biarritz. Surfvågorna sväller mot stranden och surfarna gör sig redo.

Yoga i meditationssalen. Till vänster finns en stor soffgrupp där vi brukade sitta på eftermiddagarna med god te , dadlar, frukt, kex och prata om livet.

Rawfood lasange ute i solen. En av mina favoriträtter.

Utsikt mot bakgården där vi brukade äta lunch när det var bra väder. Detoxlife Johanna bjöd på Rawfood lasagne. Så gott!

Med en sånhär uppläggning vill man inte ens äta maten. Konstverk.

Vackra Biarritz.

Svårt att inte vara glad i den stunden :)

Villa Biskargorri

 

Iväg mot Sean Jean de Luz, Biarritz Airpiort

Hemfärd, Biarritz Airport

 

Tack Yogiakademin och Josefine Bengtsson för upplevelsen!

Ladda mer innehåll