2016 – Förändringarnas år, och vad händer 2017?

En liten årsresumé från 2016, bättre sent än aldrig…

I några år har jag gjort en nyårslista. En lista med frågor om året som gått och därmed också svarat på hur mitt år egentligen har varit, hur jag upplevt det, vad jag upplevt och också tankar om nästkommande år. En sån lista gjordes även i år, och det går inte att komma ifrån den röda tråden – 2016 har varit ett år med en massa beslut och ja, förändringar på många olika plan för min del. 

2016 i juni slutade jag på GIH och det var lite som att stå vid trappan på Wargentinsskolan i Östersund igen och sjunga om studentens lyckliga dagar, känslan av att inte veta riktigt vad som väntade efter den dagen var iaf densamma. Jag bestämde mig för att plugga vidare och byta skola. Jag, tillsammans med Elin, tog även beslutet att starta ett aktiebolag, Rörelsebolget, efter mycket om och men. Och det är något som fortfarande ger pirr i magen!

2016 har jag även gjort en del förändringar som i grund och botten handlat om att lära känna mig själv, ännu mer än jag redan gör. Jag har haft ett år med massa nya insikter där jag verkligen fått känna och märka vad det är jag mår bra av, vad som ger mig energi och hur jag kan förvalta den för att sen ge energi till andra. Det har varit viktigt och är fortfarande viktigt för mig.2016 var ett år där det hände flera saker som inte alls fanns med som svar på frågan om ”förväntninga år 2016” på nyårslistan. Inte ens i mina tankar kunde jag gissa att året skulle bli som det blev. Men det gör mig inget, det blev ju bra, och trots att det inte alltid varit bra i stunden så har jag också under året börjat våga lita mer på mina egna känslor om att saker kommer bli bra. Även om de är jobbiga just där och då, så leder de till något som blir bra…

2016 har med alla dessa beslut också (såklart) varit ett år med ett jäkla massa grubblande och reflekterande, en massa tankar och velande. Jag har flera gånger velat dra på mig en osynlighetsmantel eller pausat tiden för att jag helt enkelt inte kunnat reda ut mina känslor. Samtidigt som jag haft stunder där jag varit och känt mig mer levande än någonsin. Gjort tvärtom när det gäller velandet och bara agerat där och då för stunden…

2016 har jag fått lära känna många nya människor som inspirerat och peppat mig. Jag har vågat mer och tagit mig för mer än jag tidigare gjort och jag har även unnat mig att ta mig tid till att må bra och bara göra det jag själv vill. 

2016 blev med alla nya insikter och tankar kort sagt ett år som jag uppskattat väldigt mycket och lärt mig väldigt mycket av, både om mig själv och om andra. Ett år där jag känt sjukt mycket tacksamhet och glädje till mina närmsta, det finns så mycket kärlek att hämta där. Tack för det!

Foto: @Sophie Odelberg 

Det var kort om 2016, kanske inte så konkret, exakt eller speciellt typiskt sådär månad för månad ni vet. Nog skulle en sån lista också kunna göras, men det blir det inte nu. Bilderna får ge en liten hint om året! 

Så, 2017 alltså. Precis som diskussionen gick där mellan mig och Elin en timma efter tolvslaget ”vad fan blir 2017 för slags år egentligen”?  Ja, jag har ingen aning! Jag vet inte alls vad som väntar. Men jag kan inte låta bli att vara lite pepp inför just det också!

JN

Drömlikt, men också väldigt mörkt – så var 2016

Jag vet inte på hur många ställen jag läst meningar i stil med ”2016 – vilket jäkla år”. I negativ bemärkelse. Och på flera sätt kan jag hålla med. Framför allt gällande olika klimatrelaterad frågor. Som att 2016 blev ett rekordvarmt år eller hur USA:s presidentval inte riktigt slutade på bästa sätt. Vår planets potentiellt kolsvarta framtid har givetvis påverkat mig och  gjort upplevelsen av 2016 betydligt mörkare.

Men om jag räknar bort klimatfrågorna (som givetvis aldrig ska uteslutas) kan jag inte hitta många negativa saker med året som passerat.

Jag fick börja med att spendera 3,5 månad i snowboardåkandes i Österrike med fantastiska vänner. Väl tillbaka i Sverige väntade två friåkningstävlingar, där den ena var Nordiska Mästerskapen. Jag vann båda. Något som fortfarande känns overkligt, främst med tanke på att jag tidigare fantiserat om hur det skulle vara att ställa upp. Att det skulle kunna gå så bra hade jag aldrig kunnat drömma om.

När vintern var slut väntade flera månaders arbete. Och av en ren slump lyckades jag knipa ett riktigt drömjobb. Som allmänreporter/multijournalist på Dalarnas Tidningar. En helt magisk, och otroligt lärorik, tid som jag är galet tacksam för.

Jag har även fått vässa mina klätterkunskaper, blivit en del av världens bästa organisation Protect Our Winters Sweden, både som styrelsemedlem och ambassadör, upplevt den svenska naturen och fått många nya vänner längs vägen. Dessutom har jag fått fantastisk support inom friåkningen (snowboardåkningen). Känslan av att andra tror på det man gör, och vill att man ska fortsätta med det, är grym och obeskrivlig.

Så på det personliga och privata planet har jag svårt att hitta någonting att klaga på. Alls. 2016 har varit ett riktigt drömår.

Men globalt finns det massvis med mörker.

2017 kommer att bli ett avgörande år för vår planets framtid. Det är, bokstavligen, nu eller aldrig. Och det är fint att se att mycket börjar vända, att vi är på väg i rätt riktning. Och jag ser fram emot att göra vad jag kan för att vara en del av den positiva kraften. För planetens skull, och för våra framtida vintrar, är det en given fokuspunkt för 2017.

Utöver det ser jag fram emot att få spendera kommande månader här, i St Anton, Österrike. Det kändes helt fantastiskt att få vakna upp till ett nytt år omgiven av alptoppar. Och på något sätt känns det svårt att se på framtiden på något annat sätt än med positivism. För på samma sätt som jag läst många meningar om ett negativt 2016, så har jag läst minst lika många om ett ljusare 2017. Och där kan jag inte annat än att hålla med – det här året kommer bli magiskt.

Kategori

Årskrönika 2016

När året närmar sig sitt slut tycker jag att det är kul att sammanfatta alla händelser och reflektera över allt man gjort. Det blir lite som att återuppleva alla härliga stunder och faktiskt ta sig tid att tänka igenom allt man varit med om.

 

Januari
Året startade med full fart och det var en hel del jobb, som det ofta är träningsbranschen i januari. Jag tränade nya och gamla kunder, ledde klasser och gick på träningsevent. Jag bestämde mig för att ta mig an fler nya utmaningar under 2016, och en av de första var att jag startade med mamma/barn-grupper på gymmet. Väldigt kul och lärorikt att träna postgravida kvinnor och definitivt något jag kommer att vidareutbilda mig inom och fortsätta med.

 

Februari
Jag började blogga för Rawness! Väldigt nytt och spännande och definitivt en ny utmaning! Läs mitt första inlägg här!

 

Mars
Jag fyllde 27, åkte på minisemester till Sitges och började fundera på att göra en träningsresa, just till den platsen. Jag började instruera AfHo – ett koncept som jag utbildat mig i under december och fick in ännu mer dans i mitt liv, vilket var ett av mina mål under 2016.

 

April
Jag tog en spontantripp till Italien några dagar, helt ensam, för att laddade batterierna. Jag lämnade de gråaste och kallaste dagarna i Stockholm och möttes av försommar med 25 graders värme och strandliv. Välbehövligt och energigivande. Jag testade meditation under vårt Rawbreak tillsammans med bland andra Charlotte F, som höll en inspirerande kostföreläsning.

 

Maj
Min mest intensiva jobbmånad på hela året!  Jag gästade Frisk & Fris podcast och pratade om  ätstörningar i samband med träning. Lite pirrigt med podd-premiär men tacksam över att jag blev inbjuden. Våren började (äntligen!) komma till Stockholm.

 

Juni
Tempot började lugna ner sig och det märktes att många kunder och medlemmar börjat åka iväg på semester. Några dagar var det perfekt väder för utomhusträning och en efterlängtad sommar närmade sig!

 

Juli
Jag njöt av solen och värmen, spenderade en hel del tid i mitt andra hem Italien och njöt av lite lugn, paus och vila.

 

Augusti
Jag utbildade mig till Soma Move-instruktör, vilket är en koncept jag verkligen älskar. Jag vidgade mina instruktörsvyer och började hålla klasser även på Sturebadet. Det blev många soliga promenader och lite ledighet.

 

September
Jag åkte till New York på en veckas dansresa som fyllde mig med massor av inspiration för hösten! En helt underbar stad som jag är glad att jag fick chansen att åka tillbaka till i år igen. Massa härlig dans och träning ordnad av Åsa Fornander.

 

Oktober
Min allra första träningsresa gick av stapeln! Sju helt fantastiska och mycket lyckade dagar med en mysig och personlig grupp. Det blir repris till Sitges nästa år i maj, spana in denna sida om du vill följa med!

 

November
Jag gick på inspirerande Tränardagar på FitnessFestivalen och fick äran att gå på Guldhjärtat eftersom jag blivit nominerad i tre (!) kategorier. Jag var löjligt stolt och glad över det, och bara det kändes som en vinst.

 

December
Väldigt intensiv jobbmånad, som säkert för många, men också mysigt och roligt. Snart är det dags för ytterligare några lugna och energigivande dagar i Italien som får avrunda detta händelserika, intensiva och helt fantastiska år.

För mig har det varit ett väldigt roligt och positivt år, och jag är så tacksam över allt jag fått uppleva. Jag ser fram emot ett minst lika händelserikt 2017 och önskar dig ett riktigt gott nytt år!

Kategori
Annons

Scandinavian Big Mountain Championships 2016

Nordiska Mästerskapen i extrem skid- och snowboardåkning låter precis lika häftigt som det är. Här samlas Skandinaviens bästa åkare inom sporten för att åka snabbt, hoppa stort och göra upp om titeln. Själv har jag mest följt livesändningarna från tävlingen de senaste åren, men i år blev det annorlunda och jag stod plötsligt med skakiga ben och bultande hjärta på starten till det legendariska mästerskapet. Rider ready, Rider go!

Du hör om dess branthet, svårighetsgrad och extrema karaktär. Bara det är saker som får dig att tvivla på din förmåga som åkare, hur mycket du än tycker dig ha åkt tidigare. Men trots legenderna som kretsar kring platsen så vill du uppleva den, känna brantheten och anta utmaningen. Det är lite som ett oskrivet måste inom friåkningsvärlden – du har inte åkt på riktigt förrän du har åkt i Riksgränsen.

”Det är jäkligt brant.”

Flatljus och hårda snöförhållanden kombinerat med branta och konvexa fjäll är den beskrivning som nått mina öron. Resultatet har blivit att jag skapat en inre bild av en plats där bara de extremaste och duktigaste åkarna håller till. Det här var för övrigt den beskrivning som fortfarande gavs när jag väl hade betalat in anmälningsavgiften till årets NM (Scandinavian Big Mountain Championships) tre veckor innan tävlingsdags. Ett spontant beslut baserat på en längtan efter att få se och upptäcka det där stället som hela skidsverige pratar om.

IMG_7398Det blev tre dagar, den 10-12 maj, med bultande hjärta, skakiga ben och extrem åkning. Någonstans längtade jag konstant till torsdagens bankett, som skulle innebära att tävlingen avslutats och att jag klarat mig igenom den, för att få bli av med nervositeten. Men det skulle dröja tre åk tills dess, och ett åkarmöte på kvällen den 9de som inte direkt lugnade känslorna. Här visades bilder på hur fjällen såg ut med fler synliga stenar än på många år, det var ungefär två meter mindre snö än under fjolårets upplaga. Den natten sov jag inte speciellt många timmar.

NM, och andra friåkningstävlingar som RideTheCow, handlar om bedömning. Du får en del av ett berg som du ska ta dig nedför och väljer själv hur du gör det. Domare bedömer sedan linjeval, kontroll, flyt, teknik och aggressivitet, resultatet blir en poängsättning baserat på totalen av de olika kriterierna. Under årets upplaga var kontrollen extra viktig baserat på snöläget som bjöd på ännu mer exponerad åkning.

IMG_7386Det här var min tävlingspremiär och att jag slutade på en förstaplats, efter att ha klarat mig vidare från kvalet och vunnit båda finalåken, är helt enormt. För mig som tidigare bara spanat på NM via SVTs livesändningar känns det helt galet stort. Det betyder att jag under ett års tid får bära titeln Nordisk Mästare inom extrem snowboardåkning, på damsidan. Men det bästa av allt är ändå själva evenemanget som samlar Skandinaviens, och en del åkare från andra platser i Europa och världen, bästa åkare. Det blir liksom alltid bra när människor som delar samma passion samlas på en och samma plats – stämningen, gemenskapen och peppen som uppstår är fantastisk.

När det kommer till de där myterna och legenderna kring Riksgränsen som plats för friåkning så kan jag numera konstatera att de sällan är överdrifter det har handlat om. Här finns branta fjäll, tekniska linjer och snö av varierande slag. Och jag misstänker att jag själv numera kommer vara en av de där som fortsätter sprida ordet om platsen som erbjuder kanske Sveriges bästa, och mest utmanande, åkning. Att jag längtar tills nästa års NM är bara förnamnet.

Kategori