Sophie Odelberg

Annons

Stockholm

Fredag:
Jag går nedför hamngatan. Runtom mig vallfärdar människor i samma riktning som jag, alla lämnar staden. Flera gråter, en del kramas, andra har telefonen klistrad vid örat. Jag fryser trotts att det är varmt ute.

Jag går upp längs Nybrogatan, över Östermalmstorg, ned för Sibyllegatan och över Karlavägen. Aldrig tidigare har jag sett så mycket folk ute på Stockholms gator. Jag slås av den stillastående bilkön på andra sidan vägen i riktning mot Roslagstull, åt andra hållet är det tomt på bilar.

Jag mår illa. Det är 1 km kvar, sen är jag hemma. Andra har flera mil hem och en del kommer aldrig komma hem. Vad var det som hände? Har det verkligen hänt? Telefonen plingar, 5 missade samtal och 5 sms. 14 olästa facebook-noteringar. Jag hör fåglarna kvittra. Ovanför mig är himlen blå. Det kommer bli en vacker kväll.

Lördag:
Jag är vid Sergels torg, hörnet vid Åhlens City. Plattsen jag varit på så många gånger förut. Där jag shoppat, träffat kompisar, ätit lunch, köpt mat och passerat. Idag är platsen fylld med mer folk än jag någonsin sett där men allt är tyst och lugnt. Människor rör sig långsamt och respektfullt, bär på blommor, någon gråter och andra sprider mjuka leenden. En kvinna kramar en polis. Lite längre bort till höger växer en sprakande blomstervägg likt en Fenixfågel som föds ur askan från en nedbrunnen eld. Bakom väggen jobbar tekniker i vita helkroppskläder. Vid Hötorget har en polisbil täckts av ett hav blommor. Det är vackert.

“Stockholm är så jävla kallt” sjunger Little Jinder och Mauro Scocco i deras musiksamarbete från 2015, men det är allt jag inte känner idag efter gårdagens tragiska händelse. Stockholm blev en stad som, i allt kaos, gick ihop, förenade sig och blev till ett. I all tragik är det otroligt att se vilken trygghet alla som bor i den här staden gav varandra igår, obundet till nationalitet, hudfärg och bakgrund. Folk öppnade sina hem för främlingar, bistod med mat, transport, en soffa att sova på och gjorde så mycket för att sprida kärlek. Igår återfick jag hopp om mänskligheten efter att jag, många gånger under 2016, frågat mig själv vart världen är påväg. Men att det ska krävas något så hemskt som en så makaber terrorattack för att den solidariteten ska visa sig är tragisk. Glöm aldrig den här dagen, glöm aldrig vad vi skapade tillsammans i fredags, glöm aldrig den öppenhet som visats till medmänniskor och glöm inte kärleken.

Stockholm 07-04-17

Kategori
Du kanske gillar

Årets julklappstips – i alla prisklasser

Recept: Raw Food Chokladpraliner

Pepparkakssmoothie – recept på julfeeling

V Series – nytt koncept och superjacka från Haglöfs

3 Julklappstips till Svenduro cyklisten som har Allt

Annons
Ladda mer innehåll
Hälsa