Elin Turpeinen

Fler toppturer är bevis på att våren är på ingång. Här är utsikten från Trittkopf.

Vårkänslor och toppturer

Under vintern har det pågått ett ständigt temperaturkrig i alperna. Vintern har stått som segrare i längden, men nu har ett årstidsskifte börjat ske på riktigt. Tecknen talar sitt tydliga språk. Våren är på ingång. 

Plötsligt märks den för första gången. Ibland kan den pendla innan den blir bestående, men det är ändå skillnad mellan dagen då den inte var närvarande och dagen då den först gjorde entré. Det är som att skiftet mellan kyla och värme sker i en sorts fight där kylan ena dagen vinner för att värmen dagen efter ska segra. Och till slut är temperaturstriden över och det har på riktigt skett ett skifte som kommer att hålla i sig. Ett skifte som man känner i hela kroppen. Eller ser på väderprognoserna. Lagom till påsken är det dags.

Alla har sina egna markörer för att veta när tidpunkten är kommen. Ibland är det fönster som öppnas för att vädra ut huset och få in den där nya luften, andra gånger är det årets första lunch eller kaffe på uteserveringen (utan en filt över knäna och med solglasögon på). För vissa signalerar sädesärlan att en ny årstid är kommen, för andra ligger markören hos den första blåklockan som letat sig upp i rabatten. Oavsett vilket tecken som är tillräckligt så handlar det om samma sak. Våren.

Jag vet inte om ni har mötts av era vårtecken än (rapporter som kommit in tyder dock på det), men jag har i alla fall fått mina här i alperna. I omgångar. Det har varit en minst sagt svängande vinter och det känns som att den där temperaturstriden har varit intensivare än någonsin. Vårvärmen har kämpat sig igenom vinterkylans herravälde fler än en gång, ofta med en känsla av enkelhet, något som började redan i februari när snön en dag hade förvandlats till slask (eller slush som vi kallar det). Ett av de tydligaste tecknen i mina ögon.

Men den där perioden av vårvibbar gav snart vika för snöfall och vintern gjorde en comeback. Tills den där nyfallna snön återigen smälte och vårkänslorna kom tillbaka. Igen. Och lite sådär har det hållit på. Varmt. Kallt. Kallt. Varmt. Ändå har vi kallat det vinter. Månaderna avgör lite, januari och februari är klassiska vintermånader i alpvärlden. Det är då snön och åkningen ska vara som allra, allra bäst. Man förväntar sig att det ska vara vinter. Och vi har ju haft snö. Men nu är det mars och våren har gjort entré på riktigt. Känslan av att ett skifte har skett märks i de allt fler soliga dagar som läggs på rad. Det betyder däremot inte att en snöstorm mer än gärna får virvla in under ett par dagar. Majoritetskänslan kommer fortfarande vara vår.

Här är vad jag ser som tydliga vårtecken:

  • Fågelkvitter (de har i för sig kvittrat från och till under vintern, men det hör ändå mest våren till att höra dem sjunga)
  • Fler soliga dagar (när solen bryter molntäcket fler dagar än vice versa känns det som att våren har börjat krypa fram)
  • Högre temperaturer (det säger sig självt)
  • Marmotter! (även kända som murmeldjur. Här i alperna kryper de fram och börjar leka som tokar när vintern lämnat över stafettpinnen till våren. De är så otroligt söta.)
  • Gräsbeklädda backar (pister, och berg överlag, som blir mindre snöiga och mer gräsbeklädda är ett otroligt tydligt tecken)

De här tecknen leder sedan till effekter på skidåkningen i form av fler toppturer och hajkar (älskar våren för det), slushåkning samt ett gäng parkdagar. Mindre kläder och mer solskyddsfaktor hör också ihop med våren i en alport. Så länge det ändå finns snö kvar är det därför mer än välkommet med ett årstidsskifte. OM det sker i sena mars eller, ännu bättre, tidiga april. Inte i februari.

När det kommer till vårtecknen så har jag bockat av samtliga utom ett. Marmotterna har inte kikat fram än, men jag misstänker att den första skymten av dem inte är långt borta. Och då finns det verkligen inga tvivel längre.

Du kanske gillar
Hälsa